Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Theresé | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Theresé

Visa träffar från alla bloggar

Mors mors!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 26 maj 2013 klockan 07:52,

Morsdag…eller ”mors”dag, då man ska morsa på alla man träffar :)

Jag fick ju kuddfodralet som Theresé sytt och broderat och i det paketet låg även en teckning som Sally målat:

Det är en rutschkana… men Sally säger precis som Theresé sa då hon var liten och Nicco: Ruschelbana.

I eftermiddag ska vi åka till slöjdarnas hus och ta en morsdags fika där, dom har öppnat för säsongen.

Ja ni som hängt med vet vad Åke kämpat med att få bussen att flytta sig framåt, han testade återigen i förrgår… den stod stumt. Han har hållit på med jag vet inte hur många olika saker, och nu har han även fått tag i papperen över hur ventilerna sitter osv.

Igår startade han upp åbäket igen och se…nu hade helt plötsligt, utan anledning, bromsarna släppt. Han tog sig framåt, och sedan lade han under klabbar så bussen kom upp en bit, det enda är att nu funkar inte handbromsen istället… men hej, vi är van, det ska alltid vara nåt.

Jag var en sväng på Biltema i går, köpte en repstege åt Sally, som vi kan sätta fast på gungställningen vi har här, gissar att svängradien på gungan, inte duger i år. Sen ska jag se om jag hittar några romerska ringar, kan till och med vara så enkelt att det finns ett par härnere i källaren.

Vi gjorde oss en sväng i omgivningarna också, med vildkatten, och kollade in vad folk gjorde på stan, igår kväll. Inte mycket, faktiskt.

Nu ska jag upp och hämta vilden och ta en sväng med honom, önskar er alla mammor, en riktigt bra morsdag, och hoppas ni får höra varje dag, vad bra ni är… inte bara idag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco vilden morsdag bussen. Åke Maria Lundmark Hällsten Theresé Nicco Sally teckning kuddfodral

Ba liite skryt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 14 maj 2013 klockan 10:17,

Fick ju se en bunt med fina bilder på barnbarnet Sally, Theresé har bloggat, och dom var ju bara för bra...syns ju att hon är en Hällstenare :)

http://blogg.vk.se/tezzii/2013/05/14/gardagens-aventyr-1207065

Kommentarer: 0 Etiketter: Hällstenare Sally Maria Lundmark Hällsten Theresé

Antingen blodad tand eller så...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 04 maj 2013 klockan 08:35,

Jag var på myrorna och Mio igår, letar efter ett typ av sminkbord, till Nicco, men det ska inte vara någon spegel på det. Med andra ord ett smalt, avlångt bord, men inte så stort, och med någon låda under. Hittade ett jättesnyggt på Mio, men 5500:- tänkte jag inte betala. Nu var inte det ett sminkbord, men precis en sån modell jag tänkt mig.

Jaja, det är väl bara att leta vidare, en vacker dag så hittar man det man söker. Ikea har ett men där tänker jag inte heller betala 500:- i frakt, fattar inte hur det kan kosta så mycket, för det är ju knappast ihop monterat, ett platt paket, mm.

Fikade med Anna nere på strömpilen, och som vanligt, flyger tiden iväg och man tycker inte man suttit speciellt länge. Hann hem och dammsuga, medan middagen blev klar och sedan var det bara att åka ut på flyget och hämta Nicco.

Dom hade haft det jättebra och nu tyckte hon att hon kunde börja spara, så hon kan åka fler gånger. Det är väl så man säger, har man väl åkt en gång, så får man antingen blodad tand, och vill resa mer, eller så fick man avsmak för hela grejen och håller sig inom Sveriges gränser, hädanefter.

Åke fick sig en ny snusnäsduk av Nicco och Theresé, införskaffad på Hard Rock Café, och jag fick en pins till jackan eller vart man nu vill ha den, och en paprika krydda, paprika var tydligen en jättegrej i Budapest, fanns till och med affärer som hette Paprika:

Får se vad det blir idag, har än så länge inga planer, men solen skiner i alla fall och då tar man kaffet och sätter sig utomhus…tror jag. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Anna strömpilen. Maria Lundmark Hällsten paprika Theresé Åke snusnäsduk Hard Rock Café Budapest pin lördag

Det där har jag testat...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 03 maj 2013 klockan 07:08,

Ikväll får vi tillbaka Niccolina, dom har haft det bra där borta i Budapest. Tidigare i veckan var dom på ett sånt där fiskspa, där små firrarna gnager lite på huden så den blir extra len och fin.

Nicco tyckte snarare att dom var som små pirayor. Hon hade nämligen at skavsår på hälen och firrarna hade gett sig tusan på att slita bort ett köttstycke därifrån. Nå, dom överlevde och hon fick behålla foten.

Sedan var dom och fick sig pedikyr, igår, och shoppat har dom också gjort och levt hotell liv i fem dagar. Får väl en bättre sammanfattning då hon kommer hem. Och då får vi väl också höra om hon skulle kunna tänka sig att åka tillbaka, någon gång i framtiden.

Det där med fiskspa, har jag redan testat, fast då var det inte bara fötterna som blev nafsade på, utan hela benen. Jag var ju nämligen ett riktigt vattendjur som barn. Här ser ni ju den som i princip vuxit upp i sjön.

Timtals kunde jag ligga i vattnet och morsan fick skicka ut spejare med jämna mellanrum för att kolla att jag inte drunknat. En av alla dessa badardagar så låg jag där, vid strandkanten, på magen med händerna på mina kinder och bara njöt. Kommer ihåg att vi var många därnere då. En massa släktingar som även dom, sökt sig ner till stranden.

Och plötsligt känner jag hur det kittlas längst efter bägge benen, och får se hur små spiggen, är där och nafsar på mina ben. Hahaa…mina släktingar stod också och pekade och skrattade, tyckte nog att detta var det yttersta beviset på att jag verkligen var ett vattendjur, till och med fiskarna accepterade att jag var där. Dom var inte fega, utan kom tillbaka hela tiden, så länge jag bara låg där.

Tänk om jag vetat då, vilken affärside detta blivit, då hade jag ju tagit fram storhåven :)

Idag ska jag träffa Anna, det var ett tag sedan, ska bli kul att få en uppdatering av hennes liv och leverne. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Theresé budapest Maria Lundmark Hällsten fiskspa småspiggen släktingar vattendjur pedikyr benen köttstycke pirayor Anna

Ingen tycker om mig...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 30 april 2013 klockan 12:24,

Noterade vid promenaden med Winstone, ännu ett problem när det regnat eller regnar. Det kommer ju för tusan upp maskar på vägen, och vad tror ni Winstone tycker om det? Mm…som i typ…MAAAAT!!!

Och då kom man ju osökt att tänka på den lilla visan som Theresé fick lära sig på förskolan eller vart det nu var:

Ingen tycker om mig...

ingen vill ha mig ...

för att jag gillar mask!

Schluuuurrrp

Långa och slibbiga

korta och klibbiga

ligger dom i min ask!

schluuuurrrp

Biter av dem huvet

suger ur dem slemmet

kastar sedan skinnet bort!

Schluuurrrp

Ingen tycker om mig...

Ingen vill ha mig...

ÅÅÅÅÅÅÅ vad mask är gott

schluuurrrp!!!

Fast det är ju svårt att inte gilla vovven, däremot gillar jag inte allt han gör :)

Kommentarer: 0 Etiketter: mask Theresé Winstone Maria Lundmark Hällsten

Det ni!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 30 april 2013 klockan 08:30,

Jag fick iväg Nicco till flyget, sen har jag själv, inte tagit nåt flyg på 30 år så jag vet inte ens hur man sätter fast remsan på bagaget, men det är ju tur att det finns vänlig personal som hjälper till :)

Hon hittade även igen Theresé på Arlanda och vid kvart i ett fick jag ett sms om att dom landat i Budapest, så dom är på plats.

På den tiden jag flög så åkte man på hundralappen, inga krångligheter, man betalade och väntade för att se om platsen var fortsatt ledig då man skulle kliva på, hur lätt som helst. Men givetvis, i och med att resandet blivit allt större, så växer även flygplatserna, säkerheten är a och o, och reser man inte med jämna mellanrum så står man ju där som ett fån.

Efter jobbet, åkte jag upp och pratade med Bosse på Hasses bilservice, jag ska få lämna in Buicken där, i mitten av maj, så ska vi se om han hittar felet på bilen, det vore ju juste, så slipper Åke även det göromålet och kan fixa annat som behöver göras.

Sen var det dags för bastugängets sista träff den här våren, och jag var den enda med en trissvinst på hela 30 svenska enkronor, nä, vi blev inga miljonärer den här svängen, men man ska aldrig säga aldrig.

Nästa gång vi ses, om två veckor, så går vi på Mammas och käkar, det får bli avslutningen på bastandet det. 130:- har vi att roa oss för, inte mycket att hänga i granen, men ett mål mat blir det ju.

Apropå mat, så käkade vi köttbullar, potatismos och brunsås, till middag. Vilket alltid kommer att påminna mig om Kittelfjäll. Vi åkte nämligen upp dit, typ i februari, 1985, och hade med oss Åkes kompis Tex, vi skulle få in skotern i förrådet som svärfar hade byggt.

På menyn stod pulverpotatismos, och en konservburk med köttbullar i brunsås. Vi var så knepiga på den tiden att vi faktiskt åt det och tyckte det var gott, skulle aldrig falla mig in idag att ens köpa eller äta pulvermos, fy…inte heller köpa konserverade köttbullar, nä huvva, då är det stor skillnad på den egenhändigt rörda och mosade potatisen, ok, köttbullar duger jag ju inte till att göra själv, men mamma scans är inte att förakta, även fast min mammas är godast.

Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, om det spricker upp och blir fint till kvällen så gör vi som vi gjorde ifjol, gör upp en björkvedsbrasa i grillen, det ni :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Arlanda Theresé budapest hundralappen Maria Lundmark Hällsten bastu Bosse Hasses bilservice Buicken Åke Tex Kittelfjäll köttbullar i brunsås potatismos grillen

Livet leker, tror han ja!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 24 april 2013 klockan 07:35,

När jag lämnade in Eloise igår, så skulle veterinären bära ut henne i buren. Från ena rummet till det andra. I väntrummet stod ett par med en hund, mellanmodellen, och veterinären sa till hunden som visade tendenser till att bli uppspelt, -Ta det lugnt du… det som är i den här buren, är lika stor som du! Och visst har hon rätt i det, jag har ju fullt sjå att bära henne, och 7 kilos strecket är passerat, nu är hon närmare en 8 kilos katt.

Tyvärr visade det sig att Eloise har något som heter forl, och detta är en tandsjukdom utan botmedel. Hennes tänder ruttnar upp och igår fick dom dra bort 4 stycken, men som veterinären sa, hon kommer antagligen att tycka att det blev betydligt bättre, utan dessa tänder.

Hädanefter är det insmörjning av tänder och tandkött, varje dag, för att försöka hålla undan bakterier som kommer att fastna i alla gropar som blir i hennes tänder, och en tandcheck, en gång/halvår. Vidare så var hennes korsbandsskada, inte helt ok, något instabil, men knäskålen sitter där den ska, så även där blir det en livstids medicinering för att hålla smärtan och inflammationen borta.

Så får vi se tiden an, är det så att hon blir påverkad av medicinen, vilket inte är omöjligt, eller att hon blir håglös på annat sätt, så är det inte så mycket mer dom kan hjälpa henne med. Men det får vi ta, den dagen, just nu så bor hon då kvar här och förhoppningsvis är hon piggare idag än hon var igår, då hon bara låg och blundade hela kvällen:

Enya var sur som en kart, och fräste åt både Eloise och Winstone, och satt och surade under hyllan:

Winstone, ja… han fattade ingenting han. Han tror att livet är en lek och försöker konstant få igång båda katterna till lek, men dom vill icket.

Jag hade skickat ett vykort till Sally, som hon fick igår. Jag skrev att jag hört att hon slutat med nappen, och att Winstone säkert skulle vilja leka med hennes Pippi hus som hon fått. Och jag ställde även frågan om hon visste vad hackspetten gör då han hackar. Detta kommer sig givetvis ifrån att vi spelade den låten för henne då vi var till dom sist, ni vet, den där tragiska hacka hål visan, som bara var en upprepning hela tiden.

Och nog visste hon vad hackspetten gjorde då han hackar, till Theresé stora förtret :) Sally ringde till mig igår, och sjöng bä bä vita lamm, och jag gissade att det var mamma som drillat henne till att sjunga något annat än just hacka hål, men så var inte fallet, vart hon fick bä bä vita lamm ifrån, kunde Theresé inte svara på.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise Enya katten veterinär Winstone Theresé Sally Nicco Maria Lundmark Hällsten hunden leka hacka hål forl tandsjukdom korsband

Vem är det där???

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 21 april 2013 klockan 12:33,

När Theresé var liten fick hon konstant höra... av Åke, att det var brevbäraren som var hennes pappa (på skoj då).

Och vid 3 årsålder stod hon hemma hos farmor och farfar och kikade ut genom fönstret då brevbäraren plötsligt dök upp på hans cykel.

Men vem är det där, frågar farmor, så där som far och morföräldrar nyfiket gör, för att höra om dom verkligen vet det.

-Pappa!!! Svarade Theresé, som världens enklaste sak i världen. Snopen såg hon ut...stackars farmor :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé farmor. Åke brevbäraren.cykel

Där får man nog tänka om

Av Maria Lundmark Hällsten, Friday 19 April 2013 klockan 07:54,

Marian…nä, Tina, (Ooops där höll jag på avslöja ett alias) hämtade upp mig igår förmiddag, vi hade planerat in en liten utflykt till Holmsund. Där avverkade vi Holmsunds blommor, där det fanns betydligt mer saker än enbart blommor, små saker och annat smått och gott.

Sedan gjorde vi en lov inne på konsum, fortsatte till en second hand affär och avslutade med en lååång fika på Nisses. Nej, vi gjorde en sak till, var in på garnaffären, också, inte för att någon av oss håller på med sånt, men bara för att.

Fick ett mejl från släktforskande Theresé, och hon har tagit sig så långt bak som till 1600-talet, och anser att vi kan kalla oss för ursvenskar då spridningen inte varit så lång, alla släktingar är från Arjeplog i norr till Hallen i söder. (Vilket inte är så långt söderut) Åsele i väst och Obbola i öst.

Där ser man vad några svart/vita foton kan ställa till med… ja ett intresse av att släktforska måste nog också finnas med, annars orkar man nog inte hålla på och söka.

Det hände något igår som gjorde att vi började fundera över liv och död, och hur lite man vet. Vissa som dör där dom sitter eller som väljer att lämna oss då dom sover, vilken skön död, för dom, värre för alla som finns kvar.

Ponera att man fick veta att man hade 1 dygn kvar att leva…vad gjorde man då? Förmodligen ingenting, man skulle ju vara i chock, hur skulle man kunna glädjas åt att få göra nåt man alltid velat, men sedan veta att efter det är det kört.

Man skulle heller inte njuta av sin sista måltid, eller kunna slappna av och bara chilla, jag gissar att allt skulle vara kaos. Man brukar ju så vackert säga att man ska leva varje dag som om den vore den sista, men hallå, skulle någon överhuvudtaget i så fall arbeta???

Inte skulle då jag vilja tillbringa min sista dag på jobbet. Nä, där får man nog tänka över budskapet i den meningen.

Så, det var fredagens lilla fundering, önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Tina Holmsund Nisses Holmsunds blommor konsum. döden arbeta Theresé släktforskning chilla middag

Korta eller långa, det var frågan eller svaret

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 18 april 2013 klockan 07:46,

Theresé ringde i går kväll och lämnade en förklaring till skillnaden att träna med mer vikt, alternativt fler repetitioner, och sa att det berodde på vilken typ av muskler man är ute efter.

Korta muskler som klarar höga vikter och är starka ett kortare tag, får man om man har höga vikter men färre repetitioner. Långa muskler som inte blir lika starka men som blir mer uthålliga, får man med lägre vikter fast fler upprepningar, så därför ska jag testa fler upprepningar och behålla vikterna jag kör med idag, eller minska lite, beroende på hur många fler gånger jag ska köra på varje vikt.

Den här killen har fömodligen tränat för att få korta muskler:

Bild lånad från google.se

Och ja...ehhh, som sagt, jag tar nog dom långa musklerna, jag.

Jodå, det blev en liten lektion i hur man tränar det, sedan skulle det också vara roligt att veta hur många gånger, i veckan, man borde träna så där för att det verkligen ska ge något. Det optimala borde väl vara tre dagar/vecka, men kan vara svårt att få ihop med arbete och annat man ska göra under veckorna.

Apropå träning så såg vi ju på Ola-Conny och Morgans starka resa igår, och jag vet inte jag, men jag håller då på garva ihjäl mig varje gång jag ser på det programmet. Inte nog med att dom är lite stolliga så behärskar dom inte heller det amerikanska språket och det blir verkligen dråpligt, men det är ju tur att både dom skrattar och människorna dom möter… och vi, här hemma i soffan :)

Jo dom tränade minsann igår, dom också, men Morgan hade ett litet utlägg där om att han gick då i kyrkan på söndagarna, och det var hans tro…och med det sagt så menade han nog att dom som tränar på gym, har en annan tro, att det ska vara bra, och för han räcker det med kyrkobesök. Mjo, en finurligt liten kille.

Idag blir det en liten roadtrip med Tina, ska bli kul att se en annan del av Umeå kommun :)

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé muskler träna långa korta starka uthålliga Ola-Conny Morgan straka resa dråpligt kille Tina roadtrip

Han tror han är en get

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 02 april 2013 klockan 09:06,

Jaså det var 1:a april igår… och det gick nästan helt obemärkt förbi. Ett skämt såg jag på vk.se men sedan iddes jag väl inte leta eller höra efter så mycket heller.

När jag var liten var standard skämtet att mamma kom in och väckte upp jag och brorsan och sa att det var en kanin därutanför, eller en räv eller annat djur, och man tvär reste sig upp, stod där och gnuggade ögonen men såg ingenting.

Jag lurade ingen heller, igår, orkade som inte komma på nåt vitsigt, ifjol körde jag ju en här på bloggen, om att kyrkan skulle rivas och det skulle bli en rund bar/krog där istället… synd att det bara var ett påhitt från min sida, annars tyckte jag ju att idén var utsökt bra :)

Så var resan till Budapest bokad och klar också, Theresé ringde upp och gjorde klart alltihop. Lustigt att flyget från Umeå till Arlanda och vice versa är snudd på, lika dyrt som hela resan till Budapest, med hotell och frukost…det skulle man kunna kalla ett aprilskämt men tyvärr så är det ju inte det.

Idag ska jag träna, sedan ska vi fixa pass, och klockan tre har jag fått tid hos veterinären för Winstones vaccination och hälsochecken på Eloise. Och det var ju inte nog med det, halv sex ska jag till tandläkaren igen, ja, har man inget för sig så ordnar man det på ett eller annat sätt.

Winstone… som förövrigt tycks tro att han är en get. Varför ska allt in i munnen? Han knaprar löv och pinnar och allt annat intressant han kan hitta ute. Är det inte portionssnus påsar som ligger och skräpar så är det cigaretter, papperssuddar eller annat skräp, och det ska in i munnen, även om han inte sväljer allt.

Ibland är han så snabb att man inte ens noterat att han sprungit med munnen öppen och bara sugit in allt i hans väg, som värsta dammsugaren. Jag hoppas ju verkligen att det hör till valptiden och att han växer ifrån det, annars kan man ju bli galen. Man vet aldrig vad han får i sig.

Jag önskar er alla en fin tisdag, nu ska jag sätta fart så jag hinner med alltihop.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé Nicco Winstone Eloise vaccination get papperstussar veterinär skräp galen munnen

Igår, idag och imorgon

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 april 2013 klockan 08:43,

Igår var vi bara hemmavid, satt ute med Winstone en stund, Åke var mer ihärdig och han har ju kanske anledning… rökningen, i och med den så går han ju ut med jämna mellanrum och Winstone får haka på.

Tigern var förbi en sväng, han gick på Bräntis med mig och var, på den tiden, ihop med min bästa kompis. Han är nog idag, den enda från skoltiden som jag har kontakt med.

Det roliga var att när han kom hit fick han ju träffa Winstone, nån han inte visste om att vi skulle skaffa, och han berättade att även dom skaffat sig en hund, en Jack Russell, deras hund är en vecka äldre än vår. Kanske framtida polare :)

Imorgon ska Winstone få ta sprutan och sedan är det fritt fram att träffa andra hundar, och torsdagen bokade jag in Eloise på en liten hälsocheck. Men jag ska ringa dit imorgon och fråga om jag kan ta bägge två samtidigt, jag tror nämligen att jag bytt mitt pass på torsdagen och då kan jag ju inte.

Hon föreslog först att jag skulle ta bägge två, men jag fattade inte hur jag skulle fixa det, en katt i buren som inte är världens lättaste och sedan en liten vilde på det, utan bur, hur skulle det sett ut. Men jag tänkte ju inte så långt at Nicco har ju påsklov så hon får följa med och hålla reda på hunden.

På kvällen tog Nicco hunden med sig till dungen, där hon skulle träffa en gammal klasskompis, och vi bänkade oss framför tv:n för att se det inspelade programmet, mästarnas mästare, innan nästa avsnitt skulle visas.

I förrgår bokade jag resor åt Niccolina. Hon och Theresé drar till Budapest i slutet av april, och blir där i 5 dagar. Jag bokade resan härifrån till Arlanda och returen då dom kommer hem. Resan till Budapest ska vi (läs Theresé), boka idag, så det är klart.

Sen är det nog bäst att vi fixar ett pass, även om många säger att det inte är nödvändigt, är ju dumt att chansa.

Idag får vi se vad det blir… antagligen lugnt, men det är ju inte helt fel. Jag har så ont i ryggen och undersida låren, så jag undrar om det inte kan vara ischias nerven som hamnat i kläm. Nå, jag önskar er alla en fin annandag påsk.

Kommentarer: 0 Etiketter: Winstone Åke Maria Lundmark Hällsten Tigern Theresé Nicco Budapest resor Arlanda april Jack Russell hund polare Eloise

Spritproblem

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 30 mars 2013 klockan 08:33,

Jag fick en fin påskpresent igår, från en bloggarkompis på netdoktor.se, det var en glad överraskning. Ett paket med flera paket i, inte bara saker med döskallar på, utan godis, kaneltvål, godis till Winstone och en flaska med körsbärsrom… ska bli spännande att se vad den smakar :)

Apropå flaskor och alkohol… jag och Theresé var in till Bo-Lage, ni vet, han som bor lite överallt, men vi besökte han på strömpilen. Och där valde vi ut en liten vinflaska, som Theresé och mormor, skulle få avnjuta till middagen igår. Hur tror ni det gick???

Så här ser flaskan ut idag:

Den är med andra ord oöppnad och osmakad och det var inte för att dom inte ville, utan för att det inte gick att få upp flaskan även om både Åke och Theresé försökte med alla krafter dom besatt. Korkskruven fick tas ut och stearin droppades över hålet.

Jaman hallå, spritproblemen är lösta, om man limmade fast alla korkar så fick ju ingen upp flaskorna, jodå, (det skrev hon, nickade belåtet på huvudet och trodde att det var sant).

Men jag köpte även en Amarula gräddlikör, som vi fick avsmaka till kaffet, och den är ju inte dum, och den fick vi ju dessutom upp.

Annars förflöt långfredagen precis som en vanlig fredag, inte var den speciellt mycket längre än någon annan dag. Men man har ju hört skräckhistorier om hur det kunde se ut förr i tiden, då barnen skulle hållas inne och inte fick dom leka heller… man kan ju fråga sig vad man skulle lära sig av det.

Theresé åker hem idag… och tåg är färdmedlet hon valt på hemresan. Om en timme går tåget, om allt blir som planerat, och sedan är hon hemma på 6 timmar, inte så farligt, med andra ord.

Vi är bortbjudna ikväll vi…till ett par grannar från ”gammgården”, det ska bli trevligt, och nu ska jag preparera videon så jag kan spela in mästarnas mästare, som vi missade i söndags. Ha en underbar påskafton, allihopa.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten vinflaska Theresé mormor Åke påskpresent körsbärsrom döskallar spritproblem korken Amarula gräddlikör "gammgården" grannar middag tåg 6 timmar

Jag gav bort Winstone

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 29 mars 2013 klockan 09:39,

Winstone var kvar då jag vaknade i morse, skönt, jag drömde nämligen att jag gett bort honom, och jag ångrade mig men visste inte hur jag skulle kunna ta tillbaka honom utan att det skulle ett jäkla liv. Dessutom hade hon som fått honom, rakat av all päls (hon var hårfrisörska) och jag tyckte inte han såg vacker ut.

Jag och Theresé var ute på turné igår, skulle på returbutiken, dom hade stängt, for på kupan, dom hade inte öppnat än, åkte på myrorna, hann gå där en sväng sedan hämtade vi mamma, som hakade på till kupan.

Sen skulle vi käka lunch någonstans, och innan vi hittat ett lämpligt ställe…Nicco ringde, hon hade slutat skolan så hon vill följa med ut och äta, hämtade upp henne och sedan blev det att snurra runt innan vi hittat nåt som var öppet.

Det blev Great Eastern, och dit behöver nog inte jag gå fler gånger, tyvärr, tycker stället har chanserat och då det står en skylt i buffé bordet där grönsakerna finns, såsom majs, gurka, tomat och sallad, att man bör undvika at äta grönsakerna om dom är rå, så undviker man nog att ta sallad överhuvudtaget. Vart var dom grönsakerna tillagade då, det var ju bara råa grejer?

Hörde att det var någon som frågade om varför det stod så där och fick till svar att det fanns dom som använde sina egna bestick då dom plockade ur skålarna, jamen hallå…det måste väl vara enklare då att deklarera högt och tydligt att egna bestick ej får användas. Jaja, som sagt, jag behöver inte gå dit fler gånger.

Jag blev uppringd av åkes kusin Staffan, som var nyfiken på allt arbete Theresé håller på med då det gäller släktforskningen, så jag bjöd över han och hans familj hit, på kaffe igår kväll. Även Åkes farbror Helge ”Jean-Ragnar”, följde med, och det blev mycket surrande om alla kort och urklipp som finns här, ja, Elsie sa ju det en gång i tiden: här kastas ingenting! Och det har jag nog lagt märke till. Detta är bara en bråkdel av allt som finns. Och inte bara fotografier, det är urklipp och brev från Amerika.

Det är som sagt var tur, att Theresé filurar, klurar och sorterar, det blir ju som roligare då man får en historia bakom korten och inte bara ett ansikte på någon som man inte vet vem det är.

Nä, frukostdags nu, önskar er alla en Glad påsk, från oss alla… till er alla!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé turné mamma Nicco Great Eastern lunch buffé sallad kusin Staffan Helge "Jean-Ragnar" farbror familj kort fotografier urklipp svärmor brev Amerika

Vilket jobb dom gör, egentligen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 28 mars 2013 klockan 07:58,

Är det någon som känner igen eller kommer ihåg lektanterna? Theresé pratade just om Prussiluskan i Pippi Långstrump böckerna, som nu råkade vara just en lektant. Åke har pratat om lektanterna som dom hade här på Västerslätt då han var liten.

Jag, däremot har inget minne av någon lektant, utan dom försvann förmodligen någon gång i slutet på 60 talet eller så fanns dom inte på alla områden i stan. Detta ska då ha varit ”tanter” som via kommunen, hade i uppdrag att vistas på lekplatserna, kanske dom ansvarade för något lekförråd eller dylikt, jag vet inte riktigt.

Men ganska coolt egentligen, men jag undrar jag, det skulle förmodligen inte fungera idag, det är ju knappt några barn ute på lekplasterna längre, förut hade man som inget annat att välja på, inte hade vi datorer…mobiler…ja, ni vet, utan vi var ju ute tills det var dags för Bolibompa.

Sedan gick samtalet över till alla dom som jobbar på förskolorna, vilket jobb dom gör egentligen. Barn i alla ära, men man vill ju också ha vuxenkontakt. Jag vet, ju lite om vad det handlar om att vara på en förskola, jag började ju min praktik där, men fick mitt nya jobb innan den första veckan var avklarad.

Jag saknade nog att kunna föra ett ”vanligt” samtal med en vuxen människa. Men samtidigt har dom ju ett, på sitt sätt, spännande jobb, där alla barn är under utveckling, det händer saker hela tiden, och dom får vara med på allt det. Ja, jag tycker då dom gör det bra och vilken tur att det finns dom som ger sin tid till att vara med på den resan, med våra barn, medan vi gör andra arbeten.

Önskar er alla en fin skärtorsdag… hm, är det idag månntro, det kan dyka upp påskkärringar, och ska man ladda för det?

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten pippi långstrump Prussiluskan Theresé Åke Bolibompa lektant område förskola barn

Förtroendet sjönk, en bra bit...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 27 mars 2013 klockan 08:17,

Det blev spännande hos tandläkaren igår, hon skulle laga ett hål, näst längst inne i munnen, började borra och hoppsan… det var ett djuuupt hål, och en gammal lagning som försvann ner i mörkret. Hon borrade på och tjopp, så hittade hon av nerven som började blöda.

Och nej, jag hade ingen bedövning, och oh ja, det kändes, men jag överlevde :) Synd nog så är tanden hjälplöst döende, jag fick tre alternativ. Rotfylla och sätta krona, dra bort tanden och sätta en brygga, eller bara dra bort den. Mm, jag ska fundera, men så länge den sitter kvar och inte gör ont så får den vara.

Har jag lite tur kanske den hänger med ett tag i alla fall (fast när hade jag riktig tur senast då, hm…).

Sen hade jag och Nicco ett möte, efter det for jag ner på strömpilen och handlade inför påsken. Möte på skolan efter middagen och slutade dagen med att hålla mamma sällskap till hon skulle kvälla.

Idag kommer Theresé hit och ska vara här till på lördag morgon, jag hade skrivit upp träning idag, men jag måste hoppa den. Har inte alls bra, varken i nacken eller mitt på ryggen, däremot har jag i alla fall hantlar hemma så jag ska träna mina armbågar.

Nu ska jag se om jag kan få någon kontakt med vårdcentralen, för tror ni jag fått några svar från min läkare än? Näpp, det hade jag inte och mitt förtroende för honom sjönk genast en bra bit. Lungröntgen ska jag åka på senare idag, fast jag tyckte ju att det var viktigare om jag hade fått komma på öron, näsa, hals, först.

Här är by the way, ljusslingan jag fick av Tina, fin va?

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten tandläkare nerven krona brygga dra ut tanden hål lagning vårdcentralen nacke rygg strömpilen skolan möte Nicco Tina ljusslinga Theresé lördag

Trådlöst barn

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 03 mars 2013 klockan 08:30,

Det var riktigt spännande att åka till Uppsala igår, världens sämsta väder att åka/köra bil i. Man såg absolut ingenting framför sig och alla hästsläpar och lastbilar man hamnade bakom var dessutom helvita så inte syntes dom nå bättre.

Här skulle det nu komma in några bilder på eländet men Maria har precis lyckats fiska fram kamerakortet som hon tryckte in i datorn i tron att det skulle funka men kortet var för litet, tur att hon hade med sig en pincett och kunde pilla ut kortet igen.

2 lastbilar stod stilla i Bjästa backen, och det var ju tur att det var två-filigt just där. Så där såg det ut ända till höga kusten bron, där slutade det snöa och då vi passerade Y:et i Timrå, så sken helt plötsligt solen.

Vi stannade vid Ikea där mammas bekanta mötte upp och vi gick och åt lunch tillsammans innan jag, Åke och Nicco reste vidare. Nu sken solen ända fram till Uppsala men nu var det, istället för snö, slask, blött och vatten, överallt.

Vi mötte upp Theresé, Anders och Sally vid Statoil i Uppsala för vidare färd till restaurang, där vi blev flådigt bjudna på middag, entrecote med rödvinsås, var ju inte att förakta. Och efterrätt till dom som ville ha.

Efter det var det dags att åka och hälsa på Winstone, han var ju bara världens sötaste hund, och vi ska tillbaka dit i eftermiddag och kolla in honom lite mer, innan vi plockar upp honom imorgon, för hemfärd till Umeå.

Just nu är det sol ute, och på tv härinne är det vasaloppet för hela slanten.

Satt och surrade igår kväll om sladdbarn, Nicco är ju just ett sådant, men jag tycker det är dags att byta ut det ordet, sladd till trådlöst istället, eller hur, vi måste ju följa med i utvecklingen :)

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Bjästa lastbilar Sundsvall mamma lunch Anders Theresé Nicco. Sally restaurang Maria Lundmark Hällsten Winstone Umeå

Det blev ett par nya, "gamla" saker

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 02 mars 2013 klockan 07:46,

Japp, Jeepen fick jag hämta igår, och det var inte billigt, kan jag säga. Åkte vidare till skokanonen, och kan ni tänka er, för det första, jag som trott att skokanonen var ett minne blott, eftersom dom konkat, men dom fanns ju kvar.

Första kängorna jag plockade ner från hyllan satt som en smäck på fötterna, mjuka och sköna, testade ett annat par men gick tillbaka till kängorna och tog dom. Hundra kronor rabatt och inte nog med det, stämpelkortet jag hade i börsen gällde ju fortfarande så jag fick en till hundralapp.

Kommer ut till bilen där jag hade mina skor som nu skulle kasseras och vad tror ni… det var ju exakt samma skor som jag köpt. Helt otroligt, jag vet varför jag inte visste det, luddet i mina gamla kängor var ju inte längre så där mjuk och fin, det luddet såg ju mer ut som en getragg, dessutom var dom rätt så slitna annars också, men vad glad jag blev ändå, dom där hade ju hängt med ett tag, så då lär väl även dom här, göra det, hoppas jag.

Sedan åkte jag ut och hälsade på Tina en sväng innan jag skulle ut på mitt arbetspass, kändes som jag jobbat sen sju p morgonen, då jag kom hem igen, strax efter nio, blir skönt att vara ledig i dagarna fem.

Nu ska det packas ihop och vi beräknas lämna stan vid niotiden, för vidare färd ner mot Uppsala, där vi först ska möta upp Theresé, Anders och Sally som ska guida oss vidare till Winstone, så vi får hälsa på valpen, och träffa hans syskon. Sedan ska vi ut och äta middag någonstans där i Uppsala, innan vi åker ut till Järlåsa, där vi ska bo två nätter, innan vi plockar upp hunden och åker hem igen.

Med på färden kommer också mamma, men hon ska bara med till Sundsvall där hon ska hoppa av, hon har några gamla bekanta där som hon ska få gästa, kan ju vara bra för henne med, att få lite miljöombyte.

Kameran ska packas med och datorn, så imorgon kan det hända att ni får se någon bild därnerifrån. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Jeepen kängor skokanonen Tina jobba kvällen hunden valpen Maria Lundmark Hällsten Uppsala Järlåsa Theresé Anders Sally Winstone mamma Sundsvall

Den elaka myggan...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 14 februari 2013 klockan 18:42,

Chefen sa att hon har ett myggbett på magen...hm, nja sa jag, är du riktigt säker på det... ett myggbett?

Vart skulle den myggan komma ifrån då,fortsatte jag, menar du att den "elaka" myggan Berthilda, suttit gömd under taklisten, ända sedan i somras, och bara bidat sin tid, och NU, fick hon syn på en bar mage, en kolsvart februari natt, och då växte huggtänderna ut och hon kom flaxande ner genom rummet med en blodtörst, stor som en...1.25 kilos ketchupflaska.

Näpp, hon trodde inte på mig... vi kom fram till att det förmodligen, är en sån där muminbobba hon fått där :)

Och apropå Mumintrollen så berättade Theresé att hon gjort Mumin semlor igår, Sally tror jag det var, fick sig en hattifnattare, Anders däremot, hade sagt att fantasin skulle vara stor, om man fick det där till att se ut som en Mumin figur.

Hon hade använt sig av kakformar med Mumin mönster och gjort locken efter dom... smart... det har hon efter mamma, hehe...

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten myggan Mumintroll Sally Theresé Anders semlor ketchup

Nu är det gocke!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 13 februari 2013 klockan 06:33,

Vet inte vad det var igår, som gjorde att jag sa till chefen: Nu är det gocke deri Nickes! Ett uttalande man hört flertalet gånger, från både mamma, pappa, och farfars. Det betyder, ungefär och kanske i dagligt tal, att något är kört… det är över, nu är det färdigt, nu är det kokta fläsket stekt, det är gocke.

Finns ju en uppsjö av uttryck, och bondska ord, som man ibland använder sig av, men inte alltid man vet vart dom har sin upprinnelse ifrån. Hort he va, som man säger då någonting inte spelar någon roll.

Mina föräldrar som alltid sagt och säger, he, ja ni vet, vart ska jag he den där, ska jag he den hit, och vart ho jag nu den där. Theresé berättade om just detta ordet då hon gick på Hedlundaskolan och dom förberedde sig på disco eller nåt annat, i gympasalen. Dom stora tunga dynorna skulle ställa upp, och en lapp skulle skrivas om vad som hände om någon skulle ta ner dom.

På lappen skrevs följande: Den som her ner dynan får ställa upp den igen!!!

Och se, där hade ordet he, fått en annan och ny böjelse :) Annars är det ett användbart ord, som kan betyda mycket, inte bara vart man ska lägga saker, undan hänga, stoppa undan, lägga bort, utan ibland kan det också ersätta ordet ”det”, ja ni vet, he finns mycket att välja på.

Det bidde ingen semla för mig igår, trots att ”gammbossen” ringde och frågade om hon skulle få bjuda mig på en, men… vi kom istället överens om att träffas på träningen idag och köra litegrann och sen, åka hem till henne och ta en kaffe… eller te, jodå. Däremot köpte jag två stycken och bjöd Nicco och Åke på varsin, till kaffet på kvällskvisten.

Idag ska jag till tandläkaren klockan 8, kurs i lyftteknik klockan 9-12, träna och chilla med bossen, sedan skulle jag hämta mamma, om hon fortfarande vill komma hem till oss på middag, vi får se, hon kanske har ändrat sig, innan jag är klar. Och sen är det ju bara kvällen kvar. Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: gocke deri Nickes mamma. pappa Maria Lundmark Hällsten he ho her hänga farfars uppsjö uttryck roll hort he va lappen Theresé Hedlundaskolan dyna disco

Röjardag...igår

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 12 februari 2013 klockan 06:02,

En röjardag var precis vad det blev igår, jag röjde i min garderob, kanske var det Tina som fick mig till det, hon sickade nämligen ett mejl till mig och skrev att hon läst i en gammal tidning om en app, You'll never wear that again.

I en genomsnittlig garderob finns 31 st plagg som ej används. Enligt undersökning från United Minds.

Stadsmissionen vill ha de kläderna.

Med appen får man hjälp via sina facebookbilder att sålla bland plaggen - och upptäcka vilka man lika gärna kan skänka bort.

Och tänk då, skrämmande tanke, sa Tina, om hon kanske skulle få rådet att skänka bort allt hon äger… hm, ja, vem vet, jag kanske inte heller skulle få nåt kvar så jag satte igång att sålla. En hel påse att skänka bort och två stycken som går till bingen, brännbart. Och vips så var det lite luftigare i garderoben.

Jag fortsatte ut i hallen och tömde alla korgar vi har på hatthyllan, plockade undan alla skor förutom dom vi använder just nu så jag fick bära bort en skohylla. Och hängde undan jackor och annat. Jag öppnade en påse som hängde där och hittade en toarulle hållare i gjutjärn. Vad jag fick fundera, känner inte igen den, men antog att den var köpt på myrorna, då den var prismärkt för 25:-. Hm… fick ta en bild av den och mms:a Theresé för att fråga om den var hennes.

Svar inkom: Nej, jag är oskyldig. Så då var det jag då, som köpt den, för säkert 1 år sedan, och bara hängt den där, förmodligen var tanken att jag skulle ta den till stugan och hänga upp den på utedasset, så därför det bli så. Kanske säkrast att bära ut den till bussen, om den sa kommas ihåg till sommaren.

Sedan åkte jag och Nicco och hämtade tapeterna, jag köpte också en orange färg som jag målade med igår, hehe… skohyllan blev offer nummer ett, och sedan en pall, jag fått av min mormor för över 30 år sedan. Dom kommer att platsa bra i vår nya hall, härnere. Målaren kommer på torsdag morgon och fixar våra väggar.

Jobbar förmiddag idag, så nu ska jag göra mig klar, önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Tina Maria Lundmark Hällsten app kläder garderob tapeter Nicco Theresé mms:a målaren orange förmiddag

Lyckliga Luke

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 08 februari 2013 klockan 06:23,

Igår hade vi bankärenden, mamma och jag. Och det var inte det lättaste. Jag hade nämligen ringt och pratat med dom, förra veckan, just för att höra om denna sak var möjlig att genomföra, och det skulle den vara.

Väl på plats, blev det däremot ett mindre kaos, nåt sånt där hade dom aldrig hört förut, eller gjort, nej.. det skulle inte gå. Jag hänvisade till mitt samtal och vad som sagts, dom letade vidare, ringde, pratade med andra, tills lut fick vi byta bord. Hon som satt där fick sätta sig i telefonen men samtidigt som hon väntade klickade hon runt på datorn och vips, så hittade hon en blankett som skulle kunna göra saken möjlig att genomföra.

Nu återstår att se, om det verkligen gick igenom… annars lär det ju komma som ett brev på posten, och nya handlingar kanske ska bifogas, *suck*, vad less man kan bli på byråkrati och pappershantering.

Vi passerade ett skyltfönster på vägen där och vad skådade då mitt norra öga, jo en barntröja med Lucky Luke på. Han var ju som en stjärna för Theresé, då hon var liten, och hon hade en kassettbands väska med en hög av Lucky Luke band i. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att köpa den till Sally. I ska ju ner till dom om 3 veckor.

Så här ser den ut, framsida:

Baksida:

Lite roligt var att det första jag sa då jag skulle betala den var: Kolla, dom har censurerat den, han har ju nämligen ingen cigg i munnen. Sedan blev jag osäker, hade han verkligen haft det, men jag googlade på bilder och hittade en som ser ut som jag minns honom:

Inget föredöme, med andra ord, men en kul kille, gillade att han var snabbare än sin egen skugga :)

Till middagen satt vi och pratade om chokladbollar (vilka samtalsämnen) och jag sa till Nicco (som älskar dammsugare/punschrullar/filmrullar) att hon kunde ju baka några dammsugare, det är nog inte så svårt, sa jag, det är ju en massa kaksmulor i det. Jaha, sa hon… det är därför dom kallas för just dammsugare… haha, och ja, nu fick man ju fundera på om namnet dammsugare enbart kommer från att dom liknar gammeldags dammsugarna eller om det är för att dom innehåller en massa kaksmulor.

Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Lucky Luke Theresé banken cigg Sally dammsugare Nicco kaksmulor punschrullar chokladbollar

Memorera detta, tack!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 30 januari 2013 klockan 09:32,

Fick en jättebra bild och beskrivning av Theresé, då det gäller rondellkörning, och jag ska villigt erkänna att jag inte riktigt körde så här tidigare, men sedan hon öppnat mina ögon, för x antal månader sedan har jag idkat detta heeela tiden, och det skulle ju funka utomordentligt bra, om alla gjorde likadant, eller hur? Mitt problem var, när, man ska byta fil då man ska ut ur rondellen, och här syns ju det, klart och tydligt.

Det värsta är nu då den människan (som här får symbolisera den svarta linjen) inte bara har tänkt sig rakt fram utan ska göra en så kallad vänstersväng, precis som jag, och vi ligger jämnsides... då blir det problem, en av oss får gasa på om det inte är tvåfiligt en längre bit, då man svänger av.

Sen blir jag verkligen SKIT förbannad, på alla som genar i rondellen, hände senast igår, jag var den blå linjen, och jag hade en svart linje bredvid, vi kör ut samtidigt och den svarta (korkskallen) linjen, genar och vi är så nära att åka ihop, vad f-n, håll koll på sidorna också och ta dig ur tunnelseendet, annars ska du inte ha körkort.

Detta är tyvärr inte alls ovanligt, ett litet tips, kör du yttersväng, håll dig så långt ut i kanten som du kan, hela vägen, och samma sak för dom som kör inre svängen, håll in till rondell mitten, så långt du kan,

Over and out!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé rondellkörning Maria Lundmark Hällsten yttersväng inner sväng korkskalle svart linje

Superäcklig baconburgare...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 11 januari 2013 klockan 08:48,

Hann med riktigt mycket igår… kändes det som. Började med en kaffe uppe hos Tina sedan fortsatte vi till Svenska Hem. Jag köpte ingenting där, men det är ju roligt att kolla runt lite på utbuden.

Efter det tog vi Comfortmöbler, då jag nämnde att jag skulle vilja ha en ny lampa i tv rumsfönstret och Tina visste att dom hade rea på Comfort. Rea hade dom, men inte på lampan jag hittade, men den var inte speciellt dyr ändå, så det spelade ingen roll.

Hon berättade att hon varit där förut en gång och dom tyckte att hon var aningens besvärlig. Hon hittade nämligen en korg med kuddar däruppe på övervåningen och ville köpa, men se det gick inte, kuddarna tillhörde sofforna. Hon plockade nya kuddar och kom ned med dom, personalen rynkade på pannorna och undrade vart sjutton hon hittat dom. Hon sa att dom muttrade då hon kom och gick: NÄÄÄ, vad har hon nu hittat för nåt??? Väldigt skeptiska så där och trodde att hon höll på rycka inredningen för dom.

Ja sa jag, bara för att jävlas skulle vi ju kunna rycka några soffkuddar och vräka ner i deras rea korgar, det kunde bli oordning nå hemskt där, och vad dom skulle få fundera vad folk tänkte med, innan jävulskapet uppdagades.

Lite samma sak blev det ju då jag nu hittade lampan jag köpte, jag tog ju den med mig till kassan inte tänkte jag på att ta en som låg i kartong… det missade jag totalt. Nå, sa Tina, vi är där för att få personalen att jobba lite, så dom får röra på sig mellan rummen och våningsplanen.

Vi avslutade dagens lilla träff med att testa Sibyllas superdåliga baconburgare (köp två, betala för en). Tina bjöd mig på den och den var sååå dålig så vi får överväga att åka dit igen för att se om dom kan fixa en likadan sån där dålig sak…eller så var det egentligen tvärtom :)

Den var så god att vi fick intala oss om att den var äcklig så vi inte tvingas gå dit igen… bara för att. Tips till Theresé… som har en sambo som formligen älskar hamburgare, nästa gång ni kommer får ni testa Sibyllas istället för Frasses, men känner jag Anders rätt så kan han klämma i sig hamburgare varje dag, om han själv fick välja så det blir egentligen bara ett ställe till att besöka :)

Jag sitter nu och överväger om jag ska ringa på vårdcentralen igen, gjorde det igår och väste fram mitt ärende, jag ville ha någon bra hostmedicin, och det skulle jag få, hann dock inte hämta den igår. Och i natt var nog värsta natten hittills, jag vet inte hur många gånger jag fick stiga upp, för varje gång jag vaknade och skulle svälja så gjorde det så ont att jag var tvungen att stå upp, sedan skulle det hostas och snytas om vart annat, jag är så hes så jag får upprepa allt jag säger, vilket inte heller känns så skönt för halsen. Mm, ska tänka på saken lite… problemet är ju att det blir helg, och det är ju som lättare om man får komma hit än att man ska måsta åka upp på Ålidhem.

Jaja, jag ser vad det blir, önskar er alla en trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Tina Comfort möbler Svenska Hem Sibylla lampa kuddar soffkuddar inredning rea personalen baconburgare Anders Theresé Frasses

Ingenting kan stoppa dom...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 02 januari 2013 klockan 08:11,

Theresé, Anders och Sally laddade för hemfärd igår, men dom skulle inte köra hela vägen utan ta in på nåt hotell någonstans mitt emellan. Sally fick väckas upp vid lunchtid, hon var inte så pigg och rask, förkylningen även där, tog ut sin rätt. Så Åke hade gott sällskap. Han låg hela dagen, i princip, och är därför, av förståeliga skäl, hemma idag.

Vi såg på filmen Avatar, i söndags, och jag kan inte låta bli att undra, vem, som var försten att rita en utomjording och miljön runt omkring. Rymdskeppen är snarlika i varenda film, med dörrar som öppnas på samma sätt, ansiktformerna är domsamma, oavsett vilken film du ser, ljud och annat.

Vad har dom utgått ifrån, undrar jag, är det vad någon, någon gång har berättat, är det brist på fantasi, vad är det som ens säger att en Alien, ska ha armar och ben, och varför ska monsteraliens alltid ha huggtänder, varför kan inte dom vara gräsätare och ha en hjärna mindre än en kuse. Jojo, jag vet, det skulle inte vara så skrämmande då :)

Inte för att jag vet att jag sett någon skrämmande utomjordisk film, förutom Alien, då den visades på tv, första gången, den vill jag minnas att man tyckte var lite spooky. Annars är dom där filmerna inga större favoriter, Avatar gick väl an, men kommer förmodligen att glömmas bort inom en snar framtid, den har med andra ord inte lämnat några särskilda avtryck hos mig.

Speaking of Aliens, så kom jag osökt att tänka på våra små Aliens vi har här hemma, katterna alltså. Nu har dom lyckats räkna ut att den självutlösande sprayen är slut, så stänger man kattluckan så går det en liten stund och sedan är dom och försöker bryta lös luckan från dörren.

Jag tog då helt sonika, den stora Coca-cola tunnan som jag har i sovrummet, och den väger sina modiga kilon då den är fullproppad med diverse saker, ljusslingor, verktyg, sladdar osv. och ställde den framför luckan, sedan ställdes en stor bricka närmast luckan också, eftersom tunnan är rund, så nu skulle dom inte nå att klösa på den.

Jo sa jag övermodigt, för några dagar sedan, tippar dom omkull den där tunnan, då ni. Och det var då precis vad dom gjorde igår kväll. Jag hade stängt in dom för att vi skulle kvälla, det går fem minuter, sedan hör jag att någon klöser och jäklas med luckan, hinner ställa mig upp och var på väg dit för att kolla så brickan stod på rätt ställe då tunnan brakar iväg utför källartrappen, ni kan ju tänka er ljudeffekterna.

Jag öppnar dörren och möts av ett inferno av saker som ligger utspridda över två trappor, hela vägen ner till källargolvet, och inte en katt så långt ögat kunde nå. Eller jo, Eloise sticker fram nosen från klätterträdets topp, då jag rundar hörnet därnere, och hon slickar sig runt nosen, precis som om hon ville säga –Vad gjorde du, varför väckte du upp oss för??? Men jag VET, till hundra procents säkerhet, att hon nu var den skyldige, den där oskyldiga minen har jag sett förut.

Näpp, det blir att köpa en refill på fy sprayen, alternativt en stålplåt som sätts för luckan då man stängt den, inget annat verkar ju kunna stoppa våra utomjordingar. Önskar er alla en fin onsdag.

Aliens... nä vadå, inte jag inte, i så fall, möjligtvis den där katten i den konstiga farkosten:

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé Anders Sally förkyld Åke soffan Avatar Alien monster katter Coca-cola tunnan Eloise

”aha… jag förstod det” , upplevelse

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 31 december 2012 klockan 10:05,

Årets sista måndag… och vi är, varje dag, en dag närmare jul… jojomensan. Och det är inte enbart om man tror på profeter, utan det är dagens sanning det.

Min ”gammboss”, Annika ni vet, skickade ett sms igår då jag var på jobbet och skrev att hon hade en present till mig som jag kunde inhämta om jag var ute och körde, så jag svängde förbi efter jobbet och kolla vad hon hittat till mig som hon tyckte att jag skulle ha nu ikväll:

Ja, sa hon, när jag hittade den där så stod det återigen Maria, skrivet över den… ni vet, jag fick ju det där döskalle halsbandet av henne för nåt år sedan, med samma motivering, och den här väskan matchar ju perfekt, och tillsammans med örhänget från Nicco så måste det bli en fulländad matchning.

Sen vet jag inte om jag ska ta det som en komplimang, att hon förknippar döskallar med mig :)

Theresé hittade något som hon tyckte skulle passa vår buss, då vi var på Expo, hon pekade ut den och klart som fasen, då jag såg den så var det ju kört… bara att hala upp plånkan och betala den. Men visst passar den på tävlingarna?

Kanske plockar ur batterierna ur dom översta klockorna, en får ha tiden för förarmötet, och den andra för första start och den sista måste ju visa en rätt tid. Jodå!

Ikväll blir det nyårsfest två hus bort, perfekt avstånd, jag ska nog se om jag kan fixa fördrinkarna härhemma och bara gå över med dom på en bricka… tror ni jag klarar av det konststycket eller kommer det att bli en sån där ”aha… jag förstod det” (men ändå gjorde jag det) upplevelse. Nja, jag kan ju halvfylla glasen och ta det sista då vi kommer dit, så det är nog lugnt (notera ordet nog).

Avslutar med att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och en god fortsättning på det nya året som kommer!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten "gammbossen" Annika present döskallar jobbet Expo Theresé förarmötet

Årets absolut mest, onödiga köp...ever

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 26 december 2012 klockan 09:27,

Nu så här i slutet av året ska jag berätta om årets absoluta mest, onödigaste köp, ever. Jag har köpt en del klappar på tradera, där kan man ju hitta en hel del olika saker till rätt så vettiga priser. Nu råkade Maria, i värsta julstressen klicka in mig på sista minuten sidorna, och då…

Ni vet, där går det undan, vissa saker är det så bråttom med så du hinner bara klicka in dig på annonsen så är den redan borta, jojomensan.

Nu låg, där överst en strömbrytare a´la ”gammal”, och jag tänkte med en gång på Theresé och Anders, dom har en viss dragning till det som är gammeldags, och det flög genom huvudet att en sån där skulle dom ju kanske kunna behöva i ladugården eller på nåt annat ställe där dom håller på bygga sitt nya hus, så Maria tog kommandot över auktionen och tjopptjopp så var hon ägare till en strömbrytare för 30 svenska riksdaler.

Men genast då hon vunnit den, började hon fundera vad sjutton hon nu hade gjort… herre jösses, vad ska dom med EN strömbrytare till, vad hade hon tänkt egentligen.

Och inte nog nu med detta, då den damp ner i brevlådan och hon öppnade paketet blev hon varse en liten trasig kant också, hon gick in på annonsen, läste den mer noggrant den här gången och där stod det faktiskt att den var naggad. Så det var bara att gilla läget.

Hon lade den vid mikron och när hennes man, Åke ni vet, kom hem och upptäckte den så undrade han vad tusan det där var för nåt, vart har du hittat den där, frågade han… för du har väl hittat den…va? Jag ska berätta sa jag och gjorde det.

Han skrattade men sa sedan, det är ju en sån där strömbrytare vi har nere i tvättstugan, och den är ju trasig, den klickar inte då man ska tända lampan så man får finjustera lite, varje gång. Jamen hallå… då var det ju inte helt, bortkastat då :) Fast just för stunden hade det ju känts som årets onödigaste och dummaste köp.

Åke fixade lampan i hallen igår, den blev fin därute:

Och Theresé, Sally och Nicco satsade ju på Ohlssons tyger men det vart bortkastat, dom hade inte öppet. Själv gjorde jag 7 timmar på jobbet och är nu återigen ledig i dagarna 3, sen har jag helgen innan nyårsafton. Önskar er alla en fin annandag jul!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lampa strömbrytare tradera sista minuten årets köp ever Åke min man Theresé Sally Nicco jobbet Anders nyår

Det var det, det...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 25 december 2012 klockan 06:17,

Det var den julaftonen det, mycket mat och många klappar. Vi hade ingen tomte men väl en tomtenissa, och det funkade lika bra. Så här såg hon ut:

Och hon talade med bred norrländska och Sally köpte det paketet :)

Vi gav henne en kundvagn, och gissa om hon körde med den resten av kvällen, fullpackad med saker:

Jag fick örhänge och halsband av Nicco:

Smycken av min käre make, Åke:

(Nej Tina, det var inte den med dom rosa hornen, men ändock en döskalle :))

Och en ny lampa, som jag vill ha i hallen plus en termos, av Theresé och Anders:

Anders föräldrar, hade även dom skickat med en sak till barhyllan, tydligen ett måste till julen, och en Aladin ask:

Sedan han Tina åka förbi, även hon med en sak till hyllan, men som hon skrev, inget man blir på fyllan… av :)

Även Rickard gav oss en julklapp, en dörrmatta som får pryda sin plats i hallen:

Idag jobbar jag, därav den tidiga timmen, och nu är det frukost som väntar innan avfärd. Theresé, Nicco och Sally, skulle nog ner på stan och se om Ohlssons har öppet, Nicco fick en symaskin i julklapp och ska väl nu få sig lite tygbitar att sy loss på.

Åke hade planer på att ta bort plogkanten, han, och det kan också behövas, den blir ju så packad och hård när plogbilen kör förbi. Önskar er alla en fin juldag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten julafton tomtenissa Sally min käre make Åke Theresé Anders Nicco tomte örhängen termos lampa halsband symaskin

Typ... piruett style!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 23 december 2012 klockan 09:15,

Theresé och Sally dök upp innan vi hunnit äta upp frukosten igår, fast jag ska ju i sanningens mening säga att vi var rätt så sega på att få i oss den också. Typ vid tio tiden :) Och sen var det full rulle hela dagen tills Sally knoppade in.

Vi hann med Strömpilen där folk fick grabba till sig varje parkeringsplats, där gällde det att ta första bästa och det snabbt också. Sen åkte vi upp till mamma och höll henne sällskap ett tag, åkte vidare till Kvantum där vi inte ens provade att svänga in så vi åkte hem och tog Sallys bob och gick över på HP:s istället.

Och vad tror ni Maria gör då? Jo, hon drar skyndsamt Sally över vägen, kommer över på andra sidan och känner sig safe, då kliver hon på världens halkigaste fläck, och ramlar rätt på knäet, vrider runt på något konstigt sätt, typ piruett style och får bobben i sidan.

Nu gjorde bobben ingenting, men jag trodde att jag brutit benet, kunde knappt ställa mig upp och inte är det ett dugg bättre idag, men benet sitter ju där det ska så det har väl blivit någon muskelbristning eller om det kan vara nåt annat som lossnat i benet. Vilken talang, hade säkert fått tio poäng om det varit en tävling.

Fixade middag och efter Sally hoppat i säng skulle Theresé ha fram allt Lego, både från hennes tid och Niccos, och det är inte lite det. Hon plockade fram den här klossen och undrade hur man skulle kunna kvalitetssäkra den för framtiden, ja, det kan jag inte svara på :)

Sedan började hon bygga ihop sin Lego ö, och där finns det en skattkista innehållandes små guldpengar, och kan ni tänka er att jag faktiskt vet vart dom slantarna finns, i städskåpet, och där i knappburken hittade jag en peng, men kan garantera att om vi tömmer skåpet så ligger där åtminstone tre pengar till, men det ids jag bara inte göra, tömma det alltså, men den dagen barnen ärver huset så vet ju Theresé vart hon ska leta då, om hon vill ha mer pengar.

Lillbrorsan kom också upp igår men han lyckades hitta av den milslånga bilkön norr om Gävle så han fick stå någon timme eller två, innan dom tog sig vidare. Han, Nicklas och mamma kommer hit och käkar middag ikväll.

Nu är alla uppe i alla fall, förutom Nicco då, men hon har ju ärvt mammas talang där, att kunna sova länge länge, utan problem. Sally har käkat frukost och vi har hunnit få i oss dagens första kopp kaffe. Önskar er alla en bra… dan före dopparedan.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten bob bobben Theresé Sally Kvantum strömpilen parkering. mamma HP:s Lego pengar frukost

Så mycket allvarligt!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 22 december 2012 klockan 09:02,

Jo, idag känns det att jag tränade igår, hahaa…. Så typiskt. Jag hann undra tvärt, då jag slängde benen över sängkanten, vad stackarn jag hade gjort som hade så ont i låren… men nu vet jag, inget allvarligt :)

Mera allvarligt hade det kunnat bli… eller njae, nu överdrev jag lite, men i alla fall… den gången vi var till Junsele djurpark. Nicco satt i barnvagnen, och var väl kanske en 3 år, någonting. Vi gjorde en sedvanlig rundvandring i parken och kom fram till hästarna. En sån där modell mindre.

Jag styrde upp vagnen mot staketet så Nicco skulle få se på dom ordentligt, och då passade ena hästen på att sticka ut mulen, bita tag i vagnen och höll på slita in den i hagen. Den ryckte och jag drog tillbaka, en liten dragkamp uppstod men jag vann, hehee…

Berättade detta för Nicco för någon dag sedan och hon såg förskräckt ut, trodde att hon varit nära att bli hästmat, och kom så på att detta kanske är anledning till varför hon inte gillar hästar, tja, inte omöjligt :)

Vi klädde granen igår, på jobbet, och julpysslade ihop lite julgrans dekorationer. Vi slog in i lite godis så en julgransplundring står nog på schemat då granen ska ut. Jag frågade brordottern som är där om hon visste vad julgransplundring är för något, och det hade hon aldrig hört talas om.

Nä, jag trodde inte det heller, det är väl nåt som helt dött ut. Själv hade jag fördelen att få följa med min morbror, som jobbade på Astra, på deras julgransplundringar, och Theresé fick haka på sin farmor på Handelsbanken, där dom hade stora julgransplundringsfester.

Men en sån sak idag, skulle väl knappast vara något för dagens barn att uppleva, allt det där har dom ju redan varje dag gratis. På tv visas tecknade filmer dygnet runt, lördagsgodis enbart på lördagar är inte heller något som efterlevs av alla, och dansa runt granarna, hm… ja jag undrar jag.

Skulle gissa att man fick uppdatera, modifiera och förnya en hel del för att det skulle vara nåt att höja ögonbrynen åt, tyvärr. Eller så fick man ha festerna för barn under 5 år, dom kan ju fortfarande uppskatta det enkla.

Näpp, nu ska jag se om jag hinner göra nåt vettigt innan Theresé och Sally dyker upp. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten hästar Nicco Junsele djurpark Theresé Sally Handelsbanken Astra morbror farmor julgransplundring jobbet julgran lördag

Ska inte avslöja för mycket...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 21 december 2012 klockan 08:14,

Jag har inte skrivit om detta tidigare och ska heller inte avslöja för mycket den här gången, men jag fick för några månader sedan en kommentar eller om det var ett mejl (jag kommer inte ihåg) från en man som varit med på ett av alla youtube klipp jag lagt ut, och han var med där, högst ovilligt.

Nu undrade han om jag kunde tänka mig att plocka bort detta klipp från min blogg, vilket jag faktiskt gjorde. Nu råkar denna mannen hålla på med musik, och därför ville han inte figurera på ett sånt klipp för att eventuellt förstöra hans rykte, och igår damp det ner ett litet paket med en cd skiva av mannen ifråga samt ett litet brev, detta som tack för att jag tagit bort klippet från bloggen.

Så jag tackar så mycket för skivan, den var inte alls dålig, countrymusik går nog alltid vägen, själv lyssnar jag ju nu inte så mycket på den varan, men jag tror att jag ska låna ut den till min mamma, hon som har på radion alltjämt, så ska hon få lyssna på den. Tack så mycket för den!

Apropå musik så sms:ade jag till Theresé i förrgår, och så skrev hon att hon satt och pratade med John, Magnus och Ulf… i Uppsala. Jag känner bara en John och förstod att det var Wolfman Jack bandet hon surrade med… på nätet tänkte ju jag, men så mms:ade hon en bild på gänget, hon och Anders var där och skulle se då dom uppträdde.

Jag kontrade genast med att skicka tillbaka en bild på Åke, sittandes här i soffan med min poncho över sig, och skrev att jag minsann hade en kändis i soffan, jag med, ingen att förakta. Dom kollade in bilden, skrattade och sa att dom lovade att använda den till nästa skivomslag, hahaa… jodå.

Theresé och Sally börjar sin resa hit, idag, och har väl planer på att stanna någonstans i Sundsvall och sova över till imorgon. Så blir det inte så lång resa at sitta still, för Sally. Och lillebror Lars med sonen Nicklas, kör också upp hit imorgon, från Stockholm. Nu är det ju inte långt kvar till julafton, man fattar det inte.

Själv ska jag nu göra mig klar att åka och träna och sedan svischa upp på tandakuten och förhoppningsvis få tanden fixad så den går att använda och sedan jobbar jag eftermiddag. Igår var vi faktiskt bara hemma hos chefen, och det var skönt, jag kokade smörkola som jag kallade miffokola för jag vet inte vad som hände med konsistensen och sedan stekte vi en hel kyckling i ugnen och sånt där.

Ikväll blir det väl julgranspyssel, om jag förstod det rätt, dom ska ha en brorsdotter där, över julen och hon vill ha något att sysselsättas med. Önskar er nu alla en toppen fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten cdskiva youtube klipp paket countrymusik Wolfman Jack Theresé Anders John Sally resa lillebror Lars Nicklas julgran

Vad ljust det är!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 15 december 2012 klockan 08:57,

Oj vad roligt att det snöat som det gjort…det blir ju sååå ljust och fint (skrev hon ironiskt och snörpte på munnen samtidigt som hon höjde ögonbrynen i ett försök att se glad ut). Jag ser inget ljus överhuvudtaget jag, det är ju grått varenda dag. Jaja, nu ska vi inte vara sådana, nu ska vi vara glada och snart vänder alltihop igen och våren kommer som den gör varenda år… sådeså.

Jag hade fikabesök igår, mamma och Karin och Erland, som är föräldrar till en gammal klasskompis till mig och Ingegerd och ”Kul-Janne”, som även dom har ett gemensamt förflutet tillsammans med dom. ”Kul-Janne” har jobbat tillsammans med Erland på Bowaters, och Ingegerd och Karin var varit ute på många danser i ungdomen, där dom träffat på varandra.

Lite lustigt va, att man någon gång då och då blir påmind om hur liten jorden är. När vi satt och fikade kom jag på att även Jan B, borde ha något gemensamt ihop med Erland och det har han ju, dom jagar tillsammans, så Erland skickade en hälsning till Janne.

Jag kom så väl ihåg första gången jag träffade Karin, jag hade väl stött på Annika, deras dotter, och hängt med henne hem. Karin frågade vad jag hette och eftersom jag alltid velat heta Jenny, så var det, det jag sa att jag var döpt till. Det hade säkert gått obemärkt förbi också om det inte hade varit för att min mamma och Karin, sedan började umgås och då sprack min lilla lögn :)

Även jag och Annika blev som ler och långhalm, och var med varandra vareviga dag. Dom bodde i höghuset och där tillbringades mycket tid då hennes bägge föräldrar jobbade så vi fick vara ensamma en hel del, min mamma var ju alltid hemma hon.

Ibland sprang vi längst upp i huset, tog sats vid närmaste dörren invid trappen och plingade på dörren, sedan gjorde vi en tjurrusning nerför och plingade på varenda dörr vi hittade av, hela vägen ner till deras lägenhet där vi sedan sprang in och smällde igen dörren samtidigt som vi stod och skrattade.

Vi kom in på det här med dockor och jag minns ju med viss avundsjuka, att Annika hade en Skrållan docka, som kunde prata. Den finns fortfarande kvar, meddelade Karin, men kan numer inte prata, det är en tyst docka.

Nicco önskade sig en docka då hon var runt 5 år, ungefär, en Ally, som kunde tala. Dockan fanns inte att köpa här i Umeå men i Uppsala fanns den så Theresé fick i uppdrag att köpa en till jul.

Dockan surrade konstant. –Kan du vara snäll att sätta på mig mitt lila hårdband? –Kan du vara snäll att läsa en saga? –Kan du sätta på mig mina lila strumpor? Och så där fortsatte hon hela julaftonskvällen. Då vi kom hem så sa Nicco med trött röst: -kan hon aldrig vara TYST!!!

Dockan är utrustad med diverse elektronik så den känner av om man sätter på den olika kläder, tekoppen i handen eller en kaka. Dockan lever kvar, nere i källaren men jag vet inte heller om den pratar mer, det var ett antal år sedan den packades ner.

Idag vet jag inte vad vi gör, det återstår att se, önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Karin Erland "Kul-Janne" Ingegerd mamma Maria Lundmark Hällsten fikabesök Annika klasskompis höghuset docka Skrållan Ally Nicco Theresé lila strumpor tekoppen

I dom lugnaste vatten...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 26 november 2012 klockan 09:07,

God morgon, världen…eller Sverige…eller kanske Umeå, nå, till alla er som läser, jag har inte riktigt koll på vart ni finns, men jag vet att ni finns :)

Jag köpte en lampa, för några år sedan, på typ myrorna, som jag aldrig sett förut, en fyrkantig, plastig sak, med två olika motiv att välja mellan, en med en röd bakgrund och en kaffekopp, eller en med grön bakgrund och en liggande människa. Man kan byta ut motivet till vad man tycker passar för dagen.

Vi satte upp lampan ovanför sängen i ”gammbussen” och nu sitter den i den nya, ”gammbussen”. Nu råkade jag ju ramla över en likadan lampa, på kupan… och för 20:- kunde jag inte låta den ligga kvar där, utan jag satsade allt på att den skulle fungera, och se, det gjorde den:

Den här saknar dock skylten med kaffekoppen men det gör ju ingenting, nu ska kaffekoppen få sitta vid matbordet i bussen och den här liggande saken får sitta ovanför vår säng, även den i bussen, det blir bra det. Lamporna har tydligen sålts på IKEA för deras klisterlapp sitter i den här lampan, och det visste jag inte, men nu vet jag.

Jag skrev ju att vi kollade på pensionärsjävlar i lördags, inte för att det är hysteriskt roligt men småkul, så där ibland. Och vad jag mest förundras över, är att det sällan är någon som säger ifrån, men jädrar om en ungdom gjort samma sak, då hade dom blivit åthutade. Det är precis som att man tycker det är gulligt när någon äldre, gör dumma saker och opponerar sig, revolutionerar, som riktiga rebeller, men det kan ju bara bero på att ingen tror att dom är speciellt farliga, dom ses som harmlösa små människor, som egentligen inte kan göra en fluga förnär…ha, trodde dom ja.

Man brukar ju så vackert säga att i dom lugnaste vatten… nu säger jag inte att det är tvärtom, att pensionärerna är dom som hittar på alla dumheter, men, ingen ska gå säker, det finns alla typer i alla åldrar, så är det bara. Hahaa... fråga Nicco.

Vi surrade igår om ungdomar som rymmer hemifrån och hur föräldrar då går tillväga osv. Jag sa med en gång, jag skulle ringa till polisen, tveklöst. Även om någon av dina kompisar skulle ringa hit och säga att det är lugnt, det spelar ingen roll. Jaha, sa Nicco, jag vet… du är ju en sån som ska anmäla allt möjligt, folk är ju rädda för dig.

Ännu mer skratt, jahaja, sa jag, men det är väl bra att dom är rädda då, då törs dom ju inte göra dumma saker :)

Nä, stackars Nicco har inte haft en lätt uppväxt, hon berättade för någon dag sedan om när Theresé, bodde hemma, och fick sin första nya tv. Jag ville också ha en tv, sa Nicco, men du gjorde en tv av en kartong och satte upp en bild på en katt… det var min tv det… haha, ja, vad säger man. Jag tyckte jag var uppfinningsrik och kreativ jag :)

Nå, nu hoppas jag att ni alla får en fin måndag, själv ska jag träffa en gammal arbetskompis, jodåsåatt…

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten rebeller kreativ pensionärer ungdomar Nicco polisen anmäla tv Theresé IKEA liggande gubbe kaffekopp lampa

Hugger efter allt levande

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 24 november 2012 klockan 08:36,

Igår blev det en längre promenad med ”gammbossen”, vi rörde oss runt bräntberget, i halvmörkret. Det var som dåligt med belysningen där. Men det väckte en del minnen. Den gamla, stinkande dammen, som man alltid stod vid och höll vad om, att ingen skulle vilja bada i den. Det gick också rykten om någon stackare som skulle ha gjort just det och sedan dog han.

Nu tror jag att det var en skröna, något som vart sagt för att skrämmas så ingen skulle vilja hoppa ner i dyngvattnet, där alla svanar och änder guppade runt.

Det finns till och med kort från det jag var liten, kanske i 4-5 årsåldern och mamma och pappa har tagit med mig dit för att mata svanarna, men jag kommer ihåg att jag inte tyckte att dom var speciellt mysiga… gapiga och högg efter allt levandes.

När jag och Åke, sedan flyttade in i lägenhet på Mariehem och Theresé kom till världen, så gjordes det ibland utflykter dit ned, och jag är inte säker på att Theresé var så begeistrad över svanarna heller. Änderna gick det ju bra med, dom når då inte så långt upp, men svanhalsarna kommer upp en bit och för en som inte är mer än en tvärhand hög, så kan det kännas skrämmande.

Ibland var det någon kille från klassen (då vi gått dit för vi hade rast… ehhh, eller för att vi hade tandläkartid) som utmanade svanarna, men dom vann alltid, killarna fick lägga benen på ryggen och ingen ville stanna då dom hade svanarna i hälarna. Hahaa… vilka vapen dom kan utnyttjas som, svanarna alltså.

I förrgår kom intyget vi väntat på, från kirurgen, men jag blev ändå tvungen att ringa upp försäkringskassan, för det var bara skrivet till och med den 1/10, och han hade lovat att skriva ut det till dödsdagen, den 23. Dessutom, och nu vet jag varför det finns sidor på nätet där det läggs ut historier om konstiga, knepiga intyg som läkare har skrivit, innehöll intyget en del, både stavfel och annat galet.

På försäkringskassan hade dom fått in två intyg, så det täckte upp hela perioden, fint, då stämde då i alla fall det. Sedan sa jag att någon 100 kilos balk, knappast hade gett honom dom skador han nu fick, utan dom hade nog missat en nolla där, det spelade nu inte så stor roll, men jag tyckte bara att det var så missvisande. Halkotor, visste jag inte att vi hade, däremot halskotor, han jobbade tydligen på en verktad också, vilket måste vara ett nytt ord, för verkstad, och inte bara det, det stod att det var hans yrke… nänänä, jag hade dessutom talat om vad han jobbade med, ALLA fyra gånger jag pratat med dom, här kan man nästan snacka om hör och förståelsesvårigheter eller vad man ska kalla det.

Nå, nu ska jag inte bråka mer om detta, vi fick intyget, och jag skulle gissa att försäkringskassan sett en hel del konstiga intyg som varit svår att tolka, detta var ju inte helt galet, ändå.

Idag ska Åke tydligen ligga under bussen, eller kanske stå i garaget, ja, bussen har inte kommit sig härifrån än, och det hade ju varit skönt att bli av med den, någon gång. Får hoppas att solen kikar fram också så han får lite ljus över sig och ser vad han pysslar med. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten gammbossen promenad bräntberget svanar dammen änder mamma och pappa Theresé jag och Åke tvärhand hög intyg kirurgen försäkringskassan bussen

Vilka hommelkusar!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 11 november 2012 klockan 08:47,

Ett fynd gjordes igår… eller ett fynd och fynd, 400 svenska enkronor ville dom ha för Åkes nattduksbord alá stringtelefonhylla, men å andra sidan, vi har letat i några år nu, och på tradera kanske man fått ett för 300, men då tillkommer frakt samt att du inte får se hur det ser ut, innan du köper det, så därför ska man väl inte säga nåt om dessa 400…tror jag.

En banankaka hade jag slängt ihop som åkte med i skuffen då vi åkte iväg till Rödåsel, så vi stannade på hemvägen, i Hissjö, där Emma och Johan bor, så dom fick stå för kaffet.

Theresé och Anders hade bestämt sig för att äta ute så jag blev barnvakt under tiden. Det gick bara bra, Sally är inte speciellt krävande, men lik mamma då hon var liten. Spelar ingen roll hur trött dom är, sova ska dom inte, utan det ska vridas, vändas, ställa sig upp, hoppa ner, hoppa upp, vrida åt andra hållet och snudd på, stå på huvudet.

Jag berättade för Sally vad min farmor skulle ha sagt om hon levat och sett henne. Och sluta läs nu, ni som inte har en mage som klarar av det. –Har du mask i stjärten? Det var ett stående uttryck farmor hade då vi var små, det sa hon nu med ett underfundigt leende på läpparna, och vi begrep nog aldrig vad hon menade :)

Hon kallade även smuts under naglarna för kråkbajs, och det sa även jag då Theresé var liten, så hon, den stackaren trodde att kråkorna skulle komma och bajsa under hennes naglar, inte speciellt trevligt minsann, hon var lite smårädd för att dom skulle komma. Ja vilka påhitt!

Nu åker dom hem idag, så allting kommer sakta men säkert återgå till vardagen och det gamla vanliga igen, men inte alltför länge… julen står ju snart för dörren och då kommer dom igen.

Jag fick ett mejl från "Kul-Janne" som har tagit reda på följande, och nu har jag kopierat hans mejl:

Björkarnas gåta är löst! Jag har pratat med en av "planterarna"
och han sade att björkarna kom från södra sverige och var lite
vissna, så de gödslade dem och björkarna dog. De sågade av dem halvvägs för de ville inte spännbanden och störarna skulle stå och svaja. Nu sätter de ut nya och hoppas på bättre tur. Slutcitat.

Jaha, svårare än så var det inte, men vilka hommelkusar, och mörkret är inte fixat än, så ett problem eller mysterium återstår.

Känns som att det är dags att fixa frukost nu, Sally dundrade in genom dörren klockan åtta så hon håller nog på vara hungrig. Önskar er alla en fin söndag, återkommer med fototrissen sedan.

Kommentarer: 0 Etiketter: fynd Rödåsel Emma Johan Hissjö banankaka Sally Theresé Anders "Kul-Janne" björkar barnvakt hommelkusar kråkbajs kopierat

-SPEC, säger Nicco

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 06 november 2012 klockan 07:43,

Jag hämtade upp mamma igår, vi hade några ärenden, på blomaffären, sedan skulle vi handla lite inför torsdagens lilla middagsträff, och det skulle beställas catering till densamme.

Sedan hämtade jag upp Nicco då hon slutat skolan, Rickard fyllde nämligen år och hon ville köpa något åt honom så vi åkte ner på stan. Jag parkerade utanför Musikanten, stoppar in bankkortet i automaten och väntar… väntar…väntar, efter fem minuter blir jag less och drar ut kortet, det står att jag betalat 25 kronor men någon biljett fick jag inte.

Så dyker det upp en p-vakt, så där lite lämpligt så jag haffar honom och undrar om han kan hjälpa mig. Det har tydligen blivit nåt fel på automaten… -SPEC, säger Nicco, det beror antagligen på att det var jag som stoppade in kortet, vem annars kan ha sönder saker bara genom att passera dom :)

Han skriver ut en fin gul lapp som ersätter den vanliga p-biljetten, Nicco tyckte den såg grymt oseriös ut:

Men han bjöd på en halvtimme som plåster på såret. Nu var vi klar en timme innan tiden gick ut så jag frågade Nicco om hon trodde att jag kunde kränga p-biljetten för några kronor, men hon var ytterst tveksam.

Vi passerade genom Saga gallerian, men där fanns inget som var speciellt intressant, inte för Nicco att köpa till Rickard i alla fall, så vi fortsatte ner till blomaffären där vi beställde en blomuppsättning som ska ligga vid kistan, från jag, Åke, Nicco, Theresé, Anders och Sally. Dom hade en jättefin stjärna, som jag hade velat ha, men 2000:- lät aningens dyrt, må jag ju säga, så det var väl tur att dom inte hade hunnit göra den klar i alla fall, så valet fick bli en annan fin uppsättning, på bandet med namnen ville jag ha textraden: Du tänder stjärnorna! Och det blir säkert bra.

Sedan tog vi sikte på Lagerhaus, där hon hittade present, och jag införskaffade en rosa soptunna, jajamensan, som blir den nya förvaringen för Sallys leksaker som hon har här, lätt att städa upp och lika lätt att sedan bära ner i källaren till nästa gång dom kommer.

Efter middagen så var det möte med prästen och genomgång inför fredagen. Det blir säkert bra, känns också som att en del av allt man gått runt med, kommer att kunna läggas bakom en, då den dagen är över.

Idag ska jag träffa en gammal (jaja, hon är yngre än jag) arbetskompis, vi ska ta en lunch någonstans, och sedan ska jag se om jag kan fixa en skjorta och kanske slips, till Åke, vi får se hur det blir med det. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco mamma blomaffären blomuppsättning Du tänder stjärnorna! jag och Åke Nicco Theresé Anders Sally Lagerhaus catering middag prästen lunch soptunna leksaker p.biljett p-vakt

Vilken stjärna!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 04 november 2012 klockan 06:12,

Uppe med tuppen, igen. Så är det då man jobbar helg ibland. Men ska jag vara riktigt ärlig så hade jag stannat hemma och varit sjuk, om det inte hade varit för att jag redan har borta så många dagar. Nåja, jag får repa mig under veckan istället (trodde hon ja).

Theresé har släktforskat och gjort i ordning en bok med en god början på vår släkt, och den boken med bilder och små historier, karta och annat, fick Emma på sin födelsedag igår. Och nu vill ju naturligtvis alla ha en sån bok.

Det fanns bland annat en man dom kallade för slekafot, och slekig, kanske ni vet vad det betyder? Att något inte är riktigt åtskruvat eller skrankligt på något sätt. Denne man hade en sjukdom som gjorde att han var tvungen att amputera foten, sedan gjordes en ledad protes i trä, men foten var inte så stabil utan just slekig, därav namnet, slekafot. Han tillverkade förövrigt Kourbevare kaffekvarnen, och en sån skulle Maria ha velat ha.

Åkes moster, har en sån, då hon en gång i tiden bodde lite kortvarigt i just Kourbevare, se där, vad världen är liten.

Jag passade på att lära Sally att stå på händer igår, och det gick väldans bra, kolla in bara vilken stjärna:

På kvällskvisten åkte vi ut och tände ljus på gravarna, och vi var ju inte ensamma om att göra det.

Ni vet ju att vi var till Malå för några veckor sedan, och lunchen intog vi på Byblos pizzeria, men jag undrar om inte ett litet fel smugit sig in i deras matsedel, eller vad tror ni om den vegetariska pastan?

Hahaa… där fick dom allt till det, eller. Frukost dags och sedan är det bara att åka. Önskar er alla en fin söndag och Theresé och Sally får ha en trevlig resa hem, vi ses på torsdag igen!

Kommentarer: 0 Etiketter: matsedel Kourbevare kaffe kvarn Theresé Emma släktforskat Sally Byblos resa pizzeria Maria Lundmark Hällsten stjärna

Ett glas vatten...tack!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 02 november 2012 klockan 07:17,

Jag har så fruktansvärt ont i halsen så det känns som om jag svalt en kaktus… tack för den du, televerket! Och då är det ju jätteenkelt att ligga och sova, eller var det en sanning med viss modifikation. Tvi vale, säger jag!

Förra gången jag hade så här fruktansvärt ont i halsen blev jag lurad, av reklamen förstås, att köpa såna där tabletter man ska suga på, så ger dom en viss bedövning, jaha säger jag, vart då… i stortån eller? Jag upplever ingen effekt överhuvudtaget annat än att tabletten i sig är dålig. Bedövning för mig är att det ska bli, åtminstone hälften så ont eller att man inte känner något alls, men inte då.

Eventuellt, kanske, om man känner efter ordentligt, så kan jag uppleva en viss skillnad, men inte i halsen utan i tungan, och hallå, det är inte den som svider och gör ont. Jaja, jag behöver ju inte köpa fler såna tabletter, utan jag kan dricka te med honung eller äta en iskall glass, jodå.

Igår var vi ner en sväng på stan sedan bjöd mamma på lunch så vi åkte upp till henne, jag, Theresé och Sally. Och efter det besöket tog vi den nya vägen upp på Kvantum, där det införskaffades ”gass”, på Sallys begäran, och ok, på min med då. Och ”gass” betyder nu glass, om ni nu inte förstod det :)

Jag jobbade ju en gång i tiden i ett kök på dagis, jag gick utanpå ordinarie personal, i detta fall en gammal skolkompis, Sussie, som var min handledare eller vad man ska kalla det. Nu var detta på den tiden då barnen var tillåtna i köket, och in kom en utländska som jobbad på en av avdelningarna, och med sig hade hon en unghop på 5-6 stycken.

Några av barnen var upprörda över något så det var lite gnäll och tandagnissel, då säger fröken med hög röst: Men ni kanske vill ha en GLAAASSS… och där hinner alla barnen börja på hoppa och skriker JAAAA, sen fortsätter hon meningen… med vatten. Och där tog glädjen slut. Ett glas med vatten, var vad hon erbjöd, men en glass, var vad dom trodde att dom skulle få. Här var det lite språkförbistringar, och barnen fick lära sig den hårda vägen, skillnaden på glas och glass...kanske :)

Så var det fredag igen och egentligen min arbetarhelg, men imorgon är jag ledig, tack vare att Theresé och Sally skulle komma, men på söndag jobbar jag… om jag nu står på benen, vill säga. Men jag tycker också att det borde börja på vända nu, jag kände ju av förkylningen redan i måndags, och sedan har det bara gått utför. Nåja, nu önskar jag er en fin fredag och hoppas att jag får en likadan.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten ont i halsen tabletter söndag stan mamma dagis glass vatten. glas Sally Theresé honung te kök

Vad kan man göra?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 01 november 2012 klockan 06:56,

Är det något jag absolut inte gillar, så är det människor som utnyttjar andra, som är i beroendeställning och inte klarar sig själv. Om ni bara visste (ja, många av er vet förmodligen precis vad jag vet, men ändå), hur det ser ut, runt omkring om oss.

När en människa, gång på gång, blir lovad guld och gröna skogar, men har inte ens fått en liten kvist, men denne någon fortsätter att hoppas och tro, men jag VET, att det aldrig kommer att hända. Så tragiskt, och vad kan man göra då man själv ansvarar för dom val man gör? Och du ser allt det här, men människan som är utsatt, väljer att fortsätta, leva det liv som är en ren misär, i tron att det kommer att ske en förändring.

Det är ju precis som dom som misshandlas i sina förhållanden, men inte vet hur dom ska ta sig ur, dom känner sig låst, och säkert tror också många att just dom , ska kunna få den andre hälften att ändra på sig, men det brukar oftast inte heller ske.

Det slutar med att dom själva, ”slänger” bort sitt liv på en dröm dom en gång hade, men som blev en mardröm, med kanske både psykisk och fysisk misshandel, dom tar emot, men ger aldrig igen. Dom sluter sig själva och går under, på grund av den andre människans manipulativa sätt, där h*n lindar sin partner runt fingret och håller h*n där, i stadigt grep, och gud nåde, om h*n försöker ta sig därifrån.

Jag vet, precis som ni, att det finns dom som klarar sig och kan gå vidare, och dom har verkligen gjort ett val till deras egen fördel, och dom hade förmodligen det lilla extra, för att kunna ta sig därifrån. Tyvärr har inte alla det, och även fast hjälp erbjuds, så sitter dom kvar i sina hem, med dom människor runt omkring, som fortsätter dra ner dom i djupet… usch!!!

Nå, nu har jag fått skriva av mig om det, bara något som poppade upp igår och som jag kände att jag ville skriva ner. Idag finns pappas dödsannons i tidningen, så jag ska köpa ett exemplar, och till er som har tänkt komma, kom ihåg att anmälan ska göras senast måndag, det blev ju lite kort om tid.

Igår blev jag ju bjuden på frukost mackor av världens bästa Tina, som kom förbi på morgonkröken, jag stod för kaffet och hon för sina hembakade bröd med brieost och allt annat gott på. Sedan kom Annelie från jobbet och jag och hon tog Jeepen ut på procurator, där vi sedan inväntade chefen och andra Anneli, som kom med färdtjänsten. Vi provade ut jackor, som ska beställas hem och sedan bjöd jag Annelie på lunch och kaffe innan hon skulle iväg och jobba.

Hämtade upp Theresé och Sally, som nu är här till på söndag oh sedan åkte vi upp och hämtade mamma som fick bli bjuden på middag, varmkorv och potatismos i all enkelhet, men det dög lika bra som vad som helst annat :)

Får se om vi tar en sväng ner på stan idag. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: beroendeställning misshandel förhållande Maria Lundmark Hällsten Theresé Sally mamma Annelie Anneli Tina mackor frukost kaffe varmkorv potatismos stan

Först så går det uppåt och ett, två och ...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 25 oktober 2012 klockan 07:51,

Med tanke på all tid vi tillbringat på lasarettet under dom sista sex veckorna så har det även blivit en hel del hissåkande. Anders, svärämnet i Järlåsa, bygger ju hissar och har ett företag som heter lyftteknik, och han hade aldrig hört talas om eller sett den där specialhissen vi har där, på NUS, den man bara hoppar… ok, man kanske inte hoppar utan man kliver in i den, och om man inte hoppar ur den (jaja jag vet, kliver ur) innan översta våningen så får man ju åka med runt, men man kommer inte fram på andra sidan med huvudet före... och det är ju en jädrans tur :)

Jag försökte mig på att fota inifrån den hissen för att visa honom men det blev aldrig nåt bra foto, Theresé får nog allt ta med honom dit, nästa gång dom kommer upp, så han får kolla in hissen.

Nån har också gett sig tid att klottra inne på väggarna där, alltså inte i själva hissen utan på väggen man passerar, undrar just hur många gånger man då har åkt för att hinna få till det, har man lite att göra då, eller?

I dom andra gamla hissarna, som finns i trapphus E, står det inne i hissen, längst ner på skylten: plan -2 (gäller endast hiss 73). Och då kan ni ju fatta att man fått grubbla lite, vart ligger plan -2, ganska långt ner, och vad finns det där, och fråga nummer tre, vilken hiss, har nummer 73, hm… (i bakgrunden hörs nu inledningen till filmen Hajen, dododo…).

Idag är Åke ledig, han ska till läkaren och få ett intyg om sin diabetes som tydligen transportstyrelsen vill ha, tack vare hans körkort, jodå, vilket jobb för ett litet papper, hade det varit så svårt att koppla ihop datorerna mellan transportstyrelsen och vårdcentralerna, så hade det där varit gjort för längesedan.

Nu ska det beställas papper, betalas pengar, beställas tid, skickas in osv osv osv, och innan man ens visste vart han skulle så hade två månader passerat. Det läggs åt sidan, glöms bort, hittas igen, och då är man tillbaka på ruta ett igen. Nåja, nu ska det väl snart vara fixat i alla fall.

Igår blev jag bjuden på lunch…. inte illa alls, av en Springare (känd härifrån vk, kan ni tänka :) Det var som vanligt trevligt även om det som händer just nu, runt omkring, inte alls känns så trevligt. Vad många olyckor det är, vilka tragedier som utspelas bakom stängda dörrar, människor som dör, men det kan ju också vara tack vare allt man nu gått igenom, som man ser allt det där. Man lägger märke till det, på ett annat sätt, för det måste ju ha funnits och hänt tidigare också.

Jag jobbar då eftermiddag idag och imorgon, känns väl rätt så ok, man kommer ju som tillbaka i rutinerna på det sättet. Jag önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: lasarettet Maria Lundmark Hällsten hissar hissen Hajen dododo hiss 73 plan -2 Anders Järlåsa Lyftteknik fota lunch Theresé Springare vk ok

Åke ligger risigt till

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 27 september 2012 klockan 07:35,

Jag tror att jag skrev detta förut men jag har av någon outgrundlig anledning, ensam vårdnad om Theresé (nu är ju hon vuxen så den vårdnaden är väl passé för längesedan) och sedan har jag ju det, om Niccolina, ensam vårdnad alltså.

För andra runt omkring oss låter detta märkligt och jag har ju förstått att då man har det så handlar det för det mesta om att ena föräldern är högst olämplig att ha som vårdnadshavare.

Men för vår del var det faktiskt efter tips från socialtjänsten, som vi skrev under papperen så det blev som det är. Jag var nyss fyllda 18 år och Åke skulle skriva under faderskapet. Vi satt däruppe på sociala och hade en liten genomgång och då blev det förklarat så att om jag stod som ensam vårdnadshavare, så skulle saker och ting bli mer lättskötta.

Då behövs bara en underskrift om det är något sånt som ska göras och vi var ju ändå överens om allt så det var så det fick bli. Och när Nicco kom, varför skulle det då vara någon skillnad, vi körde på som vi gjort.

Det enda jag vet är att ”bara” för att man har ensam vårdnad, innebär inte det att pappan inte får komma i närheten, vid en skilsmässa så har man ändå samma rättigheter som den andre föräldern, det är vad som sas, och det är då vad jag trott. Om det sedan stämmer, ska jag ha osagt.

Nå, vi är inte skilda och tänker inte genomgå något sådant heller, men jag blev så förvånad igår då jag gluttade i Hemmets journal och där var det en fråga om just detta med vårdnaden, en mamma som ville ha ensam vårdnad för pappan misskötte sig och ville inte ha med barnet att göra.

Hon fick till svar att det skulle bli jättesvårt att få det, det ska till MYCKET innan någon får bli ensam vårdnadshavare. Ojdå, tänkte jag, nu ligger Åke risigt till. Och vad ska folk runt omkring tro, egentligen, när man nämner det? Jag har ju sagt till om det på skolan, och alla där höjde på ögonbrynen tills jag förkarat att jag levt ihop med Niccos pappa i 28 år, vi är gifta och bor under samma tak.

Samma sak har det faktiskt varit då jag uträttat bankärenden för Niccos del, där har det knusslats då jag sagt att jag har rätten att skriva under, flytta eller föra över pengar, utan Åkes medgivande, sådeså.

Jaja, snart har vi eller rättare sagt jag, även förbrukat mitt vårdande om Nicco också, 3½ år kvar och sedan får hon vårda sig själv, i alla fall i den meningen att hon kan göra sina egna underskrifter.

Igår sattes den där matknappen in på pappa, och respiratorn kopplades ur, så han andas utan hjälp. Och det är ju bra, detta innebär också att han snart, kan komma att flyttas från IVA och in på någon annan avdelning. Det har bestämts att dom inte ska operera hans två övriga brott på ryggraden, dom ska läkas ihop själv, och det skulle ta upp till tre månader.

En operation skulle vara fruktansvärt krävande och det är ett stort ingrepp på en så sargad och utsatt kropp. Han har varit med om tillräckligt, på ett tag nu, och det förstår man ju när man tänker på alla skador han fick. Det var inte bara ryggen som tog smällen. Bröstbenet och alla revben var också av, så bägge lungorna var punkterade, usch…man ryser då man tänker på det, och vilket under att han fortfarande finns kvar hos oss.

Han kämpar på, och det gör vi med, och vart vi hamnar i slutändan är fortfarande oskrivet, om framtiden vet vi ingenting… på gott och ont. Önskar er alla en fin torsdag, regnar gör det, men vad gör det om hundra år.

Kommentarer: 0 Etiketter: vårdnaden Åke Maria Lundmark Hällsten gifta Theresé Niccolina Nicco 18 år socialtjänsten sociala ensam ingrepp pappa matknapp ryggrad bröstben revben skador ett under kämpar på oskrivet framtiden hundra år

Annat att tänka på

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 21 september 2012 klockan 06:16,

Theresé tyckte att vi behövde något annat att tänka på… ett tag framöver, så hon ringde igår och berättade att hon fått borrelia. Mm, inte alls kul, och vi får nu hoppas att hon får ta den enkla vägen ur det, jag har nämligen läst en del om just borrelia, nu på morgonen, och det lät inte speciellt roligt, men man kan ha tur, så vi hoppas att du har det.

Hon skickade en bild i ett mejl och tyckte att dom här personerna liknar mina föräldrar, och ja… varför inte, en viss likhet finns nog där, fast dom ser lite yngre ut, i verkligheten och pappa har mer hår :) fin text till är det också:

Jag har lite känningar i nacken nu, kanhända det beror på att man spänt sig en del, men jag känner också igen vissa låsningar sen långt, långt tillbaka. Det var ju nämligen så att lilla Maria, 7-8 år gammal, hade en STOR lila pulka, den var verkligen stor och pampig.

Vi var ett gäng som var på baksidan av huset och åkte pulka, sen var det ju så roligt att sätta ihop dessa pulkor i ett långt tåg, så åkte man efter varandra, precis som man ibland gjorde med sparkarna.

Nå, eftersom nu min pulka var störst, och det vet vi ju alla vid här laget eller hur? Att störst, går först, så fick jag vara loket längst fram… bad bad idea. Inte nog med att vi satte snörena från pulkorna runt våra magar, sen tyckte Maria att det kunde vara kul att köra över det där stora guppet som fanns i backen, som något byggt upp för att hoppa i med sina slalomskidor.

Och det var ju precis dit jag styrde hela konkaronget av pulkor, vad tror ni händer? Mjo, min pulka med jag på, hoppar över guppet, åker ner i gropen som är efter hoppet och där blir det ett ryck i snöret och jag stannar av och får nästa pulka rätt över huvudet. Där kan vi nog snacka om en whiplash skada som aldrig blev utredd.

Efter den där pååkningen så knakade det i min nacke om jag hade huvudet stilla en minut i samma läge och sedan böjde det uppåt. Sen kunde jag sitta och nicka och det knakade varje gång, och så där hade jag det i x antal år, innan det slutligen klingade av och försvann, men ibland, känner jag av det, det är precis som om huvudet skulle fastna om jag inte rör på det och det kan som hugga till lite därbak… nåja, även detta är ju världsligt, faktiskt.

Ännu mer världsligt blev det också då vi i förrgår fick veta att vår pappa har en skada till… han har brutit näsan också, alltså, hallå, nu får det väl räcka. Men igår bestände dom i alla fall att strunta i den, vi hade aldrig noterat det, Emma tycktes ha sett en liten förändring på näsan, men brottet är inte värre än att dom nu kan låta det självläka. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé borrelia pappa jag Maria Lundmark Hällsten pulka pukor lila stor störst går först hoppet guppet tåg loket whiplash nacken pappa näsan Emma

Världens största spindel

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 18 september 2012 klockan 07:10,

Min farbror och ingifta faster, var ju här igår, det var trevligt och vi satt och pratade gamla minnen… och nya. Ingmarie berättade att hon hade väckt upp Matts en natt, då hon hade drömt och trodde att hon hade en katt som satt fastbiten på hennes hand. I drömmen var det inte bara en katt, utan fem, och några hundar, därinne i sovrummet.

När dom steg upp nästa morgon undrade Matts om hon kom ihåg något från natten, men det gjorde hon inte förrän hon skulle öppna ytterdörren, det var nämligen där drömmen hade börjat, att dom glömt stänga den ordentligt, och det var ju därför alla djur hade kommit in.

Detta tog mig tillbaka… minst 23 år, vi bodde på Mariehem och Theresé var då, gissningsvis någonstans mellan 4-5 år. Vi hade en katt som hette skorpan, inneboende hos oss. Detta var någon gång på eftermiddagen och jag lade mig på sängen för att vila lite medan Theresé pysslade på med några leksaker.

Jag föll i en liten ytlig sömn, ni vet, man hör ljud och man kan drömma men det känns ändå som om man är vaken. Jag var ju på den tiden, dödligt rädd för spindlar och när jag nu låg där så föll väl ena armen ner, utanför sängkanten.

Plötsligt känner jag att det kommer upp en STOR fågelspindel på handryggen, ja, den var stor, världens största. Jag blir vettskrämd, tar tag med den andra handen och smäller ner den på handen där ”spindeln” sitter, nyper fast den och samtidigt som jag häver mig upp i sittande ställning så kastar jag den stackars spindeln tvärs över rummet, så den borde, rimligtvis ha smackat in i väggen, ordentligt.

Jag stirrar skräckslaget på andra sidan rummet, Theresé befinner sig i sängen, eller om hon nu stod på golvet, det kommer jag inte ihåg, och jag säger till henne med jättestressad röst: Såg du den??? Vart tog den vägen???

Hon såg ut som ett stort frågetecken… och vad annat kunde hon göra, det fanns ju ingenting där… förutom en katt, Skorpan, som ligger under sängen. Om man nu lägger ihop ett plus ett, så är det nog lika med, kattens svans, som blev till en spindel i min lilla drömsömn. Och vilken herrans tur katten hade, att jag inte fick tag i hennes svans, då hade hon fått sig en flygtur.

Apropå svans, vi såg en snutt på Landet runt i söndags och där var det ett reportage från Svansele, det roliga var att programledaren uttalade byns namn som man säger svans, som i kattsvans, fast egentligen säger man ju svan och sedan sele. Det lät kul! Jaja, nu ska jag raca på lite, önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten farbror faster Matts Ingmarie katter hundar dröm Theresé skorpan sömn fågelspindel svans Svansele Svan

Dagarna går och vi med dom

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 15 september 2012 klockan 07:48,

Vi har varit upp till pappa två gånger om dagen, vi tittar till honom men sen sitter vi ju också och pratar om vad som är nu och hur det kan komma att bli. En hel del praktiskt som ska lösas och det ska vi väl sätta igång med till veckan.

Boken vi skriver i kommer förmodligen att bli mer än en, med tanke på att alla skriver och Theresé har även tipsat andra, som inte finns här, att skriva ner nåt och skicka så kan vi klistra in det… smart idé (hörs ju att det är min dotter :)

När det gäller jag och mitt skrivande tyckte hon att det kunde räcka med att lämna länken till bloggen, hahaa… men det var mer menat som ett skämt, men hade varit skönt, jag känner ju vad dålig man är på att skriva med penna… det är ju skrämmande, jag får jätteont i handleden efter några meningar, inte kan jag skriva snyggt längre, heller.

Efter första besöket igår, åkte jag hem till en gammal kompis, och hon sa så mycket kloka ord att jag önskar att jag kunde få ner dom på pränt. Det var som så naturligt det hon sa och det var nästan som om jag tänkte, jamen det är ju exakt så det är, inga krumelurer eller konstigheter alls.

Hon har själv förlorat sin mamma, pappa och hennes son har varit svårt sjuk under några år, så kanske man kan vara krass och säga att hon fått vissa erfarenheter från det vi går igenom. Vilka tankegångar man har och litegrann, varför man gör som man gör. Nej, det kändes skönt att höra och jag får se om jag får till hennes kloka ord, något modifierade av mitt egna skrivande, på ett papper eller rättare sagt här, men det blir inte idag.

Vi hanterar ju också saker på olika sätt, jag vill väldigt gärna tro det bästa och jag har ställt in mig på det, medan jag vet att andra gärna tänker det värsta, för då kan det ju inte bli värre än så, men förhoppningsvis bättre. Fast det straffar sig själv, eftersom man kan få må dåligt innan man vet hur det blir, och i vissa fall kan det ju dessutom dröja länge innan man vet nåt.

Vi vet väl alla nu, att vi får se på framtiden med tillförsikt, även fast, att veta och att göra, är två skilda saker.

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé idé pappa kompis kloka ord modifierade hanterar praktiska saker förhoppningsvis framtiden

Inte helt driftsäker

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 14 september 2012 klockan 07:16,

Idag blev man då påmind om varför vi kapade av två tallar, det blåste till och sedan smattrade det likt en kulspruta mot köks och tv rums fönster, det var en hel del barr som lossnade av vinden och flög omkring på gården. Känns ju onekligen som om sommaren är över (ja, jag vet, det har den varit ett tag nu), fast ändå satt jag och Theresé och intog frukosten ute på gården igår.

Sedan lockade vi ut Nicco då det var dags för lunch. Lite frisk luft är aldrig fel. Fast frisk och frisk, det kanske var att ta i med tanke på trafiken :)

Theresé åkte hem igår kväll, vi har inte så mycket annat att göra än att vänta och se hur allting utvecklar sig. Pappa är fortfarande stabil, men på nåt sätt är det då man väntar på ett bakslag, och det lär väl komma, frågan är när och på vilket sätt. Man vill så gärna veta… fast egentligen inte alls.

Det hade ju varit fruktansvärt om man hade haft sin framtid utstakad och alla hade vetat hur den skulle se ut. Vi får ta en dag i sänder och ta det som kommer, vad annars kan vi göra.

Vi har tänkt ställa bort Buicken nu i helgen, men Theresé ville förbjuda mig att köra den redan i förrgår, hon tycker den känns lite instabil och det gnisslar och gnekar om sakerna. Och ja, jag kanske får hålla med, den är ju inte helt driftsäker och när den sedan plockas fram till våren igen så ska den genomgå en hel hälsoundersökning… för den mår inte riktigt bra.

Men nu påstår hon också att jeepen inte är ok…hm, vadå, bara för att den har ett eget liv, och varnar för än det ena och än det andra, det är ju det som ger livet krydda… det oförutsägbara. Hahaa… eller var det där bara ett sätt att försöka låta positiv :)

Önskar er alla en trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Theresé frukost lunch ute gården trafik barr tallar Maria Lundmark Hällsten Buicken. Jeepen driftsäker

Jag orsakade ett stopp

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 13 september 2012 klockan 08:26,

Som ni vet innehåller lasarettsbyggnaden ett antal hissar, och vår svärson, Anders är ju minsann egenföretagare med lyftteknik som huvudsyssla, och det involverar en hel del hissbyggnationer och lagande av gamla hissar.

Den där specialhissen som finns här, den utan dörrar ni vet… en sån hade han däremot aldrig hört talas om förrän vi satt och pratade om den, för några år sedan. Vi hade tänkt testa den igår då vi var där uppe och Theresé skulle fota den så han skulle få se, men hissen var stängd för dagen.

Sedan satt vi uppe i anhörighetsrummet och samtalet gled in på hissar igen. Jag kom osökt att tänka på en liten händelse som faktiskt utspelade sig i samma trapphus där vi nu går upp till min pappa. Fast han ligger bara en trappa upp, så dit går vi.

Den här gången hade jag varit högt upp, kanske på sjätte eller sjunde våningen. Och jag skulle ner igen, stod och väntade på hissen som så sakta kom åkandes uppåt. Jag, mitt snille, står och har handen på handtaget och när jag ser hissen, rycker jag av någon outgrundlig anledning, i handtaget… innan den ens har kommit upp, och vad tror ni händer?

Jamen den fastnar ju, naturligtvis, och självklart står det en äldre tant i den också, hon blickar uppåt och jag står däruppe och blickar nedåt, och jag känner mig något taskig, som orsakat stoppet. Hon ser bedjande ut och jag vinkar till henne att jag ska hämta hjälp.

Vilket jag ju faktiskt gör också, jag går in på avdelningen igen och säger att det står en tant i hissen som har fastnat och sedan drar Maria iväg, och den här gången tar jag tar trapporna ner.

Annars såg dagen igår, likadan ut som dagen dessförinnan, inga större förändringar. Jag och Theresé var inne hos min pappa, vi får gå in, två och två. Jag stod och strök honom på armen och så sa jag, jag undrar om han känner det här och tänk om han tycker att det är obehagligt. Jag hinner inte säga mer så ger en av apparaterna ifrån sig ett högljutt pip så jag hoppar rätt upp.

Theresé som har en viss vana av sin mor, säger genast –Du kom väl inte åt någon knapp nu? Och nej, jag stod för långt ifrån för att det skulle ha hänt, men lite humor var det faktiskt :)

Dom har även ordnat en bilddagbok, där foton ska in och alla som vill får skriva några ord om dagen, om det hänt nåt speciellt eller om man bara vill skriva om dagens aktiviteter. Något dom brukar göra då det handlar om människor som kommer att ligga nersövd en längre tid, för att dom inte ska känna att dom förlorat så mycket, den dagen dom kommer tillbaka. En väldigt fin sak, tycker jag, så jag vet vad jag ska göra då vi åker dit idag.

Önskar er alla en fin dag! Och skickar även ett speciellt hej, till en person som ringde igår, ingen jag känner, och ingen som egentligen visste vem jag var tills hon tittade på papperet framför sig och frågade då om hon fick ställa en fråga till mig. Javisst sa jag… inte är det du som bloggar sa hon, och då kunde vi ju inte låta bli att skratta lite. Visst är det det, sa jag och det är verkligen inte många som brukar säga att dom läser min blogg, men nu så, sa hon, så vet du att du har ett fan :)

Kommentarer: 0 Etiketter: lasarettet hissar hiss Theresé bilddagbok pappa mor sak blogg Maria Lundmark Hällsten javisst papperet

Vardagen går på sparlåga

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 12 september 2012 klockan 08:31,

Jag och mina syskon, samt mamma och Theresé (som kommit upp från Järlåsa), har tillbringat ett antal timmar på lasarettet. Det är min pappa som varit med om en allvarlig olycka, där han får en järnbalk över sig och ligger fastklämd under 4 timmar, innan man hittar honom. Han är vid liv… men givtevis skadad och läget är fortfarande kritiskt, därför håller dom honom nersövd och kommer nog att göra det ett bra tag framåt

Man tänker att tiden helt plötsligt stannat upp, det enda man gör, är att prata, reflektera över vad, hur och varför…man hinner tänka en hel del på livet i sig, men allt annat lägger man bort och den vanliga vardagen, går på sparlåga.

Under vissa stunder kan man skratta och det känns riktigt bra, och i nästa stund rinner det tårar utan att man egentligen sagt eller gjort något… och det är verkligen jättejobbigt.

Av allt som händer i ens liv, ska man nu ha något att lära sig (enligt vissa), och då sitter man och funderar vad man nu ska lära sig av detta…och nä, jag vet inte, jag har då ännu inte kommit på ett bra svar… än, inget som man inte visste om sedan tidigare.

Vidare kan man ju då också fråga sig om det verkligen är så, eller är det nåt man säger för att man egentligen bara vill ha ett svar… nåt att skylla på och man tycker inte att saker kan hända, bara för att.

För varför ska en människa straffas för att några andra ska lära sig av det???

Nåväl, nu har jag berättat vad som hänt och vart vi är idag, ingen trevlig, underhållande läsning, inte idag i alla fall, men som jag kommenterade för en stund sedan, så visst är det mycket förtvivlan, men hoppet överger vi inte utan det är det vi lever på idag. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: syskon mamma Theresé Maria Lundmark Hällsten pappa olycka järnbalk förtvivlan hopp människa berättat

Tierp tur och retur

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 26 augusti 2012 klockan 09:44,

Ja jisses hur ska man börja det här inlägget, hm…Åke fick i sista stund veta att han inte fick ledigt på torsdagen, katastrof, för detta innebar att vi skulle missa en dags tävlande i Tierp och rykten sa att dom bara skulle få kvala en enda sväng på fredagen.

Men han fick i alla fall byta körning och därmed sluta några timmar tidigare, men det hjälpte föga, grindarna i Tierp var stängda för natten då vi kom fram och vi frågade vackert om vi kunde få sova därutanför, och jodå, det skulle gå bra. Klockan sju skulle grindarna öppna.

Men ni kan ju backa bakåt en bit, sa funktionären och vi provade…och provade och provade, men tji i h…någonting, bussen rörde sig icket. Handbromsen hade fastnat. Ut och under bussen, slit och dra i spaken och till slut, fick vi den bakåt två meter. Bäddade och somnade rätt så omgående, för att vakna till väckaren halvsju på fredagsmorgonen. Och då hade vi ett gäng bussar och husvagnar bakom oss.

In och hämta papperen i sekretariatet, starta upp bussen och sedan ni…tog det 30-40 minuter innan vi ens passerade den där j-kla grinden. Handbromsen hade låst sig igen och nu var det dessutom bråttom. Dragstern skulle först och främst provstartas då vi inte testat den än, och besiktas, och första start skulle vara vid halvnio, panik!!!

Och nu fick vi se vår ”fina” depåplats ute på en sumpmark med vattenpölar, strategiskt utplacerade så man inte kunde planera att gå torrskodd, en meter utanför presenningarna vi fick lägga ut. Nå, blöta har vi ju varit med om förut så vi ångade på, och det gjorde dragstern också, vid provstartningen, det formligen rann metanol under dragstern och det såg verkligen inte bra ut, men den gick och det rann inget så länge hon gasade.

Iväg på besiktningen, där hon fick klartecken, järnet tillbaka till bussen, omklädning och då hade redan juniorarna börjat lajna upp, så det var bara att åka iväg. Jag och Rickard stod på läktaren och höll tummarna och blev lurade när nästsista paret åkte ut, vi trodde att det var Nicco och jag jublade inombords, allt såg bra ut, men säg den lycka som varar, det var inte Nicco, hon var paret efter och då rullade dom undan henne, med andra ord problem.

Och det var väl den tävlingen det… felsökning, vi fick jätte mycket hjälp av dom kringboende juniorar familjerna som gav tips från höger och vänster. Anders och Sally kom rullandes och en Kurtan, som vi köpt delar av, och han kan det där med juniordragsters och hur dom funkar, dels fick vi veta att förgasaren lutade för mycket och det skulle då vara anledningen till spillet av metanol, det skruvades om och när vi tror att allt är som det ska så formligen sprutar det metanol genom ljuddämparen.

Till slut, och efter många om och men, upptäcks felet, två slangar är felkopplade vilket har gjort att det varit direktinsprutning av bränslet och så funkar det inte. Men för Niccos del är det över i alla fall, i och med att det körs EM klasser den här helgen så får dom gå före allt annat, det blir inget fler kval, och på lördag körs det bara en eliminering och där kommer ju inte Nicco med då hon inte fått kvala in.

Jaja, med facit i hand skulle vi gjort mycket annorlunda, men facit har man ju först efteråt. Då skulle vi aldrig åkt på en tävling med EM klasserna inbokade utan då hade vi satsat på tävlingen dom har i september istället, och då hade det förhoppningsvis blivit fler körningar, men nu vet vi ju det och satsar på maj, nästa år, istället.

Banan i sig, i Tierp. Är absolut något i särklass, jättefina läktare, häftig bana, lite väntetider, allt rullar på, för vår del blir det absolut största minuset vår depåplats, men det är väl som dom säger, EM klasser går först (och ja, dom är väl störst) och då får dom mindre vika plats åt dom. Det är inte kul att ha med sig tre par skor och dom är dyngsura efter några timmar och dom torkar inte upp heller.

Jag sa att vi skulle ha haft med oss en hajfena som vi kunnat placera i någon av vattenpölarna så hade säkert nån trott på det också. Det regnade under natten mot lördagen så jag trodde inte ens att det skulle bli några körningar men där finns resurser till att torka upp och sedan hade dom en väldans tur som slapp mer regn så länge vi var kvar i alla fall. Vi beslutade enhälligt att åka hem, det kändes som om vi gjort och sett det vi kom för, och det är ju alltid bättre i det fallet att ha en extra dag hemma för annat pyssel. Och hemma är vi nu, vi anlände till västerslätt, 23:45 pip, igår, och nu är vi på benen.

Vi fick i alla fall veta vad felet är, vi fick träffa Sally som busade på i vanlig fart och hon om någon, diggade verkligen depåplatsen, haha, med alla pölar man kan hoppa i. Vi fick fira Theresé (ja Anders fick också vara med på ett hörn då även han fyllt år) och vi hade en dag tillsammans, Theresé och Sally sov över i bussen och det gick då bra det med.

Här får ni några bilder därifrån… mera kommer senare. Ha en fin söndag!

Kommentarer: 0 Kategorier: Dragracing Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Tierp Nicco Sally besikta dragster Theresé Anders vatten EM klasser

Surt barn...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 20 augusti 2012 klockan 11:50,

I melodikrysset hade dom med visan, sudda sudda bort din sura min, och den kommer man ju onekligen ihåg från det man var liten. Mamma har sjungit den otaliga gånger för mig.

Hm...betyder det då att man var ett mycket surt barn, eller?

Nja, jag tror inte det, däremot vet jag att jag var ett bestämt barn, och blev jag sur någon gång så visade jag nog det med hela kroppen, inte bara munnen.

Dessutom kallades jag för Tjorven, jaja, vi hade väl vissa likheter, det roliga nu är att Theresé berättade för någon vecka sedan att dom i fikarummet på hennes jobb, hade börjat påpeka för henne att hon var väldigt lik en känd person.

Hon frågade givetvis vem dom syftade på och dom sa att det var ju Tjorven hon var lik, haha... med andra ord har hon vissa drag från mig med :)

Kommentarer: 0 Kategorier: Låtar på Youtube Etiketter: Tjorven mamma visan Theresé melodikrysset

En unik djurras...Fluffy heter h*n

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 17 augusti 2012 klockan 07:35,

Det blev en lite annorlunda arbetskväll igår…ingen städning, eftersom lägenheten var nystädad, vi satt mest ute på balkongen, dit jag tagit med ett bord och en stol. Var upp en sväng på centrum bara, och hem till chefen för att hämta upp några små pinaler som hon behövde till idag.

Vad man märkte av direkt var ljudet och rörelserna därute, det är som att jämföra att bo vid en landsväg i Jukkasjärvi kontra ett hus tio meter från E4:an. Inte för biltrafikens skull, men vad mycket mer folk det är i rörelse på det nya stället, hela tiden går det förbi människor, cyklar rasslar omkring, en kille på skateboard som drogs fram av hund (killen med panik i rösten som ville att hunden skull stanna), barn med fotbollar, mycket prat från alla balkonger, hundars skällande, och katters jamande.

På det gamla stället är det bara grannarna i samma ingång vi ser… en gång i timmen, ja, och alla arbetare förstås, som råkar vara där nu, men då är detta roligare att lyssna på. Mer levande, och det kan ju med andra ord vara lite spännande också, kan ju komma en hund i racer fart med något annat kopplat bakom sig :)

Apropå katter, så skickade Theresé en länk till några roliga annonser dom haft på blocket och nu kan man tydligen gå in och rösta på den man tycker är bäst… jag har inte röstat men om jag skulle välja tror jag att jag tar den renrasiga katten Fluffy, hahaa… den var bra. Här har ni länken: http://roligasteannonsen.blocket.se/

Annars är allt som vanligt, det är fredag idag, älskar fredagar, ska fara på Momentum eller vad det nu heter, och fixa två hjulkullager till dragstern sedan kanske mamma bjuder på en kaffe innan jag börjar jobba, och imorgon… mina vänner, är det sovmorgon. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten dragstern Theresé Momentum hjulkullager E4:an landsväg hunden blocket Fluffy

Deras timmar, är räknade

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 16 augusti 2012 klockan 08:26,

Ja, överskriften är sann, men jag skrev ju inte vilka som nu ligger risigt till :) Jag gick nämligen över till ”gammgården” igår och fick sällskap av Laila och Birgitta. Vid förra fikat vi hade så frågade jag om mina rosbuskar och vad det kunde vara för kryp som huserade där…lus, sa då Kerstin och Laila i munnen på varandra.

Så nu erbjöd sig Laila att gå upp till sig och mixtra ihop en kockelimox blandning som ska ta död på dom…omgående, och det medlet tog jag tacksamt emot och ska nu bara fixa en blomspruta så jag kan fördela lössens sista måltid, jämt över invånarna…moahaha, jag känner mig aldrig mordlysten på nåt sätt.

Vi pratade även om mina silverekar som lever och frodas för andra året i rad. Nu blommar dom ju dessutom och Kerstin sa att hon aldrig sett en sådan blomma, förutom i utlandet, jojo, jag kanske inte bara har ett grönt finger, jag kanske har magiska händer :)

Fast nu har jag surfat lite på nätet och där hittade jag följande information:

Placering: Växten kan placeras i de flesta, lägen såväl sol som halvskugga och skugga. Den är mycket tålig och klarar torka, regn och blåst väl. Vanlig planteringsjord fungerar utmärkt till växten. Silvereken kan övervintra under milda vintrar i varma lägen. Den blommar då med gula, oansenliga blommor under det andra året för att sedan dö.

Hm…deras tid är alltså också räknad, men jag har då inte tänkt plocka bort dom, jag ska svepa med trollkäppen över dom och se om dom inte klarar en vinter till, sådeså.

Jag ska nu passa på att gratulera äldsta dottern, som fyller hela 27 år idag, Grattis, presenterna kommer nästa vecka, via buss…och kan hämtas ut på Tierp Arena. Hoppas du får fina paket idag och får äta en go´tårta.

Theresé längst ut till vänster och vi var alla...några år yngre än idag :)

Igår hade Åke halvdag, jag skjutsade upp honom på ögon där han skulle fotografera ögonbottnarna, nåt dom gör då man har diabetes, han gjorde sig tydligen bra på kort, inga fel hittades, förutom att han har ett födelsemärke… i ögat. Men det ska dom också hålla koll på, inget som brukar vara någon fara med, sa dom.

Jag åkte ut på jobbet då jag skjutsat upp honom, dom var mitt uppe i ett möte så jag hann vara med på det mesta. Idag ska arbetsplatsen flyttas… så när jag går på, klockan 14, så blir det på en ny adress, och där ska vi vara under 5 veckor, ungefär. Ska faktiskt bli riktigt kul att få se andra väggar och annan utsikt ett tag. Att bo mitt i en arbetsplats (husen håller på att renoveras där vi varit) är inte kul, dammigt, bullrigt och stökigt.

Nä, nu ska jag äta frukost så jag önskar er alla en fin dag, och fortsätter med mitt.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé Tierp Arena Birgitta Laila Kerstin silverke löss lus kockelimox mordlysten medlet blommor magiska händer Åke ögon möte ny adress

Lite lurigt

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 15 augusti 2012 klockan 07:28,

Jag fixade några presenter igår, till Theresé, och bland annat kollade jag på en gjutjärnspanna, som jag vet att hon vill ha. Nä, Theresé, jag har INTE köpt den, du får något annat istället. Men i alla fall, nu var en av grytorna nedsatt, från 1699:- till 1199:-, ja, det var ju en bra rabatt, tyckte jag, och gjorde en runda i butiken, gick tillbaka och lyfte i grytan och hade nog tänkt att jag köper den… men så tittar jag på hyllan där resten av grytorna står, och då…

Upptäcker jag att dom på den hyllan ser större ut, jag lyfter i kartongerna, och ser att det ordinariepriset på dom är detsamma, jamen då måste det vara min synskärpa som inte stämmer tänker jag, och rycker en kartong, men så börjar jag läsa på den och ser att dom faktiskt är större, det skiljer en hel liter mellan dom.

Nae, då blir Maria misstänksam och struntar i grytan. Jag går och frågar i kassan, vart felet är, hur kan en gryta med 1 liters skillnad, ha samma ordinarie pris? Nä, men det kan inte stämma, säger expediten, och börjar knappa på datorn. Det tycker inte jag heller, säger jag, nog borde den större vara dyrare eller tvärtom. Men se… hon kommer fram till att det är samma ordinariepris på dom två olika grytorna, jaha säger jag, då blir det ingen affär, för hade den större grytan haft samma rabatt som den mindre, då hade jag köpt den, men inte nu.

Lite lurigt tänker jag att det är… klart det syns bättre med 400:- rabatt, för hade det ordinarie priset varit mindre på den lilla grytan (vilket borde vara det rimliga) så hade rabatten inte blivit lika stor.

Nicco och Rickard for ut i bärskogen och kom hem med en 2 kilo blåbär, ungefär, sen bakade dom en blåbärspaj och bjöd på, sådär på kvällskvisten, inte alls dumt. Dom som förövrigt har ett årsdag idag, grattis! Själv plockade jag en påse krusbär, lite svarta vinbär, smultron och några hallon (här hemifrån), tur att vi har resurser :)

Så har grejerna kommit till dragstern, en Mats Jonsson dök förbi för att kolla in dom och dom upptäcker att det saknas en liten pillevitt sak som heter x kil, och som är ett måste. Åke ringer till Kurtan som skickat grejerna, för att höra om han har en sån kil, men tyvärr… och dom är nästan omöjlig att få tag i.

Nu sa han att man kan göra en själv, och det ser ju ut som att det får bli så. Åke provade även att ringa en kille i Östersund som erbjudit oss en kamaxel i Kubbe, och se, han hade en x kil, men den satt fast, han fick icket loss den, inte annat än att han i så fall skulle sabotera vevaxeln, och det är ju dumt… för hans del.

Jag ska jobba tre timmar idag, mellan 14-17, det är ju överkomligt, jag var inte alls sugen på att jobba överhuvudtaget, inte som jag känner mig, hes och eländig, med lätt hosta. Men, å andra sidan, tre timmar går fort och jag får väl snart gå ut och sätta mig på altanen och insupa lite värme så hinner man ladda lite. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé presenter Nicco Rickard blåbärspaj krusbär gryta svarta vinbär smultron hyllan expediten Åke Mats Jonsson x kil dragstern. Östersund Kurtan

Jag har kört DKW Cab, jag :)

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 09 augusti 2012 klockan 08:34,

Jag har minsann varit ute och kört DKW Cab jag… i natt. Jag fixade det trots vissa tvivel fån mig själv, det enda problemet var att cabskyddet lossnade och var svårt att få dit igen. Ja… jag har drömt, förstås, vad annars. DKW:n står i ett förråd och har så gjort i ett x antal år, men snart så… kanske den kommer fram från gömmorna.

Kan ha att göra med att jag pratade med Theresé igår och hon håller på att sy en ny bilklädsel till sin DKW, i jeanstyg, jojomensan.

Inte alla som kan gå ut och fixa en kopp med smultron till frukosten på en minut, men det var precis vad jag gjorde igår morse, det räckte både till frukosten och till en blåbärspaj med en touch av smultron, mm.

Jag träffade morsan på Rusta igår sen bjöd hon på kaffe på COOP, var in en sväng och köpte lunch, Åke är fortfarande hemma och sjuk, envis förkylning det där. Jag klippte gräset, tvättade och dammsög, och inte bara det, mina vänner, jag lyckades också montera ihop den där lampan jag köpte på IKEA, alldeles själv :) Fast den sitter inte uppe än, det får Åke fixa. Nu fick dessutom Nicco se hur den ser ut och hon vill ha den uppe i hennes hall, så det är där den kommer att sitta.

Jag mejlade till Tierp och frågade hur långt i förväg man får avboka tävlingen och kan få igen pengarna…svar: senast måndagen före men man får inte igen alla sina pengar, bara 80%. Ja, nu har Åke i alla fall pratat med en Kurtan i Östervåla, och han hörs kunna ha en kamaxel, kedja, luftfilter och rem, så då bör ju det lösa sig.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten DKW Cab morsan Rusta COOP kaffe lunch Åke kamaxel dammsög smultron Theresé Tierp jeanstyg

Stympad... eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 25 juli 2012 klockan 17:23,

Fick ett sms från Jan A som undrade om jag kunde svara på varför björkarna var kapade en meter upp. Hm... vilka björkar undrade jag??? Om du tittar ut genom köksfönstret så ser du dom nog.

Ja, jag kikade ut och upptäckte följande:

Det ser ju inte riktigt klokt ut. Jag kollade på nätet och där stod det att man kunde ympa björkar för att få dom fylligare... eller stympa dom, vilket är mera brutalt.

Sen ringde Theresé så jag frågade henne vad hon trodde om saken. Mja, förmodligen är dom ympade/stympade för att bladverken tar mest näring och kapar man av dom så bildas istället mer rötter så till nästa år kommer dom att se bättre ut och med mer bladverk. Ja, då hoppas vi det, men en fråga kvarstår, varför lämnade dom några stackars björkar då, som inte alls ser så fylliga och stabila ut, varför inte ta alla då dom liks håller på ?

Kommentarer: 0 Etiketter: Jan A Theresé björkar ympade stympade näring bladverk

Spridda åldrar, olika frågor och svar

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 24 juli 2012 klockan 07:35,

Ibland pratar man ju om sånt som var då man var liten och är man i en grupp med spridda åldrar så blir både frågorna och svaren olika. Jag har till exempel aldrig sett eller läst om Pelle Svanslös, men jag vet ju att han hör hemma här i trakterna så han har varit uppe på tapeten. Rickard hörs då i alla fall kunna sin Pelle Svanslös, och Theresé har nu visat honom vart han kom ifrån.

Theresé såg på något som hette DJ Kat show, då hon var liten… före barnkanalens tid och detta visades på en typ av barnkanal fast enbart med engelskt tal. Konstigt, även fast det är så längesedan så kommer man ihåg jinglarna.

Jag tror att hon av den anledningen, att det var på engelska, så är hon också duktig på just engelska. Jag vet att hon vid ett tillfälle (hon var ca 3-4 år) satt och tittade på ett av dessa program då hon plötsligt skrattade och jag var tvungen att fråga vad det var som var roligt.

Hon pekade och förklarade handlingen för mig och jag blev verkligen jätte snopen, för ingen hade suttit och förklarat för henne. Men där ser man också, man kan göra sig förstådd med kroppsspråk, bilder och gester.

Rasmus på luffen har jag heller aldrig sett, utan bara hört talas om, det måste ju vara såna gånger då man varit i en viss ålder så dessa program eller filmer ramlat mellan stolarna för att sedan dyka upp men då har man varit för gammal.

Nåt man aldrig växer ifrån är väl Emil i Lönneberga och Saltkråkan, det hjälps inte, dom är bra och underhållande. Idag följer man inte alls med i vad som visas däremot har vi ju sett alla Ice Age, förutom den som kom nu sist och även om dom är tecknade så är dom filmerna helt underbart roliga. Så fyran måste vi ju se, på ett eller annat vis.

Idag ser det ut att bli perfekt bussväder, grått och inte så varmt. Än så länge är det nog bara jag och Åke som är vaken men det dröjer nog inte så länge innan dom andra stiger upp, Sally har ju en inbyggd klocka, och igår blev den klockan nog lite störd då hon inte hann sova så länge på eftermiddagen. Då kom tjurskallen fram och allt skulle göras på hennes sätt.

Kommer ihåg vad min morfar sa om Theresé, det är bra att hon har en egen vilja! Och visst är det så, dom blir ju mer självgående och oberoende på det sättet, men jag kommer också ihåg att jag tänkte att den viljan hade det också varit skönt att slippa…ibland.

Sally är då för det mesta rätt så lättsam, pratar oavbrutet och petar på med allt som ligger i hennes väg, upprepar allt du säger och lär sig nya saker hela tiden. Nu blir det förhoppningsvis inte så länge innan vi ses nästa gång, en månad så är det dags för Tierp, men å andra sidan, när nu allt går så fort i hennes ålder så är en månad mycket.

Jag önskar er alla en fin dag, vi kommer då i alla fall att få se mycket väg, och många bilar.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Theresé Rickard Emil i Lönneberga Pelle Svanslös Saltkråkan DJ Kat show barnkanalen Sally egen vilja min morfar

Spökskiten

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 juli 2012 klockan 08:05,

Dagarna flyger fram, svårt att tänka sig att vi varit här sedan i torsdags och detta blir sedan sista natten innan hemfärd. Vi hann inte komma på vad vi skulle göra för nåt idag, kanske det blir Ikea eller om Theresé har nåt bättre förslag. Åke har i alla fall planerat att fixa och dona med DKW:n, och Anders har ju redan haft sin semester så han är på jobbet.

Igår eftermiddag åkte vi, jag, Theresé, Nicco och Rickard till Sala. Där dom har en rätt rejäl antikaffär och loppis. Det var roligt att gå där och mycket saker hade dom. Nicco drog öronen åt sig redan i dörren, och sa att hon minsann inte skulle gå in där:

Inga kyrkligheter tyckte hon att det skulle vara och dom skulle inte försöka pådyvla henne om att det finns någon däruppe. Men… hon gick in ändå, om än något motvilligt :)

Många fina porslins saker, men jag köpte inget sånt, porslin har vi så vi kan använda dom som engångssaker, däremot hittade jag en annan sak, och jag kunde inte låta bli:

Plus en tavla jag ska sätta på buss toadörren, ”toalettencyklopedin”, och här ska ni få en av dom 10 alternativa skitarna.

1. Spökskiten.

Du vet att du skitit. Det finns skit på papperet men inget i muggen. Ibland kallas den för torpedskiten av de som hört plasket.

Jag gick och höll tavlan krampaktigt i handen och skrattade så folk där trodde väl att det brunnit någonstans, vilken tur att man kan roa sig, va?

Efter middagen fixade Åke och Rickard med Rickards nyinskaffade pocketbike och han såg mäkta glad ut då han äntligen fick igång den:

Och Nicco gjorde sig klar för deras utflykt med vespan:

Så var den dagen slut och nu har en ny börjat, så jag hoppas att ni alla får en bra sådan!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke Nicco Rickard Sally Theresé Anders Sala antik loppis spökskit

Tur man kan roa sig

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 22 juli 2012 klockan 10:43,

Kolla vad Theresé och Åke hittade på i förrgår:

Dom skulle ut med Theresé DKW ur ladan för Åke ska byta topp på den, och för att slippa handputta bilen runt så bogserade Åke den med EU moppen...jodå, det gick, men han lär inte göra om det :)

Det var en vanskligt vinglig färd runt, och EU moppen är nog inte byggd för dylika uppdrag.

Kommentarer: 0 Etiketter: DKW Theresé Åke ladan EU moppen

Vattenpölarnas häxmästare

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 22 juli 2012 klockan 07:55,

Igår vart det Bahco i Enköping, jag ville ha en sax och Åke investerade i ett nytt bälte och några verktyg (fråga mig inte vad dom heter). Billigt var det, betydligt billigare än ute i andra affärer, men rätt så osynligt, kanske inte många som vet av det där stället.

När vi kommer ut från Bahco, ser Sally den minsta vattenpölen i Enköping… gör en tjurrusning dit och hoppar i den så det stänker om fötterna. Vad är det med barn och vattenpölar?

Jag, Theresé och Sally rullade vidare till Maxi medan Åke och Anders skulle besöka Bo-Lage, jo, det finns såna gubbar här också :) In på parkeringen rullar en inte så snygg raggarbil, med två yngre killar i samt en något äldre… herre. Ölburken lämnas framme på instrumentbrädan och dom går till uttagsautomaten.

Och vem tror ni uppmärksammar bilen, jomen Sally förstås. –En gaggabil!!! Säger hon, ger mamma ”shoppingvagnsnyckeln” och hoppar glatt iväg och ska kolla in gaggabilen. Näää, stopp, säger Theresé, jag tror inte dom är så sugna på att prata bilar med dig Sally, vi åker hem istället och ser om Bompanina är vaken, och det går hon med på.

Sedan blir det lunch, Nicco och Rickard åker in till Uppsala, vi dricker kaffe ute vid huset och ställer iordning bord, ljus, etc, Sally ramlar utför den tillfälliga trappan och lyckas hitta av en ännu mindre vattenpöl, så hon blir blöt på hela benet, hon hoppar upp och hinner göra tre hopp i den pölen också, bara för att. Sen åker tillbaka och fixar till oss och sedan ut dit igen.

Efter det kommer en efter en dit ut, grillen är i full gång och det är även Theresé som sköter grillandet. Maten var jättegod och även jordgubbspajen som värmdes på ute på grillens eftervärme. Det serverades välkomstdrink, öl i kvadrat, whiskey för dom hugade och päroncognac (några såna slinker ju lätt ner). Vi började dra oss till bussen vid halvtolv tiden, då var vi trötta, men festen fortsatte och vi vet inte än, hur länge.

Nu är det kaffe ute i solen, jag har kokat en kanna och Åke har precis spillt upp termosen. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Enköping Bahco Theresé Åke Sally Bompanina Rickard Anders Nicco vattenpöl päroncognac whiskey öl jordgubbspaj grill

Snart... första start

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 14 juli 2012 klockan 07:47,

Det blev, som ni säkert förstod, inget race igår, solen kom fram under tio minuter och det slutade för all del att regna vid halv sex snåret, men det var alldeles försent för att hinna torka upp banan.

Däremot är det sagt att idag, klockan nio, är första start, utan förarmöte innan, körordning fick vi halv elva igår kväll, Niccos klass är först ut och sedan vi. Jag var försten ut i Piteå, efter allt skvalande där, och nu fick jag veta av säkerhetschefen här, varför det kändes som att åka på en skridskobana i banslutet, förmodligen för att det var fukt kvar, banan var för kall, vilket den absolut inte får vara. Vi får se hur dom får till det här.

Dessutom har jag nu förhört mig om vilka regler vi ska köra efter här, och det blir detta med Dial In, jag skriver på rutan inför första kvalrundan, vad jag ”tror” att jag kommer att köra, sedan får vi se hur pass bra jag är på att gissa. Theresé tycker att det är en idiotisk regel och jag är böjd att hålla med.

Min klass är ju helt klart en inkörsport till dom större klasserna och en nybörjare som kanske aldrig testat bilen får ju hålla på att justera bilen efter varje kval och kan ju då aldrig heller få en ärlig chans till att kvala in. Reaktionen däremot är ju upp till oss chaufförer medan bilen kan vi inte rå så mycket över. Nå, kanske det blir kul också, vi får se, jag kommer att skriva…13.38, och sedan ger jag järnet och hoppas på det bästa :)

Ha en fin dag allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Dial In reaktion Theresé klasserna banan Piteå säkerhetschefen nybörjare

Knäppt, knäppare, knäppast

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 29 juni 2012 klockan 06:04,

Theresé visade en rolig skylt, i förrgår, och jag googlade på det igår. Den hittade jag inte, men några andra knäppa skyltar:

Och inte bara det, mitt i raddan fanns den här bilden, på min Camaro???

Jag fick verkligen fundera av vilken anledning den låg där men läste sedan texten under bilden (som förövrigt Theresé har tagit uppe i Fällfors) där det framkom att just Theresé ”knäppt” bilden, inte knäpp som i knäppa skyltar utan knäppt som i hållit i kameran, alltså :)

Och nu då, apropå knäppa saker, återigen damp det ner ett mejl i inboxen, och jag fattar inte riktigt vad dom är ute efter, dom måste ju i alla fall ”tro” att jag är knäpp, om jag skulle mejla dom och erbjuda mitt övertagande av denna stiftelse, vad annars kan det vara?

Jag är fru Ellen.M. Mer, en hängiven tjänare av Gud. Jag har en stiftelse / Estate ofullbordade {värderas till $ 2,142,728.00 US dollar} och du måste hjälpa mig avsluta det på grund av min hälsa, allt är tillgängligt Kontakta mig via e-post:

Avslutar med ett STOOORT GRATTIS till Sally på 2 årsdagen, GRATTIS, tårta blir det ikväll och presenter förstås.

Theresé, Anders, Sally och gammelmormor samt gammelmorfar har tillbringat natten på hotell i Lycksele, dom var på djurparken igår. Jag sms:ade och frågade om det var blötdjur dom sett där (eftersom det öste ner här under ett tag) men det enda blöta djuret dom sett var sälarna, så det var ju tur. Önskar er alla en mycket trevlig fredag, glöm inte Wheels imorgon och YEEES, efter dagens arbetspass börjar våran 4 veckors semester, härligt!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: knäpp knäppa kort skyltar Camaro Maria Lundmark Hällsten Theresé Anders Sally gammelmormor gammelmorfar Lycksele mejl inbox sälar blötdjur

Gaggabilar

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 28 juni 2012 klockan 06:14,

När vi var till Åkes moster så hittade Åke dom här möblerna i ladugården, han frågade mostra om hon skulle sälja dom till honom, men hon skulle inte ha något för dom, han fick ta dom som tack för hjälpen med luckorna som dom fixade på kortsidorna av ladugården. Ingen dum betalning, tur att jag har kvar färgen från dom andra möblerna, och brädorna på bordet får nog bytas ut, men sen så.

Sally har fått sig en konstig ko… med konstiga små horn och när hon tror att ingen ser…

Vi satt ute en stund igår, fast det blåste som 17, men Sally ville gunga, så då fick hon göra det.

Och naturligtvis, kom jag ihåg då Nicco var liten. Hon bad om att få stanna ute själv, på gården, när vi kommit hem från affären. Ja, sa jag, det går bra om du lovar att vara inne på gården och du får ABSOLUT INTE, kliva ner i babygungan, för den tar du dig inte upp ifrån. Nejdå, jag lovar sa hon, och jag gick upp till lägenheten.

Efter fem minuter tittar jag ut genom fönstret och vem sitter då i babygungan, med huvudet nedböjt och fötterna dinglande, jomen en Nicco, vem annars :) Det är lite som när man ser en skylt med nymålat, man ska dit och prova om det verkligen kan stämma, man ska testa själv, går det så går det. Och just den där gången gick det inte.

Vi åkte upp på Gammlia efter middagen, det var inte speciellt kallt även om solen lyste med sin frånvaro, och mycket folk var det där, som vanligt:

Sally var impad över alla gaggabilar som fanns där. När jag kom hem från jobbet i måndags, stod hon bakom dörren, jag öppnade, hon tittade ut och fick se Buicken bakom min rygg -STOOOOR GAGGABIL, sa hon :) Momos gaggabil! Även Camaron är momos gaggabil, enligt Sally.

Kolla in skattemärket Theresé hittade i vår fotolåda:

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sally gunga Nicco Maria Lundmark Hällsten Camaro bilar gaggabilar momos Gammlia Theresé Buicken skattemärket

Så skulle man kunna göra

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 26 juni 2012 klockan 14:01,

Vi satt ju på Droskan igår, och i och med att det var varmt ute så satt vi därute, på altanen då vi åt middag.

Tänkte lite på upplägget dom har där. Man bestämmer vad man vill ha, betalar och får en tallrik och glas, sedan får man äta ur buffén och fylla på dricka, hur mycket man vill, helt ok. Och det går ju bra så länge dom har ärliga människor där.

Där vi satt, finns det en trappa ner till gatan, jaha ok, tänkte jag, då kan vi ju äta upp, snabbdiska tallriken med servett, ställa oss därnere och sälja en buffé tallrik för 100 spänn, varsågoda!!!

Nu tror jag inte att det är någon som gör så, men man skulle kunna. Man skulle också kunna ta med sig en egen tallrik och när dom försöker stoppa en och säger hallå, du måste betala för att få en tallrik, så snäser man bara tillbaka –Jag har en egen tallrik med mig… sådeså. Fast det går nog inte hem :)

Nu sitter vi och väntar på att Sally ska vakna så vi får åka upp till ”gammelmormor” och fika. Kan ju passa bra nu då det blev sånt här väder.

By the way så påminde Theresé mig om att jag faktiskt klippt henne också, apropå mitt första blogginlägg idag, luggen fixade jag, tills jag insåg att det skulle sluta med en pottkantsklippning, luggen gick längre och längre bak, mot öronen, så då slutade jag klippa, och DÅ, lade jag frisör karriären på hyllan :)

Fast nu ljög jag igen, jag brukar ju klippa Åke, men då blir det med trimmern och inget annat. Jodåsåatt…

Kommentarer: 0 Etiketter: Droskan tallrik buffé Sally "gammelmormor" Maria Lundmark Hällsten Theresé klipa luggen Åke trimmern

Hur gör man... och varför???

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 26 juni 2012 klockan 07:14,

Hur man fyller ut en hel dag med saker, utan minsta uppehåll… det kan man lätt göra då man jobbar, någon i familjen fyller år och man har tre personer till som bor hos en, tillfälligt. Jodå!!!

Men nåt jag inte missade vad ju givetvis fyra trafiken på slätten och jag lovar, det är inte alla som kör helt lagligt, man kan ju fundera på vad vissa tänker med. Men dom tillhör väl den där lilla gruppen som fått sitt körkort utprintat på ett tryckeri eller så har dom helt enkelt glömt bort att skaffa ett, nå, det är inte mina problem, inte heller då vissa passerar i sina vanar fullastade med saker i det bakre utrymmet och dom har glömt att dra igen dörren. Hm… undrar vad som händer då man kommer bort till en rondell i lite högre hastighet?

Men vi vet ju också allihop, att ingen är felfri och ibland är det väldigt lätt att glömma och göra fel, och några gånger så chansar man bara, och hoppas på det bästa.

Middagen intogs igår, på Droskan, där jag tror att vi allihop tog grillbuffé, inte alls så tokigt, minsann. Allihop, det var, jag, Åke (födelsedags”barnet”), Nicco, Theresé, Anders, Sally, Brälla, Lena, Hanna, Albin, Mats Jonsson, Helena och Frida. Vi avslutade med tårta hemma hos oss.

Både jag och Åke fick oss en present av familjen Brändström/Franck, kolla in ljuslyktan:

Den passar ju alldeles ypperligt, hemma hos oss :)

Av mig fick Åke detta fat, jag kunde ju bara inte låta bli då jag såg det på Önska butiken, hur coolt som helst, och vilken tur då att Åke inte är den enda som diggar döskallar :)

Ikväll blir det ett besök hos Åkes moster Vivan, Åke och Anders ska fixa ett fönster eller en lucka som sitter på en ladugård där, och vi åker dit, allihop så får hon träffa Sally också. Sedan följer Åkes andra moster Gunilla med samt Åkes kusin och hennes dotter, så vi blir några stycken. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: slätten trafiken Droskan grillbuffé jag Maria Lundmark Hällsten Åke Nicco Theresé Anders Sally Mats Jonsson Helena Frida Brälla Lena Hanna Albin Brändström/Franck Vivan moster Gunilla kusin dotter lucka ladugård

Härlig midsommarafton!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 23 juni 2012 klockan 07:47,

Vi tog det verkligen lugnt igår, först dök Theresé, Anders och Sally upp, lagom till lunch, så jag hade fixat en lasagne som stod klar, sedan tog vi fruktsallad och kaffe till efterrätt. Presenter hade dom med sig, jag fick en fågelholk till våra vänner… dom små fåglarna och se, även dom får bo på ettan:

Sedan har Theresé gjort dom här glasen till oss, jag fick två och Åke två och dom passade alldeles ypperligt till både en öl och en grogg, så här på midsommarafton:

En sån där timern med magnet under, som man sätter på kylskåpet fick jag av Sally, precis vad jag ville ha och det har bara varit ogjort att jag hade köpt en :)

Åke, han ska sitta under eken på äldre dar och lukta på blommorna, för en ek, var precis vad han fick:

Problemet var ju vart vi skulle sätta den, men tillslut så, och nu är den på plats:

Nu följde det med även ett litet blåbärsris så den fick ta plats mellan våra blåbärsbuskar… hahaa… kan ju bli värsta hybriden, kanske mördarblåbär eller nåt liknande :)

Vi körde ut Camaron och åkte upp på Gammlia med en kaffetermos och några stolar, och satt där i värmen innan det var dags för middagen. Vi intog även den, ute, och radion fick luftas så vi kunde poppa lite musik, medan vi kollade på när Nicco och Rickard tvättade Jeepen:

Ser ju ut att bli lika fint väder idag, vi har planerat att ta oss härifrån vid elva tiden, så det är väl bara att sätta igång att bära över mat, och dylikt, som ska med upp till Maltträsk. Ikväll är det ju grillning som gäller och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Anders Sally presenter lasagne fruktsallad Gammlia Camaro middag grogg öl. ettan ek Åke Maria Lundmark Hällsten Nicco Rickard Jeepen

Bajjahappatårta

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 22 juni 2012 klockan 07:43,

Vilken härlig dag… som gjord för att fira midsommar, eller hur? Jag tänker nog gå ut och ta mitt morgonkaffe på uteplatsen, direkt efter jag skrivit ner det här.

Theresé, Anders och Sally har tagit sig till höga kusten bron, där stannade dom igår kväll och skulle sova. Kommer kanske förbi här innan fortsatt färd till Maltträsk. Vi kommer att joina dom imorgon, till grillkvällen, det blir säkert hur bra som helst. Och när jag skriver det så kommer jag ihåg vem som står i matrummet, på soffan... Barbapappa, kanske bäst att flytta honom innan dom isf dyker upp här, och innan Sally får syn på honom.

Hon som dessutom beställt en Bajjahappatårta, till sin födelsedag, så det får vi försöka fixa på något sätt. Sa till Theresé att den kan ju egentligen se ut hur som helst, Barbapappa kan ju bli precis vad han vill, så det skulle kunna vara en stor rosa sak med två ögon :)

Hm… undrar just vad Åke skulle vilja ha för tårta då, han som fyller år nu på måndag, mjo, det är inte bara ett, sa kärringá som blödde näsblod. Jag var ju på strömpilen och handlade i förrgår, dyrt och mycket blev det, men det är ju så då man blir fler i familjen under ett tag. Kom hem, hade låst in nyckeln, fick fara upp och hämta den på Berghem, där Nicco befann sig, sa till Åke, att jag handlat för 1400:-, men… ingen middag till oss. Snacka om att man kan få hjärnsläpp ibland, och nu börjar det kännas som om det är dags för semester så man får vila upp sig lite.

Nu vill jag önska er alla en riktigt trevlig midsommar, vart än ni må befinna er, vi kommer i alla fall att befinna oss här, från oss alla här på ”ettan” till er alla!

Kommentarer: 0 Etiketter: "bajjahappatårta" Sally Theresé Anders höga kusten bron Maria Lundmark Hällsten Åke Nicco midsommar Barbapappa näsblod strömpilen middag nyckel Berghem

Kaffe, decibel och goda nyheter

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 19 juni 2012 klockan 07:13,

Jag tror det blev kaffe för hela slanten igår. Först tog jag med termosmuggen och for på ”gammgården”, sen skulle jag upp till mamma, och där satt vi ute på deras gård, jag, syrran och morsan, sen tillbaka på ”gammgården” där Ingegerd bjöd på kaffe. Och hemma igen så var det dags för 16 trafiken på Timotejvägen.

Theresé tycker att jag kan ha en direktsänd radiokanal från 1:an på västerslätt, där jag kan referera hur tät trafiken är, om det helt plötsligt kommer en bil (som det gjorde igår) och passerar hela kön ända bort till rondellen, genar på vänster sida av rondellen och försvinner Skolgatan ner, tur att han inte fick möte där, minsann.

När hon sa det till mig så råkade jag ju sitta där ute och då, helt plötsligt kommer det en flärpande fjäril och ur min mun hoppade det några svordomar (ni vet ju vad jag tycker om dom där läskiga saker), då ändrade hon sig litegrann, om det här med radiopratandet, inte får man svära och helt plötsligt byta samtalsämnen då man snackar i radion :)

På tal om bilar, så dök det upp en lustigkurre igår, på mina föräldrars gård. Den Volvon hade allvarliga problem och om Camaron inte går igenom besiktningen på grund av ljudnivån, så skulle denna bil fått körförbud. Den lät som en folka fast 10 gånger värre, och det var inte bara bilen som lät, utan det gnisslade från bakhjulen, så man trodde att hela bilen skulle falla sönder.

Den försvann efter ett tag men dök upp igen, föraren sprang in i trappen och helt plötsligt slog stereon igång och det var inte måttligt på det ljudet, det dunkade så rutorna höll på poppa ut, och människor som passerade nere vid höghuset, 2-300 meter längre ner, kikade och vände sig om så dom höll på stå på näsan, kanske trodde dom att det var vi som satt och spelade dunkadunka på någon radio. Dessutom noterade vi att det satt en kille i bilen, då föraren kom tillbaka, men han kan ju inte ha varit annat än döv, då vi knappt hörde vad vi sa till varandra trots at vi satt 15 meter bort.

Nåja, kanhända var vi inte bättre själv, i den åldern, det skulle låta om allt, stereon, bilen, och hade man tillgång till en bärbar stereo så kunde man kånka runt på en sån med, bara för att kunna vrida upp ljudet och poppa lite, där man befann sig… skulle jag aldrig i livet göra idag :)

Mera kaffe blev det på kvällssidan då jag frågade om inte Jan A hade en decibelmätare i hans mobil och om inte han kunde komma hit och titta på våra blåbärsbuskar… och inte glömma att ta med mobilen. Så han och Ingegerd kom förbi… och tittade på buskarna :), drack en kopp kaffe och sedan mätte vi upp ljudet på Camaron, 90 decibel, och efter att Åke satt dit ett ändmunstycke, 85 decibel, så nu får det räcka, tycker vi.

Och slutligen… när jag ändå är inne på detta med kaffe, min kusin André, ringde för att tala om den goda nyheten att Dungers konditori, i Malå, öppnar igen, i ny regi, med bättre och längre öppettider, det låter ju fint det, så kan man få fortsätta njuta av livets goda på Dungers, i sommar. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kaffe "gammgården" mamma Emma gården 1:an radio Theresé fjäril referera Maria Lundmark Hällsten Volvo Camaro ljudnivå folka Jan A Ingegerd västerslätt svordomar

Det blir väder, var så säkra!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 17 juni 2012 klockan 06:05,

Nicco tog sig iväg igår morse och hamnade rätt dessutom, på Arlanda, där Theresé hämtade upp henne för vidare färd till Tierp arena där dom skulle kolla in lite dragracing. Första meddelandet jag fick var: Dom har toaletter med vatten här!!! :o

Ja, det är man inte bortskämd med häruppe på tävlingarna, det finns varken spolande toaletter eller vatten att tvätta sig med efteråt, tur då att man har buss med tillgång till vatten :)

Sedan frågade jag henne om det var bra väder där och om dom fått köra lite ännu. Fick till svar, från 10-11, har vi fått se tre motorcyklar (detta var klockan tolv) så med andra ord regnade det, och dom fick inte se mer heller. Men dom med biljetter skulle få gå in idag också. Så dom kanske skulle dit igen, beroende på vädret då, förstås.

Såg på vk.se att väder får vi räkna med till midsommar, det låter inte alls som en varm utesittarkväll, utan kallt och regnigt, men jag kan inte låta bli att undra varför dom ska behöva tala om det NU??? Vädret verkar ju vara lika lättpåverkat som… blodtrycket, det kan ändra på någon dag, och varför ska man då gå runt och tycka att det kommer att bli sk-t om man inte får sitta ute, eller man går och ser fram emot en varm helg som sedan visar sig bli helt tvärtom.

Det lär man ju få se då den dagen kommer, man kommer ju inte flytta till Bahamas bara för att det stänker på midsommarafton eller för att det inte kommer att komma snö förrän på julafton. Varför har alla blivit så begeistrade av vädret, man kan ju ändå inte påverka det, förutom möjligtvis, planera för att sitta inne?

Nå, nog om vatten och blöta, vi får se det från den ljusa sidan, idag behöver jag inte vattna blommorna här ute, inte heller behöver någon bränna sig i solen. Jag jobbar, därav den tidiga timmen då jag sitter här, usch, jag har inte alls sovit bra, var jättetrött klockan tio igår kväll så jag gick i säng, men somnade ändå inte förrän tolv och har vaknat varenda timme *suck*, men en annan är ju ledig tre dagar efter den här helgen så det känns ändå bra. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Arlanda Theresé Tierp arena toaletter vatten dragracing motorcyklar vatten väder midsommar regn blodtryck Maria Lundmark Hällsten

Är ni hugade eller sugna...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 12 juni 2012 klockan 07:57,

Jag fick dagens första födelsedagshälsning fån Järlåsa, det var inte en bild på en bukett liljekonvaljer, Theresé skrev att dom tyvärr redan var plockade men… jag fick en bild på en snigel, jojo, det är inte alla som får det inte :)

Jag tror att det blir fullt upp idag, vi har en som tar studenten, Niccos kille Rickard, så vi susar upp/ner/eller på sidan till Vännäs, men innan dess ska vi titta på skor, på strömpilen, sen hem och baka tårta, och kanske gå en promenad med snabeldraken. Så till er som känner er hugade eller sugna på en tårtbit efter middagen någon gång… det är bara att titta in.

Vi hade bastuträff igår, men vi skippade själva bastun och satt ute på baksidan av ”bastuhuset” istället, det var nog så skönt, då fick man andas in lite frisk luft, det var ju riktigt varmt och skönt då solen behagade att titta fram bakom molnet.

När jag kom hem satt Åke och varvade med Buicken, jag hade bett honom att kolla in vad det kan vara för fel på den, efter man gasat på lite med den så börjar den låta som en skördetröska och håller man inte lite grundgas så känns det som om den vill stanna av.

Han och Brälla hade stått och gnuggat sina grå, men kunde inte ”se” några fel, nå, så då for vi ut en sväng, hade tänkt oss till stilservice och investera i nya tändstift och luftfilter. Jag kör sa jag, för det är ju då jag sitter bakom ratten som den vill jäklas.

Och mycket riktigt, jag gasade lite på kyrkbron, släppte gasen när vi närmade oss rondellen och där blev vi stående, den vägrade i sten att starta. Tur att bilen är lätt (*ironi*) så vi puttade den åt sidan, kollade under huven, fick till slut igång den och kunde fortsätta till ”stil”.

Hem kom vi oss också, om än med ett något skumpigt färdsätt, då man var tvungen att hålla ner gasen även fast vi stod stilla vid alla rödljus. Nu var Brälla inne på att det är fel på en retur”nånting” som ska skicka tillbaka bensinen, men det gör den alltså inte så bilen får för mycket soppa (hur nu någon bil kan få det och må dåligt av sånt :) Nå, Åke provade blåsa bensinröret men det låter som om det är tätt, inget bubbel i tanken.

Han fick ta den bilen idag… jag kör Jeep jag, så vet jag att vi kommer oss iväg och hem igen.

Nä, nu ska jag se om Nicco klivit upp än, så det blir något gjort idag, önskar er alla en fin tisdag!

Dagen till ära, får ni två låtar och då vet ni också vad som snurrar i buicken just nu:

Och hälsningen jag fick av Jan A och Ingegerd:

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Järlåsa snigel liljekonvaljer bastu Buicken stilservice Åke gasade kyrkbron Maria Lundmark Hällsten strömpilen skor Rickard Vännäs Nicco Brälla bensinröret Jeep

Porrkliniken

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 30 maj 2012 klockan 07:01,

Jag ska börja med att förklara rubriken. Det är nämligen så… (ska försöka göra det kort) att Buicken inte ville gå som den skulle, vi for då och köpte nya brytare och fördelarlock, så Åke bytte dessa saker igår kväll och för att testa att bilen kändes pigg och rask så åkte vi ett varv på stan.

Vi kör västra Norrlandsgatan och då utbrister Åke –PORRKLINIKEN!!! Han vänder på huvudet och plötsligt får han rätt skärpa på ögonen, polarkliniken stod det. Jaja, sa jag, man ska aldrig upphöras att förvånas, det hade inte varit speciellt uppseendeväckande om det faktiskt hade funnits något liknande, seriöst, med tanke på hur det ser ut idag, men det lät lite grovt i alla fall :)

Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.

Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.

Jag hade betydligt sämre i ryggen efter röntgentagningen än innan, det var ju ett litet sträck/böj och vrid program man fick gå igenom, innan det var klart. Jag berättade för killen som skötte bildtagningen vad min läkare sagt, att dom skulle inte hitta något och om dom gjorde det så skulle det ändå inte kunna åtgärdas. Då sa han, att jag skulle se det så att om dom inte hittar något så vet jag i alla fall att det inte är fel på skelettet, och då kan man gå vidare med annan undersökning, så det är inte bortkastat. Och det köper jag, rakt av.

Sen blev det en blixtvisit hemma hos en kompis som bor granne med NUS, hem och hämta katten, iväg till veterinären som sa att nu får vi se hur hon mår om 4-5 månader, och då ska hon kunna gå obehindrat, operationen håller då än så länge, det kändes stabilt, sa hon.

Hem med katten, hämta en provtagningspåse (jag är nämligen med i ett forskningsprogram, där även Nicco och Theresé är inblandade), brände iväg till lab, på vårdcentralen, där Nicco satt och väntade. Vi blev aningens blodfattigare efteråt men jag tror vi överlever :) Sen handlade jag på kvantum och åkte hem för att påbörja middagen. Det var den dagen det.

Ser nästan ut som om man skulle kunna sitta ute ett tag idag, men man ska inte luras av solen, för inte var det då någon värme igår inte, och jag har ännu inte titta på termometern. Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: porrkliniken västra Norrlandsgatan Buicken polarkliniken förvånad röntgen södra entrén bild och funktion Maria Lundmark Hällsten kompis granne NUS katten veterinären lab vårdcentral Nicco Theresé provtagning blodfattig kvantum

Jaja, det var det det

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 28 maj 2012 klockan 07:11,

Vi firade morsdag igår, genom att vara ute hela dagen, förutom en kort sväng till Biltema, Åke installerade en cd spelare i Buicken, nog för att jag diggar att lyssna på gamla kassettband men tyvärr är det inte många band som håller måttet, dom går aningens trögt så nu gjorde han slag i saken och det blev jättebra.

Jag var på Granngården i förrgår, och köpte bland annat två stora fågelmats bollar, som jag hängde upp i tallen. Ni kan ju gissa vilka som var där först… kajorna förstås.

Så Åke tog ett snöre och släppte ner bollen en bit i tron att dom skulle tycka att det började svänga för mycket, men inte då, och då noterade vi plötsligt att den andra bollen var borta, som uppslukad av jorden, inte ens nätet var kvar. Aha, det var därför det hade varit en samling kajor härute förra dagen, dom hade fest dom rackarna. Släpat iväg den bollen kan inte ha varit det lättaste, men dom fick ju en stor belöning för arbetet.

Jag åkte upp på Mariehem och firade min mamma, på kvällssidan, med mig hade jag ett paket som Theresé skickat från Järlåsa och detta var till mig:

Ett teskrin, med en fin vers under locket, och givetvis en Sally teckning och ett kort på konstnären. En present värdig en mamma!

Jag är hemma idag också, ska ringa till min läkare om en timme och meddela det. Vad som retar mig, är just min husläkare. Jag nämnde ju detta om psoriasis, som kan sätta sig på lederna, och det kan man först kolla genom att man kan ha förhöjd sänka om så är fallet. Min sänka ligger på 27… och enligt vad jag har hört, så är den då förhöjd, men jag kanske är ute och cyklar, någon som vet?

Till svar av läkaren fick jag att detta var rätt så normalt, inget konstigt… men det kan vara psoriasis artrit, men det går inte att göra något åt… eller jo, men det vill du inte, för det är cellgiftsbehandling, och sån där artrit får man inte över en natt, var vad han sa.

Nämen jag har faktiskt haft psoriasis i över tjugo år, och problem med handleder, armbågar och fötter, till och från, varför skulle nu inte det kunna vara just sån artrit. Jo, sa han, det kan det ju vara, men… det är så svårt att kolla, så vi får se vad som händer… typ. Oj vilket engagemang han visar, eller var Maria lite spydig nu, mja, förmodligen.

Nå, ikväll är det bastu, om jag inte misstar mig, och Kerstin är tillbaka i landet igen, vi hejade då på hon och Jan B igår, då dom passerade. Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: morsdag hemma ute Biltema cd spelare Åke Maria Lundmark Hällsten läkare vårdcentral psoriasis artrit Buicken kajor boll nät belöning Sally Theresé Järlåsa

Cockelimox och pillerknaprande

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 19 maj 2012 klockan 09:18,

Jo hej! Jag ringde på vårdcentralen igår och fick lite piller att tugga på. Inte bara ett utan två, samt nåt cockelimox som skulle drickas mot hostan. Sedan ville jag att han skulle skriva ut en nässpray som jag vet att jag haft förut, som alternativ till vanlig nässpray som man lätt kan bli beroende av om man använder den för mycket, och då slutar det med att det är själva sprayen som gör dig tät i näsan.

Och den fick jag också, skönt, så nu ska det väl bli bot och bättring. Han pratade om nåt revben som man kunde hosta av eller muskelfäste, vilket Theresé lyckades med under hennes sista förkylning. Ont i ryggen gör det då, och nu är jag hemma, till minst, torsdag eftermiddag, eftersom jag egentligen bara skulle ha jobbat i helgen och sedan varit ledig i tre dagar.

Vi såg på Ola-Conny och Morgan igår, och det hjälps inte, jag tycker dom är för lustiga och vilka språkförbistringar det är, men dom klarar sig rätt hyggligt ändå. Som nu när dom var i Afrika och han skulle fråga om det fanns noshörningar där och han säger: nosehorn, a big animal, that lives in the citys of Africa. Guiden såg väldigt frågande ut, skakade på huvudet och sa att såna djur har vi inte här. Men se, på slutet av guidningen stötte dom på noshörningarna, och dom fick tillfälle att reda ut vem som sagt vad och vad som menades.

Annars gjorde vi ingenting, faktiskt, jag höll på somna redan vid nio och då sitter man bara och försöker hålla ögonen öppna. Nicco var ute och jag har sagt att jag inte går och lägger mig förrän hon är hemma, och så är det bara, plågsamt eller inte.

Nicco som förövrigt ska dansa idag (kulturnatta ni vet), med dansgruppen Roundabout, så då vet ni det också.

Eloise är det sämre med, hon vill inte gå speciellt mycket och vi som hade planer på att introducera henne här nere, nu i helgen, så hon och Enya skulle få nosa och känna av varandra, men nu tror jag att vi väntar till på måndag i alla fall, då ska jag ju till veterinären där dom ska ta stygnen och då får hon känna hur hennes knä känns, men det kan ju också vara så att hon var ”för” piggelin från början och nu är hon som hon egentligen skulle ha varit. Vi får se vad dom säger.

Åke ska byta startmotor på Buicken idag och jag sätter mig nog ute om vädret tillåter det, och bara är… inte så pjåkigt minsann. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: vårdcentralen cockelimox piller nässpray Theresé Nicco Eloise Maria Lundmark Hällsten

Horv och haharoner

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 13 maj 2012 klockan 08:34,

YEEESS, jag har vunnit… en BMW, och jag har inte ens varit med och tävlat :-) Kolla bara mitt mejl jag fick igår, från en Marie Svensson: You have won a BMW X6 Concept Car and £750,000.00GBP. with Ticket number: 7554-1189 and Serial number:BMWP/ E-W 7217-9501Contact Mr Larry Quester, bmw Agent with Name, Country, Age,Tel,occupation

Konstigt att Marie Svensson inte skriver på svenska, men hey, hon kanske vill vara lite internationell, vad vet jag. Nä, jag förstår verkligen inte att dom ids, varför skickas det sånt här skräp, ja, givetvis för att dom på ett eller annat sätt kommer att lura av en ett nummer till visakortet eller dylikt, i slutändan, men jag är ledsen, jag går inte på det, inte idag.

Jag pratade lite med Sally igår, barnbarnet ni vet, som fyller två år om 1½ månad. Hon skulle äta horv till middag, gissar på horv och haharoner då, sen berättade hon om hajapappa, vilket naturligtvis är Barbapappa. Det är nu det kan ploppa ut vad som helst ur munnen på dom och man får försöka gissa sig till vad det är dom säger.

Lillbrorsan tjatade om pillocka, då han var liten och inte en människa begrep vad han menade… ibland var han ytterst nära ett nervöst sammanbrott då alla stod som frågetecken och han upprepade pillocka, pillocka PILLOCKA, flertalet gånger. Tills äntligen, en dag, då mamma skulle upp på affären och han börjar återigen med sitt pillocka, och vid affären står en pojke och håller i en ishockeyklubba som han pekar på… jamen givet, det vara ju ishockey han ville spela. Hur enkelt var inte det, eller… ja.

Det som Theresé berättade att hon läst någonstans kan då inte missförstås, det var nämligen en kille som tyckte att keso (ostmassan som många äter) kan liknas med köttfärsås, hur då, tänker man ju genast, ja, det är ju färsen från ett malt mumintroll, moahaha…. Usch då, nu har Maria skrivit något grymt, över till nästa stycke.

Vi fick hem Buicken igår, men det var inte ”bara” att åka och hämta den. Först skulle den tjuras ett tag och inte gå igång, sen skulle den köras över ett våldsamt lerigt ställe och det gick fint men sen gick det hål på bensinslangen så det var också tvunget att åtgärdas, men nu så.

Vi tog en glidarsväng igår och den är verkligen skön att ratta runt. När vi kom hem, så kom Tord, Camilla och förste kattborstartjejen Ebba, gåendes. Vi stod härute och pratade och sedan fortsatte vi in i huset med lite kaffe och annat, som kunde värma upp frosten från kroppen, det var verkligen ingen värme ute i blåsten.

Ser ju betydligt bättre ut idag, men det får man väl inte skriva för då… kan det börja storma eller något sånt. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: BMW Sally Theresé horv och haharoner hajapappa Barbapappa pillocka Maria Lundmark Hällsten mumintrollet keso Buicken Tord Camilla Ebba

Det värsta han någonsin sett!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 03 maj 2012 klockan 06:19,

Följande finns att läsa på netdoktor.se, där det skrivits om sjukdomen MS, och jag citerar: Risken ökar om man vet att man haft sjukdomen körtelfeber.

Hm… den meningen måste ju innehålla nåt fel, för annars innebär det att OM, man faktiskt haft körtelfeber, och INTE vet om det, så blir alltså risken inte större att man kan få MS… man vet ju inte.

Samtidigt som det vore fruktansvärt konstigt om man haft körtelfeber, och inte vetat om det. Vi har nämligen viss erfarenhet av just körtelfeber, här i familjen.

Det var Theresé som åkte på den då hon var 13 år. Hon låg pall i våran tv rums soffa, i tre veckor, med hög feber. Uppe på infektion, frågade dom när vi var inne på den tredje veckan, om jag ville att hon skulle läggas in där, men själv ville hon ju inte det, så hon slapp.

Hon var på vårdcentralen, innan dess och träffade en viss läkare som sa, då han såg henne: Det var det värsta jag sett, hur du ser ut! Det lustiga med det var att samme läkare, året innan, jobbade uppe på akuten, den gången hade Theresé nässelutslag, och det var inte måttligt heller, då han fick se henne då, sa han exakt samma sak: Det var det värsta jag sett, hur du ser ut, med ett tillägg, han önskade att han haft en kamera för då skulle han ha fotat henne.

Theresé tyckte inte att läkaren var speciellt snäll, vadå det värsta han har sett, hmprh!!!

Ser ut att bli en relativt fin dag idag, sopbilen har precis kört förbi, ja, inte den som samlar upp skräpet från soptunnorna, utan dom som sopar vägarna, igår tog dom trottoaren, så nu kan man snart ta hit fönsterputsaren.

Jag jobbar till två, så jag vet då vad jag ska göra nu… frukost. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: netdoktor.se körtelfeber MS Theresé läkare vårdcentral Maria Lundmark Hällsten infektion soffa sopbilen trottoar

Fem kors i taket!!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 25 april 2012 klockan 07:19,

Man kan inte tycka om alla… jag vet, det är så, och man behöver ju inte göra det heller, ingen är ju tvingad till det. Förhoppningsvis kan man också undvika att måsta vistas på samma ställen med en man tycker mindre bra om, eller hur?

Eller så kan man försöka hjälpa en annan människa som har problem att komma överens med en tredje part genom att… rita kors i taket. Eller hur det nu var, haha.

Det är så att både Niccolina och Theresé, gick en gång i tiden på miniorerna, en dag i veckan, i kyrkan, och igår, då vi satt vid middagsbordet kom en ur personalen gående. Nicco berättade då att det finns fem kors, ritade i taket i kyrkan.

Ehh, ok? Sa jag och såg lätt konfunderad ut. Jo, det var nämligen så att varje gång Theresé och Carro, inte bråkade, så ritade Birgitta (ledaren) ett kors i taket. Och dessa kors fanns kvar då Nicco började där, X antal efter Theresé slutat i kyrkan. Undrar just om dom finns kvar idag också :)

Då berättade jag om min farmors köksbord, det hade också en historia nedpräntad. Det började redan då min pappa var liten och med fem barn runt köksbordet så var det kanske inte alltid så lugnt och fridfullt då dom skulle äta.

Min farmor, införde då en ny grej, varje gång dom skötte sig exemplariskt och åt upp maten, så kröp hon ner på knä, kravlade sig under bordet och skrev upp datum och händelsen under bordsskivan. Detta var tydligen effektivt, om det nu berodde på att dom tyckte det var kul att se morsan krypa under bordet eller om det var roligt att få sitt namn skrivet, förtäljer inte historien.

Detta fick även Theresé uppleva, då hon var liten, men då var det inte för att hon inte skötte sig vid middagsbordet, utan farmor antecknade då hon var duktig och åt upp all mat. Idag tror jag inte att bordet lever kvar, det är några år sedan min farmor och farfar dog, och bordet har nog även det, fått vandra vidare. Synd, det var ju nästan som en större dagbok.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: miniorerna kyrkan Theresé Nicco Niccolina farmor barn köksbord middag Maria Lundmark Hällsten personalen kors i taket

Såååå nära...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 17 april 2012 klockan 06:21,

Nu har jag min ”gamla” potatisskalare lagad och i tipp topp skick igen… fast som Åke påpekade, det kostade 300:- att få den fixad också. Hm, nu är det inte så dråpligt som det låter, det var något på hans svets som var trasigt och därför var han tvungen att köpa en ny sån grej, därav kostnaden, men den hade han ju behövt köpa för eller senare ändå.

En annan dråplig grej, ni vet, vi vann ju två nya bingolotter så vi spelade igen, nu i söndags, och kolla min lott:

Jag fick tidigt in en fyra och saknade bara 9:an för att vinna en bil.

Det blev sedan 4, 10, 3, 1, 5 och 7, men inte 9. Jag gjorde mig förberedd på att skrika varje gång vi var inne på den raden… men det blev aldrig mer än att dra in luft i lungorna, sedan hålla andan en sekund och avsluta med en svordom, nä nu blir det inget mer bingolotto på ett långt tag, igen.

Det var ju något vi spelade alltjämt, förut, för 20 år sedan. Någon helg satt vi med 4-5 lotter var och det gick det med, men inte idag, med dom lottpriserna som är.

En av dessa helger då vi laddat med en hög lotter så fick jag våldsamt ont i halsen och febern steg fort. Det slutade med en resa till akuten där det konstaterades halsfluss. Theresé hade ingen lust att åka med oss dit utan hon propsade på att stanna hemma och sköta ställningarna med bingon.

Nu var hon ju inte mer än en 7-8 år och inte menade vi ju att hon skulle kryssa i alla våra lotter, men se, hon hade gjort ett gott försök att hinna med. Hon var aningens förtvivlad då vi kom tillbaka, att hon inte fixat alla lotterna. Vi fick förklara att det aldrig varit tanken, om hon hade hängt med på en lott så hade hon ju gjort det bra.

Känns skönt att jag bara jobbar idag, sen är jag ledig fyra dagar, jag har inte sovit mer än 5 timmar med störd sömn, dom senaste nätterna och jag håller på känna mig ganska sliten. Dessutom håller nu mina revben samt rygg på göra ont, av allt hostande. Nåja, jag överlever nog detta med. Jag önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: potatisskalare Åke svets 300:- helger bingolotto Maria Lundmark Hällsten jobba tisdag Theresé

Vilken tur att man är ledig

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 14 april 2012 klockan 06:53,

Inte trodde jag då att jag skulle kliva upp 6… en lördagsmorgon, där går ju gränsen till galenskap. Men vad gör man då man tror man håller på att kvävas och ena ögat har beckat igen så man skulle kunna trott att någon varit framme med superlim? Jo, man kliver upp och ser glad ut och tänker att det är då en jäkla tur att man inte jobbar idag.

Och med tanke på min förkylning så kommer jag att tänka på Theresé, hm… hur kan det komma sig eller är det för att hon säkert var en av smittokällorna till mina besvär, nå, vi pratade om barn och deras uttal på vissa saker, då dom var här i påskas och hon kom själv ihåg en liten incident då hon var runt 4-5 år.

Vi var uppe i stugan och min lillasyster Emma, som nu är 1 år yngre än Theresé, var också där. Dom umgicks ju en hel del och vid detta tillfälle hade något hänt som gjort Theresé tvärilsk. Själv satt jag därute vid grillen då Theresé kom dundrande, hon vänder sig om mot Emma som står på trappen uppe vid lon, och fräser högt: OCH JAG HETER INTE THEVESÉ…JAG HETER THELESÉ!!!

Hahaa… ja, så kan det låta. Och då vet jag att jag en gång läste i Hemmets Journal om en liknande händelse på ett dagis. Dom pratar om djur och räv var ett av samtalsämnena, en pojke börjar skratta åt en annan pojke och säger: Men det heter ju inte läv… det heter jäv!

När jag kom hem igår kväll så låg det en stor hund ute på gården, jag noterade snabbt att det var Tova och gissade därmed att åtminstone Brälla skulle vara hemma hos oss. Och min gissning var rätt, Brälla och Lena hade vägarna förbi då dom var ute med Tova så dom tittade in.

Och jag kikade i mitt bloggarkiv för ifjol, och där går det att läsa att vi, den 9/4 grillade entrecote här ute och Brälla, Lena och Hanna hjälpte till att äta upp den. Så vi hade aningens mindre snö då, än idag. Men snart så är den borta i vilket fall som helst. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: galenskap lördag Theresé Thevesé Thelesé Emma räv läv jäv Maria Lundmark Hällsten Brälla Lena Tova Hemmets Journal

Den resan hade kunnat bli kort

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 11 april 2012 klockan 08:38,

Jag (och Nicco) fick en present av Theresé och Sally, då dom kom hit i påsk, ja, inte bara dom orangea tärningarna som ska sitta i Camaron utan också världens förkylning. Ont i halsen så det jag koncentrerar mig mest på, är att andas och att svälja, vilket inte är så lätt. Huvudet känns just nu som en betongklump, men det kan ju också bero på att jag vaknat med en timmes mellanrum, hela natten.

Jag köpte en tablett på apoteket som skulle bedöva det onda i halsen, perfekt tänkte jag, en sån tar man ju då man går och lägger sig, men på mig funkade den då inte. Jag kan känna en viss bedövning längst in i gommen men thats it, och det är inte där jag har ont.

En av gångerna då jag vaknade, så hörde jag ett knäppande ljud, tänkte först att det var katterna som provade på ett utbrytningsförsök, men då jag klev upp så hörde jag att ljudet kom från matrummet, och vet ni vad jag tänkte… tänk om det är någon som försöker ta sig in via balkongen.

Jag gick in där och lokaliserade ljudet till takdropp som studsade mot rutan, ingen inbrottstjuv. Det mest knepiga var ju nu, då jag läste på vk.se om inbrottstjuven på Grisbacka, inte alltför långt härifrån, som försökt ta sig in via altandörren, jojo.

Åke har ju sin transporttidning och den brukar jag läsa ibland, i nummer 4 stod det om den farliga järnvägen, när dom i början på 1800 talet, resonerade kring frågan om järnvägens vara eller inte vara. En läkare klargjorde i medicinska termer att människan inte skulle överleva i det lufttryck som uppstår då ett tåg rör sig med en hastighet av 30km/timmen.

I Sverige diskuterades tåg mellan Stockholm och Uppsala men hur skulle det kunna bära sig när det räcker med två hästdilligenser för att klara hela passagerartrafiken, fnyste skeptikerna. Ja där ser man, jag undrar vad dom skulle ha sagt om dom levat idag, och fått se vad som hänt med utvecklingen.

Min första tågupplevelse var vid 12 årsåldern och jag och min klasskompis Annica, skulle åka tåg till Gällivare, för att sitta barnvakt till mina två ohängda kusiner, som bara var några år gamla. Ja, inte enbart för att vara barnvakt, utan även för äventyrets skull.

Den resan kunde ha blivit jättekort. Tåget stannade i Vännäsby och då trodde ju vi att det var Vännäs, där vi skulle hoppa av och byta tåg, vi greppade våra resväskor och var på väg mot dörrarna då tåget startade igen med ett ryck. Vi stod där med långa näsor och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Men vi fann oss i våra öden och tänkte att vi får se vart vi hamnar, och det blev ju rätt i alla fall. Vilken tur att vi inte hann hoppa av, för då hade vi fått vänta i evigheter på tåget till Gällivare :)

Önskar er alla en fin onsdag, för min del blir det nog till att kurera sig… ordentligt.

Kommentarer: 0 Etiketter: present jag och Nicco Theresé Sally tärningar förkylning Gällivare transport tidning järnväg Stockholm Uppsala läkare tåget kusiner Annica

Skansen

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 09 april 2012 klockan 07:56,

När vi flyttade hit så fanns denna karaff och två dricksglas, i början trodde jag nog att det var något fel på glaset eftersom det såg ut att ha krackelerat totalt, men det ska tydligen vara så.

Åke hittade sedan ett ölglas i samma stuk, på en loppis och betalade fem kronor för det, så samlingen utökades:

Nu letade Theresé reda på lite info och vi fick lära oss att glasserien är skansenglas, och det finns nog i olika former och skepnader. När vi var på Mattex, sålde han ölglasen där, men inte till priset av fem kronor som Åke köpte sitt för, nä, det var lite dyrare, 150:-/styck, men då fick det vara för vår del.

Och nu då vi var till Rödåsel antik hittade vi dessa fyra dessertskålar, så det var dom vi köpte till ett överkomligt pris, ett litet fynd tycker jag, 25:-/st, och nu får jag nog rensa en hylla i vitrinskåpet så vi får ställa in dom där.

Apropå Skansen så har jag fått höra, antalet gånger, om då jag var där för första gången, jag var väl runt 3-4 år och var jätteimponerad av huset där grisarna bodde. Dit ville jag prompt och mina föräldrar undrade vad jag skulle göra med grisarna då, som bodde där…äsch, sa jag, dom trampar jag bara på. Så enkelt var det med det, inga krusiduller där inte.

Om en halvtimme ska jag skjutsa ut Theresé och Sally till flyget, nu ska dom hem och påsken är väl i stort sett över, även fast skolorna är ledig resten av veckan. Och allt julpynt har ni väl nu slängt ut eller packat bort, för visst är det så man säger, julen vara in till påska, men nu är den ju körd.

Men jag ska villigt erkänna att julsakerna åkte ut betydligt snabbare än så, här hemma, förutom fyra saker, som faktiskt sitter kvar, fyra röda spiraler som sitter i taklampan i matrummet, jaja, jag får väl plocka ner dom nu då. Önskar er alla en fin, annandag påsk.

Kommentarer: 0 Etiketter: krackelerat glas karaff ölglas Mattex Rödåsel antik Skansen glas grisar hus Theresé Sally påska julpynt annandagpåsk

Beverly Hills minnen

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 06 april 2012 klockan 08:55,

Sally förbereder sig för sin första lastbilsfärd:

Morfar Åke hade varit och hämtat lastbilen på verkstaden och skulle upp på jobbet med den.

Theresé skickade två bilder till mig, tidigare i veckan och jag undrade vad sjutton det var, jag kollade och kollade och tänkte att det var något dom hittat i huset dom håller på att renovera men så kände jag igen något och jag insåg vad det var.

Jag vet att jag skrivit om detta för längesedan men här kommer det igen. Vi var uppe i Malå med vår andra buss Beverly Hills, vi hade backat upp bakhjulen på några rejäla träbitar för att inte sjunka ner i gräset.

Vi skulle sedan upp till Piteå och se lite dragracing, Sam, min ingifte morbror stod vid bussen och dirigerade, sedan tog han träklossen och slängde in i bussen, Åke frågade om han fick in bägge, och jag vet inte riktigt om dom missförstod varandra, antingen letade dom efter den andra eller så tog Åke för givet att bägge klossarna var inne i bussen.

Nu var dom ju det… inne i bussen alltså, men den ena klossen hade efter Åkes våldsamma rivstart med bussen, fått klossen att snurra runt och följa med däcket så klossen sköt upp genom plåten och hamnade halvvägs inne i bussen, en liten liten bit från gasoltuben som stod placerad därbak.

Det visste vi inte förrän vi var framme i Piteå, kanhända att det var därför folk tittade på oss då vi passerade, det är ju inte alla bussar som åker runt med en stor träklamp hängandes ner bakom bakhjulet och nästan ligger ner på backen.

Idag blir det lunch/middag i Norum, hos mina föräldrar, ja dom bor inte där, min pappa har byggt dom ett litet ställe med både verkstad och lägenhet. Ska ta med kamera idag så kanske ni får se lite bilder därifrån.

Dagen ska ju enligt seden vara lång, men Nicco trodde inte på mig då jag sa att kyrkklockorna skulle ringa tre timmar idag, bara för att vi skulle bli smått galna, nä, jag tror att den här dagen kommer att gå lika fort som alla andra har gjort. Långfredag eller inte. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sally morfar Åke lastbil verkstaden bussen Theresé träkloss träklamp Sam Malå dragracing Piteå Nicco långfredag

Jag och apparater suck

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 05 april 2012 klockan 06:22,

Det var Janne och jag som tog promenadturen igår, Kerstin fick så ont i benen i förrgår så det var bäst för henne att ta det lugnt. Sen rullade dagen på, jag började hemma hos ”gammbossen”, där det bakades för fullt. Drack kaffe och shake och åkte vidare.

På barnens hus hämtade jag bilbarnstolen och stod och kollade på barncykelhjälmarna, men köpte ingen, gjorde ett stopp på Biltema för att köpa cykelbarnstolen, men den fanns inte, stod och klämde på hjälmarna men köpte ingen. Åkte vidare på Jula, och se, där fanns stolen… men ingen hjälm i rätt storlek, *suck*.

In på Ohlsson tyger och köpte tyg till påskduk, vidare på buketten och sedan in på barnens hus igen, för att köpa den där hjälmen som jag kunde ha gjort från början. Sen brände jag upp på Kvantum, vi ska ha fikabesök ikväll så det behövdes något till kaffet.

Där skulle jag panta flaskor och jag förstår inte varför det ska vara så speciellt, det där med maskiner och jag, alltid är det nåt som inte ska fungera. Maskinen talade om för mig, varannan gång jag stoppade in en flaska: Botten först *blinktjutblink*, till slut håller man på bli galen, jag sätter ju in botten först.

Det är snudd på att man börjar fräsa tillbaka till apparaten. Och sedan börjar den gapa igen men nu med följande text: SLÄNG INTE IN FLASKORNA!!! *Blinktjutblink*. Nämen jag slänger inte in flaskorna…ju.

Dom sista två flaskorna fick icket passera, maskinen påstod att jag lade in dom fel väg, vilket jag INTE gjorde, jag vände mig till en snubbe som stod vid den andra apparaten och frågade om han ville ha dom och testa där, men han sa att jag skulle prova att kasta in flaskorna istället, det brukade han göra då det tjorvade, jag testade och hör och häpna, nu försvann flaskorna men inte fick jag några pengar för det inte, haha…jaja, jag överlever nog utan dom är 4 kronorna.

Sen har jag pimpat vår syren buske, med fjädrar, plastägg och några ägg med metallfärg, hm… nu fattas det väl bara att skatorna tror att dom är en skatt och flyger iväg med dom.

Jag påskade till det lite inomhus också, kan ju vara trevligt. Och nu hänger även våra sovrumslampor på plats, det blev jättefint.

Hämtade sedan Theresé och en nyvaken Sally på flyget, och väl hemma gav jag Sally en kaffeservis i plåt som hon sen sprang runt med resten av kvällen och bjöd på kaffe ur. Nu är det jobb som väntar sedan blir det påsk ledigt. Önskar er alla en fin skärtorsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: pimpade syrenbuske Barnens hus Biltema Jula cykelhjälm Buketten Ohlssons tyger Kvantum Theresé Sally flyget påsk skärtorsdag

hoppitossanmossa@hotmail.com

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 30 mars 2012 klockan 08:04,

Det är några år sedan nu, då man gick datakursen och tog sig körkortet för sju delar, bland annat Word. Den enda biten jag använder mig av, idag. Det där konstiga Excel klarade jag av då, men fråga mig inte hur eller vad jag tycker om användningen av det, fy tusan, håret krullar sig på armarna bara tanken på att öppna upp ett kalkylblad. Paint, javisst, jag klarar nog av att göra en presentation… om jag får lite tid på mig.

Nå, en av sakerna vi skulle göra under den kurstiden, var att öppna ett hotmailkonto. Vi hade fått in en ny i gruppen, en tjej, gissningsvis några år ålder än jag. Hon satt sig naturligtvis bredvid mig och kunde inte alls så mycket om datorer eller internet.

Men det må ju så vara, alla är vi ny i början och man ska ju läras av någon. Nu hann hon berätta för mig att hon skulle söka jobb på polisstationen (ingenting jag hade gissat på, men vad vet man, och man ska ju inte ha förutfattade meningar) och i och med att hon nu skulle få sig ett hotmailkonto kunde hon ju sköta viss kontakt via det.

Ett av fälten man måste fylla i är ju att komma på ett namn på kontot, och vanligtvis är ju att använda sig av för och efternamn och några krumelurer, eller ett smeknamn… ja ni vet ju säkert hur det går till. Hon skulle absolut ha den knepigaste mejladressen, typ…hoppitossanmossa@hotmail.com *suck*.

Vad tänkte hon på där??? Skulle hon använda den adressen då hon skulle söka jobb och hur seriöst ser det ut, eller är det bara jag som är fin i kanten?

Jag undrar idag hur det gick för henne…fick hon sig jobbet hon sökte eller hamnade hon i några rullar någon annanstans, ja, det lär man aldrig få veta, så det kan man nog sluta grubbla på.

Jag har idag, på en vecka, tappat, förlorat, mist, 4.1kg, jojomensan, och det känns bara fint. Ännu finare att det är fredag idag, min bästa dag och snart går jag på en lite längre ledighet då Theresé och Sally kommer hit. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Word Exel datakörkort hotmailkonto polisen 4.1kg Theresé Sally

Nu var det gratis

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 27 mars 2012 klockan 09:03,

Jag känner mig verkligen smickrad, jag hade över 64 000 besökare i förrgår, närmare 18 000 dagen därefter, men jag tror inte riktigt på det där, faktiskt, utan VK:s statistik räknare har förmodligen fått ett frispel… eller två. Men det kan jag ju knappast göra något åt, utan jag får väl låtsas att man plötsligt blivit jättekändis och populär :)

Ännu mer smickrad blev jag då jag ställde mig på vågen i morse, 1,8 kilo mindre sen i fredags, alltså på 4 dagar, inte illa pinkat, tycker jag och klappar mig stolt på axeln.

Vågen som förövrigt är alldeles splitterny, kolla här:

Den fick jag minsann alldeles gratis, apropå gårdagens blogginlägg om gratis saker som man egentligen betalar för. Jag har nämligen varit med i något som heter GFK, där ska man en gång i månaden fylla i vad man handlar, inte mat, utan schampo, tvål, smink, kläder, hushållssaker och såna grejer.

Sedan får man poäng och dom poängen får man sedan byta in till saker man vill ha. Jag valde vågen och fyra av dessa koppar, samt en Alvar Aalto ljusskål:

Kolla in min grytlapp som jag fick av mamma igår, den som hänger där bredvid koppen. Den har hon köpt på någon marknad dom var på i helgen och jag tyckte tyget var jättefint, ingen som vet om dom sett det någon stans här i stan? Hon som gjorde grytlapparna hade köpt det i Finland, men jag tänkte att det kanske kanske, kunde finnas en liten stuvbit, även här, har man tur så :)

Förra gången jag valde mig något från GFK så tog jag kameran som jag fotar allt med i dag. Det är ju fint att man får saker för det man gör, men nu gav jag upp, jag känner inte att jag ids hålla på mer med det utan pysslar på med annat istället. Så jag tar mina gratis saker och tackar för mig, tack tack!

Jag fick sällskap en bit på min promenad igår, Ingegerd och Jan A dök uppe därnere i backen och hade ärenden åt samma håll så vi gick tillsammans en bit. Idag ska jag gå lite senare, jag ska höra med Birgitta om hon har lust att följa med, men det tar jag som sagt sen, innan dess har jag tänkt mig på barnens hus för att kolla om dom har kvar bilbarnsstols uthyrningen, vi behöver ju en stol till veckan då Sally och Theresé kommer upp. Sen går jag nog en sväng på Willys och handlar lite inför kvällens middag.

Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: gratis våg GFK smink koppar grytlapp mamma marknad Jan A Ingegerd Birgitta Willys barnens hus Sally Theresé

Jodå, så kan det gå...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 17 mars 2012 klockan 09:06,

När jag var uppe hos mamma för några dagar sedan så skulle hon in i tv rummet och hämta en sak, och… precis som om det hade varit jag, så hakar hon fast tån på tröskeln och flyger in i tv rummet med huvudet före. Hon hade enbart tur att flygningen avslutades innan hon träffade av bordet därinne, och hon klarade sig med ett uppskrapat knä.

Hon frågade Nicco om jag berättat flyghistorien för henne men det hade jag inte, då mamma började berätta så avbröt Nicco henne med orden: Meh, det är ju precis som mamma ju! Hon brukar ju ramla överallt, men hon faller aldrig, hon bara vevar med armarna. Hon föll ju inne på Maxi… eller vart det nu var, visst gjorde du?

Njae, det gjorde jag inte men väl, på många andra ställen, och just det tillfället hon nu refererade till var inne på Kicks, ni vet, ett litet snedsteg och man roterar ett kvarts varv och låtsas som om det regnar :) När vi sedan skulle upp och fika hos mamma, så halkade jag och Nicco som gick bredvid hann säga: HEJ DÅ! När jag började få upp fart, men jag klarade mig med ett litet spinn, så resan blev inte så lång som hon trott.

Nicco fick ett paket från Järlåsa igår, innehållandes både det ena och det andra, bland annat en snygg telåda, med olika teer och två marmeladburkar, den skulle ju jag till och med kunna tänka mig att ha härnere. Sedan fick jag två paket också, ett från Sally med avlånga servetter i och i det andra paketet en kniv… brödkniv gissar jag, så den får jag testa idag, och inte att förglömma påshållaren som Theresé gjort, bild kommer sedan. Tack Theresé!

Har vi nu tur och solen lyser vid lunchtid så kanske vi sätter oss ute och grillar en korv, varför inte, behändigt, gott och med solen uppe så får man nog lite värme också, plus friskluft, jodå!

Nu har vi då i alla fall snart, överlevt en vinter till och speciellt problematiskt med halkan har det ju inte heller varit, men det beror ju också på den relativt korta vintern vi fick. Nog kan det komma bakslag nu och någon månad framåt men dom blir aldrig så hemska. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: mamma Nicco meh Maxi ramla halka snedsteg Theresé Sally Järlåsa paket påshållare kniv korv grilla

Små lurviga rackare

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 05 mars 2012 klockan 06:10,

Igår testade jag att göra potatismos som jag lindade in i vårrullsdeg, nåt liknande som gjordes i programmet halv åtta hos mig. Inte alls så tokigt och något annorlunda. Mina testkaniner var mina föräldrar, och dom tyckte då att det smakade bra… och dom överlevde dessutom :)

Sedan kom Emma (syrran) och hennes sambo hit på kaffe, och jag fick äntligen ge min julklapp till henne, något försenad men vad gör man då man glömmer bort den hela tiden, och sedan lägger man undan den i skåpet, och inte kommer man ihåg den bättre för det, inte. Men nu så, var det avklarat.

Jag berättade att Theresé varit på antikmässa i lördags och där hittade hon vår gädda, som vi har på toaletten… inte en riktig, men väl en i porslin från Gustavsberg. Dom ville 3200:- för den. Men… den var förmodligen hel, vilket inte våran är längre.

Nä, sa pappa, era katter är duktiga på att förstöra saker, dom har ju gjort sönder två bröllopspresenter för er också. Det hade jag totalt glömt bort, men så är det faktiskt.

En ljusanordning med sju glaskoppar inuti, den åkte i golvet från två meters höjd, samt en glas sak med stenar och blommor som satt i en STOR blomkruka, som dom rev ner i golvet och när dom gjorde det så hoppade dessutom elementet ner från sitt fäste och där hade vi sån rackarns tur att det stannade vid det, när Åke skulle sätta tillbaka det började det rinna vatten. Det hade ju lika gärna kunnat hända då vi inte var hemma, och då hade man kommit hem till en simbassäng.

Numer håller dom sig i alla fall något lägre ner mot golvet… tror vi då i alla fall, eller ja, hatthyllan har dom ju faktiskt varit upp på, och fråga mig inte hur, men det klarar dom av, dom små lurviga skurkarna.

Från och med idag ska vi jobba efter nytt schema, vilket innebär att jag är ledig imorgon och på onsdag, istället för på onsdag och torsdag. Sedan kommer jag att jobba två dagar mindre/4 veckors period, men jag tror inte att det kommer att märkas av så speciellt mycket, det blir säkert bra.

Nu är det frukostdags, önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: föräldrar testkaniner gädda Theresé antikmässa Emma sambo julklapp katterna simbassäng

Vissa saker är på samma plats...igen

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 28 februari 2012 klockan 08:03,

Jaså, man har namnsdag idag, det hade jag glömt bort, men det var väl inte så viktigt egentligen. Eller så fick man ännu en anledning att få fira lite, vi får se :)

Apropå namn så pratar dom just nu om ovanliga namn, på nyhetsmorgon, och man skulle twittra eller mejla in om man visste av ett ovanligt namn. Jag har nu gjort det, som många av er vet så hade min mormor ett något annorlunda förnamn, nämligen… tadaaa, Sadura, och en av hennes bröder hette… håll i er, Karner. Det är väl ovanligt så det förslår?

När Åke såg min fototriss undrade han vart jag hittat det där kortet, han tror att det är han eller möjligtvis hans storebror Ove, som står vid cykeln. Han plockade fram lådan där jag grävt fram kortet och där blev han sittande resten av kvällen, det var inte bara ett fåtal kort i den lådan inte.

Jag hittade några stycken och sa, nämen här är Theresé… eller, nja, är det Nicco? Det är Nicco sa Åke, jamen det här är Theresé, nä, det är Nicco, sen kom Nicco ner och jag frågade henne, hon visste, det var hon, men dom var så skrämmande lika varandra då dom var små, så jag måste titta på sakerna runt omkring får att se skillnad.

Sen hittade jag några kort på svärmora då hon fyllde 50 år, och hon satt inne i deras tv rum, som numer är vårt matrum, och gissa om jag blev förvånad, tavlorna som vi hängt upp på varsin sida av Amerika klockan, en på en drottning och Mona-Lisa, hade dom då, 1978, på exakt samma plats, förutom att Mona-Lisa hängde till höger. Ha, vad lustigt egentligen, att dom kommit tillbaka på sin gamla plats utan att vi ens vetat om att dom hängt där.

Vissa möbler har jag också noterat, stod på samma plats som dom gör idag, på några av korten. Och dukar, gardiner och en och annan lampa lever fortfarande kvar.

Näpp frukostdags, sen får vi se vad man gör. Ha en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke namnsdag Maria Theresé Nicco kort fototriss låda svärmora möbler tavlor Sadura Karner Mona-Lisa

Apropå Reinfeldts besök

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 16 februari 2012 klockan 12:15,

Theresé ringde upp Åke igår och funderade om han inte hade några frågor nu... till Reinfeldt/ regeringen. Du som alltid säger att du ska fråga regeringen.

Nu vet ju både hon, Åke och jag, vem som egentligen ÄR regeringen, inte är det Reinfeldt i alla fall, det är ju jag, ju :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Reinfeldt Åke Theresé regeringen

One way ticket!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 januari 2012 klockan 08:53,

En helg som kom och gick utan att göra nåt speciellt stort väsen av sig. Vi åkte ut en liten sväng igår, Åke skulle köpa salt för att tina fram så garagedörren skulle gå att få upp utan att dra sönder dörren. Passerade stadskärnan på väg hem och jag fick syn på något som heter Linas Tur och Retur, hm…

Jag tycktes känna igen namnet, tror att någon nämnt det då vi pratat om loppisar, och jag sa namnet högt och undrade om Åke hört talas om det förut. Det är en loppis sa jag…tror jag. Nää, svarade han, det är ju en resebyrå.

Nämen aldrig sa jag, det där är en loppis, det var ju en massa saker i fönstret, men nu lät jag lite tveksam. Jag var ju inte helt säker. Men du, sa jag, apropå resebyråer, jag tror att jag ska öppna en, den ska heta: Marias enkelresor. Och där ska jag sälja enbart enkelresor, vill man hem får man banne mig fixa det själv, därifrån man är, hehee… One way ticket, får bli vårat slagord.

Nå, nu har jag i alla fall kollat upp saken och Linas Tur och Retur är en loppis, så dit får man väl lov att bege sig vid tillfälle, alltid kul med nya ställen.

Jag är hemma idag, enbart för att jag behöver min nacke i arbetet och med tanke på vad som inträffade i lördags så vill jag inte utsätta mig för den belastningen på nacken. Känns lite bättre idag, jag har smort in med ormsalva (liniment) men det är fortfarande svårt att vrida huvudet till höger och det gör ont ända ner till vänstra skulderbladet.

Jag undrar egentligen vad som hände då jag stod där och väntade på våra ägg, jag har aldrig varit med om något liknande och vill inte vara det en gång till heller. Hur kan något dyka upp så plötsligt och snudd på förlama en i det man gör??? Alla muskler man har därbak i nacken och skuldror måste ha gjort uppror och slagit knut på varandra, så kändes det, och varje andetag gjorde att knutarna stramades åt ännu hårdare, fy fasen. Tur att just den upplevesen försvagdes allt eftersom, annars hade jag nog inte suttit här nu.

Niccolina är även hon hemma en dag till, hon åkte ju på en förkylning som satte sig i näsa och hals, samt med en hög blåsor i munnen. Och hostan fick hon på köpet.

Förutom allt detta så är allt bra, jag fick flera kort av Theresé igår, via mejlen och kan ju inte låta bli att visa upp trollungen på sin nya bob, nog ser hon ut att njuta av den alltid:

Ha en bra dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Linas Tur och Retur Marias enkelresor One way ticket loppis resebyrå Åke salt garagedörr stadskärnan nacke jobb trollunge Theresé

Om ni vill vara lite eljest

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 11 januari 2012 klockan 07:32,

Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.

Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.

Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.

Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke :)

Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.

Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.

Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest :) Moahaha…

Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.

Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Rickard Nicco middag rullstol offer väntrum läkare gips dörr chef eljest Theresé

Hjärnsläpp eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 09 januari 2012 klockan 06:04,

Så fick man läsa om pappan som lämnade sin son för att få gå hem, 7 mil, för att han inte presterat tillräckligt bra på innebandy matchen, och man ryser in på bara skinnet.

Det första som slår mig är i alla fall att hade nu detta varit en ”bra” pappa, som ställt upp för sin son och engagerat sig i sonens intressen, så hade han aldrig gjort på detta viset, annat än om han möjligtvis ramlat i trappen och slagit skallen, helt plötsligt blivit utbränd och faktiskt inte ens vetat vad han gjorde, eller bara fått hjärnsläpp, utan närmare förklaring.

För inte kan väl en ”normalt” funtad människa göra så här annars??? Jag hoppas nu att dom kollar upp det här in och ut, och ser hur pojken har det hemma, och givetvis, så hoppas jag innerligt att det visar sig att han inte tidigare blivit utsatt för liknade behandling… hoppas kan man ju alltid.

Theresé spelade ju fotboll då hon var yngre och jag minns så väl en match dom hade uppe i Sävar, dom var gissningsvis i 10-11 årsåldern och vi stod där och hejade på laget. I högen av föräldrar står en pappa som helt plötsligt börjar gapa och skrika om hur dålig hans dotter är, är hon är så jävla dum osv… man bara häpnar.

Vad säger man, vad gör man, vad tänker man. Usch vilken människa, och hur tror en sån förälder att barnen sedan ska tycka att det är roligt att hålla på med fotboll, eller vad det nu kan handla om för sport?

Det kan ju inte bli annat än motsatt effekt, ingen längtar väl då till matcher och cuper, om det enda dom får höra är hur dålig dom är. Jag undrar också vart det där ”roliga” prova på, tog vägen? Det ska vara så mycket prestige i allt och alla ska vara bäst.

Ja usch vilket roligt blogginlägg det här blev då, så här på måndags morgonen, man får hoppas och önska att dagen blir desto roligare. Jag jobbar då i alla fall, men slutar klockan två, och det är sista dagen på jullovet så man kanske skulle ha koll på att Nicco tar sig upp något så när under morgontimmarna, försöka kan man ju alltid. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: pappa sonen pojken fotboll prestera gå hem prestige Theresé Sävar match sport

Den lilla irriterande...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 02 januari 2012 klockan 09:29,

Så var nyårshelgen över, allt (nästan) återställt i vanlig ordning, familjen Söderberg-Hällsten på väg hem till Järlåsa, Åke på jobbet fast Nicco är ju hemma, jullovet är ju inte slut än. Själv är jag ledig till onsdag eftermiddag och det känns välbehövligt, skulle vara alla förunnat.

Gårdagen såsade vi bort, jag diskade i säkert över en timme, mina föräldrar kom förbi på en kaffe på eftermiddagen och sedan for Theresé och Anders ut och käkade med Brällas, medan jag tog hand om Sally och Åke ordnade bort lite ute på gården.

Theresé påpekade för några dagar sedan, hur Anders uttalar vissa ord… Järlåsabor vet ni. Till exempel böt, som nu betyder att byta något eller bögg, som ska betyda bygga. Aha sa jag, så om man är i den branschen kan man alltså kalla sig för böggare. Hahaa… låter inte helt ok, men men.

Om man hänger med i samtal från början, så är det ju lättare att förstå vad folk pratar om men att bara dimpa rätt ner och försöka fatta någoting då det är dialekter med i samtalet, kan vara betydligt svårare.

Nu över till något helt annat. Detta klipp från youtube med crazy frog, har flera år på nacken, men man kan ändå inte låta bli att le. Första gången vi fick se detta var uppe på campingen i Angsjön, Theresé hade laddat ner den på sin dator, vi satt därute och njöt av det varma vädret, inmullrande på campingen, kommer att antal stora motorcyklar med några ”värstingar” på sadlarna, då kommer Theresé ut och visar upp den ”lilla irriterande grodan”, varsågod till er som inte sett den förut:

Och härmed avslutar jag dagens lilla blogg om absolut ingenting. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Söderberg-Hällsten Järlåsbor bögg böggare böt ledig crazy frog Angsjö camping Theresé motorcyklar värstingar

Det blev små eldklot...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 31 december 2011 klockan 09:32,

Vi blev bjudna på lunch hos mina föräldrar igår och där blev det mer julklappar för Theresé, Anders och Sally, men nu tror jag att klapparna är slut. Dagen bestod annars, mest i att ställa fram och plocka undan saker, och inte tror jag att det blir mindre av den varan idag.

Åke låg och eftermiddags vilade igår kväll, på hela ryggen, dom andra hade åkt iväg för att hälsa på lillsyrran och Johan i Hissjö, och jag tog kartongerna under armen som skulle återvinnas och var just på väg ut genom dörren, då Nicco kom ner, fullt klädd och hade tänkt gå ner på stan med hennes kompis.

I ett ögonblick av dumsnällhet erbjöd jag mig att skjutsa ner dom på stan, med ett första stopp hos Saga. Nicco sprang upp för att höra om dom skulle åka hela vägen ner till stan eller om dom skulle gå och kvar i bilen satt jag och väntade… och väntade… och väntade, då började jag att misstänka att dom förmodligen INTE skulle ha skjuts och att hon skickat mig ett sms om det, men grejen var ju att mina mobiler låg kvar hemma på tv rumsbordet.

Det var bara att knata upp och plinga på dörren, mycket riktigt, hon hade skickat ett sms om att dom skulle gå, men nu följde dom med i alla fall, då jag liks var kvar där.

När jag kom hem förstod jag ju att Åke skulle ha blivit uppväckt av sms signalen och inte visste han var jag var heller, och visst hade jag rätt även på den punkten. Jag hann vara öppna dörren så ropade Åke, vart har du varit, du har fått sms…

Nåja, han blev uppväckt (nä visst jag, han vilade ju bara), tjejerna blev skjutsade i kylan, och jag fick mig en utflykt. Väl hemma så plockade jag fram mikropopcorn och hade tänk fixa oss en skål till tv programmet på spåret och inte visste jag att man kunde bränna popcorn i mikron men här är bildbeviset:

Då kom jag på att svärfar faktiskt lyckats med detta konststycke men då var det inte popcorn i mikron utan köttbullar, och dom var inte ens ätbara, dom blev som eldklot och brann upp…hahaa… vilken syn, och ja, jag såg ju hur mikron såg ut efteråt, inte speciellt vit och fräsch längre.

Sen kom storebror med fru och yngsta pojken hit på kaffe och en liten husvisning. Och sen, då dom däruppe som var härnere gått ditupp och lagt sig så kom Nicco ner och ville ha lite kex och ost, vi stod därinne i köket och avnjöt detta då det helt plötsligt hördes ett skrällande ljud inifrån hallen och ut i köket kommer Eloise som en ”silverfisk” och försöker ta sig vidare in i dom andra rummen, men Nicco hinner stoppa henne.

Återigen har dom lyckats… katterna alltså. Denna gång har dom vräkt undan väskan som jag ställt innanför dörren och luckan så dom inte ens ska nå den, och sedan kastade hon sig igenom luckan så den lossande från ramen och plastbiten som Åke fixat dit var lös igen. Så kan det gå…just nu finns där ingen lucka och på insidan står nu min symaskins väska, tar dom undan den ska dom få en pokal i styrka, nä, det får nog bli en lucka i armeringsjärn, inget annat tycks ju funka.

Och med dom orden kommer jag nu att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och god fortsättning på det kommande året.

Kommentarer: 0 Etiketter: popcorn kartong återvinna Hissjö lillsyrran Johan Sally Theresé Anders Nicco Åke husvisning katterna Eloise kex ost lucka

Dan före smällaredan

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 30 december 2011 klockan 07:10,

Åke frågade innan han brände iväg på jobbet, om det var en ”vanlig” fredag idag, ja svarade jag… eller så kan vi säga att den heter dan före smällaredan, hehee… men jag tror inte att han får sluta tidigare för det.

Vi hade lilla julafton igår, så där på kvällssidan efter middag och annat stök. Ni som följt med i min blogg kanske kommer ihåg den här pärlplattan som Theresé gjorde till oss, föreställande Enya:

Nu har hon fixat oss ännu en sån tavla men den här gången med ”gullungen” Sally på:

Sen fick jag en Baileys och några ljus. Sally spurtade runt och skulle öppna alla paket, men jag tror att det hon gillade mest (förutom Ikea köket som hon har hemma) var en kartong med Duplo, innehållandes bilar.

På tal om att spurta runt så sa Theresé att det inte var speciellt konstigt att dom kallade Sally för silverfisken, hon är snabbare än ögat och öppnar du en dörr så rasslar det bara till så har hon hunnit runda benen innan du ens noterat att hon är i närheten… ungefär som våra katter :)

Idag ska jag först upp på hud och sen åker jag och möter upp Theresé, Sally och Anders hos ”gammelmormor” och ”gammelmorfar”, men innan dess kanske jag gör ett stopp på Ica Maxi, för gissa vad, jag hottade en sån där 50: - rabatt kupong som går ut imorgon och det är ju retfullt att bara låta den försvinna i tomma intet. Om inte annat kan jag ju köpa kattmat… eller julmust… eller…ja alltid finns det nåt.

Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke smällaredan Sally pärlplatta lilla julafton Ica Maxi "gammelmormor" "gammnelmorfar" Theresé Anders ljus Baileys silverfisk

Jag, en klok människa...hehee...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 29 december 2011 klockan 07:34,

Idag blir det fulla huset igen, eller fullt och fullt, men i alla fall dubbelt så många än det är idag. Theresé, Anders och Sally, började sin resa hit igår, dom tog in på hotell i Gävle så att tiderna skulle stämma bättre för Sally, under dagen. Med mat, mellanmål etc.

Ska bli roligt att se hur hon är nu, Sally, det händer ju så mycket under dom två första åren så man häpnar. Som förälder är det svårare att se dom små förändringana, man är ju uppe i det varje dag. Precis som när barnen växer på längden.

Dom har ett par byxor som inte används under sommaren, när skolan börjar igen och dom letar fram sina favvo byxor så har det helt plötsligt blivit ”jag väntar på högvatten brallor”, dom misstämmer på 5-10 centimeter. Och inte har man märkt något.

Kolla vad som ligger på soffan i matrummet:

Det är minsann inte alla som har ett noshörningshuvud liggandes i sofforna. Det var en julklapp till Nicco, det enda jag vet hon har önskat sig i inredningsdetaljer, och nu väntar den på att få komma upp på väggen. Hon har bara inte bestämt sig för vart den ska sitta, kanske i hennes rum däruppe, i hallen tar den nog för stor plats.

Här är pusslet som Åke håller på med… ja, jag har faktiskt också lagt en 6-7 kanske 8 bitar, hehee…

Saxen är strategiskt utlagd och jag sa till Åke igår att jag ska använda den till att klippa till dom bitar som inte passar, han tyckte att jag var en klok människa, hm, kan man ana lite ironi där.

Det värsta är, och det kommer vi nog att bli varse, jag tror nämligen att det är något fel på det där pusslet. Det var flera år sedan vi lade det sist, och nåt galet är det. Antingen saknas några vitala bitar eller så kan det vara så att själva pusslet kommer att börja böja sig uppåt, som om bitarna en gång har legat fuktigt till. Jaja, vi får se vad som händer.

Nu ska jag äta frukost så jag är klar att åka till Bo-Lage och göra bort mina ärenden innan alla andra hittar på att dom ska göra samma sak. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Anders Sally hotell huset dubbelt Åke pussel växer sommaren skolan saxen bli varse Bo-Lage

Tjopptjopp var det gjort

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 23 december 2011 klockan 08:23,

Så var det en dag kvar… innan dopp i grytan. Känns otroligt skönt att vi ska vara hemma och fira våran första jul i huset. Fast inte i den rätta bemärkelsen. Vi har ju firat jul här förut, men då var det inte vi som bodde här.

Det blir lättsamt, bara jag, Åke, Nicco och Rickard (Niccos kille) skulle titta förbi. Kanske vi lägger lite pussel, som vi letat fram, spelar lite kort, kollar Kalle Anka, för det är det några år sedan vi faktiskt gjorde. Äter julbord, och bara är.

Med tanke på vad som komma skall, under nästa vecka, så kan vi behöva en lite lugnare jul :-)

Då är det nämligen bestämt att nyåret ska firas in här, med hela gänget från Lundalogén, och Theresé, Anders och Sally dyker ju upp på torsdag nästa vecka. Det kommer väl att krävas lite planering men annars brukar ju allt flyta på, vi är ju många som kan vara med och hjälpa till.

Igår var jag ju till Anticimex, och han hade klurat lite på det där med pulvret som skulle strös ut i skorstenen och kommit fram till att det kanske inte var så smart. Då krävs det nämligen att spindlarna ska gå på pulvret och sedan slicka sig om tassarna eller vad dom nu kallas på en spindel (fötter, klövar, fossingar etc), och det kanske inte är så troligt, att dom hoppar längst ner i skorstenen för att klampa runt i det där och sedan vandra uppåt igen.

Dessutom, och det tänkte ni väl aldrig på, så blir det ännu mer synd om han som brukar komma in den vägen på julafton :-)

Nä, han tipsade om en spray som skulle hes runt listerna, den är luktfri och man behöver bara hålla sig undan i en timme, så det går ju bra. Och sedan köpte jag en ”direktspray”, som ska sprutas direkt på kräken, om dom anfaller… typ.

Sedan gjorde jag en lov inne på Coop, Bo-Lage fick klara sig själv, jag räknade ut att jag ändå skulle vara tvungen att handla inför nyår, så då kan jag ta det till veckan istället. Jag gick över på Sigge Boy och införskaffade lotter till uppesittarkvällen ikväll, även om jag jobbar till nio så hinner jag ju vara med, det skulle ju pågå till midnatt.

När jag stod där vid disken så spanade jag in vart lotterna kunde vara, läste på en lapp att en julskinka skulle ingå vid köp av dessa lotter jag var ute efter. Cool, tänkte jag, men blev strax varse att det inte var en julskinka man skulle få, utan en julskiva… så kan det gå, om inte glasögonen är på.

På jobbet skulle det kokas kola, läggas in gurka, griljera skinka och göras en sväng upp på centrum, så tjopptjopp så hade den dagen gått, puh… mycket intensivt jobbpass, men fort gick det.

Idag hade jag bara tänkt vara hemma och filosofera, innan jag ska iväg på jobbet, fast jag undrar jag, om det kommer att hända, nog är det alltid något som ska göras. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: dopp i grytan jul jag Åke Nicco Rickard pussel Kalle Anka nyår huset Lundalogén gänget Theresé Anders Sally jobbet gurka griljera skinka centrum tjopptjopp filosofera

Inte fascinerade för fem öre

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 22 december 2011 klockan 08:52,

Igår började jag på Boom, sedan fortsatte jag uppe en trappa och gick in på barnens hus. Jag var varken först eller ensam där… konstigt :-) Köpte det jag skulle ha och vandrade vidare ner på djurmagazinet.

Det är nämligen så, att våra två katter, som i snart sju års tid, har delat på kattlådan, helt plötsligt inte tycker att det är ok, eller vad det nu handlar om. Det är en av dom, vi vet inte vem, som bajsar utanför lådan… inte pinkar, utan bara det andra.

Först tänkte jag att det säkert bara följt med ut ur lådan, dom är ju som bekant, rätt så lurviga och det kan fastna allt möjligt på dom, men nu är det snudd på, varenda dag, och nu är jag less på det.

Därför har jag nu köpt, två… splirrans nya kattlådor, en åt dom var, hehe… men nu återstår ett problem, hur ska dom veta att dom har varsin? Det räcker ju knappast att tala om det för dom, eller sätta upp en lapp med deras namn på lådan, hm… dom skulle ha fått ha ett kodlås och en magnet runt halsen.

Jag började i alla fall med att städa upp, därnere, dammsög, sanerade katthår, torkade golvet, och då ville dom prompt komma ner, hela tiden, fast jag hade låst luckan och stängt dörren.

När så lådorna var preppade och klara, så bar vi ner dom, sedan tog vi varsin katt och gick nerför trapporna, och föste in dom i varsin låda. Dom var snabbare ute än Lucky Lukes skugga, sedan hoppade dom upp i varsitt klösträd och stannade där under en timme. Så fascinerade var dom av sina nya lådor.

Nu vet jag inte hur dom gjort, jag får väl kika efter då jag går ner dit, och se om bägge lådorna är använda annars ska jag bara skifta plats på dom.

Theresé ringde för säkert två månader sedan och undrade om jag hade nåt uppslag på en slogan om havrefras, dom hade en sådan bob, som pris på Coop i Uppsala. Jag totade ihop en ramsa som hon sedan kortade ner lite och igår ringde hon… dom vann bobben, haha… suveränt! Vilken fin julklapp till Sally.

Idag ska jag åka ut på Anticimex, jag pratade med dom igår om dessa lockespindlar som finns i källaren och han sa att, dels är dom jättesvår att bli av med, om man inte vet vart dom kommer in, sedan ska det vara en explosion eller för all del, invasion, av dom, innan det åtgärdas. Nu har vi ju inte sett så många och vi har gissat att dom kommit in via skorstenen.

Så han tipsade om ett pulver eller puder, som man kunde strö ut, nere i skorstenen och det är precis vad vi ska göra. Han sa också att det varit mer än vanligt av dessa djur i sommar, det beror säkert på värmen som var, så vi hoppas på lite mindre, nästa sommar, tack så mycket… televerket.

Sen jobbar jag eftermiddag så jag vet inte om jag hinner så mycket mer, ska ju ordna mat också, och kanske gå in till Bo-Lage och köpa en snaps till maten på nyårsafton, det hinner jag väl göra nästa vecka också, men det jag gör idag, är ju sedan bortgjort. Ska fundera på saken. Ha en fin dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Boom barnens hus djurmagazinet kattlådor katter städa torka golvet sanera katthår havrefras Theresé Sally vann slogan Anticimex Bo-Lage snaps nyår

Before dipping, dipping, dipperyday...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 21 december 2011 klockan 08:09,

På tal om julkort, som jag skrev om igår, så fick vi ju världens finaste och egenhändigt gjorda kort i brevlådan igår, kolla in:

Det är Theresé som tagit sig tid att pyssla, knåpa och satt tomteluvan på universums finaste tomte, Sally (jag vet, jag är lite jäv, men ändå).

Tänkte tvärt att, OM, jag hade haft tid… men kom på att det var egentligen en dålig ursäkt, tid har vi alla det beror bara på om man tar sig an uppgifterna då man verkligen har tid, och inte väntar till sista stund.

OM, jag hade varit smart, haft framförhållning och känt att det kliade i fingrarna att få sätta dom i arbete och hjärnan också, för all del, så hade man kunnat göra riktigt personliga, fina och annorlunda kort, men se… det gick inte alls i år det.

Sånt där är man duktig på att skjuta framåt och nu sitter vi här, the day before dipping, dipping, dipperyday, eller hur det nu skulle kunna sägas på engelska :-)

Samma sak eller problem, skulle man också kunna kalla det, är ju detta med dessa julklappar. Ibland kan jag ha varit duktig och hittat saker redan under sommaren och faktiskt köpt dom som julklappar, det största problemet då, är att då julen äntligen kommer så kanske den personen du köpt det till, redan har fixat en sån… alldeles själv. Eller så har du glömt bort att du redan ordnat det, eller förlagt grejerna, något jag vet att jag skulle kunna titulera mig som, förste förläggare… av saker.

Vi fick faktiskt ett annat julkort igår också, av kattmamman som vi kallar henne. Hon födde upp Enya och Eloise, nu vet jag inte vart i landet hon befinner sig och kan därför inte heller skicka ett kort tillbaka, men jag önskar Anita med familj, en God Jul här på bloggen, så kanske hon får den hälsningen på ett eller annat sätt.

Idag ska jag testa att åka på barnens hus, det provade jag igår, närmade mig infarten till parkeringen, slog på blinkersen, såg hur smockat det var av bilar och ändrade snabbt färdriktningen igen. Idag har jag tänkt vara där då dom öppnar, så kanske man har större chans att ta sig in.

Önskar er alla en toppen dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: julkort Theresé Sally tomte tid kort kattmamman Anita Enya Eloise Barnens hus parkering bloggen dipping dipperyday

Man kommer ihåg...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 10 december 2011 klockan 06:04,

Idag blir det aningens spännande att ta sig ut härifrån, plogbilen har nämligen passerat så det är en fin kant vid utfarten, hm… ska jag ta sats eller ska jag gå dit och försöka få undan lite *klurar*, jag får nog ta bort lite, även fast jag tror att Jeepen klarar av plogkanten.

Igår var det också spännande, chefen ville ta sig upp på Ålidhems centrum och vi gick dit i värsta stormen. Det tog den tid det tog, men fram kom vi om än blöt rätt igenom. Jag bjöd henne på en fika på Finas, så vi fick andas ut lite och samla nya krafter.

Fjorton dagar kvar till julafton, otroligt men sant. Vi kommer att fira den här hemma, bara vi tre, ska bli riktigt skönt, inget stojande och tjoande. Sen laddar vi väl upp för Nyår, då Theresé, Anders och Sally kommer hit, det blir som en andra julafton.

Alla julaftnar då jag var ung, firade vi hos min farmor och farfar uppe i Malå, ända tills jag var 16 år och fick frågan om jag ville stanna här i Umeå och fira med en kompis på Berghem, vilket jag gjorde men jag kommer ihåg att jag tyckte det var knepigt. Man bröt traditionerna och saknade dom.

Kommer också ihåg dom gånger man sov hos farfars, på jullovet. Det var nu inte alltid så, vi hade ju vår stuga på Udden och brukade normalt vara där, men ibland så. Jullovsmorgon på tv, med Eva Rydberg som programvärd, hon visade tecknade filmer med bland annat Scooby Doo. Farmor serverade frukost framför tv:n med te i glasmuggar, hennes hembakade, mjuka tunnbröd och en liten skiva nougat som pricken över i:et. Man kommer ihåg smakerna bara man tänker på dom.

Det var riktiga jular det. Och när vi var på udden och det var dags att bege sig till farfars så band vi ihop pulkorna till ett tåg och pappa körde skotern som drog hela ledet med barnen därbak. Turen gick två kilometer över sjön och sedan upp genom ett skogsparti innan man skymtade deras hus. Det är ju med en viss saknad man kommer ihåg det, men å andra sidan, man var barn då, inte vet jag om jag skulle tycka det var lika roligt idag och tolka på en pulka, snöigt, blött, högljutt och skakigt :-)

Nä, nu har jag filosoferat klart, frukost är nödvändigt innan jag går ut och ser efter hur mycket jobb det kommer att bli att ta sig ut härifrån. Ha en bra dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: plogkant spännande chefen Ålidhem centrum Theresé Sally Anders Nyår jul farmor farfar Malå Udden skoter Eva Rydberg jullovsmorgon

Bbbee, nä, Chh...nä...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 06 december 2011 klockan 08:29,

Bbbbbettty, nä… Ccch… nä, det är nåt på C, säger Åke, nä, säger jag, jag tror att det är D, och det är kort. *lägger pannan i djupa veck* men inget poppar upp. Så här är det precis varje gång då vi ser Bette Middler på tv. Vi vet vad hon heter, även fast det började nog med att vi inte visste det utan hade två namn att välja mellan, den andra, som vi blandar ihop med henne, visste vi bara hur hon såg ut, men inget namn.

Sen får vi sitta så där i någon timme, ibland ger jag upp och letar på datorn och någon gång, om än ytterst sällan, så kommer någon av oss på det. Igår kväll var det Åke som fick briljera efter en timmes, hög tankeverksamhet. Han gick ut på bron för att röka och öppnade dörren efter en sekund och ropade: Barbara Streisand!

Nå, det började inte på Ch, inte heller på D men jag hade varit inne på det där med B men fick det inte att gå ihop med ett kort namn, vilket hon inte heller har. Det roliga är dessutom att sist, vi inte kom på vad hon hette och tog reda på det, så sa vi, att det där kommer vi aldrig att glömma nästa gång. Men oh ja, det var inte svårt att göra, men visst är det konstigt att vi, bägge två, ska drabbas av denna minnesförlust? Om och om igen.

Idag kommer bastugänget hit på fika, så jag ska väl städa lite och putsa upp kaffekopparna… nä där överdrev jag allt, lite. Jag har i alla fall bakat en kaka som jag kan bjuda på sen blir det nog dom sedvanliga pepparkakorna som serveras från höger till vänster under denna månad. Fast jag kan bjuda på dom med en liten tvist, man rör ner någon matsked lingonsylt i Philadelphia ost och sedan brer man det på pepparkakorna, gott så det förslår.

Theresé skickade en bild på hamburgarbordsdammsugaren som Melissa skickat till dom och dom fick mer i paketet, nämligen en senap och ketchup flaska med ögon som blundar om man lägger ner flaskorna:

Det finns då allt… men inte den där hunden jag skrev om igår :-)

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Bette Middler Barbara Streisand Theresé Melissa senap ketchup bastugänget fika kaka kaffekoppar pepparkakor

Självgående hund

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 05 december 2011 klockan 08:00,

Söndagen kom och gick… är någon förvånad? Efter jobbet käkade vi middag och sedan åkte vi iväg till Hissjö där lillsyrran med sambo har installerat sig i en nyinköpt villa. Jättefin och inte behöver dom göra om något där heller, inte i första taget i alla fall. Det var rätt så nyrenoverat och i smakfulla färger. Dom kommer säkert att trivas där, dessutom är ju Hissjö inte världens ände utan egentligen rätt så nära stan, men ändå på landet.

Pratade med Theresé om bland annat julklappar, vi ska ge Sally ett Ikea kök, inte ett riktigt utan ett för barn av den mindre modellen, men det får Theresé åka och handla då det annars kan bli bängligt att få hem det härifrån.

Dom hade fått ett paket från Amerika, av deras barnflicka dom hade hemma hos sig tidigare i år. Den innehöll bland annat en hamburgare… aha tänkte Theresé vid åsynen, den ska säkert symbolisera Anders, som förövrigt älskar hamburgare, han skulle nog kunna äta minst en om dagen.

Nå, det var inte bara en hamburgare utan den tjänar också ett syfte. Det är nämligen en bordsdammsugare. Haha… dock inte en självgående. Jag sa att jag skulle kunna uppfinna en självgående hund då, som går omkring och slickar upp alla smulor på bordet, men ok, det kanske inte skulle se så smakligt ut, *slurp slurp*.

Jag hann läsa överskriften på VK att det äntligen kommit snö, ok, vart då??? Men nu råkade jag stå lite närmare fönstret och fasen, det har ju kommit några flingor. Så otroligt och vad många som säkert blir glad åt det lilla. Fast jag tillhör inte den gruppen. Tur är i alla fall att det säkert kommer att bli en betydligt kortare vinter än normalt.

Nu ska jag åka iväg på vårdcentralen, Nicco ska ta några prover och sen ska jag skjutsa henne till skolan. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: söndagen lillsyrran sambo Hissjö villa Theresé julklappar Ikea kök Sally paket Amerika Anders hamburgare hund själgående vårdcentralen Nicco

Pijongfis

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 28 november 2011 klockan 06:01,

Mina föräldrar och lillasyster med sambo, var hit på adventsfika igår. Och det började med att jag plockade fram ett kort på en något, avvikande, underlig tomte, som vi haft, faktiskt här i huset, ett år. Jag lade fram kortet och sa: Finn ett fel. Nicco tittade och sa: Finn fem fel, ja jag vet inte, avgör själva:

Jag kunde då peka på det vita skägget, som nu inte riktigt sitter där det brukar, med vitt skägg har sedan just denna tomte en svart mustasch, ehhh… kjol. Ja, det var nog inte en riktigt traditionell tomte men klappar hade den då :-)

Sedan plockades det fram album med bilder och vi fick oss ett gott skratt. Mamma såg nämligen ingen skillnad på Theresé, då hon var liten, och Emma, lillasyrran. Nämen här var du ju fin, Emma, med klänningen. Nej, sa jag och Nicco i munnen på varandra, det är inte Emma, det är Theresé.

Då var hon tvungen att titta närmare och insåg att det förmodligen var så att Emma fått, just den där klänningen efter att Theresé vuxit ur den, därav felsägningen. Sen bläddrade hon vidare, aha, visst är det här Evelina (en gammal klasskompis som Theresé haft en gång i tiden), vad är det på bilden sa jag, våran gamla bil eller? Ja, sa hon. Men du, det är INTE Evelina… det är ju Emma. Haha… återigen ett fel.

Och sedan skrattade hon och sa, men vad är det då för lappdräkt som Theresé fått på sig? Det är inte Theresé… det är faktiskt Emma. Och nu hade inte ens Emma sett att det var hon. Då måste man nog konstatera att dom var rätt så lika varandra då dom var små.

Och nu, apropå överskriften, mamma kom inte ihåg om dom någonsin fått några julklappar då dom var små. Knäck kokade dom, och sedan hälldes den kokheta smeten ut i snön, så bildades det olika knäckskulpturer. Och min morfars pappa, snidade ihop leksaker, bland annat en sån där träsnurra som man sätter snurr på i händerna och sedan glider den iväg längst golvet, den kallade han en Pijongfis, så nu vet ni det. Men sedan var dom nog inte så bortskämda med just saker och godis, men det dom hade, räckte gott och väl, och dom uppskattade det lilla.

Jag jobbar idag, kan ni gissa, annars kanske jag inte satt här just nu, och ikväll är det samling i bastun. Jag önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: lillasyrran sambo föräldrar Emma Theresé fotoalbum tomte pijongfis godis morfars pappa snurr leksaker knäckskulpturer

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

klart.se