Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Sally
Visa träffar från alla bloggar

Ba liite skryt

Fick ju se en bunt med fina bilder på barnbarnet Sally, Theresé har bloggat, och dom var ju bara för bra...syns ju att hon är en Hällstenare :)

http://blogg.vk.se/tezzii/2013/05/14/gardagens-aventyr-1207065

Livet leker, tror han ja!

När jag lämnade in Eloise igår, så skulle veterinären bära ut henne i buren. Från ena rummet till det andra. I väntrummet stod ett par med en hund, mellanmodellen, och veterinären sa till hunden som visade tendenser till att bli uppspelt, -Ta det lugnt du… det som är i den här buren, är lika stor som du! Och visst har hon rätt i det, jag har ju fullt sjå att bära henne, och 7 kilos strecket är passerat, nu är hon närmare en 8 kilos katt.

Tyvärr visade det sig att Eloise har något som heter forl, och detta är en tandsjukdom utan botmedel. Hennes tänder ruttnar upp och igår fick dom dra bort 4 stycken, men som veterinären sa, hon kommer antagligen att tycka att det blev betydligt bättre, utan dessa tänder.
Hädanefter är det insmörjning av tänder och tandkött, varje dag, för att försöka hålla undan bakterier som kommer att fastna i alla gropar som blir i hennes tänder, och en tandcheck, en gång/halvår. Vidare så var hennes korsbandsskada, inte helt ok, något instabil, men knäskålen sitter där den ska, så även där blir det en livstids medicinering för att hålla smärtan och inflammationen borta.
Så får vi se tiden an, är det så att hon blir påverkad av medicinen, vilket inte är omöjligt, eller att hon blir håglös på annat sätt, så är det inte så mycket mer dom kan hjälpa henne med. Men det får vi ta, den dagen, just nu så bor hon då kvar här och förhoppningsvis är hon piggare idag än hon var igår, då hon bara låg och blundade hela kvällen:
Enya var sur som en kart, och fräste åt både Eloise och Winstone, och satt och surade under hyllan:
Winstone, ja… han fattade ingenting han. Han tror att livet är en lek och försöker konstant få igång båda katterna till lek, men dom vill icket.
Jag hade skickat ett vykort till Sally, som hon fick igår. Jag skrev att jag hört att hon slutat med nappen, och att Winstone säkert skulle vilja leka med hennes Pippi hus som hon fått. Och jag ställde även frågan om hon visste vad hackspetten gör då han hackar. Detta kommer sig givetvis ifrån att vi spelade den låten för henne då vi var till dom sist, ni vet, den där tragiska hacka hål visan, som bara var en upprepning hela tiden.
Och nog visste hon vad hackspetten gjorde då han hackar, till Theresé stora förtret :) Sally ringde till mig igår, och sjöng bä bä vita lamm, och jag gissade att det var mamma som drillat henne till att sjunga något annat än just hacka hål, men så var inte fallet, vart hon fick bä bä vita lamm ifrån, kunde Theresé inte svara på.
Önskar er alla en fin onsdag!

En liten morgonrapport

God morgon! Här kommer en liten direkt rapport från ett gråmulet Järlåsa.

Sally är uppe och springer runt med Bamse böcker medan mamma Theresé fixar frukost, Anders kom precis nedspringande från loftet och ska göra sig färdig för en arbetsdag inne i Uppsala.

Själv ska vi äta frukost, vi med, packa ihop våra saker och åka och hämta upp Winstone. Vi gjorde klar affären igår så nu är det bara själva hämtningen som återstår. Han är nu ensam kvar där, då han brorsor åkte igår och även mamman.

Jo, det är ju en grej till... vi ska ju hitta dit igen också. Gps har vi och jag vet att vi ska ta sikte på en lyftkran och en ica butik, därifrån hittar jag nog... säger vi.

Annars har vi inte gjort så mycket, vi tog en promenad bort till deras husbygge igår medan Nicco satt och körde skoter, så då har hon fått testa det med, och inte behöver ni fundera så mycket, nu blev hon ju såld på det.

Jag, Theresé och Nicco åkte på lager 157, och shoppade lös på lite kläder, tog en kaffe i ett köpcentrum innan vi hälsade på hunden. Och på den tiden hann Anders köra fast skotern ordentligt, då han skulle över ett dike, men han tog sig loss, efter många om och men.

Önskar er alla en fin måndag!

Det blev ett par nya, "gamla" saker

 

Japp, Jeepen fick jag hämta igår, och det var inte billigt, kan jag säga. Åkte vidare till skokanonen, och kan ni tänka er, för det första, jag som trott att skokanonen var ett minne blott, eftersom dom konkat, men dom fanns ju kvar.
Första kängorna jag plockade ner från hyllan satt som en smäck på fötterna, mjuka och sköna, testade ett annat par men gick tillbaka till kängorna och tog dom. Hundra kronor rabatt och inte nog med det, stämpelkortet jag hade i börsen gällde ju fortfarande så jag fick en till hundralapp.
Kommer ut till bilen där jag hade mina skor som nu skulle kasseras och vad tror ni… det var ju exakt samma skor som jag köpt. Helt otroligt, jag vet varför jag inte visste det, luddet i mina gamla kängor var ju inte längre så där mjuk och fin, det luddet såg ju mer ut som en getragg, dessutom var dom rätt så slitna annars också, men vad glad jag blev ändå, dom där hade ju hängt med ett tag, så då lär väl även dom här, göra det, hoppas jag.
Sedan åkte jag ut och hälsade på Tina en sväng innan jag skulle ut på mitt arbetspass, kändes som jag jobbat sen sju p morgonen, då jag kom hem igen, strax efter nio, blir skönt att vara ledig i dagarna fem.
Nu ska det packas ihop och vi beräknas lämna stan vid niotiden, för vidare färd ner mot Uppsala, där vi först ska möta upp Theresé, Anders och Sally som ska guida oss vidare till Winstone, så vi får hälsa på valpen, och träffa hans syskon. Sedan ska vi ut och äta middag någonstans där i Uppsala, innan vi åker ut till Järlåsa, där vi ska bo två nätter, innan vi plockar upp hunden och åker hem igen.
Med på färden kommer också mamma, men hon ska bara med till Sundsvall där hon ska hoppa av, hon har några gamla bekanta där som hon ska få gästa, kan ju vara bra för henne med, att få lite miljöombyte.
Kameran ska packas med och datorn, så imorgon kan det hända att ni får se någon bild därnerifrån. Önskar er alla en fin lördag!

Den elaka myggan...

Chefen sa att hon har ett myggbett på magen...hm, nja sa jag, är du riktigt säker på det... ett myggbett?

Vart skulle den myggan komma ifrån då,fortsatte jag, menar du att den "elaka" myggan Berthilda, suttit gömd under taklisten, ända sedan i somras, och bara bidat sin tid, och NU, fick hon syn på en bar mage, en kolsvart februari natt, och då växte huggtänderna ut och hon kom flaxande ner genom rummet med en blodtörst, stor som en...1.25 kilos ketchupflaska.

Näpp, hon trodde inte på mig... vi kom fram till att det förmodligen, är en sån där muminbobba hon fått där :)

Och apropå Mumintrollen så berättade Theresé att hon gjort Mumin semlor igår, Sally tror jag det var, fick sig en hattifnattare, Anders däremot, hade sagt att fantasin skulle vara stor, om man fick det där till att se ut som en Mumin figur.

Hon hade använt sig av kakformar med Mumin mönster och gjort locken efter dom... smart... det har hon efter mamma, hehe...

Lyckliga Luke

 

Igår hade vi bankärenden, mamma och jag. Och det var inte det lättaste. Jag hade nämligen ringt och pratat med dom, förra veckan, just för att höra om denna sak var möjlig att genomföra, och det skulle den vara.
Väl på plats, blev det däremot ett mindre kaos, nåt sånt där hade dom aldrig hört förut, eller gjort, nej.. det skulle inte gå. Jag hänvisade till mitt samtal och vad som sagts, dom letade vidare, ringde, pratade med andra, tills lut fick vi byta bord. Hon som satt där fick sätta sig i telefonen men samtidigt som hon väntade klickade hon runt på datorn och vips, så hittade hon en blankett som skulle kunna göra saken möjlig att genomföra.
Nu återstår att se, om det verkligen gick igenom… annars lär det ju komma som ett brev på posten, och nya handlingar kanske ska bifogas, *suck*, vad less man kan bli på byråkrati och pappershantering.
Vi passerade ett skyltfönster på vägen där och vad skådade då mitt norra öga, jo en barntröja med Lucky Luke på. Han var ju som en stjärna för Theresé, då hon var liten, och hon hade en kassettbands väska med en hög av Lucky Luke band i. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att köpa den till Sally. I ska ju ner till dom om 3 veckor.
Så här ser den ut, framsida:
 
Baksida:
Lite roligt var att det första jag sa då jag skulle betala den var: Kolla, dom har censurerat den, han har ju nämligen ingen cigg i munnen. Sedan blev jag osäker, hade han verkligen haft det, men jag googlade på bilder och hittade en som ser ut som jag minns honom:
Inget föredöme, med andra ord, men en kul kille, gillade att han var snabbare än sin egen skugga :)
Till middagen satt vi och pratade om chokladbollar (vilka samtalsämnen) och jag sa till Nicco (som älskar dammsugare/punschrullar/filmrullar) att hon kunde ju baka några dammsugare, det är nog inte så svårt, sa jag, det är ju en massa kaksmulor i det. Jaha, sa hon… det är därför dom kallas för just dammsugare… haha, och ja, nu fick man ju fundera på om namnet dammsugare enbart kommer från att dom liknar gammeldags dammsugarna eller om det är för att dom innehåller en massa kaksmulor.
Önskar er alla en fin fredag!

Bastugänget vann 1 miljon x tio

 

God morgon, världen och alla med den. Jaja, jag har minsann varit vaken ett tag redan men har gjort lite annat innan jag tog mig hit. Lite kul blev det igår efter bloggandet om stickning och virkning och jag kommer ut på jobbet där jag fick träffa chefens nya assistent, och hon tillhör en av stickarnas häxmästare.
Hon kan inte bara sticka utan håller även i ett stickcafé, ute på Böleäng. Jag fick se ett av hennes alster som hon hade i väskan och man kunde ju som inte låta bli att köpa den, då det är detta mönster på, eller hur?
Och oh nej, mössan är inte till mig, men kanske att den passar Sally, vi hoppas på det.
Ett tag var det ju så poppis med dom där små virkade mössorna och svärmora var inte sen att vilja bidra med en sån till Nicco. Problemet var att hur än hon bar sig åt så blev det bara grytlappar, då tog hon helt sonika virkningen till grannen som hjälpte henne att få det till en mössa… inte bara en gång, utan två :) Men en mössa blev det ju, oavsett vem som egentligen gjorde den.
Idag blir det en lättsammare dag hos chefen vi ska ut på ärenden och vi blir upp plockade av färdtjänst. Så det känns helt ok och ikväll mina vänner, går startskottet för bastukväll med triss skrap, hahaa…
Vi bestämde förra gången, då vi kom in på detta med lotter och trav, att varför kan inte vi införa ett litet triss skrap tillsammans, ni ser ju rubrikerna framför er, eller hur? Bastugänget skrapade in storkovan, typ 1 miljon x tio… och sen väckte Åke mig. Nå, vi tar i alla fall med varsin lott, skrapar och delar på det som blir. Är man inte där eller har lämnat in en lott så är man inte med, enkelt va? Och detta gör vi varannan gång, man ska ju inte vara överambitiös.
Näpp, frukost kanske man skulle tagit sig innan det bär iväg. Önskar er alla en fin måndag!

Ingenting kan stoppa dom...

 

Theresé, Anders och Sally laddade för hemfärd igår, men dom skulle inte köra hela vägen utan ta in på nåt hotell någonstans mitt emellan. Sally fick väckas upp vid lunchtid, hon var inte så pigg och rask, förkylningen även där, tog ut sin rätt. Så Åke hade gott sällskap. Han låg hela dagen, i princip, och är därför, av förståeliga skäl, hemma idag.
Vi såg på filmen Avatar, i söndags, och jag kan inte låta bli att undra, vem, som var försten att rita en utomjording och miljön runt omkring. Rymdskeppen är snarlika i varenda film, med dörrar som öppnas på samma sätt, ansiktformerna är domsamma, oavsett vilken film du ser, ljud och annat.
Vad har dom utgått ifrån, undrar jag, är det vad någon, någon gång har berättat, är det brist på fantasi, vad är det som ens säger att en Alien, ska ha armar och ben, och varför ska monsteraliens alltid ha huggtänder, varför kan inte dom vara gräsätare och ha en hjärna mindre än en kuse. Jojo, jag vet, det skulle inte vara så skrämmande då :)
Inte för att jag vet att jag sett någon skrämmande utomjordisk film, förutom Alien, då den visades på tv, första gången, den vill jag minnas att man tyckte var lite spooky. Annars är dom där filmerna inga större favoriter, Avatar gick väl an, men kommer förmodligen att glömmas bort inom en snar framtid, den har med andra ord inte lämnat några särskilda avtryck hos mig.
Speaking of Aliens, så kom jag osökt att tänka på våra små Aliens vi har här hemma, katterna alltså. Nu har dom lyckats räkna ut att den självutlösande sprayen är slut, så stänger man kattluckan så går det en liten stund och sedan är dom och försöker bryta lös luckan från dörren.
Jag tog då helt sonika, den stora Coca-cola tunnan som jag har i sovrummet, och den väger sina modiga kilon då den är fullproppad med diverse saker, ljusslingor, verktyg, sladdar osv. och ställde den framför luckan, sedan ställdes en stor bricka närmast luckan också, eftersom tunnan är rund, så nu skulle dom inte nå att klösa på den.
Jo sa jag övermodigt, för några dagar sedan, tippar dom omkull den där tunnan, då ni. Och det var då precis vad dom gjorde igår kväll. Jag hade stängt in dom för att vi skulle kvälla, det går fem minuter, sedan hör jag att någon klöser och jäklas med luckan, hinner ställa mig upp och var på väg dit för att kolla så brickan stod på rätt ställe då tunnan brakar iväg utför källartrappen, ni kan ju tänka er ljudeffekterna.
Jag öppnar dörren och möts av ett inferno av saker som ligger utspridda över två trappor, hela vägen ner till källargolvet, och inte en katt så långt ögat kunde nå. Eller jo, Eloise sticker fram nosen från klätterträdets topp, då jag rundar hörnet därnere, och hon slickar sig runt nosen, precis som om hon ville säga –Vad gjorde du, varför väckte du upp oss för??? Men jag VET, till hundra procents säkerhet, att hon nu var den skyldige, den där oskyldiga minen har jag sett förut.
Näpp, det blir att köpa en refill på fy sprayen, alternativt en stålplåt som sätts för luckan då man stängt den, inget annat verkar ju kunna stoppa våra utomjordingar. Önskar er alla en fin onsdag.
Aliens... nä vadå, inte jag inte, i så fall, möjligtvis den där katten i den konstiga farkosten:
 

Årets absolut mest, onödiga köp...ever

 

Nu så här i slutet av året ska jag berätta om årets absoluta mest, onödigaste köp, ever. Jag har köpt en del klappar på tradera, där kan man ju hitta en hel del olika saker till rätt så vettiga priser. Nu råkade Maria, i värsta julstressen klicka in mig på sista minuten sidorna, och då…
Ni vet, där går det undan, vissa saker är det så bråttom med så du hinner bara klicka in dig på annonsen så är den redan borta, jojomensan.
Nu låg, där överst en strömbrytare a´la ”gammal”, och jag tänkte med en gång på Theresé och Anders, dom har en viss dragning till det som är gammeldags, och det flög genom huvudet att en sån där skulle dom ju kanske kunna behöva i ladugården eller på nåt annat ställe där dom håller på bygga sitt nya hus, så Maria tog kommandot över auktionen och tjopptjopp så var hon ägare till en strömbrytare för 30 svenska riksdaler.
Men genast då hon vunnit den, började hon fundera vad sjutton hon nu hade gjort… herre jösses, vad ska dom med EN strömbrytare till, vad hade hon tänkt egentligen.
Och inte nog nu med detta, då den damp ner i brevlådan och hon öppnade paketet blev hon varse en liten trasig kant också, hon gick in på annonsen, läste den mer noggrant den här gången och där stod det faktiskt att den var naggad. Så det var bara att gilla läget.
Hon lade den vid mikron och när hennes man, Åke ni vet, kom hem och upptäckte den så undrade han vad tusan det där var för nåt, vart har du hittat den där, frågade han… för du har väl hittat den…va? Jag ska berätta sa jag och gjorde det.
Han skrattade men sa sedan, det är ju en sån där strömbrytare vi har nere i tvättstugan, och den är ju trasig, den klickar inte då man ska tända lampan så man får finjustera lite, varje gång. Jamen hallå… då var det ju inte helt, bortkastat då :) Fast just för stunden hade det ju känts som årets onödigaste och dummaste köp.
Åke fixade lampan i hallen igår, den blev fin därute:
Och Theresé, Sally och Nicco satsade ju på Ohlssons tyger men det vart bortkastat, dom hade inte öppet. Själv gjorde jag 7 timmar på jobbet och är nu återigen ledig i dagarna 3, sen har jag helgen innan nyårsafton. Önskar er alla en fin annandag jul!

Det var det, det...

 

Det var den julaftonen det, mycket mat och många klappar. Vi hade ingen tomte men väl en tomtenissa, och det funkade lika bra. Så här såg hon ut:
 
Och hon talade med bred norrländska och Sally köpte det paketet :)
Vi gav henne en kundvagn, och gissa om hon körde med den resten av kvällen, fullpackad med saker:
Jag fick örhänge och halsband av Nicco:
Smycken av min käre make, Åke:
(Nej Tina, det var inte den med dom rosa hornen, men ändock en döskalle :))
Och en ny lampa, som jag vill ha i hallen plus en termos, av Theresé och Anders:
Anders föräldrar, hade även dom skickat med en sak till barhyllan, tydligen ett måste till julen, och en Aladin ask:
Sedan han Tina åka förbi, även hon med en sak till hyllan, men som hon skrev, inget man blir på fyllan… av :)
Även Rickard gav oss en julklapp, en dörrmatta som får pryda sin plats i hallen:
Idag jobbar jag, därav den tidiga timmen, och nu är det frukost som väntar innan avfärd. Theresé, Nicco och Sally, skulle nog ner på stan och se om Ohlssons har öppet, Nicco fick en symaskin i julklapp och ska väl nu få sig lite tygbitar att sy loss på.
Åke hade planer på att ta bort plogkanten, han, och det kan också behövas, den blir ju så packad och hård när plogbilen kör förbi. Önskar er alla en fin juldag!

Typ... piruett style!

 

Theresé och Sally dök upp innan vi hunnit äta upp frukosten igår, fast jag ska ju i sanningens mening säga att vi var rätt så sega på att få i oss den också. Typ vid tio tiden :) Och sen var det full rulle hela dagen tills Sally knoppade in.
Vi hann med Strömpilen där folk fick grabba till sig varje parkeringsplats, där gällde det att ta första bästa och det snabbt också. Sen åkte vi upp till mamma och höll henne sällskap ett tag, åkte vidare till Kvantum där vi inte ens provade att svänga in så vi åkte hem och tog Sallys bob och gick över på HP:s istället.
Och vad tror ni Maria gör då? Jo, hon drar skyndsamt Sally över vägen, kommer över på andra sidan och känner sig safe, då kliver hon på världens halkigaste fläck, och ramlar rätt på knäet, vrider runt på något konstigt sätt, typ piruett style och får bobben i sidan.
Nu gjorde bobben ingenting, men jag trodde att jag brutit benet, kunde knappt ställa mig upp och inte är det ett dugg bättre idag, men benet sitter ju där det ska så det har väl blivit någon muskelbristning eller om det kan vara nåt annat som lossnat i benet. Vilken talang, hade säkert fått tio poäng om det varit en tävling.
Fixade middag och efter Sally hoppat i säng skulle Theresé ha fram allt Lego, både från hennes tid och Niccos, och det är inte lite det. Hon plockade fram den här klossen och undrade hur man skulle kunna kvalitetssäkra den för framtiden, ja, det kan jag inte svara på :)
Sedan började hon bygga ihop sin Lego ö, och där finns det en skattkista innehållandes små guldpengar, och kan ni tänka er att jag faktiskt vet vart dom slantarna finns, i städskåpet, och där i knappburken hittade jag en peng, men kan garantera att om vi tömmer skåpet så ligger där åtminstone tre pengar till, men det ids jag bara inte göra, tömma det alltså, men den dagen barnen ärver huset så vet ju Theresé vart hon ska leta då, om hon vill ha mer pengar.
Lillbrorsan kom också upp igår men han lyckades hitta av den milslånga bilkön norr om Gävle så han fick stå någon timme eller två, innan dom tog sig vidare. Han, Nicklas och mamma kommer hit och käkar middag ikväll.
Nu är alla uppe i alla fall, förutom Nicco då, men hon har ju ärvt mammas talang där, att kunna sova länge länge, utan problem. Sally har käkat frukost och vi har hunnit få i oss dagens första kopp kaffe. Önskar er alla en bra… dan före dopparedan.

Så mycket allvarligt!!!

 

Jo, idag känns det att jag tränade igår, hahaa…. Så typiskt. Jag hann undra tvärt, då jag slängde benen över sängkanten, vad stackarn jag hade gjort som hade så ont i låren… men nu vet jag, inget allvarligt :)
Mera allvarligt hade det kunnat bli… eller njae, nu överdrev jag lite, men i alla fall… den gången vi var till Junsele djurpark. Nicco satt i barnvagnen, och var väl kanske en 3 år, någonting. Vi gjorde en sedvanlig rundvandring i parken och kom fram till hästarna. En sån där modell mindre.
Jag styrde upp vagnen mot staketet så Nicco skulle få se på dom ordentligt, och då passade ena hästen på att sticka ut mulen, bita tag i vagnen och höll på slita in den i hagen. Den ryckte och jag drog tillbaka, en liten dragkamp uppstod men jag vann, hehee…
Berättade detta för Nicco för någon dag sedan och hon såg förskräckt ut, trodde att hon varit nära att bli hästmat, och kom så på att detta kanske är anledning till varför hon inte gillar hästar, tja, inte omöjligt :)
Vi klädde granen igår, på jobbet, och julpysslade ihop lite julgrans dekorationer. Vi slog in i lite godis så en julgransplundring står nog på schemat då granen ska ut. Jag frågade brordottern som är där om hon visste vad julgransplundring är för något, och det hade hon aldrig hört talas om.
Nä, jag trodde inte det heller, det är väl nåt som helt dött ut. Själv hade jag fördelen att få följa med min morbror, som jobbade på Astra, på deras julgransplundringar, och Theresé fick haka på sin farmor på Handelsbanken, där dom hade stora julgransplundringsfester.
Men en sån sak idag, skulle väl knappast vara något för dagens barn att uppleva, allt det där har dom ju redan varje dag gratis. På tv visas tecknade filmer dygnet runt, lördagsgodis enbart på lördagar är inte heller något som efterlevs av alla, och dansa runt granarna, hm… ja jag undrar jag.
Skulle gissa att man fick uppdatera, modifiera och förnya en hel del för att det skulle vara nåt att höja ögonbrynen åt, tyvärr. Eller så fick man ha festerna för barn under 5 år, dom kan ju fortfarande uppskatta det enkla.
Näpp, nu ska jag se om jag hinner göra nåt vettigt innan Theresé och Sally dyker upp. Önskar er alla en fin lördag!

Ska inte avslöja för mycket...

 

Jag har inte skrivit om detta tidigare och ska heller inte avslöja för mycket den här gången, men jag fick för några månader sedan en kommentar eller om det var ett mejl (jag kommer inte ihåg) från en man som varit med på ett av alla youtube klipp jag lagt ut, och han var med där, högst ovilligt.
Nu undrade han om jag kunde tänka mig att plocka bort detta klipp från min blogg, vilket jag faktiskt gjorde. Nu råkar denna mannen hålla på med musik, och därför ville han inte figurera på ett sånt klipp för att eventuellt förstöra hans rykte, och igår damp det ner ett litet paket med en cd skiva av mannen ifråga samt ett litet brev, detta som tack för att jag tagit bort klippet från bloggen.
Så jag tackar så mycket för skivan, den var inte alls dålig, countrymusik går nog alltid vägen, själv lyssnar jag ju nu inte så mycket på den varan, men jag tror att jag ska låna ut den till min mamma, hon som har på radion alltjämt, så ska hon få lyssna på den. Tack så mycket för den!
Apropå musik så sms:ade jag till Theresé i förrgår, och så skrev hon att hon satt och pratade med John, Magnus och Ulf… i Uppsala. Jag känner bara en John och förstod att det var Wolfman Jack bandet hon surrade med… på nätet tänkte ju jag, men så mms:ade hon en bild på gänget, hon och Anders var där och skulle se då dom uppträdde.
Jag kontrade genast med att skicka tillbaka en bild på Åke, sittandes här i soffan med min poncho över sig, och skrev att jag minsann hade en kändis i soffan, jag med, ingen att förakta. Dom kollade in bilden, skrattade och sa att dom lovade att använda den till nästa skivomslag, hahaa… jodå.
Theresé och Sally börjar sin resa hit, idag, och har väl planer på att stanna någonstans i Sundsvall och sova över till imorgon. Så blir det inte så lång resa at sitta still, för Sally. Och lillebror Lars med sonen Nicklas, kör också upp hit imorgon, från Stockholm. Nu är det ju inte långt kvar till julafton, man fattar det inte.
Själv ska jag nu göra mig klar att åka och träna och sedan svischa upp på tandakuten och förhoppningsvis få tanden fixad så den går att använda och sedan jobbar jag eftermiddag. Igår var vi faktiskt bara hemma hos chefen, och det var skönt, jag kokade smörkola som jag kallade miffokola för jag vet inte vad som hände med konsistensen och sedan stekte vi en hel kyckling i ugnen och sånt där.
Ikväll blir det väl julgranspyssel, om jag förstod det rätt, dom ska ha en brorsdotter där, över julen och hon vill ha något att sysselsättas med. Önskar er nu alla en toppen fredag!
 

2, snart avslutade projekt, jodå.

 

Det blev en trevlig liten utflykt igår, till slöjdarnas hus, där jag hittade något som Sally ska få ha på fötterna, och sedan investerade jag i två lotter a´5:- och vann… ja, jag vann, en tändsticksask med ett litet broderat hjärta på, jojomensan :) Även Ingegerd drog en vinst… samma sak fast hon nöjde sig med en lott.
Sedan fortsatte vi allihop över älven där vi gick in på returmarknaden och där fyndade jag två stycken ljushållare, och dom kostade hela 5:- styck, inget större hemmansköp, med andra ord, även Kerstin och Birgitta hittade varsin liknande hållare.
Vi avslutade utflykten med kaffe hemma här på 1:an. Lime och citron pajen var inte dålig ni, här ska ni få receptet på den… bara för att:
Citronpaj med lime
En bit citronpaj med lime serverad med vispgrädde
Ingredienser:
Pajskal:
•3 dl vetemjöl
•2 msk strösocker
•125 g smör eller margarin
•1 äggula eller 2-3 msk vatten
Fyllning:
•3 ägg
•2 dl strösocker
•2 msk vetemjöl
•2 tsk vaniljsocker
•2 dl vispgrädde
•1 lime
•1 citron
Garnering:
•1 lime
•florsocker
Servering:
•3 dl vispgrädde
Gör så här:
Gör pajskalet. Låt smöret/margarinet bli rumsvarmt. Rör ihop smör/margarin, socker och mjöl till en grynig massa, gärna med elvisp. Tillsätt äggulan eller vattnet och arbeta ihop till en deg.
Tryck ut degen i en pajform ca 24 cm i diameter. Ställ in i kylen ca 30 minuter eller frysen ca 10 minuter.
Gör fyllningen: Vispa ägg och socker pösigt. Rör ner vetemjöl, vaniljsocker och grädden (som ej behöver vispas).
Riv skalet på lime och citron och pressa ur saften. Tillsätt saft och skal till smeten och rör till en jämn smet. Häll smeten i pajskalet. Grädda i nedre delen av ugnen i 200°C i ca 30 minuter.
Låt pajen svalna. Sikta över florsocker och skiva lime och garnera med.
Servera pajen lite ljummen eller kall med vispad grädde.
Pajen kan förvaras färdiggräddad i kylskåp två dagar innan servering.
Inte så krångligt alls och den gick alldeles ypperligt bra, att äta kall.
På kvällen avslutade jag och Åke projekt trapphusbonad, som nu pågått i över 1 år, jepp, borde alltså firas med något storartat… typ… champagne, fast vi inte dricker det :)
Så här blev det:
Och jag kan ju tala om att det inte bara var tvärgjort, nån ska ju stå på stegen, det ska måttas och skruvas och fås fast, men nu sitter den där.
Idag är det ett annat projekt som ska avslutas… projekt hissåkning med Tina, hehee… ja, har man inte något att göra så hittar man på nåt, eller hur. Vi ska även ta en promenad i omgivningarna runt lasarettet och ta en kaffe uppe på Ullas på tågstationen, kul med omväxling och något annat annorlunda och nytt att se på. Önskar er alla en toppen torsdag!

Vilka hommelkusar!

 

Ett fynd gjordes igår… eller ett fynd och fynd, 400 svenska enkronor ville dom ha för Åkes nattduksbord alá stringtelefonhylla, men å andra sidan, vi har letat i några år nu, och på tradera kanske man fått ett för 300, men då tillkommer frakt samt att du inte får se hur det ser ut, innan du köper det, så därför ska man väl inte säga nåt om dessa  400…tror jag.
En banankaka hade jag slängt ihop som åkte med i skuffen då vi åkte iväg till Rödåsel, så vi stannade på hemvägen, i Hissjö, där Emma och Johan bor, så dom fick stå för kaffet.
Theresé och Anders hade bestämt sig för att äta ute så jag blev barnvakt under tiden. Det gick bara bra, Sally är inte speciellt krävande, men lik mamma då hon var liten. Spelar ingen roll hur trött dom är, sova ska dom inte, utan det ska vridas, vändas, ställa sig upp, hoppa ner, hoppa upp, vrida åt andra hållet och snudd på, stå på huvudet.
Jag berättade för Sally vad min farmor skulle ha sagt om hon levat och sett henne. Och sluta läs nu, ni som inte har en mage som klarar av det. –Har du mask i stjärten? Det var ett stående uttryck farmor hade då vi var små, det sa hon nu med ett underfundigt leende på läpparna, och vi begrep nog aldrig vad hon menade :)
Hon kallade även smuts under naglarna för kråkbajs, och det sa även jag då Theresé var liten, så hon, den stackaren trodde att kråkorna skulle komma och bajsa under hennes naglar, inte speciellt trevligt minsann, hon var lite smårädd för att dom skulle komma. Ja vilka påhitt!
Nu åker dom hem idag, så allting kommer sakta men säkert återgå till vardagen och det gamla vanliga igen, men inte alltför länge… julen står ju snart för dörren och då kommer dom igen.
Jag fick ett mejl från "Kul-Janne" som har tagit reda på följande, och nu har jag kopierat hans mejl:
Björkarnas gåta är löst! Jag har pratat med en av "planterarna"
och han sade att björkarna kom från södra sverige och var lite
vissna, så de gödslade dem och björkarna dog. De sågade av dem halvvägs för de ville inte spännbanden och störarna skulle stå och svaja. Nu sätter de ut nya och hoppas på bättre tur. Slutcitat.
Jaha, svårare än så var det inte, men vilka hommelkusar, och mörkret är inte fixat än, så ett problem eller mysterium återstår.
Känns som att det är dags att fixa frukost nu, Sally dundrade in genom dörren klockan åtta så hon håller nog på vara hungrig. Önskar er alla en fin söndag, återkommer med fototrissen sedan.

-SPEC, säger Nicco

 

Jag hämtade upp mamma igår, vi hade några ärenden, på blomaffären, sedan skulle vi handla lite inför torsdagens lilla middagsträff, och det skulle beställas catering till densamme.
Sedan hämtade jag upp Nicco då hon slutat skolan, Rickard fyllde nämligen år och hon ville köpa något åt honom så vi åkte ner på stan. Jag parkerade utanför Musikanten, stoppar in bankkortet i automaten och väntar… väntar…väntar, efter fem minuter blir jag less och drar ut kortet, det står att jag betalat 25 kronor men någon biljett fick jag inte.
Så dyker det upp en p-vakt, så där lite lämpligt så jag haffar honom och undrar om han kan hjälpa mig. Det har tydligen blivit nåt fel på automaten… -SPEC, säger Nicco, det beror antagligen på att det var jag som stoppade in kortet, vem annars kan ha sönder saker bara genom att passera dom :)
Han skriver ut en fin gul lapp som ersätter den vanliga p-biljetten, Nicco tyckte den såg grymt oseriös ut:
Men han bjöd på en halvtimme som plåster på såret. Nu var vi klar en timme innan tiden gick ut så jag frågade Nicco om hon trodde att jag kunde kränga p-biljetten för några kronor, men hon var ytterst tveksam.
Vi passerade genom Saga gallerian, men där fanns inget som var speciellt intressant, inte för Nicco att köpa till Rickard i alla fall, så vi fortsatte ner till blomaffären där vi beställde en blomuppsättning som ska ligga vid kistan, från jag, Åke, Nicco, Theresé, Anders och Sally. Dom hade en jättefin stjärna, som jag hade velat ha, men 2000:- lät aningens dyrt, må jag ju säga, så det var väl tur att dom inte hade hunnit göra den klar i alla fall, så valet fick bli en annan fin uppsättning, på bandet med namnen ville jag ha textraden: Du tänder stjärnorna! Och det blir säkert bra.
Sedan tog vi sikte på Lagerhaus, där hon hittade present, och jag införskaffade en rosa soptunna, jajamensan, som blir den nya förvaringen för Sallys leksaker som hon har här, lätt att städa upp och lika lätt att sedan bära ner i källaren till nästa gång dom kommer.
Efter middagen så var det möte med prästen och genomgång inför fredagen. Det blir säkert bra, känns också som att en del av allt man gått runt med, kommer att kunna läggas bakom en, då den dagen är över.
Idag ska jag träffa en gammal (jaja, hon är yngre än jag) arbetskompis, vi ska ta en lunch någonstans, och sedan ska jag se om jag kan fixa en skjorta och kanske slips, till Åke, vi får se hur det blir med det. Önskar er alla en fin tisdag!

Vilken stjärna!!!

 

Uppe med tuppen, igen. Så är det då man jobbar helg ibland. Men ska jag vara riktigt ärlig så hade jag stannat hemma och varit sjuk, om det inte hade varit för att jag redan har borta så många dagar. Nåja, jag får repa mig under veckan istället (trodde hon ja).
Theresé har släktforskat och gjort i ordning en bok med en god början på vår släkt, och den boken med bilder och små historier, karta och annat, fick Emma på sin födelsedag igår. Och nu vill ju naturligtvis alla ha en sån bok.
Det fanns bland annat en man dom kallade för slekafot, och slekig, kanske ni vet vad det betyder? Att något inte är riktigt åtskruvat eller skrankligt på något sätt. Denne man hade en sjukdom som gjorde att han var tvungen att amputera foten, sedan gjordes en ledad protes i trä, men foten var inte så stabil utan just slekig, därav namnet, slekafot. Han tillverkade förövrigt Kourbevare kaffekvarnen, och en sån skulle Maria ha velat ha.
Åkes moster, har en sån, då hon en gång i tiden bodde lite kortvarigt i just Kourbevare, se där, vad världen är liten.
Jag passade på att lära Sally att stå på händer igår, och det gick väldans bra, kolla in bara vilken stjärna:
På kvällskvisten åkte vi ut och tände ljus på gravarna, och vi var ju inte ensamma om att göra det.
Ni vet ju att vi var till Malå för några veckor sedan, och lunchen intog vi på Byblos pizzeria, men jag undrar om inte ett litet fel smugit sig in i deras matsedel, eller vad tror ni om den vegetariska pastan?
Hahaa… där fick dom allt till det, eller. Frukost dags och sedan är det bara att åka. Önskar er alla en fin söndag och Theresé och Sally får ha en trevlig resa hem, vi ses på torsdag igen!

Inte så smart

 

Det blev ingen smart kombination… igår, innan sänggåendet så tog Maria lite honung på en sked (jag gillar INTE honung, men den lenar, tillfälligt), sedan tog jag en matsked hostmedicin, och avsluta med en sån där bedövande, värdelös tablett. Nu vet jag sedan tidigare erfarenheter, att man inte ska ha något i munnen då man går i säng, men det hade jag, och jag vaknade en timme senare med halva tabletten kvar i munnen men nu var ena sidan av kinden (på insidan) skrövlig och lätt irriterad, jodå.
Och givetvis, inget av allt jag gjorde i förebyggande syfte, hade någon som helst verkan. Big big surprise… or not!
Vi var en sväng på Svenska Hem och sedan gick vi en trappa upp till Barnens Hus, igår förmiddag. Jag tog fram storplånboken och köpte en sån där liten billig dockvagn som Sally ska få ha här, och en liten börs med låtsaspengar. Dom gnolade hon på och lekte med hela kvällen igår och det var det första hon frågade efter i morse.
Jag var också ner och letade efter en lämplig docka att använda till vagnen, vi har några stycken i en kartong nere i källaren, som Nicco haft då hon var liten. Och vilken tur, jag letar efter en sak och hittar en annan, som Åke letat och frågat efter i några månader nu, två informations pärmar om Scania bussar. Dom låg längst in och längst ner i en garderob.
Idag fyller lillasyster Emma år… hela 26 år, så vi passar på att gratulera henne här så kanske vi blir dom första idag att göra det: Grattis på födelsedagen, hoppas det blir en dag med mycket go´fika, presenter och trevligt sällskap.
Annars inga nyheter… Sally pratar på om både ditt och datt, har lite svårt med bokstaven S, så det låter lite roligt då hon säger att Hallu, ha hova i hängen! Men det är inte så svårt att förstå vad hon menar, och det är ju huvudsaken. Lite teckenspråk brukar Theresé också köra med henne, bara för att. Och det är ju smart, tycker jag, varför skulle man egentligen inte kunna införa teckenspråk som ämne i skolan, ingen blir ju dummare av det.
Nä, nu ska jag ställa mig i duschen, önskar er alla en trivsam lördag!

Ett glas vatten...tack!

 

Jag har så fruktansvärt ont i halsen så det känns som om jag svalt en kaktus… tack för den du, televerket! Och då är det ju jätteenkelt att ligga och sova, eller var det en sanning med viss modifikation. Tvi vale, säger jag!
Förra gången jag hade så här fruktansvärt ont i halsen blev jag lurad, av reklamen förstås, att köpa såna där tabletter man ska suga på, så ger dom en viss bedövning, jaha säger jag, vart då… i stortån eller? Jag upplever ingen effekt överhuvudtaget annat än att tabletten i sig är dålig. Bedövning för mig är att det ska bli, åtminstone hälften så ont eller att man inte känner något alls, men inte då.
Eventuellt, kanske, om man känner efter ordentligt, så kan jag uppleva en viss skillnad, men inte i halsen utan i tungan, och hallå, det är inte den som svider och gör ont. Jaja, jag behöver ju inte köpa fler såna tabletter, utan jag kan dricka te med honung eller äta en iskall glass, jodå.
Igår var vi ner en sväng på stan sedan bjöd mamma på lunch så vi åkte upp till henne, jag, Theresé och Sally. Och efter det besöket tog vi den nya vägen upp på Kvantum, där det införskaffades ”gass”, på Sallys begäran, och ok, på min med då. Och ”gass” betyder nu glass, om ni  nu inte förstod det :)
Jag jobbade ju en gång i tiden i ett kök på dagis, jag gick utanpå ordinarie personal, i detta fall en gammal skolkompis, Sussie, som var min handledare eller vad man ska kalla det. Nu var detta på den tiden då barnen var tillåtna i köket, och in kom en utländska som jobbad på en av avdelningarna, och med sig hade hon en unghop på 5-6 stycken.
Några av barnen var upprörda över något så det var lite gnäll och tandagnissel, då säger fröken med hög röst: Men ni kanske vill ha en GLAAASSS… och där hinner alla barnen börja på hoppa och skriker JAAAA, sen fortsätter hon meningen… med vatten. Och där tog glädjen slut. Ett glas med vatten, var vad hon erbjöd, men en glass, var vad dom trodde att dom skulle få. Här var det lite språkförbistringar, och barnen fick lära sig den hårda vägen, skillnaden på glas och glass...kanske :)
Så var det fredag igen och egentligen min arbetarhelg, men imorgon är jag ledig, tack vare att Theresé och Sally skulle komma, men på söndag jobbar jag… om jag nu står på benen, vill säga. Men jag tycker också att det borde börja på vända nu, jag kände ju av förkylningen redan i måndags, och sedan har det bara gått utför. Nåja, nu önskar jag er en fin fredag och hoppas att jag får en likadan.

Vad kan man göra?

 

Är det något jag absolut inte gillar, så är det människor som utnyttjar andra, som är i beroendeställning och inte klarar sig själv. Om ni bara visste (ja, många av er vet förmodligen precis vad jag vet, men ändå), hur det ser ut, runt omkring om oss.
När en människa, gång på gång, blir lovad guld och gröna skogar, men har inte ens fått en liten kvist, men denne någon fortsätter att hoppas och tro, men jag VET, att det aldrig kommer att hända. Så tragiskt, och vad kan man göra då man själv ansvarar för dom val man gör? Och du ser allt det här, men människan som är utsatt, väljer att fortsätta, leva det liv som är en ren misär, i tron att det kommer att ske en förändring.
Det är ju precis som dom som misshandlas i sina förhållanden, men inte vet hur dom ska ta sig ur, dom känner sig låst, och säkert tror också många att just dom , ska kunna få den andre hälften att ändra på sig, men det brukar oftast inte heller ske.
Det slutar med att dom själva, ”slänger” bort sitt liv på en dröm dom en gång hade, men som blev en mardröm, med kanske både psykisk och fysisk misshandel, dom tar emot, men ger aldrig igen. Dom sluter sig själva och går under, på grund av den andre människans manipulativa sätt, där h*n lindar sin partner runt fingret och håller h*n där, i stadigt grep, och gud nåde, om h*n försöker ta sig därifrån.
Jag vet, precis som ni, att det finns dom som klarar sig och kan gå vidare, och dom har verkligen gjort ett val till deras egen fördel, och dom hade förmodligen det lilla extra, för att kunna ta sig därifrån. Tyvärr har inte alla det, och även fast hjälp erbjuds, så sitter dom kvar i sina hem, med dom människor runt omkring, som fortsätter dra ner dom i djupet… usch!!!
Nå, nu har jag fått skriva av mig om det, bara något som poppade upp igår och som jag kände att jag ville skriva ner. Idag finns pappas dödsannons i tidningen, så jag ska köpa ett exemplar, och till er som har tänkt komma, kom ihåg att anmälan ska göras senast måndag, det blev ju lite kort om tid.
Igår blev jag ju bjuden på frukost mackor av världens bästa Tina, som kom förbi på morgonkröken, jag stod för kaffet och hon för sina hembakade bröd med brieost och allt annat gott på. Sedan kom Annelie från jobbet och jag och hon tog Jeepen ut på procurator, där vi sedan inväntade chefen och andra Anneli, som kom med färdtjänsten. Vi provade ut jackor, som ska beställas hem och sedan bjöd jag Annelie på lunch och kaffe innan hon skulle iväg och jobba.
Hämtade upp Theresé och Sally, som nu är här till på söndag oh sedan åkte vi upp och hämtade mamma som fick bli bjuden på middag, varmkorv och potatismos i all enkelhet, men det dög lika bra som vad som helst annat :)
Får se om vi tar en sväng ner på stan idag. Önskar er alla en fin torsdag!
 

Vi var minsann påhittiga...

 

Vi hade en trevlig fikaträff ute på mina föräldrars gård, uppe på Mariehem, igår. Det var en klasskompis till mig, och på den tiden även min bästis, som är på besök hos hennes föräldrar, som råkar bo på samma gård som mina.
Vi satt därute, hennes mamma och min, hon med sina barn och jag, och drack kaffe och pratade på.
Det var X antal år sedan vi sågs, kanske inte så konstigt egentligen, då hon numer är bosatt därnere i södern. Hon har, kan ni tänka er, två tvillingpojkar, och vilket jobb hon gör som tar hand om dom, ensam, och med sån entusiasm. Hon är ju till åldern, lika gamm…ung som jag, och killarna är inte fyllda två, än, så hon har verkligen det hon gör.
Men det hon gör ser hon ut att fixa galant, själv har man ju blivit lite mer laid back, kanhända på grund av åldern och att man redan uppfostrat två barn som ju är självgående idag. Jag är inte avundsjuk på att ha småbarn, nä, det är precis som dom brukar säga, att få barnbarn att skämma bort är helt perfekt, och då får man också njuta av dom finare stunderna.
Och det räcker ju också gott och väl att få se andras barn så där, vilka fina killar, busiga, påhittiga, nyfikna och otroligt fulla av energi, och det är väl där det brister för en själv, man har inte den energin, inte jag, men deras mamma :) och det är ju en himla tur. Sen är det som man säger om årstiderna, alla har sin tjusning, och samma sak är det med barn, alla åldrar har också sin tjusning, och allt det har då Annica kvar att se fram emot.
Jag och Annica har en varit med om en hel del då vi var mindre, ojoj, vi var minsann påhittiga vi också, till våra föräldrars förtret, eller ja, det var inte alltid vi gjorde galna saker, vi var nog rätt så snälla… ibland, också. Vi tjuvlånade ju brorsan moped, inte bara en gång utan två :) fast vi blev ju påkomna och det var inte lika spännande som vårat upplägg då vi drog ut moppen och kollade in om kusten var klar.
Vi gick runt och intervjuade folk, bara sådär på måfå och inte i ett egentligt syfte, utan bara för att vi ville veta vad dom tyckte om serien, förintelsen. Vi råkade då träffa på en man som faktiskt hade föräldrar som suttit i ett av lägren, och han berättade en del av sin livshistoria, där vi satt på busshållsplatsen, vilken grej!
Vi körde också det där traditionella buset, då man knyter fast en plånbok i ett snöre och drar iväg den då någon ska till att plocka upp den, det tyckte den äldre generationen var så roligt att vi fick pengar för att vi gjort deras dag, ja, det var kanske lite skillnad det, om man jämför med hur det ser ut idag. Det var även Annica som satt med då jag ringde till Abbas fiskbullar och frågade om Agneta eller Anne-frid var där, vi trodde ju att det var dom som hade den lilla fiskbullsproduktionen vid sidan om deras turnerande med popgruppen Abba, jojomensan.
Ja man var väl lite som man vart, från början, men det var kul, på den tiden, och mycket hann man med, känns det som. Idag hinner man ingenting, inte ens reflektera över vad man borde ha hunnit. Fast å andra sidan, jag sitter ju här och skriver, och då reflekterar man ju också, och det har jag minsann tid med, jodå. Men jag ser också på mitt skrivande som terapi eller vad man ska kalla det. Skulle kännas tomt, att inte längre sitta här och påta på med datorn.
Jag skrev att dom satt in en sak i pappas mage för att underlätta med mat och medicin, det får jag dementera, det skulle dom ha gjort och enligt boken dom skriver i så var det klart, men så var inte fallet, dom hann inte med att göra det, och förmodligen skrev dom in det då han låg på operationen, därav missförståndet.
Idag ska vi upp klockan tre och få prata med läkaren för att få höra deras framtida planer, men dessförinnan ska jag på utvecklingssamtal med Nicco, på skolan, och sedan träffa Tina från jobbet, vi ska på Expo och se om dom har nåt roligt där, och sedan tar vi en kaffe, innan jag blåser iväg.
Önskar er alla en fin onsdag!
 

Det kommer mera...

En som hade otur och snurrade några varv... men han klarade sig då utan men, värre blev det för bilen:

Sally skulle sova en stund på dagen, och till slut så:

Sen var det fullt ös igen:

Tur att man kan hålla för...öronen, ehh, hörselkåporna. Jo, bilarna låter illa, säger Sally.

Och ännu mer tur att man kan roa sig med annat också, inte bara titta på bilar:

Äsch, det gick inte att knyta ihop Nicco skor, vi rycker av dom istället och testar dom själv:

Tierp tur och retur

 

Ja jisses hur ska man börja det här inlägget, hm…Åke fick i sista stund veta att han inte fick ledigt på torsdagen, katastrof, för detta innebar att vi skulle missa en dags tävlande i Tierp och rykten sa att dom bara skulle få kvala en enda sväng på fredagen.
Men han fick i alla fall byta körning och därmed sluta några timmar tidigare, men det hjälpte föga, grindarna i Tierp var stängda för natten då vi kom fram och vi frågade vackert om vi kunde få sova därutanför, och jodå, det skulle gå bra. Klockan sju skulle grindarna öppna.
Men ni kan ju backa bakåt en bit, sa funktionären och vi provade…och provade och provade, men tji i h…någonting, bussen rörde sig icket. Handbromsen hade fastnat. Ut och under bussen, slit och dra i spaken och till slut, fick vi den bakåt två meter. Bäddade och somnade rätt så omgående, för att vakna till väckaren halvsju på fredagsmorgonen. Och då hade vi ett gäng bussar och husvagnar bakom oss.
In och hämta papperen i sekretariatet, starta upp bussen och sedan ni…tog det 30-40 minuter innan vi ens passerade den där j-kla grinden. Handbromsen hade låst sig igen och nu var det dessutom bråttom. Dragstern skulle först och främst provstartas då vi inte testat den än, och besiktas, och första start skulle vara vid halvnio, panik!!!
Och nu fick vi se vår ”fina” depåplats ute på en sumpmark med vattenpölar, strategiskt utplacerade så man inte kunde planera att gå torrskodd, en meter utanför presenningarna vi fick lägga ut. Nå, blöta har vi ju varit med om förut så vi ångade på, och det gjorde dragstern också, vid provstartningen, det formligen rann metanol under dragstern och det såg verkligen inte bra ut, men den gick och det rann inget så länge hon gasade.
Iväg på besiktningen, där hon fick klartecken, järnet tillbaka till bussen, omklädning och då hade redan juniorarna börjat lajna upp, så det var bara att åka iväg. Jag och Rickard stod på läktaren och höll tummarna och blev lurade när nästsista paret åkte ut, vi trodde att det var Nicco och jag jublade inombords, allt såg bra ut, men säg den lycka som varar, det var inte Nicco, hon var paret efter och då rullade dom undan henne, med andra ord problem.
Och det var väl den tävlingen det… felsökning, vi fick jätte mycket hjälp av dom kringboende juniorar familjerna som gav tips från höger och vänster. Anders och Sally kom rullandes och en Kurtan, som vi köpt delar av, och han kan det där med juniordragsters och hur dom funkar, dels fick vi veta att förgasaren lutade för mycket och det skulle då vara anledningen till spillet av metanol, det skruvades om och när vi tror att allt är som det ska så formligen sprutar det metanol genom ljuddämparen.
Till slut, och efter många om och men, upptäcks felet, två slangar är felkopplade vilket har gjort att det varit direktinsprutning av bränslet och så funkar det inte. Men för Niccos del är det över i alla fall, i och med att det körs EM klasser den här helgen så får dom gå före allt annat, det blir inget fler kval, och på lördag körs det bara en eliminering och där kommer ju inte Nicco med då hon inte fått kvala in.
Jaja, med facit i hand skulle vi gjort mycket annorlunda, men facit har man ju först efteråt. Då skulle vi aldrig åkt på en tävling med EM klasserna inbokade utan då hade vi satsat på tävlingen dom har i september istället, och då hade det förhoppningsvis blivit fler körningar, men nu vet vi ju det och satsar på maj, nästa år, istället.
Banan i sig, i Tierp. Är absolut något i särklass, jättefina läktare, häftig bana, lite väntetider, allt rullar på, för vår del blir det absolut största minuset vår depåplats, men det är väl som dom säger, EM klasser går först (och ja, dom är väl störst) och då får dom mindre vika plats åt dom. Det är inte kul att ha med sig tre par skor och dom är dyngsura efter några timmar och dom torkar inte upp heller.
Jag sa att vi skulle ha haft med oss en hajfena som vi kunnat placera i någon av vattenpölarna så hade säkert nån trott på det också. Det regnade under natten mot lördagen så jag trodde inte ens att det skulle bli några körningar men där finns resurser till att torka upp och sedan hade dom en väldans tur som slapp mer regn så länge vi var kvar i alla fall. Vi beslutade enhälligt att åka hem, det kändes som om vi gjort och sett det vi kom för, och det är ju alltid bättre i det fallet att ha en extra dag hemma för annat pyssel. Och hemma är vi nu, vi anlände till västerslätt, 23:45 pip, igår, och nu är vi på benen.
Vi fick i alla fall veta vad felet är, vi fick träffa Sally som busade på i vanlig fart och hon om någon, diggade verkligen depåplatsen, haha, med alla pölar man kan hoppa i. Vi fick fira Theresé (ja Anders fick också vara med på ett hörn då även han fyllt år) och vi hade en dag tillsammans, Theresé och Sally sov över i bussen och det gick då bra det med.
Här får ni några bilder därifrån… mera kommer senare. Ha en fin söndag!

Hoolen hiner... inte

 

Första stoppet blev vid det sedvanliga Karlssons i Morgongåva, en affär som liknar ÖoB, eller Dollarstore, fast kanske med lite andra saker. Det ligger inte så värst långt från Järlåsa, så man kan inte påstå att vi direkt behövde den pausen, men är det semester så är det.
Lunch intogs på Hakkegård i Hagsta (tror jag att det heter), jag gillar verkligen deras finurliga sätt att meddela att maten är klar. Man får en dosa med sig på brickan och då den sätter igång att både blinka och pipa så är just din mat klar.
Visst är det betydligt bättre än att man ska sitta och försöka höra vilken mat det är dom ropar ut och skulle du nu råka på vara döv eller höra sämre så ser du ju när det blinkar. En sån grej skulle kunna användas på andra ställen också.
Middagen passade att tas i Docksta och sedan rullade bussen lätt hem. Med vattentornet som riktmärke så kände man att vi var hemma.
Konstigt att det alltid har varit så, när man var liten och vi kom hem från stugan så blev det världens jubel då man såg vattentornet…det var hemma det. Och på nåt sätt så är det så även idag.
Två nyfikna katter stod och hängde vid dörren då jag öppnade den, dom hade nog allt hört då bussen backade in på gården, jag plingade på dörrklockan och *tjopp* så hade dom rusat in i hallen. Dom har bara haft det bra härhemma, med Birgitta som kattvakt, bussen kommer dom aldrig att börja gilla, tyvärr.
Det dröjde sedan inte länge innan himlen ändrade färg och det började regna, men det gjorde då ingenting, då fick man ju vara inne med katterna istället.
Näpp, nu sitter Åke redan ute och dricker av kaffet jag kokat, så det är bäst man ger sig ut om man ska hinna få sig nåt. Hoppas no får en bra dag, allihop, och Sally… Hooolen hiner inte här idag, inte just nu i alla fall, men den kan ju komma fram :)
 

Spridda åldrar, olika frågor och svar

 

Ibland pratar man ju om sånt som var då man var liten och är man i en grupp med spridda åldrar så blir både frågorna och svaren olika. Jag har till exempel aldrig sett eller läst om Pelle Svanslös, men jag vet ju att han hör hemma här i trakterna så han har varit uppe på tapeten. Rickard hörs då i alla fall kunna sin Pelle Svanslös, och Theresé har nu visat honom vart han kom ifrån.
Theresé såg på något som hette DJ Kat show, då hon var liten… före barnkanalens tid och detta visades på en typ av barnkanal fast enbart med engelskt tal. Konstigt, även fast det är så längesedan så kommer man ihåg jinglarna.
Jag tror att hon av den anledningen, att det var på engelska, så är hon också duktig på just engelska. Jag vet att hon vid ett tillfälle (hon var ca 3-4 år) satt och tittade på ett av dessa program då hon plötsligt skrattade och jag var tvungen att fråga vad det var som var roligt.
Hon pekade och förklarade handlingen för mig och jag blev verkligen jätte snopen, för ingen hade suttit och förklarat för henne. Men där ser man också, man kan göra sig förstådd med kroppsspråk, bilder och gester.
Rasmus på luffen har jag heller aldrig sett, utan bara hört talas om, det måste ju vara såna gånger då man varit i en viss ålder så dessa program eller filmer ramlat mellan stolarna för att sedan dyka upp men då har man varit för gammal.
Nåt man aldrig växer ifrån är väl Emil i Lönneberga och Saltkråkan, det hjälps inte, dom är bra och underhållande. Idag följer man inte alls med i vad som visas däremot har vi ju sett alla Ice Age, förutom den som kom nu sist och även om dom är tecknade så är dom filmerna helt underbart roliga. Så fyran måste vi ju se, på ett eller annat vis.
Idag ser det ut att bli perfekt bussväder, grått och inte så varmt. Än så länge är det nog bara jag och Åke som är vaken men det dröjer nog inte så länge innan dom andra stiger upp, Sally har ju en inbyggd klocka, och igår blev den klockan nog lite störd då hon inte hann sova så länge på eftermiddagen. Då kom tjurskallen fram och allt skulle göras på hennes sätt.
Kommer ihåg vad min morfar sa om Theresé, det är bra att hon har en egen vilja! Och visst är det så, dom blir ju mer självgående och oberoende på det sättet, men jag kommer också ihåg att jag tänkte att den viljan hade det också varit skönt att slippa…ibland.
Sally är då för det mesta rätt så lättsam, pratar oavbrutet och petar på med allt som ligger i hennes väg, upprepar allt du säger och lär sig nya saker hela tiden. Nu blir det förhoppningsvis inte så länge innan vi ses nästa gång, en månad så är det dags för Tierp, men å andra sidan, när nu allt går så fort i hennes ålder så är en månad mycket.
Jag önskar er alla en fin dag, vi kommer då i alla fall att få se mycket väg, och många bilar.
 

Spökskiten

 

Dagarna flyger fram, svårt att tänka sig att vi varit här sedan i torsdags och detta blir sedan sista natten innan hemfärd. Vi hann inte komma på vad vi skulle göra för nåt idag, kanske det blir Ikea eller om Theresé har nåt bättre förslag. Åke har i alla fall planerat att fixa och dona med DKW:n, och Anders har ju redan haft sin semester så han är på jobbet.
Igår eftermiddag åkte vi, jag, Theresé, Nicco och Rickard till Sala. Där dom  har en rätt rejäl antikaffär och loppis. Det var roligt att gå där och mycket saker hade dom. Nicco drog öronen åt sig redan i dörren, och sa att hon minsann inte skulle gå in där:
Inga kyrkligheter tyckte hon att det skulle vara och dom skulle inte försöka pådyvla henne om att det finns någon däruppe. Men… hon gick in ändå, om än något motvilligt :)
Många fina porslins saker, men jag köpte inget sånt, porslin har vi så vi kan använda dom som engångssaker, däremot hittade jag en annan sak, och jag kunde inte låta bli:
Plus en tavla jag ska sätta på buss toadörren, ”toalettencyklopedin”, och här ska ni få en av dom 10 alternativa skitarna.
1.   Spökskiten.
Du vet att du skitit. Det finns skit på papperet men inget i muggen. Ibland kallas den för torpedskiten av de som hört plasket.
Jag gick och höll tavlan krampaktigt i handen och skrattade så folk där trodde väl att det brunnit någonstans, vilken tur att man kan roa sig, va?
Efter middagen fixade Åke och Rickard med Rickards nyinskaffade pocketbike och han såg mäkta glad ut då han äntligen fick igång den:
Och Nicco gjorde sig klar för deras utflykt med vespan:
Så var den dagen slut och nu har en ny börjat, så jag hoppas att ni alla får en bra sådan!

Vattenpölarnas häxmästare

 

Igår vart det Bahco i Enköping, jag ville ha en sax och Åke investerade i ett nytt bälte och några verktyg (fråga mig inte vad dom heter). Billigt var det, betydligt billigare än ute i andra affärer, men rätt så osynligt, kanske inte många som vet av det där stället.
När vi kommer ut från Bahco, ser Sally den minsta vattenpölen i Enköping… gör en tjurrusning dit och hoppar i den så det stänker om fötterna. Vad är det med barn och vattenpölar?
Jag, Theresé och Sally rullade vidare till Maxi medan Åke och Anders skulle besöka Bo-Lage, jo, det finns såna gubbar här också :) In på parkeringen rullar en inte så snygg raggarbil, med två yngre killar i samt en något äldre… herre. Ölburken lämnas framme på instrumentbrädan och dom går till uttagsautomaten.
Och vem tror ni uppmärksammar bilen, jomen Sally förstås. –En gaggabil!!! Säger hon, ger mamma ”shoppingvagnsnyckeln” och hoppar glatt iväg och ska kolla in gaggabilen. Näää, stopp, säger Theresé, jag tror inte dom är så sugna på att prata bilar med dig Sally, vi åker hem istället och ser om Bompanina är vaken, och det går hon med på.
Sedan blir det lunch, Nicco och Rickard åker in till Uppsala, vi dricker kaffe ute vid huset och ställer iordning bord, ljus, etc, Sally ramlar utför den tillfälliga trappan och lyckas hitta av en ännu mindre vattenpöl, så hon blir blöt på hela benet, hon hoppar upp och hinner göra tre hopp i den pölen också, bara för att. Sen åker tillbaka och fixar till oss och sedan ut dit igen.
Efter det kommer en efter en dit ut, grillen är i full gång och det är även Theresé som sköter grillandet. Maten var jättegod och även jordgubbspajen som värmdes på ute på grillens eftervärme. Det serverades välkomstdrink, öl i kvadrat, whiskey för dom hugade och päroncognac (några såna slinker ju lätt ner). Vi började dra oss till bussen vid halvtolv tiden, då var vi trötta, men festen fortsatte och vi vet inte än, hur länge.
Nu är det kaffe ute i solen, jag har kokat en kanna och Åke har precis spillt upp termosen. Önskar er alla en fin dag!
 

Första semesterdagen

 

Första semesterdagen, jojomensan, och jag kan ju inte påstå att det gör speciellt ont :) Vi ska väl greja på lite härhemma, Åke fixar med buss, juniorare och Camaron, själv ska jag nog köra en tvättmaskin, åka ner på stan och fylla i en tidrapport för lönen, röja upp lite och städa upp i bussen så den är klar för att nyttjas imorgon.
För då bär det iväg till Malå. Där vi kommer att vara till på torsdag, sen är det Piteå midnight sun tävlingen, tillbaka till stugan, hinner vara där i fyra dagar till och sen är det tävling i Fällfors, tillbaka återigen till stugan för 2-3 dagar och sen piper vi av hemåt, stuvar om och åker ner till Järlåsa där det är planerat att ha taklagsfest den 21/7. Det ni!!!
Sally kom knatandes i Niccos skor igår… jamen dom där är väl lite för stora, sa mormor (läs jag), näää, svarade Sally och hasade vidare:
Och igår kväll var det någon som tyckte att Sallys fåtölj var alldeles lagom att ligga och mysa i, fast själv tycker jag nog att det ser aningens obekvämt ut… faktiskt, den är inte för stor utan snarare tvärtom:
Jag tror att hela gårdags kvällen gick åt till anmäla oss till tävlingarna, man var tvungen att skapa nya användare på bägge sidorna och nu är det ju inte bara jag som ska ha en användare heller, fast nu är det gjort och förhoppningsvis ska man inte behöva göra om det en gång till.
Tvärkikade in på Niccos sida där hon lagt ut roliga saker, gå in och titta på den första grejen där, hahaa… jag kan inte sluta skratta då jag ser den: http://datgurl.blogg.se/
Önskar er alla en fin måndag!
 
 

Det såg dystert ut, men...

 

Det såg ju verkligen dystert ut igår… med tanke på Wheels och den senare, frivilliga cruisingen. Jag skriver frivillig eftersom VK envisas med att skriva artiklar precis som om Nailheads och Wheels, även anordnar cruisingen vilket fortfarande inte stämmer. Detta är ett direkt citat: Wheels som avslutas med cruising i kväll, arrangeras av Nailheads och tidningen Wheels. Slucitat. Med andra ord rätt så vilseledande, tycker jag.
Nå, dom hade i alla fall en hel del besökare och bilar som ställdes ut. Mest synd var det ju om alla som jobbade där på fältet och kom hem, dyngsura och kalla. Vi ställde aldrig dit någon bil, varken Camaron eller Buicken är så där vältätade, utan släpper in lite vatten då det öser ner.
Nej, jag passade Sally jag, och fick se på Bamse, Barbapappa, måla, läsa mamma mu och sköta markservicen. Sen tog vi med Nicco (dömndutan, som Sally kallar henne, betyder givetvis sömntutan) och åkte ner på stan för att byta ut en present som hon fått dubbelt upp.
Det första hon dök på var en Barbapappa, men nu tyckte ju mormor att det nästan räckte med såna saker och lirkade av henne den samt avledde uppmärksamheten på annat, hon hittade då docksulky, och den släppte hon inte. Hon plockade med en boll som placerades i vagnen sen gick hon runt där och skulle handla.
Men betala vagnen ville hon inte. Hej då, sa jag och Nicco och vinkade till henne, sen gick vi och gömde oss bakom några hyllor och spanade på vad hon nu skulle hitta på. Hon travade på, helt oberörd, sedan satte hon sig ner på en hylla med vagnen framför sig, hon såg för rolig ut. Nicco höjde mobilen för att knäppa ett kort på henne där hon satt men var inte tillräckligt snabb, då vi skulle titta på kortet var det bara på en tom hylla.
Hon gick då till slut med på att betala vagnen så vi kunde bege oss hemåt igen, med vagnen i baksätet. Sen blev det middag för oss, Theresé, Anders och Sally käkade på klubben. Åke provade att justera brytarna på Buicken sen åkte vi ett varv på stan. Den ville inte gå bra så vi åkte hem och bytte bil, nu ville inte vindrutetorkaren funka på Camaron, inte heller halvljuset, men vi åkte iväg och hoppades på att den skulle sätta igång.
Ett varv och en tur upp på Rådhustorget, och där… helt plötsligt satte vindrutetorkaren igång samt halvljuset, jojomensan. Speakern tyckte att Camaron såg mer aggressiv ut än en ”vanlig” Camaro, med scoopet på huven, men noterade också att den även används till dragracing.
Sen ni, åkte vi hem och spillde upp en grogg och kollade på roliga klipp, och lyssnade på muller från alla bilar som passerade här utanför, under hela dagen och kvällen. Sally måste då ha fått sitt ”gaggabils intresse” mättade för en tid framöver :)
Önskar er alla en toppen söndag!

Fullt upp och fullt hus

 

Det blev en något hektisk dag i Barbapappas tecken. Efter jobbet gasade jag iväg till Expo, jag investerade i några nya glas, Theresé hade redan fixat plasttallrikar och plastskedar. Jag kände att nu håller det på vara färdigdiskat, inte nog med det man haft på jobbet så kommer man hem till mera disk och igår hade vi ju även middagsgäster, och mera tårtgäster efteråt.
När jag var på väg mot kassan så ringde Ville från Eco Reklam & Repro, han var klar med dekalerna jag beställt till Niccos dragster och bussen, så jag brände dit och hämtade upp dom, det blev förövrigt jättebra och kort på hennes dragster kommer inom kort.
Hem och roade Sally ett tag med Barbapappa filmsnuttar, Theresé fixade tårta och började med maten. Jag dukade klart, diskade undan, klippte vaxduk osv, och till kvart över fem stod allting färdigt.
När Sally rundade middagsbordet stod det en kompis där:
Efter middagen kom Helena, Emelie, Hanna, och Lena, och det blev många paket för Sally att öppna och nästan alla paket hade genomgående tema… kan ni gissa? Jomen en Bajjahappa förstås, och en Brio tågbana, samt hammocken jag köpte åt henne, men den fick hon för några dagar sedan så hon skulle hinna provsitta den lite, och av Emma och Johan en släp till hennes sparkbil:
Det blev en fullspäckad dag, med andra ord, och idag lär det väl bli aningens mer, för dom som ska ut på Noliafältet. Jag är inte direkt avundsjuk, med tanke på vädret, det är ju så synd att det ska bli så här, den enda dagen på 365 som man skulle ha önskat sol, nå, jag har fått det ärofyllda uppdraget att passa Sally, så vi kan nog hålla oss torrskodda :)
Sen får vi se om det blir att ta fram Camaron en sväng ikväll eller om den får fortsätta att stå torrt till. Önskar er alla en fin lördag och hey… håll en tumme för att det blir bättre och att molnen lättar inom kort.

Knäppt, knäppare, knäppast

 

Theresé visade en rolig skylt, i förrgår, och jag googlade på det igår. Den hittade jag inte, men några andra knäppa skyltar:
Och inte bara det, mitt i raddan fanns den här bilden, på min Camaro???
Jag fick verkligen fundera av vilken anledning den låg där men läste sedan texten under bilden (som förövrigt Theresé har tagit uppe i Fällfors) där det framkom att just Theresé ”knäppt” bilden, inte knäpp som i knäppa skyltar utan knäppt som i hållit i kameran, alltså :)
Och nu då, apropå knäppa saker, återigen damp det ner ett mejl i inboxen, och jag fattar inte riktigt vad dom är ute efter, dom måste ju i alla fall ”tro” att jag är knäpp, om jag skulle mejla dom och erbjuda mitt övertagande av denna stiftelse, vad annars kan det vara?
Jag är fru Ellen.M. Mer, en hängiven tjänare av Gud. Jag har en stiftelse / Estate ofullbordade {värderas till $ 2,142,728.00 US dollar} och du måste hjälpa mig avsluta det på grund av min hälsa, allt är tillgängligt Kontakta mig via e-post:
Avslutar med ett STOOORT GRATTIS till Sally på 2 årsdagen, GRATTIS, tårta blir det ikväll och presenter förstås.
Theresé, Anders, Sally och gammelmormor samt gammelmorfar har tillbringat natten på hotell i Lycksele, dom var på djurparken igår. Jag sms:ade och frågade om det var blötdjur dom sett där (eftersom det öste ner här under ett tag) men det enda blöta djuret dom sett var sälarna, så det var ju tur. Önskar er alla en mycket trevlig fredag, glöm inte Wheels imorgon och YEEES, efter dagens arbetspass börjar våran 4 veckors semester, härligt!!!

Gaggabilar

 

När vi var till Åkes moster så hittade Åke dom här möblerna i ladugården, han frågade mostra om hon skulle sälja dom till honom, men hon skulle inte ha något för dom, han fick ta dom som tack för hjälpen med luckorna som dom fixade på kortsidorna av ladugården. Ingen dum betalning, tur att jag har kvar färgen från dom andra möblerna, och brädorna på bordet får nog bytas ut, men sen så.
Sally har fått sig en konstig ko… med konstiga små horn och när hon tror att ingen ser…
Vi satt ute en stund igår, fast det blåste som 17, men Sally ville gunga, så då fick hon göra det.
Och naturligtvis, kom jag ihåg då Nicco var liten. Hon bad om att få stanna ute själv, på gården, när vi kommit hem från affären. Ja, sa jag, det går bra om du lovar att vara inne på gården och du får ABSOLUT INTE, kliva ner i babygungan, för den tar du dig inte upp ifrån. Nejdå, jag lovar sa hon, och jag gick upp till lägenheten.
Efter fem minuter tittar jag ut genom fönstret och vem sitter då i babygungan, med huvudet nedböjt och fötterna dinglande, jomen en Nicco, vem annars :) Det är lite som när man ser en skylt med nymålat, man ska dit och prova om det verkligen kan stämma, man ska testa själv, går det så går det. Och just den där gången gick det inte.
Vi åkte upp på Gammlia efter middagen, det var inte speciellt kallt även om solen lyste med sin frånvaro, och mycket folk var det där, som vanligt:
Sally var impad över alla gaggabilar som fanns där. När jag kom hem från jobbet i måndags, stod hon bakom dörren, jag öppnade, hon tittade ut och fick se Buicken bakom min rygg -STOOOOR GAGGABIL, sa hon :) Momos gaggabil! Även Camaron är momos gaggabil, enligt Sally.
Kolla in skattemärket Theresé hittade i vår fotolåda:
Önskar er alla en fin torsdag!
 

Så skulle man kunna göra

 

Vi satt ju på Droskan igår, och i och med att det var varmt ute så satt vi därute, på altanen då vi åt middag.
Tänkte lite på upplägget dom har där. Man bestämmer vad man vill ha, betalar och får en tallrik och glas, sedan får man äta ur buffén och fylla på dricka, hur mycket man vill, helt ok. Och det går ju bra så länge dom har ärliga människor där.
Där vi satt, finns det en trappa ner till gatan, jaha ok, tänkte jag, då kan vi ju äta upp, snabbdiska tallriken med servett, ställa oss därnere och sälja en buffé tallrik för 100 spänn, varsågoda!!!
Nu tror jag inte att det är någon som gör så, men man skulle kunna. Man skulle också kunna ta med sig en egen tallrik och när dom försöker stoppa en och säger hallå, du måste betala för att få en tallrik, så snäser man bara tillbaka –Jag har en egen tallrik med mig… sådeså. Fast det går nog inte hem :)
Nu sitter vi och väntar på att Sally ska vakna så vi får åka upp till ”gammelmormor” och fika. Kan ju passa bra nu då det blev sånt här väder.
By the way så påminde Theresé mig om att jag faktiskt klippt henne också, apropå mitt första blogginlägg idag, luggen fixade jag, tills jag insåg att det skulle sluta med en pottkantsklippning, luggen gick längre och längre bak, mot öronen, så då slutade jag klippa, och DÅ, lade jag frisör karriären på hyllan :)
Fast nu ljög jag igen, jag brukar ju klippa Åke, men då blir det med trimmern och inget annat. Jodåsåatt…

Hur gör man... och varför???

 

Hur man fyller ut en hel dag med saker, utan minsta uppehåll… det kan man lätt göra då man jobbar, någon i familjen fyller år och man har tre personer till som bor hos en, tillfälligt. Jodå!!!
Men nåt jag inte missade vad ju givetvis fyra trafiken på slätten och jag lovar, det är inte alla som kör helt lagligt, man kan ju fundera på vad vissa tänker med. Men dom tillhör väl den där lilla gruppen som fått sitt körkort utprintat på ett tryckeri eller så har dom helt enkelt glömt bort att skaffa ett, nå, det är inte mina problem, inte heller då vissa passerar i sina vanar fullastade med saker i det bakre utrymmet och dom har glömt att dra igen dörren. Hm… undrar vad som händer då man kommer bort till en rondell i lite högre hastighet?
Men vi vet ju också allihop, att ingen är felfri och ibland är det väldigt lätt att glömma och göra fel, och några gånger så chansar man bara, och hoppas på det bästa.
Middagen intogs igår, på Droskan, där jag tror att vi allihop tog grillbuffé, inte alls så tokigt, minsann. Allihop, det var, jag, Åke (födelsedags”barnet”), Nicco, Theresé, Anders, Sally, Brälla, Lena, Hanna, Albin, Mats Jonsson, Helena och Frida. Vi avslutade med tårta hemma hos oss.
Både jag och Åke fick oss en present av familjen Brändström/Franck, kolla in ljuslyktan:
Den passar ju alldeles ypperligt, hemma hos oss :)
Av mig fick Åke detta fat, jag kunde ju bara inte låta bli då jag såg det på Önska butiken, hur coolt som helst, och vilken tur då att Åke inte är den enda som diggar döskallar :)
Ikväll blir det ett besök hos Åkes moster Vivan, Åke och Anders ska fixa ett fönster eller en lucka som sitter på en ladugård där, och vi åker dit, allihop så får hon träffa Sally också. Sedan följer Åkes andra moster Gunilla med samt Åkes kusin och hennes dotter, så vi blir några stycken. Önskar er alla en fin tisdag!

Härlig midsommarafton!

 

Vi tog det verkligen lugnt igår, först dök Theresé, Anders och Sally upp, lagom till lunch, så jag hade fixat en lasagne som stod klar, sedan tog vi fruktsallad och kaffe till efterrätt. Presenter hade dom med sig, jag fick en fågelholk till våra vänner… dom små fåglarna och se, även dom får bo på ettan:
Sedan har Theresé gjort dom här glasen till oss, jag fick två och Åke två och dom passade alldeles ypperligt till både en öl och en grogg, så här på midsommarafton:
En sån där timern med magnet under, som man sätter på kylskåpet fick jag av Sally, precis vad jag ville ha och det har bara varit ogjort att jag hade köpt en :)
Åke, han ska sitta under eken på äldre dar och lukta på blommorna, för en ek, var precis vad han fick:
Problemet var ju vart vi skulle sätta den, men tillslut så, och nu är den på plats:
Nu följde det med även ett litet blåbärsris så den fick ta plats mellan våra blåbärsbuskar… hahaa… kan ju bli värsta hybriden, kanske mördarblåbär eller nåt liknande :)
Vi körde ut Camaron och åkte upp på Gammlia med en kaffetermos och några stolar, och satt där i värmen innan det var dags för middagen. Vi intog även den, ute, och radion fick luftas så vi kunde poppa lite musik, medan vi kollade på när Nicco och Rickard tvättade Jeepen:
Ser ju ut att bli lika fint väder idag, vi har planerat att ta oss härifrån vid elva tiden, så det är väl bara att sätta igång att bära över mat, och dylikt, som ska med upp till Maltträsk. Ikväll är det ju grillning som gäller och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin lördag!
 
 

Bajjahappatårta

 

Vilken härlig dag… som gjord för att fira midsommar, eller hur? Jag tänker nog gå ut och ta mitt morgonkaffe på uteplatsen, direkt efter jag skrivit ner det här.
Theresé, Anders och Sally har tagit sig till höga kusten bron, där stannade dom igår kväll och skulle sova. Kommer kanske förbi här innan fortsatt färd till Maltträsk. Vi kommer att joina dom imorgon, till grillkvällen, det blir säkert hur bra som helst. Och när jag skriver det så kommer jag ihåg vem som står i matrummet, på soffan... Barbapappa, kanske bäst att flytta honom innan dom isf dyker upp här, och innan Sally får syn på honom.
Hon som dessutom beställt en Bajjahappatårta, till sin födelsedag, så det får vi försöka fixa på något sätt. Sa till Theresé att den kan ju egentligen se ut hur som helst, Barbapappa kan ju bli precis vad han vill, så det skulle kunna vara en stor rosa sak med två ögon :)
Hm… undrar just vad Åke skulle vilja ha för tårta då, han som fyller år nu på måndag, mjo, det är inte bara ett, sa kärringá som blödde näsblod. Jag var ju på strömpilen och handlade i förrgår, dyrt och mycket blev det, men det är ju så då man blir fler i familjen under ett tag. Kom hem, hade låst in nyckeln, fick fara upp och hämta den på Berghem, där Nicco befann sig, sa till Åke, att jag handlat för 1400:-, men… ingen middag till oss. Snacka om att man kan få hjärnsläpp ibland, och nu börjar det kännas som om det är dags för semester så man får vila upp sig lite.
Nu vill jag önska er alla en riktigt trevlig midsommar, vart än ni må befinna er, vi kommer i alla fall att befinna oss här, från oss alla här på ”ettan” till er alla!

Avlånga blåbär?

 

Det räckte inte att jag viskade igår, när jag skrev att Buicken var friskförklarad, det var den inte alls det. Men jag tog mig till dom ställen jag skulle, men väl hemma på gården igen så var det samma visa som tidigare.
En fripassagerare fick jag med mig, den ville hänga på från Åhléns:
Och om jag säger att det finns en tjej som fyller två år 29/6, så kanske ni förstår vart den har tänkt flytta sedan :)
På eftermiddagen hämtade jag upp Anna, en arbetskompis, för vidare färd till smultronstället, där vi mötte upp Annelie, en annan arbetskompis samt ”chefen”, vi hade bestämt att vi skulle träffas innan semestern, och ta en fika, så det fick bli därute. Mycket trevligt och vädret var perfekt.
Vi fikade och pratade ju naturligtvis om blommor och växter, och kom ju osökt in på mina runda bollgurkor, som jag fick fram ifjol, och tänk sa jag… om jag kunde fixa fram runda gurkor, vad är det så som säger att våra kommande blåbär blir runda??? Dom kan ju bli avlånga för tusan, bara för att, tänker jag :)
Efter middagen parkerade vi oss härute och det tog inte speciellt lång stund innan vår närmaste granne kom över och frågade om vi ville komma till deras altan, och dricka kaffe, Tord och Ebba var också där (grannarna längre bort). Så vi gick dit och satt och surrade bort en timme eller två.
Idag jobbar jag, arbetshelg är det, Nicco har vi bokat in på ett flyg till Arlanda, hon ska hälsa på storasyster och Sally och Anders, i Järlåsa, hon blir där till tisdag och det är också därför Åke är uppe och vandrar på just nu. Han får äran att ta henne till flyget på morgonen. Önskar er alla en fin lördag!

Jaja, det var det det

 

Vi firade morsdag igår, genom att vara ute hela dagen, förutom en kort sväng till Biltema, Åke installerade en cd spelare i Buicken, nog för att jag diggar att lyssna på gamla kassettband men tyvärr är det inte många band som håller måttet, dom går aningens trögt så nu gjorde han slag i saken och det blev jättebra.
 
Jag var på Granngården i förrgår, och köpte bland annat två stora fågelmats bollar, som jag hängde upp i tallen. Ni kan ju gissa vilka som var där först… kajorna förstås.
 
Så Åke tog ett snöre och släppte ner bollen en bit i tron att dom skulle tycka att det började svänga för mycket, men inte då, och då noterade vi plötsligt att den andra bollen var borta, som uppslukad av jorden, inte ens nätet var kvar. Aha, det var därför det hade varit en samling kajor härute förra dagen, dom hade fest dom rackarna. Släpat iväg den bollen kan inte ha varit det lättaste, men dom fick ju en stor belöning för arbetet.
 
Jag åkte upp på Mariehem och firade min mamma, på kvällssidan, med mig hade jag ett paket som Theresé skickat från Järlåsa och detta var till mig:
 
Ett teskrin, med en fin vers under locket, och givetvis en Sally teckning och ett kort på konstnären. En present värdig en mamma!
 
Jag är hemma idag också, ska ringa till min läkare om en timme och meddela det. Vad som retar mig, är just min husläkare. Jag nämnde ju detta om psoriasis, som kan sätta sig på lederna, och det kan man först kolla genom att man kan ha förhöjd sänka om så är fallet. Min sänka ligger på 27… och enligt vad jag har hört, så är den då förhöjd, men jag kanske är ute och cyklar, någon som vet?
 
Till svar av läkaren fick jag att detta var rätt så normalt, inget konstigt… men det kan vara psoriasis artrit, men det går inte att göra något åt… eller jo, men det vill du inte, för det är cellgiftsbehandling, och sån där artrit får man inte över en natt, var vad han sa.
 
Nämen jag har faktiskt haft psoriasis i över tjugo år, och problem med handleder, armbågar och fötter, till och från, varför skulle nu inte det kunna vara just sån artrit. Jo, sa han, det kan det ju vara, men… det är så svårt att kolla, så vi får se vad som händer… typ. Oj vilket engagemang han visar, eller var Maria lite spydig nu, mja, förmodligen.
 
Nå, ikväll är det bastu, om jag inte misstar mig, och Kerstin är tillbaka i landet igen, vi hejade då på hon och Jan B igår, då dom passerade. Önskar er alla en fin måndag!
 
 

Horv och haharoner

 

YEEESS, jag har vunnit… en BMW, och jag har inte ens varit med och tävlat :-) Kolla bara mitt mejl jag fick igår, från en Marie Svensson: You have won a BMW X6 Concept Car and £750,000.00GBP. with Ticket number: 7554-1189 and Serial number:BMWP/ E-W 7217-9501Contact Mr Larry Quester, bmw Agent with Name, Country, Age,Tel,occupation
Konstigt att Marie Svensson inte skriver på svenska, men hey, hon kanske vill vara lite internationell, vad vet jag. Nä, jag förstår verkligen inte att dom ids, varför skickas det sånt här skräp, ja, givetvis för att dom på ett eller annat sätt kommer att lura av en ett nummer till visakortet eller dylikt, i slutändan, men jag är ledsen, jag går inte på det, inte idag.
Jag pratade lite med Sally igår, barnbarnet ni vet, som fyller två år om 1½ månad. Hon skulle äta horv till middag, gissar på horv och haharoner då, sen berättade hon om hajapappa, vilket naturligtvis är Barbapappa. Det är nu det kan ploppa ut vad som helst ur munnen på dom och man får försöka gissa sig till vad det är dom säger.
Lillbrorsan tjatade om pillocka, då han var liten och inte en människa begrep vad han menade… ibland var han ytterst nära ett nervöst sammanbrott då alla stod som frågetecken och han upprepade pillocka, pillocka PILLOCKA, flertalet gånger. Tills äntligen, en dag, då mamma skulle upp på affären och han börjar återigen med sitt pillocka, och vid affären står en pojke och håller i en ishockeyklubba som han pekar på… jamen givet, det vara ju ishockey han ville spela. Hur enkelt var inte det, eller… ja.
Det som Theresé berättade att hon läst någonstans kan då inte missförstås, det var nämligen en kille som tyckte att keso (ostmassan som många äter) kan liknas med köttfärsås, hur då, tänker man ju genast, ja, det är ju färsen från ett malt mumintroll, moahaha…. Usch då, nu har Maria skrivit något grymt, över till nästa stycke.
Vi fick hem Buicken igår, men det var inte ”bara” att åka och hämta den. Först skulle den tjuras ett tag och inte gå igång, sen skulle den köras över ett våldsamt lerigt ställe och det gick fint men sen gick det hål på bensinslangen så det var också tvunget att åtgärdas, men nu så.
Vi tog en glidarsväng igår och den är verkligen skön att ratta runt. När vi kom hem, så kom Tord, Camilla och förste kattborstartjejen Ebba, gåendes. Vi stod härute och pratade och sedan fortsatte vi in i huset med lite kaffe och annat, som kunde värma upp frosten från kroppen, det var verkligen ingen värme ute i blåsten.
Ser ju betydligt bättre ut idag, men det får man väl inte skriva för då… kan det börja storma eller något sånt. Önskar er alla en fin söndag!

Det var en isbrytare

 

Vi for och luftade släpvagnen igår, för visst måste det vara så det kallas då man kör från Västerslätt till returbutiken på strömpilen, och åker därifrån utan last, fortsätter upp på K-Rauta, uppe på klockarbäcken, i andra änden av stan och där köper vi faktiskt två saker, men bägge två ryms i bilen, hm… det kan vi kalla för lufta det.
Vi… eller för att vara noga så var det inte vi, utan jag, kom på den eminenta idén att vi skulle köpa en STOR grill, vi har en liten skit, lagom till oss tre, men ingen annan, och med tanke på att det är valborg imorgon så kunde det ju vara trevligt att ha något att elda i och kanske få grilla en korvstackare, eller två.
Nu hade jag ju sett returbutikens jättegrillar, som dom gör själva, och tyckte att dom inte var så pjåkiga, och enligt hemsidan hade dom 18 stycken hemma, men det var nog dåligt med uppdateringen där, för dom hade inte en enda på stället. Därför drog vi upp på Klockarbäcken istället.
Där fanns det grillar och inte bara det, jag hittade en 2 års present till Sally som nu står ute i garaget och väntar på henne. En ledtråd till föräldrarna i Järlåsa, det är ingen gunga, men den gungar, man ligger inte i den men man kan, och ja, det blir nog vi som får ta ned den till Järlåsa med bussen :)
Jag krattade lite ute på gården igår också, innan regnet satte igång, jag hade noterat nåt skräp borta vid staketet och trodde att det var  isolering från nåt bygge, Rockwool eller nåt sånt, gick fram och sparkade i det, nä, inte var det isolering… hann tänka att det kanske var dunet från en dödad fågel, men inte, sen såg det ut som en svampliknande dun grej… ja, jag visste då inte vad det var.
Talade om det för Åke då han kom hem, han däremot, visste vad det var, haha… fröna från kaveldunet vi haft stående ute, dom där cigarrväxterna, dom kan ju explodera då fröna ska iväg. Kanske det växer upp en cigarr i gräsmattan, det vore nåt det.
Jag bjöd Åke på en sväng i Camaron innan roliga klippen började på tv.  Där visade dom filmsnuttar där folk lurade andra att dom nös på dom, samtidigt som dom skvätte vatten bakom skallen på dom, och givetvis, nog kom jag på en sak som handlade om att ”låtsas” nysa.
Jag jobbade på leksaksaffären, det var då dom nyöppnat ute på teg och dom hade anställt en tjej som skulle sköta butiken. Det var på den tiden då slime, var inne, ni vet, den där färgade smeten som såg ut som ni vet vad. Vi hade en öppnad burk inne i fikarummet, med illgrön färg och när Anna (som hon hette) gick på toan så passade jag på att rigga för ett litet spratt.
Jag tömde burken i mina händer, geggade runt lite och när hon öppnade dörren så låtsades jag nysa och höll upp händerna mot ansiktet, ni skulle sett hennes min, den gick inte av för hackor. Hon berättade sedan hur förskräckt hon blivit och hon visste inte vart hon skulle vända sig, men frågade ju om hon skulle hämta papper.
Nå, det blev en liten isbrytare i alla fall för efter det så skojade vi runt med allt möjligt och omöjligt. Nu önskar jag er en trevlig söndag, ser ju ut som att vi kommer att hänga ute på gården idag… solen lyser ju för tusan och det kommer säkert att kännas varmt, härligt!
ps. Skickar också ett Grattis till Britt på 26:an, hon fyller ju år idag, Grattis och hoppas dagen blir som du önskat ds.
 
 

Den resan hade kunnat bli kort

 

Jag (och Nicco) fick en present av Theresé och Sally, då dom kom hit i påsk, ja, inte bara dom orangea tärningarna som ska sitta i Camaron utan också världens förkylning. Ont i halsen så det jag koncentrerar mig mest på, är att andas och att svälja, vilket inte är så lätt. Huvudet känns just nu som en betongklump, men det kan ju också bero på att jag vaknat med en timmes mellanrum, hela natten.
Jag köpte en tablett på apoteket som skulle bedöva det onda i halsen, perfekt tänkte jag, en sån tar man ju då man går och lägger sig, men på mig funkade den då inte. Jag kan känna en viss bedövning längst in i gommen men thats it, och det är inte där jag har ont.
En av gångerna då jag vaknade, så hörde jag ett knäppande ljud, tänkte först att det var katterna som provade på ett utbrytningsförsök, men då jag klev upp så hörde jag att ljudet kom från matrummet, och vet ni vad jag tänkte… tänk om det är någon som försöker ta sig in via balkongen.
Jag gick in där och lokaliserade ljudet till takdropp som studsade mot rutan, ingen inbrottstjuv. Det mest knepiga var ju nu, då jag läste på vk.se om inbrottstjuven på Grisbacka, inte alltför långt härifrån, som försökt ta sig in via altandörren, jojo.
Åke har ju sin transporttidning och den brukar jag läsa ibland, i nummer 4 stod det om den farliga järnvägen, när dom i början på 1800 talet, resonerade kring frågan om järnvägens vara eller inte vara. En läkare klargjorde i medicinska termer att människan inte skulle överleva i det lufttryck som uppstår då ett tåg rör sig med en hastighet av 30km/timmen.
I Sverige diskuterades tåg mellan Stockholm och Uppsala men hur skulle det kunna bära sig när det räcker med två hästdilligenser för att klara hela passagerartrafiken, fnyste skeptikerna. Ja där ser man, jag undrar vad dom skulle ha sagt om dom levat idag, och fått se vad som hänt med utvecklingen.
Min första tågupplevelse var vid 12 årsåldern och jag och min klasskompis Annica, skulle åka tåg till Gällivare, för att sitta barnvakt till mina två ohängda kusiner, som bara var några år gamla. Ja, inte enbart för att vara barnvakt, utan även för äventyrets skull.
Den resan kunde ha blivit jättekort. Tåget stannade i Vännäsby och då trodde ju vi att det var Vännäs, där vi skulle hoppa av och byta tåg, vi greppade våra resväskor och var på väg mot dörrarna då tåget startade igen med ett ryck. Vi stod där med långa näsor och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Men vi fann oss i våra öden och tänkte att vi får se vart vi hamnar, och det blev ju rätt i alla fall. Vilken tur att vi inte hann hoppa av, för då hade vi fått vänta i evigheter på tåget till Gällivare :)
Önskar er alla en fin onsdag, för min del blir det nog till att kurera sig… ordentligt.

Stel som en pinne

 

Tänker på Niccolina då hon var nyfödd, eller ja, det började faktiskt innan dess, då hon låg i magen. Hon sparkade konstant, som om hon var på väg någonstans. När hon sedan var född och man badade med henne fick man ha ett bra tag om henne annars åkte hon iväg. Hon sparkade så rejält att det var jobbigt att försöka hålla henne.
När det sedan var fotbollssäsong för Theresé, och Nicco inte var mer än några få månader, så skulle hon prompt stå upp, så fort man började tippa omkull henne så blev hon som en pinne, hon skulle stå på fötterna, och hon skulle hoppa. Så kunde hon stå under en hel fotbollsmatch, snacka om att man fick armmuskler.
När hon sedan blev lite äldre, typ 3-4 år, så skulle det hoppas i sängen och hon studsade verkligen som värsta elitakrobaterna, en studs, ner på knä och upp på samma studs. Men idag är det som färdig studsat, ja, hon har önskat sig en studsmatta, undrar just varför. Men dom tar ju sån plats och den ska ju förvaras någonstans under vintern.
När jag skriver detta så tänker jag ju osökt på barn, överhuvudtaget. Visst är det konstigt att ett barn som inte vill att man ska hålla i dom, blir som en pinne, armarna rätt upp i luften, låg tyngdpunkt så dom känns att väga betydligt mer, dom blir som små blöta tvålar och går inte att hålla i. Undrar just vart dom lärt sig det?
Sally vill inte heller just gärna, att man håller i henne, jo, ibland, om man ska visa henne någonting, annars är hon mer för att hålla i handen, det är inga problem. På Brällas 50 årsfest i Maltträsk, så höll hon ju alla som passerade, i handen och hakade på en sväng, inte var hon speciellt blyg inte. Ja, vi får väl se vart det barkar iväg, alla barn har ju sina perioder, ena stunden går det bra med en sak och nästa stund går det inte alls.
Nicco sa igår att hon tyckte det var konstigt att man kunde lära sig att tycka om vissa maträtter. Ja, så är det ju, som barn brukar man inte vara överdrivet förtjust i kött, potatis och grönsaker, men det ger sig med tiden. Med Nicco har det väl varit lite tvärtom, hon tycker inte längre om fiskbullar, dillkött, som var en av hennes absoluta favoriter, och inte heller lax, som gick bra ett tag. Nä, nu står det kycklingsallad överst på favvolistan, lite svårt med variationerna bara.
Idag ska jag lämna igen bilbarnstiolen och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin tisdag!

Skansen

 

När vi flyttade hit så fanns denna karaff och två dricksglas, i början trodde jag nog att det var något fel på glaset eftersom det såg ut att ha krackelerat totalt, men det ska tydligen vara så.
Åke hittade sedan ett ölglas i samma stuk, på en loppis och betalade fem kronor för det, så samlingen utökades:
Nu letade Theresé reda på lite info och vi fick lära oss att glasserien är skansenglas, och det finns nog i olika former och skepnader. När vi var på Mattex, sålde han ölglasen där, men inte till priset av fem kronor som Åke köpte sitt för, nä, det var lite dyrare, 150:-/styck, men då fick det vara för vår del.
Och nu då vi var till Rödåsel antik hittade vi dessa fyra dessertskålar, så det var dom vi köpte till ett överkomligt pris, ett litet fynd tycker jag, 25:-/st, och nu får jag nog rensa en hylla i vitrinskåpet så vi får ställa in dom där.
Apropå Skansen så har jag fått höra, antalet gånger, om då jag var där för första gången, jag var väl runt 3-4 år och var jätteimponerad av huset där grisarna bodde. Dit ville jag prompt och mina föräldrar undrade vad jag skulle göra med grisarna då, som bodde där…äsch, sa jag, dom trampar jag bara på. Så enkelt var det med det, inga krusiduller där inte.
Om en halvtimme ska jag skjutsa ut Theresé och Sally till flyget, nu ska dom hem och påsken är väl i stort sett över, även fast skolorna är ledig resten av veckan. Och allt julpynt har ni väl nu slängt ut eller packat bort, för visst är det så man säger, julen vara in till påska, men nu är den ju körd.
Men jag ska villigt erkänna att julsakerna åkte ut betydligt snabbare än så, här hemma, förutom fyra saker, som faktiskt sitter kvar, fyra röda spiraler som sitter i taklampan i matrummet, jaja, jag får väl plocka ner dom nu då. Önskar er alla en fin, annandag påsk.

Kan det vara kaschsjukan???

 

Vi hann precis avsluta våffelätandet så dök mina föräldrar upp och det blev trädfällning ute på gården:
Det gick fort och nu har vi dom barren mindre, att ta rätt på till hösten och det blev ljusare inne på gården.
Sally och gammelmormor gungade medan första tallen föll, och sedan skulle den lastas på släpen.
Farsan hade ett knep, man lägger upp den tjockaste delen på trädet och sedan rullar man stammen fram och tillbaka då matas den upp på släpen automatiskt.
Jag gick in för att koka oss en termos kaffe och ner för trappen kommer Eloise i hundratjugo, med en plastkasch runt halsen:
Och det var inte bara jag som undrade vad sjutton hon höll på med, även Enya var lätt skärrad:
Detta är ju tredje gången hon lyckas sticka in skallen genom handtaget på en påse, kan det måhända vara detta man kallar på kaschsjukan (påssjukan)? Hon har dessutom fastnat i den, nere i källaren, för jag hade fått lite kött som jag lade ner i frysen, och sedan lämnade jag påsen bredvid för att använda till soppåse sedan, då jag tömmer kattlådorna, något jag nu aldrig mer kommer att göra, lämna en påse framme alltså.
Sen har hon alltså klämt sig igenom kattluckan med påsen runt halsen och sedan galopperat upp på vinden för att sedan komma ner igen. Vilken syn!
Och när allt detta var avklarat så for vi ändå och gjorde Rödåsel antik, vi hann med även det. Mycket saker att titta, det vi köpte ska jag visa senare. Här får ni ett litet axplock därifrån.
Sedan snabbrättade Åke sitt V75 och oh ja, 7 rätt den här gången med, delat på tio stycken blir det väl ca 16-1700:-, och det tackar vi heller inte nej till. Fast pengarna kan han fortfarande inte plocka ut då han inte har någon kod, arvskontot växer, med andra ord :)
Idag vet jag inte vad vi ska göra, men nåt kan man väl alltid hitta på. Jag önskar er alla en fin påskdag!

Norum

 

Här ska ni få en liten bildserie från Pappas bygge i Norum:
Theresé visade Sally den där låten som mupparna sjunger, och hon såg då road ut:

 
 
Idag ska vi åka till Rödåsel, då Sally sovit lunch, antikaffären har öppet, dom har dessutom byggt ut stället så det är mer yta och mer saker att kolla in. Säsongspremiär i Påsk. Fredag , Lördag , Söndag , Måndag 11:00 -16:00 070-6322474 Välkomna in!
Önskar er alla en fin påskafton!

Beverly Hills minnen

 

Sally förbereder sig för sin första lastbilsfärd:
Morfar Åke hade varit och hämtat lastbilen på verkstaden och skulle upp på jobbet med den.
Theresé skickade två bilder till mig, tidigare i veckan och jag undrade vad sjutton det var, jag kollade och kollade och tänkte att det var något dom hittat i huset dom håller på att renovera men så kände jag igen något och jag insåg vad det var.
Jag vet att jag skrivit om detta för längesedan men här kommer det igen. Vi var uppe i Malå med vår andra buss Beverly Hills, vi hade backat upp bakhjulen på några rejäla träbitar för att inte sjunka ner i gräset.
Vi skulle sedan upp till Piteå och se lite dragracing, Sam, min ingifte morbror stod vid bussen och dirigerade, sedan tog han träklossen och slängde in i bussen, Åke frågade om han fick in bägge, och jag vet inte riktigt om dom missförstod varandra, antingen letade dom efter den andra eller så tog Åke för givet att bägge klossarna var inne i bussen.
Nu var dom ju det… inne i bussen alltså, men den ena klossen hade efter Åkes våldsamma rivstart med bussen, fått klossen att snurra runt och följa med däcket så klossen sköt upp genom plåten och hamnade halvvägs inne i bussen, en liten liten bit från gasoltuben som stod placerad därbak.
Det visste vi inte förrän vi var framme i Piteå, kanhända att det var därför folk tittade på oss då vi passerade, det är ju inte alla bussar som åker runt med en stor träklamp hängandes ner bakom bakhjulet och nästan ligger ner på backen.
Idag blir det lunch/middag i Norum, hos mina föräldrar, ja dom bor inte där, min pappa har byggt dom ett litet ställe med både verkstad och lägenhet. Ska ta med kamera idag så kanske ni får se lite bilder därifrån.
Dagen ska ju enligt seden vara lång, men Nicco trodde inte på mig då jag sa att kyrkklockorna skulle ringa tre timmar idag, bara för att vi skulle bli smått galna, nä, jag tror att den här dagen kommer att gå lika fort som alla andra har gjort. Långfredag eller inte. Önskar er alla en bra dag!
 

Jag och apparater *suck*

 

Det var Janne och jag som tog promenadturen igår, Kerstin fick så ont i benen i förrgår så det var bäst för henne att ta det lugnt. Sen rullade dagen på, jag började hemma hos ”gammbossen”, där det bakades för fullt. Drack kaffe och shake och åkte vidare.
På barnens hus hämtade jag bilbarnstolen och stod och kollade på barncykelhjälmarna, men köpte ingen, gjorde ett stopp på Biltema för att köpa cykelbarnstolen, men den fanns inte, stod och klämde på hjälmarna men köpte ingen. Åkte vidare på Jula, och se, där fanns stolen… men ingen hjälm i rätt storlek, *suck*.
In på Ohlsson tyger och köpte tyg till påskduk, vidare på buketten och sedan in på barnens hus igen, för att köpa den där hjälmen som jag kunde ha gjort från början. Sen brände jag upp på Kvantum, vi ska ha fikabesök ikväll så det behövdes något till kaffet.
Där skulle jag panta flaskor och jag förstår inte varför det ska vara så speciellt, det där med maskiner och jag, alltid är det nåt som inte ska fungera. Maskinen talade om för mig, varannan gång jag stoppade in en flaska: Botten först *blinktjutblink*, till slut håller man på bli galen, jag sätter ju in botten först.
Det är snudd på att man börjar fräsa tillbaka till apparaten. Och sedan börjar den gapa igen men nu med följande text: SLÄNG INTE IN FLASKORNA!!! *Blinktjutblink*. Nämen jag slänger inte in flaskorna…ju.
Dom sista två flaskorna fick icket passera, maskinen påstod att jag lade in dom fel väg, vilket jag INTE gjorde, jag vände mig till en snubbe som stod vid den andra apparaten och frågade om han ville ha dom och testa där, men han sa att jag skulle prova att kasta in flaskorna istället, det brukade han göra då det tjorvade, jag testade och hör och häpna, nu försvann flaskorna men inte fick jag några pengar för det inte, haha…jaja, jag överlever nog utan dom är 4 kronorna.
Sen har jag pimpat vår syren buske, med fjädrar, plastägg och några ägg med metallfärg, hm… nu fattas det väl bara att skatorna tror att dom är en skatt och flyger iväg med dom.
Jag påskade till det lite inomhus också, kan ju vara trevligt. Och nu hänger även våra sovrumslampor på plats, det blev jättefint.
Hämtade sedan Theresé och en nyvaken Sally på flyget, och väl hemma gav jag Sally en kaffeservis i plåt som hon sen sprang runt med resten av kvällen och bjöd på kaffe ur. Nu är det jobb som väntar sedan blir det påsk ledigt. Önskar er alla en fin skärtorsdag!

hoppitossanmossa@hotmail.com

 

Det är några år sedan nu, då man gick datakursen och tog sig körkortet för sju delar, bland annat Word. Den enda biten jag använder mig av, idag. Det där konstiga Excel klarade jag av då, men fråga mig inte hur eller vad jag tycker om användningen av det, fy tusan, håret krullar sig på armarna bara tanken på att öppna upp ett kalkylblad. Paint, javisst, jag klarar nog av att göra en presentation… om jag får lite tid på mig.
Nå, en av sakerna vi skulle göra under den kurstiden, var att öppna ett hotmailkonto. Vi hade fått in en ny i gruppen, en tjej, gissningsvis några år ålder än jag. Hon satt sig naturligtvis bredvid mig och kunde inte alls så mycket om datorer eller internet.
Men det må ju så vara, alla är vi ny i början och man ska ju läras av någon. Nu hann hon berätta för mig att hon skulle söka jobb på polisstationen (ingenting jag hade gissat på, men vad vet man, och man ska ju inte ha förutfattade meningar) och i och med att hon nu skulle få sig ett hotmailkonto kunde hon ju sköta viss kontakt via det.
Ett av fälten man måste fylla i är ju att komma på ett namn på kontot, och vanligtvis är ju att använda sig av för och efternamn och några krumelurer, eller ett smeknamn… ja ni vet ju säkert hur det går till. Hon skulle absolut ha den knepigaste mejladressen, typ…hoppitossanmossa@hotmail.com *suck*.
Vad tänkte hon på där??? Skulle hon använda den adressen då hon skulle söka jobb och hur seriöst ser det ut, eller är det bara jag som är fin i kanten?
Jag undrar idag hur det gick för henne…fick hon sig jobbet hon sökte eller hamnade hon i några rullar någon annanstans, ja, det lär man aldrig få veta, så det kan man nog sluta grubbla på.
Jag har idag, på en vecka, tappat, förlorat, mist, 4.1kg, jojomensan, och det känns bara fint. Ännu finare att det är fredag idag, min bästa dag och snart går jag på en lite längre ledighet då Theresé och Sally kommer hit. Önskar er alla en fin fredag!

Nu var det gratis

 

Jag känner mig verkligen smickrad, jag hade över 64 000 besökare i förrgår, närmare 18 000 dagen därefter, men jag tror inte riktigt på det där, faktiskt, utan VK:s statistik räknare har förmodligen fått ett frispel… eller två. Men det kan jag ju knappast göra något åt, utan jag får väl låtsas att man plötsligt blivit jättekändis och populär :)
Ännu mer smickrad blev jag då jag ställde mig på vågen i morse, 1,8 kilo mindre sen i fredags, alltså på 4 dagar, inte illa pinkat, tycker jag och klappar mig stolt på axeln.
Vågen som förövrigt är alldeles splitterny, kolla här:
Den fick jag minsann alldeles gratis, apropå gårdagens blogginlägg om gratis saker som man egentligen betalar för. Jag har nämligen varit med i något som heter GFK, där ska man en gång i månaden fylla i vad man handlar, inte mat, utan schampo, tvål, smink, kläder, hushållssaker och såna grejer.
Sedan får man poäng och dom poängen får man sedan byta in till saker man vill ha. Jag valde vågen och fyra av dessa koppar, samt en Alvar Aalto ljusskål:
Kolla in min grytlapp som jag fick av mamma igår, den som hänger där bredvid koppen. Den har hon köpt på någon marknad dom var på i helgen och jag tyckte tyget var jättefint, ingen som vet om dom sett det någon stans här i stan? Hon som gjorde grytlapparna hade köpt det i Finland, men jag tänkte att det kanske kanske, kunde finnas en liten stuvbit, även här, har man tur så :)
Förra gången jag valde mig något från GFK så tog jag kameran som jag fotar allt med i dag. Det är ju fint att man får saker för det man gör, men nu gav jag upp, jag känner inte att jag ids hålla på mer med det utan pysslar på med annat istället. Så jag tar mina gratis saker och tackar för mig, tack tack!
Jag fick sällskap en bit på min promenad igår, Ingegerd och Jan A dök uppe därnere i backen och hade ärenden åt samma håll så vi gick tillsammans en bit. Idag ska jag gå lite senare, jag ska höra med Birgitta om hon har lust att följa med, men det tar jag som sagt sen, innan dess har jag tänkt mig på barnens hus för att kolla om dom har kvar bilbarnsstols uthyrningen, vi behöver ju en stol till veckan då Sally och Theresé kommer upp. Sen går jag nog en sväng på Willys och handlar lite inför kvällens middag.
Önskar er alla en fin tisdag!
 

Jodå, så kan det gå...

 

När jag var uppe hos mamma för några dagar sedan så skulle hon in i tv rummet och hämta en sak, och… precis som om det hade varit jag, så hakar hon fast tån på tröskeln och flyger in i tv rummet med huvudet före. Hon hade enbart tur att flygningen avslutades innan hon träffade av bordet därinne, och hon klarade sig med ett uppskrapat knä.
Hon frågade Nicco om jag berättat flyghistorien för henne men det hade jag inte, då mamma började berätta så avbröt Nicco henne med orden: Meh, det är ju precis som mamma ju! Hon brukar ju ramla överallt, men hon faller aldrig, hon bara vevar med armarna. Hon föll ju inne på Maxi… eller vart det nu var, visst gjorde du?
Njae, det gjorde jag inte men väl, på många andra ställen, och just det tillfället hon nu refererade till var inne på Kicks, ni vet, ett litet snedsteg och man roterar ett kvarts varv och låtsas som om det regnar :) När vi sedan skulle upp och fika hos mamma, så halkade jag och Nicco som gick bredvid hann säga: HEJ DÅ! När jag började få upp fart, men jag klarade mig med ett litet spinn, så resan blev inte så lång som hon trott.
Nicco fick ett paket från Järlåsa igår, innehållandes både det ena och det andra, bland annat en snygg telåda, med olika teer och två marmeladburkar, den skulle ju jag till och med kunna tänka mig att ha härnere. Sedan fick jag två paket också, ett från Sally med avlånga servetter i och i det andra paketet en kniv… brödkniv gissar jag, så den får jag testa idag, och inte att förglömma påshållaren som Theresé gjort, bild kommer sedan. Tack Theresé!
Har vi nu tur och solen lyser vid lunchtid så kanske vi sätter oss ute och grillar en korv, varför inte, behändigt, gott och med solen uppe så får man nog lite värme också, plus friskluft, jodå!
Nu har vi då i alla fall snart, överlevt en vinter till och speciellt problematiskt med halkan har det ju inte heller varit, men det beror ju också på den relativt korta vintern vi fick. Nog kan det komma bakslag nu och någon månad framåt men dom blir aldrig så hemska. Önskar er alla en fin lördag!
 
 

En skattkammare... i källaren

 

Det är ett bökande och stökande nere i källaren… eller ska man kalla det för skattkammaren istället. Man kan göra en del fynd därnere, vissa saker vet man vad det är, som den här roliga mössan, förmodligen från 50-60 talet och skulle ha passat Sally, nu i julas:
Och andra får man fundera ett tag på:
Hm… kan ni ge er på en gissning?
Det finns mer grejer därnere, en pall, tror jag att det är, med ett broderi på sitsen, tyvärr saknas det en del spikar och tyget håller på fransa sig, och är rätt så smutsigt, hade varit kul att se hur den en gång sett ut:
Igår var vi, vädret till trots, bara hemma och donade på. Men det var härligt i alla fall att få se solen och känna värmen ifrån den. Jo, en promenad till Preem, kostade jag på mig, och skickade iväg ett litet paket… med adress ort, Järlåsa. Jodå!
Idag jobbar jag eftermiddag, så jag ska väl förbereda middag till Nicco och Åke, kanske jag fortsätter att kika lite på svenska hjärtan också, innan jag drar iväg. Till och med Åke, hann se fem minuter igår, och gissa vad dom gjorde då… i serien… jo, dom spillde upp en cognac *suck*.
Önskar er alla en fin måndag!

Du vet aldrig vad du får

 

Jag hämtade upp mamma igår och vi var på myrorna, plantagen och handlade på Willys, innan vi åkte hem till henne och drack kaffe. På myrorna hittade jag fyra ”Mamma mu” böcker, som jag genast lade beslag på, tänkte ju givetvis på Sally, då jag såg dom. Hon diggar Mamma mu, men även boken jag gav till Anders, förra julen. Med Sveriges fulaste skivomslag, den håller hon tydligen på nöta upp :)
Barn är konstiga ibland… eller så är det så att dom upptäcker och tänker på ett annat sätt än vad vi gör, då vi ser på saker. Nicco, absolut älskade reklam, då hon var liten, det kan man förstå, då reklamen oftast är snabb och det är speciell musik till den.
Men hon älskade också Martin Timells byggprogram, då satt hon som klistrad framför tv:n samt olika typer av farser eller lustspel, ja, man kunde inte annat än skratta åt det. Morsan brukade också ringa för att tipsa om det skulle komma något sånt på tv, så vi kunde visa Nicco det.
Idag tycker hon helt annorlunda… knepigt :)
Jag håller snart på att ha sett hela serien Svenska hjärtan och jag måste ju säga att jag faktiskt inte begriper hur jag kunde tycka att den var SÅ bra, snacka om att allt går i moll, deprimerade människor som är otrogen till höger och vänster och sedan ska låtsas som om allt är som det ska, nå, nu vet jag ju det och behöver inte se den på trettio år till.
Har ni sett dom här kryddorna någon gång:
Man ska egentligen använda dom till popcorn och dom finns i massor av olika smaker. Jag gjorde mig en ”nyttig” dipp igår. Först tog jag filmjölk som jag hällde genom kaffefilter och lät stå 2-3 timmar, hällde bort allt vatten som blev i byttan och kryddade enbart med nacho cheddar, det blir kanongott.
Sedan kan man tydligen också använda vissa av dessa kryddor till potatis eller nudlar, joda, många användningsområden.
Nu ni, ska jag göra mig redo för en tio timmars arbetsdag, whish me luck! Eller nja, det behöver ni inte, pang så sitter jag här igen. Vi vet ju alla hur fort tiden brukar gå, oavsett vad man gör nu för tiden. Och att jobba som personlig assistent är omväxlande och överraskande… precis som en choklad ask, you never know, what you gonna get! Ha en fin lördag!

Det blev små eldklot...

 

Vi blev bjudna på lunch hos mina föräldrar igår och där blev det mer julklappar för Theresé, Anders och Sally, men nu tror jag att klapparna är slut. Dagen bestod annars, mest i att ställa fram och plocka undan saker, och inte tror jag att det blir mindre av den varan idag.
Åke låg och eftermiddags vilade igår kväll, på hela ryggen, dom andra hade åkt iväg för att hälsa på lillsyrran och Johan i Hissjö, och jag tog kartongerna under armen som skulle återvinnas och var just på väg ut genom dörren, då Nicco kom ner, fullt klädd och hade tänkt gå ner på stan med hennes kompis.
I ett ögonblick av dumsnällhet erbjöd jag mig att skjutsa ner dom på stan, med ett första stopp hos Saga. Nicco sprang upp för att höra om dom skulle åka hela vägen ner till stan eller om dom skulle gå och kvar i bilen satt jag och väntade… och väntade… och väntade, då började jag att misstänka att dom förmodligen INTE skulle ha skjuts och att hon skickat mig ett sms om det, men grejen var ju att mina mobiler låg kvar hemma på tv rumsbordet.
Det var bara att knata upp och plinga på dörren, mycket riktigt, hon hade skickat ett sms om att dom skulle gå, men nu följde dom med i alla fall, då jag liks var kvar där.
När jag kom hem förstod jag ju att Åke skulle ha blivit uppväckt av sms signalen och inte visste han var jag var heller, och visst hade jag rätt även på den punkten. Jag hann vara öppna dörren så ropade Åke, vart har du varit, du har fått sms…
Nåja, han blev uppväckt (nä visst jag, han vilade ju bara), tjejerna blev skjutsade i kylan, och jag fick mig en utflykt. Väl hemma så plockade jag fram mikropopcorn och hade tänk fixa oss en skål till tv programmet på spåret och inte visste jag att man kunde bränna popcorn i mikron men här är bildbeviset:
Då kom jag på att svärfar faktiskt lyckats med detta konststycke men då var det inte popcorn i mikron utan köttbullar, och dom var inte ens ätbara, dom blev som eldklot och brann upp…hahaa… vilken syn, och ja, jag såg ju hur mikron såg ut efteråt, inte speciellt vit och fräsch längre.
Sen kom storebror med fru och yngsta pojken hit på kaffe och en liten husvisning. Och sen, då dom däruppe som var härnere gått ditupp och lagt sig så kom Nicco ner och ville ha lite kex och ost, vi stod därinne i köket och avnjöt detta då det helt plötsligt hördes ett skrällande ljud inifrån hallen och ut i köket kommer Eloise som en ”silverfisk” och försöker ta sig vidare in i dom andra rummen, men Nicco hinner stoppa henne.
Återigen har dom lyckats… katterna alltså. Denna gång har dom vräkt undan väskan som jag ställt innanför dörren och luckan så dom inte ens ska nå den, och sedan kastade hon sig igenom luckan så den lossande från ramen och plastbiten som Åke fixat dit var lös igen. Så kan det gå…just nu finns där ingen lucka och på insidan står nu min symaskins väska, tar dom undan den ska dom få en pokal i styrka, nä, det får nog bli en lucka i armeringsjärn, inget annat tycks ju funka.
Och med dom orden kommer jag nu att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och god fortsättning på det kommande året.

Dan före smällaredan

 

Åke frågade innan han brände iväg på jobbet, om det var en ”vanlig” fredag idag, ja svarade jag… eller så kan vi säga att den heter dan före smällaredan, hehee… men jag tror inte att han får sluta tidigare för det.
Vi hade lilla julafton igår, så där på kvällssidan efter middag och annat stök. Ni som följt med i min blogg kanske kommer ihåg den här pärlplattan som Theresé gjorde till oss, föreställande Enya:
Nu har hon fixat oss ännu en sån tavla men den här gången med ”gullungen” Sally på:
Sen fick jag en Baileys och några ljus. Sally spurtade runt och skulle öppna alla paket, men jag tror att det hon gillade mest (förutom Ikea köket som hon har hemma) var en kartong med Duplo, innehållandes bilar.
På tal om att spurta runt så sa Theresé att det inte var speciellt konstigt att dom kallade Sally för silverfisken, hon är snabbare än ögat och öppnar du en dörr så rasslar det bara till så har hon hunnit runda benen innan du ens noterat att hon är i närheten… ungefär som våra katter :)
Idag ska jag först upp på hud och sen åker jag och möter upp Theresé, Sally och Anders hos ”gammelmormor” och ”gammelmorfar”, men innan dess kanske jag gör ett stopp på Ica Maxi, för gissa vad, jag hottade en sån där 50: - rabatt kupong som går ut imorgon och det är ju retfullt att bara låta den försvinna i tomma intet. Om inte annat kan jag ju köpa kattmat… eller julmust… eller…ja alltid finns det nåt.
Önskar er alla en fin fredag!

Jag, en klok människa...hehee...

 

Idag blir det fulla huset igen, eller fullt och fullt, men i alla fall dubbelt så många än det är idag. Theresé, Anders och Sally, började sin resa hit igår, dom tog in på hotell i Gävle så att tiderna skulle stämma bättre för Sally, under dagen. Med mat, mellanmål etc.
Ska bli roligt att se hur hon är nu, Sally, det händer ju så mycket under dom två första åren så man häpnar. Som förälder är det svårare att se dom små förändringana, man är ju uppe i det varje dag. Precis som när barnen växer på längden.
Dom har ett par byxor som inte används under sommaren, när skolan börjar igen och dom letar fram sina favvo byxor så har det helt plötsligt blivit ”jag väntar på högvatten brallor”, dom misstämmer på 5-10 centimeter. Och inte har man märkt något.
Kolla vad som ligger på soffan i matrummet:
Det är minsann inte alla som har ett noshörningshuvud liggandes i sofforna. Det var en julklapp till Nicco, det enda jag vet hon har önskat sig i inredningsdetaljer, och nu väntar den på att få komma upp på väggen. Hon har bara inte bestämt sig för vart den ska sitta, kanske i hennes rum däruppe, i hallen tar den nog för stor plats.
Här är pusslet som Åke håller på med… ja, jag har faktiskt också lagt en 6-7 kanske 8 bitar, hehee…
Saxen är strategiskt utlagd och jag sa till Åke igår att jag ska använda den till att klippa till dom bitar som inte passar, han tyckte att jag var en klok människa, hm, kan man ana lite ironi där.
Det värsta är, och det kommer vi nog att bli varse, jag tror nämligen att det är något fel på det där pusslet. Det var flera år sedan vi lade det sist, och nåt galet är det. Antingen saknas några vitala bitar eller så kan det vara så att själva pusslet kommer att börja böja sig uppåt, som om bitarna en gång har legat fuktigt till. Jaja, vi får se vad som händer.
Nu ska jag äta frukost så jag är klar att åka till Bo-Lage och göra bort mina ärenden innan alla andra hittar på att dom ska göra samma sak. Önskar er alla en fin dag!

Tjopptjopp var det gjort

 

Så var det en dag kvar… innan dopp i grytan. Känns otroligt skönt att vi ska vara hemma och fira våran första jul i huset. Fast inte i den rätta bemärkelsen. Vi har ju firat jul här förut, men då var det inte vi som bodde här.
Det blir lättsamt, bara jag, Åke, Nicco och Rickard (Niccos kille) skulle titta förbi. Kanske vi lägger lite pussel, som vi letat fram, spelar lite kort, kollar Kalle Anka, för det är det några år sedan vi faktiskt gjorde. Äter julbord, och bara är.
Med tanke på vad som komma skall, under nästa vecka, så kan vi behöva en lite lugnare jul :-)
Då är det nämligen bestämt att nyåret ska firas in här, med hela gänget från Lundalogén, och Theresé, Anders och Sally dyker ju upp på torsdag nästa vecka. Det kommer väl att krävas lite planering men annars brukar ju allt flyta på, vi är ju många som kan vara med och hjälpa till.
Igår var jag ju till Anticimex, och han hade klurat lite på det där med pulvret som skulle strös ut i skorstenen och kommit fram till att det kanske inte var så smart. Då krävs det nämligen att spindlarna ska gå på pulvret och sedan slicka sig om tassarna eller vad dom nu kallas på en spindel (fötter, klövar, fossingar etc), och det kanske inte är så troligt, att dom hoppar längst ner i skorstenen för att klampa runt i det där och sedan vandra uppåt igen.
Dessutom, och det tänkte ni väl aldrig på, så blir det ännu mer synd om han som brukar komma in den vägen på julafton :-)
Nä, han tipsade om en spray som skulle hes runt listerna, den är luktfri och man behöver bara hålla sig undan i en timme, så det går ju bra. Och sedan köpte jag en ”direktspray”, som ska sprutas direkt på kräken, om dom anfaller… typ.
Sedan gjorde jag en lov inne på Coop, Bo-Lage fick klara sig själv, jag räknade ut att jag ändå skulle vara tvungen att handla inför nyår, så då kan jag ta det till veckan istället. Jag gick över på Sigge Boy och införskaffade lotter till uppesittarkvällen ikväll, även om jag jobbar till nio så hinner jag ju vara med, det skulle ju pågå till midnatt.
När jag stod där vid disken så spanade jag in vart lotterna kunde vara, läste på en lapp att en julskinka skulle ingå vid köp av dessa lotter jag var ute efter. Cool, tänkte jag, men blev strax varse att det inte var en julskinka man skulle få, utan en julskiva… så kan det gå, om inte glasögonen är på.
På jobbet skulle det kokas kola, läggas in gurka, griljera skinka och göras en sväng upp på centrum, så tjopptjopp så hade den dagen gått, puh… mycket intensivt jobbpass, men fort gick det.
Idag hade jag bara tänkt vara hemma och filosofera, innan jag ska iväg på jobbet, fast jag undrar jag, om det kommer att hända, nog är det alltid något som ska göras. Önskar er alla en fin dag!
 

Inte fascinerade för fem öre

 

Igår började jag på Boom, sedan fortsatte jag uppe en trappa och gick in på barnens hus. Jag var varken först eller ensam där… konstigt :-) Köpte det jag skulle ha och vandrade vidare ner på djurmagazinet.
Det är nämligen så, att våra två katter, som i snart sju års tid, har delat på kattlådan, helt plötsligt inte tycker att det är ok, eller vad det nu handlar om. Det är en av dom, vi vet inte vem, som bajsar utanför lådan… inte pinkar, utan bara det andra.
Först tänkte jag att det säkert bara följt med ut ur lådan, dom är ju som bekant, rätt så lurviga och det kan fastna allt möjligt på dom, men nu är det snudd på, varenda dag, och nu är jag less på det.
Därför har jag nu köpt, två… splirrans nya kattlådor, en åt dom var, hehe… men nu återstår ett problem, hur ska dom veta att dom har varsin? Det räcker ju knappast att tala om det för dom, eller sätta upp en lapp med deras namn på lådan, hm… dom skulle ha fått ha ett kodlås och en magnet runt halsen.
Jag började i alla fall med att städa upp, därnere, dammsög, sanerade katthår, torkade golvet, och då ville dom prompt komma ner, hela tiden, fast jag hade låst luckan och stängt dörren.
När så lådorna var preppade och klara, så bar vi ner dom, sedan tog vi varsin katt och gick nerför trapporna, och föste in dom i varsin låda. Dom var snabbare ute än Lucky Lukes skugga, sedan hoppade dom upp i varsitt klösträd och stannade där under en timme. Så fascinerade var dom av sina nya lådor.
Nu vet jag inte hur dom gjort, jag får väl kika efter då jag går ner dit, och se om bägge lådorna är använda annars ska jag bara skifta plats på dom.
Theresé ringde för säkert två månader sedan och undrade om jag hade nåt uppslag på en slogan om havrefras, dom hade en sådan bob, som pris på Coop i Uppsala. Jag totade ihop en ramsa som hon sedan kortade ner lite och igår ringde hon… dom vann bobben, haha… suveränt! Vilken fin julklapp till Sally.
Idag ska jag åka ut på Anticimex, jag pratade med dom igår om dessa lockespindlar som finns i källaren och han sa att, dels är dom jättesvår att bli av med, om man inte vet vart dom kommer in, sedan ska det vara en explosion eller för all del, invasion, av dom, innan det åtgärdas. Nu har vi ju inte sett så många och vi har gissat att dom kommit in via skorstenen.
Så han tipsade om ett pulver eller puder, som man kunde strö ut, nere i skorstenen och det är precis vad vi ska göra. Han sa också att det varit mer än vanligt av dessa djur i sommar, det beror säkert på värmen som var, så vi hoppas på lite mindre, nästa sommar, tack så mycket… televerket.
Sen jobbar jag eftermiddag så jag vet inte om jag hinner så mycket mer, ska ju ordna mat också, och kanske gå in till Bo-Lage och köpa en snaps till maten på nyårsafton, det hinner jag väl göra nästa vecka också, men det jag gör idag, är ju sedan bortgjort. Ska fundera på saken. Ha en fin dag, allihop!

Before dipping, dipping, dipperyday...

 

På tal om julkort, som jag skrev om igår, så fick vi ju världens finaste och egenhändigt gjorda kort i brevlådan igår, kolla in:
Det är Theresé som tagit sig tid att pyssla, knåpa och satt tomteluvan på universums finaste tomte, Sally (jag vet, jag är lite jäv, men ändå).
Tänkte tvärt att, OM, jag hade haft tid… men kom på att det var egentligen en dålig ursäkt, tid har vi alla det beror bara på om man tar sig an uppgifterna då man verkligen har tid, och inte väntar till sista stund.
OM, jag hade varit smart, haft framförhållning och känt att det kliade i fingrarna att få sätta dom i arbete och hjärnan också, för all del, så hade man kunnat göra riktigt personliga, fina och annorlunda kort, men se… det gick inte alls i år det.
Sånt där är man duktig på att skjuta framåt och nu sitter vi här, the day before dipping, dipping, dipperyday, eller hur det nu skulle kunna sägas på engelska :-)
Samma sak eller problem, skulle man också kunna kalla det, är ju detta med dessa julklappar. Ibland kan jag ha varit duktig och hittat saker redan under sommaren och faktiskt köpt dom som julklappar, det största problemet då, är att då julen äntligen kommer så kanske den personen du köpt det till, redan har fixat en sån… alldeles själv. Eller så har du glömt bort att du redan ordnat det, eller förlagt grejerna, något jag vet att jag skulle kunna titulera mig som, förste förläggare… av saker.
Vi fick faktiskt ett annat julkort igår också, av kattmamman som vi kallar henne. Hon födde upp Enya och Eloise, nu vet jag inte vart i landet hon befinner sig och kan därför inte heller skicka ett kort tillbaka, men jag önskar Anita med familj, en God Jul här på bloggen, så kanske hon får den hälsningen på ett eller annat sätt.
Idag ska jag testa att åka på barnens hus, det provade jag igår, närmade mig infarten till parkeringen, slog på blinkersen, såg hur smockat det var av bilar och ändrade snabbt färdriktningen igen. Idag har jag tänkt vara där då dom öppnar, så kanske man har större chans att ta sig in.
Önskar er alla en toppen dag!

Man kommer ihåg...

 

Idag blir det aningens spännande att ta sig ut härifrån, plogbilen har nämligen passerat så det är en fin kant vid utfarten, hm… ska jag ta sats eller ska jag gå dit och försöka få undan lite *klurar*, jag får nog ta bort lite, även fast jag tror att Jeepen klarar av plogkanten.
Igår var det också spännande, chefen ville ta sig upp på Ålidhems centrum och vi gick dit i värsta stormen. Det tog den tid det tog, men fram kom vi om än blöt rätt igenom. Jag bjöd henne på en fika på Finas, så vi fick andas ut lite och samla nya krafter.
Fjorton dagar kvar till julafton, otroligt men sant. Vi kommer att fira den här hemma, bara vi tre, ska bli riktigt skönt, inget stojande och tjoande. Sen laddar vi väl upp för Nyår, då Theresé, Anders och Sally kommer hit, det blir som en andra julafton.
Alla julaftnar då jag var ung, firade vi hos min farmor och farfar uppe i Malå, ända tills jag var 16 år och fick frågan om jag ville stanna här i Umeå och fira med en kompis på Berghem, vilket jag gjorde men jag kommer ihåg att jag tyckte det var knepigt. Man bröt traditionerna och saknade dom.
Kommer också ihåg dom gånger man sov hos farfars, på jullovet. Det var nu inte alltid så, vi hade ju vår stuga på Udden och brukade normalt vara där, men ibland så. Jullovsmorgon på tv, med Eva Rydberg som programvärd, hon visade tecknade filmer med bland annat Scooby Doo. Farmor serverade frukost framför tv:n med te i glasmuggar, hennes hembakade, mjuka tunnbröd och en liten skiva nougat som pricken över i:et. Man kommer ihåg smakerna bara man tänker på dom.
Det var riktiga jular det. Och när vi var på udden och det var dags att bege sig till farfars så band vi ihop pulkorna till ett tåg och pappa körde skotern som drog hela ledet med barnen därbak. Turen gick två kilometer över sjön och sedan upp genom ett skogsparti innan man skymtade deras hus. Det är ju med en viss saknad man kommer ihåg det, men å andra sidan, man var barn då, inte vet jag om jag skulle tycka det var lika roligt idag och tolka på en pulka, snöigt, blött, högljutt och skakigt :-)
Nä, nu har jag filosoferat klart, frukost är nödvändigt innan jag går ut och ser efter hur mycket jobb det kommer att bli att ta sig ut härifrån. Ha en bra dag, allihop!

Självgående hund

 

Söndagen kom och gick… är någon förvånad? Efter jobbet käkade vi middag och sedan åkte vi iväg till Hissjö där lillsyrran med sambo har installerat sig i en nyinköpt villa. Jättefin och inte behöver dom göra om något där heller, inte i första taget i alla fall. Det var rätt så nyrenoverat och i smakfulla färger. Dom kommer säkert att trivas där, dessutom är ju Hissjö inte världens ände utan egentligen rätt så nära stan, men ändå på landet.
Pratade med Theresé om bland annat julklappar, vi ska ge Sally ett Ikea kök, inte ett riktigt utan ett för barn av den mindre modellen,  men det får Theresé åka och handla då det annars kan bli bängligt att få hem det härifrån.
Dom hade fått ett paket från Amerika, av deras barnflicka dom hade hemma hos sig tidigare i år. Den innehöll bland annat en hamburgare… aha tänkte Theresé vid åsynen, den ska säkert symbolisera Anders, som förövrigt älskar hamburgare, han skulle nog kunna äta minst en om dagen.
Nå, det var inte bara en hamburgare utan den tjänar också ett syfte. Det är nämligen en bordsdammsugare. Haha… dock inte en självgående. Jag sa att jag skulle kunna uppfinna en självgående hund då, som går omkring och slickar upp alla smulor på bordet, men ok, det kanske inte skulle se så smakligt ut, *slurp slurp*.
Jag hann läsa överskriften på VK att det äntligen kommit snö, ok, vart då??? Men nu råkade jag stå lite närmare fönstret och fasen, det har ju kommit några flingor. Så otroligt och vad många som säkert blir glad åt det lilla. Fast jag tillhör inte den gruppen. Tur är i alla fall att det säkert kommer att bli en betydligt kortare vinter än normalt.
Nu ska jag åka iväg på vårdcentralen, Nicco ska ta några prover och sen ska jag skjutsa henne till skolan. Önskar er alla en fin dag!

Har ni funderat nåt, då?

 

Då var man ledig några dagar då, det känns som om det varit mycket med det jordiska ett tag nu, så ledigheten, den är välförtjänt. Jag kom hem först tjugo över fem igår och innan middagen var avklarad och kaffet kokat så höll jag på somna i soffan. Lik förbenat är jag uppe nu och det är lätt irriterande, jag har ju sovmorgon... för fasen, men säg det till den där lilla inbyggda saken, i skallen.
Har ni börjat fundera på julklappar än då? Jag har faktiskt klarat av några stycken så jag är en bit på väg. Lättast är nog tveklöst Sally, en tjej på 1½ år, har inte så stora krav, det enda tänkbara problemet är att föräldrarna helst ska få med sig sakerna hem också… till lilla Järlåsa.
En 13 åring däremot, vill ha så våldsamt dyra saker och är dessutom, säkert less på höra, att önska sig saker, kostar ingenting, och sen får dom inte riktigt vad det var dom ville ha.
Jag fick ett hemmasnickrat dockskåp av min farfar, då jag var liten, och det huset gick inte av för hackor, det var verkligen väl lekt innan det gick i graven, inte brydde jag mig om att mina kompisar, fått Lundbys dockskåp, mitt var ju inte som alla andras.
Han var duktig, min farfar, han gjorde även en spark till mig och hjälpte pappa att bygga min lekstuga, som ju faktiskt finns kvar, än idag. Men just dom här små pryttlarna som alla ska ha idag, för att vara någon, det fanns ju inte då, när man fick något så uppskattades det jätte mycket, och man kommer till och med ihåg känslan, då man fick den där grejen.
Fråga era tonåringar idag, om dom kommer ihåg sitt första par örhängen, eller dom där eftertraktade jeansen. Jag tror inte det, man får vara glad om dom tycker att mobiltelefonen dög åt dom, fast egentligen vet man att den nog inte gjorde det för det var inte en mobil i 5000 kronors klassen. Då kan man ju undra vart allt ska sluta.
Nå, julklappar kommer jag i alla fall att fixa fram, och en del kommer också att vara genomtänkta, dom är ju som roligast att få ge bort. Inte dom där man bara köper för att ha något.
Idag ska jag nog bege mig ut på en liten shoppingrunda, mat behöver vi och jag ska först skriva upp några dagars matsedel, sen får vi se vad jag hittar på. Hoppas på en bra dag för er alla!
 

Alla döskallar undanplockade

 

Nu jäklar har fåglarna kalas, ett helt rör har dom tömt på en dag, första svängen tog det då i alla fall en vecka. Jag sa till Åke att dom behöver väl för sjutton inte bjuda in alla fåglar dom ser. Jag undrar nu hur vi ska göra, hm… får nog hänga dit lite talgbollar också (så dom inte ruinerar oss) och blanda ut fröna med andra, lite billigare varianter.
Åke hade noterat att skatorna sprang runt där nedanför och pickade, men det var väl förmodligen efter min lilla fröspridning sen förra gången jag fyllde röret. Sen faller det väl alltid ner några frön då småfåglarna är där och äter.
Nu är det tyst i huset igen, Sally och Theresé åkte hem igår. Åke frågade i morse när dom kommer tillbaka nästa gång, jamen till nyår sa jag… sedan gjordes en snabb uträkning och se, det är inte ens två månader kvar. Jisses, om två månader har vi ju till och med nytt år.
Alla döskallar är undanplockade och allt är tillbaka till det ”normala” igen. Pappa ska nog komma och kapa tallarna i veckan, det är väl planen i alla fall, sen har vi en figur som ska upp på stubben till mitten tallen som ska bort. Hur det blir och vad det är för figur, kommer ni att få se sedan.
Blir väl att städa undan lite idag och sen ska jag åka och återställa bilbarnstolen och lämna tillbaka den lånade barnvagnen. Ska nog också ställa undan Sallys fåtölj, det finns även andra i det här huset som gillar den:
Jag önskar er alla en fin dag!
 
                                                                                                   

Kallt uträknande, eller, hm...?

 

Åkes klocka ringde på morgonen och jag hann svära till, trodde nämligen att jag försovit mig. Kastade mig över klockan, noterade att min mobil inte låg på nattduksbordet, och insåg att jag faktiskt inte ska jobba idag. Lätt uppstressande men sedan skönt.
Från det ena till det andra, vi har ju en GPS i Jeepen, och jag tror att vi fått tag i en beräknande, liten rackare.
Åke har nog programmerat in vår hemadress, och det är allt. Vi skriver inte in vart vi ska… eller varför, då vi åker iväg, ändå så vill den som visa vart vi ska. Skulle svänga höger ut på vindelvägen och den påpekade att vi skulle ta vänster, sedan satte den igång att beräkna, 65% beräknar, står det. Kom till rondellen där den föreslog att vi skulle ta ett varv… typ.
Om det är så att den nu bara vet en adress och det är våran, och då ska den räkna ut hur vi ska ta oss hem, då vi åker iväg, ja jag vet då rakt inte. Nä, det enda jag begriper mig på är när man närmar sig hem, då syns ett litet hus, där vi bor, det fattar jag :-)
Sally älskar skor och snabbt hade hon hittat mina sandaler i hallen. Hon gav sig icket, dom skulle sitta på fötterna innan hon kom schasande in i tv rummet, med sandalerna på fötterna. Hennes små fötter, längst fram i sandalen, det såg dråpligt ut, och hon är den enda jag sett som snubblat på mattkanten, fast inte alla gånger hon for upp och ner på mattan :-)
 
Idag blir det en sväng på Expo, Theresé ville dit och sedan ska hon ha tag i några speciella pennor, får se vart hon ska gräva upp dom. Hoppas på en riktigt fin dag för er alla!

Snäppet bättre förr

 

Inte nog med att jag bakade bullar på arbetstid, jag snodde ihop några stycken då jag kom hem igår, också. Det var säkert flera år sedan sist. Vi, dvs jag och chefen, hade även turen att bli bjudna på lunch igår, av chefens f.d., vi valde varsin kebabrulle och varför jag gjorde det, var att det säkert var 30 år sedan jag åt kebab, och nu skulle jag se vad jag tyckte.
Nu blev det inte alls samma sak som det var förr, då dom stod och karvade köttet från en stor klump som roterade i taket, näpp, det här var mer en pizzabotten ihoprullad runt en massa kött, visserligen inte så tokigt men inte vad jag förväntat mig. Det var nog snäppet bättre förr :-)
Hämtade Theresé och Sally på flyget sedan åkte vi hem och plockade upp Åke, för vidare färd ner till klubben där vi drack kaffe och surrade en stund. Sally sprang runt och tjenade på allihop, inte alls blyg utan blev mer och mer uppspelt. Hehe… hon påminde om betjänten på nyårsafton, då hon skulle över den lilla tröskeln varje gång hon for iväg och kom tillbaka. Hon visste vart den var, men skorna såg ut att väga lite mer än vad hon räknat med.
Idag tar dom bussen upp till mamma… mormor… gammelmormor, och hälsar på, och när jag slutat jobbet åker jag dit och hämtar dom. Sedan blir jag långledig, till söndagsmorgon då jag har ett 5 timmars pass och sedan blir jag ledig igen till onsdagen… härligt!
Och apropå onsdag, ha, det är ju ordlös onsdag idag, har inte kikat vad dagens tema är men får göra det och återkomma senare idag. Önskar er alla en bra dag!

En kolapåse mindre

 

Det var bastukväll igår, höstens första, och jag hade lyckligtvis, köpt en påse med Wherters kola (eller hur det nu stavas), och hade tänkt ta med som något extra gott, så här till halloween.
Nu finns ingen kola kvar… men det var inte vi i bastun som åt upp dom, utan alla barn som plingade på och sa –Bus eller godis?
Ja, då föredrog jag ju att ge dom godis istället för att råka ut för bus, och på det viset försvann hela påsen. Det var ju tur att jag investerade i den, annars vet man ju aldrig vad som hänt :-)
Tur var det nog också att detta halloween, inte fanns då man var barn, åtminstone för alla som bodde i ens omgivning, annars hade nog risken varit överhängande att jag häckat vid alla dörrar, och förmodligen hittat på värsta buset om man inte fått godis.
Man var ju runt och lussade eller så var man påskkärring, och idag är det inte den vanligaste synen. En enda gång, för massvis av år sedan, ringde det på en Lucia med nån tärna i släptåg, men inte för att sjunga, utan för att få sig en pepparkaka eller dylikt. Själv gick vi runt, en 5-6 stycken och travade in i lägenheterna så fort dom fått upp dörren och sjöng några väl utvalda sånger, innan vi gick ut igen. Vi tyckte det var jätteroligt, och visst fick vi oftast med oss något på vägen också, en apelsin, pepparkaka eller en liten slant.
Nå, idag ska jag hämta en guldklimp… ja ok då, två guldklimpar, på flyget. Sally och Theresé kommer hit för att stanna några dagar, och det blir förmodligen direkt färd från flyget ner på klubben där dom har månadsfikat ikväll. Sen vet jag inte om det blir så mycket mer för Sally.
Nu är det frukostdags, innan vidare färd till jobbet, där bullbak står på schemat. Önskar er alla en fin tisdag!
 

En tur med grannarna

 

Jag ringde till ”gammgrannarna” igår och frågade om dom skulle med ut en sväng. Det ville dom så vi tog ersboda tur. Jysk, Rusta, Piias, Boom och avrundade med en fika på Victoria, jag blev minsann bjuden av Kerstin jag, tack så mycket!
En pryl hittade jag och den ska Sally få. Jag skulle förklara för Theresé vad det var för något men kunde för mitt liv inte komma på vad man kallar dom, jag försökte med pinnhäst men den gubben gick inte. En käpphäst var det naturligtvis. Och om Sally nu väljer den, istället för den som jag en gång gjorde till Niccolina, så får väl den käpphästen gå i graven, den är ju, i alla fall enligt Nicco och Theresé, en skam för hela landet :-) Moahaha…
Sedan fick jag en ljuskrona av Inge-Gerd, en som man bara ska ha levande ljus i, får se vart jag ska ha den…kanske ute på bron, i ena hörnet, det tror jag skulle se mysigt ut, i höst och vintermörkret. Tack för den!
Vidare ska jag nu gratulera Birgitta, som råkar fylla år idag, Grattis från oss på Blomstervägen, hoppas din dag blir precis som du önskar.
Inne på Boom hade dom kassar som man ska sortera skräp i, ett fack för flaskor och ett annat för metall…typ. Då berättade Kerstin att någon hon känner, hade en liknande påse men som man sorterar tvätt i, ett fack för 30gr, ett för 40, 60 och 90. Allt detta för att hennes barn lättare ska kunna hålla ordning på vad som ska tvättas på vad. Ja, det är ju rätt praktiskt, faktiskt. Till slut lär man sig i alla fall hur man ska tvätta sina kläder men alla är vi ny i början.
Nu är ju detta en bra sak, sa jag, så länge man inte tror att man kan lägga ihop en 30 graders tröja med en 60 graders byxa och tvätta allt i 90 grader. Haha…nu har jag varit så rolig så nu får jag gå och ta mig frukost.
Önskar er alla en fin dag!

Vill du veta nåt...tryck...

 

Då var den helgen över, gick ganska snabbt ändå, och detta även fast vi var utan internet igår, ända fram till sista timmen. På jobbet alltså. Nu låter det som om det är det enda man gör där, sitter framför datorn, men så är det inte. Däremot vill chefen ibland, veta fakta om något, vill höra vad det är för bra filmer på tv etc. Sedan får vi sitta och surfa runt då hon vill vila. Det är såna gånger man sitter och läser några få utvalda bloggar, och kanske skriver lite själv.
Nå, nu får jag be Anna, en arbetskompis, om förlåtelse, jag har nämligen klottrat i korsorden som var i Hemmets veckotidning, som hon hade lämnat där. Visserligen är tidningen från augusti, men ändock. Jag lovar att köpa dit en ny tidning och du har lov att fylla i korsorden i den :-)
Jag hittade i alla fall en rolig sak där, här kommer den, Veckans Lindström: -Har du något att fråga om –Tryck 457. Om du tror att du har något viktigt att fråga om –Tryck 458. Vill du ha svar på dina frågor –Tryck 459. Vill du själv svara på frågor –Tryck 460. Vill du komma till någon som inte kan svara på frågor –Tryck 461. Vill du trycka 461 –Tryck 462. Har du tryckt 461 –Tryck 459…
Visst låter det precis likadant då man ska komma sig fram till någon myndighet. Oftast får jag lov att lägga på luren och börja om från början. Man har fått så många val möjligheter att man snudd på, har glömt bort vad man ville från början. Aha, det kanske är det som är syftet med alla val, man ska ge upp.
Jag brukar alltid börja med att säga (när man äntligen får prata med en livslevande människa) att jag inte är säker på om jag kommit rätt. Och hälften av gångerna får jag först tala om mitt ärende, puh, och sedan blir man kopplad till någon annan, så får man börja om från början igen.
Så idag ska jag tacka televerket (Sussie vet precis hur det är) för att jag inte ska ringa ett sådant samtal, jag behöver inte det, inte idag i alla fall, och det är ju tacksamt :-)
Enya låg som en smurf på soffan igår och hon fastnade på tre kort, dom kommer här:
Och Theresé hade mejlat några bilder på deras hus projekt och givetvis på busungen Sally, som ser ut som en spjuver, vem vet vad hon kommer att hitta på för bus, nästa gång:
Önskar er alla en fin dag!

En buse

 

Sally är en rackarunge, kolla bara in minen:
(Kortet är taget av mamma Theresé)
Det är nämligen så att när dom var här sist, så hittade hon fjärrkontrollen till vår tv, och har nu lyckats få till en inställning där den stängs av, efter ett antal timmar, nå det är ju bra och hittills har det bara hänt tre gånger.
Man får dessutom en förvarning, i nedre hörnet på tv:n står det: 4 min , sedan 3 min, 2 min, 1min och *poff* så blir rutan svart. Theresé trodde i alla fall att det var Sally som lyckats med detta, vem vet.
Apropå Theresé så ringde hon för två dagar sedan, hon tyckte jag lät konstig då jag svarade och jag var tvungen att berätta att det tog en stund och var lite krångligt, vi har nämligen telefonen i…och håll er i nu, garderoben.
Ja, sa jag, i och med detta med IP telefonin, så skulle det kopplas in därnere i källaren, där vi har övrig utrustning, och då funkar inte vårt gamla telefonjack, det vi har i hallen.
Så nu har Åke dragit upp en sladd genom ett gammalt rör (samma där internetkabeln är dragen) och den kommer upp i garderoben i tv rummet. Nu har vi ju en bärbar telefon så egentligen spelar det inte så stor roll, den behöver ju bara stå där under laddning. Värre hade det varit med en fast telefon, och man skulle ha måsta stå och hänga vid garderobsdörren då man skulle prata.
Idag är det jobbardag, drygt, men skönt att man är hemma till middagen i alla fall. Inte är det jätte många som är ute den här tiden, inte. En buss passerade nu och en bil, lite tidigare. Det är såna gånger man blir avundsjuk på alla som får ligga kvar i sängen och gotta sig åt sina drömmar.
Jag hade då en sån sjuk dröm med så mycket som hände så den kan jag få fundera på…hela helgen. Näpp, nu får jag ge mig med skriverierna just för stunden, jag ska göra mig redo för arbetet. Jag önskar er alla en bra lördag!

Vi hittade hem

 

Vi köpte oss en GPS, när vi var i Uppsala, dels för att, förhoppningsvis, få en mer korrekt hastighetsmätning och lite för att alla surrar om deras gps:ars vara och inte vara.
Ett förbehåll från min sida var att den inte, skulle köras med ljud….finns väl inget mer irriterande än nåt som ska låta i tid och otid, för låg volym och du får sitta och grunna på vad som sas, för hög volym och du hör inget annat.
Vi hann en kilometer så kom det ett konstigt läte från ett obestämt håll i bussen. Sedan återkom detta ljud (tutande) med jämna mellanrum. Åke gav mig GPS:en för att jag skulle skriva in destinationen, jamen om jag gör det, sa jag, så kommer den garanterat att börja surra. När jag tar i apparaten så tutar den igen och nu ser jag anledningen till detta ljud, det var ju en varningssignal för hastighetskameror *suck*. Fattas bara sa, jag, att den nu skulle ha sagt: jaha ja, och där kom ni nu med på bild!
Ljudet gick givetvis att stänga av och det gjorde jag också, för så fort jag skrivit in vår adress så satte tjattret igång. Lite intressant var det väl att veta att längst upp på skule, så var vi 201 meter ovanför havet, och på höga kusten bron kom vi oss 50 meter ovanför ytan. Den visade även på den totala tiden hem, och vad av den tiden som var faktisk körtid, och en medelhastighet. Nå, hem hade vi förmodligen tagit oss utan apparatur, det har vi ju fixat förut, men nu blev det med lite fakta i bagaget också.
Här kommer lite kort på busungen, Sally:
Här har hon fått syn på katten Diesel, som krupit in under bussen:
Och slutligen, en bild på den sista och enda entusiasten, som fortfarande, en vecka efter att tävlingen är avslutad i Piteå, har kvar bandet runt handleden som visar att hon är förare/mekaniker:
Och med dom önskar jag er en fin dag!
 

Alice...Sally

Chefen talade om för mig att Sally var inblandad i låten, living next door to Alice. Nä, sa jag, dom sjunger ju Alice. Nopp, svarade hon, dom sjunger faktiskt Sally, på ett ställe, och se och hör, det gör dom ju:

 

Bilspekulanter

 

Det blev som fullt här på gården igår kväll och man kunde ju tro att vi var spekulanter på nya bilar, men så är inte läget.
 Vi hade ett litet projekt som skulle fixas och vi hade då bjudit över Tord och Camilla på en liten cider…som intogs under visst planerande om hur vi skulle gå till väga, eller ja, där överdrev jag ju litegrann, men ni förstår.
Rätt var det var så dök det upp bilar från det ena hållet och det andra och fort hade vi fyllt upp vår gård med fordon. Det var bra, själva projektet vi hade på gång var klart på fem röda, med all hjälp som dök in och nu är det ur världen.
Vad det handlar om kan jag inte avslöja…inte än, men på söndag eller måndag kanske :-)
Theresé, Anders och Sally är nu på plats, jag hämtade upp dom på flyget igår efter middagen och Sally, som egentligen var lite småtrött då dom kom, speedade på hela kvällen och fick alla att le.
Sedan var hon lätt att lägga omkull, hon somnade med en gång och förmodligen kommer denna kväll att sluta på samma sätt.
I Maltträsk med alla som ska dit, lär det vara full rulle. Ryktet säger att vi blir ca 90 stycken där och vart alla vi ska rymmas ska bli spännande att se, men det finns ju mycket yta att stå på också. Ska bli väldigt roligt i alla fall.
Nu på morgonen så är det packning och diverse planering som ska göras, vad som ska med och inte. Sen börjar vi nog på att rulla efter lunchen. Nicco ska sova hos mormor och morfar, hon var absolut inte intresserad av någon cowboy fest i vildmarken. Önskar er alla en fin lördag!

En annan camping

 

Efter campandet vid Fyrisån, bestämde vi oss för att satsa på en annan camping. Theresé hade lokaliserat en som låg ganska lämpligt till. Innan vi körde in så pratade vi med campingvärdarna för att försäkra oss om att en 12 meters buss skulle rymmas där, det var inga problem, sa dom och pekade ut en plats vi skulle få stå på.
Allt var verkligen frid och fröjd, lite folk, inget stök och bök. Niccolina hade fått sig en leksak, och här går våra minnen isär, jag har nämligen för mig att hon fått ett flygplan eller fågel, som skulle dras upp för att sedan släppas av. Hon och Åke tror att det var en typ av drake, nå, det spelar ingen större roll, det som hände, hände i alla fall.
Åke skulle nu testa denna leksak och det gick inte som planerat, den fastnade nämligen rätt så högt upp i ett träd. Nu plockade han fram en sån där vikstege, och med sina träskor på fötterna klättrade han sedan högst upp, på det absolut sista steget, där man inte ens ska stå, och i händerna håller han ett kastspö som han sträcker upp mot, och in i, trädet.
Här skyndade jag mig in i bussen för att plocka fram kameran, jag förstod faktiskt, utan större matematiska kunskaper,  att detta skulle inte sluta som han hade tänkt sig. Tyvärr, min reaktion var inte så bra, jag fick bara ett kort då han landade på backen. Givetvis tippade hela alltet och han hade bara tur som inte bröt några armar och ben…men leksaken fick han med sig ner.
Sedan satte det igång att hällregna och det var inte nådeligt hur mycket vatten det kunde komma på den fläcken där vi stod. Dessutom hade vi fått ställa bussen längst ner i ett svagt nedförslut, och ovanför var det en nyplanterad gräsmatta, kan ni gissa vad som hände då vi skulle därifrån, dagen efter?
*Slurp* så sjönk bakhjulet ner i geggan, och den ville inte komma upp. Åke bar stenar och grus, som han slängde in under hjulet, jag offrade vår nya dörrmatta, den sköt iväg som en raket, campingvärdarna öppnade inte dörren då vi knackade på för att fråga om dom hade en spade att låna ut, dom vågade kanske inte.
Till slut, mitt i alltihop, kommer det tre tyska killar, vi förstår inte vad dom säger men dom visar med händerna att dom ska hjälpa oss att putta på, och se…med fyra människokrafter därbak och Åke som gasade, så släppte äntligen geggan, greppet om bussen och vi tog oss upp. Vilken pärs! Vi försökte lappa ihop hålet i gräsmattan så gott vi kunde, med våra händer och fötter och sedan lämnade vi placet för gott.
Nu sa då Nicco, då vi satt i Kubbe och mindes alla resor, att hon minsann inte hade haft en lätt uppväxt. Inte fick hon leka med vem hon ville, och inte fick hon äta vad som helst (läs blogginlägget ”vi äter inte lera”), och sina leksaker fick hon då heller inte ha för sig själv…stackars barn :-)
Önskar er alla en fin dag i solen, själv ska jag hämta en bilbarnstol som jag hyrt på barnens hus, åka på maxi, hälsa på Bo-Lage, och ikväll hämtas Theresé, Anders och Sally upp på flyget, dom landar efter sex ikväll. Och sedan ska vi bara ladda för den stora cowboy festen i Maltträsk, som går av stapeln imorgon.

Hemma...igen

Nä, det blev ingen körning i helgen, solen, värmen och vinden, lyste med sin frånvaro och det hann aldrig bli torrt innan nästa regnfall.

Vi fick istället som avslutning (vi som inte lastat bilarna) göra en liten burnout och gasa ner efter banan, allt för den betalande publiken.

Nu jobbar jag tre dagar till innan operationen, men innan den ska vi även klämma in en liten tripp till Maltträsk, där Brälla ordnat ihop till årets fest. Han fyllde ju sina modiga 50 år i Mars men har sparat på det stora firandet tills nu.

Theresé, Anders och Sally kommer också upp, och jag gissar på att vi blir rätt så många däruppe. Vi ska även få anvjuta Wolfman Jack, live, och det är minsann inte dåligt.

Ser ut att bli en blöt dag idag, tror jag ska inviga regnponchon jag fick i Kubbe. Apropå Kubbe så lägger jag ut lite bilder därifrån, senare idag, kameran ligger nämligen kvar ute i bussen och jag hade ingen lust att gå ut...just nu.

Ni får ha en bra dag!

 

Norrbyskär

 

Vi tillbringade dagen ute på Norrbyskär, vi tog inte tåget med rundvisningen då vi inte fick boka och vi kunde ju behöva lite motion…men inte enligt Nicco, som envist frågade vart dom hade flygfältet. Lena och Tova hängde också med ut dit.
Vi knatade på och hamnade vid denna skylt:
Och nu skulle det åkas linbana. Anders var först ut och det gick lugnt och beskedligt, sedan var det Melissas tur och hon vrålade på nervägen: I LOVE SWEDE WOHOOOO!!!
Nicco ser också lagom road ut
och slutligen var det Åkes tur, men då…kom en herre och sa att dom gärna skulle få åka men inte utan hjälm på huvudet och det fanns ju så påpassligt en lila hockeyhjälm bredvid ställningen, så han fick allt vackert sätta på sig den:
Vi käkade en skärgårdsbuffé, som inte alls var fel
och efter det gick vi bort till utställningen. Många fina tavlor, inte så mycket folk därinne, men det kan man förstå med den värmen som var igår.
Vi käkade glass i väntan på färjan och Sally ville testa alla sorterna:
 
Noterade en smått underfundig skylt, därnere vid havet:
Men någon is såg jag inte till :-)
Jag hoppas ni får en bra dag och givetvis att vi ses imorgon, då Wheels drar igång på Nolia fältet. Vi kommer att arbeta där, både Åke, jag, Theresé och Anders. Så vi ses där!

Gammlia och kalas

 

Ska börja dagen med att berätta om storfrämmandet vi fick, klockan tolv på natten, i förrgår. Vi hade gått i säng och jag höll precis på somna då någon plingar på dörren. Jag säger till Åke, det kan ju inte ha varit någon, eller hur? Men jag hörde ju hur det ringde…hm. Ingen kommer väl och hälsar på, mitt i natten. Åke smyger upp och kollar fönstren men ser ingenting, annat än igelkotten. Nä, vi får somna, utan att veta vem det kunde ha varit.
Dagen efter fick vi veta. Anders hade fått order (eftersom han var sisten att vara uppe) att han skulle stänga dörren nere hos oss och släcka lampan i trapphuset, det gjorde han, men han trodde att knappen bredvid dörren, var lysknappen, ack så fel han hade, det var dörrklockan :-)
Sally, ett år och en dag…idag. Här kommer några bilder från kalaset:
Sedan blev det mer kalas, på Gammlia:
 
Och slutligen en sista bild på ett konstigt ekipage, som passerade utanför vårt hus:
 
Så mycket folk och bilar, och vilket kanonväder. Vi gjorde ett varv på stan också och vinkade till Lisbet. Melissa åkte med oss och Åke pekade ut det gamla badhuset, hm...hon förstod inte riktigt, vadå bad - hus, ni vet ju vad bad betyder på engelska :-)
Sen körde vi hem för en kaffe påfyllning och sen bytte vi till Camaron. Efter den svängen åkte Anders, Åke och Theresé upp till Vännäs där det investerades i en snöskoter…inte till oss utan till Järlåsa borna.
Idag åker vi till Norrbyskär, halv elva går färjan, så jag önskar er en toppen dag, det kommer säkert vi att ha.
 

En dag som gjord för...

 

Idag hade vi inte varit vakna om det inte var så finurligt att vi lagt ut både Cheven och bussen på blocket, och det ringer redan halvåtta på morgonen. Men vi ska inte klaga, om vi får sälja dom fordonen så blir vi inte så trångbodda längre :-) Här får ni länken till bussen www.blocket.se/vasterbotten/Husbuss_34658382.htm och till vår Chev Caprice www.blocket.se/vasterbotten/Chevrolet_Caprice_HGW_34658420.htm
Härligt väder, precis som gjort för ett 1 årskalas, våran lilla ”gladskit” Sally, fyller ju år idag, ja jag vet Theresé, hon var inte speciellt glad igår, men det är sällan man hör henne grina, tydligen har hon år hittat på något nu, precis då hon ska i säng, men det kan ju också vara omställningen att vara borta osv. Här har ni den goaste tjejen i världen:
Vi hämtade ju hem Eloise igår, ja hon behövde faktiskt bara dra en tand, veterinären var förvånad över det men katten är säkerligen jätteglad över beskedet, precis som vi, då det inte är gratis (tur vi har försäkrat), sen var det inte artros, som dom misstänkte från början, utan tydligen en korsbandsskada, och det i bägge knäna. Om det nu inte blir bättre så kan det opereras, men då snackar vi inte amputation, utan något lättsammare.
Nu är katterna jättearga på varandra, dom morrar och fräser. Enya lade beslag på buren där Eloise skulle ligga och ta det lugnt igår, och hon släppte inte in Eloise i hennes luftrum, knepig katt. Och likadant är det nu på morgonen. Men dom har låtit så här förut, så vi är lugn.
Sen åkte vi en sväng ner till Norum där mamma hade bjudit på lunch (som vi missade) och nu var det dags för kaffe. Här står dom och projekterar:
Ikväll kommer vi att åka på Gammlia, tro det eller ej, och vi kan faktiskt välja mellan två bilar, hm…vi får se vad det blir, kanske Anders och Theresé vill låna Buicken. Jag önskar er en underbar dag, allihop!

En hög med knäppgökar

 

Så hade man bara tio arbetstimmar kvar innan ledigheten, det känns faktiskt ganska så skönt. Om man däremot räknar upp vad vi ska göra så tycks tiden bara komma att försvinna, tjopp tjopp så var fyra veckor gjorda.
Vi åker väl upp till Malå imorgon, om allt går som vi vill. Theresé, Anders, Sally och Melissa, kommer upp på midsommarafton, sen åker vi hem igen, senast måndag för på tisdag ska Eloise till veterinären.
Efter det är vi hemma till wheels och när den helgen passerat åker vi upp igen…till stugan, hinner vara där några dagar sedan är det dags för midnight sun, i Piteå, tävling i tillbaka till stugan sedan tävling i Fällfors och vet ni vad, sen är semestern slut…huvva. Fast å andra sidan, sommaren är ju inte slut, inte heller alla helger, och tiden man är ledig är precis lika lång som den alltid varit.
Vet att jag skrivit om detta tidigare men jag håller på att tycka att det är rent ut sagt skrämmande. Alla konstiga människor som passerar trafiklyset här utanför och som inte kan ha gått på alla körlektioner med tanke på hur dom kör. Vi ser bilar och EU moppar som kör mot rött, varenda dag.
I förrgår blev jag vittne till något så korkat så jag satt här och såg förmodligen ut som en fågelholk. Det var en mamma och hennes, gissningsvis 3 åriga dotter. Flickan hade den minsta modellen av cykel och stödhjul på den. Mamman satt kvar på sin cykel, tryckte på knappen och började sedan gaffla om att dottern skulle kliva av sin cykel. Dottern i sin tur vägrade, när mamman tjatat tillräckligt (fortfarande sittandes på sin egen cykel) så klev dottern av och då blev det rött för dom och bilarna började köra.
Sen ropar hon åt barnet att dom skulle cykla, då kommer bussen så dottern pinnar på allt hon har så hon hinner över, mamma kommer lite på efterkälken och bussen får bromsa för henne. Snacka om att lära barnen rätt och fel…eller bara fel. Och vem fasen är hon att tala om för barnet att hon ska stiga av cykeln då hon inte gör det själv? Nä, knäppare gök får man leta efter.
Eller egentligen, man behöver inte leta så länge efter gökarna, dom passerar ju här, varje dag. Igår kväll då vi satt härute kom en bil och rundade kyrkan med skrikande däck, inte körde han femtio inte, jag satt bara och väntade på att få höra tjutet från bromsarna och sedan en smäll, som tur var kom den inte.
Nu önskar jag er alla en fin dag!

Jag lever...än

 

Jag var ju till tandläkaren i förrgår, inte speciellt kul, men vad gör man? Tanden som jag haft problem med, har en gång i tiden blivit rotfylld, och det fick man i alla fall vara tacksam för, hålet var nämligen så djupt att det gick ända ner till käkbenet. Och i och med det så var det svårt att laga den…men till slut så.
Det som kanske är mest retfullt är att jag lagade den för kanske tre år sedan, sa då –Dra ut den! Men inte då, nä den här kan vi laga, sa dåvarande tandläkare. Och det gjorde han, men jag tyckte aldrig att den kändes speciellt bra. Sen gick den sönder efter nåt år, -Dra ut den! Sa jag, nejnej, den där går att laga, och det gjorde han, och återigen så kände jag att det inte var rätt.
Och nu vet vi ju varför, den var djup redan då och det har alltid fastnat mat där, inte underligt om det har kunnat bli hål i tanden, nu kunde hon dessutom inte sätta dit något annat än ett provisorium, eftersom ”vanliga” lagningar inte tål fukt och tydligen går det inte att hålla torrt så där långt ner. Nu får den där sitta så länge den kan och sedan blir det en fejkad tand. Tänk om jag hade fått dra ut den från början, så hade jag kunnat lägga dom pengarna jag nu betalat på den nya tanden istället. Mm, så kan det gå om man heter Maria, eller hur det nu var.
Jag var kaffesugen igår och hittade nescafé i skafferiet:
Burken stod där redan då vi flyttade hit och egentligen borde den nog inte ha gjort det för enligt bäst före datumet skulle den redan ha sprungit vidare:
Men jag testade i alla fall, tänkte att jag sätter mitt liv på spel och provar en kopp, vad värre kan hända än att man vandrar vidare:
 Nå, jag lever då idag och kaffet var det absolut inget fel på, det var smakrikt och gott.  Det där med bäst före datum, då det gäller kryddor och såna här saker är nog mest en smaksak, att grejerna kanske tappar lite sting.
Jag träffade mamma igår på barnens hus, vi kollade in presenter till Sally, sen fikade vi, jag var in på Ohlsons och köpte vaxduk, sedan gick vi på kupan, jag åkte på Biltema och fixade grilltunnan till Andre, gjorde den där tvärsvängen på Jula, var in på granngården och köpte jord, planterade lite purjolök, jordgubbar och några blommor som jag redan glömt namnet på, men tror…bara tror att dom kan heta lejongap och var i flera olika färger. Sen ringde dom från Umeå Energi och klockan sju i går kväll, funkade äntligen internet.
Efter middagen kopplade vi släpen och åkte upp på Jula och köpte dom där två sakerna, jag skrev om tidigare, en av dom var Åkes födelsedags present från mig, kolla in schabraket:
Nu ska den inte stå precis där men den är mobil. Där kan han ligga och ta igen sig i fin vädret, det kan han ha gjort sig förtjänt av.
Idag ska jag hämta chefen och hon som jobbar idag, jag ska bjuda på fika och chefen ska få ta en husesyn här, när vi nu är två så får vi in henne i huset, på egen hand så är det nog för krångligt. Ni får ha en bra dag, det ska jag ha, och jag ska även ladda inför helgen, jag jobbar nämligen lördag och söndag, sedan är det …SEMESTER!!!

Upp på bakhjulet

 

Vi fick oss en inbjudan för några veckor sedan:
 
Det är lillasyster som ska ställa ut sina tavlor på Norrbyskär i sommar. Mer om det hittar ni på hennes hemsida: emmastavlor.com/
 
Vi har tänkt åka dit när Theresé, Anders, Sally och Melissa (deras barnflicka) kommer upp, Brälla och Lena skulle nog också haka på dit. Enligt säkra källor har hon redan fått sälja en av sina alster och det var ju inte dåligt, så vi får gratulera till det och hoppas att det fortsätter i samma takt.
 
Pratade om dessa EU moppar som finns överallt, jag sa att jag hade svårt att se Nicco på en sådan, (nu är det ju två år kvar, men ändå) och tycker att det ser så vådligt ut då många av dom sitter och kör. Vissa vrider inte ens på huvudet och 25% av alla som passerar härute, kör mot rött, helt otroligt.
 
Sen sa jag, hur kul är det med en sån där egentligen, då? Jag har inte sett en enda som suttit och spunnit runt i lösgruset eller försökt få up den på bakhjulet, det var bland det första man försökte sig på. Nu menar jag inte att man ska köra på bakhjulet ute i trafiken, men om man får leka lite så tror jag också att man lär sig att hantera den på ett annat sätt.
 
När jag sa de så skrattade Åke och fick upp bilden i huvudet på den där reklamen om snubben som sitter i grustaget och försöker spinna lite, ni vet, Norrlands Guld, då man bara vill vara sig själv ett tag :-)
 
Japp, precis så ska det vara, inga krusiduller. Jag fick kämpa länge innan jag fick upp mopeden på bakhjulet, men det gick till slut. Att jag sedan inte var mer än tretton år, är inget jag rekommenderar men tar för givet att det är preskriberat vid det här laget. Sen körde jag ju inte runt här i stan utan fick hålla mig i stugan, med omnejd…ja jag vet, det där med omnejd kan vara ganska så vitt och brett, men ni fattar vad jag menar.
 
Ikväll kommer Mattias hit, en av våra gamla grannar i samma trapphus som numer bor några hus längre nedför gatan, hit och ska hjälpa oss att få igång nätet, nu ska det bara vara att knappa in ip nummer osv., sånt där som jag inte begriper mig på, så det var ju tur att han kunde fixa det för en kaffe eller nåt sånt, annars hade jag väl blivit hårlös på kuppen.
 
Ni får ha en bra dag, tänker jag försöka mig på, jobbar idag och imorgon är jag faktiskt ledig, ska på Niccos avslutning samt tandläkaren, hm…det förstnämnda är ju en trevlig sak men det andra vet jag inte, det får gå under onödigt ont.
 
 

Gratis eller var det stulet?

 

Ni vet dom där rullarna som kom blåsande efter vägen och som jag trodde kom från en släpvagn…dom var tydligen från bygget här bredvid. Vi såg nämligen såna rullar liggandes på baksidan av en liten vall. Nå, dom rullarna som var på rymmen, kom ju ett par och plockade upp samt lade borta vid kyrkan, igår blev dom stulna. Det kom en bil och killen/mannen lastade skyndsamt rullarna i bilen och drog iväg.
 
Det är populärt med sånt som är gratis. För gratis blev det även för han som backade in nedanför busskuren för två veckor sedan, slängde upp skuffluckan och lastade in kantstenar, som även dom ska användas till bygget. Jag hann aldrig fota tilltaget, bara sidan på bilen då han brände iväg.
 
När vi nu liks är inne på detta som är gratis så finns det även dom som tydligen tycker att sophämtningen blivit för dyr och kostsam. En av gammgrannarna berättade att hon skulle åka buss, härifrån, det kommer då en kvinna och bär på en ihop knyten påse, som hon ställe ner och som hon sedan total ignorerar då bussen kommer, påsen lämnas kvar. Ingrid säger ingenting men tycker det var konstigt, ännu mer konstigt blir det nästa gång Ingrid ska ta bussen och samma kvinna kommer med en likadan påse och händelseförloppet blir detsamma, då förstår Ingrid vad det är…en soppåse som hon tycker att någon annan kan ta hand om. Vilka knäppgökar det finns!
 
Mamma och pappa kom hit igår kväll och efter en stund så dök även Lena och Brälla upp. Vi käkade kladdkaka med grädde och jordgubbar samt en annan variant på tårta, surrade och klockan susade till så var den kvällen slut. Av Lena fick jag en burk med marmelad, med hallon och kakaobönor, det låter väl spännande och av mina föräldrar en gammal smörburk/bytta, med märket flora, den ska jag genast börja använda.
 
Vi fick också rapport om att Mats Karlsson slutade tvåa, inte illa, så vi får gratulera honom till en andraplats, dom andra åkte ut i elimineringen. Sally var så intresserad av Top Fuel så hon somnade i pappa Anders famn.
 
I fredags var hon mer aktiv, då gick hon runt på läktaren och klöste bort klisterlapparna som skulle markera sittplatserna…värsta ligisten :-)
 
Nä, nu får ni ha en bra måndag, en vecka kvar sedan går vi på semester, konstigt men härligt.
 

Tierp Arena

Fick en direkt rapportering från Tierps Arenan för en timme sedan. Theresé och sally är ju där för att kolla in pappa Anders, och alla andra dragracing bilar.

Mats Karlsson, super gas, låg då som kval 6:a, David Jonsson, juniorare på kvalplats 3 och slutligen Anders Söderberg, super street, på kvalplats 9.

Solen lyser även därnere men jag undrar om dom har 31,9 grader i skuggan, som vi har just nu, här på västerslätt...puh!!!

Dragracing Sally!

En bild från den nya dragracing banan nere i Tierp, Sally är på plats med racing dressen som  jag köpte till henne för någon vecka sedan, hon ser ut att stormtrivas, och Theresé skrev att hon rultar runt på läktaren och pratar med sig själv. När hon nu inte sitter i pappa Anders famn och kollar in tävlingen:

Det kom ett paket

Det kom ett paket igår, med avsändarort, Järlåsa, kunde det vara Theresé som skickat något?

Jomenvisst, det innehöll lite blandade saker såsom en spunge bob:

En necessär, som jag gissar hon tycker vi ska ha i bussen:

Lite hårda "karra" och några askar av min enda last, läkerol:

Ett ljus med texten, grönt är skönt, rätt är sött, citron är surt:

Och det bästa av allt, foton på lilla Sally, som just för tillfället får pryda bänken bredvid kylskåpet:

Sallys Rolls Royce

 

Åke fixade positionsljusen igår, så nu ska jag väl kunna åka och gör ombesiktningen i veckan. Medan han gjorde det så började jag torka av skåpluckorna i köket, och hänga tillbaka dom på plats. Men jag är inte färdig än. Kylskåpet fick vi också in, då Hanno kom förbi, så där lite lämpligt, för att kolla in tv rums golvet, han ska nämligen slipa och lacka det imorgon.
 
Sen åkte vi på en liten shoppingrunda. Först Griba och sedan Mio, och nu har vi betalat handpenningen på vår tv rums soffa som ser ut så här fast den ska vara mörkbrun:
 
Och Niccos filmrums soffa, den ser ut så här, fast en Åke ingick inte i priset:
 
Sedan köpte vi en bokhylla som heter step, som Nicco ville ha till sitt rum, samt beställde ett smalt vitrinskåp som ska in i matrummet och slutligen, sist och förmodligen minst men inte att förglömma, Sally, när hon kommer för att hälsa på och vill kolla in lite barnprogram, barnens Rolls Royce, en röd fåtölj:
 
Det skulle ta upp till åtta veckor att fixa fram sofforna så det var bara ren tur att vi frågade, annars hade vi nog väntat ett tag till och då hade man ju inte fått sofforna förrän till sommaren.
 
Nu över till något helt annat…nämligen ägg. Vem i hela världen kom på att man kunde koka dessa vita saker, från allra första början? Visste dom då att det låg kycklingar i dom och förväntade sig en kokt sådan, då det var färdigt, eller hade dom koll på äggen som var befruktade eller inte och slutligen, hur kunde dom veta att dem ens gick att äta? Hade dom månntro, någon testpilot som fick prova sig fram. Tänk er bara en lök, så stark att tårarna rinner, men lik förbaskat stoppar någon den i munnen för att provsmaka, undrar hur dom tänkte då?
 
Hm…nu blev jag sugen på en havreknäcke med ett lagom kokt ägg på, så det kan bli. Hoppas ni får en fin söndag, vi kommer nog att vara litegrann i huset och påta på.

Hällstenare och Lundströmmarna

 

Utmaning nummer tio ska vara en bild som gör mig glad, hm…det finns otroligt mycket som gör mig glad, och att sätta det på bild var inte det lättaste. Men det kan vara namnskylten på dörren:
 
Den gör mig glad för den innebär att jag har en familj och vi har ett boende tillsammans, många glädjeämnen döljer sig bakom den dörren och skylten.
 
Sedan gör våran Camaro hylla, mig glad, för den visar på ett gemensamt intresse, och vi har varit med om många roliga, samt händelserika resor, på vägen dit vi är idag.
 
Men bilder som alltid får mig att antingen skratta eller le, är alla bilder som Theresé lagt ut på vår Sally, hon ser alltid så glad och finurlig ut. Här är en bild som jag stulit från Theresé blogg.vk.se/tezzii
 
Nu vet jag, vis av erfarenhet, att en bilden talar inte alltid sanning, apropå, glada Sally. Nog vet man att ett barn, inte alltid är så lättsamt och glatt att ha att göra med, kommer så väl ihåg då Theresé var liten och där var en tjej med starka viljor. Kommer ihåg att min morfar sa att det var så bra med barn som hade egna viljor…mjo, det kan ju så vara, men det hade varit liiite lättare om det hade varit mer lagom, sådär.
 
Frågar du min moster så hade hon sagt: -Typiskt Lundströmmarna, ena riktiga tjurskallar! Min pappa heter ju nämligen Lundström i efternamn och även då jag var liten fick jag höra detta uttal, då jag ställt till med något och vägrade erkänna eller tycka att jag gjort något fel.
 
Men sen…fick man nog också höra ibland, från farfar eller farmor, att man var en typiskt Hällstenare, och det var precis likadant där. Jag undrar jag, om det inte blev som det blev, på grund av mixen, Hällsten/Lundström, jag är nog ganska så säker på det :-)
 
Idag ska jag och Nicco åka upp på Mariehem och hälsa på morsan, och kanske få sig en kopp kaffe. Ska nog ringa Kerstin också och höra om hon vill gå ut en sväng, nu på förmiddagen. Och helt apropå Kerstin, så kom jag ju osökt att tänka på Janne, som fick visa upp sitt ansikte på tv:n igår kväll. Han hjälpte ju en Signar att fixa till älgtornet, i dokussåpan, dansbanan i Täfteå. Nä, det var ju inte så farligt Janne, inga vinklingar där inte, och du lät då precis som du brukar göra. Nu önskar jag er en fin onsdag!
 

Prova vända på en femöring

 

Utmaningsbild nummer tre, en familjemedlem, hm…svårt det där när man har några att välja på, Nicco hade jag kunnat sätta ut men hon blir så putt så jag väljer Sally, en mycket fotogenisk person, bilden har jag tjyvat från Theresé blogg  blogg.vk.se/tezzii och här har Sally fått prova på att äta alldeles själv:
 
Det blev ingen konstutställning igår, chefen undrade om hon fick ändra sig och istället vara hemma och baka någonting, och det var väl klart att hon fick göra det. I brist på ingredienser så fick det bli en rulltårta med lyxfyllning, vi hann precis bli klar så kom hennes son och en kompis förbi så det blev ju lagom att bjuda på kaffe.
 
Vid personalbytet så fick jag höra att elrullstolen ballat ur när dom varit uppe på centrum, den är något tung att dra, när man inte har hjälp från någon motor, så ”H” var ganska så less och förbenad över rullstolens vara eller inte vara.
 
Chefen tycker inte om den, och jag gör det inte heller, den är klumpig. ”H” sa att chefen alltid får köra den själv när dom är inne på Ica, ja sa jag, det fick hon göra första gången vi var där också men om hon får välja vill hon helst slippa, jag tror att det är lite svårt att veta hur mycket den sticker ut därbak. Men det blev jag varse, sist vi var upp och handlade med den där stolen och jag klämde fast dipmixen mot hyllan så jag trodde att det skulle bli ett stort ras, sen börjar hjulen spinna och innan jag fått till knappen så chefen fick ta över kontrollen så spann hon lös på golvet innan hon var loss från hyllan, hahaa…det är ju det jag säger, alltid ska det vara nåt :-) Man vänder inte den stolen på en femöring…tyvärr.
 
Jag fick ett mejl igår och jag undrar varför dom ens orkar, här är början på mejlet:
 
käraste,
Hur mår du idag, och jag hoppas du är vid god hälsa?
Jag missar, Nicole Moses Akumi, jag är 24 år gammal flicka, en medicinare, jag kommer från Tchad, men jag bor nu i en välgörenhetsmatch hem här i Ouagadougou Burkina Faso
Snälla jag behöver dig att läsa igenom denna post eftersom jag sagt något mycket viktigt om mitt liv, så att du kan veta vem jag är och också mitt syfte för att kontakta dig, och jag ber du kommer att ha förbarmande över mig och rädda mitt liv från min nuvarande situationen *slutcitat*
 
Fin svenska dom har, om man sedan ids fortsätta läsa så skrivs det om en skattkista som hennes farbror eller vem fasen det ska föreställa att vara, har i sina ägor och om man hjälper henne så ska man få 15% av innehållet i den skattkistan, men hallå, ge er, tycker synd om den som ens går på en mening i detta sk-t mejl. Önskar att min dator bombarderar avsändarens dator så den går upp i rök, det vore nåt det.
 
Näpp, nu ska jag ge mig för stunden och göra nåt annat än att sitta här och surra. Hoppas ni får en fin måndag, det tror jag att det blir oavsett vad man hittar på.
 

Suveränt snygg rörelse

 

Nicco hade en liten uppvisning igår kväll, på hur folk (speciellt jag), gör då man halkar eller tar ett snedsteg. Hon hade läst någonstans att dom flesta gjorde allt för att det egentligen skulle se ut som en suveränt, snygg och professionell karate/taekwandoo/jujutsii rörelse, eller nåt sånt. Och så är det nog i dom flesta fallen…haha, där fick jag till det, ”fallen”.
 
Om, eller när, någon halkar så hinner du knappt se att dom legat på backen, så har dom studsat upp igen, snabbt som sjutton och borstat av sig snön, hunnit svepa runt omgivningarna med blicken för att kolla så ingen såg dom, och sedan försvann dom i horisonten.
 
Jag var en gång för flera år sedan på en intervju, rörande en operation jag gjort och vi satt på stadsbiblioteket. Givetvis med en fönsterplats, och precis utanför fönstret fanns en platta som inte satt i våg med dom andra stenplattorna, det stack upp en skarv i ena hörnet. Under den tiden vi satt där så snubblade flertalet människor på den där plattan. Och tyvärr…man skrattar för det ser lustigt ut, men man skrattar ju egentligen inte åt människan ifråga, utan åt händelsen. Man kunde till slut inte annat än börja bli nervös då någon närmade sig, det hade ju kunnat sluta i rena fördärvet för någon stackare, men det gjorde det som tur var inte. Och jag gick inte, den vägen tillbaka :-)
 
Vi gjorde oss en sväng på Mattex antik igår, innan Theresé och Sally åkte hem till Järlåsa. Nog har han mycket saker därute men tyvärr är hans priser inte att leka med, så för vår del blev det inga affärer gjorda, inte där i alla fall. Sedan svängde vi in på Expo och där fyndade jag två draperier som jag tänkt köpa och ha till stugan, dom går i samma stil som lampan jag köpt dit upp. Det bästa var att jag totalt glömt bort mina planer på draperiet, fick syn på dom nu, och se, igår kostade dom bara 39:-/st, jämfört med ordinarie pris som var 149:-. Ett fynd, med andra ord.
 
Näpp, nu ska jag fixa frukost, tvätta håret, städa upp lite här och sedan ordna både lunch och sedan middag som jag kan ta med på jobbet samt bjuda min käre make Åke och dotter Niccolina på. Så här på alla hjärtans dag…typ, fast jag gör det varenda dag annars också :-)
 
Önskar er alla en fin måndag och hoppas ni får något extra av en beundrare, eller två, inte nödvändigtvis en sak, men kanske visad uppskattning.

Det var det, det

 

Det var den helgen det, eller ja, den är ju inte riktigt slut än, men för att ha varit ledig sedan i onsdags, så känns det som om det bara gått en dag, men ack vad man bedrog sig. Imorgon är det vanlig arbetsvecka igen.
 
Vi, jag och Åke, for upp på k-rauta igår, och införskaffade kranar och blandare till huset. 8500:- gick det lös på *tjitjing*, men å andra sidan, det blir ju som till två lägenheter, så man får nog inte säga så mycket om det. Två duschblandare, två handfats blandare och två köksblandare.
 
Vi var som sagt var barnvakter igår, till Sally. Det gick hur bra som helst och Nicco passade upp henne hela tiden. Nicco tog fram en stor keyboard, Sally kröp in i sovrummet och hämtade sin mössa sedan låg hon och spelade på keyboarden i säkert 15-20 minuter, hon såg för rolig ut.
 
Sen spolade vi upp ett litet diskho bad i köket, och där satt hon och plaskade för brinnande livet. Enda gången hon faktiskt grinade, var då det var välling dags, då var inget bra, och efter tio minuter gav jag upp, bar in henne i sovrummet och vi la oss på sängen, efter två minuters snyftande och grinande så somnade hon…vad är det för sak. Men vis av erfarenhet, så vet jag också att barn kan vara mer missnöjda eller griniga, då dom har föräldrarna i närheten.
 
Vet ju hur mycket dom skröt över Nicco då hon var på dagis. Hon var sällan ledsen, men jädrans då hon fick syn på mig, då skulle snutten fram och hon blev småpömsig och det lät som om hon inte alls hade haft det så roligt under dagen.
 
Schlagerfesten hade bara varit bra, igår, alltså den som Theresé var på. Min bror är något schlager intresserad, vilket jag inte kan skryta över att jag är. Min ny chef, frågade om jag var intresserad av att följa med henne till uttagning till festivalen, jag skulle få välja mellan att åka till Luleå, Sundvall eller Stockholm, jag bad att få slippa. Men schlager sa jag, finns det något värre, huvva!!! Sen sa jag till henne att hon förmodligen tyckte att jag var knäpp, och då fick jag medhåll, hmpf… :-)
 
Idag vet jag inte vad det blir, det enda jag säkert vet är att Theresé och Sally åker hem i eftermiddag, så vi har en flygplans tid att passa. Önskar er en trevlig dag!
 
 

Stor fot och lillfot

 

När vi klädde på oss och skulle bege oss iväg till kyrkan igår, så ringde Theresé, dom hade landat här i Umeå, och nu väntade dom på att resväskorna skulle komma ut. Dom fick ta en taxi direkt till kyrkan, och där hade prästen och alla andra involverade, sagt att vi skulle vänta in henne, dom hade ändå inget annat inplanerat efter begravningen.
 
Dom kom fem minuter innan, in genom dörrarna, leta rätt på en toalett, ombyte för både Theresé och Sally, sedan var alla klara att sätta igång. Begravning var inte så lång och tung, vi tycker väl att man inte behöver göra den värre än den redan är. Ingen begravning är ju speciellt rolig att gå på. Efter gudstjänsten så hade vi beställt landgång och efter den blev det tårta.
 
En massa prat om allt möjligt, bland annat så retades Theresé med att den dagen vi flyttar till huset så kommer vi ju att vara jätte nära kyrkan, den ligger nämligen inte mer än tjugo meter från kyrkan, och det tyckte ju prästen var hur bra som helst, för då kunde vi ju börja hänga där. Mja, nu är vi ju inga givna kyrkobesökare och när sedan prästen (som förövrigt heter Maria) föreslog att hon kunde vinka då hon var där så skulle vi veta när det var dags, så sa jag att rätt var det är så börjar vi ha persiennerna nerfällda, hahaha..så ingen skulle veta att vi var hemma. Hon skrattade bara och sedan sa Staffan, Åkes kusin, att dom faktiskt hade, eller had haft, en släkting som varit kyrkovärd, så det kanske var något för Åke att ta efter.
 
Vi var sexton stycken där, med präst och Sally medräknade. Hela sammankomsten avslutades sedan med att prästen tyckte att vi skulle sjunga tryggare kan ingen vara. Då kunde Åke inte hålla munnen och sa, aha, är det så den heter, jag har alltid trott att den heter här kan ingen vara.
 
Nu var han tvungen att berätta att detta var en historia om pojken som var på söndags skolan, när pappan sedan frågade hur det hade varit så berättade pojken att prästen hade stått och berättat en massa historier och sedan sjöng vi här kan ingen vara och sen gick vi hem. Den skrattade hon gott åt och skulle lägga på minnet.
 
Halvfyra var allt klart och vi gick hemåt. Theresé fick det eminenta uppdraget att köpa 25 watts glödlampor med stor fot…liten lampa sa jag, men med stor fot. Dom kom hem med liten lampa och liten fot. Sedan gick Åke på affären, köp glödlampor med stor fot sa jag. Liten lampa, stor fot…eller förresten, bry dig inte om det där med liten, det spelar ingen roll, huvudsaken är att det är stor fot och inte mer än 25 watt.
 
Det gick en stund, sedan ringde han, vad var det för lampa du skulle ha? Theresé undrade om han glömt bort vad han skulle köpa, nää, sa jag, att det var glödlampor visste han, men inte om det var stor eller liten fot. Då garvade hon och tyckte det var knepigt, men du, sa jag, ni är ju faktiskt släkt, kanske därför du kom hem med liten fot, om du hade ringt så hade det blivit rätt :-)
 
Nu fick Nicco skulden för inköpet, dom hade stått där och funderat och då hade Nicco pekat på glödlampor på en hylla längre ner och undrat om det inte kunde vara dom som skulle köpas, och då gjorde dom det. Nå, nu har vi i alla fall 25 watts lampor som både är små med liten fot, och ett par stora med stor fot, det blev med andra en kompromiss till vad jag egentligen ville ha från början, men vad spelar det för roll, huvudsaken att dom funkar och passar till lamporna som är utan lyse.
 
Önskar er alla en fin lördag!

Jag vill tacka televerket!

 

För tre dagar sedan fick Åkes pappa en återbetalning från Telia, på 288:- eller nåt sånt. Ok, även om han inte längre är i livet så är det ju pengar som ska in i dödsboet. För två dagar sedan fick han en räkning från Telia, på 350:-, och det är väl nu man kan undra varför, dom inte kunde kvitta dom första pengarna med denna räkning??? Nu försvinner dessutom 50:- i hanteringen då det är vad man får betala för att lösa in postgiro på banken, eller hur? Tack för det televerket!
 
Vår dator har återigen, trots rensning av virus etc., skickat ut nya skräpmejl till mina kontakter. Jag kommer dessutom inte längre åt kontakterna så jag kan ta bort eller redigera dom, usch vad irriterande. Nu fick jag en länk med ett tips från Jan A, igår, och där råddes man att bland annat byta ut lösenordet och det är nu gjort.
 
På windows live blablabla, fick man rådet att ladda ner deras gratis antivirus program, tänkte att jag kunde testa det men där blir man ju också varnad för att det kanske inte är säkert, då struntade jag i det. Jag har köpt ett program som är nerladdat till datorn, och det är nåt amerikanskt tjosan. Köpte det för ett år sedan.
 
Fick ett mejl från dom i förra veckan där det stod, väldigt finstilt, att dom nu om en vecka skulle dra 275:- från mitt kreditkort, för att få ytterligare ett år med dom. Men aldrig, jag hade då inte sett att det var något man skulle måsta betala en gång per år, så jag tackade för mig och sa upp sk-ten. Tycker inte om såna där saker då det ska dras automatiskt, det blir en helt annan sak om man först blir tillfrågad, och helst med större text så man inte missar meddelandet.
 
Idag är det begravning, och därför kommer Theresé och Sally upp hit om 1½ timme, ifall planen går som dom ska. Det ser ju ut att vara lite oväder söderut. Då är jag glad att vi har -20 grader idag, istället för mera snö, fy vad less man håller på att vara. Tur att det går fort då det väl sätter igång att smälta.
 
Och med dom orden önskar jag er alla en fin dag!
 

Benlösa kycklingar som springer omkring

 

Idag firar vi två pigga sexåringar, Enya och Eloise, våra två monster på fyra ben. Jag sa till Nicco igår, vid middagen att dom vill ha en sleep over, som födelsedags present, alltså att dom skulle få fri tillgång till hennes rum och sova över där, dom skulle få ta med sig katt toan också. Men du mamma, sa Nicco, är det inte liiite konstigt att ta med sig toaletten på en sleep over, tänk om jag skulle göra likadant om jag skulle sova över hos någon kompis. Hm…hon vill med andra ord inte ha två håriga katter på övernattning i hennes rum.
 
Hon berättade att Theresé skulle ta med sig filmen Alice i underlandet, så hon och Nicco skulle kunna se den i helgen, Anders var nämligen inte intresserad av att se på den…löjlig kanske han tycker att den är. Men hallå, sa jag, han kan alltså inte se på Alice men byggare Bob går bra.
 
Nu var det inte byggare Bob han hade sett på, tillsammans med Sally, utan stora maskiner, men jag gissar att det är en riktig barnfilm, ungefär som pekböcker eller en liten pixie bok. Nä, Anders, nu är det dags att trimmas inför framtiden, Sally kanske inte enbart, vill se på maskiner och bilar, lite rosa lull lull, bör hon också få ta del av :-)
 
Anders, som förövrigt tycker att bland det äckligaste som finns är att se när en grillad kyckling tas om hand. När Theresé berättade detta, för säkert över två år sedan, då hon precis stod och rensade en kyckling, så undrade jag hur han trodde att kycklingbitarna i affären hade hamnat där då, om ingen hade stått och rensat dom. Skulle det finnas en avel där kycklingarna föddes direkt som filé bitar, benlösa och fina. Hahaa…nä, jag ska inte vara taskig, vi har alla våra lustigheter och hyss för oss, kommer ihåg själv hur svårt det var att lära sig att skala en räka, det var fruktansvärt äckligt i början, bara en sån sak att ta av huvudet på dom, usch.
 
Idag ska jag ringa till västerbottens läns landsting och fråga hur dom håller sig uppdaterade. Svärfar fick nämligen ett inkassokrav igår, med ett pålägg av 160 kronor. En räkning som han förmodligen, om han ens har fått den, skulle ha kommit då han låg inlagd i början av november. Vad jag tycker är fel är, nummer ett, adressera inte räkningar oh dylikt till en människa som inte finns längre, skriv isf till dödsboet och sedan namn. Nummer två, varför kan dom inte köra en liten koll på människan ifråga, innan dom skickar ut kravet, det har inte kommit någon påminnelse överhuvudtaget, så länge vi har haft hand om posten och räkningarna. Dåligt!!! Nummer tre, samkör dom inte sina register på något sätt, lasarettet borde väl vara det första placet som vet vilka som lever och inte. Jaja, vi ska betala och se glada ut, men jag ska fortfarande fråga hur det kan vara så dåligt skött.
 
Ska ut och gå idag och sedan ska jag åka upp till morsan på en kaffe. Ett besök på obs för att fylla på lite livsmedel och sedan får vi se, kanske skulle ha städat lite mer, vi får ju kändisar (inte främmande eller bekantingar) på besök i helgen. Då Sally och Theresé kommer upp. Ni får ha en bra torsdag!

En svår nöt att knäcka

 

Jag har ju berättat om min alltmer utbredda trötthet på kvällarna, och det här med att läsa är ju nästan tji. Numer är jag inne på att läsa Fantomen, en tidning vi alltid läste förut, jag och Åke, för kanske en femton år sedan.
 
Deckarnöten som vanligtvis brukar vara ett givet inslag i tidningen, är något jag kan tycka om, men man vill ju helst att dom ska vara åtminstone lite halvsvåra så man får ligga och grubbla lite. För några kvällar sedan så fick jag göra det, det hela slutade med att jag fick lov att kolla in svaret, och där stod följande: Ingen kunde direkt knytas till mordet…blablabla och därför ligger fallet fortfarande olöst.
 
Nämen hallå, vad var det för deckarnöt? Skulle man skriva såna där och skicka in så fick man ju aldrig något svar, hel korkat!
 
I en annan tidning kunde man på framsidan läsa om en Fantomen joggingdress som dom föreslog att man skulle köpa som julklapp, jag fick genast en bild för mitt inre och såg hur både pojkar och äldre herrar sprang omkring i Fantomen dräkten, för det var precis hur jag trodde att den skulle se ut, Fantomens joggingdress.
 
Jag var givetvis tvungen att slå upp sidan för att få, vad jag trodde, ett gott skratt, men det var ingen Fantomen dräkt, det var en vanlig dress med texten Fantomen, på byxan och tröjan. Hm, inte ens det fick man ha roligt åt :-)
 
Vi blev uppringda av Brälla igår kväll som undrade om vi skulle komma förbi och få oss en kopp kaffe, Lena hade fyllt år i förra veckan men då jobbade jag och hans bror hade tydligen glömt bort det så dom skulle h ett litet firande igår istället.
 
Vi blev fler än så, där var Peter med fru Anna och deras son, vi förstås, sedan dök Martin, fru Gunilla och deras två hundar upp samt Micke Lund med hund. Så vi blev några stycken runt bordet. Efter gott fika och en hel del prat så följde Brälla, Lena och deras hund, Tova, med oss över till huset, för att kolla in vad som hänt under dom sista dagarna, det är ganska så rörigt där, just nu, och vi är så glada över att slippa bo där mitt i smeten. Men det kommer att bli så bra…till slut.
 
Jobbar idag och sedan får jag en längre ledighet, så skönt. Jag är då hemma till måndag klockan två, vilket lyx! Theresé och Sally kommer hem på fredag, då är det begravning och på lördag ska vi tydligen få prova på att vara barnvakt, då Theresé har tänkt gå på en liten schlagerfest som min storebror anordnat i samband med hans födelsedag. Det går säkert bra.
 
Önskar er alla en fin tisdag!

Mobilmiss

Theresé hade skickat ett mms till Sallys gammelmormor, och det var en bild då Sally var med Theresé på jobbet.

Morsan (min mamma alltså) skulle sedan svara på det där mms:et och letade upp Theresé mobilnummer och skrev: Hon ser ut att ha det skönt på jobbet!

Det går en liten stund så får hon ett sms: Vem är du???

Morsan fnyser lite lätt och tänker, vaddå vem är du, skulle inte Theresé veta vem jag är. Hon svarar då på det sms:et och skrev: Vet du inte vem gammelmormor är?

Sedan har det varit tyst därifrån, men morsan har tagit reda på att det där numret, tillhör inte Theesé längre, utan nu sitter det någon stackars människa någonstans i Sverige och har fått veta att denne någon, har en okänd gammelmormor, some where, detta kan ju onekligen skapa lite huvudbry, hahaha...

Dessa mobiler, vilka missar man kan göra.

Se på mitt care face!!!

 

Det är verkligen inte ofta…på en skala som jag kan gå och lägga mig igen när Åke har farit på jobbet, och dessutom somna om, men imorse fixade jag det. Jag fick i alla fall sova 1½ timme och det är inte illa. Vaknade av att jag drömt om, och håll i er nu, Top Gear stekta ägg. Fråga mig för allt i världen inte vad det var för något, och sedan att jag upprepade orden: se på mitt care face, säkert tio gånger. Hu…
 
Se på mitt care face, är nu något som Niccolina kör med då man till exempel säger saker som man vill att hon ska göra som hon inte håller med om, ja…se på mitt care face! Nu säger hon det med ett leende, så man ska inte ta det så allvarligt, om man annars hade menat det så är det ju ganska så oförskämt, typ jag bryr mig inte *gäsp*.
 
Vart Top Gear kom in den här gången, skulle kunna ha varit av något vi började se på igår kväll men som vi inte såg färdigt. Det var en av dom som är med i det programmet som skulle gå på en bro, ihop byggd av meccano. Vi hann bara se vad dom valde för design på bron, men inte hur det hela slutade. Får väl se om det kommer i repris, det såg rätt så roligt ut.
 
Theresé, Anders och Sally har då hittat hem trots deras sjuka GPS. Den visar tydligen att dom är i Eskilstuna, vart dom nu än är på väg, dom har också en temperaturmätare i den där gps:en som visade att det var -9 grader här, men uppe hos oss var det bara -5, så jag sa att det kanske är den korrekta temperaturen i Eskilstuna då :-)
 
Theresé tog i alla fall ett jätte häftigt kort på Enya, och tyvärr, det är egentligen det perfekta julkortet men jag kan ju inte vänta till nästa jul med att visa det, så här ser det ut:
 
Och med dom orden avslutar jag dagens skriverier…i alla fall för stunden. Börjar jobba klockan 14 och ska väl hinna fixa både en lunch och middag innan dess samt lite städning. Ha en fin dag!
 
 

Benen rätt upp i vädret

 

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där.  Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.
 
Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.
 
Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.
 
Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.
 
Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.
 
Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.
 
Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Inte bara vi är knäpp

 

Så här har den här blomknoppen på vår julkaktus, sett ut sedan i somras, rosa, hård och fast.
Stod och skulle ge den lite näringstillskott…i form av vatten, för några dagar sedan och upptäckte att den blommade på andra sidan, i rött. Det är inte bara vi som är lite knäpp och konstig ibland, utan även våra blommor :-)
 
När Nicco och Saga hade sitt Harry Potter maraton, så hade dom passat på att fixa i Niccos rum, såg ju ut som ett smärre bombnedslag, men dom tyckte nog att det var mysigt att ligga därunder filten:
 
Igår då jag kom ut på jobbet så hade jag givetvis glömt saxen hemma, den som jag skulle ansa björken med, men idag är den packad i väskan och kommer att få göra sitt jobb. Även spaden ligger kvar, det var mer snö än jag trott, så jag får allt ta lite åt gången om jag inte ska dräpa mig själv.
 
Nu håller det på dra ihop sig till Nyårsafton, Theresé, Anders och Sally kommer åkandes/körandes från Järlåsa, imorgon och blir väl kvar till söndag eller måndag. Theresé ringde igår och undrade om vi fått någon uppgift ännu, på nyår, vi brukar få göra förrätt, efterrätt eller fördrink, lite mixat sådär, men än har det inte dimpt ner något önskemål, får nog sms:a till Lena idag och höra om dom har några planer. Det blir väl på Lundalogén vi ska vara, då Brälla sa att dom inte fått någon avbokning än.
 
Nä, nu har jag surfat och skrivit klart, frukost och iväg. Ska prova mig ner på strömpilen efter jobbet idag men känner mig lite misstänksam på att det kommer att krylla av folk där, kan det bero på att nyår är i antågande eller för att dom har mellandagsrea? Jaja, vi får se! Ha det gott!

En fantasifull kreation

 

Hu, detta word dokument som jag nu sitter framför…är lika vitt som det igår, hur kan det komma sig? Hm, kanske för att jag inte börjat dagen än, men gårdagen är gjord.
 
Jag letade efter en sak i Niccos rum, öppnade garderobs dörren och ut flög detta:
 
Jag var tvungen att fråga henne hur hon bär sig åt då hon städar, och hur tusan hon fått in kartongen på den ledden i garderoben??? Förmodligen har hon slängt in den, och smällt igen dörren samt hållit emot, och vips, så hade hon trollat bort en kartong med tjafs.
 
Jag hittade denna eminenta, fantasifulla, absolut underbara kreation i garderoben:
 
Hahaha…en käpphäst som jag knåpat ihop någon gång då hon var liten, fast jag vet inte riktigt om likheten med en häst kan nämnas. Theresé kom genast ihåg att hon hade fått en liknande sak då hon var liten, fast hennes var liiite mer anskrämlig, hon minns dessutom att Emma, hennes moster, hade minsann fått en ”riktig käpphäst, inköpt på barnens hus, en sån där mjuk fin sak, medan hon fått nöja sig med ett sånt här monster, Usch vilken svår barndom hon haft :-)
 
Jag hade ju tvättstugan i går och bara för att, ja ni vet hur det är, så körde jag två maskiner med kläder som jag sedan slängde in i torktumlaren (inte tumlaren som inte tycker om vatten, utan den som torkar kläder) och resterande hängde jag upp, i vårat inte alltför stora torkskåp, när jag så slog igång torktumlaren så startade den inte…ut med allt och rokad på alltihop, innan vi äntligen kunde gå i väg på Thai restaurangen till en välförtjänt middag.
 
Middagen som Theresé förövrigt bjöd på, och det var oväntat. Åke hade tagit med sig stor plånboken och kallt räknat med ett litet minus i den, men nu fick dom slantarna vara kvar, inte illa. Tack så mycket för maten, Theresé, den var dessutom god!
 
Sedan avrundade vi kvällen med en kaffe på klubben. Skapligt mycket folk därnere men vi fick oss ett bord i alla fall.
 
Idag ska vi fira moster Emma uppe på Mariehem, Theresé, Sally, Nicco och Elin ska först gå och få sig nå go´fika hos Åkes moster Gunilla, där dom även ska få träffa hans kusin Åsa, som varit barnvakt till Theresé ett antal gånger då Theresé var liten. Själv ska jag då, när jag kommer hem, försöka dammsuga lite, det är som lättare då lägenheten är någorlunda tom, och nu kan det nog behövas en liten genomgång. Hoppas ni får er en fin dag, nu ska jag göra en felanmälan på maskinen i källaren, och sedan käka frukost.

Igår, idag, imorgon

 

Idag ska Åke tillbaka på jobbet, fingret ser väl hyggligt ut och det är bara att prova sig fram. Men man vet ju hur det är om man gjort illa sitt finger på något, så visst stackarn är det, just det fingret som hela tiden är utsatt för både det ena och det andra. Har man sparkat in tån i tröskeln så det gjort så där lagom ont, så nog sparkar du in den tån i andra saker, bara stunden efter…åtminstone brukar jag lyckas med det. Åke gjorde därför också en Maria igår, då han höll sitt skadade finger i vägen då han skulle stänga balkongdörren. Sånt som händer!
 
Vi åkte på strömpilen igår, sedan släppte vi av Theresé och Sally hos en klasskompis till Theresé och jag, Nicco och Elin åkte vidare till barnens hus där dom skulle titta efter nåt roliga Halloween saker. Dom var nämligen bjudna på fest igår kväll, men tyvärr, den resan blev inställd då Elin inte mådde riktigt hundra, så det blev en kväll i soffan, framför tv:n istället.
 
Idag ska jag hämta upp Theresé och Sally på Mariehem, efter jobbet, dom ska hälsa på gammel mormor, och ikväll åker vi väl upp på lasarettet där svärfar ligger. Dessutom är det bastukväll ikväll, men den skippar jag, eventuellt, om tid finns, så kan jag gå ner och tvär visa upp Rally Sally för dom som är därnere, vi får se.
 
Imorgon har Nailheads sin första café kväll efter sommaruppehållet och Theresé hördes vara sugen på att knalla över dit. 19-21 håller dom öppet, för er som vill veta. Sedan var det några här som var sugna på thai mat så jag ska ta det med stämman idag, om vi kanske går dit och käkar middag imorgon och går ner på klubben efter det, vi får se vad som bestäms.
 
Nu har Åke tagit sig upp också, snart dags för frukost innan avfärd till jobbet. Ni får ha en bra dag!
 
 

En första flygtur

 

Vi blev av med Niccos fåtölj igår, vi lämnade den på returcentrum i Vännäsby…men vi åkte inte tomhänt hem, nej, vi köpte en tvåsits bäddsoffa, blir perfekt då hon ska ha kompisar hemma eller som nu, då Theresé och Sally får sova i den. Hittade en hoppgunga, á 100:-, så kan hon studsa runt i den då hon vill ha lite speed.
 
Flygturen hit gick bra och hon charmade dom flesta på planet. Jag minns min första flygtur. Ja, inte var jag 4 månader men gissningsvis 9 år, och jag skulle få flyga till kusin Anna i Stockholm. Dom preppade mig med en påse runt halsen, som dom hade på flygplatsen, den skulle visa att jag var ensam, utan vuxet sällskap. Jag placerade mig givetvis vid vingen, närmast fönstret, det första jag gjorde, men fick flytta mig, med tanke på att det var nödutgång där, och inga barn får sitta närmast en nödutgång.
 
Hm, kom ihåg att jag blev lite nervös där, tankarna dök väl in, om att det faktiskt skulle kunna hända något under resan. Det gjorde det inte och när vi klev av på Arlanda så blev jag genast upp plockad av en bil, som körde mig till gaten. Det var för att jag var ensam, när jag talade om för morsan att det kommit en gubbe i bil och plockat upp mig, höll hon på få hjärtsnöjpen, men hon förstod sedan att han faktiskt jobbade där, det var inte en ”ful” gubbe som smugit sig in på landningsplatsen,
 
Hemresan blev också lite spännande då vi gick ner i Övik, på grund av dimma, och sedan sa dom i högtalaren att dom inte var säker på om vi skulle kunna landa i Umeå. Jag hann fundera på hur stackarn jag skulle hitta hem från den platsen vi kanske skulle landa på, men det löste sig också, dimman lättade innan vi var här.
 
Ni som såg Elvis i glada Hudik, missade väl inte vad en kille från det glada gänget hade sagt då dom skulle flyga första gången och flygvärdinnan plockade fram flytvästarna för att demonstrera dom - Jag trodde att vi skulle flyga?
 
Jag var ner en sväng i källaren för att hämta upp täcken igår, och hittade lappmössan som Nicco efterlyst, mja, hon ska inte ha den själv men väl till en redovisning om samer. Våran hustomte får låna den så länge:
 
Ikväll ska Nicco och Elin på halloween fest och vad vi ska göra får tiden utvisa. Ha en fin söndag!

En del att fixa

 

Det är inte så ofta man brukar sova till nio, men nu gick det bra. Kan det bero på att man jobbade igår…säkert!
 
Det blev i alla fall en ganska lättsam fredag och det kan ju kännas bra att få en mjukstart, när man nu aldrig varit med om något sånt här jobb. Vi hade också en trevlig pratstund efter middagen, för att lära känna varandra lite bättre. Dessutom är väl alla jobb som personlig assistent olika, eftersom behoven aldrig är dom samma, eller brukarens önskemål.
 
Idag kommer Theresé, Sally och Elin hit. Dom landar vid kvart över tre och vi skulle ha behövt göra en del innan dess. Som, för att ta ett exempel, ta Niccos fåtölj som hon har stående i sitt rum och göra oss av med den. Jag undrar om vi skulle ha åkt till retur centrum i Vännäsby och frågat om dom kan tänkas vilja ta den, sedan kanske dom har en tvåsits soffa där, som skulle ha passat.
 
Inte för att den heller skulle rymmas där just nu, men den kan ju förvaras några dagar i källarförrådet, tills dom ska hem igen. Nicco vill nämligen ha en soffa istället, det är ju inte alltid hon är ensam framför tv:n.
 
Åke fixade ihop barnmatstolen igår, så Sally ska ha någonstans att sitta, och hör och häpna, han hittade alla delar förutom en skruv, fast han hade lite göra i alla fall, innan alla delar var på plats, det var en viss spridning på alltihopa, en del var i källaren, andra i skrubben och skruvar i kökslådan.
 
Det har också vuxit till sig ett litet berg av disk, som jag nu förmodligen bör ta hand om, Åke har trots avsaknad av intyg från en läkare, sluppit stoppa ner handen i vatten och borde väl förmodligen få slippa det…ett tag till. Men bandaget lär inte sitta kvar över fingret i all evighet :-)
 
En lätt vallning av dammsugaren kanske man också skulle ha kostat på sig men sen tar jag helg.
 
Önskar er alla en bra och lugn lördag!
 
 
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag