Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Volvo | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Volvo

Visa träffar från alla bloggar

Maltträsk i helgen

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 25 juni 2012 klockan 05:55,

Idag kan jag ju inte börja bloggen med annat än att gratulera min käre make, Åke, som har sin födelsedag idag, Grattis, paket får du senare under dagen, och middag blir det på restaurang, bjuden av Theresé och Anders, jojomensan :) Och vi avslutar med ”fluff” tårta här hemma.

Vi har nu varit i Maltträsk och roat oss, lördag till söndag. På lördagen hade dom ordnat en liten aktivitet kallad ved och spis (tror jag, i alla fall något liknande). Vi delade upp oss familjevis och fick väga ved, kasta ved i vedspis, spika spik och kasta boll. Kan inte skryta om att vi vann, men vi blev inte sist och egentligen har det ingen betydelse, det är alltid kul med något man kan göra allihop, tillsammans.

Sen var det grilldags, vi satt ute, och varmt var det hela dagen, fram till dess solen gick ner, och då kom kylan istället, så vi vandrade upp till pub, Fairlane Saloon, och intog kaffe och annat flytande… ja… det är ju en pub ju :)

Dom andra höll igång till mitt i natten och tidigt på morgonen, med badtunnebad och allsång, men vi gav upp vid tolvtiden, det tar på att vara ute hela dagarna, fast å andra sidan så var jag och Åke uppe först av alla, och drack kaffe på verandan redan kvart i åtta, i solgasset, igår morse. Någon ska vara först.

Vad har bussarna gemensamt?

Förutom att dom alla är av märket Volvo, så är det ju alla flaggor förstås :)

Idag är det jobb, kalas och sånt på schemat, önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: min käre make Åke tårta "fluff" födelsedag Maltträsk restaurang Maria Lundmark Hällsten vedspis aktivitet saloon Fairlane dricka sol gasset Volvo flaggor veranda

Kaffe, decibel och goda nyheter

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 19 juni 2012 klockan 07:13,

Jag tror det blev kaffe för hela slanten igår. Först tog jag med termosmuggen och for på ”gammgården”, sen skulle jag upp till mamma, och där satt vi ute på deras gård, jag, syrran och morsan, sen tillbaka på ”gammgården” där Ingegerd bjöd på kaffe. Och hemma igen så var det dags för 16 trafiken på Timotejvägen.

Theresé tycker att jag kan ha en direktsänd radiokanal från 1:an på västerslätt, där jag kan referera hur tät trafiken är, om det helt plötsligt kommer en bil (som det gjorde igår) och passerar hela kön ända bort till rondellen, genar på vänster sida av rondellen och försvinner Skolgatan ner, tur att han inte fick möte där, minsann.

När hon sa det till mig så råkade jag ju sitta där ute och då, helt plötsligt kommer det en flärpande fjäril och ur min mun hoppade det några svordomar (ni vet ju vad jag tycker om dom där läskiga saker), då ändrade hon sig litegrann, om det här med radiopratandet, inte får man svära och helt plötsligt byta samtalsämnen då man snackar i radion :)

På tal om bilar, så dök det upp en lustigkurre igår, på mina föräldrars gård. Den Volvon hade allvarliga problem och om Camaron inte går igenom besiktningen på grund av ljudnivån, så skulle denna bil fått körförbud. Den lät som en folka fast 10 gånger värre, och det var inte bara bilen som lät, utan det gnisslade från bakhjulen, så man trodde att hela bilen skulle falla sönder.

Den försvann efter ett tag men dök upp igen, föraren sprang in i trappen och helt plötsligt slog stereon igång och det var inte måttligt på det ljudet, det dunkade så rutorna höll på poppa ut, och människor som passerade nere vid höghuset, 2-300 meter längre ner, kikade och vände sig om så dom höll på stå på näsan, kanske trodde dom att det var vi som satt och spelade dunkadunka på någon radio. Dessutom noterade vi att det satt en kille i bilen, då föraren kom tillbaka, men han kan ju inte ha varit annat än döv, då vi knappt hörde vad vi sa till varandra trots at vi satt 15 meter bort.

Nåja, kanhända var vi inte bättre själv, i den åldern, det skulle låta om allt, stereon, bilen, och hade man tillgång till en bärbar stereo så kunde man kånka runt på en sån med, bara för att kunna vrida upp ljudet och poppa lite, där man befann sig… skulle jag aldrig i livet göra idag :)

Mera kaffe blev det på kvällssidan då jag frågade om inte Jan A hade en decibelmätare i hans mobil och om inte han kunde komma hit och titta på våra blåbärsbuskar… och inte glömma att ta med mobilen. Så han och Ingegerd kom förbi… och tittade på buskarna :), drack en kopp kaffe och sedan mätte vi upp ljudet på Camaron, 90 decibel, och efter att Åke satt dit ett ändmunstycke, 85 decibel, så nu får det räcka, tycker vi.

Och slutligen… när jag ändå är inne på detta med kaffe, min kusin André, ringde för att tala om den goda nyheten att Dungers konditori, i Malå, öppnar igen, i ny regi, med bättre och längre öppettider, det låter ju fint det, så kan man få fortsätta njuta av livets goda på Dungers, i sommar. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kaffe "gammgården" mamma Emma gården 1:an radio Theresé fjäril referera Maria Lundmark Hällsten Volvo Camaro ljudnivå folka Jan A Ingegerd västerslätt svordomar

Räkna med felmarginal

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 10 maj 2012 klockan 07:20,

Det blev en lång snurrig dag för Eloise. Först och främst hade hon smällt av bägge korsbanden i knäet, så att hon hade ont, kan man förstå. Jag hämtade hem henne vid halvtre tiden, och hon rörde inte en fena. Nu ska hon vara i lugn och ro i minst 10 dagar, tills dom tar bort stygnen, och vart hittar man lugn och ro här, ett ställe utan trapp, för det skulle hon inte heller få gå i… jo, man flyttar upp henne till Niccos kök, där bor hon nu för tillfället.

Jag var upp till henne vid halv fem tiden och då trodde jag att hon var död, hon låg med ögonen öppna men rörde inte ett endaste morrhår, inte ens fast jag strök henne över huvudet eller pratade till henne. Men till slut såg jag en liten ryckning i benet, så då gick jag ner igen.

Sen när hon var så pass vaken att hon kunde röra sig, då var det tji i ”någonting”, att hålla henne still. Hon gick runt runt, morrade föll ihop, skulle in under stolar och bord, och hon ville ut därifrån, hela tiden. Men så där är det väl med djur, då dom blir stressade. Och sist av allt, då Nicco skulle upp och lägga sig, då stod Eloise bakom dörren och hann springa hela vägen ner för trappen *suck*

Nu ska jag ta henne till veterinären en sväng till, på morgonen, dom ska ge henne en injektion smärtlindrande och sen ska vi se om hon måste få en strut över huvudet så hon inte börjar plocka stygnen. Jaja, det blir nog bra, så småningom, nu är det då gjort.

Nu ska Maria ge ett tips till er alla som konstant blir omkörda då ni är ute och kör bil, och varje gång ni blir det så säger ni högt för er själva: Vad stackarn har den där så bråttom för? Även fast ni håller hastigheten… enligt er mätare, och det gäller nu bara er som inte har en GPS. Jo, eran hastighetsmätare går förmodligen fel.

Det var exakt samma sak med Jeepen, man blev hela tiden omkörd och man kunde tro att det var en tävling någonstans, tills vi satte in GPS:en och insåg att den visar en helt annan hastighet. Dessutom har jag blivit omtalad att en GPS alltid visar exakt hastighet och det gör inte bilens mätare, eftersom den är inställd med en viss felmarginal, och sedan visar den inte samma hastighet beroende på storleken på däcken, men det spelar ingen roll om du har GPS.

Vi återlämnade bilen som stått parkerad på vår gård i två veckor (det var någon som inte ville betala parkeringen ute på flyget) och då körde Åke den bilen och jag låg bakom. När vi närmade oss flyget var jag tvungen att ringa upp honom och fråga om inte bilen var utrustad med GPS för han körde snudd på, 10km/h för sakta. Och näpp, ingen GPS och det var samma felmarginal på Volvon som i Jeepen.

Kör jag 50, enligt Jeepen, så är den riktiga hastigheten 43km/h, så det är ju rätt så stor skillnad, kanske inte så konstigt då att man blev omkörd hela tiden :) Och skillnaden blir ju större ju högre hastigheten blir. Jodå, där fick ni allt veta nåt, igen, ni som inte redan visste det, förstås.

Jag jobbar eftermiddag idag, och jag är förkyld som ini bomben, nog trodde jag väl att jag gjort bort förkylningen för i år, det var ju för tusan bara en månad sen förra gången. Ont i halsen, tät i näsan och hosta *suck* Men jag ska inte klaga, Eloise har det nog värre än jag. Ha en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise veterinären Maria Lundmark Hällsten Jeepen Volvo GPS Nicco kök trappen *suck* hastigheten

Storsopen är framplockad

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 20 december 2011 klockan 09:28,

Vilket slaskande det är, och inte bara på backen utan även uppe på biltaken. En av nackdelarna med att ha en hög bil, hur fasen man ska få bort slasket som ligger mitt på.

Nu har Åke letat fram storsopen, och den når man nästan över Jeepen, problemet är att jag måste ju ta med den då jag åker på jobbet för hur skulle jag annars kunna komma mig därifrån om det snöat en hel dag. Nå, man får ta det för vad det är.

Jag såg för tre-fyra år sedan en inte alltför road chaufför som tydligen glömt bort det där med snö på taket.

Det var under ombyggnationerna vid Granngården/brandstationen, när dom skulle göra rondellen/cirkulationsplatsen. Det var lite berg och dalbana och bara enfiligt under en period. Vi får möte av en Volvo, som bromsar in och får all snö som legat på taket, över framrutan.

Det är inte lite snö heller och mycket tung sådan, hans vindrutetorkare får inte undan snön, trafiken rullar på framåt hela tiden och man kan känna hans panik. Han rullar ner sidorutan och hänger ut skallen för att förhoppningsvis få se en glimt av vägen och hur han ska köra. Snacka om att känna sig bortgjord. Och vilken tur han hade att han inte låg och körde 70/90, efter E4:an, det kunde ha slutat betydligt värre.

Idag är man ledig, känns inte helt fel. Jag ska bara ta dagen som den kommer, inte planera utan bara vara… tror jag, alltid dyker det upp något som ska fixas eller någonting annat jag kan göra bort då jag ändå inte har annat för mig. Hoppas ni får en bra dag i allt julstökande eller vad ni nu håller på med som mest.

Kommentarer: 0 Etiketter: Jeepen storsopen slaskande Åke snö Volvo jobbet E4:an bortgjord sidorutan Granngården brandstation

En börjar och dom andra hakar på

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 02 maj 2011 klockan 05:51,

Hon som köpte av oss cykeln igår, sa att hon sett oss sitta härute nästan varje gång hon passerat och sa att eftersom vi nu hade det välskött på gården, så inspererades även andra till att göra saker. Dessutom ser det hemtrevligt ut när man sitter ute med termosen och bara tar det lugnt. Fick höra att en annan som börjat tuta och vinka, gjorde det för att vi alltid sitter där, lite lustigt faktiskt, men det stämmer nog.

Jag kan tänka mig när nästa vår kommer och kanske grannen är först med att ta fram krattan, då står man i fönstret och säger, nä, nu håller det nog på vara dags, nu har dom börjat med gräsmattan, eller nu jädrar har dom plockat fram utemöblerna, så då är det bara att haka på. Ingen vill vara den sista att göra klart inför sommaren.

I förrgår, valborgsmässoafton, så sa vi att hade vi suttit i lägenheten, en sån fin dag, så hade vi sagt, jaha, vad ska vi göra nu då, ska vi åka ut och kolla på dittan eller ska vi fara och hälsa på dattan eller vad? Man hade inte ro att sitta inne och inte göra någonting, i alla fall inte om solen sken. Nä, livet i huset kan inte jämföras med vad vi hade i lägenheten, men det kanske var tur då, att vi inte hade något att jämföra med, då visste vi inget annat och då funkade ju allting bra ändå.

Nicco frågade om om hon skulle få ta med sig en kompis och åka lite Camaro igår. Vi väntade till efter maten. Ja, sa Nicco...dom har ju bara en Volvo...stackar´n!

Haha, den var ju bra. Hon var i alla fall glad över att ha fått åka en sväng, även om hon sa att det kändes lite smått pirrigt.

Annars har helgen rullat på och ni som är uppmärksam vet att det är måndag idag. Jag jobbar måndag, tisdag och fredag, den här veckan, dagtid dessutom, så det känns skönt. Vi ska också ha en sista bastukväll ikväll, Kerstin och Janne ska dessutom ha kommit tillbaka hem så ordningen är återställd. Hoppas ni får en bra start på veckan och att den sedan fortsätter som den började.

Kommentarer: 0 Etiketter: cykeln gården krattar grannar kompis Camaro Volvo helgen måndag

Budgivning på gång

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 13 januari 2011 klockan 20:39,

18.39 kom följande annons ut på blocket: www.blocket.se/vasterbotten/Volvo_480_31601335.htm

Och exakt en timme senare har vi ett första bud på Volvon, visserlign bara på 500:- men det är bättre än inget alls. Nu återstår att se om det kommer in något fler bud.

Kommentarer: 0 Etiketter: blocket Volvo

Det sprack...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 08 januari 2011 klockan 13:43,

Jodå, där sprack teorin om urnan vi har ståendes i bokhyllan och som skulle kunna vara roten till allt ont, som hänt oss. Fast ont och ont, vet jag inte heller, det har ju blivit en hel del skratt också.

Nää, Åke påminde mig igår kväll om ett fel vi hade på våran gamla Volvo, årsmodell -76, eller vad det nu var. På den tiden var den relativt ny…åtminstone ett tag. Ni vet ju vad man brukar säga, att en Volvo kan man minsann lita på, det är som en traktor, den går och går. Det gjorde nog den också men den var svårare att stänga av. Man var nämligen tvungen att, inte bara vrida av nyckeln, utan därefter vrida på lysknappen, då först stängdes den av. Vilken finurlig bil det var, och hur den hade kunnat bli så korkad vet vi inte, felet fanns i alla fall inte då vi köpte den, hahaha…som sagt var, vi var lite utsatta för diverse konstigheter redan då, way back in the late eighties. Jojo!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: urnan bokhyllan lysknappen Åke Volvo traktor

FEL.... fel fel fel

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 15 december 2010 klockan 07:38,

Tycker om top gear som visas på nian, dom är ju bara för knäpp. Sist vi såg på dom så testkörde dom varsin Lotus, efter ett antal mil så skulle dom köra in på en parkering och det låter nå fruktansvärt från bilen när han svänger in där, ja, säger killen, det är en varningssignal när man har ett fullt rattutslag :-) Jo tjena! Dagen efter, då resan fortsätter i spöregnet, så börjar det läka in vatten genom en springa i fönstret.

Ja, säger nu samme kille, det är bara för att man ska svalka ner sig lite, som man får in lite vattenstänk i ansiktet, det hela slutar med att rutan halkar ner tjugo centimeter och han får sitta med en filt i knäet för att undvika den största delen av kylan och blötan, men inte är det fel på bilen inte, nejdå, detta är bara en varning så man ska veta att det regnar ute och att man då kör lite försiktigare.

Jag kunde ju inte låta bli att säga till Åke, att nu vet jag alltså vad alla missljud vi har i Cheven, innebär, det är alltså, egentligen inga fel, utan bara små varningar på omgivningen. Att det tickar och klingar i vänstra framhjulet skulle alltså kunna vara en ”vita linjen”, varning, så man vet att man håller sig på rätt sida av den. När dörren låser sig själv och man står på utsidan, är det för att man nog ska lämna bilen hemma den dagen, och inget annat, att startmotor skriker 3-4 gånger innan man får igång bilen är ju givetvis för att man ska veta att nu…är det nära, strax dags för avfärd. Eller är det verkligen så, nja, jag ska då inte spekulera vidare i ämnet, men jag tvivlar att det är så tvärenkelt :-)

Apropå bilar så skrev grandmother i hennes blogg igår, att hon av misstag stått och sparkat bort snö, från vad som hon trodde, var hennes egen bil, vilket var fel, hon hade tagit miste på vilken bil som var hennes. Nu vet jag att hon inte är ensam om detta misstag. Jag och Åke lyckades göra samma sak…samtidigt.

Vi hade en grön Volvo på den tiden och hade parkerat utanför Ugglan, när vi kom ut därifrån, tog vi sikte på bilen, och bägge två börjar gå runt den och sparkar på skärmar och stänkskydd, för att få loss all snö och is, då vi helt synkroniserat, tittar upp och åt sidan, sedan upptäcker vi att det står en exakt likadan grön Volvo, två bilar längre bort, och detta är ju våran bil, vi hade stått och sparkat på fel Volvo…snacka om skämmigt. Och vad skulle ägaren ha trott eller sagt om han kommit ut, ja det får vi aldrig veta.

Idag är det tvättning på schemat, sedan kommer det en person och hämtar hokus pokus stolen som vi nu har sålt, jag är ledig idag och imorgon, härligt. Ni får ha en bra dag, allesammans!

Kommentarer: 0 Etiketter: Lotus top gear rattutslag Cheven missljud Åke startmotorn Volvo Ugglan grandmother schemat hokus pokus

Dödsrullning

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 03 juli 2010 klockan 08:11,

Nu har Åke, left the building, och promenerat iväg till Noliafältet för dagens uppgift, att agera parkeringsvakt. Jag och Nicco kommer nog att gå dit och käka en hamburgare till lunch och givetvis få oss några fina bilder på all aktivitet där.

Medicineringen av Eloise ser ut att ha tagit bra och hon är tillbaka i dom vanliga gängorna igen, som synes:

Gårdagen blev ju bara kanon, med tanke på vädret. Jag gick ut vid halvnio och trodde att jag skulle vara först, men ack vad jag bedrog mig. Ingegerd och hennes syster hade hunnit ut medan jag tog på mig västen och steget efter mig kom Laila, sedan fylldes gruppen ut med ytterligare två personer, Jan A och hans svåger Sören samt en hund, som jag inte kommer ihåg namnet på, men som tillhör systern och svågern, till Ingegerd.

Eftersom dom hade hund och vi katter så föll det sig ganska naturligt att det blev ett av samtalsämnena. Och hur busiga våra katter än må vara, och hur mycket dom faktiskt förstört, så tror jag att en hund som dom ägt tidigare, var några snäpp värre.

Sören berättade att när den hunden var valp så hade han en Volvo herrgårdsvagn där dom satt upp ett sånt där hundgaller, för att hunden skulle hålla sig därbak. Han hade varit och shoppat lös på en matvarubutik och den matpåsen innehöll ett kilo blandfärs, ett antal ägg, ett kilo smör och två kilo mjöl.

Han hade ett stopp till på vägen hem, och var inne på den affären i fem minuter, kom ut och möttes av en fruktansvärd syn. Bilen, invändigt, var fylld av ett vitt damm.

Hunden hade tagit sig fram i baksätet, käkat upp all färs, trampat sönder varenda ägg, klampat ut smöret ur paketet och slutligen greppat mjölpåsen i käften och sedan härmat krokodilernas dödsrullning, där dom snurrar det dom har i käften, runt runt, tills ingenting rör sig längre.

Ja, man kan ju riktigt se den synen framför sig, och det var nog ingen vacker sådan.

Och denna lilla episod var bara en av alla saker denna hunden hade hittat på. Hunden som förövrigt idag, jobbar inom militären, någonstans långt söderut, om jag inte uppfattade det helt fel.

Näpp, nu kan man inte sitta härinne längre, temperaturen härinne är för tillfället 27 grader och det är alldeles tillräckligt. Ha en fin dag och en underbar kväll!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke noliafältet Eloise Ingegerd Jan Sören syster hunden Eloise valpen Volvo mjöl. smör blandfärs krokodil dödsrullning

Liv och död

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 21 januari 2010 klockan 07:08,

En arbetskamrat till Åke var med om en bilolycka igår, där en människa miste livet. Så det var det givna samtalsämnet vi hade igår kväll. Hur fort en olycka händer och hur lite man faktiskt kan göra.

När olyckor inträffar och det är någon man känner så blir allting helt plötsligt så nära inpå och man tänker nog på sin egen dödlighet, på ett annat sätt. Ofta säger man nog också, att det hade lika gärna ha kunnat vara jag. Men det kan det inte, du var inte där. Däremot kan det hända alla på en annan plats om man råkar vara där vid fel tillfälle.

Nu gör dom flesta allt dom kan för att undvika en kollision och killen igår gjorde allt han kunde för att klara av detta och jag sa att han kunde ju faktiskt ha dräpt sig själv i viljan att klara både sig och den mötande. Det går nog på ren automatik och man har inte mycket tid på sig att reagera. För dom som är med om liknande händelser så gäller det nog att ta sig till jobbet så fort som möjligt för att kunna gå vidare på ett smidigt sätt och förhoppningsvis ha någon att prata med.

Mina föräldrar var ju med om en trafikolycka 1977. Jag har skrivit om den tidigare så jag tänker inte ta det en gång till. Men det var inte min pappas fel, utan den mötande bilen fick en sladd som han försökte häva med den följden att det blev en ännu värre sladd och han körde rakt mot bilen där mina föräldrar samt två andra passagerare satt. I den andra bilen fanns ett föräldrar par och deras 17 åriga dotter. Föräldrarna dog på plats och fyra blev skadade. Min pappa var den enda som klarade sig utan större blessyrer.

Jag kom inte ihåg så mycket om tider men jag vet att vi åkte hem till Umeå, lillebrorsan och jag, och vår farmor följde med. Det kanske gick en dag och sedan ringde polisen, dom efterlyste pappa. Han hade försvunnit och dom visste inte vart han tagit vägen. Det gick bara en liten stund efter samtalet så hörde vi en bil som körde upp på gården. Vi gick ut på balkongen och där var det en blå Volvo. Vår pappa körde och kör fortfarande Mercedes så vi trodde väl att det var någon annan men han som klev ur bilen var vår pappa.

Han hade gått och hyrt sig en bil i Tierp och satt sig och kört hem i den. Han sa sedan att om han inte hade gjort detta så hade han aldrig mer satt sig bakom en ratt. Han kände sig nog på något sätt skyldig eller att han kanske hade kunnat göra något annorlunda men oftast är det nog inte så. Man gör så gott man kan och med dom förutsättningar man har, man kan inte ändra tidpunkt och plats. Och med dom orden så hoppas jag att ni tar det lugnt i trafiken och tänker på era medtrafikanter, och givetvis, att ni får en bra dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: olycka händelser trafik Åke pappa Tierp Volvo Mercedes polis efterlyste man gör så gott man kan

Våran rullande stuga med garage

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 02 september 2009 klockan 07:09,

Nu ska ni få en liten rundtur i vår buss. Den köpte vi från Kramfors i november 2007. Vi åkte ner och kan ju villigt erkänna att bussen inte kändes speciellt hemtrevlig med sitt original golv, en mörkgrön, ful korkmatta som var trasig, toaletten var halvfärdig, alla väggar och skåpar var mörkbrun och det satt ett enkel säte längst fram, på sniskan.

Men vi hade lite lätt panik att få tag i en racebuss som vi skulle kunna köra in camaron i, visst finns det bussar men många måste byggas om och det behövde vi inte göra med denna.

Vi körde upp Volvon i lastutrymmet, fick inte igen dörrarna ordentligt utan knöt fast dom. Kallt som sjutton var det när vi skulle åka hem, och jag trodde att mina fötter skulle måsta amputeras. Ingen värme funkade, och vad alla reglage var till för, var inte så lätt att veta.

Hem kom vi i alla fall. Och när våren kom så började vi med att annonsera ut den på blocket, då hade vi hittat en annan buss, som var billigare och med ungefär lika mycket som skulle göras på den, men vi blev inte av med den i tid utan var tvungna att sätta igång uppfräschningen innan race säsongen skulle börja.

Vi köpte en korkmatta, bredde ut den på asfalten utanför kylarverkstaden, spillde upp varsin grogg och började mäta inne i bussen, skrev upp alla mått i handen, gick ut och ritade på baksidan av mattan, mera mått och mera rita och mäta sedan skar vi ut alltihop, in med mattan och se, det var nästan perfekt, inte så man skulle kunna tro att Martin Timell hade låtit det se ut så här men för oss så duger det.

Köpte färg och sedan målade jag nästan allt som varit brunt, i vitt. Lite klisterpapper och lite schackrutig tejp, tyg från affären och nu började det likna något.

Det här tyget har jag satt därframme i en liten "typ" av garderob utan dörr, som vi hänger in våra ytterkläder i, passar väl utmärkt till en race buss.

Handtaget till toan tyckte jag var given, Jennifer sa däremot, då hon fick se det, att ja, det passar ju men nu håller det på att vara "liiite" myckeee.

Och slutligen, vi kunde ju inte låta bli att hänga upp ett skelett i garderoben.

Har nu haft just den här bussen i 2 säsonger, nästa sommar kommer den att få en annan färg utvändigt och eventuellt kan vi påbörja en våningssäng, Jennifer vill ha sitt egna krypin däruppe, idag då hon följer med så bäddar vi på den främre matplatsen. Det var en liten snabb visning på vart vi spenderar våra helger. Ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Buss skellett garderob skelett camaron volvo racebuss

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv