Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Maria | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Maria

Visa träffar från alla bloggar

Trådlöst barn

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 03 mars 2013 klockan 08:30,

Det var riktigt spännande att åka till Uppsala igår, världens sämsta väder att åka/köra bil i. Man såg absolut ingenting framför sig och alla hästsläpar och lastbilar man hamnade bakom var dessutom helvita så inte syntes dom nå bättre.

Här skulle det nu komma in några bilder på eländet men Maria har precis lyckats fiska fram kamerakortet som hon tryckte in i datorn i tron att det skulle funka men kortet var för litet, tur att hon hade med sig en pincett och kunde pilla ut kortet igen.

2 lastbilar stod stilla i Bjästa backen, och det var ju tur att det var två-filigt just där. Så där såg det ut ända till höga kusten bron, där slutade det snöa och då vi passerade Y:et i Timrå, så sken helt plötsligt solen.

Vi stannade vid Ikea där mammas bekanta mötte upp och vi gick och åt lunch tillsammans innan jag, Åke och Nicco reste vidare. Nu sken solen ända fram till Uppsala men nu var det, istället för snö, slask, blött och vatten, överallt.

Vi mötte upp Theresé, Anders och Sally vid Statoil i Uppsala för vidare färd till restaurang, där vi blev flådigt bjudna på middag, entrecote med rödvinsås, var ju inte att förakta. Och efterrätt till dom som ville ha.

Efter det var det dags att åka och hälsa på Winstone, han var ju bara världens sötaste hund, och vi ska tillbaka dit i eftermiddag och kolla in honom lite mer, innan vi plockar upp honom imorgon, för hemfärd till Umeå.

Just nu är det sol ute, och på tv härinne är det vasaloppet för hela slanten.

Satt och surrade igår kväll om sladdbarn, Nicco är ju just ett sådant, men jag tycker det är dags att byta ut det ordet, sladd till trådlöst istället, eller hur, vi måste ju följa med i utvecklingen :)

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Bjästa lastbilar Sundsvall mamma lunch Anders Theresé Nicco. Sally restaurang Maria Lundmark Hällsten Winstone Umeå

VAD SA JAG!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 21 februari 2013 klockan 07:28,

Ibland då man skriver kommer man ju åt Caps Lock knappen så upptäcker man efter några ord att man skrivit med stora bokstäver, och genast ser det då ut som om man skriker. Undrar egentligen varför man uppfattar det så?

Kommer i alla fall ihåg, med ett leende på läpparna, då min mamma införskaffat sin första mobiltelefon, och att lära sig skicka sms stod nog inte överst på ”läralistan”.

Vi skulle till Fällfors, det var dragracing tävling där, och detta var innan jag själv tagit licensen, så det borde ha varit runt 2006-2007. Eftersom ljudnivån på tävlingarna, ligger något över det normala, så lämnade vi katterna hemma i stugan, och Emma skulle mata och ta hand om dom.

Jag hade sagt att dom skulle få, förutom sina kulor, en filmjölks skvätt på morgonen och lite go´mat, så där på kvällskvisten, det var en liten burk med lever av något slag.

Jag skickade sedan ett sms till mamma, och det var väl bara ett sms i allmänhet… att vi hade det bra och så där. Det gick en liten stund så plingade det till i mobilen och jag hade fått ett svar, och håll i er nu: EMMA AR PA FEST SA JAG. FILMJOLK PA KVALL. LEVER HELT FEL.

Ehhh, ok, jag trodde ju nu för det första att hon skrek, och att Emma var i onåd på något sätt, så jag tog det säkra för det osäkra och skrev inget mer, tänkte att jag får vänta tills vi kommer hem så får jag höra vad som hänt.

Det var inte så allvarligt, för det första visste hon inte hur man ändrade storleken på bokstäverna, och sedan var Emma på fest, så mamma fick i uppdrag att mata katterna. Och nu hade hon råkat göra det i fel ordning, dom fick lever på morgonen istället för på kvällen, så det var det som blev fel.

Men lite roligt såg det ju ut och där ser man hur man kan missförstå saker och ting.

Idag är det träning, sen kommer Tina hit och käkar lunch med mig på hennes håltimme, och ikväll ska jag och Nicco på uppdrag igen, hon ska nämligen få praktisera, två timmar i veckan och det blir hos en som håller på med hundkurser i dressyr och valpkurs, kan ju bli hur bra som helst. Så vi ska åka dit och kolla vart det är och få höra lite mer om verksamheten.

Sedan ska mamma och Emma komma hit och fika, jag ska dessförinnan prova mig på att göra en morotskaka…har hittat ett recept som jag nog ska kunna manipulera lite så den blir lite nyttigare än i vanliga fall, morötter i all ära, men man kan ändå inte påstå att en morotskaka tillhör den nyttiga sidan av livet, fast den låter att vara det :)

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten sms mamma mobil Caps Lock skrika lever helt fel filmjölk katterna dragracing Fällfors plingade Emma Maria Lundmark Hällsten

Vad gör människan, tror ni?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 13 december 2012 klockan 08:31,

Jaha, inte märkte då jag av någon skillnad igår, då det märkvärdiga talet 12, passerade på en minut, nä, sånt där är väl likadant som då man var liten och inte ville trampa på A brunnar, eller fick andra fix idéer för sig. Jag kom ihåg en som jag hade och den satt nog i under nåt år.

Mina föräldrar bodde precis som mamma nu gör, på första våningen, men det är 16 trappsteg upp, och innan dörren slog igen därnere skulle jag vara uppe vid dörren, och ibland gav man sig själv olika teorier om vad som skulle kunna hända om man inte hann… och idag kan jag med sanning säga att inget hände, men jag hann alltid upp, så vem vet :)

Igår var det full rulle, först var jag upp till mamma, sedan kom Tina hit, hon ska nämligen få låna en sak av mig, och om hon nöter ned den till bara båssé, så gör det ingenting, för då är den i alla fall använd in till det sista. Hon har en egen liten teori om att vi efter tio år kommer att bli ovänner då jag helt plötsligt vill ha igen grejen och då är den så nött att ingen vill ha den om dom skulle få den kastad efter sig.

Och ja, men det vet du väl Tina, du ska ju INTE använda den där saken… bara titta på den och vårda den ömt. Hon erbjöd mig deras hem nyckel också så jag skulle kunna åka dit och se efter den emellanåt och det är ju nästan så jag skulle acceptera det. Rätt var det är, sa jag, så sitter jag där då du kommer hem och bara kollar på den. Hahaa… nä, slit den du med hälsan, bättre att den används än står här nere i källaren som en annan relik.

Tina bjöd mig sedan på lunch, inte alls dumt med lite Kina mat, det kan vi göra om :)

Till middagen skulle jag fixa till en kött fondue, ni vet, med hela alltet, sallad, dipp, kryddor, olja som värms upp i fondue grytan, och sedan sitter man där med sina pinnar och friterar köttbitarna.

Det kunde ha slutat med en tatuering på lilla Maria, med texten fondue, jojomensan. Det där fondue setet fick jag i julklapp för 12 år sedan, och den är aldrig använd. Jag hällde ner oljan och började uppvärmningen på spisplattan. Då den började puttra och låta så lossnar helt plötsligt den där fina emaljdetaljen som sitter på utsidan av grytan, med just texten fondue, utsirat i emaljen, och vad gör då Maria???

Jo, hon skyndar sig att plocka upp den från spisen och det räcker nu inte med att den faktiskt är varm… jättevarm till och med, utan den har även lim på baksidan vilket gör att den fastnar på marias finger, och Maria tjoar och hejar och skakar på hela handen tills den till slut lossnar och flyger iväg in i kakelplattorna. Åke undrar stillsamt därutifrån tv rummet, vad jag håller på med, han missar hela dramat han, men får det återberättat för sig ändå, och nu finns det även nedpräntat här :)

Efter middagen så slog jag igång två stycken kolasmetar, en smörkola med citronsmak, vilken jag rekommenderar varmt, den var supergod, och den andra med lime, heter Karibisk knäck och den hade också varit perfekt om jag inte kokat den aningens för länge. Samtidigt som jag faktiskt rör ihop en deg som sedan blev saffransskorpor, jodå, jag kan när jag vill, men det blev nästan för mycket hålligång i köket, vi har dessutom inte så stor plats att röra oss på. Men nu var det då gjort.

Här ska ni få receptet på smörkolan med citronsmak:

Smält 100 gram smör, häll ner 2 dl grädde och 3 dl socker och 1 dl sirap. Koka ihop tills den klara kulprovet, 15-30 minuter. Riv skalet från en stor citron och ta en tsk vaniljsocker och rör ner i den färdiga smeten. Häll ut på bakplåtspapper och skär sedan kolorna innan den stelnat helt eller häll upp i knäckformar.

Och den Karibiska knäcken görs på följande sätt:

Koka 2dl grädde, 2dl rörsocker, 2dl sirap tills den klarar kulprovet, rör sedan ner 1dl kokosflingor och skalet från 2 rivna limer och 2 msk smör, och häll upp i knäckformar…klart!!!

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Maria Lundmark Hällsten fondue köttbitar grytan olja kola saffransskorpor deg recept tv rum Maria

Blodbad på Västerslätt

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 28 november 2012 klockan 07:58,

Ja det såg ju lugnt ut som det, eller hur:

Men det var ju bara Maria, som höll på med ett packe lingonsylt:

Så var vi återigen tillbaka till det här med talang. Jag skulle tömma en sån där plastkorv med lingonsylt till en liten burk, har ett litet hål i plasten och det går framåt, sedan tar jag omtag, tar i och nyper till, då ändrar sig helt plötsligt hela riktningen på korven, från nedåtläget, till rätt på Maria läge, och jag får en tredjedel av korvens innehåll över min nytvättade tröja och ett mindre spill bakom mig och ner på golvet… japp, det ÄR talang, jag vet :)

Igår tog jag en promenad bort på vårdcentralen och frågade om jag kunde få kvitton utskrivna från förra veckans besök, det skulle nämligen arbetsgivaren stå för, och det visste jag inte, så därför hade jag inte tagit något kvitto, men det gick bra att få dom nu.

Sedan bakade jag sega saffranskakor och gjorde en lime och citronpaj. Jag ska nämligen ha kaffegäster här idag. Fast vi börjar med att åka till slöjdarnas hus, och därifrån får vi se om vi tar returbutiken också innan vi åker tillbaka hit.

Kerstin kör ena bilen med Birgitta och Ingegerd, och själv åker jag upp och hämtar mamma och några väninnor till henne. Ja, vi får se hur många det blir, det var som osäkert om någon hade tid och så där. Men vi åker då dit i alla fall.

Åke var till tandläkaren igår och gick även in en sväng till optikern. Hans glasögon håller på vara väl nötta, med repor på glasen och Nicke, svärfar, hann, innan han dog, köpa nya glasögon som inte var speciellt billiga och dom har nu legat, snudd på oanvända i skåpet.

Det är inget fel på bågarna utan dom är jättefina, så jag föreslog att han skulle ta dom och bara sätta in nytt glas, så det är vad han ska göra. Men det var tydligen svårt att få det gjort utan att göra en synundersökning… men varför???

Det är likadant om man söker en akut tid hos tandläkaren, man vet vilken tand det handlar om, dom fixar den temporärt, men du måste göra en undersökning av alla tänder gången därefter… samma sak där, varför??? Får inte jag bestämma själv om jag vill ha undersökningen eller inte? Nä, tydligen inte.

Och visst, jag förstår att det är bra att göra det, som i glasögonfallet så blev han tillsagd att om ingen undersökning skulle göras så skulle han heller inte få någon garanti på glasögonen. Garantin antar jag, enbart omfattar glasen, så måste det ju vara. Och det är väl kanske samma sak med våra tänder, det kan ju vara något fel som sedan orsakar något annat som förstör den lagade tanden, och då kan det också bli en garantifråga… ja, jag vet inte. Känns bara halvsjukt att man inte får ett val.

Jaja, nu väljer jag att avsluta dagens bloggande med att önska er all en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lingonsylt korv plast blodbad Maria slöjdarnas hus fikagäster lime citronpaj saffranskakor kvitton vårdcentral

Den fick en ond, bråd död

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 05 september 2012 klockan 07:41,

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så :)

Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.

Bild lånad från google.se

Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.

Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.

Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.

Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.

Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.

Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.

Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.

Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Marja Ålidhem centrum mamma Emma Lars lillebror lillasyster djur sorgmantel rabatten fjärilar hamstrar råttor ond bråd död Maria Lundmark Hällsten larver Maria tur

Vissa saker är på samma plats...igen

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 28 februari 2012 klockan 08:03,

Jaså, man har namnsdag idag, det hade jag glömt bort, men det var väl inte så viktigt egentligen. Eller så fick man ännu en anledning att få fira lite, vi får se :)

Apropå namn så pratar dom just nu om ovanliga namn, på nyhetsmorgon, och man skulle twittra eller mejla in om man visste av ett ovanligt namn. Jag har nu gjort det, som många av er vet så hade min mormor ett något annorlunda förnamn, nämligen… tadaaa, Sadura, och en av hennes bröder hette… håll i er, Karner. Det är väl ovanligt så det förslår?

När Åke såg min fototriss undrade han vart jag hittat det där kortet, han tror att det är han eller möjligtvis hans storebror Ove, som står vid cykeln. Han plockade fram lådan där jag grävt fram kortet och där blev han sittande resten av kvällen, det var inte bara ett fåtal kort i den lådan inte.

Jag hittade några stycken och sa, nämen här är Theresé… eller, nja, är det Nicco? Det är Nicco sa Åke, jamen det här är Theresé, nä, det är Nicco, sen kom Nicco ner och jag frågade henne, hon visste, det var hon, men dom var så skrämmande lika varandra då dom var små, så jag måste titta på sakerna runt omkring får att se skillnad.

Sen hittade jag några kort på svärmora då hon fyllde 50 år, och hon satt inne i deras tv rum, som numer är vårt matrum, och gissa om jag blev förvånad, tavlorna som vi hängt upp på varsin sida av Amerika klockan, en på en drottning och Mona-Lisa, hade dom då, 1978, på exakt samma plats, förutom att Mona-Lisa hängde till höger. Ha, vad lustigt egentligen, att dom kommit tillbaka på sin gamla plats utan att vi ens vetat om att dom hängt där.

Vissa möbler har jag också noterat, stod på samma plats som dom gör idag, på några av korten. Och dukar, gardiner och en och annan lampa lever fortfarande kvar.

Näpp frukostdags, sen får vi se vad man gör. Ha en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke namnsdag Maria Theresé Nicco kort fototriss låda svärmora möbler tavlor Sadura Karner Mona-Lisa

Det ringer... det ringer

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 16 februari 2012 klockan 09:05,

Det ringde i telefonen för någon dag sedan, det var en kvinna som lät så glad som presenterade sig på ett sätt som om jag skulle veta vem det var. Jag såg nog ut som ett stort frågetecken, men inte speciellt länge… hon undrade sedan om jag hade tid att klippa henne.

Ehh… du, jag tror att du har ringt fel, svarade jag. Jag är ingen hårfrisörska. Nämen har jag inte ringt 13****? Nä, sa jag, du slog 12 istället för 13. Hon bad så mycket om ursäkt och vi lade på. Hm, jag kanske skulle ha sagt att jag kunde klippa henne för en billig penning, om hon ville chansa lite :)

Jag undrar också varför alla som ringer fel, ifrågasätter om dom verkligen har ringt fel. Tror dom att man ljuger då man säger det? Åke tycker att man ska säga så här då: vet du inte vart du har ringt, eller har du fastnat med fingret i nummerskivan.

Ja, skulle man ju kunna göra också, fast jag tror inte att det är så många idag som har telefon med nummerskiva, då får man kanske hellre fråga om knapparna på telefonen är för små. Nå, det må ju vara hänt om någon ringer fel, så länge det är under dagtid och inte mitt i natten.

På den tiden jag bodde hemma hade vi ett nummer ifrån numret till busstationen, ni kan ju gissa att det ofta ringde hos oss och det var folk som ville veta busstiderna eller biljettpriserna.

Själv ringde jag en gång för att sjukanmäla mig, jag slog en siffra fel och hamnade på ett företag. Ja, jag skulle vilja sjukskriva mig, sa jag. Nämen vad tråkigt sa killen i andra änden. Och jag tyckte det lät otroligt knepigt, men då han fortsatte och sa att om jag ville göra det så skulle jag nog prova på sjukkassan istället så förstod jag ju att jag kommit fel.

Vi hade också en gök som ringde sent på helgerna och ville prata med en Maria, ja, det är jag det, sa jag. Men det var tydligen fel Maria. Men nu råkade den här killen alltid vara lätt… eller kanske till och med medel till svårt, berusad och han begrep inte att det var han som ringde fel heeela tiden. Ibland trodde han att jag verkligen var den Maria han skulle prata med och blev ledsen då inte jag ville det *suck*, men han slutade ringa… till slut.

Japp, jag ska använda telefonen idag, jag med, och ringa och boka hotell i Skellefteå, till nästa helg, samt ringa och be om en offert på villaförsäkringen, för att se vart den är billigast och bäst. Vi får väl se om våra knappar är lagom stor eller om jag hamnar helt galet. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: telefon ringer hårfrisörska fel nummer 12**** 13**** gök Maria hotell Skellefteå villaförsäkring offert Åke nummerskiva

Det gick utför

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 29 januari 2012 klockan 06:28,

När granngänget och jag var och fikade hos mamma, för några veckor sedan så berättade mamma att hon hade hört en stor skräll någonstans i lägenheten. Hon gick runt och letade och funderade vad sjutton det hade kunnat vara som lät på det där viset. Hon blev snart varse, det var en gitarr som sitter upphängd på väggen i vardagsrummet, som plötsligt lossnat från sin upphängning.

Då berättade Birgitta att även hemma hos dom hade det bullrat till och dom gick för att lokalisera källan till smällen. Det tog ett tag men till slut kom dom fram till att det såg ut att saknas något ovanför soffan, det var en tavla som suttit där som bestämt ledsnat på det och förflyttat sig bakom soffan. Ja sa jag, det var då för väl att ni då noterade att tavlan saknades.

Tänk om man efter någon månad helt plötsligt skulle ha upptäckt att tavlan var borta, och det utan att ha hört att den ramlat ner, då skulle man allt få fundera.

Apropå att falla så tyckte Birgitta, att trappan ner, då vi skulle åka hem, var rätt så brant. Det är en sån där lång trappa med 16 eller 18 trappsteg och sedan är det 2 meter fram till dörren. Ja, sa mamma, den här trappen har Maria åkt pulka utför.

Ja, det har jag gjort, och jag tyckte säkert att det var jätteroligt också även fast det blev tvärstopp nere vid dörren. Jag var väl inte speciellt gammal och mina föräldrar skulle ta med oss ut till en pulkbacke. Dom satte ner pulkan utanför dörren och jag klev i, när dom sedan vände bort blicken för någon sekund så passade jag på att få pulkan utför första trappsteget och sedan gick det av bara farten. Gissa om mina föräldrar blev förskäckta, vilket buller det måste ha varit… men kul!

Nu ska jag larva iväg på jobbet och se vilken typ av pralin det bjuds på idag :-) Ni får ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: mamma granngänget tavla gitarr soffa Birgitta trappa trappsteg pulka Maria föräldrar sekund pralin

Hon heter... Annika, nää...förresten

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 26 januari 2012 klockan 08:07,

Vi åkte ner på stan igår, chefen och jag. Utanför MVG gallerian kommer en kille och blir så glad då han får syn på chefen: Nämen visst är det Annika? Säger han och tittar först på henne och sedan på mig. Nää, säger jag, det är det inte.

Men fatta vad som händer sedan, Maria får totalt hjärnsläpp och tror helt plötsligt att hon faktiskt heter Annika. Jo, säger jag, det ÄR Annika. Sen tittar jag på chefen igen och inser att det heter hon väl inte alls. Och nu har ju killen hunnit bli ännu gladare, då han tror att det är rätt person han talar med och jag måste göra honom både förvirrad och kanske besviken, då jag återigen får säga Nää, det är inte alls Annika. Snacka om tvillrutt!

Hahaa… ja vad säger man. Jag skrattar ju givetvis och säger att förmodligen, fick jag plötsligt för mig att hon hette Annika för min gamla chef har ju det namnet. Undrar just vad killen tänkte, ”snacka om en människa som inte skulle ha stigit upp idag”.

Ännu roligare var kanske att inte ens chefen protesterade då jag sa att hon hette Annika, jaja, så tokigt kan det bli, och ett gott skratt fick vi :)

När vi kommer hem igen så ringer min mobil, och gissa vem det var? Min gamla chef, Annika ni vet. Hon undrade om jag kunde agera budfirma efter jobbet, hon hade köpt sig en låååång stol och trodde sig veta att vi hade en större bil än hon, dessutom hade hon inga vinterdäck på sin släpvagn.

Så vi gjorde oss en tur ut på Tomtebo och sedan fick hon bjuda på kaffe, och *tjopptjopp* så hade den dagen gått och det var dags att åka hem och fixa middag.

Sen gjorde jag ett ärevarv med dammsugaren nere i tvättstugan, dom ska nämligen komma idag och installera en ny vattenmätare, och då jag liks var därnere och röjde för att dom ska få fritt fram till mätaren så insåg jag att det fanns en del damm därnere. Men nu är det gjort och någon gång i framtiden (kanske i helgen, då jag jobbar *blinkblink*) ska vi röja ännu mer och kanske införskaffa ett större badkar dit. Det är något vi saknar, faktiskt.

Nå, det var igår det och idag är idag. Jag önskar er en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Annika chefen stan killen människan Maria tomtebo stol bil släpvagn källaren

Fy... på oss

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 17 januari 2012 klockan 08:44,

För några dagar sedan hade jag köpt en grillad kyckling, i väntan på förberedelserna inför middagen, låg den på diskbänken och väntade. Jag satt i tv rummet, med dörren stängd och hörde helt plötsligt ljudet… från en påse som blev slickad.

Jag studsade upp från soffan, greppade handtaget på dörren och slet upp den, lagom för att hinna se Enya, hoppa ner från diskbänken. Det var det det, nu blev Maria så där tokless, så hon gick in till datorn, letade upp sidan hon hittat förut och beställde en självutlösande fy spray, sådeså.

Sprayen hämtades ut igår, och medan jag riggade flaskan hade jag en nyfiken åskådare, Enya satt på stolen och stirrade, jag råkade utlösa sprayen några gånger varvid hon flyttade sig ut till hallen istället, där hon fått sällskap av Eloise:

Mycket försiktiga och nyfikna, satt dom där och funderade säkert på vad som nu skulle hända. Jag satte upp den på köksbordet och lämnade köket, och väntade…väntade och väntade, inget ljud därinifrån. Däremot kom Nicco hem från skolan efter ett tag och då hon passerade köksdelen utlöste hon sprayen, jag hörde ett litet skrik då hon gick förbi.

Sen försökte vi få Enya att gå upp på bordet, för att se reaktionen, men inte då, hon satt på stolen och åmade sig. När vi ledsnat skulle jag följa med Nicco upp och jag passerade den där grejen så den sprutade till, Enya såg vi bara svansen på, då hon försvann ut genom dörren.

Och sedan var det Åkes tur att sätta igång sprayflaskan, då han kom hem från jobbet. Hahaa… vi var dom enda på hela dagen och kvällen som fick den att spruta till, katterna kom aldrig så nära. Men nu har jag justerat till den lite så vi ska inte få igång den. Tilläggas ska också att spayen är lukt och giftfri, det är bara själva ljudet som ska skrämma dom. Och skrämd blir man, tro mig, jag vet ju :)

Jag skrev ju tidigare om hur vi nu ställer för symaskinen för kattluckan, då dom ska vara därnere i källaren, och jag tycks minnas att jag skrev att katterna skulle förtjäna en pokal om dom tog sig förbi den… nu gör dom det *STOR SUCK*.

Jag stod i köket i förrgår och kokade kaffe, mina föräldrar skulle komma förbi, så katterna hade fått gå dit ner. Helt plötsligt hör jag luckan falla igen och in i köket kommer Eloise smygande. Jag hojtar till så hon stannar i steget och gör en helomvändning till luckan igen. Jo, symaskinen var flyttad från dörren.

Och det konststycket lyckades dom även med igår morse, så för tillfället står den nu utanför dörren, dom ska inte ha tillräckligt med kraft att forcera luckan samt flytta maskinen… tycker jag ju. Men jag har tyckt mycket, jag.

Tänk vilket uppvaknade vi kunde ha fått om symaskinen med låda, skulle ha rasat utför källartrappen… jojo ett brutalt uppvaknande hade det nog blivit.

Idag ska jag hämta upp granngänget, vi ska till det nya möbelhuset och kolla in det stället, sedan ska mamma bjuda oss på kaffe. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: fy spray Enya Eloise Nicco Åke Maria soffan köket *STOR SUCK* symaskinen granngänget mamma möbelhuset

Räkna med bråk!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 07 januari 2012 klockan 09:06,

Vi hade vissa diskussioner igår, på jobbet, om matematik. Jag suger verkligen i det ämnet (kanske har skrivit det förut men ändå), och när dom började blanda in bokstäver i uträkningarna då gav Maria upp. Jag förstod inte då och begriper inte heller idag vad det skulle vara bra för.

När min chefs f.d. gick i skolan och dom hade börjat med bokstäverna så frågade han varför och fick till svar att det var för att kunna räkna med det okända, då hade han sagt, att alla jag har att göra med, vänner och bekanta, dom känner jag ju och jag kommer därför inte att behöva räkna med det okända. Men han slapp inte lektionerna för det.

Nu är ju matematik mer än att bara räkna ut tal med siffror… det handlar ju också om att kunna räkna ut konsekvenser av sitt handlande, kunna bygga ihop saker, planera etc., och därför är ju matte något vi använder dagligen dags.

Men jag och uträkningar, hm… när Nicco gick i trean och behövde min hjälp fick jag ta med boken till skolan, stå där med huvudet under armen och förklara för läraren att jag för mitt liv inte kunde begripa vad talkamrater var för något. Hon förklarade och jag förstod, men fråga mig idag och det är som bortblåst. Kan det kanske bero på mitt totala ointresse av matte? Ja, jag tror det :)

Kan inte heller skryta om att jag brukade ta hem läxor inför prov och sånt, jag läste det jag behövde precis innan lektion, gick in och tömde skallen, fick godkänt och sedan var det borta igen… haha, vilken tur att jag inte är hjärnkirurg :)

Fast å andra sidan, det är ju saker vi är intresserade av som vi tycker det är kul att lära oss om, och såna saker finns ju kvar i minnet, och kan dessutom utökas med nya fakta. Jag tror att jag är lite mer allmänvetande, kan lite om mycket men inte mycket om en sak… typ.

Och med det lämnar jag er för ett tag… kanske några timmar eller till imorgon, hoppas ni får en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria räkna matematik lektioner läxa hjärnkirurg minnet

Rannsakan och civilkurage

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 03 december 2011 klockan 08:57,

Det är mycket nu, kan inte skriva om det här, inte nu i alla fall, allt beror på åt vilket håll det drar och vart allt barkar. Kanhända att framtiden kommer att te sig annorlunda om några dagar, vi får se. Jag kan då avslöja att det INTE, har något med vår sammansättning av familj att göra :-)

Men efter att ha rannsakat mig själv, ältat fram och tillbaka så fick Maria nog, och gjorde något åt saken, jag vet att det jag gjorde var rätt och riktigt men får nog inte medhåll av precis alla andra, nån stackare ville inte detta, och det vet jag.

Jag kommenterade Häxan Mexans blogg: http://blogg.vk.se/Mexan, och skrev att hon hade kurage, ett ord som sedan fastnade och som jag plockade fram tillsammans med rannsaka (mm, nåt att fundera över) och sedan visade jag på vanligt, j-vla civilkurage och kanske jag får mig en dänga tack vare det, men du… titta på mitt care face.

Vi tittade på, på spåret igår kväll, och jag vidhåller att detta program hade varit mycket roligare om man fått sitta i en bil och dom hade tagit oss runt Sverige istället, på små vägar. Visst kan man se på det här, men det är ändå så lite man vet, det är ju tävlingsmomentet som är roligt, man vill svara innan dom gör det.

Dom påstod att ingen kunde ta åt sig äran av att ha uppfunnit hjulet…nämen hallå??? Har dom aldrig läst Knasen och kollat in serien BC, åker inte dom runt på ett hjul med en pinne rakt igenom. Hahaa… ni ser, dom vet mycket men inte allt :-)

Jag har precis läst vad temat för morgondagens triss ska handla om, så nu ska jag klura, fundera och spana efter just detta tema så får vi se vad det blir av alltihop. Jag önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: rannsaka kurage civilkurage framtid Maria på spåret Sverige Knasen BC hjulet

Tjurig, nanting se hemskt!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 17 november 2011 klockan 08:35,

Vi tog oss en kopp te igår kväll, satt och surrade, jag tog tag i osthyveln och skulle skära mig en skiva *pang* så bröt jag av skaftet på våran kära, gamla hyvel.

Nicco garvade och tyckte att jag såg så våldsam ut, jag skulle väl inte behöva ta i på det där viset, hur många på en skala lyckas knäcka ett sånt där handtag? Nå, jag kunde ju inte vara sämre, jag skrattade så tårarna rann.

Och givetvis, så kom jag att tänka på när jag köpte den där steghyllan vi har i köket och jag hade monterat ihop den och skulle vika ihop kartongen. Nu har jag ju skrivit det tidigare, men när man tror och nu betonar jag ordet, tror, att saker ska vara på ett sätt så ser man inget annat, eller hur?

Nå, jag tog tag i den stora långa kartongen, lade den över armen och skulle böja ihop den på mitten. Jag tog i som själve den, men inget hände, då blev Maria tjurig, och tog i ännu mer, det gjorde ju till och med ont i armen och då *knak*, så gick något av med en ordentlig smäll.

Jag förstod då att det inte bara var kartongen som vek sig utan även något annat. Jag öppnade den och se, där låg en lång sån där träpinne, eller masonit eller vad det nu heter, som ligger som skydd för att dom andra grejerna inte ska gå av. Nu hade jag knäckt den i tre delar. Jojomensan, det är som man brukar säga, tron kan försätta berg, eller nåt sånt :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: te osthyveln Nicco steghyllan Maria kartongen träpinne

Sätt en boll i rullning

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 10 november 2011 klockan 08:19,

Att en liten fråga kan sätta en boll i rullning, ganska så intressant, faktiskt. Jag och chefen tog bussen ner på stan och när vi passerade Fabriksgatan, undrade hon om jag visste varför, den hette just så. Hade det funnits någon fabrik därefter och vad hade i så fall tillverkats där. Hm…

Jag med mitt historieminne… eller ja, minne överhuvudtaget, kunde ju inte svara på det. På vägen hem, skickade jag så ett sms till min man, Åke, ni vet. Han är jätteduktig då det gäller att veta vad som låg vart och hur det såg ut på den tiden, även om han inte alltid själv, var född just då.

Det tog inte speciellt länge så svarade han: Tror att det var första rälsbussfabriken som låg där eller efter Norrlandsgatan, eller fabriken på kajen. Nja, nån rälsbuss hade inte chefen hört talas om så det trodde hon inte riktigt på. Jag däremot tycktes minnas denna historia om rälsbussar.

När vi kom hem, slängde vi ut samma fråga till hennes f.d., han sa att några rälsbussar inte tillverkats i Umeå utan i Vännäs. Och han visste inte vad som legat just där, det fanns ju tydligen en del industrier nere vid kajen, ett sågverk, bland mycket annat.

Då, startade Maria upp datorn och sökte på rälsbuss i Umeå. Och ja, dom tillverkades av Hilding Carlssons Mekaniska och den första gjordes 1933, den mekaniska verkstaden låg på Pilgatan 16, granne med Fabriksgatan. Så Åke var nog inte ute och cyklade, men om det var därför gatan fick sitt namn, lär vi väl inte få veta om det inte finns någon här, som läser detta och som vet?

Idag blir det en något tuffare arbetsdag, jag ska jobba mellan 14-01, inte något jag önskar men jag får istället sluta några timmar tidigare imorgon, och det är ju skönt. Killen som annars har det passet skulle iväg och roa sig med annat. Ja, han jobbar egentligen till 7 på morgonen, men att sova över där har jag ingen lust med, speciellt inte heller då jag redan gjort mitt vanliga pass. Nån ordning på torpet får det vara :-)

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Fabriksgatan Pilgatan Hilding Carlsson Mekaniska Maria datorn Vännäs kajen rälsbussar min man Åke jobbet pass

Varsch jer du?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 27 oktober 2011 klockan 08:22,

När man pratar om tiderna som var förr så förs man automatiskt back to memory lane, vet inte riktigt hur man säger det på svenska, minnenas väg/gata, nå. Saker poppar upp, dofter, händelser, kompisar man hade och vad man gjorde.

Annica och hennes familj, som jag skrev om igår, hade ju en sommarstuga en bit utanför stan. Där var dom ju varje sommar, precis som vi alltid var uppe i Malå. Vi ringde ofta till varandra men det var inte alltid så tvärenkelt.

Vi hade en telefon, i storstugan, det hus där ingen vistas i på sommaren, förutom då det ska duschas eller gås på toaletten. Så ringde man dit var man tvungen att hitta av då någon var därinne. Sedan skulle denne någon lokalisera vart den andra människan var, som hade telefon. Och det var inte alltid heller, så himla lätt. Det finns stora ytor att vara på och det kommer ni väl också ihåg, det var inte speciellt billigt att ringa. Man fick inte prata hur länge som helst.

När man sedan skulle ha tag på Annica, så hade inte heller dom någon telefon i deras stuga, utan man fick ringa till hennes farfar, som hade huset en hundra meter därifrån, tvärs över potatislandet. Sedan fick man hoppas att han iddes gå och hämta henne, eller så fick man ringa upp, senare.

En gång då jag ringde dit och han svarade, så hörde han inte riktigt vad jag sa: Jer e a Annica? Frågade han och jag kunde nästan se framför mig hur han lutade sig fram och plirade med ögonen. Nejnej, sa jag, det är Maria, är Annica där? Sedan följde en kort stunds tystnad så sa han: Varsch jer du? Ja, jag är i Malå, svarade jag. VAA, Jer du i Malå???

Ja, då begrep jag att han fortfarande trodde att han pratade med Annica så jag höjde volymen och förklarade igen att jag inte var Annica, utan Maria, aha sa han, men det gör ingenting, jag kan prata med dig i alla fall (*suck* kan ni ju tänka er att en 12 åring tänkte). Hahaa…

Idag jobbar jag 14-21, det vill säga ett lättare arbetspass men lite tråkigare tider. Man kommer hem lagom för att höra vad familjen gjort och sedan får man gå i säng. Men å andra sidan, jag har ju sovmorgon och lite tid innan jag ska iväg och det är också skönt. Jag hoppas och önskar er alla en fin torsdag, och hallå, ta det försiktigt på vägarna, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning!

Kommentarer: 0 Etiketter: Annica stuga Malå telefon farfar storstugan dusch toalett Maria frikoppla sladd

Så kan det gå

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 17 september 2011 klockan 06:43,

Så var man uppe med tuppen. Jag vaknade av ett metalliskt ljud och låg och funderade hur tusan katterna hade lyckats få till ett sån skräll och vad det kunde vara. Jag gick bet på den uppgiften, klev upp och upptäckte att två figurer som hängt fast på en sån där krok som man bara klämmer fast på kaklet, hade lossnat och låg nere i diskhon, jojo, så kan det gå.

Igår morse, när jag kokat oss kaffet, däruppe i stugan, så klämde jag fast termosen med vänsterarmen (eftersom jag fortfarande har svårt att hålla fast saker med den handen) sedan tog jag kopparna i den högra och gick ut ur bussen. Tar mig halvvägs ut på gräsmattan så smäller det till och termoslocket gör en flygtur på tre meter och en del kaffe kommer upp ur termosen, likt lava och stänker ner handen. Nu hade jag tur som inte släppte hela termosen för då hade jag fått allt kaffe på benet istället. Alltså tala om det…så kan det också gå om man heter Maria :-)

Begravningen var riktigt fin och lite ovanlig, faktiskt. Min moster tyckte om dansbandsmusik och det spelades två låtar med dragspel, ”i dina guldbruna ögon” och ”du är min man”. Och visst är det väl så att en begravning är tillräckligt jobbig, och allt behöver därför inte gå i moll. Sen sjöng en tjej, två låtar, bland annat ”there´s no tears in heven”, mycket fin låt och väldigt duktig sångerska.

Nu har jag två önskelåtar som dom gärna får spela på min begravning, nummero ett, Dave Edmunds med I hear you knocking:

Och tvåan, Creedence Clearwater med Bad moon rising:

Ena riktiga kändisar, och två andra träffade vi på vägen hem. Brälla stannade av i Åmsele där vi stod och väntade på vår middag och Fjuppe mötte vi efter vägen, och han kan konsten att missa en hel buss han :-)

Nu önskar jag er alla en fin dag, vi ska ju köra skogscruisingen och har bokat in plats till Jan A och Inge-Gerd, så nu har vi draghjälp med frågorna :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: kaffe katterna stugan termos Maria moster begravning skogscrusingen Jan A Inge-Gerd

Någon har det värst

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 14 september 2011 klockan 07:39,

Nu sitter man här igen, enögd och monsterliknande. Det började med två små vaglar i ögat och fortsatte med en ögoninflammation, så man ser inte riktigt klok ut. Nu medicinerar jag så jag hoppas det är på övergående, jag höll på bli galen igår, och i förrgårkväll satt jag och såg på tv med solglasögon på mig, ljuset skär i ögonen.

Och igår höll det på sluta i en ände av förskräckelse då jag var ner i källaren och lade in bröd i frysen, på väg upp så missar jag ett trappsteg (inte alls så ovanligt) och ramlar framåt och tar givetvis emot mig med den opererade handen, då höll Maria på skrika, men behärskade sig, ställde sig upp och fortsatte uppåt, rörde lite försiktigt på handen och böjde fram och tillbaka, det gick nog bra, det känns inte nåt värre idag än det gjorde igår morse.

Jag var och hälsade på ”gammbossen” igår, hon har alltid något på gång, men hon råkar också ut för både det ena och det andra. Nu hade hon köpt sig en älgpulka, att dra hem älgen med, om hon skulle få skjuta en, den hann hon aldrig använda, någon stal den.

Hon var till utlandet för några veckor sedan, Grekland, tror jag att det var, och där hade hon, mitt i semesterveckan, klämt in en föreläsning som hon skulle hålla för ett gäng människor. Hon har med sig mobiltelefonen som är laddad med 2000 kontakter (där har ni en kvinna som träffar folk, hela tiden), sin bärbara dator, plånboken och givetvis ett usb minne med tre års arbete, inlagd på den.

Så kommer då en mc körande och sliter tag i hennes väska med alla dyrgripar i och därmed har hon blivit av stulen hela rasket i ett enda svep, hon hinner bara nypa tag i väskan så hon får ett stort blåmärke på insidan av handleden och ringen hon har på fingret slits av, så hon har väl tur i oturen, det hade kunnat gå värre.

Och det är väl så man tänker då något händer, det är alltid någon som har det värre (stackars den som har det värst i hela världen), det hade alltid kunnat gå värre och slutat i katastrof, och man har alltid, på ett eller annat sätt tur, för något annat hade ju kunnat hända, och man målar upp värsta scenariot.

Nå, idag ska väl inget speciellt otrevligt inträffa, hoppas jag, önskar er en stillsam och bra dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: vagel ögoninflammation solglasögon källaren Maria "gammbossen" Grekland dator mobil älgpulka usb minne

Hon låg på skallen

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 10 september 2011 klockan 09:44,

Vad har dom nu hittat på då man måste godkänna allas kommentarer, även ens egna? Vad förvånad jag blev då jag hade tre kommentarer nu på morgonen och när jag gick in där så var det ju från dom kända bloggarna, Marja Granqvist, Helena Springare och Grandmother, ha, dom har ju alltid kommit upp automatiskt. Jaja, antingen är det en engångsföreteelse, eller så är det för att VK ledsnat på snacket om att man själv ska moderera sina kommenterar, eller så är det helt enkelt för att mitt namn är Maria, och jag har två katter :-)

En annan blev bjuden på fika igår, Fred och Birgitta var förbi och ville kolla in vår buss, den fick godkänt, Birgitta testade förarsätet men tyckte att bussen, var aningens för stor att köra, för hennes smak.

På kvällen satt vi och såg på Åsa-Nisse, den nya filmen. Visst skrattade vi ibland men att rekommendera den, gör jag nog inte, lite Jönssonligan över det hela, barnslig, men för grovt språk för en 8-10 åring, tycker jag i alla fall, så som barnfilm kan jag heller inte säga att den är ok.

Enya och Eloise gjorde oss sällskap, dom är ju portförbjudna i tvrummet på dagtid, jag litar inte ett smack på dom där sakerna :-) och här ser vi Eloise, hon diggade inte Åsa-Nisse:

Och Enya, passa er för henne, hon låg på huvudet och enligt skrönorna så ska det regna, då katter gör det:

Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Marja Granqvist Helena Springare Grandmother VK Maria Enya Åsa-Nisse Eloise

När tobaksplantagen brinner ner

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 08 september 2011 klockan 06:58,

Igår hände det inte så speciellt mycket, man hade nog mest lust att lägga sig i sängen och lyssna på regnet, men jag har som svårt för det, känns som om man kastar bort en dag. Jag bakade digestive muffins som jag tog med till chefen (jag hade lovat henne såna, vid ett svagt ögonblick, förut), dom är inte bara försvinnande goda utan även försvinnande små, eftersom jag gör dom i småbrödsformar, dom är rätt så söta, så det räcker med en liten form.

Jag kom hem vid halvfyra och då var det nästan dags att börja fundera ut en middag. När vi satte oss ner vid middagsbordet så vände sig Nicco till Åke och sa, -Du pappa, du säger ju hela tiden att du ska sluta röka, varför gör du inte bara det då, vad väntar du på? Hahaa…sa jag, innan han hann svara, han väntar på att tobaksplantagen ska brinna ner. Sen fick jag på skallen av Nicco…direkt, man ska nämligen inte skratta åt sina egna skämt :-)

Efter middagen var det så dags för föräldramötet *gäsp*, jag kan inte säga att det ger en mycket att sitta i en aula där rektorn står och pratar om deras mål, deras regler etc, det där är ju givna saker, och vill man fördjupa sig så kan man ju faktiskt läsa om det på hemsidan.

Eftersom man nu har varit på några möten genom åren så har man hört detta, jag kan förstå om man är ny, och man vill veta hur allt går till, men då kan man ju skriva det i inbjudan, alla behöver inte gå på ett sånt här möte. Lika enkelt vore det att dom skickade ett mejl med länken till vart man läsa om det på nätet. En annan sak blir det ju när man träffas i klassrummet, och det gjorde vi ju efteråt.

Även här fick jag en åthutning av Nicco då jag berättade att jag var sist in i klassrummet för jag höll inte på att hitta, jag kände inte alls igen mig där jag vek av och tog en helt annan väg, där ingen annan gick, är det då typiskt mig. Det var en massa skåp där och jag tycktes aldrig ha sett dom förut, men det skulle jag tydligen ha gjort, nå, vi får se om jag hittar nästa gång då. Eller så tar jag med mig gps:en :-)

När jag kom hem så var Åke på väg till Brälla, han hade ringt och var i skriande behov av hjälp till att byta ruta på en bil. Apropå Brälla så ska jag retas lite, han stod ju nämligen här då vi skulle lasta snöskotern i bussen, och han försökte starta skotern, det var tji i *någonting*, den ville inte gå igång. Dom provade startgas, drog och slet, men det ville sig inte.

När den sedan var lossad i Järlåsa, så tog Anders tag i snöret, jag hann knappt säga att det där är inte lönt, han knyckte till en gång och Wrooom, så var den igång. Det var alltså en som inte hade den rätta knycken :-)

Fast ska man nu vara lite snäll så berodde det säkert på att den nu hade fått stå och gotta till sig i bussen, och därför gick den igång. Annars är det där också en sån där typisk Maria grej, bilen startar icket, hur än man bär sig åt, hjälp kommer och *tjopp* så var den igång, precis som om man stått och ljugit om att den inte startar.

Jaja, nog om detta, ni får ha en underbar dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: regnet Nicco Åke Maria Brälla tobaksplantagen skolan chefen Anders Järlåsa

Bengts hamburgare

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 07 september 2011 klockan 12:04,

Theresé talade om att det nu finns en hamburgare på Mc Donalds, som heter Mc Bengt. Men du…vilket osmakligt namn på en burgare. Det kan ju i alla fall inte ha varit kossan som hette Bengt, om det nu inte var en ko med dragning åt andra hållet. Hm, då kanske den är döpt efter upphovsmannen till hamburgaren, vem vet?

Jag tycker väl inte att mat, överhuvudtaget, ska ha namn i sig, ni hör ju själva hur det kan låta: Marias lökbiffar med Åkemos på toppen, Mathildapaj med Börjesmet, Birgers sura strömmingar med Brittas färska lökringar och Huldas kinagryta med Sörensås. Mja…när det gäller kakor och sånt, går det bra med namn men inte i maträtter…tycker jag. Tjaba!

Kommentarer: 0 Etiketter: Mc bengt Mc Donalds Maria Åke Theresé

Det brann iaf inte

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 februari 2011 klockan 10:40,

Har gått runt och kikat i fönstren för att lokalisera den där lastbilen med backvarnare som aldrig tyckts ha nåt fram till slutdestinationen. Tills jag gav upp och gick ut i trapphuset, där tjöt det ännu värre.

Tog ett tag innan jag hade räknat ut ungefär vart tjutandet kom ifrån, närmaste grannen. Jag ringde på för kunna konstatera att det var hennes brandvarnare som trodde att det brann.

Hon sa att det tjutit länge men hon visste inte numret till felanmälan och själv kan hon inte ta sig dit upp. Då fick Maria rycka ut med högpallen och ta mig upp under taket, men att få den där tyst var inte det lättaste, snacka om enerverande ljud.

Men till sist infann sig lugnet och tystnaden. Hon trodde nu att det är så där det sa låta då batteriet håller på vara slut, nej sa jag, det där var en varning för brand, när batteriet håller på vara slut så ska den bara pipa till med jämna mellnrum, din varnare har förmodligen blivit knäpp...då skrattade hon och jag sa att våran varnare slet jag ner för flera år sedan då den satte igång att tjuta klockan ett på natten, utan anledning. Hahaha, har du en förklaring till det, Jan A?

Kommentarer: 0 Etiketter: grannen Maria lastbil backvarnare brandvarnare felanmälan

Drillade barn

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 15 februari 2011 klockan 07:44,

Marja Granqvist, som bloggar här bredvid, hade ett inlägg om ett finskt horoskop som hon hade läst där det stod vad man som respektive stjärntecken skulle göra vid stopp i lavoaren. Om man ville veta vad just ens eget stjärntecken skulle ha gjort så fick man lämna en önskan om det, vilket jag gjorde och svaret fick jag också, det kommer här:

Maria är Tvilling. Nu känner jag ju dig Maria bara via bloggen, men nickar ändå instämmande när jag läser detta. Så här skulle du (och alla andra Tvillingar) göra:

Du springer till affären för att köpa en skruvmejsel och en pump. I förbifarten springer du in på biblioteket, Pressbyrån och en konstutställning. I samma veva till musikaffären, cykelreparatören och så behöver du ett nytt batteri till mobilen.
Väl hemma öppnar du paketet med skruvmejseln och försjunker i bruksanvisningen, samtidigt som du följer nyheterna på TV och spelar favoritlåten, en sång som nämner ordet ‘radio’, vilket får dig att anmäla dig till en kurs för radioamatörer.
Så förflyter dagen och fram mot kvällen kommer du ihåg att det var stopp i röret. Du går till lavoaren och ser att stoppet har fixat sig av sig själv.

Jag skrattade verkligen gott åt detta, då jag egentligen känner igen vissa moment i beskrivningen. Jag kommenterade Marja och skrev att jag var lätt att distrahera, men snäll som hon är så tolkade hon det som om jag istället kunde hålla många bollar i luften, samtidigt. Nå, det ska jag inte gå in på, hur det ligger till med det, roligt var det i alla fall :-)

Nu ska jag också visa Marja, vilken fin skrivbordsbild jag har:

Det är hon som scrappat ett kort som alla läsare fick ta del av, igår, alla hjärtans dag till ära. Det passade alldeles utmärkt som bakgrundsbild, så den tackar vi för.

Igår pratade dom tydligen om hjärtstartare, på tv, som ska finnas på olika ställen runt stan. Min chef ville veta vart…bara om utifall att, så jag surfade runt och hittade en sida med en karta där det står vart man kan hitta en sådan www.hjartstartarregistret.se/sok-hjartstartare

Sen sa hon, att det var väl egentligen inte nödvändigt, för vem skulle hon kunna hjälpa. Men du, sa jag, säg aldrig det, tänk om du råkar vara på plats då någon behöver en sådan, och du faktiskt vet, vart man kan hitta en, då har du hjälpt dom, bara genom att kunna säga det.

Och det ena gav det andra. Jag berättade att vi drillat både Theresé och Nicco, då dom var mindre, att veta vad dom skulle göra om något skulle hända. Om dom skulle vara helt utlämnade att klara sig själv, vem går du då till? Om inte dom är hemma vem väljer du då? Om dom är borta, vad gör du då? osv, osv, osv. Bara en sån sak att dom varit på skola/fritids, och kommer hem till en tom lägenhet, hur länge skulle dom vänta innan dom sökte hjälp, och vart skulle dom hitta den. Och absolut viktigast, följ aldrig med en främmande människa som skulle komma fram till dom och säga att dina föräldrar varit inblandad i en olycka, för det begriper ni väl, sa jag, att vi aldrig skulle skicka någon ni inte känner.

Tiderna har förändrats och vi var säkert mer drillande med Nicco, ja, inte bara tiderna, vi förändras vi med, och blir förhoppningsvis klokare och mer erfarna. Och visst är det egentligen hemskt att man ens ska behöva gå igenom sånt här med barnen, men tyvärr, så ser det ut idag. Och förresten, vem vet, det kanske inte alls var bättre förut, det var bara det att ingen talade om det.

Idag ska Nicco få gå till frisören och klippa sig samt ändra hårfärgen, om dom nu kan göra det, med hennes trefärgade huvud. Han skulle i alla fall klippa håret och sedan komma med ett uttalande. Kanske det också blir en kaffe uppe på Mariehem, på förmiddagen, och kan hända att vi ska ut och gå, jag ska kolla temperaturen först, är det minus 20-25 grader, vet i sjutton om jag var så sugen på att gå ut och promenera, jaja, vi få se. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Marja Granqvist horoskop lavoaren tvilling Maria kort Theresé Nicco drillade chefen hjärtstartare

Stor fot och lillfot

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 12 februari 2011 klockan 07:59,

När vi klädde på oss och skulle bege oss iväg till kyrkan igår, så ringde Theresé, dom hade landat här i Umeå, och nu väntade dom på att resväskorna skulle komma ut. Dom fick ta en taxi direkt till kyrkan, och där hade prästen och alla andra involverade, sagt att vi skulle vänta in henne, dom hade ändå inget annat inplanerat efter begravningen.

Dom kom fem minuter innan, in genom dörrarna, leta rätt på en toalett, ombyte för både Theresé och Sally, sedan var alla klara att sätta igång. Begravning var inte så lång och tung, vi tycker väl att man inte behöver göra den värre än den redan är. Ingen begravning är ju speciellt rolig att gå på. Efter gudstjänsten så hade vi beställt landgång och efter den blev det tårta.

En massa prat om allt möjligt, bland annat så retades Theresé med att den dagen vi flyttar till huset så kommer vi ju att vara jätte nära kyrkan, den ligger nämligen inte mer än tjugo meter från kyrkan, och det tyckte ju prästen var hur bra som helst, för då kunde vi ju börja hänga där. Mja, nu är vi ju inga givna kyrkobesökare och när sedan prästen (som förövrigt heter Maria) föreslog att hon kunde vinka då hon var där så skulle vi veta när det var dags, så sa jag att rätt var det är så börjar vi ha persiennerna nerfällda, hahaha..så ingen skulle veta att vi var hemma. Hon skrattade bara och sedan sa Staffan, Åkes kusin, att dom faktiskt hade, eller had haft, en släkting som varit kyrkovärd, så det kanske var något för Åke att ta efter.

Vi var sexton stycken där, med präst och Sally medräknade. Hela sammankomsten avslutades sedan med att prästen tyckte att vi skulle sjunga tryggare kan ingen vara. Då kunde Åke inte hålla munnen och sa, aha, är det så den heter, jag har alltid trott att den heter här kan ingen vara.

Nu var han tvungen att berätta att detta var en historia om pojken som var på söndags skolan, när pappan sedan frågade hur det hade varit så berättade pojken att prästen hade stått och berättat en massa historier och sedan sjöng vi här kan ingen vara och sen gick vi hem. Den skrattade hon gott åt och skulle lägga på minnet.

Halvfyra var allt klart och vi gick hemåt. Theresé fick det eminenta uppdraget att köpa 25 watts glödlampor med stor fot…liten lampa sa jag, men med stor fot. Dom kom hem med liten lampa och liten fot. Sedan gick Åke på affären, köp glödlampor med stor fot sa jag. Liten lampa, stor fot…eller förresten, bry dig inte om det där med liten, det spelar ingen roll, huvudsaken är att det är stor fot och inte mer än 25 watt.

Det gick en stund, sedan ringde han, vad var det för lampa du skulle ha? Theresé undrade om han glömt bort vad han skulle köpa, nää, sa jag, att det var glödlampor visste han, men inte om det var stor eller liten fot. Då garvade hon och tyckte det var knepigt, men du, sa jag, ni är ju faktiskt släkt, kanske därför du kom hem med liten fot, om du hade ringt så hade det blivit rätt :-)

Nu fick Nicco skulden för inköpet, dom hade stått där och funderat och då hade Nicco pekat på glödlampor på en hylla längre ner och undrat om det inte kunde vara dom som skulle köpas, och då gjorde dom det. Nå, nu har vi i alla fall 25 watts lampor som både är små med liten fot, och ett par stora med stor fot, det blev med andra en kompromiss till vad jag egentligen ville ha från början, men vad spelar det för roll, huvudsaken att dom funkar och passar till lamporna som är utan lyse.

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kyrkan begravningen. prästen Theresé Sally Åke Nicco Maria watt glödlampor garvade

Knasdag

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 19 december 2010 klockan 09:51,

Jag och Nicco skulle åka ut på strömpilen igår, efter lunchen, först höll jag inte på få upp dörren till bilen, nä, det var inte låset som hade frusit, utan hela handtaget, den gick inte att rubba och på Niccos sida hade låset frusit så man inte ens fick in halva nyckeln. Nå, med lite bestämdhet och en fast hand så fick jag upp den till slut. Skulle låna sopen från soprummet (ha, soprum = ett rum som förvara sopar, sop – rum) då Nicco gav mig ett varningens ord, ovanför skallen hängde det nämligen en ganska så stort snödriva, så jag hoppade in och lika snabbt ut igen.

När vi kom fram till strömpilen så var det kö, ända upp till rondellen…ja, rondellen uppe på Holmsundsvägen, och nu hade ju varje smart människa tagit ett varv i rondellen och åkt tillbaka, men inte Maria inte. Vi åkte ner och spanade efter en parkeringsplats och det var ju ganska så tröstlöst, Nicco såg två lediga platser men på vänster sida och jag sa att jag kör inte in där, man vill ju hemskt gärna ta sig därifrån också, även om det nu, egentligen är högerregeln som gäller inne på såna här ställen så är det väldigt få, som kör efter den regeln.

Vi körde rakt genom alltihop och sedan ut förbi återvinningen, vi var inte dom enda som gjorde det. Upp på kvantum där dagens största köp skulle göras, 1½kg räkor, vi hade bjudit över Brälla och Lena på räkfrossa, så det var ju en ganska så viktig ingrediens. Dom skulle visserligen vara barnvakt till deras barnbarn men hon kunde ju få följa med.

Oskalade räkor hade dom inte på kvantum, förutom dom där svindyra räkorna som kostar 149:-/kg, så vi åkte ner på Ica hedlunda istället, där såg det ganska så fräckt ut också, med all snö som satt sig runt lyktorna.

Nå, så var vi äntligen klara och Nicco muttrade något om all onödig bilkörning detta hade inneburit, och jag kunde väl inte annat än hålla med. 30 minuter i bilen för att sluta på hedlunda, 5 minuters promenad hemifrån.

Sen gick det inte som planerat i slutändan ändå, barnbarnet vägrade följa med hit så vi gjorde en liten rövare och frågade ett par grannar om dom ville komma upp, nu hade dom precis käkat så räkorna var inte så lockande, jag ställde mig då och skalade hela rasket, Åke fick sig en räkmacka och resten har jag gjort i ordning till middag ikväll. Här ska ni få receptet på det:

Räkgott

2-4hg skalade räkor

2,5hg cheddarost i kuber

6 skivor vitt formbröd (skär bort kanterna)

Sås

3 Ägg

3dl mjölk

2dl grädde (funkar också bra med matgrädde)

1 msk senap

1 tsk salt

65gr smält smör

Vitpeppar

Blanda ost, räkor och bröd i en form. Vispa ihop såsen och slå över. Låt stå och dra över natten. Ugn 175 grader ca 45 minuter.

Det är jättegott så nu har vi något att se fram emot till middagen :-)

Nu önskar jag er en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: strömpilen rondellen Kvantum räkfrossa Brälla Lena Åke Maria Nicco räkmacka hedlunda

Igår, idag, imorgon

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 november 2010 klockan 05:56,

Idag ska Åke tillbaka på jobbet, fingret ser väl hyggligt ut och det är bara att prova sig fram. Men man vet ju hur det är om man gjort illa sitt finger på något, så visst stackarn är det, just det fingret som hela tiden är utsatt för både det ena och det andra. Har man sparkat in tån i tröskeln så det gjort så där lagom ont, så nog sparkar du in den tån i andra saker, bara stunden efter…åtminstone brukar jag lyckas med det. Åke gjorde därför också en Maria igår, då han höll sitt skadade finger i vägen då han skulle stänga balkongdörren. Sånt som händer!

Vi åkte på strömpilen igår, sedan släppte vi av Theresé och Sally hos en klasskompis till Theresé och jag, Nicco och Elin åkte vidare till barnens hus där dom skulle titta efter nåt roliga Halloween saker. Dom var nämligen bjudna på fest igår kväll, men tyvärr, den resan blev inställd då Elin inte mådde riktigt hundra, så det blev en kväll i soffan, framför tv:n istället.

Idag ska jag hämta upp Theresé och Sally på Mariehem, efter jobbet, dom ska hälsa på gammel mormor, och ikväll åker vi väl upp på lasarettet där svärfar ligger. Dessutom är det bastukväll ikväll, men den skippar jag, eventuellt, om tid finns, så kan jag gå ner och tvär visa upp Rally Sally för dom som är därnere, vi får se.

Imorgon har Nailheads sin första café kväll efter sommaruppehållet och Theresé hördes vara sugen på att knalla över dit. 19-21 håller dom öppet, för er som vill veta. Sedan var det några här som var sugna på thai mat så jag ska ta det med stämman idag, om vi kanske går dit och käkar middag imorgon och går ner på klubben efter det, vi får se vad som bestäms.

Nu har Åke tagit sig upp också, snart dags för frukost innan avfärd till jobbet. Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Sally NIcco Elin Maria Åke finger tån strömpilen Mariehem lasarettet gammel mormor Halloween

En äldre lillebror

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 21 augusti 2010 klockan 16:10,

Ja, han är inte äldre än jag, min lillebror, men idag blev han ett år äldre än vad han var igår, om man så säger.

Grattis Lars på 37 årsdagen!

Önskar

Maria, Åke och Niccolina

Här är han runt tre år gammal och ute och drar stug- grannen, Mikaels kanin.

Här står vi på parkeringen utanför Lycksele djurpark, jag gissar på att han är i sex årsåldern.

Och slutligen en bild på en avslocknad Lars, på väg hem till stugan från djurparken, och givetvis så kunde inte storasyster låta bli att jäklas lite så jag stoppade in ett gelehallon i munnen på honom för att få ett roligare kort på honom :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Lars kanin 37 år Maria Åke Niccolina grattis

Skräp eller bra saker?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 27 mars 2010 klockan 08:57,

Nu håller det på dra ihop sig till öppningen av swap meet i klubblokalen på spårvägen. Åke kom precis upp, han har kört iväg ett lass och nu skulle han hämta en mc eller moped ram som stått nere i vår källare. Men nu råkade det vara en smart person som låst fast en spark i ramen…den smartingen heter Maria. Så det blev en liten nyckelsökning, men jag hittade den. Det hör ju inte till vanligheterna, att jag hittar igen saker.

Vad mycket skräp man har hemma egentligen, men man drar sig för att kasta, ge eller sälja dom, bara för att dom påminner om sånt som varit eller att man fått sakerna av en speciell person. Vi håller så smått på att rensa i Niccolinas rum och hon har saker, kan jag lova. Nu har hon gått med på att slänga iväg mycket, ja jag kommer inte att kasta bort det utan ge grejerna vidare till andra barn som kan ha nytta och glädje av dom. Men helst av allt, skulle jag vilja tömma hennes lådor direkt ner i sopsäckar så man slapp se eländet. Då visste man aldrig heller vad som åkte i soporna och rimligtvis borde man inte heller må dåligt över att man slängt iväg något, då man ändå inte visste vad det var för i lådorna.

Själv hade man inte så många saker då man var liten. Men man uppskattade nog hellre grejerna man fick. Min farfar hade snickrat ihop ett dockskåp som han tapetserat och gjort fint, ja, i mina ögon var det fint, men dom barn som fick nya Lundby dockskåp, var nog inte speciellt avundsjuka på mitt skåp. Men tiderna har ändrats och så även priser och löner., samt vad som roar barnen.

Min morfar snickrade ihop en pinne med propeller, pinnen hade hack i sig och drog man då en annan pinne på dom hacken så snurrade propellern. En sån hade min mamma och hennes syskon att leka med, i början på 50-talet. Det var leksaker det. Vet också att hon berättat om när det var jul. Då hade min mormor kokat knäck, men formar hade dom inte att hälla knäcksmeten i, däremot var det ju snö och kallt ute. Smeten hälldes ut i snön och den stelnade i olika former då den nådde den kalla snön. Litegrann som när man stöper nyårskronor. Ni vet, man smälter tenn och häller i vatten. Det gjorde vi då jag var barn, en av gångerna blev lite mindre lyckosam, min farmor skulle hjälpa mig att hälla ut tennet i vattnet med den följden att det skvätte över kanten och brände fast i min fot. Precis som när dom brännmärker djur, så fräste det samt rök en hel del om foten. Jaja, det gick bra i alla fall, lite smärta får man tåla :-)

Näpp, nu önskar jag er alla en fin dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke swap meet klubblokalen spårvägen mc ram moped ram spark smartingen Maria Niccolina farfar morfar knäck tenn brännmärker

M börjar det på i alla fall

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 24 februari 2010 klockan 15:19,

Mohammed är det vanligaste namnet i världen, men jag ska villigt erkänna att jag känner inte en enda människa som heter det.

I den kristna världen är Maria världens vanligaste kvinnonamn. Och se, jag känner mig själv och jag heter Maria, men jag kände bara en enda tjej under skoltid som hette samma sak och bara en efter skolan som dessutom råkade vara gift med min morbror. Sååå, jag vet inte om jag tycker att det är så vanligt. Inte i min bekantskapskrets i alla fall. Just Maria kan ju vara mer vanligt som ett andranamn.

Kommentarer: 0 Kategorier: Visste du det? Etiketter: Mohammed namn världen kristna Maria skoltid morbror andranamn

Jag heter...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 07 september 2009 klockan 07:07,

Mitt fullständiga namn är: Maria Lundmark Hällsten, no more, no less. Så innan vi gifte oss, Åke och jag, så hette jag endast Maria Hällsten.

Att bara ha ett namn är kanske inte så vanligt, när det pratas om namn och vad alla har för andra namn och jag får frågan om mitt andra namn och svarar att jag inget har, så ser dom flesta ut som frågtecken. När vi skulle gifta oss och jag beställde hem några papper som behövdes så ville hon jag pratade med i telefonen ha mitt namn, ja sa jag, Maria Hällsten. Mm, ditt FULLSTÄNDIGA namn sa hon lite surt och jag kunde nästan se hur hon snörpte ihop munnen. JA, sa jag, det ÄR mitt fullständiga namn, jag heter inget mer. Jaha, sa hon och då blev det helt plötsligt ett annat ljud i skällan, som att det skulle vara synd om mig, stackars barn som bara har ett namn, hon kan ju inte vara älskad. För visst är det så man säger, kärt barn har många namn.

Det kommer sig egentligen av att mina föräldrar hade beslutsångest och när jag föddes var Robban Broberg, med sin låt Maria-Therese, på ropet. Dom ville egentligen att jag skulle heta just det men trodde att många andra skulle få det namnet så det slutade med att jag bara fick heta det första, Maria. Äldsta dottern fick däremot heta just Maria Theresé.

Mina två bröder har två namn var, även mina föräldrar, så när det blev dags att döpa lillasyster så tyckte dom att det skulle vara lite rättvisa och gav henne ett namn, Emma.

Varför jag skriver om detta är att igår, så kom Jennifer och undrade varför jag bara heter Maria, och vad alla andra har för andra namn.

Hon skulle nog egentligen ha velat haft tio namn, men fick två. Jennifer Niccolina. Hennes andra namn trodde jag i min enfald att jag kommit på, alldeles själv, men ack vad jag bedrog mig. Hennes farfar heter nämligen Nils men har i alla år kallats för Nicke. Han tyckte att hon skulle döpas efter honom (sa han lite flinande) och vi klurade på vad vi skulle kunna komma på för någon, brilliant idé. Jamen Nickolina sa jag, fast jag tyckte att det skulle stavas med två c, och så fick det bli. Vi sa aldrig något om det till vare sig Nicke eller farmor Elsie, och där fick man se två fågelbon då prästen talade om vad hennes namn skulle bli. Dom blev så överraskade och satt där i kyrkan med öppen mun men tyckte att det var så roligt att vi tagit ett släktnamn. Hallå, vaddå släktnamn tyckte jag. Det var ju ett namn som jag hade hittat på.

Pratade med min moster i Malå och hon säger samma sak, jamen va kul, det hette ju mormors, systers, kusin…typ. Jaha, så påhittig var jag. Men namnet är ju fint, och det är ju det viktigaste. Fast jag vet, oftast så ville man själv heta något annat, inte många av mina kompisar under skoltiden, var nöjda med deras namn heller. Så när jag presenterade mig för min sedermera, bästa kompis föräldrar, så sa jag att jag hette Jenny, för det var precis vad jag önskade då, att mina föräldrar hade döpt mig till. Hm, men dom kom snabbt på att så var inte fallet, men vad gör det om hundra år? Ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Fullständiga Maria Niccolina Theresé kyrkan kompis namn Malå Robban Broberg

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv