Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Pilträd | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Pilträd

Visa träffar från alla bloggar

Vinhak i pilträdet

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 15 december 2009 klockan 06:51,

Igår då jag svängde in bilen på Näckrosvägen , var det något som saknades...några stora, härliga pilträd.

Jag kan ju förstå varför, dom boende i det huset har ju ingen vidare utsikt, men jag visste att en tjej i den här familjen, skulle bli grymt besviken. Då Jennifer kom hem frågade jag om hon sett något annorlunda ute, nä, men hon hade inte kommit den vägen, då jag sa att träden var borta så kom det en del ord från hennes mun som jag inte tänker ta upp här, sedan sa hon att det där...har dom gjort bara för att jäklas och hon tyckte att vi skulle flytta härifrån.

Det har nämligen varit populära träd att klätta i, dom hade också fixat dit en liten korg i ett av träden där dom hade diverse saker som en freesbee, några pantflaskor, en boll osv. Tänk vilken humor det hade varit om dom lagt dit några tomma vin pavor, ett vinglas och en askkopp, vad tror ni trädfällarna hade tänkt då? Att nån tossig skumtomte hade det som ett annat vinhak där hon/han satt och pimplade vin och kollade in utsikten.

Historien om filtren i ventilationsluckan fortsätter. Kertsin frågade vaktmästaren om dessa filter och han sa att filtren hade plockats bort, dom ska inte sitta där. Nähä...varför sitter dom då kvar på vissa ställen? Sedan ringde Janne till vice värden och han sa: Filtren ska sitta där. Hm...vem ska vi nu tro på och vad ska vi göra, ta bort dom eller låta dom sitta kvar, thats the question.

Ni får ha en bra dag och kom för all del ihåg, ät inte snö som är gul!

Kommentarer: 0 Etiketter: pilträd Jennifer boende korg boll pantflaskor vinglas askkopp trädfällarna skumtomte filtren Kerstin Janne

Pilar

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 09 oktober 2009 klockan 08:35,

Kolla in dom här mäktiga pilträden som står utan för våra hus där vi bor. Dom är otroligt fina, men tyvärr ena riktiga schabrak. Jag får alltid en bild i huvudet då jag ser dom, på ett äldre par, sittandes i en hammock under pilen där dom läser en bok och dricker en kopp kaffe.

Kommentarer: 0 Etiketter: Pilträd hammock kaffe en bok

Jojkande farmor

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 24 augusti 2009 klockan 06:54,

Jo vi lastade nå skrot och åkte upp till Malå i lördags. Tog en sväng förbi Norum där Åke hade sin kanot liggandes så vi fick med den också upp till stugan. Sedan blev det en annan väg vi åkte än den ”normala”

Körde över Burträsk där vi stannade för lunch.

Jennifer passade på att sträcka ut sig i ett pilträd.

Sedan hamnade vi på en loppis i närheten av Boliden, inga fynd direkt förutom en sak som vi ska ge till Theresé i efterskotts present, och risken finns att hon läser detta så jag kan inte skriva vad det är.

Denna syn är inte ovanlig däruppe och i stugan har det härjat 3 stycken renar, hela sommaren. Precis utanför stugan.

Min farmor var lapp eller med ett finare ord, same. Hon och min farfar bodde i Lainejaur, 1 mil utanför Malå i en västerbottens kåk som min farfars far byggt, i slutet av 1800 talet, han var också vad man kallade då, en storlapp med hela 300 renar. Idag är 300 renar säkert vad som kan räknas att vara strö renar, ingen mängd att räknas som rik på.

Vi satt en gång hemma hos farfars, jag, storebrorsan Sivert och någon fler, helt plötsligt hörs ett konstigt ljud utifrån. Sivert hyssjar oss och säger, hör, hör ni ljudet, är det en fågel? Han ser helt betagen ut. Jag går fram till köksfönstret och därute står farmor och jojkar, hon håller handen utsträckt och lockar till sig ett gäng med renar som varit ute på turné, när det bara är en noslängd kvar till hennes hand så tvär sliter hon av sig hilkan, som hon haft runt sitt hår, vevar med den runt runt samtidigt som hon skriker och springer efter dom så träskorna flyger av hennes fötter. Jag fattar först ingenting, vad håller hon på med? Jag går ut och frågar vad som händer. Jo, hon är så less på alla renar som kommer och trampar ner hennes blommor, jordgubbsplantor och morotsblasten så hon vill skrämma iväg dom en gång för alla. Tyvärr så brukar dom inte vara så lättskrämda utan det går ett tag sedan är dom tillbaka igen.

Jag och Jennifer skulle upp på berget förr förra sommaren och fylla på vattendunkarna med kallkällvatten. När vi svänger av vägen så blir det tvärstopp, vi har en hel renhjord framför oss och dom viker inte en tum. Spelar ingen roll hur jag tutar eller öppnar dörren för att låtsas kliva ur bilen, men helt plötsligt delar sig hjorden precis som när man skär smör med en varm kniv, dom springer åt alla håll och jag undrar i en bråkdelssekund, vilket ljud jag har lyckats åstadkommit som skulle skrämma dom. Men det var inte jag, utan vi möter en liten joggare som kommer springandes efter vägen. En stor tutande bil skrämmer inte renarna, men en liten stackars människa med gympadojor, jojo. Ha en bra måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Jojka renhjord Burträsk pilträd Jennifer lunch same lapp renar

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv

Vinhak i pilträdet

Pilar

Jojkande farmor

klart.se

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

Vinhak i pilträdet

Pilar

Jojkande farmor

klart.se