Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Tex | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Tex

Visa träffar från alla bloggar

The Ducks...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 11 maj 2013 klockan 13:33,

Före min tid med Åke, så hängde han en sommar med sin polare Tex, en man som då var i sina bästa år, lite skäggig, läder/skinnklädd och motorcykelburen. Så även Åke.

Vid just detta tillfälle hade dom tagit sikte på Strömsund där dom landade mitt i stan, en man kom fram och var som imponerad av åken och av förarna, ville veta vilken klubb, hårdingarna, tillhörde.

Näää, sa Tex med whiskeyröst, vi tillhör ingen klubb. Jamen ni då, vad heter ni, alltså eran tvåmansklubb? The Ducks, svarade Tex och såg gravallvarlig ut, moahahaa…jojo.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke Tex The Ducks motorcykel Strömsund

Det ni!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 30 april 2013 klockan 08:30,

Jag fick iväg Nicco till flyget, sen har jag själv, inte tagit nåt flyg på 30 år så jag vet inte ens hur man sätter fast remsan på bagaget, men det är ju tur att det finns vänlig personal som hjälper till :)

Hon hittade även igen Theresé på Arlanda och vid kvart i ett fick jag ett sms om att dom landat i Budapest, så dom är på plats.

På den tiden jag flög så åkte man på hundralappen, inga krångligheter, man betalade och väntade för att se om platsen var fortsatt ledig då man skulle kliva på, hur lätt som helst. Men givetvis, i och med att resandet blivit allt större, så växer även flygplatserna, säkerheten är a och o, och reser man inte med jämna mellanrum så står man ju där som ett fån.

Efter jobbet, åkte jag upp och pratade med Bosse på Hasses bilservice, jag ska få lämna in Buicken där, i mitten av maj, så ska vi se om han hittar felet på bilen, det vore ju juste, så slipper Åke även det göromålet och kan fixa annat som behöver göras.

Sen var det dags för bastugängets sista träff den här våren, och jag var den enda med en trissvinst på hela 30 svenska enkronor, nä, vi blev inga miljonärer den här svängen, men man ska aldrig säga aldrig.

Nästa gång vi ses, om två veckor, så går vi på Mammas och käkar, det får bli avslutningen på bastandet det. 130:- har vi att roa oss för, inte mycket att hänga i granen, men ett mål mat blir det ju.

Apropå mat, så käkade vi köttbullar, potatismos och brunsås, till middag. Vilket alltid kommer att påminna mig om Kittelfjäll. Vi åkte nämligen upp dit, typ i februari, 1985, och hade med oss Åkes kompis Tex, vi skulle få in skotern i förrådet som svärfar hade byggt.

På menyn stod pulverpotatismos, och en konservburk med köttbullar i brunsås. Vi var så knepiga på den tiden att vi faktiskt åt det och tyckte det var gott, skulle aldrig falla mig in idag att ens köpa eller äta pulvermos, fy…inte heller köpa konserverade köttbullar, nä huvva, då är det stor skillnad på den egenhändigt rörda och mosade potatisen, ok, köttbullar duger jag ju inte till att göra själv, men mamma scans är inte att förakta, även fast min mammas är godast.

Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, om det spricker upp och blir fint till kvällen så gör vi som vi gjorde ifjol, gör upp en björkvedsbrasa i grillen, det ni :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Arlanda Theresé budapest hundralappen Maria Lundmark Hällsten bastu Bosse Hasses bilservice Buicken Åke Tex Kittelfjäll köttbullar i brunsås potatismos grillen

Penisattrapp/önsch önsch

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 31 mars 2013 klockan 08:40,

Vilket väder vi haft, vi satt ute med Winstone igår, någon timme och det var ju riktigt varmt i solen. Theresé kom sig hem, hela vägen utan konstigheter och hela dagen flöt bara på.

Vi var ju bjudna till ”Kul-Janne” och Ingegerd så vi gick dit vid sextiden och vi var ju inte dom enda som var bjudna, utan även ”eldfängds-Janne” och Kerstin var där. Vart nu Jan B fått sitt nya smeknamn ifrån, kan jag ju inte avslöja här, men det har med eld att göra :)

Det var som vanligt trevligt, god mat bjöds det på och till efterrätt var det pannacotta med tillhörande cognac eller likör.

Många historier berättades runt bordet, det var inte bara dynamit, tändhattar, stubintråd och toaletter utan plötsligt gled vi in på uttrycket önsch önsch. Vi skulle förklara för ”Kul-Janne”, vad det betyder, och det är ju typ, att något ligger utanpå/bredvid något annat…han googlade på ordet och hur han nu bokstaverade så fick han fram något om en penisattrapp, hahaa…

Ja jäklar, så dom som nu bor efter Näckrosvägen 4-12, bor alltså i ett penisattrapphus, för att ta ett exempel :)

Nå, han hade stavat fel, men vi vet nu inte om det ens finns en korrekt stavning för det är förmodligen ett påhittat ord. Jag hittar bara utländska sidor på min stavning, sååå…

Att man har svårt att förstå olika dialekter är inte så ovanligt, och jag kom ihåg en sak som Tex, (Åkes gamla kompis) berättade om en jobbarkompis till honom. Då var båda två nere i Göteborg i arbete, och den andra killen var från Danmark, han skulle köpa sig ett paket röda Prince, och berättade för Tex att detta var omöjligt att göra i Göteborg, han hade nämligen provat förut, men han fick bara en gul Blend, hela tiden.

Och mycket riktigt, han stod i kioskluckan och bad om en röd Prince och en gul Blend var vad som lades fram. Hur han än viftade med armarna och pekade på paketet och skulle förklara så kom dom aldrig längre än så… ja, så kan det gå, om man inte lyssnar ordentligt eller får fram rätt uttal :)

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: penisattrapp hus Kerstin "Eldfängs-Janne" "Kul-Janne" Ingegerd pannacotta efterrätt cognac likör Maria Lundmark Hällsten Åke Tex gul Blend röd Prince önsch önsch Winstone

Ett ögonblick

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 25 mars 2011 klockan 07:37,

Nu hade jag tänkt beta av bilden som ska föreställa ett ögonblick…det får bli en bild, lånad från goggle, då jag sökte efter måltipset.

Vi, och med vi menar jag Åke och jag, spelade på måltipset för en herrans massa år sedan, vi fick in ett riktigt flyt och vann 13 helger i rad. Man fick utdelning på 6,7 och 8 rätt, och vi drog faktiskt in några tusenlappar, trots att det oftast var sex rätt vi hade.

Just denna helg hade vi hjälpt Tex och hans fru att flytta och Tex skulle då bjuda oss på middag på diligensen, teven var påslagen och rätt var det är så kommer då den rätta raden på måltipset. Åke rycker upp bongen som han har i börsen och tar bara sista raden och räknar ner.

Han får dom sju första siffrorna att stämma men innan han kommer ner till den åttonde och sista så har dom bytt program eller gjort färdigt måltipset och fortsatt med annat. Ja, sa Åke, lätt stressat, om det är 25 så har vi åtta rätt, var det 25 eller var 24 som gick in?

Ingen av oss visste, men det var antingen 24 eller 25 som gick in. Åke ställer sig upp och ropar om det är någon som sett och kommer ihåg vad sista siffran var, och förklarar situation. Det går ett litet sorl i rummet men ingen kan hjälpa oss.

Då hämtar han förste tv zapparen och ber honom att trycka fram text teven och den rätta raden. Alla väntar med spänning på vilken siffra det skulle vara…och se, med vår vanliga tur så blev det 24, alltså bidde det sju rätt och 2500:- om jag inte missminner mig, ingen storvinst då heller, men ett riktigt spännande ögonblick, då vi väntade på svaret.

Jag noterade en konstig utväxt på vår orkidé, som förövrigt har blommat i tre års tid, varje dag, men nu håller den på att ge upp, en blomstängel är på g, men vad är detta som nu kommer däruppe? Ser ju faktiskt ut som blad, men det ska väl inte komma där heller. I know nathing…

Igår ringde jag om uppskov på en rätt så stor faktura som skulle betalas nu på onsdag, eftersom vi ännu inte fått in några pengar. Två timmar senare dimper posten ner i brevlådan och nu, fick vi något att fira, bouppteckningen är klar så nu finns inga hinder och pengar på banken, skönt, en sak mindre att grubbla över.

Nu håller jag på att pappers rensa, varför ska man spara gamla räkningar då man ändå betalar dom på nätet? En räkning i pärmen är ju ändå inget kvitto på att den är betald, eller hur. Nä, bort med sk-ten och få rent på hyllorna. Det får bli mitt nya talesätt :-)

Önskar er en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: måltipset Åke Tex diligensen ögonblick siffra åtta rätt orkidé blad utväxt posten räkningar

Klockradio upplevelser

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 24 februari 2011 klockan 07:24,

Satt för en stund sedan och drack morgonkaffe med Åke, då satte Niccos radio igång att spela. Ja, inte av sig själv, hon hade ställt den på uppväckning till radiospelande. Då kom Åke att tänka på Tex, hans gamla kompis, som för länge länge sedan, hade investerat i en klockradio.

Första testen är ju att ställa den, och få den rätt. Han knappade in det han trodde var rätt och gick i säng. Sex på morgonen flög han upp ur sängen och trodde att han blivit invaderad av finnlänningar. Han hade lyckats ställa in klockradion på en finsk kanal och dom hade en nyhetsuppläsning.

Nästa upplevelse med den nya klockradion, rådde han kanske inte för så mycket själv, då dom som höll på med radiosändningen, hade tänk jäklas lite. Han hade gått i säng och låg och lyssnade på radion, allt efter minuterna gick så sänktes ljudet litegrann, han var där och ökade volymen för att höra vad dom pratade om, ljudet sänktes igen och så där fortsatte det, han gav upp och höll precis på slumra in, då dom gallskrek i radion, han hade tur den gången att han inte åkte på en hjärtinfarkt eller whiplash skada. Ljudvolymen var nog då, ställt in på det högsta läget.

Jag ställer numer, min mobil på ringning, då vaknar man till en liten trudelutt, med låg volym, mer behövs inte, det är nästan så man kan vakna av ljuset som kommer från mobilen då den sätter igång. Sen behöver man inte leta efter avstängnings knappen, vilket är ett elände då bägge händerna är så avdomnad att jag inte ens känner att dom sitter fast i armarna. Man behöver bara klämma åt runt mobilen så lyckas man komma åt knappen på sidan, så blir den tyst.

Imorse hade jag min sovmorgon, det syns väl? Då blev jag först väckt av Åkes klockradio, sedan satte han igång att nysa, säkert tio gånger innan han fått igång kaffepannan, och då hade jag hunnit vakna så pass att jag förstod att det inte skulle vara lönt att ligga kvar.

Idag ska jag upp på Mariehem och fika med morsan, sen ska jag träffa Åke uppe på k-rauta för nu har våran dusch hörna samt handfat, kommit. Har vi tur så har dom satt upp våtrumstapeterna idag, han som var där igår och jobbade, trodde i alla fall det. Vi får väl se när vi åker dit, med grejerna.

Avslutar dagens blogg med en bild på lilla Enya som krafsade och pep utanför Niccos dörr igår, hon ville så gärna komma in, men Nicco hade lagt på…hon hörde ingenting:

Önskar er alla en bra torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Åke Tex klockradion finnlänningar nyhetsuppläsning Enya

Benen rätt upp i vädret

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 03 januari 2011 klockan 07:10,

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där. Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.

Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.

Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.

Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.

Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.

Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.

Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Kommentarer: 0 Etiketter: Norum morsan farsan Emma Johan katten Benny Theresé Anders Sally Nicco Åke Tex nyåker älg Malå bilen Järlåsa

Theresé

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 16 augusti 2010 klockan 08:15,

Så var det den 16/8 och för exakt 25 år sedan så föddes Theresé här i Umeå, det var en fredags morgon och dagen efter så for Åke och Tex och körde Lövångersrallyt, men var bara borta över dagen.

Nu önskar vi dig en jättebra dag med förhoppningsvis upp passning, tårta och många fina presenter.

Grattis på 25 årsdagen

Önskar

Mamma, pappa och Niccolina

ps. ingen nutella i micron nu ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: 25 år Åke Tex Theresé Lövångersrallyt

Hemlig miljonär

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 26 januari 2010 klockan 07:13,

Vi såg på outsiders igår och vad säger man, nog är vi alla olika. Jennifer satt och suckade hela tiden och tyckte att det var mycket som inte stämde in i bilden. Apropå ”sockiplast mannen” så kom jag att tänka på Tex. Inte för att han diggade sockiplast, utan för att jag och Åke, skickade ett par blå sådana, storlek, typ…44, till honom då han fyllde 50 år med ett bifogat gratulationskort där det stod att dom var för snabba och riviga starter.

Nu finns han ju inte längre hos oss, men om hans son eller övrig släkt råkar hitta dessa sockiplast så kan dom i alla fall sova lugnt, han hade ingen förkärlek till dom, inte vad vi vet.

Ikväll är det ett ganska intressant program, den hemlige miljonären, den går på kanal 9, och handlar on miljonärer som går runt inkognito, i jakten på människor att skänka pengar till. Såna som arbetar ideellt, som hjälper andra utan att räkna med att få något tillbaka. Och i slutet av programmet så talar dom om vem dom egentligen är och skänker en del av sina tillgångar till just dom här människorna.

Det roliga är att många av miljonärerna säger att dom ska fortsätta med detta, att dom på något sätt har avskärmat sig från dom ”vanliga” människorna och nu öppnas helt plötsligt en annan värld för dom. Som den där radiohandlaren i förra omgången, han som sa till miljonären som var osäker på om han skulle köpa den lilla radion eller inte, att ta med radion hem och testa den några dagar, utan att betala något för den. Den radiohandlaren fick några tusenlappar efter det, bara för att han visat förtroende och att han litade på en helt okänd människa. Ja, jag ska då se på det ikväll.

Sen fick jag ett uppdrag av Theresé eller det var hon som framförde det men egentligen är det hennes sambo som vill ha hjälp, idag, klockan 10, för att vara exakt. Då ska jag logga in och köpa 4 biljetter till AC/DC. Dom tror nämligen att biljetterna kommer att ryka, med en gång. Ja vi får se hur det går, jag har aldrig köpt en biljett heller så jag hoppas att jag klurar ut hur jag ska gå tillväga. Ni får ha en bra dag i snön, tänk, nu säger dom att ett annat snöoväder är på G, KUL, precis vad jag ville ha, MERA SNÖ!!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: sockiplast Tex outsiders Jennifer Åke snabba och riviga starter hemlige miljonären människor radiohandlare Theresé Anders AC/DC biljetter MERA SNÖ!!!

Inte bra

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 17 december 2009 klockan 07:09,

Tyckte att jag inte var helt hundra igår, lite små ont i benen och på kvälls sidan blev det kallt som sjutton här hemma. Satte på mig ett till par byxor, en extra tröja och virade in mig i en filt och sa att det är väl märkvärdigt att det ska vara så kallt i lägenheten,

Åke höll inte med om detta utan tyckte att det var ganska varmt. Provade febern och ja, det var det som var problemet.

Jag tror att det var över fyra år sedan jag var hemma och sjuk, annars brukar jag passa på att göra bort sjukdomar när jag är ledig. Har man tur nu så är man då i alla fall frisk och kry till julen. Litegrann som Jennifer, hon har inte många sjukdagar men jädrar då det drar ihop sig till sport/påsklov, då ligger hon.

När vi var på Maxi, i förrgår, så hämtade jag ut fotona som jag lämnat in för framkallning, kort till kort, och höll på tippa omkull då han sa vad det kostade. 25:-/kort x 17 stycken, då hamnade vi på 425:-. Hur kunde jag vara så knäpp att jag inte frågade innan, jag kunde inte i min vildaste fantasi, tro att det skulle vara så dyrt. En femma styck kanske. Ja det var bara att betala och se glad ut, fast jag svor till då han sa priset. Men jag tror att Tex son blir glad över korten som jag har tänkt skicka till honom. Kort på hans pappa i yngre dagar.

Sen får man väl vara glad att man numer har digitalkameran, då kostar det ju ingenting så länge man inte framkallar dom, och vill man göra det så är det betydligt billigare. Tänk förut, då man hade en "vanlig" kamera, när man väl tog fram den och skulle knäppa kort så tog man flera stycken på samma gång, sen lade man bort kameran och plockade fram den efter flera månader och gjorde om samma sak. Korten blev ofta stela och tillgjorda, man ville inte "offra" kort på någonting som man inte visste hur det skulle bli. Nu kan man ta hur många man vill och sedan sitta och sovra bort sånt som inte blev nånting. Det är väl den största fördelen med digitalkameran.

Nä, nu ska jag ta en ipren, väcka Jennifer och fixa frukost. Ni får ha det bra, själv tar jag det lugnt idag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Feber Åke kallt i lägenheten kameran kort dyrt Tex Jennifer digitalkameran

Slutspurten

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 27 november 2009 klockan 06:56,

Inte så stor viktnedgång igår, -0,4kg, men det var minus. Nu går vi in i slutspurten då det bara är en vecka kvar så om jag vill vinna några pengar får jag ta mig en snål vecka :-D

Nä, ärligt talat, jag gör detta för min skull, inte för pengarna, men jag sa till Åke igår, nu är det väl ändå läge för att vi skulle få lite flyt på sakerna, lite ingifter och inte bara utgifter. Hade jag sett på denna kurs med enbart tävlingsinsikt, så hade jag inte gått och styrketränat eftersom musklerna väger mer än fettet. Men då hade jag säkert varit tillbaka på ruta ett, efter en inte allt för lång tid. Jag föredrar att bli av med det onödiga, en gång förr alla, då får det väl ta tid då.

Idag är det begravning, inget man önskar att gå på, men det känns rätt att göra det. Vi var gud föräldrar till hans son. Inte för att det idag betyder någonting, Jennifer undrade nämligen varför dom dels fick välja själv, vilket inte vi fick, och varför dom valde oss. Jag sa att det är mest en kvarleva sedan länge tillbaka, om föräldrarna dog så fick gud föräldrar hjälpa till med dom kvarlevande barnen. Nu får ni rätta mig om jag har fel. Så när Tex och Pirjo, valde oss som gud föräldrar så fick vi mest ta det som en komplimang, att dom skulle ha litat på att vi hade tagit hand om deras son. En fin gest av dom.

Ikväll blir det till att baka inför morgondagens loppis, ställa i ordning alla saker därnere och sedan ska jag luta mig tillbaka i soffan och bara andas…skönt!

Ni får ha en bra dag och förhoppningsvis en regnfri sådan, det enda jag är tacksam över, när det gäller regnet, är att detta regn inte kom som snö, för hur tusan hade det då sett ut?

Kommentarer: 0 Etiketter: slutspurt kurs viktnedgång begravning Tex Pirjo son gud föräldrar komplimang andas ...skönt!

Växelspak

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 14 november 2009 klockan 08:42,

När jag och Kerstin var ute och gick igår så blev det snack om bilar, såna som är ur funktion eller i sämre skick, liksom capricen är just nu, den vill inte gå som den ska och jag befarar att den bara kommer att dö, en vacker dag, säkert vid ett trafiklyse eller mitt på E4:an, annars vore det ju konstigt.

Då kom jag att tänka på en person, vet inte namnet på hon men det må så vara, i alla fall så hade Tex och Pirjo, på den tiden det begav sig, en husvagn och dom hade hyrt in sig på campingen i Kvarnfors, som långliggare. Vi firade en 1:a Maj där, med dom, jag, Åke och Theresé.

På kvällskvisten fick dom främmande i förtältet där det berättades diverse historier, där bland annat denna, hon som berättade var även den som råkade ut för följande.

Dom ägde en Ford, fråga mig inte vilken modell men det var inte en amerikansk Ford, hon var på väg över kyrkbron men fick inte in någon annan växel än ettan, hon slet och drog i växelspaken men inget hände, växelvis, däremot så lossnade växelspaken, med ettan i läget.

Bilar bakom henne var irriterade, dom tutade och gjorde obscena gester, då brast det för henne. Hon vevade ner rutan, skickade ut spaken genom fönstret och hötte den åt förbipasserande bilar. Tror ni dom begrep vad hon syftade på?

Varför jag kom att tänka på just detta var att man är snabb på att tuta eller bli irriterad om det går för sakta, men egentligen så vet man ju inte vad som försiggår i bilen, dom kan ju ha jätte problem. Om en bil står vi rödlyset och inte tar sig iväg, inti fasen stå den väl där för att roa sig, fast många tycks tro det då man tutar på såna bilar/människor. Önskar er en bra lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Kerstin 1:a Maj Kvarnfors Tex Pirjo Theresé Åke kvällskvisten förtältet Ford växelspak

Håltagning

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 07 oktober 2009 klockan 06:48,

I fredags var det lite hektiskt. Först hade jag inne min blogg om lasarettsparkeringen, på väg ut till jobbet så ringde Elin, från Vk och undrade om hon fick göra en kortare intervju, angående just denna blogg. Och det fick hon göra. Sen bestämdes det att vi skulle träffas uppe på lasarettet för korttagningen men innan dess hade jag lovat att hämta upp Jennifer från skolan för håltagning i öronen. Avslutade sedan fredagen med att hämta upp Kerstin och Janne som kom hem från Mallorca, dom hade bara haft det bra där.

Jennifer tog hål för 2 år sedan men efter första hålet bangade hon ut så det bidde bara ett hål, när det sedan var dags att byta örhängen så ville hon inte vara med längre utan lät det växa igen. Nu hade hon då morskat upp sig och ville prova på igen. Det gick bara bra och nu hörs det knappt att kännas av. Jag erbjöd henne en slant om jag skulle få ta hålen istället, men se det var inte populärt.

Jag kom ihåg mina första hål som jag gjorde på Gusti Walters. man hade hört att dom sköt hålen med en pistol, och självfallet så trodde man ju då att dom ställde upp en mot väggen, siktade från 2 meters avstånd och sköt rätt igenom öronen. Vilken tur att det inte var riktigt på det viset det gick till. Vid 15 årsålder gick jag tillbaka dit och ville göra 2 hål till, efter ännu ett tag skulle jag utöka antalet hål igen, men då var det stopp, det ville dom inte. Då gick jag hem och gjorde 3 egna hål med en inte alltför ren stoppnål och en isbit bakom örat. Det gick det med. Men jag rekommenderar inte någon att göra så, det finns trots allt en viss infektionsrisk och det är inte värt mödan.

När så Theresé var liten och vi bodde på mariehem, så hade vi en liten fest, hemma. Liten kan man ju kalla den då det bara var jag, Åke och Tex. Tex är en gammal (gammal i bägge bemärkelserna :D) kompis till Åke och hur det nu bekom sig så blev det snack om att göra hål i öronen. Äsch, tyckte Tex, det är väl ingenting. Vi letade fram en stoppnål och örhängen och sedan började håltagningen. I vilken ordningsföljd det blev, kommer jag inte ihåg, men Åke fick sig sitt första hål och Tex stack inte bara hål i sitt öra utan han körde även nålen genom tummen då han tryckte igenom nålen. Det blev en smärre blodutgjutelse där. Han gjorde dessutom om sitt hål, då det första blev alldeles för snett.

Han fick låna ett örhänge av mig och om jag inte minns alldeles fel så var det en pärla med en liten kedja där det hängde en blomma eller en stjärna, alltså inte ett örhänge som jag tror att en kille väljer i första hand. Det var inte det enda han fick, hans dåvarande tjej skällde ut honom dagen efter och hon undrade vad i hela h-vete han hade gjort. Men han behöll hålet och det gjorde även Åke, som en tid efter detta, gjorde sig ännu ett till hål i örat. Så kan det gå. Ha en mysig dag i regnet, jag tror att jag ska tända ett ljus på jobbet, förutsatt att det är lite halvmörkt sådär, när jag kommer dit.

Kommentarer: 0 Etiketter: Håltagning vk Jennifer örhänge Tex Åke tumme pärla blomma stjärna ljus

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv