Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Rickard | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Rickard

Visa träffar från alla bloggar

Jag måste vara den enda...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 22 mars 2013 klockan 07:58,

Jag måste ju vara den enda människan i världen som kan få musiken i bilen att utesluta vissa bakgrundskörer. Jag har spelat, under en lång tid, låten: California dreaming, en bra låt, tycker jag. Men allteftersom så försvann vissa ljudeffekter och sedan saknade jag som skrivet, doakörens olika nynnande.

Jag fattade absolut ingenting, ett tag trodde jag att jag spelade låten från en annan cd skiva och att det var ett plagiat som inte lät som originalet, men det stämde ändå inte, jag hade ju dom andra låtarna där, som skulle vara där.

Men så, kom dagen då vi satt i bilen, både Åke, jag, Nicco och Rickard, och så började Åke fippla med stereon, han mumlade nåt om varför jag ändrat inställningarna, blablabla… och plötsligt, låter ju låten exakt som den skulle, ha… jag som inte ens visste att man kunde ställa om ljudet på det sättet.

Här har alltså jag suttit flera dagar, jag till och med veckor, och trott att jag kanske fått ett hörselfel, unikt i hela världen, och bara vissa ljudeffekter i den låten, var det enda jag inte längre kunde höra, hm…

Men den är rolig, den där stereon. När jag ska höja volymen så kan den ibland bli helt knäpp och fortsätta höja så det blir järnet och det går då heller inte att sänka, så jag får kasta mig på avstängningsknappen istället, för att inte bli döv på riktigt. Varje gång jag försöker sänka, så blir det högre… jaja, nu brukar jag många gånger stänga av stereon innan jag stänger bilen, så får jag inga överraskningar då jag startar, haha… jag är ju smart jag, skrev hon och log lite lätt klurigt, så där.

Idag ska jag hem till Tina och dricka lite kaffe, hade vi bestämt, och sen får vi se vart det barkar av. Måste ju i vilket fall som helst, ta hand om hunden samt vara hemma då Folkbladet kommer hit. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten California dreaming Folkbladet Nicco Åke stereon Rickard hunden Tina kaffe

Jag körde på nåt igår... tydligen

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 16 mars 2013 klockan 08:05,

Jag fixade en inhoppare på jobbet igår så jag slutade halvsju och fick åka hem och fira 15 åringen. När jag passerat rondellen uppe vid lassarettet så sa gps:en åt mig att jag kört på rondellen. Hallå, vadå kört på… jag har inte kört på nån rondell, så de så:

Sen brände den bilden fast och stirrade mig i ansiktet hela vägen hem.

Nicco fick en akustisk gitarr, något hon länge önskat, och sedan hade jag varit ner på Forex och växlat in lite pengar till Forint, (ungersk valuta) som hon ska ha som fickpengar då hon och Theresé åker till Budapest. Ser onekligen roligare ut med den valutan än med Euro, med tanke på att det blev 26 000:- :)

Brälla och Lena kom hit och firade med oss samt Viktor och Olivia, två gamla klasskompisar åt Nicco och Rickard, förstås.

Winstone gav järnet och jagade på så man nästan fick hålla andan och sedan *pang* så sov han. Det är verkligen av eller på, och inget annat. Åke plockade upp han från hallgolvet där han krupit in mellan skohyllan och ytterdörren och kom och la han i min famn och där sov han vidare, utan att blinka.

Ikväll får vi middags gäster, Helena och Mats Jonsson och Tord, Camilla och deras dotter Ebba, kommer över på mat och dryck, det blir trevligt, ska prova på att laga till nåt nytt, men har inte bestämt vad vi ska ha till, hm… klyftpotatis…pommes… potatisgratäng blir det då inte, så långt har jag då bestämt, men jaja, vi får se, nåt blir det då.

Nu ska jag upp och hämta ner energiknippet så han får komma sig ut en stund. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Winstone Maria Lundmark Hällsten Viktor Olivia Rickard Brälla Lena firade forint ungersk valuta akustisk gitarr Helena Mats Jonsson Tord Camilla Ebba middagsgäster pommes klyftpotatis

Varför sån hets och brådska?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 januari 2013 klockan 08:31,

Vi åt årets första semla igår, och den var inte tokig alls. Fast egentligen bröt det mot mina principer, är det semmeldag en gång per år så är det ju inte meningen att man ska ha en semla bara för att… typ.

Vi hade dessutom besök, Åkes moster Gunilla med hennes man Bertil, och Kerstin och Janne B, samt min mamma, Rickard och Nicco, fick också avnjuta en semla med kaffe till. Det var som trevligt, Janne B och Bertil gick i samma klass, en gång i tiden.

Lustigt det där, att världen inte är större än så här. Dom gamla grannarna vi umgås med, känner ju varandra sedan skoltiden, och sen totar man ihop dom med min klasskompis föräldrar och då känner dom varandra från höger till vänster. Många har bott på Haga, så när jag hade en utläggning för Nicco igår, om hur den och den känner varandra så var det nästan så hon funderade om Haga var det enda stället som funnits i Umeå förut.

Apropå principer och det här att semlor finns att köpa i tid och otid, så är det ju samma sak då julskyltningen påbörjas i oktober, snart kan vi säkert köpa påskmust och högtider flyter ihop med vardagarna. Vad fasen, det har ni väl hört flertalet gånger också, den där j-kla reklamen om fredagsmys, DET ÄR DAGS FÖR FREDAGSMYYYS!!! Börjar dom spela redan på lördagen, men hallå, kan vi få göra bort helgen och några vardagar innan ni börjar tjata om att det snart är fredag igen… och igen… och igen.

Varför sån brådska, vad är det vi skyndar till? Det blir snudd på hets, så fort en sak blivit avklarad så ska nästa ta vid. Det är inte länge innan vi dricker midsommarsnapsen lagom till julafton där vi pimplar påskmust och äter semlor till efterrätt. Men sen då… när allt det är över, vad ska vi då hitta på?

Näpp, våga vägra morgondagen, och lev här och nu, ta en dag i taget och se vad som kommer. Jag ska då leva idag och fira att det är fredag, med en grogg ikväll… haha, sådeså! Ha en fin fredag, allihop.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke semlor Janne B Kerstin Bertil Gunilla moster mamma Nicco Rickard semmeldag fredagsmys påskmust jul brådska hets julafton efterrätt fira fredag grogg

Att man får göra så....otroligt!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 17 januari 2013 klockan 09:08,

Jag, Nicco och Rickard, var på djurmagasinet i förrgår och införskaffade hundbädd och mat/vattenskål. Vi stod en stund och diskuterade hur pass stor valpen kommer att vara då vi hämtar hem den, och måttade lite med händerna, men det är som halvsvårt ändå att gissa sig till.

Sen stod jag där vid en hylla och kollade på nå saker då det plötsligt bjäbbade vid sidan om mig, jag vände mig om och där står en kille och håller i världens sötaste hundvalp, jag ler och nickar som om för att säga att den var gullig, är på väg att fortsätta med mitt då jag uppfattar att hunden är helvit och väääldigt lik den ras vi valt.

Så jag frågar, men du, vad är det där för ras? Ja sa killen, det är en japansk spets, jag har hämtat hem den nu, från Strängnäs så den är 8 veckor. Ja, ni fattar, vad var oddsen för detta. Att vi skulle råka stå just där och då och få se hur stor vovven kommer att vara. Det finns tydligen 7 stycken japanska spetsar i Umeå och snart 8 då :)

Bilden lånad från http://www.chezzays.com/hundar.html och därifrån kommer pappan till Niccos hund ifrån.

I och med detta hund köp och kontakt med kenneln så har Nicco dom på Facebook, där det nu skulle göras en speciell grupp osv. Nicco förklarade hur detta går till och man häpnar ju, fattar inte ens hur det kan vara möjligt att man får göra så där.

Och här kommer nu en lite förklaring till er som inte har facebook, mig inräknad. Vem som helst kan alltså starta upp en grupp, vilken som helst, låt oss säga att jag gör det och kallar gruppen för ”Alla som avgudar Maria Lundmark Hällsten”, sedan klickar jag in alla mina vänner där och då är alla dom med i den gruppen, oavsett om dom vill eller inte.

Sen kanske det finns några stycken… ja några få (hehe) som nu faktiskt inte vill vara med i den gruppen, och då måste dom tacka nej eller gå ur. Jag har aldrig hört nåt så befängt, detta innebär ju att jag kan hamna i vilken j-vla grupp som helst som jag absolut inte står för, och då är det upp till mig att ta bort mitt namn därifrån, visst ska det väl ändå vara tvärtom. Att man blir inbjuden och får välja om man vill eller inte.

Ponera att jag nu är en stor skrytsam jäkel som har en nagel i ögat på någon, jag är 14-15 år och gillar verkligen inte den där tjejen i klassen bredvid. Låt oss säga att hon heter Rakel Rakelsson, och nu startar jag upp gruppen: ”Alla vi som älskar Rakel Rakelsson”, och jag sätter dit alla mina 800 ”vänner” varav 775 av dom, inte ens vet vem Rakel är.

Givetvis kommer folk då att klicka bort sig själv och till slut finns det inte en enda kvar i den gruppen, och allt detta kan givetvis även Rakel se, för hon har också facebook. Är inte detta psykisk mobbing/misshandel, eller vad? Nä, ännu en anledning till att vara glad att man inte är med i facebook, jag klarar mig utan.

Jag var ju till läkaren igår och nu har jag fått astmamedicin som ska inhaleras morgon och kväll i upp till 2 veckor, men sen ska detta vara bra, om det inte mot all förmodan, blir en lunginflammation, sa han, men det är ytterst sällsynt, problemet är ju att det sitter slem i halsen och jag får ju inte upp det, men det har inte gått ner i lungorna… än, i alla fall, men det lär jag ju märka om det gör.

Nu hade jag då bästa natten hittills, då jag fick sova 5 timmar i sträck innan det var dags att kliva upp och vandra runt lite. Och jag har inte hostat i natt heller, skönt! Däremot låter jag fortfarande som en väsande någonting, då jag pratar, men då får det väl vara så då, ett tag till. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten facebook Nicco Rickard djurmagasinet japansk spets valp 8 veckor Strängnäs grupp gå med Umeå nagel i ögat mobbing misshandel psykisk 800 vänner läkare lunginflammation inhaleras astma medicin

Lyxfika???

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 januari 2013 klockan 11:51,

Nicco bredde sig en husmans igår, med ost på och en kopp varmchoklad till, när hon gjorde det kom hon på att hennes kille, Rickard, sagt att en lyxfika.... det är en husmans det.

Hm... njaeee, sa jag, jag är inte böjd att hålla med, husmans, tsss, det åt man ju förut eftersom man inte hade något annat val, idag däremot, finns ju en uppsjö av olika typer av hårdbröd.

Med frön, havregryn, hårt, mellanhårt, frasigt, knasigt, kantigt, runt, tjockt eller tunt.

MIn pappa älskade husmans, och det stod nog dagligen dags, på hans matintagslista, samma sak med Åke... jag fattar det inte, ok, jag åt husmans i 20 år, men sen vart jag less, och idag säger jag never, finns det inget annat att välja på så är jag hellre utan.

Men visst är det konstigt det där med vanor och hur man plötsligt en dag kan bryta, för att aldrig mer återvända. Min chef har varje dag, till frukost, tagit exakt samma sak på sin frukostmacka...varenda dag, i över två års tid, fattar ni, och helt plötsligt i måndags, skulle hon ha ett annat pålägg.

Jag tvärbromsade i mina rörelser och var tvungen att vända mig mot henne och fråga vad hon sagt, och ja, jag hade hört rätt, hon skulle ha något annat, men herreminje, sa jag, vad har hänt??? Nä, det hade inte hänt nåt speciellt, och jag vet inte jag, det kanske var en engångsföretelse, för imorse var vi tillbaka till det gamla vanliga igen :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten husmans ost varm choklad Nicco Rickard chefen pålägg

Usch vilken bilförare...jag är :)

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 06 september 2012 klockan 06:19,

Jag läste att dom har på förslag att man skulle få betala en högre försäkringspremie på bilen om man var en hetsig chaufför, hm…undrar om jag skulle åka dit på det då? Jag kan ju lätt reta mig på vissa saker, som till exempel i förrgår.

Jag kommer upp på Mariehem där mina föräldrar bor, min pappa har två p-platser, en under tak och den andra stolpen är ute bland dom andra platserna på den större parkeringen. Där brukar vi nu ställa oss om inte han har någon bil där.

Min plan var då att göra just det, men se, då jag kom dit hade någon annan…okänd typ, tagit platsen. Nu hade jag, om det inte varit så olyckligt att det finns en p-ruta bakom den platsen, ställt mig precis bakom bilen, i ren trots, alltså parkerat in den där. Detta är nämligen inte första gången det händer att någon ”knycker” hans plats, som han ju betalar för.

Men jag besinnade mig och tog istället och fotade regnumret med min mobil och tänkte att jag kunde ju ta reda på vems bilen är. Kommer upp till mamma och hoppsan, där sitter ju typen som stulit platsen, min lillasyster, hahaa…hon hade lånat sin sambos bil och inte kommer jag ju ihåg regnumret på den.

Nu till nästa händelse som inträffade igår. Jag kommer och kör Vännäsvägen från lasarettshållet, ligger i höger körfält och retar mig lätt på alla som viker ut i vänstra…enbart för att klämma sig in, längre fram, som vanligt.

En bil snett framför mig slår plötsligt på blinkersen för att komma in framför mig, jag saktar in…ännu mer, och ännu mer och sticker ut hela armen genom rutan och vinkar allt jag har att den ska svänga in, vilket den gör i snigelfart, så när vi är framme vid trafikljuset vid Ö.K, ska den svänga in där, och bromsar helt *SUCK*.

Och då börjar lyset slå om till rött och Marias tålamod är slut, så hon trycker ner gasen och passerar skuffen med några cm, uppenbart irriterad, men njuter i stillhet av vrålet som Buicken ju kan ge ifrån sig och hoppas i sitt stilla sinne att gubben i bilen studsade till på sätet, och slog huvudet i taket...typ.

Sedan kom Niccos kille Rickard, hit igår kväll och berättade att han hade tutat på mig, utanför KFUM, men att jag förmodligen inte sett eller hört honom. Hahaa…njae, sa jag, jag var nog lite uppretad just då. Ja sa han, jag satt i en lastbil med min lärare (han går alltså på lilja) och när du kom så tutade jag och sa att det där är min flickväns mamma, men läraren hörde bara flickvän så han hade snopet sagt: Va…i raggarbilen, hur gammal är din flickvän då? Moahaha…nä, svarade Rickard, flickvännens mamma, och då fattade han, men historien förtäljer inte vad han tyckte om min körning :)

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten bil Buicken mamma . lillasyster sambo. parkering gubbe lilja Rickard flickvän lärare

En grillkorv, en bräckt skinka...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 27 augusti 2012 klockan 06:02,

Vi gjorde ett middags stopp i Harmånger i lördags, jag beställde åt oss allihop och så här sa jag: En grillkorv, två kebabtallrikar och en bräckt skinka. Inget konstigt med det, tyckte jag.

Vi kommer fram till kassan och killen ser lite frågande ut och säger något som jag först inte hör och avslutar med grillkorv. Jaa, säger jag, en grilkorv. Jag tror att han frågar om jag vill ha kokt korv eller grillad… typ.

Vi går och sätter oss och jag börjar tänka att det där kommer att bli nåt skumt. Nu får jag väl bara en grillkorv, och inte två, som man brukar få… kanske en grillad med bröd :) sa jag och log lite lätt.

Beställningen är klar, Rickard hämtar en bräckt skinka till Åke, och varsin kebabatallrik till han och Nicco.. min grillkorv är inte klar än. Hm… vad är det nu då, vad kan bli fel med världens mest enklaste beställning, och så, dyker min tallrik upp på disken och det är…tadaaaa, en enda grillkorv med pommes och sallad.

Hahaa… jaja, jag ids inte bråka, verkligen, utan tänker att det räcker säkert ändå och det gör det, det blir alldeles lagom, men jag undrar ju varför Åke fick mer än en bräckt skinka på sin tallrik, jag sa ju en bräckt skinka då jag beställde, men han fick flera stycken :)

Åke kollar kvittot och jag fick faktiskt en barnportion, jojomensan, det visste jag inte heller att man fick beställa, som vuxen alltså, det brukar ju finnas restriktioner på det. Nå, jag ska inte klaga, det blev ju som sagt var bra ändå, trots vissa språkförbistringar.

Idag är det arbete, därav detta tidiga blogginlägg, tur att det inte regnar längre och konstigt ändå, jag som läst om varning för högt vattenflöde, men jag kollade väl inte så noga vart det gällde. Önskar er alla en fin måndag, pissvädret till trots :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten grillkorv bräckt skinka kebabtallrik Harmånger Nicco Rickard Åke barnportion

Lite lurigt

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 15 augusti 2012 klockan 07:28,

Jag fixade några presenter igår, till Theresé, och bland annat kollade jag på en gjutjärnspanna, som jag vet att hon vill ha. Nä, Theresé, jag har INTE köpt den, du får något annat istället. Men i alla fall, nu var en av grytorna nedsatt, från 1699:- till 1199:-, ja, det var ju en bra rabatt, tyckte jag, och gjorde en runda i butiken, gick tillbaka och lyfte i grytan och hade nog tänkt att jag köper den… men så tittar jag på hyllan där resten av grytorna står, och då…

Upptäcker jag att dom på den hyllan ser större ut, jag lyfter i kartongerna, och ser att det ordinariepriset på dom är detsamma, jamen då måste det vara min synskärpa som inte stämmer tänker jag, och rycker en kartong, men så börjar jag läsa på den och ser att dom faktiskt är större, det skiljer en hel liter mellan dom.

Nae, då blir Maria misstänksam och struntar i grytan. Jag går och frågar i kassan, vart felet är, hur kan en gryta med 1 liters skillnad, ha samma ordinarie pris? Nä, men det kan inte stämma, säger expediten, och börjar knappa på datorn. Det tycker inte jag heller, säger jag, nog borde den större vara dyrare eller tvärtom. Men se… hon kommer fram till att det är samma ordinariepris på dom två olika grytorna, jaha säger jag, då blir det ingen affär, för hade den större grytan haft samma rabatt som den mindre, då hade jag köpt den, men inte nu.

Lite lurigt tänker jag att det är… klart det syns bättre med 400:- rabatt, för hade det ordinarie priset varit mindre på den lilla grytan (vilket borde vara det rimliga) så hade rabatten inte blivit lika stor.

Nicco och Rickard for ut i bärskogen och kom hem med en 2 kilo blåbär, ungefär, sen bakade dom en blåbärspaj och bjöd på, sådär på kvällskvisten, inte alls dumt. Dom som förövrigt har ett årsdag idag, grattis! Själv plockade jag en påse krusbär, lite svarta vinbär, smultron och några hallon (här hemifrån), tur att vi har resurser :)

Så har grejerna kommit till dragstern, en Mats Jonsson dök förbi för att kolla in dom och dom upptäcker att det saknas en liten pillevitt sak som heter x kil, och som är ett måste. Åke ringer till Kurtan som skickat grejerna, för att höra om han har en sån kil, men tyvärr… och dom är nästan omöjlig att få tag i.

Nu sa han att man kan göra en själv, och det ser ju ut som att det får bli så. Åke provade även att ringa en kille i Östersund som erbjudit oss en kamaxel i Kubbe, och se, han hade en x kil, men den satt fast, han fick icket loss den, inte annat än att han i så fall skulle sabotera vevaxeln, och det är ju dumt… för hans del.

Jag ska jobba tre timmar idag, mellan 14-17, det är ju överkomligt, jag var inte alls sugen på att jobba överhuvudtaget, inte som jag känner mig, hes och eländig, med lätt hosta. Men, å andra sidan, tre timmar går fort och jag får väl snart gå ut och sätta mig på altanen och insupa lite värme så hinner man ladda lite. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé presenter Nicco Rickard blåbärspaj krusbär gryta svarta vinbär smultron hyllan expediten Åke Mats Jonsson x kil dragstern. Östersund Kurtan

En pizza utan deg... och ost

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 11 augusti 2012 klockan 06:14,

Så var det lördag igen… snopet, hur en vecka kan försvinna så där. Jag träffade ju Anna igår, vi tog en kaffe på strömpilen och pratade om livet i allmänhet. Hon och hennes sambo piper iväg till utlandet om några dagar och har tänkt vara borta i två veckor… vilket lyx, och det är inte mer än att man kan vara lite avundsjuk. Fast å andra sidan så är man väl alltid det på dom som har kvar av sin semester.

När vi var på väg till Kubbe, satt Nicco och Rickard och spelade ett spel. En massa kort som skulle dras och vissa saker skulle dom väl bara svara på och andra kort var saker som skulle göras. Givetvis såna saker som är lite skämmiga och som tar emot att göra.

Nå, nu är jag egentligen emot att man ska busringa till folk, fast just det här samtalet, som inte heller gick till en privatperson utan till ett företag, var inte annat är hysteriskt roligt, jag ber så hemskt mycket ursäkt för att jag satt och garvade.

Rickard fick nämligen i uppdrag att ringa till en pizzeria, där bad han att få beställa en pizza… utan ost… och utan deg, dessutom undrade han om han kunde få den hemkörd.

Nu fick vi ju inte höra svaren han fick men Rickard sa att killen först lät frågande (inte så underligt) och jag ser framför mig hur han sänker sina ögonbryn och grunnar. När Rickard så upprepar sin fråga och ber om hemkörning får han en lätt utskällning, det begriper han väl, att han INTE kan få en pizza utan deg… det är ju ingen pizza heller, och sedan slängs luren på.

Jag kommer ju ihåg då vi höll på med busringningar i yngre år, då slog man ju bara ett nummer i luften och babblade på, för det mesta satt vi nog hemma hos min bästis Annica, dels för att hon var ensam på dagarna, och för att dom hade dubbla telefoner. Så en av oss började ringa, när vi sedan fick svar så lyfte nästa på luren och då var vi tre på tråden. Enbart för att göra folk ännu mer förvirrade.

Till vårat försvar skulle jag vilja påstå att vi nog var rätt så snälla ändå, inga skrik, svordomar eller dumförklaranden, utan bara…babbel.

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Kubbe Anna semester Rickard Nicco busringa pizzeria pizza ingen deg hemkörd Annica

Kör så det ryker... typ

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 06 augusti 2012 klockan 06:15,

På söndagen hoppade jag upp ur sängen, solen sken in genom takluckan och jag trodde att det var jättefint ute… skenet bedrog men det regnade i alla fall inte. Vi fick köra igång ganska så omgående så det kändes bra, något det var värre med, var fästet på banan.

Emilie Jonsson var ut i första par efter gatbilar och juniorare och jag hann se hur hon fick sladd och kast på den sladden, jag vet att jag undrade om man verkligen skulle kunna ge järnet, men när man sen sitter där, då gör man det ändå :)

Fotograf: Niccolina Lundmark Hällsten

Jag hann se att dom rullade bort Nicco från starten, men hann aldrig fråga vad som hänt innan det var min tur. Jag var långt ifrån dial in, men blev kvalsjua av tolv tävlande.

Tillbaka i depån fick jag veta att det small till i junior dragster efter Niccos burnout och sedan noterade Rickard… inte räddningsmanskapet eller någon annan, att det brann i luftfiltret. Rickard påkallade Åkes uppmärksamhet så dom sprang bägge två fram dit och som tur var hade det slutat brinna då. Vilken tur, men så mycket kan jag säga att Nicco INTE var imponerad av räddningspersonalens arbete, det skulle ju ändå ha varit dom som skulle ha varit på hugget och noterat vad som hände.

Sedan var det färdigkört för hennes del, kamaxeln har gått sönder och så här glad kan man vara då:

Får se nu om vi hinner fixa fram en ny innan fredag, då det är sista anmälningsdag till Tierp.

För mig gick andra kvalet ännu bättre, jag hade en reaktion på 6 tusendelar, 0.006 (synd att vi inte kvalade på reaktion) och kom kvaltrea, sedan gick det troll i bilen, tredje och sista kvalomgången han jag ut 200 meter, sedan small det till, bilen vrålade men drog ingenting, så jag fick rulla över mållinjen och bort till dom anda väntande förarna (vi fick köra tillbaka på banan). Snabb check under bilen, kom fram till att det var neutralen som hoppat in så jag körde tillbaka (ingen bärgning här inte).

Eliminering, jag som då hoppat ner till kvalfemma fick möta kvaltian, samma fenomen, jag gasade iväg, slängde in driven efter 200 meter, bilen vrålade till efter en sekund och slutade dra… se guuu´förb----- killen jag mötte svepte förbi någon meter innan målgång (jag trodde han skulle blåst förbi långt tidigare), alla, hade dåligt fäste, många många slirade bort sig och det såg verkligen inte roligt ut.

Vi stod och surrade där borta, i väntan på tillbaka färd och jag sa att om jag skulle vara ärlig så hoppades jag att killen jag mötte skulle få gå vidare, det är inte kul då grejerna inte funkar och man går knappast till final med en bil som har eget liv. Åke var dessutom febrig och absolut inte i topptrim så att fixa till och felsöka, var det inte ens frågan om. Och ja, han gick vidare så vi fick börja packa ihop… då kom regnet. Dom hann bara köra en final i en klass, sedan bröts tävlandet, synd om alla som stod där i startgroparna men vad gör man… man får acceptera att ingen styr över regn och rusk, och det är lika för oss alla.

Inte ens kotten bestämmer, den här väderstationen hade dom satt upp inne i depån:

Älskar i alla fall att dom har depåvärdar där, och alla är på tå och på g, precis som det ska vara, utan just vid det där tillfället då Nicco stod där men hon hade ju en med sig som stod på tå (Rickard) och det var ju bra.

Vi var hemma kvart över nio och innan man somnade var väl klockan snudd på tolv, så i morse då larmet gick igång önskade man att man hade varit ledig... men nä, det är man inte, så nu är det frukostdags för min del. Ha en fin måndag, allihop!

Kommentarer: 0 Kategorier: Dragracing Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Dragster Camaro Åke Rickard räddningspersonal sladd slira gatbilar Kubbem depåvärdar regn

Spridda åldrar, olika frågor och svar

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 24 juli 2012 klockan 07:35,

Ibland pratar man ju om sånt som var då man var liten och är man i en grupp med spridda åldrar så blir både frågorna och svaren olika. Jag har till exempel aldrig sett eller läst om Pelle Svanslös, men jag vet ju att han hör hemma här i trakterna så han har varit uppe på tapeten. Rickard hörs då i alla fall kunna sin Pelle Svanslös, och Theresé har nu visat honom vart han kom ifrån.

Theresé såg på något som hette DJ Kat show, då hon var liten… före barnkanalens tid och detta visades på en typ av barnkanal fast enbart med engelskt tal. Konstigt, även fast det är så längesedan så kommer man ihåg jinglarna.

Jag tror att hon av den anledningen, att det var på engelska, så är hon också duktig på just engelska. Jag vet att hon vid ett tillfälle (hon var ca 3-4 år) satt och tittade på ett av dessa program då hon plötsligt skrattade och jag var tvungen att fråga vad det var som var roligt.

Hon pekade och förklarade handlingen för mig och jag blev verkligen jätte snopen, för ingen hade suttit och förklarat för henne. Men där ser man också, man kan göra sig förstådd med kroppsspråk, bilder och gester.

Rasmus på luffen har jag heller aldrig sett, utan bara hört talas om, det måste ju vara såna gånger då man varit i en viss ålder så dessa program eller filmer ramlat mellan stolarna för att sedan dyka upp men då har man varit för gammal.

Nåt man aldrig växer ifrån är väl Emil i Lönneberga och Saltkråkan, det hjälps inte, dom är bra och underhållande. Idag följer man inte alls med i vad som visas däremot har vi ju sett alla Ice Age, förutom den som kom nu sist och även om dom är tecknade så är dom filmerna helt underbart roliga. Så fyran måste vi ju se, på ett eller annat vis.

Idag ser det ut att bli perfekt bussväder, grått och inte så varmt. Än så länge är det nog bara jag och Åke som är vaken men det dröjer nog inte så länge innan dom andra stiger upp, Sally har ju en inbyggd klocka, och igår blev den klockan nog lite störd då hon inte hann sova så länge på eftermiddagen. Då kom tjurskallen fram och allt skulle göras på hennes sätt.

Kommer ihåg vad min morfar sa om Theresé, det är bra att hon har en egen vilja! Och visst är det så, dom blir ju mer självgående och oberoende på det sättet, men jag kommer också ihåg att jag tänkte att den viljan hade det också varit skönt att slippa…ibland.

Sally är då för det mesta rätt så lättsam, pratar oavbrutet och petar på med allt som ligger i hennes väg, upprepar allt du säger och lär sig nya saker hela tiden. Nu blir det förhoppningsvis inte så länge innan vi ses nästa gång, en månad så är det dags för Tierp, men å andra sidan, när nu allt går så fort i hennes ålder så är en månad mycket.

Jag önskar er alla en fin dag, vi kommer då i alla fall att få se mycket väg, och många bilar.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Theresé Rickard Emil i Lönneberga Pelle Svanslös Saltkråkan DJ Kat show barnkanalen Sally egen vilja min morfar

Spökskiten

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 juli 2012 klockan 08:05,

Dagarna flyger fram, svårt att tänka sig att vi varit här sedan i torsdags och detta blir sedan sista natten innan hemfärd. Vi hann inte komma på vad vi skulle göra för nåt idag, kanske det blir Ikea eller om Theresé har nåt bättre förslag. Åke har i alla fall planerat att fixa och dona med DKW:n, och Anders har ju redan haft sin semester så han är på jobbet.

Igår eftermiddag åkte vi, jag, Theresé, Nicco och Rickard till Sala. Där dom har en rätt rejäl antikaffär och loppis. Det var roligt att gå där och mycket saker hade dom. Nicco drog öronen åt sig redan i dörren, och sa att hon minsann inte skulle gå in där:

Inga kyrkligheter tyckte hon att det skulle vara och dom skulle inte försöka pådyvla henne om att det finns någon däruppe. Men… hon gick in ändå, om än något motvilligt :)

Många fina porslins saker, men jag köpte inget sånt, porslin har vi så vi kan använda dom som engångssaker, däremot hittade jag en annan sak, och jag kunde inte låta bli:

Plus en tavla jag ska sätta på buss toadörren, ”toalettencyklopedin”, och här ska ni få en av dom 10 alternativa skitarna.

1. Spökskiten.

Du vet att du skitit. Det finns skit på papperet men inget i muggen. Ibland kallas den för torpedskiten av de som hört plasket.

Jag gick och höll tavlan krampaktigt i handen och skrattade så folk där trodde väl att det brunnit någonstans, vilken tur att man kan roa sig, va?

Efter middagen fixade Åke och Rickard med Rickards nyinskaffade pocketbike och han såg mäkta glad ut då han äntligen fick igång den:

Och Nicco gjorde sig klar för deras utflykt med vespan:

Så var den dagen slut och nu har en ny börjat, så jag hoppas att ni alla får en bra sådan!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke Nicco Rickard Sally Theresé Anders Sala antik loppis spökskit

Vattenpölarnas häxmästare

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 22 juli 2012 klockan 07:55,

Igår vart det Bahco i Enköping, jag ville ha en sax och Åke investerade i ett nytt bälte och några verktyg (fråga mig inte vad dom heter). Billigt var det, betydligt billigare än ute i andra affärer, men rätt så osynligt, kanske inte många som vet av det där stället.

När vi kommer ut från Bahco, ser Sally den minsta vattenpölen i Enköping… gör en tjurrusning dit och hoppar i den så det stänker om fötterna. Vad är det med barn och vattenpölar?

Jag, Theresé och Sally rullade vidare till Maxi medan Åke och Anders skulle besöka Bo-Lage, jo, det finns såna gubbar här också :) In på parkeringen rullar en inte så snygg raggarbil, med två yngre killar i samt en något äldre… herre. Ölburken lämnas framme på instrumentbrädan och dom går till uttagsautomaten.

Och vem tror ni uppmärksammar bilen, jomen Sally förstås. –En gaggabil!!! Säger hon, ger mamma ”shoppingvagnsnyckeln” och hoppar glatt iväg och ska kolla in gaggabilen. Näää, stopp, säger Theresé, jag tror inte dom är så sugna på att prata bilar med dig Sally, vi åker hem istället och ser om Bompanina är vaken, och det går hon med på.

Sedan blir det lunch, Nicco och Rickard åker in till Uppsala, vi dricker kaffe ute vid huset och ställer iordning bord, ljus, etc, Sally ramlar utför den tillfälliga trappan och lyckas hitta av en ännu mindre vattenpöl, så hon blir blöt på hela benet, hon hoppar upp och hinner göra tre hopp i den pölen också, bara för att. Sen åker tillbaka och fixar till oss och sedan ut dit igen.

Efter det kommer en efter en dit ut, grillen är i full gång och det är även Theresé som sköter grillandet. Maten var jättegod och även jordgubbspajen som värmdes på ute på grillens eftervärme. Det serverades välkomstdrink, öl i kvadrat, whiskey för dom hugade och päroncognac (några såna slinker ju lätt ner). Vi började dra oss till bussen vid halvtolv tiden, då var vi trötta, men festen fortsatte och vi vet inte än, hur länge.

Nu är det kaffe ute i solen, jag har kokat en kanna och Åke har precis spillt upp termosen. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Enköping Bahco Theresé Åke Sally Bompanina Rickard Anders Nicco vattenpöl päroncognac whiskey öl jordgubbspaj grill

Jag körde för fort, men åkte inte dit :)

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 16 juli 2012 klockan 10:04,

Elimineringarna körde igång vid elva tiden igår… Niccos klass var först ut, jag sitter vid bussen och håller min tumme och hör på speakern… och där kör dom iväg… men Nicco ser ut att ha problem och verkar bryta.

Jaha, så sitter man där och väntar, ställer sig i depån och ser om hon börjar på komma, ingen Nicco och ingen Åke, till slut kommer Åke på moppen och jag pekar att hon inte kommit än så han sticker iväg till deras retursträcka, då kommer Rickard och han berättar att kedjan på dragstern, hoppade, fem meter efter start, och rullade iväg så pass att en brandman fick koppla fast henne och köra hon bort till retursträckan.

Vilken otur, och om det då inte hade varit för att dom precis diskuterat kedjan med en annan som stod där och Åke berättade att han beställt en ny, men den hann aldrig komma. Nå, nu får vi kolla igenom dragstern, justera och dubbelchecka innan Kubbe.

Själv mötte jag ju Anna Nygaard som jag sopade banan med och gick vidare, och inför sista racet innan finalen, lajnade vi upp, jag hade min tid satt på 13.68, burnade, körde fram och då… började det att regna. *psykbryt*

Vi fick backa tillbaka och vänta, som tur var gick det över rätt så snabbt och vi blev frammatade igen. Jag skulle få starta 1½ sekund före min motståndare, jag gav verkligen järnet, tyvärr, jag var först över mållinjen, vilket alla säger att man ska vara, men man får ju inte köra fortare än den tid man satt och jag körde 0.05 sekunder för fort och gjorde en så kallad break out, så min motståndare gick till final… jojo så kan det gå om man har för bråttom, tur att man inte får böter bara :)

Det har varit en hektiskt men kul helg i Fällfors, vi var framme i stugan vid åtta så det blev en sen middag, sedan bjöd syrran och hennes sambo Johan, på kaffe, och då dök kusin André, kusin Robin och deras pappa Sam, upp, så även dom fick kaffe.

Sam berättade då att han sett mig i Norran, så vi ska se om vi får tag i lördagens tidning… kan ju var kul… eller ja, det får vi väl se hur kul det blir :) Lillbrorsan Lars, med familj kom hit sent igår kväll, vi hann gå och lägga oss och morsan och farsan hörs ska komma idag, så då blir vi några stycken här. Fast vi åker ju hem imorgon så det blir inte så länge vi ses, sen drar vi ju ner till Järlåsa på torsdag. Ha det gott, allihop, det ska vi ha nu, i solen!

Kommentarer: 0 Kategorier: Dragracing Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco klass dragster Rickard Åke retursträcka brandman regn *psykbryt* elimineringarna final för fort Kubbe burnout Norran tidning Lars Emma Johan break out

Mycket grymt... jag vet, men håller inte med

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 12 juli 2012 klockan 08:59,

Vaknade upp till ännu en solig dag i stugan… bra, det behövs. Vi åkte ju till Arvidsjaur igår, och då var det rätt så mulet här, men solen började skina däruppe och sedan blev det sol för hela slanten, även här. Jag följde med Nicco ner till badstranden, hon ville bada, och jag höll på dö av värmeslag, solglittret på sjön kändes som ugnsfolie… typ, och då var klockan ändå över sju på kvällen.

Vi satt ute och visst är det konstigt, är det varmt och soligt, sitter man på altanen för att slippa myggen, men då kommer bromsen istället. Om man går ner på gräset och speciellt på kvällen, då blir man överbelamrad av knott och svidare, men i samma sekund som solen försvinner, så försvinner även dessa småkryp… hu, vart då, faller dom ner i gräset och somnar eller vad händer? För det går som i ett trollsslag.

Konstigt är det också, även om det är tacksamt, att broms, svidare och knott, inte bits inomhus, varför? Är det för att dom är som små vampyrer men tvärtom, dom måste ha sol och fria ytor för att kunna arbeta och utföra sina blodiga uppdrag, man kan ju undra.

Och apropå broms, Rickard, som sprang runt och jagade dom med en tidning blev imponerad av Åkes sätt att dräpa dom på, han tog helt sonika bromsen mellan tummen och pekfinger och klämde åt, och han tömde snabbt stugan på otygen.

Dessa odjur har aldrig varit mina vänner, jag hatar dom, och min morfar tyckte nog inte heller om dom. Läs nu inte detta om du tycker att dom är gulliga, ulliga, fina smådjur som aldrig gör en fluga förnär. Min morfar, plockade också dessa otyg mellan tummen och pekfingret, sedan stack han fast ett torkat höstrå, i baken på dom, sedan fick vi kolla in vad som hände då han släppte dom. Wrooom, rätt upp som en raket och sedan rakt ner som en pannkaka. Så gick det för dom, grymt tycker säkert många… killigt åt dom, tycker jag.

Idag åker vi till Fällfors, planerna är att ta oss härifrån vid tre tiden, och sedan kan vi bara hoppas på att vi slipper regn och blöta, hoppas hoppas hoppas!!! Och på tisdag, packar vi sedan ihop och åker hem för en dag, packar om, klipper gräs, kollar post och sedan åker vi ner till Järlåsa på torsdags morgonen. Så ser det ut. Ha det gott, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: sol Arvidsjaur Nicco bada sjön mygg knott broms Åke Rickard morfar Maria Lundmark Hällsten Fällfors stugan Järlåsa klippa gräs inomhus vampyrer

Stock/Modified

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 10 juli 2012 klockan 08:57,

Igår tog vi den sedvanliga morgonkoppen ute på altanen, med utsikt över sjön, dock inte ensamma utan med sällskap av en hög med broms, sedan gjorde vi en sväng till Malå och tog oss en kaffe på Dungers, handlade, och där på Ica kom en glad Lyckselebo ut genom dörren, så vi stod och pratade en stund, sen åkte vi tillbaka till stugan och åt en… sen lunch eller en tidig middag. Rickard skulle sättas på bussen till Umeå, vid sex tiden så vi hann inget mer, innan dess.

Men sen… Nicco tog årets första riktiga dopp i sjön, fy tusan säger jag, vilken ambition, jag testade inte ens vattentemperaturen med stortån. På kvällen pekade jag sedan på andra sidan sjön, från våran stugsida sett, och sa, att där borta hade mormor (min mamma) badlektioner då hon var liten… precis där bredvid rinner det ut en av alla kallkällor rätt ner i sjön, och det blir aldrig mer än just +13 grader där… hon lärde sig inte att simma så där bra.

Sen hoppade Maria på gräsklipparen och satt, 2½ timme, effektivt klippandes gräs, då förstår ni storleken på den här gräsmattan, kunde knappt gå på benen efteråt. Åke lade in trean och visade hur man skulle göra, sen susade jag iväg, men jag tyckte inte det var någon större fart på ekipaget, så Maria hittade att lägga in 4:an istället och då ni, var det bara att hålla i ratten och hatten. Det var som att jämföra dragracingens stock mot modified :)

Men fatta då jag var liten och detta gräs skulle klippas med en sån där handtrallare, utan någon motor överhuvudtaget, fy tusan. Nu är det i alla fall bara uppsamlingen kvar, eller bara, det är samma yta som ska köras över ännu en gång till, puh!!!

Och apropå gräsklippning kom jag att tänka på Kicki, en tjej vars föräldrar hade stugan härute förut. Hon fick det eminenta uppdraget av hennes mormor att klippa gräsmattan och detta utspelades då hon köpt en sån där självgående sak som hon skrutit över. Kicki tyckte inte att det var något att skryta över, hon kämpade hela dagen innan hon var klar, och sa väl då att hon inte tyckte att gräsklipparen var ett magiskt under, tung och otymplig var den.

Då dom sedan gick igenom momenten hon gjort framkom det rätt så snart att hon inte hållit in det där handtaget som är nödvändigt om man vill att den ska var just självgående, utan där hade hon kämpat, styrt och putta på, en mycket bångstyrig gräsklippare som inte alls drog någonting själv, jojo, så kan det gå :)

Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten gräsmatta Dungers Rickard bussen kaffe altanen sjön kallkälla vatten Nicco klippare uppsamlare stugan mormor

Härlig midsommarafton!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 23 juni 2012 klockan 07:47,

Vi tog det verkligen lugnt igår, först dök Theresé, Anders och Sally upp, lagom till lunch, så jag hade fixat en lasagne som stod klar, sedan tog vi fruktsallad och kaffe till efterrätt. Presenter hade dom med sig, jag fick en fågelholk till våra vänner… dom små fåglarna och se, även dom får bo på ettan:

Sedan har Theresé gjort dom här glasen till oss, jag fick två och Åke två och dom passade alldeles ypperligt till både en öl och en grogg, så här på midsommarafton:

En sån där timern med magnet under, som man sätter på kylskåpet fick jag av Sally, precis vad jag ville ha och det har bara varit ogjort att jag hade köpt en :)

Åke, han ska sitta under eken på äldre dar och lukta på blommorna, för en ek, var precis vad han fick:

Problemet var ju vart vi skulle sätta den, men tillslut så, och nu är den på plats:

Nu följde det med även ett litet blåbärsris så den fick ta plats mellan våra blåbärsbuskar… hahaa… kan ju bli värsta hybriden, kanske mördarblåbär eller nåt liknande :)

Vi körde ut Camaron och åkte upp på Gammlia med en kaffetermos och några stolar, och satt där i värmen innan det var dags för middagen. Vi intog även den, ute, och radion fick luftas så vi kunde poppa lite musik, medan vi kollade på när Nicco och Rickard tvättade Jeepen:

Ser ju ut att bli lika fint väder idag, vi har planerat att ta oss härifrån vid elva tiden, så det är väl bara att sätta igång att bära över mat, och dylikt, som ska med upp till Maltträsk. Ikväll är det ju grillning som gäller och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Anders Sally presenter lasagne fruktsallad Gammlia Camaro middag grogg öl. ettan ek Åke Maria Lundmark Hällsten Nicco Rickard Jeepen

Ojojoj, och jag som trodde...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 13 juni 2012 klockan 07:30,

Ojojoj, jag som trodde att Liljaskolan var en rätt så liten verksamhet men ack vad jag bedrog mig då. Inte var det ”bara” 2-3 klasser som tog studenten igår inte, det var ju 19 klasser, då fattar ni hur mycket bilar och människor det var där borta :)

Sedan hann vi till klockarbäcken innan det började vräka ner vatten från skyn, det dånade i bilen så man hörde knappt vad man sa, så studenterna i Vännäs hade tur med vädret, sämre var det för dom som åkte skrinda, här i Umeå, kan jag tänka.

Jag skjutsade Nicco och Rickard, upp på Berghem och sedan gjorde jag klar ”min” tårta. Det vart en redig sådan, med både marsánkräm, chokladfluff och jordgubbsfluff, jordgubbssylt och mosad banan. Hallon och JÄTTE blåbär ovanpå, samt riven blåbärschoklad, jodå, och den var god, jag lovar.

Åke, min man ni vet, kom hem med en bukett liljekonvaljer, jo Kerstin, dom fanns, men kanske inte överallt, och stora var blommorna också. Jag fick inte bara blommorna utan även två paket, minsann, med två jättefina armband i, som jag nu har på mig.

Av Nicco och Rickard fick jag örhängen som matchar mitt Bagge halsband med döskallar och av Emma och mamma, en STOR bukett med jättefina rosor.

Även Brälla och Lena dök upp då dom var förvisade hemifrån, dom har ju en som tog studenten igår också och som anordnat en mindre fest (eller säkert rätt så stor) hemma på Lundalogén, därav husförvisningen. Dom hade med sig en ananas, ja sa Brälla, säkert den enda blomma du fått idag som du kan äta, och det stämmer ju :)

Jag fick också ett brev, hm… trodde först att det var från Theresé och säkert ett kort på Sally, tänkte jag då jag öppnade upp det, men det var det inte, utan ett grattis från min förra arbetsgivare, ok??? Jag trodde jag var utraderad från deras rullar men hej… titta på mitt care face, en bok fick jag som jag kan beställa från nätet, inte alls dåligt, så det tackar vi för.

Idag är det skolavslutning för Nicco, men dom har en kort sådan och ingen kyrka blir det, dit får dom gå först när nian är avklarad, vädret ser då lovande ut, och tiden dom får på skolan idag blir kort… sedan har hon ett långt sommarlov framför sig, inte illa. Det är ju en sån här gång man saknar skolan :)

Önskar er alla en fin onsdag och tack allihop för födelsedags hälsningar, via mejl, sms, i kommentarer och telefon.

Kommentarer: 0 Etiketter: Liljaskolan studenten Nicco Rickard Berghem Maria Lundmark Hällsten tårta min man Åke paket armband liljekonvaljer Emma mamma rosor Brälla Lena Lundalogén sms telefon. kommentarer

Är ni hugade eller sugna...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 12 juni 2012 klockan 07:57,

Jag fick dagens första födelsedagshälsning fån Järlåsa, det var inte en bild på en bukett liljekonvaljer, Theresé skrev att dom tyvärr redan var plockade men… jag fick en bild på en snigel, jojo, det är inte alla som får det inte :)

Jag tror att det blir fullt upp idag, vi har en som tar studenten, Niccos kille Rickard, så vi susar upp/ner/eller på sidan till Vännäs, men innan dess ska vi titta på skor, på strömpilen, sen hem och baka tårta, och kanske gå en promenad med snabeldraken. Så till er som känner er hugade eller sugna på en tårtbit efter middagen någon gång… det är bara att titta in.

Vi hade bastuträff igår, men vi skippade själva bastun och satt ute på baksidan av ”bastuhuset” istället, det var nog så skönt, då fick man andas in lite frisk luft, det var ju riktigt varmt och skönt då solen behagade att titta fram bakom molnet.

När jag kom hem satt Åke och varvade med Buicken, jag hade bett honom att kolla in vad det kan vara för fel på den, efter man gasat på lite med den så börjar den låta som en skördetröska och håller man inte lite grundgas så känns det som om den vill stanna av.

Han och Brälla hade stått och gnuggat sina grå, men kunde inte ”se” några fel, nå, så då for vi ut en sväng, hade tänkt oss till stilservice och investera i nya tändstift och luftfilter. Jag kör sa jag, för det är ju då jag sitter bakom ratten som den vill jäklas.

Och mycket riktigt, jag gasade lite på kyrkbron, släppte gasen när vi närmade oss rondellen och där blev vi stående, den vägrade i sten att starta. Tur att bilen är lätt (*ironi*) så vi puttade den åt sidan, kollade under huven, fick till slut igång den och kunde fortsätta till ”stil”.

Hem kom vi oss också, om än med ett något skumpigt färdsätt, då man var tvungen att hålla ner gasen även fast vi stod stilla vid alla rödljus. Nu var Brälla inne på att det är fel på en retur”nånting” som ska skicka tillbaka bensinen, men det gör den alltså inte så bilen får för mycket soppa (hur nu någon bil kan få det och må dåligt av sånt :) Nå, Åke provade blåsa bensinröret men det låter som om det är tätt, inget bubbel i tanken.

Han fick ta den bilen idag… jag kör Jeep jag, så vet jag att vi kommer oss iväg och hem igen.

Nä, nu ska jag se om Nicco klivit upp än, så det blir något gjort idag, önskar er alla en fin tisdag!

Dagen till ära, får ni två låtar och då vet ni också vad som snurrar i buicken just nu:

Och hälsningen jag fick av Jan A och Ingegerd:

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Järlåsa snigel liljekonvaljer bastu Buicken stilservice Åke gasade kyrkbron Maria Lundmark Hällsten strömpilen skor Rickard Vännäs Nicco Brälla bensinröret Jeep

Vi hann, men inte just nå mer...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 03 juni 2012 klockan 08:28,

Vi hann sätta ner buskarna men det var inte mer heller, innan störtregnet. Här är Oskar:

Och här är amerikanen:

Och här… är en planterare:

På stubben mellan tallarna har vi en snubbe som blickar ut över vår tomt:

och på den andra stubben… hm???

Jag var på blomsterlandet och köpte mer barkmull som hela planteringen skulle avslutas med och sedan var det bara att hålla sig inomhus.

Jag lurade Nicco och Rickard, då vi skulle till Rödåsel och satt inne i Buicken för att slippa bli blöt. Jag grävde fram det här bandet och frågade om dom visste hur bandspelaren sett ut som tog emot den där kassetten:

Dom såg mycket fundersamma ut, vred, vände och bände, och Nicco ifrågasatte hur bandet ens skulle kunna spelas, haahaa… nä det går ju inte, det var ju bara ett fodral:

Nu ska jag leta fram tre saker som går under temat gammal i dagens fototriss, får se vad jag kan tänkas hitta på. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Oskar amerikanaren planterare stubbe snubbe Nicco Rickard Rödåsel Buicken blomsterlandet barkmull

Det brann... i grillen

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 01 maj 2012 klockan 08:08,

Vi fixade en egen liten majbrasa igår kväll… i grillen. Mjodå, först gick vi till Statoil, dom brukar ju sälja såna där säckar med björkved, ibland, men inte nu förstås, så vi gick hem igen med oförrättat ärende, men här hemma, finns det som vanligt andra resurser.

Nere i källaren hittade Åke en överlevnadseld, ett paket gjord utan spikar och andra saker, allt är brännbart och meningen är att man efter att ha tuttat på den ska kunna steka sig en korv i stekpanna eller koka sig en panna kaffe, vi slängde den i grillen och tuttade på, och den brann både länge och mycket. Grillkol hälldes också på och efter någon timme hade vi en perfekt grillglöd.

Då plockade vi fram grillkorven, bröden, och Jokkmokks korv, det gick inte av för hackor. Sedan kom Nicco, Rickard och två andra kompisar hit och dom var också sugna på att grilla så vi fick tända upp igen för en andra omgång. Det var riktigt skönt, här i vrån, inte alls kallt som man kunde tro.

Idag vet jag inte vad det blir… tvättning av staketet, eller påbörja byggandet av den nya altanen, eller vad man ska kalla det. Vi ska göra sittplatsen här utanför, dubbelt så stor, så vi får lite mindre gräsmatta att klippa :)

Det är mycket nu… men det kan alltid bli mer. Jag funderade också på om det finns en typ av stupränna som man kan bygga ihop till en cirkel, då kunde jag bygga en liten vallgrav runt fågelbadet, och skydda smultronen från… typ råttor, med en liten vallgrav, moahaha… eller hur det nu var.

Önskar er alla en fin 1:a maj!

Kommentarer: 0 Etiketter: majbrasa Statoil björkved Åke Maria Lundmark Hällsten Nicco Rickard två kompisar Jokkmokks korv grillkorv tuttat på

Jag låg och funderade...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 15 februari 2012 klockan 08:12,

Vaknade 25 över 6, av att Åke startade upp, Mazdan trodde ju jag, men den lät som ett stort elverk. Jag låg och funderade om bilen skurit ihop totalt eller vad han höll på med, jag kände mig nödbedd att gå upp och kolla. Det var snöslungan, och då noterade jag all snö som vräkt ner.

Han hade alltså tänkt göra en liten väg ut från gården så han skulle kunna köra ut utan att fastna. Jag vände om till sovrummet och hade tänkt hoppa i säng igen men vad tusan… jag hade inte hjärta att göra det, utan stoppade ner mina barfota fötter i kängorna, drog upp jackan över hakan och gick ut i snöblåsten.

Började med att sopa av hans bil och skrapa fram rutorna, när han åkte iväg fortsatte jag i 45 minuter med att styra undan snö med skyffeln, det kan man kalla ett morgonpass i styrketräning, ändå blev jag inte helt klar med gården, men jag är på god väg i alla fall.

Slog igång datorn och läste att det fallit mycket snö vid kusten, ja, jag såg det, och att mer skulle det bli, men hallå… har dom inget roligare att skriva om så kan dom hålla truten. . typ . Men nu har då halva februari passerat och så jädrans mycket mer snö, bör det ju inte komma, tycker jag, men jag har haft fel förut, jag vet :)

Jag hälsade på ”gammbossen” igår, vi tog en promenad med hennes hund Messi, en King Charles cavalier. När vi hade gått halvvägs så sprang Messi fram och gjorde en rivare framför våra fötter, vände sig om och tittade på oss, upprepade samma sak igen och då talade Annika om vad han ville… det var godisdags, ju. Haha… ok, tänk om vi skulle försöka oss på samma sak, med stor stor risk att dom som såg det, skulle ringa någon som kom och stoppade undan oss någonstans där solen inte lyser.

Nu har jag, apropå ingenting, sett alla avsnitten av svenska hjärtan och slutet var inte som jag kom ihåg det, men vad gör väl det, då kändes det ju som något nytt. Undrar hur många liter cognac dom förbrukade innan serien var klar :) Ja, jag vet, det är inte vad man tror i glasen, men om det hade varit det, så.

Jag har nu lämnat över boxarna till mina föräldrar, så får dom roa sig med att titta på serien. Vi, jag, Nicco och Rickard, åkte upp till dom igår kväll, mamma bjöd på kaffe och glass, alla hjärtans dagen till ära.

Och nu, apropå hjärtan så fick jag ett par örhängen av min käre make, Åke, igår, med hjärtan på, och han hade även köpt ett annat par till Niccolina, även dom med små hjärtan. Inte alls illa och inget jag hade förväntat mig, det är så det ska vara, eller hur.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Mazdan elverk skurit ihop hjärta snöskyffeln snöslungan Åke Nicco Rickard svenskhjärtan Messi "gammbossen" cognac Niccolina

Lyckoluva och blåbärssoppa

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 06 februari 2012 klockan 06:17,

Vi lämnade aldrig gården igår, Åke var utanför staketet, men det var bara för att han skottade lite och drog ut soptunnan… inget mer. Skönt det med, att inte behöva göra mer än nödvändigt.

Eller som Åke sa, han trodde att det skulle bli en dag i sportens tecken, aha, det är sport på tv sa jag, och så var det. Men om han nu var så intresserad av den ska jag låta vara osagt, han sov nämligen.

Du, sa jag, vi skulle egentligen sitta i soffan med lyckoluva på skallen, blåbärssoppa i näven och så en sån där klocka som dom brukar ha på tävlingar, för att heja på skidåkarna, sen sitter vi här och vrålar och hejar så när dom åkt färdigt så är vi alldeles färdiga, vi med. Det är sport det.

Åke fråga Rickard igår, om han brukar åka skidor, utför, njae, man han har en bräda sa han. Det har Nicco också, sa Åke. Jamen jag får ju inte åka den, sa Nicco. Nää, varför ska du göra det, sa jag, du bryter ju bara nåt ben eller fot, det räcker väl med att du far till nån backe och går runt med brädan och flaschar den, du behöver ju inte åka. Fast jag vet inte om hon tyckte det var så roligt :)

Till saken hör, att hon får visst åka, om hon vill, det var väl vi som inte tyckte att hon skulle fara själv (dessutom var detta för två år sedan) då hon inte åkt i någon större backe än, så det var säkerheten vi tänkte på.

När jag gick i sexan åkte vi på klassresa till Ammarnäs, då hade jag och kompisen hyrt slalomskidor, det var inte kul, jag hatade skidor då och jag gillar inte skidor nu heller. Jag såg ut som en snögubbe under hela tiden vi var där. Näpp, det där får andra hålla på med, bäst dom vill.

Idag jobbar jag, naturligtvis, annars hade jag fortsatt legat och drömt min roliga dröm, och inte suttit här. Tur att sju timmar går rätt så fort, och då har jag ju möjlighet att lägga mig då jag kommer hem… fast jag VET att jag inte kommer att göra det. Ha en fin måndag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke tv sporten skidor bräda Rickard Nicco backen flascha Ammarnäs klassresa slalom

Kerstin har sex

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 05 februari 2012 klockan 08:34,

Vi var inte utanför dörren mer än nödvändigt igår, den lilla promenaden till ”gammgrannen” och en sväng på HP:s…och ja, till soptunnan en sväng, men mer behövdes ju inte heller.

Tjugo minuter innan middagsgästerna skulle dyka upp så skulle jag ta fram potatispressen… tror ni jag hittade den, nä, den har försvunnit, spårlöst borta. Nu har jag säkert lagt bort den på ett finurligt ställe eftersom den så sällan används, så den kanske poppar upp om några månader så där, men som tur var hann jag skicka ett sms till Jan A och fråga om dom möjligtvis hade en press att låna ut, och det hade dom. Så det bidde pressad potatis i alla fall.

Som vanligt hade vi en trevlig kväll med många olika samtals ämnen, Jan B, berättade om hans dammsugarsladd som blev varm då han dammsög, det där trodde minsann inte Kerstin på, nähä sa Jan, då ska du få komma upp och känna på min, då den är ljummen. Mja, det där kan man ju tolka på olika sätt :)

Sen övergick samtalet till olika provsvar. Ja, jag har då 6, sa Kerstin. Ok… det är ju bra. Ja och läkaren sa också att jag har 6. Ehhh, ja vi hör det. Japp, ja jag är då glad att jag har 6… komma noll får jag väl säga då så ni begriper vad jag pratar om :)

Nicco och Rickard var på bio, dom såg på Sherlock Holmes och den tyckte dom var bra. Vid tolvslaget gick alla hem, Åke gick i säng, jag och Nicco plockade fram kortleken och spelade lite innan vi också gav upp.

Nu ska jag klura ut vilka kort jag ska hitta på till dagens fototriss, den blir svår, tror jag, hm… Ha en fin dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: "gammgrannen" HP:s potatispress Jan A Jan B Kerstin 6 läkare dammsugare sladd Nicco Rickard Sherlock Holmes bio kortlek Åke

Om ni vill vara lite eljest

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 11 januari 2012 klockan 07:32,

Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.

Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.

Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.

Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke :)

Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.

Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.

Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest :) Moahaha…

Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.

Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Rickard Nicco middag rullstol offer väntrum läkare gips dörr chef eljest Theresé

Kallgröten!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 25 december 2011 klockan 09:11,

Ja, det var precis som jag vetat… heeela tiden, tjopptjopp så hade julen gått. Men jag tror inte jag är ensam om att tycka det, man längtar efter den och när den kommer så handlar det ändå om en dag och vad är en dag på ett liv, nada.

Vi hade då en trevlig jul, Åke fixade fram pusslet och satt där och lade dom där första, lite jobbiga bitarna, för det känns alltid lättare då man har en början. Jag bakade en nötpaj, fixade med maten, vi såg Kalle Anka, efter middagen for vi upp på graven och tände ljus, och det var vi inte ensam om, sedan plockade vi upp Niccos kille och åkte hem. När vi höll på med julklapparna som värst dök mamma och pappa upp, och det blev ju lagom till kaffet och mer julklapps öppning.

Jag fick det bästa jag vet att få, av Åke, smycken, ett brett armband och ett par örhängen, av Nicco en grytlapp eller handske kan man kalla det, och det var precis vad jag behövde, jag har nämligen bara en och den är alldeles för liten. Av mamma en parfym som luktar hur gott som helst, men det visste jag redan, jag var ju med och fick välja mig en. Lillsyrran hade fixat ihop ett litet duschset med tvål, svamp och ett doftljus, och Rickard, Niccos kille hade kokat kola, det ni!

Fick ett mms från Theresé, hon har monterat ihop köket till Sally, som stod där och såg ut att skulle laga till lite mat, men Theresé skrev att hon var lätt oroad över scenariot, Sally hade nämligen ett vinglas och låtsades dricka ur det mellan omrörningarna i grytan :-) Dom snappar ju upp allt dom bara kan, om det så är från tv eller av andra människor runt omkring.

Precis som Åke alltid sa då Nicco var liten och han rapade: -Kallgröten!!! Och då kan ni ju gissa vad Nicco sa då hon gjorde samma sak då dom satt och åt frukost eller lunch på dagis… jo just precis: -kallgröten!!! Och det tog nog ett tag innan dom fattade vad hon menade.

Idag blir det lugnt, vi ska ringa till Åkes moster, som var sugen att bjuda på fika, och dom har även Åkes andra moster där på besök. Dom bor nära till hands, bara några stenkast härifrån så det blir ju alldeles lagom, och sen ska vi bara vara. Önskar er alla en fin juldag!

Kommentarer: 0 Etiketter: tjopptjopp julen pussel Åke Nicco parfym smycken Rickard kokat kola graven tända ljus moster andra moster julklapparna grytlapp duschset lillsyrran

Tjopptjopp var det gjort

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 23 december 2011 klockan 08:23,

Så var det en dag kvar… innan dopp i grytan. Känns otroligt skönt att vi ska vara hemma och fira våran första jul i huset. Fast inte i den rätta bemärkelsen. Vi har ju firat jul här förut, men då var det inte vi som bodde här.

Det blir lättsamt, bara jag, Åke, Nicco och Rickard (Niccos kille) skulle titta förbi. Kanske vi lägger lite pussel, som vi letat fram, spelar lite kort, kollar Kalle Anka, för det är det några år sedan vi faktiskt gjorde. Äter julbord, och bara är.

Med tanke på vad som komma skall, under nästa vecka, så kan vi behöva en lite lugnare jul :-)

Då är det nämligen bestämt att nyåret ska firas in här, med hela gänget från Lundalogén, och Theresé, Anders och Sally dyker ju upp på torsdag nästa vecka. Det kommer väl att krävas lite planering men annars brukar ju allt flyta på, vi är ju många som kan vara med och hjälpa till.

Igår var jag ju till Anticimex, och han hade klurat lite på det där med pulvret som skulle strös ut i skorstenen och kommit fram till att det kanske inte var så smart. Då krävs det nämligen att spindlarna ska gå på pulvret och sedan slicka sig om tassarna eller vad dom nu kallas på en spindel (fötter, klövar, fossingar etc), och det kanske inte är så troligt, att dom hoppar längst ner i skorstenen för att klampa runt i det där och sedan vandra uppåt igen.

Dessutom, och det tänkte ni väl aldrig på, så blir det ännu mer synd om han som brukar komma in den vägen på julafton :-)

Nä, han tipsade om en spray som skulle hes runt listerna, den är luktfri och man behöver bara hålla sig undan i en timme, så det går ju bra. Och sedan köpte jag en ”direktspray”, som ska sprutas direkt på kräken, om dom anfaller… typ.

Sedan gjorde jag en lov inne på Coop, Bo-Lage fick klara sig själv, jag räknade ut att jag ändå skulle vara tvungen att handla inför nyår, så då kan jag ta det till veckan istället. Jag gick över på Sigge Boy och införskaffade lotter till uppesittarkvällen ikväll, även om jag jobbar till nio så hinner jag ju vara med, det skulle ju pågå till midnatt.

När jag stod där vid disken så spanade jag in vart lotterna kunde vara, läste på en lapp att en julskinka skulle ingå vid köp av dessa lotter jag var ute efter. Cool, tänkte jag, men blev strax varse att det inte var en julskinka man skulle få, utan en julskiva… så kan det gå, om inte glasögonen är på.

På jobbet skulle det kokas kola, läggas in gurka, griljera skinka och göras en sväng upp på centrum, så tjopptjopp så hade den dagen gått, puh… mycket intensivt jobbpass, men fort gick det.

Idag hade jag bara tänkt vara hemma och filosofera, innan jag ska iväg på jobbet, fast jag undrar jag, om det kommer att hända, nog är det alltid något som ska göras. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: dopp i grytan jul jag Åke Nicco Rickard pussel Kalle Anka nyår huset Lundalogén gänget Theresé Anders Sally jobbet gurka griljera skinka centrum tjopptjopp filosofera

Ingenting ovanligt... för oss!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 18 december 2011 klockan 10:18,

Oj vilken röra det blev igår. Ska börja med att skriva att Nicco… i förrgår, fick en massa utslag som började i ansiktet och spred sig med rekordfart över hela kroppen. Jag gissade på nässelutslag, dels med viss erfarenhet då Theresé, en gång i tiden haft likadana, och inte måttligt heller. Det lade sig i alla fall och vi tänkte inte så mycket mer på det.

Vi gjorde inte så mycket igår, var ut en sväng, min kusin André från Malå, kom förbi, han skulle kika på en bil. Vi åt middag och sedan skulle vi gå iväg till familjen Jonsson och den lilla glöggbjudningen.

Nicco kom ner och sa att utslagen kommit tillbaka, vi hade tidigare läst detta lilla stycke om utslagen: I ovanliga fall kan nässelutslagen övergå i en allergisk chock. Först kan man till exempel känna att läpparna och tungan domnar, eller att man blir röd i ansiktet. Man kan även få klåda som ofta börjar i hårbotten och som sedan sprider sig till ansiktet, näsan och tungan. Det kan även klia i händer och under fotsulor. Om man får ovanstående symtom ska man ringa 112 för ambulans eller snabbt söka hjälp på sjukhus. Får man inte behandling kan man snabbt bli sämre.

Nå, jag sa till Nicco om det skulle bli sämre så skulle hon ringa till mig, och med dom orden halkade vi iväg mot Dragonfältet.

Vi var först på plats och det dröjde inte länge så dök Jitte upp och därefter Brälla och Lena. Först blev det kaffe med tillhörande radiokaka och saffranskaka, sedan sattes glöggpannan igång och vi fick smaka både fjolårets med saffrans smak och årets med choklad/kaffe smak.

Sedan dukades det tunga artilleriet upp, det var bara att välja vad man ville ha, gin eller Explorer eller annat drickbart. Mats plockade fram en likör vi skulle testa, med namnet Fireball:

Det är en kanelsmakande whiskey men gå under likör. Mycket god med aningens hetta efteråt.

Då ringde Nicco. Hon kände av det i överläppen och hade fått det i hårbotten osv. Jag ville att hon skulle ringa sjukvårdsupplysningen och höra vad dom skulle säga. Och så klart, dom ville att hon skulle åka upp på Ålidhems hälsocentral. Vi räknade ut att snabbaste sättet var att hon och Rickard (hennes kille), skulle komma till oss så skulle vi ta taxi därifrån och så fick det bli.

När klockan var snudd på halv tolv skickade jag ett sms och tackade för kvällen, vi insåg att det inte skulle bli nåt mer festande för vår del så…

Innan vi ens var inne så hade utslagen lagt sig, hon hade lite på benen och under fotsulorna. Läkaren sa i alla fall att den troligaste anledningen till detta var den avslutade penicillinkuren, det var det mest typiska att det dök upp nässelutslag en vecka efter avslutad kur.

Hon fick ta sex kortisontabletter och ett annat piller och idag ska vi upp på apoteket och hämta ut en kur hon ska äta under fem dagar så ska det ge sig. Vilket avslut på kvällen.

Sen blev det lite twilight däruppe på vårdcentralen då jag ringde efter taxin. Dom skulle komma på tio minuter. Med några minuter kvar fick jag ett sms. Umeå taxi kommer med taxi nr 63 om tre minuter… avsändare Mats Jonsson. Ehhh…

Jag visade Niccolina vad som stod, smällde igen mobilen, tog upp den igen och skulle visa Åke och Rickard som lät ytterst tveksamma till att det faktiskt stod Mats Jonsson, dom var inne på att det var han som skickat det men hur skulle dom veta att vi ens ringt till taxi. Och gissa vad… nu fanns inte sms:et kvar.

När taxin dök upp så var jag tvungen att fråga om dom skickat ett sms, och det stämde, jamen det försvann ju? Ja svarade killen, det är ett flaschsms, och det ligger tydligen inte kvar. Aha, men det stod att det var från Mats Jonsson och det var från hans mobil, jag senast fått ett sms ifrån, så där var det nog min mobil som spökade. Det skulle ha stått Umeå taxi.

Taxikillen var en rolig snubbe, han berättade om allt möjligt från Jesus på korset och varför vi firade hans återuppståndelse med att äta ägg och varför??? Sedan flöt samtalet över till någon hårdrocks festival i Haddingen där det var stökigt värre under ett tag och efteråt var det ingen som visste om det hadd vatt nått.

Hem kom vi och i säng tog vi oss, tror jag tittade på klockan sista gången vid halv två, kan ju vara en av an ledningarna till varför vi sov, aningens längre i morse. Som sagt, när det gäller oss så kan saker och ting aldrig gå som planerat utan man ska alltid räkna med det oförhappandes som brukar inträffa. Det blev i alla fall en innehållsrik dag som vi förmodligen inte kommer att glömma.

Önskar er alla en fin fjärde advent!

Kommentarer: 0 Etiketter: familjen josson Nicco nässelutslag Dragonfältet taxi sjukvårdsupplysningen André Malå whiskey likör fireball Ålidhems hälsocentral Rickard Brälla Lena Mats Jonsson sms flaschsms Umeå taxi

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv