Fick ju se en bunt med fina bilder på barnbarnet Sally, Theresé har bloggat, och dom var ju bara för bra...syns ju att hon är en Hällstenare :)

http://blogg.vk.se/tezzii/2013/05/14/gardagens-aventyr-1207065

Dagens fototriss går i det gröna tecknet, så jag börjar trissen med denna bild, tagen förra sommaren då vi fick oväntat besök i tallen, av en bisvärm:

Fortsätter med ett annat träd och ett annat besök, åtminstone fick trädet besök, av en klättersugen Nicco:

Och avslutar med en fin bil, ståendes upe på Gammlia, bland björkar och annat grönt:

Denna gång är det även tävlingsdags så jag länkar till ett vandrarhem i Stockholm: http://castaneavandrarhem.se/

Och givetvis en länk till fototrissen hemsida där ni kan hitta och titta på fler gröna saker: http://fototriss.blogspot.se/

Tror inte att jag är så fokuserad alla gånger. Har nu varit ute med Winstone, en lite längre stund, kommer in och ser att jag har ett missat samtal på mobilen...jaja, jag hade glömt sätta på ljudet, kan ju hända den bästa.

Sätter mig i soffan och ser att min mascara ligger där, say what???

Då kommer jag ihåg att jag blev avbruten i mitt kladdande med mascaran, för mamma ringde (på hemtelefonen då) och när vi lade på så gick jag och Winnie ut. Jag var nu alltså tvungen att känna efter om jag hunnit ta bägge ögonen, och ja...puh, det hade jag :) Hahaa...

Jag var sugen på blåbärs/hallonpaj, här om dagen. Så jag gjorde slag i saken och påbörjade pajprojektet.

Ropade sedan på Nicco och sa att det var paj och kaffe. Hon kom ner, stirrade i formen och undrade vad det var???

Ehh, det är blåbärs och hallonpaj, sa jag. Aha, men vad hände...med äpplen? Mm, sa jag, jag hade alldeles för lite blåbär, och det existerade inga hallon i frysen så... det blev äpplen istället.

Det smakar citron, sa hon efter ett tag. Ja just ja, jag hade köpt citronmandlar så det hackade jag ner i degen. En salig blanding men det blev gott i alla fall :)

Ibland så händer det bara!

Köpte ett kort idag:

Så sant som det var skrivet. Kortet hittade jag på en liten frän affär, La-Di-Da, återkommer om den imorgon. Over and out!!!

Så bestämdes det att vi skulle hämta ut Buicken igår. Jag ringde försäkringsbolaget och ville ha den försäkrad… gissa nu, vad dom ville ha, för en halvförsäkrad Buick, 67:a?

8800:-/år… är dom då helt galna, hur är det möjligt frågade jag. Ja, enligt deras statistik och det är en stor tung bil så… jamen hallå,. Jag har Camaron försäkrad hos er, även den halvförsäkrad, och den kostar mindre än hälften, ja… svarade hon, men det är ju en Chevrolet, och tyvärr sa hon, så om det händer något med Buicken så kommer det att bli så dyrt för dom att laga upp den såå…och det sa hon efter att faktiskt ha sagt ordet: dubbelkolla…tjugo gånger under vårat samtal.

Nå, därför är den enbart trafikförsäkrad, just nu, ska kolla om det finns en veteranförsäkring man skulle kunna ta, såg en, men där var villkoret att bilen skulle låsas in i garaget varje natt, men vad gör man då om man har ett dubbelgarage, men bilen går lik förbenat inte in där… på längden?

Så for vi iväg till Sunnanå, hittade nyckeln till ladugården, fick upp dörrarna på baksidan, in med batteriet och nej, den ville inte. Fram med ett till batteri och kopplade lite hjälp från det till det andra… men icket, fram med jeepen och testade starthjälp därifrån… nopp, den ville inte.

Ut med batteriet från jeepen och in med det i Buicken och nu jäklar började det hända saker, igång gick den och ut fick vi den. I med det sämre batteriet i Jeepen, och även den startade. Packade ihop sakerna, satte oss i varsin bil och sedan lade jag in driven och *poff* så dog Jeepen. Inte ens ett klick då jag försökte starta den igen.

Snabb överläggning…vi tog Buicken in till stan, ut med batteriet från Buicken, in med det i skuffen på Mazdan, kaffepaus, och sedan åkte vi dit upp igen och hämtade hem Jeepen. Vilket snurrande, men det gick ju, det med. Så nu är Vildkatten hemma på gården, skickade en bild till Tina som tyckte den såg riktigt fin ut, där den stod.

Så skickade jag en till bild på skuffen och skrev att det kanske inte är en vildkatt utan en skabbräv… den är verkligen ful i lacken. Men det är ju sånt man kan åtgärda.

Önskar er alla en fin tisdag!

Apropå runda Konsum och numera kyrkan vi har utanför vårt köksfönster. Så pratade vi just om den igår, jag sa till Åke att det var 1977, det blev en kyrka av hela alltet. Det kommer han mycket väl ihåg. Det blev nämligen en översvämning där, året före, och vägen blev underminerad.

Åke hade följt med en kompis som körde bussen till Holmsund och var inte tillbaka hemma förrän mitt i natten, då han kom och gick efter vägen ser han en taxibil som åkt ner i vägbanan, med framdäcken.

Det kom mer och mer folk som samlades runt omkring och medan dom stod där kunde dom formligen se hur bilen började stå mer och mer på arslet (om man nu får uttrycka sig så), och blev till slut hängandes på kofångaren.  Vilken chock det skulle vara, att sitta där helt fredligt och köra och plötsligt åker hjulen ner i asfalten.

Kom ju ihåg hur det såg ut vid vår infart för 2 år sedan, där höll det ju också på undermineras. Kan det vara för att vi bor på ett sunkigt ställe, eller, det är väl som dom säger, västerslätt är uppbyggt på en sjöbotten.

Det blev ingen hämtning av Buicken igår, men det var enbart en försäkringsfråga, eftersom jag inte hade haft den helförsäkrad, fick jag heller inte ha en avställningsförsäkring, och har man inte det så blir den inte automatiskt försäkrad då man ställer på den. Och försäkringsbolaget hade helgstängt… så jag får ringa dit idag.

Ska även hem en sväng till Tina och sedan upp på begravningsbyrån i eftermiddag, och se vad dom har att erbjuda i gravstensväg. Sen får vi då alltså se om det blir en sväng till Sunnanå och hämta bilen. Det är ju utflykt med Nailheads på torsdag, då vi åker i samlad trupp, till antik affären i Rödåsel, och till dess hade vi tänkt få fram den.

Önskar er alla en fin måndag!

Fototrissen idag är kyrkor, och en av dom har vi ju bara här, rakt över vägen:

Det runda kyrkorummet, vars cirkelrunda planlösning har influenser från Italien, var tidigare en konsumhall från 1957, ritad av Sune Flök. Byggnaden har en stomme av gjuten betong och betongtegeltak. Väggarna saknade ursprungligen fönster för att ge plats åt hyllinredningar i butiken. Ljuset skulle istället komma uppifrån från en glaslanternin. Runda konsum, hette byggnaden förut och kallas även så idag, av dom som kommer ihåg den.

Hösten 1976 började arbetet med om- och tillbyggnad. Butikshallen kläddes med gult tegel och varuintaget glasades in. Väggar och innertak är vitputsade och golvet är lagt av keramiska plattor. Kyrkan invigdes den 4 september 1977. Arkitekt för ombyggnationen var Bertil Håkansson.

Den fristående klockstapeln är byggd i trä med platt tak och har en klocka gjuten av Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna.

Fortsätter med kyrkan på Norrbyskär, som jag fotade då vi var där en sommar:

Frans Kempe lät bygga en skola med tillhörande kyrksal på övervåningen på ön Norrbyskär, 7 km söder om Hörnefors. Kyrksalen byggdes i slutet av 1800-talet och var till för öns sågverksarbetare. Den är idag flitigt använd till konfirmationer med lägerverksamhet för många församlingar.

Sen vart det svårt, om jag skulle ha ett tredje kort på en kyrka utan att måsta ta mig in till åtminstone stan, så jag grävde fram ett kort jag tagit på ett bröllop vi var på, någon gång i början av 90-talet. Kyrkan som man inte ser i sin helhet, utan bara en liten del av den, står i Burträsk:

Den nuvarande kyrkobyggnaden är den fjärde i ordningen på denna plats. Den invigdes 1949 och är ritad av arkitekt Bengt Romare.

Det fick bli mitt bidrag till dagens triss, flera kyrkor runt om i världen kan ni kolla in här: fototriss.blogspot.se/

Satt ute en hel del igår, gjorde en sväng med mamma, Emma och Sivert, upp på kyrkogården, vi skulle se lite på gravstenar och vad som skulle kunna vara lämpligt att ordna till pappas grav. Mycket fina stenar det finns, modeller, färger, texter och bilder.

Sen åkte jag hem och här satt då Fjuppe och pratade med Åke, jag tände grillen och vi käkade lunch, ute. Dessförinnan hade Hanno och en kompis till honom varit förbi. Och vi hann precis käka så dök Brälla in på gården, lämpligt till att grilla sig en korvskiva.

Han och Lena kom sedan tillbaka på en kaffe härute, Winstone och Tova kompade ihop, ganska bra, även om Winstone var lite avvaktande, och Tova morrade ifrån, hon också, tyckte nog att han var en lite stökig sak.

Kolla bara, hur många gånger Winstone snurrade runt och Tova har inte ens hunnit vända på huvudet :)

Åke grejade mellan varven, där i garaget, han hade gett sig den på att få igång DKW:n, och det fick han också, så vi gjorde en premiärsväng runt slätten. Det var 11 år sedan vi körde den, och i skuffen låg en kofta som Nicco hade haft på sig, den där sista turen vi åkte, 2002.

En sommar hade vi just DKW:n upp till Malå, det var andra gången i mitt liv som jag sett polisen där, givtevis blev vi stoppade. Dom ville kolla in körkortet men tittade inte ens på det, dom gick flera varv runt bilen och ville veta märke, årsmodell osv.

Nu är det småfix kvar på den och sedan besiktning. Vi hade planer idag, på att ta fram är, Buicken, men jag vet inte om vi väntar in en dag med bättre väder, imorgon lovade dom ju sol igen, och där vi ska köra ut den är det åker, man vill ju att den ska var något sånär, torr.

Önskar er alla en fin söndag!

I vinter har dom skottat upp snö, i en stor hög på Nolia fältet, snopen blev jag för någon månad sedan eller mer, då jag gick förbi och dom höll på skotta över snöhögen med bark, flis eller vad det nu är:

Enligt Åke gör man så om man vill spara på snön, men nu blev man ju nyfiken... spara till vadå???

Ikväll får vi tillbaka Niccolina, dom har haft det bra där borta i Budapest. Tidigare i veckan var dom på ett sånt där fiskspa, där små firrarna gnager lite på huden så den blir extra len och fin.

Nicco tyckte snarare att dom var som små pirayor. Hon hade nämligen at skavsår på hälen och firrarna hade gett sig tusan på att slita bort ett köttstycke därifrån. Nå, dom överlevde och hon fick behålla foten.

Sedan var dom och fick sig pedikyr, igår, och shoppat har dom också gjort och levt hotell liv i fem dagar. Får väl en bättre sammanfattning då hon kommer hem. Och då får vi väl också höra om hon skulle kunna tänka sig att åka tillbaka, någon gång i framtiden.

Det där med fiskspa, har jag redan testat, fast då var det inte bara fötterna som blev nafsade på, utan hela benen. Jag var ju nämligen ett riktigt vattendjur som barn. Här ser ni ju den som i princip vuxit upp i sjön.

Timtals kunde jag ligga i vattnet och morsan fick skicka ut spejare med jämna mellanrum för att kolla att jag inte drunknat. En av alla dessa badardagar så låg jag där, vid strandkanten, på magen med händerna på mina kinder och bara njöt. Kommer ihåg att vi var många därnere då. En massa släktingar som även dom, sökt sig ner till stranden.

Och plötsligt känner jag hur det kittlas längst efter bägge benen, och får se hur små spiggen, är där och nafsar på mina ben. Hahaa…mina släktingar stod också och pekade och skrattade, tyckte nog att detta var det yttersta beviset på att jag verkligen var ett vattendjur, till och med fiskarna accepterade att jag var där. Dom var inte fega, utan kom tillbaka hela tiden, så länge jag bara låg där.

Tänk om jag vetat då, vilken affärside detta blivit, då hade jag ju tagit fram storhåven :)

Idag ska jag träffa Anna, det var ett tag sedan, ska bli kul att få en uppdatering av hennes liv och leverne. Önskar er alla en fin fredag!

Ett vårtecken, som vi alla nog vet, och förutom grönskan man ser och blommor som knoppas, är ju motorcyklarna. Jag gillar absolut ljudet, på många av dom, och jag vet hur svårt det förmodligen är, att låta bli att gasa.

Men det absolut värsta jag vet, då det gäller våren och premiärturen dom gör, är ljudet av när dom verkligen ger järnet… jag ryser och av någon anledning väntar jag det värsta. Man hör dånet/mullret då dom drar iväg och sedan väntar jag bara på en stor smäll, och jag hoppas innerligt att jag ska slippa se själva kraschen.

Jag var inte så, tidigare, och jag kan inte heller säga vad det nu beror på, att jag fått dessa tankar, kan ha att göra med då Åke kraschade med Camaron, jag stod ju där, jag hann ju se hur han for iväg, två bilar knäppte han och Camaron är absolut inte, ljudlös… det var hemskt, och jag trodde ju då, att han fått en hjärtinfarkt och dött.

Men alla ni som läser min blogg vet ju idag att så var inte fallet, gasen hade hängt sig så det var bara för Åke att försöka hindra en katastrof, han bromsade det han hade, men vad hjälpte det då första smällen gjorde så att styrningen lade av också.

Nå… där kan vi då ha en anledning…ljudet… och smällen, och farhågorna.

Winstone har då fått testa på att höra ljudet från en burnout, som någon mindre begåvad utövade här på Blomstervägen i förrgår. Jag vet hur kul det kan vara, men att göra en sån sak mitt i ett villaområde, tycker jag inte var så vidare genomtänkt.

Winstone var då inte brydd för fem öre… kanske han ändå är ett dragracing ämne då :) Det är bara traktorer och släpvagnar som är hans största farhågor, och ibland kan det ju, till och med dyka upp en traktor med släp…jösses.

Idag ska han i alla fall följa med Åke i lastbilen, jag jobbar och Nicco kommer hem först imorgon kväll. Hon stortrivs i Budapest, och har ingen hemlängtan överhuvudtaget, men det är ju bra. Önskar er alla en fin torsdag!

När jag lämnade in Eloise igår, så skulle veterinären bära ut henne i buren. Från ena rummet till det andra. I väntrummet stod ett par med en hund, mellanmodellen, och veterinären sa till hunden som visade tendenser till att bli uppspelt, -Ta det lugnt du… det som är i den här buren, är lika stor som du! Och visst har hon rätt i det, jag har ju fullt sjå att bära henne, och 7 kilos strecket är passerat, nu är hon närmare en 8 kilos katt.

Tänk om budskapet på väskan hade stämt:

En endaste universial tablett som hjälpte mot allt, RUBBET!!! Florintag, salivförhöjande, inflammationshämmande, ja you name it, det låter ju onekligen som om Albyl hade varit en sån tablett, men nu tillåter jag mig själv att tvivla lite.

Nu ska jag äta frukost, sedan står träning på schemat, men dessförinnan blir det en liten promenad med Winstone så han får trötta ut sig lite. Önskar er alla en fin måndag

När Theresé var liten fick hon konstant höra... av Åke, att det var brevbäraren som var hennes pappa (på skoj då).

Och vid 3 årsålder stod hon hemma hos farmor och farfar och kikade ut genom fönstret då brevbäraren plötsligt dök upp på hans cykel.

Men vem är det där, frågar farmor, så där som far och morföräldrar nyfiket gör, för att höra om dom verkligen vet det.

-Pappa!!! Svarade Theresé, som världens enklaste sak i världen. Snopen såg hon ut...stackars farmor :)

Jag var in på djuraffären idag också... katterna eller rättare sagt Eloise, den större av dom, har ju fått förbehåll då det gäller hennes diet.

Men det finns ju en djungel av djurmat...alltså hallå. Och någonstans trodde jag att maten för seniorer, innehöll mindre fett, men så var inte fallet, och hur ska jag få Eloise att äta mindre, då Enya och hon äter på samma tider, på samma ställe och delar allt???

Winstone skulle också få mat,och här gäller det också att veta märke, hur mycket,vad han väger, hur gammal han är och vad det är för ras, ojojoj. Nå, nu har dom då mat hemma så dom klarar sig ett tag.

Men visst var det lite lättare förut... då hade man nog inte så mycket valmöjligheter, och egentligen säger dom ju att det till exempel för en katt, inte har någon som helst betydelse vad det är för smak på maten, utan det är vi, som människor som tycker att dom ska få olika smaker hela tiden, därför att vi skulle vilja ha det på det sättet. Men det var ju vi det.

Chefen fick en fråga, av studenter som var här, vad hennes favorit mat nummer ett var för någonting. Svårt sa hon och grunnade. Och visst är det svårt om man ska välja, men lättare blir det om man ställer den här frågan istället: Om ni bara fick äta en och samma sak i en månads tid, vad skulle du då välja? Klura på den ni... och svara gärna :)

Det hjälps inte... när man ser en polisbil är första tanken: Vad har jag nu gjort??? Och jag lovar, visst har jag gjort olagliga saker i mitt liv, men inget som skulle orsaka en polisutryckning.

Igår var vi ute med hunden, på jobbet, det plingar till (nu ljög jag jag, min sms signal är Black Sabbaths Paranoid) i min mobil, och jag kikar ner på den: Avsändare Polisen.

Jag lovar att min mage vände sig in och ut. Jag vet inte hur många tankar som snurrade till innan jag öppnade det och där står det att Niccos pass är klart.

Men hallå, hade jag nu tänkt till, liiite, så hade jag vetat innan jag öppnade smset, att polisen förmodligen inte, skickar ett sms om det hänt någon olycka eller allvarligare sak, men så långt tänkte jag inte.

Och vad skönt det kändes då ljuset tändes, polletten trillade ner, stenen föll osv.  :)

Nu måste jag skynda på lite, ska mata Winstone, äta frukost, gå ut med hunden, få upp Nicco. Önskar er alla en fin tisdag!

Winstone var kvar då jag vaknade i morse, skönt, jag drömde nämligen att jag gett bort honom, och jag ångrade mig men visste inte hur jag skulle kunna ta tillbaka honom utan att det skulle ett jäkla liv. Dessutom hade hon som fått honom, rakat av all päls (hon var hårfrisörska) och jag tyckte inte han såg vacker ut.

Jag blev ju sittandes i väntrummet utanför provtagningen igår, rätt så länge dessutom, och mitt emot mig satt en äldre kvinna och herre. Först trodde jag nog att dom var ett par, men blev senare varse om att dom bara var bekanta.

Det roliga var att sitta och höra hur dom kommenterade den ena och den andra, och vad alla andra hade för förehavande för sig.

Jag noterade en äldre dam som kom och satte sig, efter nån minut, blev hon osäker på om hon behövde en nummerlapp, så hon hämtade en och satte sig ner igen.

Efter ytterligare 5 minuter blev hon uppropad och vilket snack det blev om denna lilla händelse.

VARFÖR fick hon gå före, JAG SÅG JU, att hon tog en lapp. Ja sa tanten, så där är det, vissa får förtur vet du. Hon har säkert sagt att hon ska hinna med bussen, och då släpper dom henne före, mja, så är det.

Nu vet ju jag, som satt en bit utanför, att så var inte fallet alls, utan hon kom från en läkare som skickat henne vidare dit och då skulle hon tillbaka till honom, därför får ju vissa förtur, men där ser man hur lätt det är att förvränga saker och föra dom vidare till andra som tror blint på vad som sägs, utan att kanske ifrågasätta.

Vidare förfasades tanten över en herre som kom gåendes i sina croccs, och inga sockar hade han på sig utan han gick barfota i tofflorna. Hm... ja, det såg ju knepigt ut, men man får ju anta att han inte fryser om sina fötter eller så kan det ju faktiskt bero på något helt annat... han kanske inte har råd med sockar... alla sockar hade försvunnit i tvättmaskinen...läkaren har ordinerat socklöshet i en veckas tid... eller så hittade han helt sonika inte ett par som var rent då han skulle iväg.

Många anledningar kan finnas till detta, och ska man spekulera kan det bli vad som helst, eller så bryr man sig inte utan tänker bara, att alla är vi olika. Seee yaaa!!!

God morgon! Här kommer en liten direkt rapport från ett gråmulet Järlåsa.

Sally är uppe och springer runt med Bamse böcker medan mamma Theresé fixar frukost, Anders kom precis nedspringande från loftet och ska göra sig färdig för en arbetsdag inne i Uppsala.

Själv ska vi äta frukost, vi med, packa ihop våra saker och åka och hämta upp Winstone. Vi gjorde klar affären igår så nu är det bara själva hämtningen som återstår. Han är nu ensam kvar där, då han brorsor åkte igår och även mamman.

Jo, det är ju en grej till... vi ska ju hitta dit igen också. Gps har vi och jag vet att vi ska ta sikte på en lyftkran och en ica butik, därifrån hittar jag nog... säger vi.

Annars har vi inte gjort så mycket, vi tog en promenad bort till deras husbygge igår medan Nicco satt och körde skoter, så då har hon fått testa det med, och inte behöver ni fundera så mycket, nu blev hon ju såld på det.

Jag, Theresé och Nicco åkte på lager 157, och shoppade lös på lite kläder, tog en kaffe i ett köpcentrum innan vi hälsade på hunden. Och på den tiden hann Anders köra fast skotern ordentligt, då han skulle över ett dike, men han tog sig loss, efter många om och men.

Önskar er alla en fin måndag!

Nåja, jag har levt och klarat mig i 45 år så jag tror mig nog kunna fortsätta lika lång tid utan att ha några större problem… OM, jag nu inte skulle få jobb som guide i Afrika, då ligger man nog risigt till :)

Vi, jag och chefen skulle upp på centrum nu på förmiddagen, vi var först ute med hunden, gick hem och lämnade honom, jag gjorde ett svep inne i köket och då...

Blev det tvärnit! Min rem i jackan lindade sig ett varv runt kaveln hon har liggandes under mikron, och den högg tag i mig och tyckte att jag skulle stå kvar där.

Jaha du sa jag till chefen, som skrattade, då skulle du sett mig i morse också, då jag gick ut och satte på motorvärmaren, kommer in genom dörren, slår igen den och har då tänkt fortsätta gå, men samma sak igen, det blev tvärstopp, och denna gången berodde det på att skosnöret klämdes fast i dörren. Jojo, så kan det gå... eller stå stilla :)

Idag ska jag plocka upp kusin Anna, då jag åker från jobbet, hon ska få se hur vi bor, och jag ska efter jobbet njuta av 3 dagars ledighet, härligt, då jag kanske får tid att ringa en del samtal som skulle ha varit gjort men som alltid faller bort för det är annat på gång. Önskar er alla en fin tisdag