Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Niccolina

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Niccolina

Visa träffar från alla bloggar

Nu har jag beslutat en sak...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 26 april 2013 klockan 08:04,

Jag har kommit fram till ett beslut, och det känns ok faktiskt. Med tanke på hur det ser ut här och med allt som är ogjort och med en stundande dragracing säsong i antågande, så sa jag till Åke att jag tar ledigt denna säsong, från tävlandet.

Vi kan ju då få koncentrera oss på Niccos tävlande, att få bort bussen från gräsmattan, är prio ett, inget går ju annars. Niccos juniorare står ju därbak, och den kommer man inte åt eftersom bussen är inbackad.

Den ska sättas ihop, och fås igång. Buicken ska hämtas och justeras eller gås igenom, förhoppningsvis lackas. Staketet på gården kanske vi kunde få på plats. Såg faktiskt rätt så lustigt ut i förrgår, då jag kom från träningen och jag ser en man som genar rätt över tomten.

Sen noterade jag att det var brevbäraren, han hade bilen, och hade väl glömt ett brev så istället för att köra runt tog han den kortaste vägen med sina apostlahästar, och gick över tomten.

Jag sa ju ifjol, att jag egentligen skulle kunna vara utan staket, men inser ju nu att det ändå blir en begränsning, för utan staket, har man väl snart flera stycken som genar tvärs över gården. Vi människor är nog funtade och inställda på att ta kortaste vägen.

Vi har dessutom lilla Winstone, som inte är förtjust i ljudet från traktorer, undrar just vad han kommer att säga på en dragracing tävling, för där är ett traktorljud, blahablaha. Och skulle nu även jag, tävla, så skulle vi måsta fixa en släp till Camaron, kula till bussen, och en genomgång på bilen, som vill spöka, lite så där som allting annat kan spöka, hemma hos oss.

Så därför, ta jag en time out, men räkna absolut inte bort mig helt… jag finns här och en tävlingsmänniska är jag, så om grejerna är klar nästa säsong så kommer jag att stå där, i burnout gropen, redo att ge järnet, första och bästa tävling nästa år.

Nu får ni hålla tummarna för vår Niccolina istället och vi hoppas på en bra säsong för henne, där hon verkligen får känna på hur det känns då sakerna går hennes väg. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Niccolina burnout grop tävla Winstone bussen Buicken Camaro släp brevbärare Nicco dragracing juniorare tävling

Åke ligger risigt till

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 27 september 2012 klockan 07:35,

Jag tror att jag skrev detta förut men jag har av någon outgrundlig anledning, ensam vårdnad om Theresé (nu är ju hon vuxen så den vårdnaden är väl passé för längesedan) och sedan har jag ju det, om Niccolina, ensam vårdnad alltså.

För andra runt omkring oss låter detta märkligt och jag har ju förstått att då man har det så handlar det för det mesta om att ena föräldern är högst olämplig att ha som vårdnadshavare.

Men för vår del var det faktiskt efter tips från socialtjänsten, som vi skrev under papperen så det blev som det är. Jag var nyss fyllda 18 år och Åke skulle skriva under faderskapet. Vi satt däruppe på sociala och hade en liten genomgång och då blev det förklarat så att om jag stod som ensam vårdnadshavare, så skulle saker och ting bli mer lättskötta.

Då behövs bara en underskrift om det är något sånt som ska göras och vi var ju ändå överens om allt så det var så det fick bli. Och när Nicco kom, varför skulle det då vara någon skillnad, vi körde på som vi gjort.

Det enda jag vet är att ”bara” för att man har ensam vårdnad, innebär inte det att pappan inte får komma i närheten, vid en skilsmässa så har man ändå samma rättigheter som den andre föräldern, det är vad som sas, och det är då vad jag trott. Om det sedan stämmer, ska jag ha osagt.

Nå, vi är inte skilda och tänker inte genomgå något sådant heller, men jag blev så förvånad igår då jag gluttade i Hemmets journal och där var det en fråga om just detta med vårdnaden, en mamma som ville ha ensam vårdnad för pappan misskötte sig och ville inte ha med barnet att göra.

Hon fick till svar att det skulle bli jättesvårt att få det, det ska till MYCKET innan någon får bli ensam vårdnadshavare. Ojdå, tänkte jag, nu ligger Åke risigt till. Och vad ska folk runt omkring tro, egentligen, när man nämner det? Jag har ju sagt till om det på skolan, och alla där höjde på ögonbrynen tills jag förkarat att jag levt ihop med Niccos pappa i 28 år, vi är gifta och bor under samma tak.

Samma sak har det faktiskt varit då jag uträttat bankärenden för Niccos del, där har det knusslats då jag sagt att jag har rätten att skriva under, flytta eller föra över pengar, utan Åkes medgivande, sådeså.

Jaja, snart har vi eller rättare sagt jag, även förbrukat mitt vårdande om Nicco också, 3½ år kvar och sedan får hon vårda sig själv, i alla fall i den meningen att hon kan göra sina egna underskrifter.

Igår sattes den där matknappen in på pappa, och respiratorn kopplades ur, så han andas utan hjälp. Och det är ju bra, detta innebär också att han snart, kan komma att flyttas från IVA och in på någon annan avdelning. Det har bestämts att dom inte ska operera hans två övriga brott på ryggraden, dom ska läkas ihop själv, och det skulle ta upp till tre månader.

En operation skulle vara fruktansvärt krävande och det är ett stort ingrepp på en så sargad och utsatt kropp. Han har varit med om tillräckligt, på ett tag nu, och det förstår man ju när man tänker på alla skador han fick. Det var inte bara ryggen som tog smällen. Bröstbenet och alla revben var också av, så bägge lungorna var punkterade, usch…man ryser då man tänker på det, och vilket under att han fortfarande finns kvar hos oss.

Han kämpar på, och det gör vi med, och vart vi hamnar i slutändan är fortfarande oskrivet, om framtiden vet vi ingenting… på gott och ont. Önskar er alla en fin torsdag, regnar gör det, men vad gör det om hundra år.

Kommentarer: 0 Etiketter: vårdnaden Åke Maria Lundmark Hällsten gifta Theresé Niccolina Nicco 18 år socialtjänsten sociala ensam ingrepp pappa matknapp ryggrad bröstben revben skador ett under kämpar på oskrivet framtiden hundra år

Fem kors i taket!!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 25 april 2012 klockan 07:19,

Man kan inte tycka om alla… jag vet, det är så, och man behöver ju inte göra det heller, ingen är ju tvingad till det. Förhoppningsvis kan man också undvika att måsta vistas på samma ställen med en man tycker mindre bra om, eller hur?

Eller så kan man försöka hjälpa en annan människa som har problem att komma överens med en tredje part genom att… rita kors i taket. Eller hur det nu var, haha.

Det är så att både Niccolina och Theresé, gick en gång i tiden på miniorerna, en dag i veckan, i kyrkan, och igår, då vi satt vid middagsbordet kom en ur personalen gående. Nicco berättade då att det finns fem kors, ritade i taket i kyrkan.

Ehh, ok? Sa jag och såg lätt konfunderad ut. Jo, det var nämligen så att varje gång Theresé och Carro, inte bråkade, så ritade Birgitta (ledaren) ett kors i taket. Och dessa kors fanns kvar då Nicco började där, X antal efter Theresé slutat i kyrkan. Undrar just om dom finns kvar idag också :)

Då berättade jag om min farmors köksbord, det hade också en historia nedpräntad. Det började redan då min pappa var liten och med fem barn runt köksbordet så var det kanske inte alltid så lugnt och fridfullt då dom skulle äta.

Min farmor, införde då en ny grej, varje gång dom skötte sig exemplariskt och åt upp maten, så kröp hon ner på knä, kravlade sig under bordet och skrev upp datum och händelsen under bordsskivan. Detta var tydligen effektivt, om det nu berodde på att dom tyckte det var kul att se morsan krypa under bordet eller om det var roligt att få sitt namn skrivet, förtäljer inte historien.

Detta fick även Theresé uppleva, då hon var liten, men då var det inte för att hon inte skötte sig vid middagsbordet, utan farmor antecknade då hon var duktig och åt upp all mat. Idag tror jag inte att bordet lever kvar, det är några år sedan min farmor och farfar dog, och bordet har nog även det, fått vandra vidare. Synd, det var ju nästan som en större dagbok.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: miniorerna kyrkan Theresé Nicco Niccolina farmor barn köksbord middag Maria Lundmark Hällsten personalen kors i taket

Stel som en pinne

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 10 april 2012 klockan 08:21,

Tänker på Niccolina då hon var nyfödd, eller ja, det började faktiskt innan dess, då hon låg i magen. Hon sparkade konstant, som om hon var på väg någonstans. När hon sedan var född och man badade med henne fick man ha ett bra tag om henne annars åkte hon iväg. Hon sparkade så rejält att det var jobbigt att försöka hålla henne.

När det sedan var fotbollssäsong för Theresé, och Nicco inte var mer än några få månader, så skulle hon prompt stå upp, så fort man började tippa omkull henne så blev hon som en pinne, hon skulle stå på fötterna, och hon skulle hoppa. Så kunde hon stå under en hel fotbollsmatch, snacka om att man fick armmuskler.

När hon sedan blev lite äldre, typ 3-4 år, så skulle det hoppas i sängen och hon studsade verkligen som värsta elitakrobaterna, en studs, ner på knä och upp på samma studs. Men idag är det som färdig studsat, ja, hon har önskat sig en studsmatta, undrar just varför. Men dom tar ju sån plats och den ska ju förvaras någonstans under vintern.

När jag skriver detta så tänker jag ju osökt på barn, överhuvudtaget. Visst är det konstigt att ett barn som inte vill att man ska hålla i dom, blir som en pinne, armarna rätt upp i luften, låg tyngdpunkt så dom känns att väga betydligt mer, dom blir som små blöta tvålar och går inte att hålla i. Undrar just vart dom lärt sig det?

Sally vill inte heller just gärna, att man håller i henne, jo, ibland, om man ska visa henne någonting, annars är hon mer för att hålla i handen, det är inga problem. På Brällas 50 årsfest i Maltträsk, så höll hon ju alla som passerade, i handen och hakade på en sväng, inte var hon speciellt blyg inte. Ja, vi får väl se vart det barkar iväg, alla barn har ju sina perioder, ena stunden går det bra med en sak och nästa stund går det inte alls.

Nicco sa igår att hon tyckte det var konstigt att man kunde lära sig att tycka om vissa maträtter. Ja, så är det ju, som barn brukar man inte vara överdrivet förtjust i kött, potatis och grönsaker, men det ger sig med tiden. Med Nicco har det väl varit lite tvärtom, hon tycker inte längre om fiskbullar, dillkött, som var en av hennes absoluta favoriter, och inte heller lax, som gick bra ett tag. Nä, nu står det kycklingsallad överst på favvolistan, lite svårt med variationerna bara.

Idag ska jag lämna igen bilbarnstiolen och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina hoppa studsa sängen akrobat Sally hålla handen Maltträsk Brälla 50 årsfest maträtter dillkött lax kycklingsallad

Jag låg och funderade...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 15 februari 2012 klockan 08:12,

Vaknade 25 över 6, av att Åke startade upp, Mazdan trodde ju jag, men den lät som ett stort elverk. Jag låg och funderade om bilen skurit ihop totalt eller vad han höll på med, jag kände mig nödbedd att gå upp och kolla. Det var snöslungan, och då noterade jag all snö som vräkt ner.

Han hade alltså tänkt göra en liten väg ut från gården så han skulle kunna köra ut utan att fastna. Jag vände om till sovrummet och hade tänkt hoppa i säng igen men vad tusan… jag hade inte hjärta att göra det, utan stoppade ner mina barfota fötter i kängorna, drog upp jackan över hakan och gick ut i snöblåsten.

Började med att sopa av hans bil och skrapa fram rutorna, när han åkte iväg fortsatte jag i 45 minuter med att styra undan snö med skyffeln, det kan man kalla ett morgonpass i styrketräning, ändå blev jag inte helt klar med gården, men jag är på god väg i alla fall.

Slog igång datorn och läste att det fallit mycket snö vid kusten, ja, jag såg det, och att mer skulle det bli, men hallå… har dom inget roligare att skriva om så kan dom hålla truten. . typ . Men nu har då halva februari passerat och så jädrans mycket mer snö, bör det ju inte komma, tycker jag, men jag har haft fel förut, jag vet :)

Jag hälsade på ”gammbossen” igår, vi tog en promenad med hennes hund Messi, en King Charles cavalier. När vi hade gått halvvägs så sprang Messi fram och gjorde en rivare framför våra fötter, vände sig om och tittade på oss, upprepade samma sak igen och då talade Annika om vad han ville… det var godisdags, ju. Haha… ok, tänk om vi skulle försöka oss på samma sak, med stor stor risk att dom som såg det, skulle ringa någon som kom och stoppade undan oss någonstans där solen inte lyser.

Nu har jag, apropå ingenting, sett alla avsnitten av svenska hjärtan och slutet var inte som jag kom ihåg det, men vad gör väl det, då kändes det ju som något nytt. Undrar hur många liter cognac dom förbrukade innan serien var klar :) Ja, jag vet, det är inte vad man tror i glasen, men om det hade varit det, så.

Jag har nu lämnat över boxarna till mina föräldrar, så får dom roa sig med att titta på serien. Vi, jag, Nicco och Rickard, åkte upp till dom igår kväll, mamma bjöd på kaffe och glass, alla hjärtans dagen till ära.

Och nu, apropå hjärtan så fick jag ett par örhängen av min käre make, Åke, igår, med hjärtan på, och han hade även köpt ett annat par till Niccolina, även dom med små hjärtan. Inte alls illa och inget jag hade förväntat mig, det är så det ska vara, eller hur.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Mazdan elverk skurit ihop hjärta snöskyffeln snöslungan Åke Nicco Rickard svenskhjärtan Messi "gammbossen" cognac Niccolina

Inkräktare i huset

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 13 november 2011 klockan 09:45,

Jag noterade i somras att det fanns rätt så gott om spindlar på huset, såna där långbenta saker med bara en rund kropp, dom spinner inga nät så jag har inte vetat vad dom gör för nytta egentligen.

Såna där saker kommer jag ihåg att det fanns gott om på Mariehem också, då jag var liten, ett år var det så mycket att dom fick ringa en utrotare som kom och besprutade husen. Folk kunde inte sitta ute på sina balkonger, dom rymdes ju inte :-) eller så var det för att det inte var speciellt kul att dela balkong med krypen.

Niccolina har ropat på mig några gånger då hon upptäckt inkräktarna i hennes badrum, och givetvis ropar hon på mig, jag som nästan nyss kommit över min skräck, för dessa saker. Dom är i alla fall någorlunda lätt att ta död på, långsamma som sniglar, men jag tycker inte om det. Förmodligen har dom kommit in till henne då hon haft toafönstret öppet.

Nu har jag stött på två stycken nere i tvättstugan, den första orsakade en förstörd duk. Den råkade nämligen ha satt sig på duken som hängde på tork och jag vill inte ta i dom där sakerna. Men jag kan inte lämna dom utan måste ta bort dom… döda dom, jag vet, jag är en riktig mördare. Som tur var, den gången, så hittade jag i tvättstugan en myggdödare, modell 60 eller 70 tal, den pytsade ut lite gift vid varje tryck och tyvärr, duken luktar inte gott längre, men spindeln gav då upp.

Igår upptäckte jag nästa spindel, återigen i tvättstugan, men nu på väggen, den fick sig tio rejäla dunkar av kattmats påsen, så nu sitter den fastlimmad på väggen… huvva. Sen gick jag upp och sökte på nätet efter vad detta är för djur, och egentligen tillhör dom inte spindelsläktet, två ögon har dom, spinner inga nät utan jagar byten i nattens mörker. Anticimex kan tillkallas om man vill bli av med dom, och ja, det vill jag. Deras namn är lockespindel och så här ser dom ut:

Dom känner sig inbjudna om dörrar och fönster står öppna så det är väl därför dom kommit hit. Nere i katternas korridor och på övriga ställen där dom får vistas, har jag aldrig stått öga mot öga mot en lockespindel, förhoppningsvis har katterna roat sig med dom.

Nu vet jag ju att egentligen är det bra djur, dom tar andra rackare som vistas här, men jag gillar inte att bli överraskad av dom, och man vet aldrig heller hur många dom kan bli om man låter dom vara, näpp, jag ska ringa Anticimex och höra vad dom säger.

Idag önskar jag alla farsor en riktigt bra farsdag med go´ fika, förhoppningsvis trevligt sällskap av era barn och kanske, kanske, en liten present.

Kommentarer: 0 Etiketter: kryp spindlar Niccolina källaren tvättstugan Anticimex lockespindel myggdödare

En tur med grannarna

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 11 oktober 2011 klockan 08:23,

Jag ringde till ”gammgrannarna” igår och frågade om dom skulle med ut en sväng. Det ville dom så vi tog ersboda tur. Jysk, Rusta, Piias, Boom och avrundade med en fika på Victoria, jag blev minsann bjuden av Kerstin jag, tack så mycket!

En pryl hittade jag och den ska Sally få. Jag skulle förklara för Theresé vad det var för något men kunde för mitt liv inte komma på vad man kallar dom, jag försökte med pinnhäst men den gubben gick inte. En käpphäst var det naturligtvis. Och om Sally nu väljer den, istället för den som jag en gång gjorde till Niccolina, så får väl den käpphästen gå i graven, den är ju, i alla fall enligt Nicco och Theresé, en skam för hela landet :-) Moahaha…

Sedan fick jag en ljuskrona av Inge-Gerd, en som man bara ska ha levande ljus i, får se vart jag ska ha den…kanske ute på bron, i ena hörnet, det tror jag skulle se mysigt ut, i höst och vintermörkret. Tack för den!

Vidare ska jag nu gratulera Birgitta, som råkar fylla år idag, Grattis från oss på Blomstervägen, hoppas din dag blir precis som du önskar.

Inne på Boom hade dom kassar som man ska sortera skräp i, ett fack för flaskor och ett annat för metall…typ. Då berättade Kerstin att någon hon känner, hade en liknande påse men som man sorterar tvätt i, ett fack för 30gr, ett för 40, 60 och 90. Allt detta för att hennes barn lättare ska kunna hålla ordning på vad som ska tvättas på vad. Ja, det är ju rätt praktiskt, faktiskt. Till slut lär man sig i alla fall hur man ska tvätta sina kläder men alla är vi ny i början.

Nu är ju detta en bra sak, sa jag, så länge man inte tror att man kan lägga ihop en 30 graders tröja med en 60 graders byxa och tvätta allt i 90 grader. Haha…nu har jag varit så rolig så nu får jag gå och ta mig frukost.

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: "gammgrannar" ersboda Jysk Rusta Piias Boom Victoria Kerstin Birgitta Inge-Gerd ljuskrona Sally Theresé Nicco Niccolina käpphäst kassar tvätt

Ny procedur, och nu jäklar...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 06 oktober 2011 klockan 07:47,

Nya morgonritualer, sitta med varm, blöt tvättservett över ögonen i 5 minuter, salva, droppar och tabletter. Jodå, tur att man kan roa sig. På ögonmottagningen fick jag återigen en grundlig undersökning av ögat. Med glasögon på, och med handen över det högra ögat (det ”friska”) så kunde jag knappt utläsa näst översta raden, dom andra raderna såg ut som arabiska, så dåligt ser jag med vänsterögat.

Men, då jag fick kika genom ett litet, litet hål, så kunde jag läsa näst nedersta raden, utan problem, jag har med andra ord inga synfel egentligen utan allt beror på vaglarna och en inflammation i ögonlockskanten. Detta i sig, är ju inget ovanligt, eller farligt, men…

Läkaren sa att om man inte får bukt med detta (nu har jag ändå haft så här i en månad) så kan det bli allvarligt, med eventuella skador på hornhinnan. Så nu ska jag köra denna rutin i två veckor och om det inte vänt och blivit bättre så skulle jag ringa dit upp igen så skulle dom fixa en remiss på hud, för att få fram en ännu bättre medicin. Låter fint, tycker jag, är så jäkla less på detta nu.

Åke hjälpte ju Brälla med vedkörning igår, och han kom hem först vid halvelva tiden igår kväll. Lena ringde och bad om ursäkt för att dom saboterat våran bröllopsdag, men jag tror inte att det gjorde så mycket, egentligen, vi är ju tillsammans varje dag annars och gör dom dagarna till dom bästa vi kan. Så egentligen kan man ju säga att vi firar varje dag i alla fall :-)

Jag fick dessutom en liten present av min käre make, helt oväntat, faktiskt, ett armband, ser ut så här:

Halsbandet som hör till, fick jag för två år sedan, snyggt, är det då.

Jag och Nicco åkte upp till graven, där svärmor, svärfar och Åkes bror ligger, dom skulle ju ha fyllt år igår, så vi tände två ljus. Ja, inte brorsan, han hade inte samma födelsedag som Nicke och Elsie, men ändock. Niccolina var lite orolig över att jag tagit fel väg och nu var och körde bland gravstenarna, nu visste jag ungefär hur man skulle köra men var inte helt hundra ändå, lite klurigt är det däruppe på sandbacka, när man ska till den lilla parkeringen, efter den smala vägen som ser ut som en cykelbana. Men fram kom vi, och graven hittade vi också *stolt*.

Däremot hade vi ren tur att jag fått med mig ljusen, för då jag plockade fram det första, tittade jag på det, tog det (eller något) i handen, stängde dörren och tittade sedan på vad jag höll fast i…det var inte ljuset, det var en häftapparat. Snacka om att ta fel, hahaa…hjärnan tänker en sak och handen gör en annan.

Idag har jag fått ett eminent uppdrag, det finns fler som vill bli av med sitt facebook och jag ska åka dit och hjälpa dom på vägen. Tur att jag bloggat om det tidigare så jag har letat fram länken som man ska använda sig av. Det kommer säkert att gå bra. Och nu återstår bara att önska er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: vaglar inflammation salva droppar tabletter Åke Brälla vedkörning Nicco Niccolina graven svärmor svärfar bror Nicke Elsie

Det ska vi fira...kanske

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 04 oktober 2011 klockan 06:01,

I söndags firade vi ett halvår i huset…eller firade och firade, ja, vi åt nåt extra gott till kaffet. Ett halvår har gått fort och ändå känns det som om vi alltid bott här. Det är svårt att tänka sig tillbaka till lägenheten. Och det är då absolut inget jag saknar.

Och imorgon får vi fira igen, då har vi ju bröllopsdag, 6 år som gifta men sammanboende sedan -84. Jodå, där var det betänketid innan giftermål, minsann :-)

På torsdag har dessutom Nicco namnsdag, inte för att Niccolina har sitt namn i almanackan, nä, men väl, Jennifer. Och här har vi ju varit så knäppa att vi firat namnsdagar, inte så mycket på senaste tiden, och mest då man själv var liten och sedan för Theresé, därför har det fått hänga med, även till Nicco, lite rättvisa får det väl lov att vara.

Nu ska ni få en länk som Jan A (tack för senast, förresten) skickade till mig, nej, jag visste inte att Wolfman Jack har fixat nätförsäljning på sina saker, men nu vet jag och även ni. wolfmanjack.bigcartel.com/

Där har ni ju lite julklapps tips, ni som lider av idé torka, klart grabben/dottern ska ha senaste skivan och en t-shirt :-)

Nu önskar jag er en fin tisdag och går vidare till skafferiet och fixar mig en macka. Syns och hörs sedan!

Kommentarer: 0 Etiketter: sammanboende bröllopsdag namnsdag Nicco Niccolina Theresé Jennifer Wolfman Jack Jan A

Inte så vackert, kanske, men...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 19 september 2011 klockan 09:12,

Niccolina har fått igen på skatten…113:-, vad jag undrar över är hur hon ska få ut dom? Hon äger nämligen ingen legitimation, och ska man nu måsta skaffa en sån för x antal kronor för att få ut denna futtiga hundralapp, så vete tusan.

Min numer avlidne svärfar, fick också igen på skatten. Jag ringde till skatteverket för att anmäla Åkes kontonummer, eftersom det är han som är arvtagaren och bouppteckningen är ju klar sedan flera månader tillbaka, men se, den gubben gick inte. Pengarna skickas ut till dödsboet som sedan ska gå på banken och visa upp bouppteckningen blablabla, vad dom gör det omständligt.

Jag ska gå på banken idag och se om jag kan plocka upp Niccos hundralapp, det borde ju funka i och med att jag är hennes målsman, eller hur? Men med dagens alla idiotiska påhitt så skulle jag inte förvånas, överhuvudtaget, att det inte funkar som jag skulle önska. Jaja, vi får se.

Åke berättade att han sett två svanar som lyfte från vattnet och synkade sin flygning, han tyckte det såg häftigt och vackert ut, och då poppade det upp en annan fågel i mitt huvud. En stackare som mina föräldrar lagt märkte till.

Det är en kråka som hade tydliga problem med ett ben, dom såg att den förmodligen gjort illa sig på någonting då den var inne på gården och letade mat. Nästa gång dom fick syn på honom/henne, så var benet borta. När den böjde sig fram för att picka mat från backen så tippade den omkull på huvudet, det är ju klart som rackarn, den hade ju inte samma balans med bara ett ben.

Men, sa mamma, det dröjde faktiskt inte lång tid innan den lärde sig hur den skulle göra, så nu, då den pickar fån backen så flaxar den lite lätt med vingarna, så där lämpligt så den inte faller framåt och då funkar det alldeles ypperligt. Kanske inte så vackert men absolut häftigt och fantastiskt.

Hoppas ni får en underbar dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina skatten skatteverket svärfar Åke konto bouppteckning svanar kråka synkade

En annan camping

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 12 augusti 2011 klockan 07:22,

Efter campandet vid Fyrisån, bestämde vi oss för att satsa på en annan camping. Theresé hade lokaliserat en som låg ganska lämpligt till. Innan vi körde in så pratade vi med campingvärdarna för att försäkra oss om att en 12 meters buss skulle rymmas där, det var inga problem, sa dom och pekade ut en plats vi skulle få stå på.

Allt var verkligen frid och fröjd, lite folk, inget stök och bök. Niccolina hade fått sig en leksak, och här går våra minnen isär, jag har nämligen för mig att hon fått ett flygplan eller fågel, som skulle dras upp för att sedan släppas av. Hon och Åke tror att det var en typ av drake, nå, det spelar ingen större roll, det som hände, hände i alla fall.

Åke skulle nu testa denna leksak och det gick inte som planerat, den fastnade nämligen rätt så högt upp i ett träd. Nu plockade han fram en sån där vikstege, och med sina träskor på fötterna klättrade han sedan högst upp, på det absolut sista steget, där man inte ens ska stå, och i händerna håller han ett kastspö som han sträcker upp mot, och in i, trädet.

Här skyndade jag mig in i bussen för att plocka fram kameran, jag förstod faktiskt, utan större matematiska kunskaper, att detta skulle inte sluta som han hade tänkt sig. Tyvärr, min reaktion var inte så bra, jag fick bara ett kort då han landade på backen. Givetvis tippade hela alltet och han hade bara tur som inte bröt några armar och ben…men leksaken fick han med sig ner.

Sedan satte det igång att hällregna och det var inte nådeligt hur mycket vatten det kunde komma på den fläcken där vi stod. Dessutom hade vi fått ställa bussen längst ner i ett svagt nedförslut, och ovanför var det en nyplanterad gräsmatta, kan ni gissa vad som hände då vi skulle därifrån, dagen efter?

*Slurp* så sjönk bakhjulet ner i geggan, och den ville inte komma upp. Åke bar stenar och grus, som han slängde in under hjulet, jag offrade vår nya dörrmatta, den sköt iväg som en raket, campingvärdarna öppnade inte dörren då vi knackade på för att fråga om dom hade en spade att låna ut, dom vågade kanske inte.

Till slut, mitt i alltihop, kommer det tre tyska killar, vi förstår inte vad dom säger men dom visar med händerna att dom ska hjälpa oss att putta på, och se…med fyra människokrafter därbak och Åke som gasade, så släppte äntligen geggan, greppet om bussen och vi tog oss upp. Vilken pärs! Vi försökte lappa ihop hålet i gräsmattan så gott vi kunde, med våra händer och fötter och sedan lämnade vi placet för gott.

Nu sa då Nicco, då vi satt i Kubbe och mindes alla resor, att hon minsann inte hade haft en lätt uppväxt. Inte fick hon leka med vem hon ville, och inte fick hon äta vad som helst (läs blogginlägget ”vi äter inte lera”), och sina leksaker fick hon då heller inte ha för sig själv…stackars barn :-)

Önskar er alla en fin dag i solen, själv ska jag hämta en bilbarnstol som jag hyrt på barnens hus, åka på maxi, hälsa på Bo-Lage, och ikväll hämtas Theresé, Anders och Sally upp på flyget, dom landar efter sex ikväll. Och sedan ska vi bara ladda för den stora cowboy festen i Maltträsk, som går av stapeln imorgon.

Kommentarer: 0 Etiketter: Fyrisån camping Theresé gräsmatta leksak Niccolina Nicco Åke hällregn *Slurp* spade dörrmatta flygplan Anders Sally Maltträsk cowboyfest

Huset brann ner

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 07 juli 2011 klockan 09:38,

En solig och fin dag igen, lite mer fläkt så det känns bra, det blev aningens för mycket igår…om jag får säga min mening. Emma och Johan var tvungen att ta Benny, deras katt, till veterinären i Arvidsjaur, han hade käkat gräs då dom kom hit i förrgår och tydligen satt något i halsen. Han varken åt eller drack, och mycket riktigt, inte bara ett utan två, grässtrån satt fast bakom tonsillerna så inte var det konstigt att han kändes sig hängig.

Vi satt här ute igår kväll och testade en ny grogg/drink, absolut vodka med en touch av äpple som med fördel skulle blandas med Schweppes original (en flaska som Anders, svärämnet, så påpassligt hade köpt till midsommar men som vi aldrig öppnat), den drinken var inte tokig så Anders, vi ska köpa en ny flaska vodka och en ny Schweppes, när vi kommer ner, så ska även du få smaka.

Niccolina tog med sig sina sims spel, då vi åkte hit, för er som inte vet så är det ett spel som går ut på att man bygger upp ett hus, tapetserar, lägger golv, köper in saker och fixar dit en familj som sedan ska leva sitt liv i huset, äta, jobba, vara social och sova. Jag fnös åt spelet i början, det var Theresé som introducerade spelet i våra liv och efter tjat och jag hade förmodligen lite att göra en dag så testade jag.

Ja, det var ganska roligt och fort hade några timmar susat iväg, i jakten på dom snyggaste tapeterna etc. När jag så äntligen var klar och nöjd över resultatet så fixade jag dit en pappa, en mamma och ett barn. Sen började deras nya liv i huset…du det var snabbt över.

Jag satte pappan till att laga middag, han satte eld på spisen och sedan sprang dom runt som yra höns och det spelade ingen roll vad jag visade att dom skulle göra. *Poff* så var huset utbränt och familjen borta. Jag fick sedan veta att man var tvungen att ordna ett brandlarm till huset och en telefon, annars var dom körda, åhhh, om jag hade vetat det från början, men det var kanske lika så bra, för där försvann mitt intresse för det spelet, och det var nog inte heller ett riktigt brinnande intresse, om jag ska vara ärlig :-)

Nu är det kaffe på altanen, sedan är det packning och planering inför Piteå, imorgon klockan 11 går första start, så då hoppas jag att ni håller en tumme för mig. Ni får ha en bra dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: solig schweppes absolut vodka Benny Arvidsjaur Emma Johan Anders Niccolina Theresé Sims hus familj Piteå

Staketpinkare

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 04 juni 2011 klockan 08:43,

Vi har inte sett några fåglar i vårt nya fågelbad, men vattnet är mystiskt nog borta, hm…jag sa till Åke att det är väl alla hundar som går förbi här som druckit upp det, inte nog med att dom pissar på staketet, dom terroriserar även fågelbadet :-)

Nja, så är det väl inte, men att dom lyfter benet mot staketet, det är sant det, även om vi sitter därute. Ganska så fult måste jag säga, att hundägarna släpper fram dom till staketet, jag har god lust att ställa mig upp och fråga vart dom bor, och om dom tycker att jag ska komma och pissa på deras staket, cykel eller annat. Sen är det ju så, har en börjat så ska ju alla andra fortsätta att markera. Vi får se vad som händer då vi byter staket, om inte annat så hamnar den nedersta brädan högre upp och då borde dom minsta hundarna inte nå upp…sorry!

Vi skulle ju städa bussen igår, men det kom hit ett störningsmoment…Öhman. Vi provade att låsa in honom i jeepen och vi höll på lyckas då vi inte fick upp dörren, hahaa, men till slut så. Ja, jag har då påbörjat dammsugningen och får väl fortsätta om en stund. Vi ska ju premiär sova i den ikväll (premiär för i år), vi åker upp till Maltträsk och gör familjen Brändström/Frank, sällskap. Nicco ska sova över hos en kompis, hon vill inte med.

Annars på västerslätts fronten, intet nytt…eller mjo, Åke har köpt en EU moppe till Niccolina, fast det är två år kvar innan hon får köra den, plus att hon inte ville ha den, men, men…den ser ut som en mc, modell mindre. Snygg men som sagt var, vi får se vart den hamnar, Åke ska väl testa att köra den till jobbet någon gång, och blir den sedan bara stående så får vi väl sälja den vidare. Den kostade inte speciellt mycket, så någon förlust affär blir det nog inte i alla fall. Kort på den kommer sedan.

Nu hoppas jag att ni får en trevlig lördag, det har vi planerat att ha.

Kommentarer: 0 Etiketter: staket fågelbad hundar Niccolina Maltträsk Öhman Åke Brändtrsöm/Frank Västerslätt EU moppe

Helt inne och rätt ute

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 23 mars 2011 klockan 06:05,

Åke frågade Niccolina om det snart var dags att få upp cykeln från källaren och hon svarade naturligtvis, jaaa. Fast när jag var liten, sa Åke, så var det ingen cykel förrän 1:a maj. Nä, sa jag, likadant var det för oss, man fick vara glad om man fick ta på sig träskorna.

Men det såg nog lite annorlunda ut då, lite mer snö låg kanske kvar, aningens kallare, och sen kanske man inte skulle nöta ut allt man hade eller tvärtom, man skulle nöta ut vinterskorna så gott det gick, nästkommande vinter skulle dom skorna ändå vara för små :-)

Jag kommer ihåg klappret av träskorna mot asfalten och vad glad man var när man fick ha dom på sig, idag skulle jag aldrig sätta in foten i ett par sådana, nopp, den tiden är förbi.

Kommer också ihåg dom där första platådojorna vi skulle få, brorsan och jag. Mamma skulle beställa dom till oss och vi skulle få dom lagom till en Stockholms resa vi skulle göra. Svarta ville vi ha, jag frågade mamma om hon skickat efter dom och hon sa –Ja, och jag tog ett par bruna till dig, med blommor på.

Jag höll på smälla av, minns hur fruktansvärt besviken och ledsen jag blev, inte fasen ville väl jag ha några tönt skor, hel svart skulle dom vara. Nå, morsan behagade skämta, hon hade köpt likadana till jag och brorsan så jag behövde inte oroa mig.

Jag gissar att året var 77-78, och jag kommer också ihåg glädjen då skorna äntligen kom, och man fick styla för sina kompisar som var mäkta imponerade av skorna, och framför allt av höjden på sulorna. Hahaa, nä, jag skulle aldrig heller idag, sätta på mig ett par dylika skor, den tiden är också passerad och passé, för min del. Ful är dom också, sorry, det är min mening. Men på den tiden tyckte man ju inte det, då var man helt inne och rätt ute.

Igår var vi bara hemma, men det var inte så bara, det tog hela kvällen att tömma bokhyllan i tv rummet, fy för den lede, men nu är det gjort. Målaren har grundat trapphuset så vi iddes inte vara där och kanske klampa i nåt spill och dra runt det i huset, så därför donade vi på här istället. Sista jobbardagen sen är jag ledig i två dagar, skönt, nu håller man på känna sig lite sliten. Det blir som ingen rast och ingen ro, förmodligen inte heller då jag är ledig, men jag kan i alla fall andas mellan varven. Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Niccolina träskor cykel 1:a maj platåskor sulorna morsan mamma brorsan

Knäppgökar finns det gott om

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 01 mars 2011 klockan 08:27,

Finns det något mer irriterande än folk som kör om i 120, för att sedan kladda sig in mellan två bilar innan vägen smalnar av eller för att dom skulle byta fil och trodde att dom vann en pokal för deras snabbhet. För försten till rödlyset eller till avtagsvägen, vinner inte, dom ser bara dum ut, i alla fall i mina ögon, dessutom sparade dom inte ens en sekund i tid, så man kan ju undra vad dom tänkte med?

Ett typiskt sådant ställe just nu, är nere vid järnvägstorget, där det numer bara är en fil, i och med byggnationerna. 200 meter innan så sitter det skyltar som varnar för att det kommer att bli snävt, där framöver, lik förbenat så kommer det, 5 gånger av 10, en bil som ska tränga sig in, trots att han/hon redan vet, att det kommer att bli tajt. Jag kör den där vägen minst två gånger om dagen, då jag jobbar och detta är inget ovanligt.

Senast i förrgår, hände det samma sak igen, och denna gången vek taxibilen ut, 50 meter innan rödljuset, körde om och trängde sig in framför huven på mig (han har tydligen inte läst min blogg för visste han vilken bil han nu lekte med så skulle han inte ha tordas), och sen, efter 10 meter så ska han göra en u-sväng för att gena in framför busstationen, över refugen osv. vilket innebar att han stoppade upp bakomvarande trafik, vilken j-vla knäppskalle, säger jag, då hade han kunnat lega kvar i kön och gärna så han hade varit sist, då hade det inte blivit något stopp. Men det är väl så där om man inte har så höga studieskulder, som dom brukar säga, nere i Järlåsa.

Nog om detta, nu över till något mycket trevligare, nämligen bildutmaningen nummer fyra, min hobby. Inte så svårt, det får givetvis bli två bilder på min favvo bil, Camaron, vilken jag kör dragracing med (till er som inte visste det), bild nummer ett, har Theresé knäppt och bild nummer två, tog Niccolina på oss då vi var på väg till starten, i Fällfors:

Och med detta så lämnar jag er för denna gång ha det gott och på återseende!

Kommentarer: 0 Etiketter: bilar knäppskallar järnvägstorget skyltar taxi pokal Theresé Niccolina Fällfors starten hobby Camaron dragracing

Suveränt snygg rörelse

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 14 februari 2011 klockan 09:15,

Nicco hade en liten uppvisning igår kväll, på hur folk (speciellt jag), gör då man halkar eller tar ett snedsteg. Hon hade läst någonstans att dom flesta gjorde allt för att det egentligen skulle se ut som en suveränt, snygg och professionell karate/taekwandoo/jujutsii rörelse, eller nåt sånt. Och så är det nog i dom flesta fallen…haha, där fick jag till det, ”fallen”.

Om, eller när, någon halkar så hinner du knappt se att dom legat på backen, så har dom studsat upp igen, snabbt som sjutton och borstat av sig snön, hunnit svepa runt omgivningarna med blicken för att kolla så ingen såg dom, och sedan försvann dom i horisonten.

Jag var en gång för flera år sedan på en intervju, rörande en operation jag gjort och vi satt på stadsbiblioteket. Givetvis med en fönsterplats, och precis utanför fönstret fanns en platta som inte satt i våg med dom andra stenplattorna, det stack upp en skarv i ena hörnet. Under den tiden vi satt där så snubblade flertalet människor på den där plattan. Och tyvärr…man skrattar för det ser lustigt ut, men man skrattar ju egentligen inte åt människan ifråga, utan åt händelsen. Man kunde till slut inte annat än börja bli nervös då någon närmade sig, det hade ju kunnat sluta i rena fördärvet för någon stackare, men det gjorde det som tur var inte. Och jag gick inte, den vägen tillbaka :-)

Vi gjorde oss en sväng på Mattex antik igår, innan Theresé och Sally åkte hem till Järlåsa. Nog har han mycket saker därute men tyvärr är hans priser inte att leka med, så för vår del blev det inga affärer gjorda, inte där i alla fall. Sedan svängde vi in på Expo och där fyndade jag två draperier som jag tänkt köpa och ha till stugan, dom går i samma stil som lampan jag köpt dit upp. Det bästa var att jag totalt glömt bort mina planer på draperiet, fick syn på dom nu, och se, igår kostade dom bara 39:-/st, jämfört med ordinarie pris som var 149:-. Ett fynd, med andra ord.

Näpp, nu ska jag fixa frukost, tvätta håret, städa upp lite här och sedan ordna både lunch och sedan middag som jag kan ta med på jobbet samt bjuda min käre make Åke och dotter Niccolina på. Så här på alla hjärtans dag…typ, fast jag gör det varenda dag annars också :-)

Önskar er alla en fin måndag och hoppas ni får något extra av en beundrare, eller två, inte nödvändigtvis en sak, men kanske visad uppskattning.

Kommentarer: 0 Etiketter: taekwandoo rörelse krate Nicco operation Mattex antik Theresé Sally käre make Åke Niccolina

Trägen vinner...förhoppningsvis

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 24 januari 2011 klockan 06:04,

Det blev en lång och tung dag igår…det hjälps inte, tio timmars arbete är minst två timmar för mycket, i alla fall med det jobbet man har. Så, då är det ju tur att detta endast inträffar en helg av fyra. Synd bara att jag bytte bort min helg som jag egentligen skulle ha haft till nyår och det är den jag jobbat in nu, vilket innebär att kommande helg, även den, är min. Tio timmar på lördag och likadant på söndagen, puh! Fast å andra sidan, jag blev ju långledig vid nyår så jag ska inte klaga.

Vi hade ju främmande (konstigt ord det där, främmande, när man pratar om någon man känner, hm…kanske skulle heta bekantingar istället) i lördags. Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil. Vi drack kaffe och pratade om livet i allmänhet. Vi fick oss en fin bukett rosor, som var både från Gunilla och Åkes andra moster, Vivan, Niccolina har fotat den buketten och bilderna är så fina att jag tycker ni ska kolla in dom, här är länken: niccolinah.blogg.se/category/bilder.html

Min moster, Linnea, ringde igår kväll för att beklaga sorgen. Hon talade om att hennes man fått ett års Internet av deras söner, och nu hade det installerats en dator. Ja, sa hon, hon hade sett att jag googlat…fast hon menade nog att hon sett bloggen. Datorn är knäpp, fortsatte hon, ibland kunde hon inte få igång den och andra gånger startar den av sig själv. Rätt var det är, och mitt i natten, så står skärmen där och lyser som en ficklampa, sa hon, andra gånger, då den inte kan stängas av, så är det bara att slita ur sladden.

Ja, sa jag, men ni lär er ju snart hur det fungerar. Haha…sa hon, det är inte vi det är fel på, det är det där j-kla datorn. Sam har nog suttit där och ibland hittar han något att läsa och till och med har han hittat att han fått ett mejl, men nästa gång vet han inte vart han hittade det. Jaja, trägen vinner nog, och jag tror att dom kommer på det…till slut. Man bör nog sitta någon gång varje dag för att det ska fastna. Ja, Theresé, jag kommer nog ihåg hur det var för oss också, dina kära föräldrar, i början :-)

Nu får jag önska er en fin måndag, jag slutar då i alla fall klockan två och det känns skönt, sedan har vi bastun ikväll och jag tror at jag går ner dit en snabbis, sen ska vi nog till huset, allt som är gjort är ju gjort.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke moster Linnea Bertil Gunilla Vivan Niccolina dator internet Sam

Hon tömde hela systemet på...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 13 januari 2011 klockan 07:12,

Så har man haft ytterligare ett intrång på sin bloggsida, hm…det får nog bli att byta lösen nu, Nicco, bara så du vet :-)

Niccolina som förövrigt ligger och sover och hennes mobil har larmat sedan 6.25, hon har på snoozen, jag hade inte tänkt gå dit och väcka henne då jag tycker och redan har sagt det till henne, att det där snooze, är bara att lura sig själv, och nu lär hon ju bli varse det, hoppas jag. Jag sa till henne för tjugo minuter sedan, hon ska inte komma för sent till skolan men tiden hon nu har på sig, har krympt väsentligt.

Hon som trodde sig kunna fixa äppelmoset med sina strumpbyxor, som jag skrev om igår, hade flera dolda talanger, hon trodde sig i alla fall ha det då hon kom på att hon skulle lufta elementen. Hon bodde på den tiden i ett flervåningshus, och hade hört talas om det där med att man skulle skruva i någonting i elementen för att tömma eller få ut luften därifrån.

Om det nu var luften hon visste skulle ut, eller om det kunde vara vattnet, var hon säkerligen helt ovetandes om eftersom grejen hon skruvade på, gjorde att det började rinna vatten, perfekt tänkte hon, hämtade byttor och öppnade alla element så det skulle gå undan. Nu tyckte hon att det var väldigt mycket vatten som kom ut och hon fick tömma byttorna stup i kvarten, men det skulle säkert bli bra, i slutänden.

Efter ett hårt arbete med tömningen/luftningen, så var det sängdags. Morgonen efter så stötte hon på en granne och dom pratade om hur kallt det hade varit i lägenheterna under natten, när hon sedan kommer ut på gatan så står där en firmabil, och hon går fram till den och frågar vad som nu är på gång. –Ja, säger killen, det är någon idiot i huset som tömt hela systemet på vatten! Ojdå, svarar hon, vilken knäppskalle det måste vara, sedan ilar hon skyndsamt bort därifrån.

När Janne berättade detta så frågade jag om hon var riktigt funtad, den där kvinnan på planet som berättade den ena händelsen värre än den andra. Jo, svarade han och Kerstin i munnen på varandra, inte var det fel i huvudet på henne med hon var inte så belevad vid dom tillfällena, utan var bara i början på sitt liv som ”vuxen”, sedermera har hon nog fått lära sig både det ena och den andra, mycket av det, den hårda vägen…tycks det i alla fall låta som, i mina öron :-)

Nu är Nicco uppe, och det första hon säger är – Hur kan klockan vara så här mycket??? Ja räkna på det du, tänkte jag, men sa inget. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Niccolina blogg intrång lösen kvinna Janne elementen skruva systemet Kerstin snoozen önskar

Skymnings...bilen

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 09 januari 2011 klockan 09:18,

Niccolina är ju som intresserad av dom här Twilight filmerna och allt som rör skådespelarna etc, och hon har givetvis pratat en hel del om detta. Jag berättade att vi minsann har en Twilight bil, vi…inte bara att den ibland gör som den vill och verkar ha ett alldeles eget liv, utan det finns ju dessutom ett vred vid lysknappen som det står Twilight på. Och innan vi kom på vad det var som spökade med bilen och att det var det vredet som var orsaken, jojo.

Ni som nu har en sån bil med ett sånt vred, vet förmodligen vad det handlar om men vi som var ganska så ovetandes om vad vi köpt för något, trodde under några dagar eller om det var veckor, att bilen hade ett fel någonstans eftersom billyktorna fortsatte lysa, någon minut efter att man slagit av tändningen. Åke var nog inne på att det nog skulle vara så, för att man skulle ha tid på sig att, till exempel ta sig ut ur garaget, innan det blev kolsvart.

Sedan hittade han vredet och undersökte det lite närmare, man kan ju faktiskt bestämma hur länge man vill att dom ska lysa eller välja bort skymningslyset helt, om man så önskar. Ha, så mycket var det med det felet.

En annan sak som vi inte visste om men som upptäcktes över ett år efter att vi köpt Cheven, var att det finns två sätt att öppna upp därbak. Det är ju som bekant en herrgårdsvagn och vi hade alltid öppnat den dörren med handtaget på utsidan vilket gör att den svänger upp som en vanlig dörr. Vi har retat oss lite på att den inte gått upp helt, och därför har man inte alltid, kunnat få in allt man har velat därbak.

Tills den där gången vi skulle in med något som var så långt att det skulle sticka ut genom bakfönstret och därför öppnade vi upp det. Åke var där bak och fipplade och vips, så upptäckte han att när fönstret är nere, och man öppnar dörren inifrån så öppnas den på ett annat sätt, bakdörren faller då nedåt och då kan man genast få med sig lite bredare saker. Vilken grej!

Just nu så står då Cheven inne på verkstaden hos Brälla, ny tank fick den igår, 2500:-, *tjitjing*, tyvärr så var det inte inklusive bensin, så det kommer att kosta litegrann om vi ska fylla upp den…typ en tusing till. Men nu kan jag då börja kolla om jag hittar någon tid för besikting, det är dags för det nu.

Idag ska vi slänga ut en annons på superbilen från Övik, Åkes Volvo 480, årsmodell -89:a, ingen här som är sugen på lite fix? Det är problem med lyset (konstigt va?), och den slirar på kopplingen, annars är det ny generator, sommar och vinterdäck, ska besiktas i februari osv. Det är bara att mejla: m_hallsten@hotmail.com eller slå en signal, 090-127771

Ha en fin…vit…snöig dag, allihop!

Ps. Här får ni en länk till Nicco och Sagas nya blogg om Twilight: skymningnyheter.blogg.se/

Kommentarer: 0 Etiketter: Twilight bil Cheven Niccolina Saga Övik Superbilen Åke Brälla generator

Ett klick på Hej knappen

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 07 januari 2011 klockan 07:33,

Niccolina har ju provat att blogga här på vk, några gånger men har aldrig tyckt att det varit speciellt kul. Hon tycker att man inte kan göra sidan, riktigt som man skulle ha önskat osv. Men på blogg.se, där hon nu finns, så kan man ju inte hitta igen en bloggare om man inte har dess specifika adress, och det är väl inte roligt, anser jag.

Vi hade en liten diskussion om detta i förrgår kväll, och just den kvällen hade jag haft 855 besökare, vilket jag fortfarande tycker är helt otroligt, jag kommer nämligen ihåg då jag började blogga och hade trettio besökare…wow, sa jag, undra vilka dom är. Tio stycken kunde man väl skrapa ihop, som man visste, läste min blogg, men vilka var dom övriga tjugo. Och nu får man verkligen fundera. Nå, i alla fall så sa hon att även om hon bara hade tjugo-trettio besökare till sin sida, så var det så mycket roligare, för dom kommenterade hennes blogg.

Hm, men tänk sa Åke, om alla 855 skulle ha lämnat en kommentar, då hann man aldrig läsa igenom dom, sant, men det hade varit roligt :-) Då tänkte jag på det här med tummen upp, som man kan klicka på för att visa att man gillar det någon har skrivit, eller varför man nu gör tummen upp. För mig känns det helt ok att lämna en tumme om man verkligen tycker om det någon har skrivit, ska villigt erkänna att jag sällan lämnar en, fråga mig inte varför, det beror inte på att jag inte håller med eller inte tycker om vad jag har läst, men dom flesta gångerna lämnar jag nog hellre en kommentar.

Vad gör man om någon skriver att dom förlorat en vän eller liknade, känns det inte knepigt då, att lämna en tumme upp? Jag fattar ju vad dom menar, det ska föreställa ett typ av stöd, men en tumme upp känns lite malplacerad vid ett sånt tillfälle. Jag tycker att dom ska införa en typ av Hej! Knapp istället, att klicka på, det vore väl trevligt? Bara ett sätt att visa att man varit där, och lämnat ett avtryck.

Och med det sagt kommer jag också ihåg den första dragracing tävlingen jag var på. Gissar på årtalet 1983 och det var uppe i Piteå. Jag följde med två kill kompisar från Malå som bestämt sig för att göra en liten äventyrstripp. En av bilarna kraschade och det var någon sekunds tystnad, sedan klev nu killen ut eller om det var så att han gjorde en tumme upp för att visa att han var ok, då sa speakern att vi skulle ge honom en applåd…say what??? Var min allra första tanke, varför skulle vi applådera att han kört åt skogen, men sen förstod jag ju att det var för att visa att vi alla tyckte det var skönt att han klarat sig, och inget annat.

Jaja, det var då och idag är idag. Jag tvättar nu på morgonen och har redan hunnit vara ner i källaren, sen jobbar jag i vanlig ordning, 14-21, bör skotta när jag kommer på jobbet, sen får vi se vad ”chefen” hittat på att vi ska göra för något idag. Förhoppningsvis håller vi oss hemma, ser inte så himla trevligt ut, på utsidan av fönstret. Vi får se…sa blinda Sara, och sen såg hon. Önskar er en trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: blogga vk blogg.se Niccolina besökare tummen upp dragracing tävling Piteå Malå kraschade applådera skotta tvättstugan

Se på mitt care face!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 05 januari 2011 klockan 08:54,

Det är verkligen inte ofta…på en skala som jag kan gå och lägga mig igen när Åke har farit på jobbet, och dessutom somna om, men imorse fixade jag det. Jag fick i alla fall sova 1½ timme och det är inte illa. Vaknade av att jag drömt om, och håll i er nu, Top Gear stekta ägg. Fråga mig för allt i världen inte vad det var för något, och sedan att jag upprepade orden: se på mitt care face, säkert tio gånger. Hu…

Se på mitt care face, är nu något som Niccolina kör med då man till exempel säger saker som man vill att hon ska göra som hon inte håller med om, ja…se på mitt care face! Nu säger hon det med ett leende, så man ska inte ta det så allvarligt, om man annars hade menat det så är det ju ganska så oförskämt, typ jag bryr mig inte *gäsp*.

Vart Top Gear kom in den här gången, skulle kunna ha varit av något vi började se på igår kväll men som vi inte såg färdigt. Det var en av dom som är med i det programmet som skulle gå på en bro, ihop byggd av meccano. Vi hann bara se vad dom valde för design på bron, men inte hur det hela slutade. Får väl se om det kommer i repris, det såg rätt så roligt ut.

Theresé, Anders och Sally har då hittat hem trots deras sjuka GPS. Den visar tydligen att dom är i Eskilstuna, vart dom nu än är på väg, dom har också en temperaturmätare i den där gps:en som visade att det var -9 grader här, men uppe hos oss var det bara -5, så jag sa att det kanske är den korrekta temperaturen i Eskilstuna då :-)

Theresé tog i alla fall ett jätte häftigt kort på Enya, och tyvärr, det är egentligen det perfekta julkortet men jag kan ju inte vänta till nästa jul med att visa det, så här ser det ut:

Och med dom orden avslutar jag dagens skriverier…i alla fall för stunden. Börjar jobba klockan 14 och ska väl hinna fixa både en lunch och middag innan dess samt lite städning. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: care face Top Gear ägg Åke somna om Niccolina Theresé Anders Sally Enya julkort middag lunch

En äldre lillebror

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 21 augusti 2010 klockan 16:10,

Ja, han är inte äldre än jag, min lillebror, men idag blev han ett år äldre än vad han var igår, om man så säger.

Grattis Lars på 37 årsdagen!

Önskar

Maria, Åke och Niccolina

Här är han runt tre år gammal och ute och drar stug- grannen, Mikaels kanin.

Här står vi på parkeringen utanför Lycksele djurpark, jag gissar på att han är i sex årsåldern.

Och slutligen en bild på en avslocknad Lars, på väg hem till stugan från djurparken, och givetvis så kunde inte storasyster låta bli att jäklas lite så jag stoppade in ett gelehallon i munnen på honom för att få ett roligare kort på honom :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Lars kanin 37 år Maria Åke Niccolina grattis

Liten vovve

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 24 juni 2010 klockan 16:14,

Vi satt och pratade om hundar för nån dag sedan och jag sa att jag skulle leta upp kort på en hund som jag tyckte var stor.

Niccolina var lite tveksam om att gå fram till honom först men blev uppmanad av ägaren att gå dit. Låter du hunden lägga sitt huvud i ditt knä så kommer den inte att låta dig gå sedan, den gillar att bli klappad. Här kommer några bilder på den lilla voffsingen:

Och med dom bilderna så önskar jag er nu en riktigt Trevlig Midsommar, med god mat, lite mygg, massor med drickbart och ett gott sällskap. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: hund voffsingen knä Niccolina

Ronald Mc Donald eller Madicken

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 05 juni 2010 klockan 08:13,

Att välja ett namn till sitt barn, är inte det lättaste. Man kan ju inte bara ta första bästa och tycka att det är ok.

Theresé ringde i går kväll och vi pratade om eventuella, framtida namn. Leo, Astrid, Konrad, Dick…ja, ni vet säkert hur det kan låta.

Ronald Dick, heter Theresé svärfar. Jag tyckte tidigare att om dom skulle ha något med hans namn, med, i deras tillkommande barns namn, så skulle det ju bli Donald. Mm, det har ni väl hört, Ronald Mc Donald, dessutom råkar jag veta att Theresé kille, Anders, älskar hamburgare, och skulle det bli en flicka så föreslog jag Madicken.

Fast jag vet väl inte om jag var så där jätte allvarlig. Häruppe, eller inte här som i umeå utan lite mer inåt landet, som i typ…Malå, så uttalas namnen på ett annat sätt än i övriga Sverige. Min ingifte morbror till exempel, som heter Sam. Nu uttalar vi inte hans namn som Samm, utan med ett utdraget, lägre A, i mitten. Min kusin heter Robin, och där säger vi inte heller Robbin, med ett snärtigt uttal i mitten, nä, han heter Råbin, ett kortare uttal.

Sen, om man pratar om en människa däruppe så kan man börja med att säga, jomen du vet en Sam. Man sätter ut ordet en, innan namnet. Kan ju bli hur knäppt som helst tyckte Åke, då han sa –Jo, en Sam. Det skulle kunna tolkas som om han pratade om en Same/lapp, eller sätt ihop ordet lite så blir det ensam. Fast om det skulle bli ordet ensam så skulle Sam uttalas som Samm.

Theresé hade läst i en tidning, om olika namn som var tillåtna och inte. Smultron fick man inte döpa sitt barn till, men Delvis, gick bra. Hon hoppades att namnet Delvis uttalas som Elvis och inte som vårat Svenska ord delvis, då kan ju det också låta hur korkat som helst. Pyret fick man också döpa sitt barn till, tänk er själva, man ropar på en 50 årig kille –Hallå Pyret, kan du komma hit!

Nä, nog måste man tänka efter lite innan, att namnet passar och hur det skulle kunna tänkas att låta, om tjugo år. En fördel kan ju också vara att ge barnet flera namn så har han/hon en chans att byta, precis som Niccolina gjorde.

Hoppas ni får en bra lördag, det har jag planer på att få.

Kommentarer: 0 Etiketter: namn Madicken Anders Theresé hamburgare Ronald Dick Konrad Astrid Sam Robin Malå Åke uttal Pyret Smultron Delvis Niccolina

Snyggt jobbat Åhléns!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 04 maj 2010 klockan 07:07,

Undrar om detta kommer att bli, mer regel än undantag:

Flaggorna som står rätt ut i blåsten. Visst är det fler än vi här på slätten som börjar på vara less på all blåst? Ok att det är myggfritt och det skulle också kunna vara schysst med lite blåst om det var 30 grader varmt, men det är ju inte det.

Annika ringde och undrade om jag kunde göra henne sällskap på en shoppingrunda igår eftermiddag. Så jag åkte med henne och bland annat så var vi in en sväng på Åhléns. Titta på denna skyltdocka:

Annika sa direkt att hon blev så glad då hon såg den, den är ju inte spe som en räka utan en något fylligare skyltdocka. Jag kollade lite närmare och det stämmer ju, jag har aldrig sett en sådan docka och sedan tänkte jag, varför tyckte inte jag att den såg ”konstig” ut, kan det bero på att den faktiskt såg ganska ”normal” ut? Det var som ingenting att reagera på. En stor eloge till Åhléns som ställer ut såna dockor, synd bara att dom som hade bikini på sig var betydligt spinkigare, kan just undra varför.

Jag och Åke fixade en hängmatta till katterna igår. Enya var försten i den men jag vet inte vad hon egentligen tyckte om den. Den behöver nog en liten förbättring, ska ordna det sedan. Men den duger för tillfället och det ser ut som om någon har varit upp i den nu under natten.

Näpp, nu måste jag kolla Niccolina, jag har inte hört hennes alarm ännu och nu håller det på vara i senaste laget att stiga upp, i alla fall då det gäller henne. Ha en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: flaggor blåst Annika Åhléns skyltdocka Åke hängmatta katterna Enya Niccolina

Fairtrade

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 03 maj 2010 klockan 07:15,

Nicco hade som projekt eller vad man nu ska kalla det, att skriva och redovisa om Fairtrade.

Som en del av detta så intervjuade hon olika personer, lite kortfattat om vad dom visste om ämnet. Jag var en av dom som fick frågan om vad Fairtrade är för något. Jag visste att det hade med rättvisemärkning att göra och är nåt som ska vara rättvist för odlare och tillverkare.Jag kan däremot inte skryta över att jag vet så himla mycket mer om detta ämne. Men det är ju en början.

Hon frågade även John Edén (sångare i Wolfman Jack) och det är en kille som vet massor om Fairtrade. Pappa Åke däremot, han fick inte glänsa över sina kunskaper om detta. Han svarade: Fairtrade, det är väl en bräda. Niccolina suckade lätt och sa inte så mycket, Åke upprepade sitt svar men nu lite mer frågande: Jamen, visst är det en bräda?

Näpp, men å andra sidan och till hans försvar så är det inte ofta han handlar heller. Skulle man bara vara in på en affär en gång i månaden för att köpa nån liter mjölk så tror inte jag att jag skulle ha varit speciellt upplyst i frågan. Nu har man ändå lyft i produkter med märkningen och funderat över vad det är för nåt nytt dom nu hittat på, och på det viset har man fått veta.

Redovisningen gjordes på Dragonskolan där även allt arbete plus intervjuerna sitter uppe till allmän beskådning. Så nu är det inte bara ni som läser min blogg som fått veta vad Åke trodde att det var, utan även alla som intresserar sig över deras jobb och står och läser om det där.

Önskar er en fin måndag och jag hoppas att solen nu är varmare än den faktiskt har varit dom senaste dagarna. Nu vill vi ha lite mer värme...tack!

Kommentarer: 0 Etiketter: Fairtrade Nicco projekt Åke John Edén Wolfman Jack intervjua Niccolina

Bräntis is best, fuck the rest!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 23 april 2010 klockan 07:10,

Över en kopp varmchoklad, igår kväll så diskuterades att barns idéer, oftast inte tas på allvar. Nicco tycker att dom ibland dumförklaras av äldre och deras tankar inte räknas. Men sen, om det trots allt är en bra idé så får dom ingen kredit för det.

Ja, det kan ju vara så, ibland, och det kan också vara så att det är på det sättet det känns men många gånger kanske inte idéerna är genomförbara för dom har inte förmågan att kunna se vad som skulle kunna hända längre fram, om det skulle gå igenom.

Men jag känner igen det där tänket. Jag berättade för henne vad jag ställde till med då jag gick i sjuan. Jag var stationerad på Bräntbergsskolan där jag gick sjuan, åttan och nian. I sjunde klass fick alla som ville, rita en teckning som sedan hängdes upp till allmän beskådning och alla elever samt lärare fick rösta på dom. Vinnaren, teckningen med flest röster, skulle få bli trycket till våra nya skoltröjor.

Klart man ställde upp. Jag ritade en hand med långfingret uppe, det tror jag att ni, dom flesta vet hur det ser ut, ”att ge någon fingret”, ovanför skrev jag texten: Bräntis is best, och under handen: Fuck the rest.

Ehhhh, nu vet inte jag vad jag tänkte egentligen, att det såg fränt ut och var lite kaxigt sådär. Vår mattelärare, en mycket sympatisk herre, kom in i rummet där alla teckningar hängde, tittade sig omkring och fick syn på min teckning, ja, sa han, jag vet inte vad det betyder men jag röstar på den. Tror ni jag var lycklig, att han la sin röst på den, var ju hur coolt som helst.

Nå, efter alla röster var räknade så framkom det att min teckning vann. Jag var överlycklig och dessutom skulle vinnaren få sin tröja gratis. Tror ni att det gick som beräknat? Nejnej…Maria blev nerkallad till en sur rektor, hon slängde upp teckningen på bordet och undrade vad den betydde. Ehhhh…typ Bräntis är bäst, strunta i alla andra, sa jag och visste inte riktigt hur jag annars skulle förklara den.

Ja sa hon, vi har blivit uppringda av massor med upprörda föräldrar och det begriper du väl att den här kan vi inte använda till tröjorna. Så tog hon min teckning och samtalet var över. Jag fick inte ens behålla den. Snacka om att känna sig överkörd. Nog förstår jag idag av vilken anledning den inte fick bli en skoltröja men, varför hängdes den ens upp i rummet, jag skulle väl ha blivit stoppad mycket tidigare, det var inte heller någon hemlighet, vad jag höll på at rita för någonting.

Så jag förstår hur Niccolina kan känna det ibland, att ingen lyssnar eller bryr sig, men många gånger är det precis vad man gör men det misstolkas. Med åldern förstår man sedan hur det låg till, synd bara att det tar ett tag innan man kommer sig dit.

Ha en underbar fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: choklad Nicco barn ideér skoltröjor teckning vinnare mattelärare rektor Bräntbergsskolan Niccolina misstolkas

Äggtoddy, mhum...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 02 april 2010 klockan 08:48,

Det pratades om äggtoddy på promenaden igår, något som jag vet vad det är men aldrig har fått smaka. Jo, jag fick smaka smeten när jag var runt 8 år, mina föräldrar var bjudna till några stuggrannar där det tillverkades äggtoddy.

Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så gott, med smeten, men sen då det serverades så fick inte jag någon, nä, det var för dom vuxna. Och jag kunde inte begripa varför dom skulle få något så gott och varför inte jag kunde få. Nu vet jag varför, tillsatsen av alkohol. Hittade ett recept på toddy, här kommer det:

3cl mörk rom

2 dl mjölk

2 msk socker

1 äggula

Tillagning

Rör äggulor och socker vitt och pösigt. Koka upp mjölken och häll den försiktigt under omrörning över äggsmeten. Smaksätt eventuellt med sprit. Istället för rom kan man välja konjak eller whisky.

Häll upp i glas, dofta lite kakao över toddyn och servera genast.

Variationer:

· Tillsätt några teskedar kakaopulver i äggsmeten.

· Smaksätt med pressad apelsin eller citron efter smak.

· De som föredrar alkoholfritt eller vill bjuda barnen på äggtoddy utesluter spriten i receptet.

Theresé skickade en påskhälsning som hon gjort, här är den:

Samt ett kort på deras katt Diesel som slappar i det runda fönstret uppe på loftet. Han ser ut att njuta livets goda dagar. Men han ska nog passa på med det, snart har han ju en baby att hålla ordning på, eller gömma sig för.

Vi hyrde en film på Hp:s igår men vi blev alla så trötta att vi gav upp, en halvtimme innan slutet, och gick i säng, även Niccolina, konstigt. Och då var inte klockan mer än 23.

Och med dom orden och bilderna önskar jag er en trevlig dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: äggtoddy recept stuggrannar föräldrar äggula rom socker Theresé Diesel goda dagar loftet baby Hp:s film Niccolina

Vilka muppar :-)

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 27 mars 2010 klockan 10:25,

Jag är inget större fan av youtube, tycker inte riktigt om att folk kan lägga ut vad som helst utan minsta ansvar osv, men Niccolina kollar väl runt där ibland och nu visade hon detta för mig och jag ska erkänna att jag tyckte det var lite småroligt, ps glöm inte ljudet ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina youtube fan ansvar

Skräp eller bra saker?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 27 mars 2010 klockan 08:57,

Nu håller det på dra ihop sig till öppningen av swap meet i klubblokalen på spårvägen. Åke kom precis upp, han har kört iväg ett lass och nu skulle han hämta en mc eller moped ram som stått nere i vår källare. Men nu råkade det vara en smart person som låst fast en spark i ramen…den smartingen heter Maria. Så det blev en liten nyckelsökning, men jag hittade den. Det hör ju inte till vanligheterna, att jag hittar igen saker.

Vad mycket skräp man har hemma egentligen, men man drar sig för att kasta, ge eller sälja dom, bara för att dom påminner om sånt som varit eller att man fått sakerna av en speciell person. Vi håller så smått på att rensa i Niccolinas rum och hon har saker, kan jag lova. Nu har hon gått med på att slänga iväg mycket, ja jag kommer inte att kasta bort det utan ge grejerna vidare till andra barn som kan ha nytta och glädje av dom. Men helst av allt, skulle jag vilja tömma hennes lådor direkt ner i sopsäckar så man slapp se eländet. Då visste man aldrig heller vad som åkte i soporna och rimligtvis borde man inte heller må dåligt över att man slängt iväg något, då man ändå inte visste vad det var för i lådorna.

Själv hade man inte så många saker då man var liten. Men man uppskattade nog hellre grejerna man fick. Min farfar hade snickrat ihop ett dockskåp som han tapetserat och gjort fint, ja, i mina ögon var det fint, men dom barn som fick nya Lundby dockskåp, var nog inte speciellt avundsjuka på mitt skåp. Men tiderna har ändrats och så även priser och löner., samt vad som roar barnen.

Min morfar snickrade ihop en pinne med propeller, pinnen hade hack i sig och drog man då en annan pinne på dom hacken så snurrade propellern. En sån hade min mamma och hennes syskon att leka med, i början på 50-talet. Det var leksaker det. Vet också att hon berättat om när det var jul. Då hade min mormor kokat knäck, men formar hade dom inte att hälla knäcksmeten i, däremot var det ju snö och kallt ute. Smeten hälldes ut i snön och den stelnade i olika former då den nådde den kalla snön. Litegrann som när man stöper nyårskronor. Ni vet, man smälter tenn och häller i vatten. Det gjorde vi då jag var barn, en av gångerna blev lite mindre lyckosam, min farmor skulle hjälpa mig att hälla ut tennet i vattnet med den följden att det skvätte över kanten och brände fast i min fot. Precis som när dom brännmärker djur, så fräste det samt rök en hel del om foten. Jaja, det gick bra i alla fall, lite smärta får man tåla :-)

Näpp, nu önskar jag er alla en fin dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke swap meet klubblokalen spårvägen mc ram moped ram spark smartingen Maria Niccolina farfar morfar knäck tenn brännmärker

Nailheads

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 26 mars 2010 klockan 09:10,

Nailheads anordnar en typ av loppis i morgon. Så hugade bilentusiaster och hobby intresserade människor kan söka sig till spårvägen 6 för att kolla in alla saker som finns till salu. Min käre man, Åke, kommer att stå vid ett bord där, själv kommer jag nog att jaga dammsugaren eller tvärtom, och kanske ställa iordning för kvällen, då Niccolina eventuellt ska ha en kompis som ska sova över.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nailheads käre make Åke loppis bilentusiaster hobby dammsugaren Niccolina

Nån rättvisa ska det vara

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 25 mars 2010 klockan 11:00,

Eftersom jag satte ut både Niccolinas teckning och två som jag gjort så ska det väl in en på Theresé alster också. Hittade denna bild som Theresé ritat, visserligen bara 3 år gammal men ni ser ju att hon fick till det bra nog mycket bättre än jag och hon var bara hälften så gammal, då.

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Niccolina jag ritat teckning alster

Vilken talang!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 25 mars 2010 klockan 09:41,

Den här skon ritade Niccolina när hon gick i 4:an, att vi har en konstnärlig ådra i familjen ser man ju, och även Theresé bär på en sådan.

Däremot, om det är mig dom släktar på, ska jag låta vara osagt. Detta ritade jag då jag var 6 år.

En naken kille och en påklädd tjej, hm...vet inte om jag hade riktig koll på hur en människa såg ut, men men.

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina Theresé jag 6 år konstnärlig ådra släktar ritade skon människa

Papperskvarnar som mal långsamt

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 25 mars 2010 klockan 07:01,

Niccolina fick bland annat två tröjor av Theresé då hon fyllde år. På en av dom står det: I´m cool, so what. Och det finns tydligen fler tröjor så hon skulle köpa och skicka en till, med texten…typ I´ll rock you eller nåt sånt. Hon tvär pratade med Niccolina igår för att höra vilken av dom hon skulle köpa och dom kom överens om en. Det gick en stund sedan fick jag ett sms från henne där följande kan läsas: Var bara ett fel förutom storleken, det stod I´ll knock you out… Hahaha, den tyckte jag var bra, kan bara undra vad Niccolina kommer att tycka om det.

Idag blir det att handla, jag får då fortfarande pengar från a-kassan trots att dom skrivit att dom inte utrett ännu om jag har rätt till det. Nu vet jag att jag har det så jag är inte orolig, däremot så fick jag samma summa idag som förra gången och då beror det på om dom faktiskt har dragit bort någon dag, vilket dom inte ska göra. Jag får väl deras deklaration idag så jag får se om jag måste ringa dit…IGEN, och ifrågasätta vad dom håller på med. Ska det vara så svårt att uppdatera deras system till det enklare, mycket verkar förlegat och en sak som skulle kunna lösas på en minut via ett telefonsamtal, tar upp till 10 dagar för dom att fixa.

En av alla gånger då jag skulle påbörja en jobbarperiod hos Annika så blev jag först uppringd av henne, hon undrade bara om jag ville och kunde komma och börja arbeta där…typ nästa dag. Ok sa jag men inte kommer det att bli imorgon, det vet du ju hur lång tid deras papperskvarnar mal. Hon protesterade och sa att det inte ska behöva ta sån tid.

Efter samtal med handläggare där hon fått veta att det skulle ta upp till tre veckor innan allt skulle vara ordnat så tog hon saken i egna händer. Hon åkte till arbetsförmedling, fackförbundet och andra instanser, bärande på papper som skulle skrivas under både här och där, och se…hon fixade så jag fick börja jobba, inte dagen därpå men tre dagar efteråt. Ett bevis på att saker kan ordnas fortare om man bara vill. Kanske bara skulle behövas en uppsmörjning av dessa papperskvarnar som dom nu använder sig av.

Ni får ha en bra dag och kolla kolla, imorgon är det fredag, och inte blev jag förvånad över detta, jag bara visste det :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina Theresé tröja texten a-kassan Annika papperskvarnar jobba fackförbund handläggare instanser

Dåligt med matjord i fickorna

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 24 mars 2010 klockan 09:38,

Niccolinas dator har ju havererat, 2 år gammal, och när man sätter igång den så står den och tuggar i en minut och sedan blir den svart. Tydligen så måste vi ha Windows XP skivan men vi kan inte hitta den, inte heller kvittot, som jag VET att jag stått och hållit i för ett tag sedan. Hon har dessutom borta ”laddarsladden” till sin kamera. Dom här sakerna verkar inte gå att uppbringa på denna planet.

Hon är lite less (precis som vi) på att låna vår dator på kvällarna, den här saknar ju sina knappar och den håller på att koka om man har igång den för länge. Vi måste kolla runt lite och se om vi kan hitta någon som kan fixa hennes dator.

Som en liten, liten tröst och för att vara bussig så köpet Åke en omvandlare (om dom nu heter så) till hennes nya hörlurar, så att hon skulle kunna använda dom till hennes MP4 spelare. Glad i hågen letade hon upp spelaren och en laddare, satt den på laddning, kom in i teverummet efter 2 timmar och sa att MP4 spelaren stank av eldsvåda. *suck*, hon hade stoppat i fel laddare och nu var MP4:an ett minne blott. Fast jag sa också att jag skulle förmodligen ha gjort samma sak, jag suger på att veta hur ström, laddare, volt och ampere fungerar. Nu har hon sån tur att det fanns en till spelare som hon fått av Theresé, ett problem kvarstår dock, vart är laddaren till den???

ps. jag vet också att anledningen till varför man inte hittar bort tappade saker, är för att man inte letar där dom finns ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina dator laddare kameran MP4 Åke omvandlare ampere volt ström eldsvåda Theresé

Det är mycket nu

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 24 mars 2010 klockan 07:20,

Det bidde inget besök hos bossen igår. Hon hade glömt bort att hon skulle till Ryssland idag, hon trodde att det var imorgon, så hon var en dag kort. Så då bestämde vi att jag kommer och hälsar på henne då hon kommit hem därifrån.

Jag tog istället min stol och gick ut och satte mig under balkongen på gården. Det tog bara en stund så var vi två, sedan tre och till slut fyra stycken som satt där ute och pratade. Två timmar i solen gör bara gott, hoppas att det blir lika bra väder idag så kan man fylla på solförrådet efter träningen. Niccolina ska dessutom till Vindeln med scouterna ikväll, inte för att solen lyser då men man kan då önska lite plusgrader till dom.

Helt otroligt att det bara är en vecka kvar innan vi är inne i April månad. Åke började prata om deklarationen igår och det blev också ett wake up call (på att sommaren närmar sig). Jag får ju igen (förhoppningsvis igen) på skatten i juni och Åke först i december, och dom senaste åren har jag fått tillbaka upp till 10 000:- och jag lovar, det skulle vara väldigt välkommet i år. Men bara för att jag nu skriver det så sprack väl den önskningen också, jaja, vi får se vad papperen säger, dom borde väl snart dyka upp i brevlådan. Lika spännande varje gång och jag försöker alltid dra smygen, hur lätt det nu är med alla dessa papper som är vikt åt alla håll :-)

Det kommer att bli en fruktansvärt dryg månad nu i april, vi har försäkring för tre bilar, som ska ut, dessutom fick jag den fina lilla skatten på Cheven, 3000:- vill dom ha. Och det tackar vi televerket för! I maj är det sedan dags att besikta Camaron och innan dess ska den förhoppningsvis gå som en klocka. Det är mycket nu.

Näpp, nu ska jag surfa vidare och se vad som hänt i världen, jag återkommer vid ett senare tillfälle, hoppas ni får en lika bra dag som jag ska ha…seeee yaaaa!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ryssland bossen april december deklarationen juni skatten scouterna Niccolina vindeln Cheven försäkringen Camaron seeee yaaaa!!!

Aktiv dödshjälp

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 23 mars 2010 klockan 07:05,

Nu är det återigen en människa som vädjar om hjälp till att få avsluta sitt liv. Jag hoppas att dom får sina önskningar uppfyllda, men jag förstår också att det är eller blir problem med vart man ska dra gränserna.

Jag skulle till och med vilja gå så långt att jag tycker att dom som är frisk utåt men som ändå bestämt sig för att ta sitt liv, även dom skulle få ansöka om hjälp till detta. För det första skulle dom först gå igenom en del utredningar, och i och med dessa kanske man skulle kunna hjälpa dom till att faktiskt vilja ge livet en andra chans. För det andra så skulle själva lämnandet av detta liv ske under ordnade former och därför skulle inte någon oskyldig kunna drabbas, vilket det gör då människor i ren desperation, kör in i andra bilar, i hopp om att få dö.

Jag tror inte att det är många som vill ligga som kollin, år ut och år in, utan att kunna göra sig förstådd eller ha något som helst utbyte av vardagen.

Vi få alla lära oss om att vi själva ansvarar för våra liv, handlingar och gärningar, men att själv få bestämma hur vi vill lämna livet, det får vi inte, även om det redan är förutbestämt, att sluta på ett enda sätt, och det dessutom kommer att bli plågsamt.

Jag vet vad jag tycker men jag tror jag lämnar detta ämne nu innan man trasslar in sig för mycket, det är trots allt en del att tänka på, livet och döden är ju inte heller enbart svart och vitt. Det finns så mycket där emellan. Men jag tycker också att det är bra att detta nu kommer upp och någonstans ska nu vi ta ställning om hur det kommer att bli framöver.

Önskar er en fin dag i solen, själv ska jag (efter promenaden) ta Niccolina till tandläkaren och sedan ska jag åka och hälsa på ”gammbossen”, som åker till Ryssland imorgon. Seee Yaaa!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: människa avsluta liv utredningar desperation dö kollin utbyte vardagen plågsamt svart och vitt tandläkaren Niccolina

En timme fel

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 20 mars 2010 klockan 07:30,

Blev uppringd av vårdcentralen igår angående min tid som jag ville boka. Snopet att dom ringde samma dag då det står på nätet att det man skickar in ska behandlas inom tre dagar. Då tror man ju att det tar upp till två-tre dar innan dom gör något.

Nåväl, han frågade hur länge jag hade haft ont i fötterna och då jag svarade att det var hur länge som helst så fick jag en tid om en månad. Typiskt, jag sa det till Åke, bara för att man nu säger att det är något man har haft länge så verkar dom tycka att då kan man minsann stå ut lite längre också. Man skulle nog ha grinat då man svarade i telefonen och verkligen gjort till sig. Jaja, jag får väl se om jag uthärdar en månad till, det är ju inget som blivit bättre precis.

Jag mailade, by the way och helt apropå det här med hallonen, till Ica och fick ett ganska snabbt svar från dom. Jag ska maila in siffror som står på påsen och lite andra uppgifter, så tydligen är det som Hej skrev, det enklaste sättet bli av med sina hallon, kontakta Ica antingen på telefon eller via mail, men släng inte påsen innan du gjort det.

Niccolina var bjuden på ett disco igår, uppe på västangårdsskolan. Jag skjutsade upp henne dit och sedan skulle hon ta bussen hem, för allra första gången. Vi bestämde en tid då hon skulle åka och jag skulle då gå upp och möta henne vid hållplasten. Fick ett sms från henne då hon ville veta då hon skulle gå ut till bussen osv.

Jag och Åke satt och såg på tv då jag fick ett nytt sms, på den andra mobilen, det hade jag inte hört först då den inte låg i samma rum där vi satt. Det var från Niccolina. Jag sitter på bussen nu. NU??? En timme innan hon skulle hem och eftersom jag dessutom inte hört med en gång då jag fick meddelandet så var ju bussen redan framme på hållplatsen. Hon fick gå hem själv, det var ju ingen match men hon blev som förvånad då vi undrade varför hon kom hem en timme tidigare. Hon hade tänkt lite fel, men å andra sidan så sa hon att det inte var så där våldsamt kul så det spelade ju ingen roll. Då passade vi på att se på dvd filmen vi hyrde förra helgen, bedtime stories, den hade sina lustigheter, men nog har vi sett roligare filmer.

Önskar er en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: vårdcentralen fötterna Åke en månad disco Niccolina västangårdsskolan buss hållplatsen NU???

Ett äss i rockärmen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 18 mars 2010 klockan 11:03,

Jag satt ute med Britt (en granne i huset) igår, och det blev prat om våra katter och att dom gärna vill tränga in sig i små skrymslen och gömmor. Det gjorde Enya då hon var liten, hon hade hittat Niccolinas jacka som låg på golvet och så här såg det ut:

Jag tycker hon ser ut som E.T, vi fick hjälpa henne att ta sig ut, hon försökte framåt men det var lite kört.

Kommentarer: 0 Etiketter: Enya Niccolina Britt granne katter skrymslen gömmor

Katt i skokartong

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 17 mars 2010 klockan 09:41,

Niccolinas mormor och morfar kom förbi i måndags och lämnade en present till henne. Förutom pengar var det två böcker som var nedpackade i en skokartong. Den lade Enya genast beslag på men ni kan ju tänka er hur det såg ut då en katt på 6 kilo skulle klämma ner sig i den.

Ser ut som om hon skriker men jag lyckades fånga henne mitt i en gäsp. Niccolina lyfte upp kartongen med innehåll på skateboarden och gav henne en åktur i teverummet och passade på att fota henne på brädan.

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina mormor morfar present Enya skokartong skateboarden teverummet brädan

Yrkesskadade frisörer, tandläkare och optiker

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 17 mars 2010 klockan 07:17,

En annan har redan varit ute på morgonen, brrr, kallt var det men solen bådar ju för varmare väder om en stund. Åke ville ha skjuts ut på Scania, där han lämnat in lastbilen igår, av den anledningen har jag varit utanför dörren.

Niccolina fick sin hårklippning igår, det blev bra men inte riktigt som hon tänkt sig men man måste ju också utgå ifrån vad man har i början. Apropå hennes svarta hårfärg som är en toning, så var det enklast att slinga håret för en svart färg är det värsta du kan sätta i ditt hår. Den försvinner inte på 6-8 veckor och ha du väl börjat så är det bara att fylla på med svart. Nu får hon låta det växa ut så sakteliga, och sedan kan hon tona en annan färg.

Avfärga håret kunde man tydligen göra, något som han trodde gick på en 2-4 tusen kronor vilket då inte är aktuellt hos oss, om man nu inte kan köpa en avfärgning på någon affär. Jag får kika, men det är tveksamt.

Jag undrar om en hårfrisör, alltid kikar på hur andra ser ut uppe på skallen, och en optiker kollar in andras glasögon samt en tandläkare kan inte låta bli att kolla in tänderna hos människor dom möter. Jag skulle kunna tänka mig att det blev så om man hade ett sånt typ av yrke, att man tittade på hur andra såg ut, med viss risk att det blev en yrkesskada efter många år i branschen. Man såg inte längre människorna utan bara håret, tänderna eller glasögonen.

Yrkesskada kan jag inte kalla det men en typ av skada blev det då jag för flera år sedan la patiens på datorn. Ni vet, dom här kortspelen som oftast följer med i datorn som standard spel. Man fick som nippran på att sitta och lägga patiens och sedan blev det så här att när jag hade svårt att somna, så kunde jag ligga och lägga patiens i skallen istället för att ”räkna får”. Det funkade alldeles ypperligt med tanke på att jag oftast löste patiensen. Jag sa detta på ett möte jag var på en gång och dom tittade på mig som om jag var galen, hahaha, ja jag kanske är det, men vem bryr sig, så länge som jag får det till att fungera för min del.

Önskar er nu en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Scania Yrkesskada tandläkare optiker frisörer Niccolina patiens galen hahaha

Niccolinas dag samt 3,14 dagen

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 15 mars 2010 klockan 07:16,

Börjar nu med att Gratulera Niccolina som fyller 12 år idag. GRATTIS!!!

Det är den internationella pi dagen idag, pi som 3,14, men ni ska inte fråga mig vad den innebär eller betyder, dom talade bara om det på morgon programmet i fyran, för ett antal veckor sedan. Det hade ju varit ett bra smeknamn, 3,14 eller pi, men Niccolina föredrar nog att kallas Nicco, om något.

Av Fred och Birgitta fick hon dessa panelgardiner som snabbt kom upp i hennes rum:

och av oss fick hon förutom ett laddat busskort, jeans, hårklippning, hårspray ett par såna här hörlurar, som tydligen är inne just nu.

Hon blev i alla fall nöjd med sina saker och det var ju huvudsaken. Men hon hade förmodligen inte tackat nej till flera presenter och pengar.

Filmkväll hade hon, med tre kompisar, godisskålen var laddad med diverse saker och chips samt popcorn.

Jag och Åke var förpassade ut i kylan…fast inte riktigt. Vi for först iväg och åkte en sväng runt Sörfors och Brännland och sedan bjöd Fred och Birgitta på kaffe nere hos Fred. Det passade ju alldeles ypperligt, sen fick vi komma hem en stund innan 21, då hade alla åkt eller gått hem.

Vi hade hyrt filmerna på Hemmakväll, och för tre dvd filmer tog dom 55:- och då får man ha filmerna i en hel vecka, helt otroligt. Vi sa det, att på den tiden vi brukade hyra vanliga VHS filmer så kostade det nog runt 40-50:- och då fick man ha den i en kväll. Vilken skillnad det har blivit men det måste ju bero på det stora utbudet vi har på tv:n idag.

Så var sportlovet slut och vi är tillbaka i dom gamla spåren igen, att få upp Niccolina på morgonen och vandra iväg med henne runt åtta tiden. Träning är det idag, förutom den vanliga promenaden runt Umestan. Ska nog upp på Kvantum och handla också, Niccolina ville ha deras russinfrallor till frukost, men det får bli till morgondagens intag. Önskar er en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina internationella pi dagen 3 14 hörlurar Fred Birgitta Åke Brännland Sörfors filmkväll Hemmakväll sportlov frukost Kvantum

Vem är Lundén?

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 14 mars 2010 klockan 08:54,

Mästarnas mästare, är ett program vi brukar följa med i. Ganska intressant att få lära känna våra idrottsmän/kvinnor som vi har i Sverige. En del har jag inte ens sett eller hört talas om. Ni som vet hur taskigt dålig jag är på att känna igen människor, förstår nog att jag har en del problem med detta och jag kan, än idag, bara namnet på två tävlande, Tomas heter en och han är en brottare från norra Sverige, och Patrik Sjöberg. Se där, han kunde jag till och med efternamnet på.

Nåväl, programmet som gick sist hade jag spelat in, och det satt vi och såg på fredagskvällen. I en av tävlingsgrenarna skulle det spelas boule och på slutet blev det ganska jämt mellan vissa av dom tävlande. Då visas resultaten längst ner i hörnet på teven och jag läser Lundén. Say What??? Efter att fjärde kastaren fått iväg sin kula och det fortfarande står Lundén på listan så utbrister jag: Vilken j-vla Lundén?

Jag kan inte komma på vem av dom tävlande det skulle vara. Lundén, säger Åke frågande och fattar inte vad jag snackar om, ens en gång. Ja, det står ju det namnet därnere. Jag lutar mig lite framåt i soffan och kniper ihop ett öga, *suck* och *skratt*, det står linjen. Alltså hur nära linjen dom kommit, inte namnet på en deltagare. Kanske borde kolla om jag behöver lite mer styrka på mina glasögon :-)

Ikväll är vi deporterade från lägenheten, Niccolina fyller nämligen tolv år imorgon och ska ha en liten filmkväll med några kompisar, här hemma. Godis, popcorn, chips och dricka står det på menyn, skönt, då slipper man fixa en tårta. Jag frågade om hon inte skulle ha ett riktigt kult kalas, med fiskdamm och små roliga lekar, hon rynkade sina ögonbryn och tittade på mig som om hon inte ville kännas vid vem jag var. Nä, såna kalas är över för hennes del. Nu blir det lite annorlunda men jag ska villigt erkänna att det blir betydligt mer lättsamt. Att hyra en dvd film och poppa lite popcorn kan man ju leva med. Ni får ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Mästarnas mästare teven Lundén linjen Åke Patrik Sjöbrg Tomas brottare Niccolina filmkväll dvd popcorn godis chips kult kalas tårta

Detta göms i snön

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 11 mars 2010 klockan 13:08,

Jag vet nåt som inte ni vet :-)

Under den här snöhögen göms något som kommer upp nu i tö, nämligen Niccolinas skrana som har legat där sedan det första, riktigt stora snöfallet. Att den fortfarande ligger där kan vara ett bevis på att hon inte längre tycker att skranor är så roliga.

Kommentarer: 0 Etiketter: Skranor Niccolina snöfallet

Formel 1

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 11 mars 2010 klockan 07:23,

Åke vaknade vid tvåtiden inatt och höll på få hjärtsnöjpen då mobilen signalerade för ett sms. Jag skickade nämligen ett sådant till honom för två dagar sedan och det kom fram först inatt.

Själv öppnade jag ögonen 3.30, och hörde en formel 1 bil, vråla i tv rummet. Det var min mobil som ville tala om att Åke fått sitt sms. Nice!

Det där formel 1 ljudet hade jag som ringsignal, för två år sedan. Vi for iväg på en semestertripp ner till Uppsala och hade stannat på en rastplats söder om Sundsvall, för att sova över där.

Klockan åtta på morgonen, puttade Åke mig i armen och tyckte att jag skulle vakna. Det var ett j-kla liv i bussen, men innan jag fattade att det var min mobil som ringde…jag hann tänka att det var då en jädrans trafik på E4:an, dom kör ju som galningar. Men det var ju bara bossen som ringde och hon hade dessutom glömt bort att vi hade åkt iväg på semester. Så kan det gå.

Apropå ljud i bussen. Sorry Åke, här kommer den. Vi var ju på tävling i Fällfors, och jag tror att det var för två somrar sedan. Vi hade lossat bilen, fällt ut markisen och gjort i ordning för morgondagens körning. Trötta men glada gick vi och lade oss. Vi låg och läste varsin bok då jag hör ett ljud jag känner igen…tranor. Jag ska precis putta till Åke och fråga om även han hör tranorna då jag inser att tranan är i bussen. Det var Åke som lät, ni vet, man kan ibland få sånt där pipljud från lungorna och det var precis det han hade. Vad jag skrattade och innan jag kunde berätta för både honom och Niccolina, vad det var som var så roligt.

Näpp, nu ska jag surfa vidare, önskar er alla en bra dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke sms mobil Formel 1 bussen Uppsala Sundsvall bossen trafik tranor Fällfors Niccolina surfa vidare

Man kan få åt nerverna

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 mars 2010 klockan 08:27,

Detta lilla T, har orsakat en hel del huvudbry, i flera års tid, men nu...äntligen, ska vi slippa detta bekymmer.

Vi fick, för snart 25 år sedan, en Hokus Pokus stol, av mina föräldrar som Theresé skulle få använda vid matbordet. Det är en ovanligare modell, den är större än den "vanliga" och har ett medföljande bord som man kan ta loss om man vill.

T:eet ska ju sitta monterat så att barnet inte trillar ut där man har benen, och T:eet satt där även då Niccolina fick ta över stolen. Fram till den dagen då hon fixade att kliva upp och ner i den själv, då skruvade jag bort den delen och lade det på ett säkert ställe...trodde jag.

När hon så hade vuxit ifrån stolen så ville jag sälja den, vi annonserade ut den, sen efter att vi gjort det så skulle jag montera ihop eländet och då var t:eet borta. Vi har vänt upp och ner på hela lägenheten, men grejen gick inte att uppbringa. Stolen förblev osåld.

För några år sedan var det hit elektriker och uppdaterade våra proppskåp samt bytte ut alla eluttag. På grund av detta så var vi tvugna att dra ut alla möbler från väggarna. Under Niccolinas bokhylla, som har ett påbyggt hörn, längst in, längst ner och längst bort, så låg t:eet. But why???

Niccolina måste ha använt det till någon lek och sedan har den hamnat på golvet och åkt dit under, ja jag vet inte, den låg då där i alla fall.

Jag hade då samlat ihop alla delar till stolen som numer står i skrubben, och där trodde jag då, mitt spån, att t:eet också låg. Nu tyckte jag efter ett tag att det återigen var dags att annonsera ut stolen. Jag tvättar upp den och ska montera ihop den men vad tror ni saknas? Jo, T:eet. Då höll jag på att ge upp. Stolen har nu stått i skrubben i flera år, och i förrgår, i jakten på ett kvitto, så gick jag igenom en hög med papper i ett skåp i köket, och vad i hela h- - - ligger under högen. Jo, det fördömda t:eet.

Kommentarer: 0 Etiketter: bekymmer T:eet Hokus Pokus stol Theresé Niccolina bokhylla uppdatera proppskåp pappershög fördömda

Fötterna blev avknipsade

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 04 mars 2010 klockan 07:18,

Vi har, som bekant, två katter. Och dom är inte alltid så beskedliga så dom ser ut att vara.

Mycket ofog och dumheter har dom gjort, och ibland har man nästan ångrat att man tog in dom i våra liv. Men vad gör man? Dom är här och dom har bott med oss i snart fem år så dom lär få bo kvar, man tänker för sig själv att nu, kan dom väl inte hitta på nåt mer…jojo.

När Niccolina var yngre så hade hon en hel del Barbie dockor och några av dom skulle prompt med i badkaret då det var bad dags. Oftast lämnades dom dockorna kvar i badrummet efteråt, det tog ett tag innan dom var torr och hanterbara igen.

Nu var det då åter dags för ett bad, jag spolade upp vatten och hon hoppade i, det gick några minuter sedan hördes ett vrål inifrån badrummet. –MAMMAAAA!!! KOM OCH TITTA, VAD HAR HÄNT? Jag skyndade mig dit och där satt Niccolina med en av dockorna som nu saknade fötter. Dom var avknipsade vid fotknölarna.

Vi kom strax fram till att katterna (ja vi måste ju säga katterna när vi inte vet vem av dom som gjorde det) var skyldig till brottet. Men vart själva fötterna har tagit vägen vet vi inte, efter typ…7 år, så saknas dom fortfarande och det lutar åt att någon käkat upp dom, annars tycker man ju att dom borde ha dykt upp nu, eller hur?

Det finns en till sak som är borta, som försvann runt samma tidpunkt, och det är min armbandsklocka. Vi har letat och jag har letat men förgäves, den finns inte på denna jordyta, och det som är mest konstigt, är att jag är säker på att den låg på arbetsbänken precis på samma ställe där jag alltid lämnade den. Hade jag tappat den utomhus så borde jag rimligtvis ha känt det på mig då jag skulle ta av mig den, men inget har känts onormalt. Ja, jag vet inte, för samtidigt borde den ju ha kommit fram efter alla dessa år, om inte annat så skulle väl dammsugaren ha slukat den, och det skulle ju inte ha varit ljudlöst.

Nåja, jag har slutat använda klocka, man bär ju alltid med sig mobilen så det är inte så viktigt med en klocka, Niccolina slutade leka med Barbies för länge sedan så att en docka saknar fötter, gör inget heller, så här ser våra tapeter ut på ett tiotal ställen i hallen.

Men vet ni vad, det rör inte mig i ryggen för snart ska det upp en boasering och då ni, katter, så ska det vara färdig klöst därute!

Ha en bra torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Katter Niccolina Barbie badrummet bad dags avknipsade fötter armbandsklocka hallen tapeter boasering

Luffarmacka/Citymacka

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 03 mars 2010 klockan 06:59,

Lisbet Olofsson tog en liten nostalgitripp igår, och gjorde en sväng förbi Citybaren, det kan ni läsa om här:

blogg.vk.se/halsozam/

Jag frågade Åke om det här med Citymackan och luffarmackan. Han sa att Citymackan låg nog på topp och kostade runt 2.50-2.75:- och bestod av två brödskivor med skinka, ost, tomat, medan luffarmackan gick lös på ca 1: - och innehållet på den var en brödskiva med bostongurka, ketchup och senap. Hm, undrar vad dom skulle säga inne på Frasses om man ville ha ett hamburgerbröd utan någonting i förutom tillbehören?

Åke låg och läste en Knasen igår och började skratta, han blev påmind om min blogg som handlade om telefoner, idag och förr, denna bild hittade han i tidningen:

Den beskrev ju hela bloggen, egentligen. Vem fick bestämma ringsignal, hahaha…fast det är klart, hur ofta pratar man om just såna där saker. Ibland kan det ju låta som om man växte upp strax efter dinosaurierna hade utplånats. Undrar just vad ens barnbarn kommer att säga en dag, om man berättar att det från början av tv:ns tid, bara fanns en kanal att välja på, eller att datorn var det bara ett fåtal som hade råd att hålla sig med och det var inte för någon surfning på nätet.

Själv var mitt första möte med en dator 1982, och jag pryade på Rune Johanssons. Dom hade en dator, där jag fick skriva in alla kunder som hyrde filmer, jo då tycktes man vara märkvärdig som ens hade fått knappa på en sån apparat.

Idag blir det promenad i vanlig ordning, Kerstin och Janne är tillbaka och vi ska ut klockan tio, men först ska jag gå med Niccolina till skolan. Ni får ha en bra onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Lisbet Olofsson nostalgitripp Citybaren citymackan luffarmacka Åke Frasses tidning Knasen telefoner dinosauriernas Rune Johanssons barnbarn dator Kerstin Janne Niccolina

Mobiler och fjärrkontroller

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 02 mars 2010 klockan 07:04,

Jag tror att det var någon reklam om mobiltelefoner, igår på tv:n, och Åke sa något om att nu kunde man se på tv i mobilen och att människor måste ju verkligen vara sugen på att se på tv. Ja, sa jag, eller så är dom desperata.

Javisst, det är upp till var och en vad dom vill betala för och på hur liten tv dom vill titta, jag däremot, skulle inte idas göra det. Mobilen för mig är egentligen ett onödigt ont, jag tycker inte om mobiltelefoner, men…

Det finns onekligen en del fördelar. Att till exempel skolan kan nå mig, snudd på, vart som helst, om det skulle hända Niccolina något, och att jag kan nå någon i nödfall. Sen har man alltid en kamera i fickan om det är en bild man vill dela med sig av.

Men tänk hur det var förut, för en så där 20 år sedan. Då hade man en väggfast telefon som oftast stod i hallen. Några få, hade mer än en telefon, det var rena lyxen. Sen tävlade man om att svara då den ringde, för det var alltid lika spännande, vem det kunde vara och vem som skulle få sitta i telefonen ett litet tag. Och då var det verkligen ett litet tag också, det var inte alla som hade råd att sitta och surra i en halvtimme, men det berodde ju också på om det var ett rikssamtal, då blev det bara några minuter.

Ta sedan tv:n, och fjärrkontroll, vad var det för något? Vi hade ingen fjärrkontroll till våran första tv, utan man fick minsann lyfta arslet för att byta kanal, å andra sidan hade man, åtminstone vi, bara två kanaler att välja mellan så det blev inte många byten.

Åke investerade i en video, den kostade hela 6500:- och det var mycket pengar för 25 år sedan. Och den videon hade en fjärrkontroll. Och idag köper man en kombinerad video/dvd spelare för någon tusenlapp, sånt som man kan ha liggandes i börsen. Nog har det blivit skillnad alltid.

Men man får nog vara glad över att tiderna ändras, det enda som är synd är att vi blir svårare och svårare att tillfredställa. Ge bort en mobil till någon i present så duger den ändå inte, om det inte är den absolut senaste modellen, och själv var man glad om man fick ringa till kompisen som bodde på samma gård, ibland, istället för att man alltid skulle springa över dit.

Ni får ha en bra tisdag, Åke frågade innan han åkte på jobbet, vad jag skulle göra idag, jag vet inte svarade jag, dagen är helt öppen och oplanerad. Aha sa han, det blir alltså en flexdag. Ha, då kan man göra, precis vad som faller en in. Inte dumt!

Kommentarer: 0 Etiketter: Mobiltelefon fjärrkontroll tv Niccolina Åke förr väggfast telefon rikssamtal minuter tusenlapp kombinerad video/dvd spelare present flexdag

Lingondricka...nopp, det var...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 mars 2010 klockan 07:17,

Så är vi tillbaka i den ”vanliga” lunken igen. Innan Theresé åkte hem så var vi först hem till Brälla och Lena och blev bjuden på kaffe, sedan åkte vi ut till Strömpilen där Theresé skulle kolla på kläder och vi skulle se vad dom tar för en dator genomgång samt en laddare till Niccolinas kamera. Sedan fick hon en förskottspresent av Theresé, ett extra minne till hennes mobil.

Niccolina lyckades sätta igång ett larm inne på El-giganten, hon skulle lyfta upp en mobiltelefon och då råkade en sladd ploppa lös och det började tuta samt blinka en röd siren. Ja jag säger då det. Men det orsakade då ingen kalabalik, det kom en kille och återställde larmet, jag sa att det inte var meningen och han nickade lite trött och sa att det oftast inte var det. Det har säkert inträffat otaliga gånger och dom är less på ljudet, kanske dags att ordna dit ett nytt system?

Kerstin och Janne är nere i Gävle och dom hade provat ringa igår men jag hade inte mobilen med mig, jag skickade ett sms senare på kvällen och undrade om det hade varit nåt viktigt. Janne ringde upp och sa att dom hade varit på Ikea och troligtvis sett glasen jag hade bloggat om, och nu undrade dom om jag ville ha ett sexpack till… hela glas. Dom ska åka dit idag igen och investera i det så då får jag fylla ut tomrummet i köksskåpet, trots allt. Very nice!

Theresé påminde mig igår om min farbror och vad han hade gjort…av misstag. Dom bodde uppe i Gällivare för flera år sedan, han jobbade som helikoptermekaniker på Norrlandsflyg. Hans fru brukade göra lingondricka som hon sedan frös ner, i bland annat, ur diskade siraps flaskor. Han brukade väl ta med en sån flaska någon gång då och då, på jobbet. Och just den här gången var det precis vad han hade planerat att göra.

Han grävde fram en flaska och åkte iväg till jobbet. Lagom till lunchdags hade drickan tinat upp och han hällde upp ett glas, men han tyckte att färgen var annorlunda, han sniffade i glaset men tycktes inte känna någon speciell doft så han drack, rynkade på näsan men kunde ändå inte förstå vad det var som inte stämde. Lite järnsmak var det på drickan (jag förmodar att det var MYCKET järnsmak, men han kanske var lite förkyld) men tron kan ju försätta berg och han drack upp det han hade med sig.

På kvällen frågade han frun om drickan och sa att han tyckte det smakade lite annorlunda…vet ni vad det var han hade druckit, och håll i er nu, renblod. Hon är ju renägare och brukar väl ta rätt på blodet för tillverkning av blodpalt etc., och det var precis det hon hade frusit ner i en sirapsflaska. Hurvas!!!

Ni får ha en bra måndag, själv ska jag se om Annika är hemma så jag får fara och hämta uppsägningspapperet samt en deklaration på vad jag har gjort fram till nu.

Kommentarer: 0 Etiketter: ´Theresé Niccolina Strömpilsplatsen Brälla Lena kaffe mobilen El-giganten larmet Kerstin Janne Ikea glas farbror Gällivare Norrlandsflyg fru lingondricka sirapsflaskor renblod hurvas

Häst eller dator ägare

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 28 februari 2010 klockan 10:57,

Niccolinas dator har havererat...igen, och Theresé kan inte laga den utan den måste nog in på reparation.

Theresé som kan en hel del om datorer tycker att det är kosntigt att vem som helst kan köpa en dator men snudd på ingen, vet hur man underhåller och tar hand om den. Hon liknar det med att vem som helst kan också köpa en häst, man rider den men underhållet kanske man struntar i då man inte vet att den ska ryktas, ha rätt mat och hovarna ska ses efter.

Mja, säkert en del sanning i det men jag tycker också att det är konstigt att det med den utveckling det har varit på dator fronten, så har dom inte kunnat lägga in ett underhållsprogram som sköter om allt detta som vi "vanliga" användare inte duger till att göra.

Eller är det så att dom inte har gjort det för gud bevare, då kanske datorn håller i 3 år till och det tjänar inte dator säljarna/tillverkarna, något på?

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina dator underhåll hästar Theresé sanning ryktas

What the beep

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 27 februari 2010 klockan 10:20,

Körde runt västerslätt för att visa Theresé avverkningen ned mot tvärån igår och jag sa att jag inte hade sett det där eller att jag inte ens visste om att dom skulle ta bort träden, förrän jag passerade där förra fredagen.

Ja sa Niccolina, då vet jag precis hur du lät, mamma. (Till saken hör att jag satt ensammen i bilen).

-What the *beep* har dom gjort här då???

Haha, vaddå what the *beep, frågade jag, fast egentligen, innerst inne och om jag tänker efter ordentligt så sa jag säkert något liknande, ibland talar jag högt för mig själv, och *beepet* är ju som ni förstår, ett censurerat ord för en svordom.

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Niccolina västerslätt *beep* svordom träden fredagen

Vad ska man nu skylla på

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 26 februari 2010 klockan 07:07,

Mera sport på tv blev det igår (kan bero på att det inte finns så mycket annat att välja på) damernas stafett, såg vi på och enligt kommentatorerna så gjorde dom en bra insats.

Ja, jag håller med, dom gör säkert allihop, precis allt vad dom förmår just då, sen sitter det nog en stor del i fysiken men också ganska ohjälpligt, en del i det psykiska.

Vad jag förundras över är att det alltid och då menar jag alltid, ska måsta vara något fel om en idrotts/elit människa inte presterar vad alla förutsatt att dom ska göra. Varför kan inte dom bara ha en sämre dag utan att det ska analyseras, stötas och blötas. Kan det vara olyckan dom nyss såg som gör dom nervösa, är det rätt valla, nu måste det vara mjölksyran som sätter in, hon har ingen rutin osv.

Aldrig att dom säger: Ok, det gick inte den här gången.

När vi såg på skicrossen så var det en tjej, Fanny nånting, hette hon, som dom skröt över, hon är bara 17 år och sååå duktig, någon att hålla koll på osv. Hon åkte bland dom första och hamnade på första plats och alla jublade. Men det var ju som sagt var kvar några åkare och hon föll snabbt ner på listan. Hennes andra åk blev inte lika bra, då ändrades genast snacket till att hon hade inga rutiner, hon var ny, hon har inte gjort detta tidigare blablabla.

När sedan Anna åkte, missade dom totalt att nämna hur bra hon åkte, det lät att vara medelmåttigt medans jag, som aldrig sett denna sporten tidigare, till och med kunde se att hon skulle få en bra tid och hon formligen smekte kullarna hon åkte över. Sen när hon kommer över mållinjen och ligger etta (hon vann förövrigt det åket) så missar dom det också, det går en stund innan dom inser att hon är etta. Jaja, det är väl meningen att man ska se själv och inte sitta och lyssna på dom som pratar hela tiden. Dom kanske inte själva är så laddade hela tiden. Hm...kan det vara för att dom varit uppe för länge, har dom druckit för lite kaffe, kan det vara ett virus som härjar i båset eller vad?

Theresé kommer hem idag och på hennes blogg kan man läsa följande: blogg.vk.se/tezzii

Hon har införskaffat mina glas och med på resan kommer även turbinen som Brälla fixat till oss från staterna och som sedan fick följa med ner till Uppsala med Anders och Theresé då dom var hemma till nyår, för genomgång och nu är den klar att sättas in i Camaron...nice!

Angående glasen så pratade vi igår om hur hon skulle få hit dom utan att dom skulle ta för stor plats, jag föreslog att hon kunde krossa dom, då tar dom liten plats och då behöver inte jag he sönder dom, då är dom redan fix och färdigt. Nä, nu får ni ha en bra fredag, jag ska in till Niccolina, hon har inte stigit upp än....ovanligt!

Kommentarer: 0 Etiketter: sporten kommentatorerna analysera skicross stafett virus olycka kaffe Niccolina Theresé glas Brälla staterna ovanligt

Herrarnas stafett

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 25 februari 2010 klockan 10:35,

Vi blev ju sittandes framför tv:n igår, igen, och kollade på OS och herrarnas stafett.

Det blir som ett gift då man väl har satt sig och man vill se hur det ska sluta.

Vilken insats han gjorde, norrmannen som kom och tog silvret, just innan målgång. Han såg ut som spindelmannen och var verkligen ett hot på tredje varvet, sedan sackade han en bit men kom hur starkt som helst, på slutet.

Jag sa till Åke, om han kommer att ta guldet så är han banne mig värd det också. Jag har aldrig sett en sån skidåkning någon gång och en riktigt tjurskalle måste han vara.

Nu gjorde Sverige ett otroligt bra jobb, dom också, ett riktigt teamarbete och dom är ju värda detta guld, måste ju kännas fantastiskt att glida in till målgången och veta att man vunnit guld.

Niccolina ser inte på sporten och jag frågade henne varför. Ja, varför skulle jag göra det, svarade hon, jag är ju inte med och då är det väl inget att se på. Jamen det är ju Sverige, sa jag, och Sverige är ju vi...eller hur? Nae...hon köpte inte det, hon surfade på nätet istället.

Kommentarer: 0 Etiketter: OS stafett tv:n Niccolina Åke norrmannen Sverige spindelmannen

Gösta, den inneboende spindeln

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 25 februari 2010 klockan 06:58,

Tror att det var tre eller fyra år sedan och vi hade våran ”gamla” buss, Beverly Hills, som vi var ute och kajkade runt i. Det var innan jag tagit licensen för dragracing fast vi åkte ju till en del tävlingar i alla fall.

Den här gången skulle vi till Fällfors och Theresé följde med oss dit. När vi skulle lämna Umeå så upptäcker vi ett gigantiskt spindelnät i framrutan, man riktigt hurvades av storleken och tanken på hur stor den inneboende skulle vara. Det hade precis fastnat en fluga i nätet som förtvivlat försökte komma sig därifrån men den lyckades inte. Vi lät i alla fall nätet sitta kvar, spindlar ska ju hålla bort andra inkräktare och sen trodde vi väl att den skulle blåsa bort på vägen.

Det gjorde det inte, det satt kvar hela sommaren och spindeln döptes till Gösta. Vi såg honom vid något tillfälle, och den var stor men harmlös för oss. På bussarna finns det ju oftast en sån där skylt längst fram, längst upp, och vi trodde nog att den kröp upp dit bakom och hade sitt tillhåll där. Nätet var ju bara ett fångstverktyg.

På sensommaren åkte vi upp till Lycksele där vi stod ute på gatan och pratade med en kille som vi känner från midsommarfiranden i Maltträsk, han brukar fira midsommar hos en granne till Brälla.

Nåväl, vi stod och pratade om ditt och datt och kom osökt in på Gösta. Till saken hör att det var två killar som cyklade fram och tillbaka på vägen och passerade oss flera gånger. En av dom gångerna var då Åke pekade upp mot skylten och sa, ja han bor däruppe, Gösta. Killarna vände sig om och blickade upp mot busstaket och det såg en kort stund ut, som om dom skulle tippa av cyklarna. Dom kanske trodde att vi stoppat in en liten gubbe där som fick leva sitt liv bakom skylten.

Vi sålde ju så småningom bussen för inköp av den ”nya”, och Niccolina har inte riktigt än, förlåtit oss för att Gösta fick ingå i priset och skulle han eller en kvarleva av honom finnas i livet så bor den förmodligen i Lövånger, numer.

Ett tillägg: Gösta kan ju vara en Hilda det vet vi faktiskt inte men so what.

Önskar er en fin torsdag och imorgon har det äntligen utlovats lite värme så det ser jag fram emot, plus att Theresé kommer hem och vet ni vad? Jag har beställt tolv nya glas från Ikea, ska bli roligt att se hur länge dessa ska hålla.

Kommentarer: 0 Etiketter: Gösta Beverly Hills Fällfors dragracing Theresé Åke Niccolina Lycksele Maltträsk midsommar Lövånger buss numer Hilda Ikea

Tankspridd

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 23 februari 2010 klockan 16:15,

Niccolina ringde hem igår, vid halv fyra tiden, jag svarade men förstod ganska omgående att hon ringt hem, oavsiktligt, då jag hörde att hon travade på i snön och pratade med någon vid hennes sida.

Jag ropade, tjoade och lade ner luren brevid mig och busvisslade, men inte ett ljud hörde hon, så jag lade på luren.

Hon klev in genom dörren två minuter efteråt. Du ringde hem sa jag. Nähä, sa hon, det har jag inte alls det. Det tog ett tag innan hon fattade att hon kommit åt knapparna på något sätt. JAMEN du svarade väl inte, sa hon.

Ehh, nähä, så du tycker att jag skulle veta att du inte visste själv att du ringt hit, i så fall måste jag ju skriva in det i min telefonbok, så när du kommer åt den knappen så står det: Niccolina ringer, men hon vet inte om det. Sedan måste jag lägga in dig under enbart Niccolina och du får då bara ringa det när du VET att du ringer. Puh....

Kommentarer: 0 Etiketter: ringer mobilen hem Niccolina busvisslade luren knapparna JAMEN svarade

Spritproblem

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 23 februari 2010 klockan 07:20,

Nu du, Theresé, så är vi nästan uppe i era -30 grader, -26, är det just nu och jag undrar om Cheven kommer att starta när jag ska iväg på jobbet, hm…och Niccolinas skola ska ha semmelloppet idag, då dom åker skidor och käkar semlor, jag tror nu inte att det kommer att bli av, dom har nog en smärtgräns på -15 eller något sådant.

Igår var det bastu med grannarna, tidigare hade jag alltid med mig kaffetermosen och en frukt, igår tog jag i, och haffade en starköl med en clementin då jag gick iväg. Öl är väl ingen jätte favorit men jag offrade mig och iddes inte komma på något annat.

Jag hade tänkt ta ölen i handen och bara vandra över dit men ändrade mig i sista stund, det ser ju inte så där jätte seriöst ut om man kånkar runt på en öl en måndagskväll, på väg ner i källaren. Näpp, den åkte ner i en påse, och då sa Åke att han hade berättat för någon om min systemkasse och en termos med kaffe.

Jag tog datakörkortet för några år sedan och vi höll till nere vid buss stationen. Jag promenerade dit varje dag och hade med mig mitt eget kaffe. Den absolut bästa och mest anpassade kassen som man kunde bära en termos i var ju dom gamla systemkassarna i plast, perfekt storlek.

Jag tror att jag gick där i cirka 6-7 veckor och hade samma eller åtminstone en likadan kasse med mig fram till den dagen då brorsan körde förbi på Vännäsvägen då jag var på väg hem. Han ringde senare och frågade om jag hade sett honom, njae sa jag och var inte riktigt säker på när var eller hur. Ja sa han du hade varit nere på systembolaget och gick över Vännäsvägen.

Hu, när han sa det så gick det plötsligt upp för mig att om han trodde att jag varit på bolaget vad skulle då alla grannar, som kanske sett mig i 5 veckors tid, kånkades runt på denna kasch, tro att jag hade för problem. Jag skulle nog själv ha trott att den människan som varje dag kommer gåendes från stan med en bolagspåse, säkerligen hade lite problem med spriten. Dom kunde ju inte heller veta att kaschens innehåll var helt harmlöst och alkoholfritt. Nästa dag hade jag en annan, mindre bra påse och numer finns dom ju inte att köpa, eller ja, åtminstone inte på bolaget på Strömpilsplatsen.

Ni får ha en fin tisdag och ja, jag är avundsjuk på er som har en öppen spis, för hade vi det skulle jag elda utav bara sjutton, i den.

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé -30 -26 Niccolina semmelloppet skolan smärtgräns bastun grannarna datakörkort systempåse systemkasch Vännäsvägen Strömpilsplatsen kaschens innehåll sprit alkohol termos kaffe

En humla

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 22 februari 2010 klockan 10:47,

Hittade en dikt, skriven av Niccolina för en massa år sedan och kände att jag ville dela med mig av den. Här kommer den, helt oredigerad:

Humlor är sötare en (fel)

Humlor är sötare än FELL

Humlor är sö

Humlor är sötare än en vacker bloma som man ser under ett fluffigt moln som var lika gulligt som en gullig katt i ett köks fönster som tittar ut. Katten tittar så gulligt på mig sen hör jag ett plask nedan för mig det var en stor fisk det var nästan magiskt sen tittade jag mot katten igen katten slickade sig runt munnen katten ver kar också sett den stora fisken katten blev nog hungrig.

När jag läste den för Niccolina så tyckte hon att det var en överambitiös beskrivning av en humla och att meningarna var liiite långa. Men jag tycker den lät bra...för att vara skrivet av en femåring.

Kommentarer: 0 Etiketter: humlor söta Niccolina dikt plask fisk överambitiös katten femåring

Stoorn

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 18 februari 2010 klockan 13:14,

Vet inte om jag skrivit om detta tidigare men om det är så, så kommer här en repris.

Ni har säkert hört talas om Stoorn, Älgen som dom tänkt bygga med restaurang, och alla möjliga saker i, här är en länk till projektet.

www.stoorn.se/

Om man går in där och klickar på vision, så kan man sedan gå ner och klicka på, se vision så kan man se hur dom har tänkt sig att det ska se ut då allt är klart. Han som hitta på allt detta är även berättarröst till det man får se. Niccolina kollade in filmen för ett bra tag sedan, berättaren talar om restaurangen och att det ska vara så speciellt, om he kom ett minner sällskap på ain eller tchvo får dom sitta själv eller ain oppa tii eller ain oppa femti osv. Niccolina ser frågande ut och säger sedan, vilket språk pratar han???

Hahaha, ja det låter faktiskt lite utländskt men...

Kommentarer: 0 Etiketter: Stoorn länk NIccolina Älgen restaurang ain oppa tii berättarröst tchvo

Ho

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 18 februari 2010 klockan 08:35,

Niccolina var sugen på en kopp te igår kväll. Sätt på en kastrull med vatten då, sa jag. Hon gick ut i köket, kom tillbaka och sa: jag ho på en kastrull. Bra svarade jag, att du hedde på den. Sedan frågade jag om hon noterade vad hon hade sagt, ordet ho och jag sa hedde, och sen undrade jag om hon trodde att fröken skulle ha accepterta det ordet.

Ja svarade hon, en av dom gör då det, huvudsaken är att hon förstår vad vi menar. På engelskan hade en tjej i klassen skrivit att ordet put betydde he, och för det fick hon rätt. Ja där ser man.

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina ho hedde te fröken engelskan put

Blåst

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 15 februari 2010 klockan 07:49,

Ja nog är man lite knäpp alltid, då man sitter uppe nu, fast Niccolina har studiedag och därför behövde ju inte jag heller kliva upp på morgonen. Men det är som förgjort, då Åke kliver upp då vaknar även jag. Tänkte, jag stiger väl upp då och tar en kopp kaffe med honom och går i säng igen, men det funkar aldrig det heller. Jag kan inte somna om, utan jag gav upp och gick och tvättade håret istället.

Har tänkt åka och kolla läget hos Annika idag och fixa det där anställningsbeviset som a-kassan vill ha, så dom får ordna till sina papper och att det kanske kan bli lite ordning till slut.

Vi har bestämt att jag ska jobba mina 16 timmar, dom sista fyra dagarna varje månad, på det viset så drar vi ut på dom där lovliga 75 dagarna som man får stämpla upp, betydligt längre än vad det skulle ha blivit om jag jobbat en dag i veckan. Tji fick dom (som har kommit på detta idiotiska system) och för Annika eller för min del så spelar det ingen roll hur vi lägger upp mina arbetsdagar. Det enda som är synd är att när tre veckor har passerat så får man ägna första dagen till att komma i kapp, mycket kan hända under dom arbetsfria dagarna, så man får lov att uppdatera sig.

Vi såg på blåsningen igår kväll, det är sällan, numer, som dom har en riktigt rolig blåsning. Enda gången jag skrattade hjärtligt, var då bilen delade sig på mitten och man fick se killens min, den var bra. Men ingen kommer i närheten av ner släckningen av Expressen huset med Peter Settman, den blåsningen var obetalbar. Hade ögonen kunnat ploppat ut ur skallen så hade dom gjort det på Peter den gången.

Konstigt ändå att sånt där ska roa en så mycket. Vi såg på AFV i helgen också, och många gånger är det ju människor som lurar andra eller skrämmer upp dom, jag sa till Åke, visst är det knepigt att vuxna människor ska tycka att det är kul att lura andra, man är som ett barn men det är kanske det som är meningen, utan såna saker blev man väl alltför tråkig och grå.

Kom ju onekligen att tänka på när jag jobbade tillsammans med Sussie på dagiset. Vi jobbade i köket och det hände väl ibland att hon var lite sen. Jag började alltid med att plocka fram brödkorgarna och ställde upp dom på matvagnarna samt förberedde frukosten. Denna morgon hade jag med mig en gammal ”raggarsvans” och ett snöre. Knöt fast svansen uppe i skåpet där korgarna stod och tryckte in svansen när jag stängde skåpet. Sedan gluttade jag ut genom fönstret för att kolla in då hon skulle komma småspringandes.

När hon dök upp så stod jag och var strängt upptagen med att röra om i gröten och skära upp pålägg, hon sa själv att hon hade tyckt att det var konstigt att jag inte ställt fram korgarna, det brukade vi väl göra först av allt. Nåja, hon ställer sig på tå och sliter upp skåpet och ut åker svansen i en rasande fart, hahaha…hon blev rädd vill jag lova, synd att man inte hade en kamera och filmade alltihop.

Näpp, nu ska jag ta mig en frukost, Niccolina ska få fortsätta sova, enligt egna önskemål så då får hon väl göra det, med risk att hon sover i flera timmar. Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: a-kassan anställningbevis Åke Niccolina Annika jobba blåsningen AFV luras "raggarsvans" skåpet kamera Sussie

Elektroniska besvär

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 13 februari 2010 klockan 08:46,

Vi köpte ett par elektroniska trumpinnar till Niccolina för kanske 3-4 år sedan. Jag hade läst om dessa och tyckte att det skulle var den perfekta presenten, pinnarna går på batteri och hon skulle kunna springa runt och trumma på både det ena och det andra, sen kan man dessutom ändra ljudet på dom.

Jag kommer inte ihåg om det var en julklapp eller en födelsedags present men hon fick dom i alla fall, öppnade paketet, vi satte i batterier och kopplade sladdar sedan skulle hon börja trumma.

Det var alldeles tyst, inte ett ljud kom över eller via dessa pinnar. Hur än vi kopplade, läste instruktionerna och försökte så förblev dom tyst.

Jag och Åke tog pinnarna vid ett lämpligt tillfälle, åkte tillbaka till affären med dom och svor över att dessa måndags exemplar kunde dom få behålla. Killen i kassan testade och provade, trummade och kliade sig i huvudet, men han fick inte heller fram något ljud.

Vi fick ta med ett nytt, osprättat set med pinnar och åkte hem. Fram med dom, gick igenom samma procedur, dödstyst. *suck*

Nu tog det några dagar innan vi hade tid att åka ner igen men dom skulle få tillbaka dessa värdelösa pinnar som inte var speciellt billiga heller. Nu var det en ny kille bakom disken. Han tog pinnarna satte på sig hörlurarna och trummade, jo det låter sa han, sen gav han pinnarna till Åke som trummade och då var det tyst. Han tog dom igen, trummade och ja, det låter, återigen tog Åke över och då var det tyst. Hahaha, men då såg killen helt plötsligt vart felet var.

Vi hade missuppfattat hela grejen, man ska inte slå på saker, man ska bara trumma i luften och knycka eller snärta till lite med handleden, så fort du smäller i pinnarna i något så blir dom tyst. Lättlöst problem men lättare hade det varit om det hade stått någonstans i instruktionerna, men det gjorde det inte.

Nu har dom legat uppe i hennes garderob, sedan dess, hon tyckte inte dom var så kul, men då, helt plötsligt för någon vecka sedan, så letade hon fram dom och nu spelas det lite då och då, med dom.

Åke är ute på vift idag, han följer med Brälla på kalldraget, en biltävling som går i Umeå med omnejd. Man svarar på frågor och kanske det finns någon bemannad station efter vägen också. Så nu kommer det an på mig att uppsöka ett ATG ombud och fixa ett spelkvitto till honom också, för kvällens trav. Jag gav honom i uppgift att ta bilder på bilarna så eventuellt återkommer jag senare idag med foton på fordonen.

För egen del är det promenad som gäller, städning, planering av middagen och ett sista minuten inköp på lämplig Ica butik, är ju fint om vi har någon frukost och lunch imorgon samt kanske ett eller annat tilltugg till ikväll. Ha en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina trumpinnar Åke sladdar batterier måndags exemplar affären butiken trummade kalldraget Brälla fordonen ATG ombud trav

Älgpiss?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 12 februari 2010 klockan 12:33,

Nyss hemkommen från strömpilen där jag bland annat köpte en alla hjärtans dags present till Niccolina. Kolla in paketinslagningen.

Paketen ser ju så snygga ut idag att det kanske till och med överglänser innehållet. Nåja, jag ska inte avslöja vad jag köpte, det kan jag göra på söndag, om jag kommer ihåg det.

En sväng på bolaget blev det också, haha, se vilket roligt öl jag hittade, kan det vara öl eller är det rent ut sagt, älgpiss? Det lär vi ju få känna ikväll.

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina alla hjärtans dags present strömpilen öl Älgpiss

Skrattanfall

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 12 februari 2010 klockan 07:00,

Vi har små block lite överallt där jag skriver ner vad vi ska äta två veckor framåt och vad man då bör handla osv. Ibland kan man komma över någon sida med en massa klotter och dylikt, det gjorde vi igår kväll, strax innan Niccolina skulle i säng.

Hon hade skrivit en lista eller en meny, detta var kanske för 5-6 år sedan så hon var bara runt 6 år då, jag kom dessutom ihåg att vi var uppe i Malå och det var en regning dag då hon inte hade något att göra, och nu skulle hon leka Café.

Följande kan man då läsa:

Kaffe kostar 29 + 50 (jag tror att hon menar 29,50kr)

Sbageti & Kötvesås 100:-

3 kackor för 12:-

1 Kacka för 20:-

1 colla flascka 40:-

Ja, vi garvade så jag fick ont i ryggen och Niccolina kunde knappt andas, det låter ju så knäppt om man ska uttala det, precis som hon har skrivit det. Men man förstår ändå vad hon menar…tror jag. Själv fattar hon inte varför man skulle betala 20:- för en kaka, men bara 12:- för tre stycken, hm, fast ibland är det nästan så i riktiga livet, det är inte alltid man betalar för en men får två.

Jag har ett bra exempel på det. Jag är med i en grupp som får besvara frågor om vk, både i pappersform och på nätet, man tjänar in poäng som sedan kan bytas ut mot till exempel trisslotter eller biobiljetter etc. Första året kunde man för 500 poäng, få två trisslotter, och för 1000 poäng kunde man beställa tre trisslotter. Men hallå, klart att man bara tog två lotter och sparade ihop så man fick 500 poäng igen och beställde ytterligare två lotter, varför skulle man ta tre för 1000? Nu har dom nog upptäckt fadäsen, för det har dom tagit bort.

Idag blir det en sväng på strömpilen, det var ju utlovat en öl eller två till morgondagens middag så det är bäst att man införskaffar det då. Sedan, när Niccolina slutat skolan så ska vi åka upp på sporthuset och se om dom har några badkläder där, gissar att dom andra butikerna inte har sånt framme. Dom ska nämligen åka och bada med scouterna om några veckor och Niccolina ville uppdatera sina badkläder innan dess.

Avslutar bloggen med att sända ett Grattis till Sivert, storebror som fyller år idag, kanske inte ska avslöja hur gamm…ung han blivit men han är då inte yngre än jag. Egentligen hade jag kunnat sätta ut ett kort på honom här men jag tror inte att korten jag har, skulle accepteras :-)

Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina block skrivt meny Café sbageti kacka colla flascka garvade vk pappersform Sivert storebror Grattis kort accepteras

Woo-Doo

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 11 februari 2010 klockan 08:44,

Vi var bjuden på fika hos Lena och Brälla igår och Lena sa att dom fått en present av Hanna, deras dotter som är i staterna som en typ av utbytesstudent, då hon läste bloggen om förbannelsen som Niccolina skulle kasta så tänkte hon att Niccolina skulle ha haft den presenten till hands. Det är nämligen en sån här:

En woo-doo docka (eller hur man nu stavar det), med medföljande instruktioner. Kanske något hon kan önska sig när hon nu fyller år. Jag kan ju se henne framför mig, springandes med en docka i högsta hugg, och med diverse förbannelser över hennes läppar, lärarna, däremot, kanske inte skulle tycka att det var så underhållande :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Brälla Lena fika Niccolina woo-doo docka förbannelser lärarna underhållande

Kameler...någon?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 10 februari 2010 klockan 13:40,

Någon som kastat förbannelsen om kameler till någon?

Niccolina sa att hon fick göra det hela dagen igår, och en av gångerna så stod hon nere i matsalen, det vet ni hur mycket tjoande det kan var där, så hon väste inte fram förbannelsen : Må tusen kameler hemsöka dina armhålor, utan hon skrek den, och då hade Tomas, han som har hand om matserveringen där, kastat upp huvudet, stirrat på henne med stora ögon och sagt: Say Whaaat???

Han fattade nada, och såvitt Niccolina vet så är det ingen som egentligen begriper vad hon menar då hon säger detta, inte ens jag :-)

Men det låter kul.

Kommentarer: 0 Etiketter: kameler armhålor förbannelse Niccolina

Kameler i armhålorna

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 08 februari 2010 klockan 08:44,

Har precis varit med Niccolina till skolan, vi hann inte mer än ut genom dörren så sa hon att hon längtade hem igen. Jamen tyckte jag, om du inte går till skolan så missar du ju alla raster som du säger att du gillar så mycket.

Ja, men det är inte roligt nu, med alla snö, för då ska alla hålla på att kasta snö på varandra på rasterna. Ok, sa jag, men då kan du kasta en förbannelse på dom som gör så, stirra dom blint i ögonen, gör the evil eye och säg med väsande röst: Må tusen kameler hemsöka dina armhålor!

Hon vart tyst i någon sekund sedan började hon fnittra och skratta och hon sa att det skulle hon minsann göra, med risk att hon blir hemskickad, ingen kommer att begripa vad hon menar, eller så tror dom att hon har en febertopp och yrar.

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina skolan snö rasterna tusen kameler armhålor febertopp yrar

Ett flöte i döda havet

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 08 februari 2010 klockan 06:50,

Kerstin och Janne undrade om vi sett på programmet, på spåret, i fredags, om den här testen dom gjorde med saltvatten. Jo det gjorde vi, svarade jag och Kerstin tyckte att det är ganska otroligt att något kan flyta så där, jag som nästan inte ens kan flyta i döda havet sa hon.

Ha, men jag kan flyta minsann, på rygg, mage, med benen uppe på en flytbrygga, i badkaret, fattar ni vad irriterande det är då man måste trycka ner sig själv för att komma under vattennivån. På Åkes jobb har eller åtminstone så hade dom ett bubbelpool som man fick hyra in sig på, det gjorde vi en gång, sk-t roligt, jag var tvungen att sitta och hålla fast mig hela tiden för att överhuvudtaget få vara nere i vattnet.

Jag har läst i en tidning, för väldigt längesedan om en person som satt i en bassäng, utan flythjälp och läste en tidning, då stod det att hon var unik, och dom hade aldrig sett något liknande, bullshit säger jag, då är jag minst lika unik. Sedan stod det att det hade med porerna att göra, att huden var tätare på henne och därför flöt hon. Ja, då är den förmodligen det på jag också, alltså tätare.

Jag skulle en gång hjälpa grannen i stugan att sätta ut hans flytbrygga, jag var nämligen den enda på området som badade så pass tidigt på sommaren. Jag tog repet och simmade ner till stenen, satte fast det i öglan och dum som jag var, så släppte jag sedan taget, med den följden att jag flöt upp och fastnade med ryggen mot bryggans botten. Nice!

Nu var jag ganska van vid vatten, levde nog mer nere i sjön än på land och drabbades inte av panik, utan fick lov att kränga runt på något sätt, sedan ta tag i ribborna och dra mig själv framåt till bryggans slut och sedan äntligen komma upp över ytan igen. Jag vet att jag sedan tänkte just dom där tankarna, tänk om jag hade fastnat på en spik, eller om jag inte hade orkat ta mig runt eller om jag inte hade tagit in tillräckligt med luft i lungorna innan jag dök ner, ja då hade det blivit mindre roligt. Sedan tog jag aldrig mer på mig detta uppdrag utan det får mindre flytkunniga människor ställa upp och hjälpa grannarna med.

Undrar just hur det skulle se ut om jag badade i döda havet, jag kanske rent utav skulle kunna gå, på det vattnet :-)

Måndag idag, hm…det betyder att det snart är fredag igen, och man borde alltså ha en liten plan på hur veckan ska se ut så man hinner göra dom väsentliga sakerna, jag ska då på arbetsförmedlingen imorgon, det vet jag, så jag får väl tänka igenom om det finns något mer viktigt som ska göras, kanske till och med göra en liten notering om det också, jag har en tendens att glömma bort saker. Nu ska Niccolina upp i alla fall och det kom jag minsann ihåg. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: Kerstin Janne döda havet på spåret Åke jobbet bubbelpool vattnet unik bullshit Nice! flytbryggga grannen Niccolina

Snön suger eller suges

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 februari 2010 klockan 09:06,

Den stora snö sugen. Jag sa till Niccolina igår, då jag läste högt för henne att dom skulle suga bort snön från dragonhallen, att dom skulle skicka upp ett gäng med människor utrustade med sugrör för att ta bort snön, men hon trodde inte på mig. Konstigt???

Kommentarer: 0 Etiketter: snösugen Niccolina sugrör människor gäng

Hemmagjord tandställning

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 februari 2010 klockan 07:06,

På väg till skolan igår så handlade samtalet om tandställningar. –ALLA har det, sa Niccolina. Nämen inte alla väl sa jag, lite frågande. Nä, men den har och den och den och den. Jaha, och du vill också ha en sa jag? Nej, i alla fall inte en sån som man klämmer fast i gommen, såna har många haft och dom fick lägga ut dom på bordet då vi satt och åt, sen pratade dom lite konstigt då dom hade den på sig.

Tänk, att det kommer jag också ihåg. Jag fick aldrig någon tandställning, till min stora förvåning. Jag har nämligen inte världens rakaste tandföljd, och på senare år kände jag mig tvungen att fråga min tandläkare om anledningen till varför jag aldrig fick en sådan.

Nja, sa hon, man får ingen tandställning bara för att tänderna sitter tätt eller lite snett, det är själv bettet man ser på, och du har ett perfekt bett. Aha, där ser man, det visste jag faktiskt inte men om man tänker efter så är det väl ganska självklart. Det är mycket viktigt att tugga rätt annars är risken stor att man får både ont i huvudet och i käken.

I alla fall så var några av oss som aldrig fick en tandställning, lite avundsjuka sådär, men det kunde lätt fixas. Jag hade en kompis uppe i Malå som jag ofta var med då vi var hos farfars. En jul då jag var hemma hos henne så kom vi på att vi skulle göra en egen tandställning. Vi tog plastfolie, tände ett ljus och droppade sedan stearinet på folien, när vi hade tillräckligt så vek vi in plasten och formade sedan stearinet efter våra gommar. Hahahahah, vilka påhitt, men vi fick ju känna hur det var att ha en sån grej i munnen, man läspade då man pratade och det var inte så kul som vi trott. Jag slutade i alla fall att längta efter en tandställning efter det.

Det blev ett riktigt trevligt grannfika, igår kväll. Vi var upp mot tjugo stycken i lokalen och två timmar swoschade förbi i ett nafs. Nu är det Britt som ska hålla i detta nästa sväng och vi har redan fler som är intresserade här framöver så det bådar ju gott inför framtiden (inte bara för fikartarmen :-) ).

Så var det åter fredag (inte förvånande ett dugg), min bästa dag i veckan, och tänk, jag som tycker att det är fredag, VARJE dag, hur kul är inte det. Ni får ha en bra sådan och kom ihåg, den blir aldrig bättre än vad ni gör den till.

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina tandställning alla har en munnen läspade grannfika Britt lokalen Malå farfars

Blablabla...surra surra

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 04 februari 2010 klockan 07:02,

Vi tog inte den vanliga svängen igår, då vi var ut på promenad, vi gick ner på popshop istället, jag skulle se om jag kunde hitta nåt roligt till Lena som fyllde år igår. Tyvärr bidde det inget go´fika där, det fanns en som mådde mindre bra och var ”soffliggandes” så vi skjuter upp fikat till en annan gång.

Vad mycket saker dom har på den affären, Janne beskrev den som en sån där affär som har allt som man inte behöver. Kerstin kollade in en chipsskål som hon tyckte var snygg och som Janne skulle ha haft sig men han räknade snabbt ut att den kostade några chipspåsar så det blev ingen affär. Men, sa jag, om du skippar chipsen några helger så har du ju sparat in skålen. Nä, den fick vara kvar på hyllan. Visst finns det saker man inte behöver och egentligen, skålar har man så det räcker och blir över men ibland kan det vara kul att förnya sig. Fast då skulle man göra som min mammas kusins man säger, drar man hem en sak så ska man också göra sig av med en eller två saker som man redan har. Fort hade man då städat upp och rensat ut lägenheten :-)

Idag ska jag hälsa på en vän jag lärde känna för några år sedan, det är inte ofta vi träffas, men vi brukar pratas vid på telefon. Efter jag har varit där så blir det en snabbvisit på strömpilen, det ligger som nära och bra till då jag är åt det hållet. Ska köpa socker så jag kan baka något mer till kvällens ”grannfika”. Det är lite klurigt då man inte har en hum om hur många eller hur få, som tänker komma, men å andra sidan, först till kvarn har chans att välja vad dom vill ha till kaffet och när fikabrödet är slut, ja då är det slut. Och blir det över så har man en frys och får lägga in det där. No big deal! Det ska bli roligt och se om det kommer några fika sugna grannar.

Jag sökte två jobb igår också, kan ju säga att det finns inte mycket att välja på då man ser på kraven dom har, jobbet ska ju även passa mig. Ifjol var jag på en intervju med Manpower, det var något som ingick i kursen jag var på, hon frågade om allt jag kunde göra och jag sa att jag hade nog flest år inom handel, men det är inget jag är sugen på, sen sa jag att man kanske inte får säga så, med tanke på hur alla säger idag, man får vara glad om man får ett jobb, överhuvudtaget och man får ta det som finns. Nej, svarade hon, man ska inte ta ett jobb man inte vill ha för om inte du trivs så gör inte du heller ett bra jobb och våra kunder får ju inte heller då, vad dom söker. Så rätt, så rätt, jag kan inte annat än hålla med, och vi vet ju hur många som idag mår dåligt och inte ens fixar att gå till jobbet.

Det behöver visserligen inte enbart bero på att dom inte trivs med sin arbetssituation, men för många kan det vara just det som får dom att bryta ihop. Nåja, nog spekulerat om detta, nu är det frukost på dagens schema och sedan går jag med Niccolina till skolan. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: popshop Kerstin Janne Lena chipsskål affär kusins man jobb kraven Manpower Niccolina strömpilen

En minut av total skräck

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 03 februari 2010 klockan 06:15,

Nu är det takskottning för hela slanten och all snö som ligger och tynger ner, ska bort, helst innan någon har fått det i skallen.

För några år sedan, då Niccolina, ja vår yngsta dotter, Jennifer, har bytt till sitt andra namn och från och med igår, då jag ringde till skattekontoret för att ändra på det, så heter hon nu, Niccolina, (blir tufft i början att lära om sig att säga det istället för namnet man är van vid, men det ska väl ordna sig).

Nå, i alla fall, då Niccolina gick på förskolan, det var en vinter med mycket snö och jag hade varit och lämnat henne där. När jag så kommer och går under Vännäsvägen och viker upp så jag siktar Näckrosvägen och huset som ligger närmast där, så får jag se en kille som håller på att skotta taket. Helt plötsligt sätter han sig på ändan och börjar glida utför. Han är inte fastspänd utan helt blottad inför vad som ligger nedanför hans fötter. Ett fall från ett trevåningshus är inget man vill vara med om.

Jag vet inte vad jag tänker på, jag bara fortsätter att gå uppåt samtidigt som min blick är fäst på killen. Han spretar ut med armar och ben och sakta sakta glider han neråt, i absolut sista stund får han in skon i stuprännan och stannar där. Jag kan riktigt se hur han drar det längsta, djupaste andetaget en människa kan göra och sedan sitter han kvar där, som fastfrusen.

Jag drar också en suck av lättnad och tänker sedan, vad hade jag gjort om han farit över kanten? Jag gissar att jag hade blundat inför själva landningen men sen då, hade man rusat fram och frågat hur det gick…nej knappast, man hade förmodligen antagit att han åtminstone slagits medvetslös, det enda skulle nog ha varit att larma och sett om man på något sätt hade kunnat vara till någon hjälp, men hugaligen, jag är glad att jag slapp, och jag hoppas att jag framöver också slipper se något liknande.

Ha en bra dag och sedan önskar vi, familjen Hällsten-Lundmark ett stort Grattis till Lena Frank som fyller år idag och som utlovat go´fika hemma hos dom ikväll. Ja tack, vi kommer :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: takskottning Niccolina förskolan Vännäsvägen Näckrosvägen fastspänd glider andetag suck av lättnad hugaligen Lena Frank familjen Hällsten-Lundmark

Namnbyte...ja

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 02 februari 2010 klockan 20:41,

Nu heter yngsta dottern Jennifer, inte Jennifer längre, efter önskemål från hon själv så ringde jag till skattekontoret idag och ändrade namnföljden så nu har hon tagit sitt andranamn som tilltalsnamn och heter numer Niccolina.

Jag sa att jag skulle skriva det i bloggen, dom har nämligen en vikare och idag var det presentation av eleverna, och hon trodde inte att han skulle tro på henne om hon kommer dit imorgon och säger att hon har nytt namn.

Så om det finns några tvivel så kan dom nu gå in här och läsa så verifierar jag hennes riktiga namn.

Kommentarer: 0 Etiketter: Yngsta dotter Jennifer Niccolina namnbyte andranamn tilltalsnamn vikarie verifierar

Jag heter...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 07 september 2009 klockan 07:07,

Mitt fullständiga namn är: Maria Lundmark Hällsten, no more, no less. Så innan vi gifte oss, Åke och jag, så hette jag endast Maria Hällsten.

Att bara ha ett namn är kanske inte så vanligt, när det pratas om namn och vad alla har för andra namn och jag får frågan om mitt andra namn och svarar att jag inget har, så ser dom flesta ut som frågtecken. När vi skulle gifta oss och jag beställde hem några papper som behövdes så ville hon jag pratade med i telefonen ha mitt namn, ja sa jag, Maria Hällsten. Mm, ditt FULLSTÄNDIGA namn sa hon lite surt och jag kunde nästan se hur hon snörpte ihop munnen. JA, sa jag, det ÄR mitt fullständiga namn, jag heter inget mer. Jaha, sa hon och då blev det helt plötsligt ett annat ljud i skällan, som att det skulle vara synd om mig, stackars barn som bara har ett namn, hon kan ju inte vara älskad. För visst är det så man säger, kärt barn har många namn.

Det kommer sig egentligen av att mina föräldrar hade beslutsångest och när jag föddes var Robban Broberg, med sin låt Maria-Therese, på ropet. Dom ville egentligen att jag skulle heta just det men trodde att många andra skulle få det namnet så det slutade med att jag bara fick heta det första, Maria. Äldsta dottern fick däremot heta just Maria Theresé.

Mina två bröder har två namn var, även mina föräldrar, så när det blev dags att döpa lillasyster så tyckte dom att det skulle vara lite rättvisa och gav henne ett namn, Emma.

Varför jag skriver om detta är att igår, så kom Jennifer och undrade varför jag bara heter Maria, och vad alla andra har för andra namn.

Hon skulle nog egentligen ha velat haft tio namn, men fick två. Jennifer Niccolina. Hennes andra namn trodde jag i min enfald att jag kommit på, alldeles själv, men ack vad jag bedrog mig. Hennes farfar heter nämligen Nils men har i alla år kallats för Nicke. Han tyckte att hon skulle döpas efter honom (sa han lite flinande) och vi klurade på vad vi skulle kunna komma på för någon, brilliant idé. Jamen Nickolina sa jag, fast jag tyckte att det skulle stavas med två c, och så fick det bli. Vi sa aldrig något om det till vare sig Nicke eller farmor Elsie, och där fick man se två fågelbon då prästen talade om vad hennes namn skulle bli. Dom blev så överraskade och satt där i kyrkan med öppen mun men tyckte att det var så roligt att vi tagit ett släktnamn. Hallå, vaddå släktnamn tyckte jag. Det var ju ett namn som jag hade hittat på.

Pratade med min moster i Malå och hon säger samma sak, jamen va kul, det hette ju mormors, systers, kusin…typ. Jaha, så påhittig var jag. Men namnet är ju fint, och det är ju det viktigaste. Fast jag vet, oftast så ville man själv heta något annat, inte många av mina kompisar under skoltiden, var nöjda med deras namn heller. Så när jag presenterade mig för min sedermera, bästa kompis föräldrar, så sa jag att jag hette Jenny, för det var precis vad jag önskade då, att mina föräldrar hade döpt mig till. Hm, men dom kom snabbt på att så var inte fallet, men vad gör det om hundra år? Ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Fullständiga Maria Niccolina Theresé kyrkan kompis namn Malå Robban Broberg

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

klart.se