Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - bok | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett bok

Visa träffar från alla bloggar

Vi bedrog oss...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 17 december 2012 klockan 08:13,

Börjar med att lägga ut en länk där det finns en tävling som man kan vinna en kalender i, man ska gissa vad det är för fågel: http://alafoto.se/blogg/?p=20357

Vi for ut en liten sväng igår, på den där utförsäljningsmarknaden dom har på Coop, och vi gick inte tomhänta hem. Där fanns ju en sån där STOR, brevlåda, som jag snackat om att vi skulle köpa, mest för dom stunder vi är borta på sommaren, för då ryms det ju en hel del i den… tänkte jag.

Syftet med en sån stor brevlåda borde väl ändå vara att allt ska få plats, eller hur? Men ack vad ni då bedrar er, lådan invändigt är lika liten som en ”vanlig” brevlåda, men Åke ska göra en specialare så den blir som vi vill ha den.

Den låda vi använder idag, är nyckeln borta till så jag får köra ner hela armen för att fiska upp posten, och det går väl an, men roligt var det då jag beställt en bok och några andra saker som brevbäraren fått ner i lådan men det gick baske mig inte att dra upp samma väg.

Men man blir ju aldrig rådlös, jag öppnade paketet inne i lådan och tog upp sak för sak, men det såg förmodligen korkat ut :) Värre blir det då med den nya lådan, om man tappar bort nyckeln vill säga, för där får du inte ner någon arm i lådan, och eftersom posten dessutom ska längst ner i botten så lär inga armar räcka dit heller, sååå… Men den var billig, jodå.

Annars vart det inte gjort så mycket igår, Åke var ut i omgångar och skottade, men det ligger lik förbenat snö därute. Skönt att veta i alla fall, att vi inte är ensamma i eländet. Kul också att se hur dom prioriterar att få parkera utanför Lottas, istället för att bilar ska få köra på vägen. Vi kom där igår och för att passera dom parkerade bilarna var man tvungen att köra på cykelbanan… jätteklokt!!!

Idag har jag inget speciellt planerat, ett besök på apoteket som jag vet, och imorgon har jag tänkt mig att börja jobba igen. Ingen skillnad i händer och fingrar, så vad gör man, man kan ju inte gå här och tro att något ska bli eljest. Vi har i alla fall fått lite hjälpmedel på jobbet och det är ju bra.

Sen väntar jag på provsvar från läkaren, han lovade ju att ringa så vi får se om han gör det då, nu under veckan. Och på onsdag ska jag till sjukgymnasten. Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: brevlåda Maria Lundmark Hällsten brevbäraren posten armen nyckeln händer fingrar bok paket apoteket

Vi behöv nog ingen matjord!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 10 september 2012 klockan 07:33,

Visst är det riktigt riktigt illa, då man ligger och läser gamla receptböcker då man ska sova? Man har då i alla fall ingen större fantasi, eller kanske det är orken det beror på, man ids inte gå och leta rätt på något annat läsbart, och dessa böcker var vad man ramlade över, det sista man gjorde innan man gick i säng.

Nå, det hände då mig i förrgår, och jag höll i mina händer en gammal bok… så gammal att den inte ens hade någon årgång stämplad i sig.

Det första som händer då jag öppnar boken… eller bok och bok, häfte är nog den rätta benämningen, så föll det ut en fyrklöver rätt ner på täcket. Jag som aldrig i hela mitt liv sett en fyrklöver, men jag kommer så väl ihåg jakten på en, då man var yngre och hade blivit upplyst om att en fyrklöver skulle ge en lycka, framgång och en hel hög med pengar.

Undrar just om detta nu gäller, även fast upphittaren är en annan… fast nu hittade ju jag den i häftet, hm…

Om så är fallet, behöver jag ju inte heller åka och köpa matjord och grusa ner mina fickor med det, eller hur, moahaha.

Jag lade då upp fyrklövern på stringhyllan som sitter vid sidan om min säng och igår kväll höll jag på mosa den stackars torkade växten då den fladdrade ner från hyllan och jag trodde att det var en fjäril, jojomensan.

I receptboken, har dom på andra sidan skrivit ner en förvandlingstabell, som dom så vackert kallar det, där står det bland annat att stark ugnsvärme betyder 300 grader, god ugnsvärme är 225-250 grader, osv.

Men *suck*, hur svårt hade det varit att skriva ut siffrorna med en gång då, istället för att man läser och gör enligt receptet, sedan uppmanas man att slå igång ugnen på svag ugnsvärme, och inte kommer man ihåg vad det var för temperatur så då ska man leta reda på sidan där det står att det betyder 150 grader, snacka om att göra det extra besvärligt.

Idag är jag ledig, och det behövs, vill jag lova. Mina armar gör ont som sjutton, och det håller nog på vara läge att boka in en tid hos sjukgymnasten och sedan läkaren. För det kan inte heller vara meningen att man ska måsta sätta sig upp i sängen för att vända sig från höger sida till vänster, men det är precis så det är och har varit i flera månader nu, och jag håller på vara less på det. Nåja, det löser sig säkert på ett eller annat sätt.

Idag ska jag träffa Anna och sörpla lite kaffe med henne, det blir säkert trevligt, och sedan kanske man ska försöka sig på att planera in några middagar så man vet vad man ska handla hem så man slipper springa på affären och gå runt där som ett spån och inte kunna komma på vad man ska äta. Jag hoppas att ni alla får en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten recept bok häfte temperatur matjord fyrklöver tur pengar sjukgymnasten Anna ledig sörpla kaffe

Kändisar och kossor

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 19 juni 2012 klockan 08:31,

Jag har beställt en bok… den där jag skulle få av min förra arbetsgivare i födelsedags present, och det blev Robert Gustavssons bok, från vaggan till deadline. I beskrivningen av boken står bland annat följande, och jag citerar: Det är en historia om dödsångest, relationsproblem och om hur en bild på ett koarsle blev en vändpunkt i hans liv.

Nu kan jag ju inte låta bli att reagera då jag läser koarsle. Ni vet, jag läste ju Jokkmokks Jockes självbiografi för chefen, och i den boken finns en historia om just en ko. Dom klädde ut sig till en då dom skulle smuggla in lite alkohol och dylikt från Finland, men blev upptäckta av en tjur, jojomensan.

Och nu är vi i slutspurten på Leif GW Perssons bok, Gustavs grabb, och även han, hör och häpna, skriver om en ko… som han färglade i skolan, det var en tävling och han vann en raketost.

Vart kommer alla kor in i människors liv… och framför allt, varför? Nåt att klura vidare på, så här på tisdags förmiddagen, om man inte har nåt annat att göra, förstås :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Robert gustavsson från vaggan till deadline Leif GW Persson Gustavs grabb Jokkmokks Jocke ko koarsle bok Finland raketost Maria Lundmark Hällsten

Tråkigt innehållslöst liv, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 06 juni 2012 klockan 09:04,

Med allt som hänt under sista halvåret har jag nog ett uppslag som skulle täcka en stor tjock bok, mycket att skriva med andra ord. Men tyvärr så kan jag nog inte göra det, det finns inblandade som förmodligen vill förbli anonyma och då får det ju vara så. Men man håller på vara rätt så trött och ibland frågar man sig hur mycket man egentligen fixar att ta?

Har man verkligen en outtömlig källa med, tips, idéer, medkänsla, förståelse, öron att fortsätta lyssna med och mun att föra sin egen och andras talan, hm… ja, jag vet inte, just nu verkar det som det, men man ska ju aldrig säga aldrig. Någon gång kanske det kommer att ta slut.

Fast å andra sidan… det sa jag igår, till en av dom som nu blivit inblandad, man kan då inte annat än tycka att det på något sätt är spännande, ingen dag är den andra lik och det händer saker HELA tiden. Och då kan det ju vara så, hade inte allt detta varit, så kanske man haft ett rätt så tråkigt och innehållslöst liv :)

Ett tråkigt liv och något som saknas däruppe i skallen, måste ju människan ha som tände eld på katten uppe på Ersboda (går att läsa på vk.se, http://www.vk.se/644827/hittade-en-ihjalbrand-katt), hur är man funtad som kan göra något sådant??? Jag som kan tycka att det är hemskt att dräpa en insekt.

Kommer ihåg en sommar då vi i vanlig ordning stod och kastade pil, denna gång råkade vi få syn på en nattfjäril som satt i närheten av piltavlan, och givetvis blev denna bruna nattfjäril målet för våra övningar på pricksäkerhet.

Och inte helt oväntat får jag in en träff… bulls eye, och jag rös över hela kroppen och tyckte det var så fruktansvärt hemskt, hur kunde jag vara så vidrigt dum. Mja, jag får skylla på att jag inte var så gammal och då tänker man väl sällan på konsekvenserna av sitt handlande, dessutom trodde jag förmodligen aldrig att jag skulle träffa eller att fjärilen skulle till flykten, innan dess.

Men inte, den gick sitt öde till mötes denna ödesdigra sommardag, och jag var den skyldige till detta, nå, men jag tycker nog att en katt är betydligt värre att ge sig på. Hoppas den som gjorde det, berättar det och får komma till någon som kan hjälpa till att få den att förstå sitt handlande så han/hon har en chans att avbryta såna här saker så det inte eskalerar till större och ännu värre saker, det kan ju bli hur galet som helst.

Önskar er alla en fin nationaldag, och nej, jag tänker inte vifta på någon flagga och sjunga nationalsången, jag ska bespara våra grannar detta och göra något helt annat :)

Kommentarer: 0 Etiketter: händer inblandad roman bok katt nattfjäril Maria Lundmark Hällsten pil piltavla bulls eye ersboda

Nä, jag gör det inte

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 28 april 2012 klockan 08:41,

Nu måste jag verkligen sätta in alla resurser jag har om jag ska klara av det här. Jag drömde nämligen att jag skulle skriva en bok och den skulle vara tjock som en ”vanlig” pocket, vara rolig och dessutom, som toppen på isberget så skulle den handla om strykjärn… puh! Där tror jag ju att jag går bet :)

Det finns två, ja om jag verkligen funderar så ökar nog antalet, men om jag säger så här istället, två av dom hushållsnära sakerna man kan göra som jag verkligen inte trivs med är: Strykning och tvätt av fönster.

Saker man stryker är ju oftast skjortor och hur fasen gör man med ärmarna, det är snudd på omöjligt att undvika att det blir ett veck någonstans på vägen, vilken tur att det inte är så ofta det ska strykas här, gardiner funkar ju idag betydligt bättre när man bara har panelgardiner och raka saker, värre var det förut då det skulle vara volanger och krusiduller. Många är dom gånger då fingertopparna fått smaka på värmen från strykjärnet.

Putsningen av fönstren närmar sig ju med stormsteg och där är det ytterligare problem. För hur många gånger jag än byter vatten, sprayar, torkar, skrapar och håller på så räcker det att solen skiner in och vips, så finns det där en vit rand eller lite fukt eller något annat irriterande, och givetvis mitt emellan fönstren, vars annars???

Näpp, nu har vi ju verkligen tur att det finns dom som frivilligt håller på med fönsterputsning, visserligen mot betalning men hey, det kostar oss 500:- med Rut avdraget inräknat och då tar han ALLA fönster, både uppe och nere samt emellan, och för dom pengarna gör jag det aldrig.

Hm, när jag tänker efter så har jag nog bestämt mig, jag tänker inte skriva en bok om strykjärn, inte heller om fönsterputsning, det har jag ju redan avhandlat, här och nu :) Önskar er alla en toppen lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: strykjärn fönsterputsning Rut avdrag Maria Lundmark Hällsten fönster bok drömde

Gratis, tack så mycket!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 26 mars 2012 klockan 08:15,

Tänkte lite på det här med gratis… gratis är gott säger man, men när gratis egentligen kostar, fast företagen eller upphovsgivaren säger att det är gratis, då är det ju inte det, men det låter så mycket bättre. Då kan vi ju kalla det för falsk marknadsföring, eller hur?

Det började väl med det här glass jippot nere på stan i lördags, provsmakning, ät då mycket glass du vill, men först ska det köas, och sedan betalas inträde, och därefter ska du återigen köa för att få dina glassar, jag undrar, hur många glassar orkar en vanlig människa då? Jag har fått för mig att inträdet gick på 50:-, för det får du två hyggliga glassar på affären, utan att behöva köa i timmar och två glassar på raken är rätt så mycket.

Nå, hort det va, man gör ju som man vill om man är nyfiken på vad som erbjuds och om man har lust att stå och vänta på det som ska avnjutas. Det är just det där med att man ”tror” att man får någonting, fast man egentligen betalat för det, som retar mig.

Ta ett annat exempel, betala 500:- och få gratis sms i ett år. Jaha, vad är det som är gratis i det här fallet då? För inte är det då sms:en man får, man betalar ju för tusan 500:- för dom. Även om man nu gör en bra affär, för 72 000 sms är väldigt mycket, och 500:- för alla dom, är ett ok pris, men det är INTE gratis.

Nä, det finns mycket man ska passa sig för, ta bara dom här hare Krishna böckerna som dom delade ut på stan för XX antal år sedan, varsågod sa dom, och räckte fram en bok, man blev överraskad, tog emot boken som man inte visste vad det för något och sen, slog dom ner som hökar och skulle ha betalt för den också… en slant ville dom ha, ett frivilligt bidrag. Jo tack så mycket för den fina boken som jag absolut hade gått in på Åkerbloms och köpt i annat fall. Skrev hon på ett *ironiskt* sätt.

Så var den lilla ”gratis” avhandlingen gjord, jo, jag får skriva gratis, för det kostar ingenting för er att läsa mina ord… eller egentligen, för att göra det måste ni vara uppkopplade och den uppkopplingen kostar så… helt gratis blev det ju inte, om ni nu inte ”lånat” datorn hos någon, förstås :)

Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: gratis glass marknadsföring sms 500:- bok bidrag

Tjosan!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 maj 2011 klockan 07:11,

Noterade att en ”ny” bok hade dykt upp i tv rummet, tittade närmare på den och undrade för mig själv vad nu Åke hade grävt upp för…dynga. Det var den här boken:

En Jokkmokks Jokke, som skrivit en bok om sitt liv. Han har aldrig intresserat mig och det enda jag egentligen vet att han gjort, är sången Gulli-gullan. Nå, jag började bläddra i den och jag fastnade nästan direkt i den, här får ni ett kort, direkt citat: Nu tog det bara eld i fars praktfulla helskägg och mustascher. Jag har aldrig sett min far så skrämd och snopen. Den synen glömmer jag aldrig, i synnerhet som jag vågar påstå att det var enda gången som jag såg far rakad. Han blev som en ny människa. Slutcitat.

Nu har jag inte kommit så väldigt långt i den, än, jag tog nämligen med den på jobbet och nu läser jag den tillsammans med chefen. Den är både sorglig och rolig, den handlar om fattigdom och nöd, dom var elva barn i familjen och pengarna som Jokkes pappa en gång i tiden hade haft, hade människor lurat av honom, men boken innehåller också en del roliga historier och knepiga gubbar och gummor. Jag återkommer då jag läst den klart, så får ni höra om den är värd tiden man lägger ner på en bok.

Det blev en något försenad middag igår, då jag var tvungen att stanna av på affären och införskaffa lite föda, innan jag kom hem. Det blev hemkoke potatismoset med ugnstekta frukostkorvar, fyllda med en röra av ost tärningar, bostongurka och crème fraiche, rekommenderas varmt…inte bara att ätas varmt, det är gott också :-)

Sen kom Åke på att han skulle börja riva grindstolparna i staketet. Vi har nu tänkt byta staket, bredda infarten, och sedan bygga ut altanen, och nu är det i alla fall påbörjat.

Han har tänkt få in bussen här på gården, så vi kan städa ur den innan vi ska börja använda den. Sen är det väl inte tänkt att den ska stå här hela sommaren, vi skulle ha velat ha haft tag i en uppställningsplats, någon här som vet av ett bra ställe? Vi kan ju alltid betala en slant, givetvis. Hör gärna av er i så fall, mejl m_hallsten@hotmail.com eller ring 0730-306518.

Idag ska jag nog bara ligga lågt, tror jag. Har så ont i armarna och handlederna, som tur r ska jag upp på lasarettet nu på onsdag, så får vi se om dom hittar nåt galet. Nå, jag önskar er alla en fin måndag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Jokkmokks-Jokke bok chefen rolig far infart frukostkorv potatismos armar middag

Riktiga "Lussekatter" och Nicco

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 13 december 2010 klockan 05:53,

Lucia, jaja, inte för att det betyder något speciellt för mig, det var nog annorlunda då man var i 8-16 årsåldern. Som liten för att man gick i luciatåg för att sedan vara ute och lussa, och då man blev lite äldre för att få vaka in Lucian.

Vi har som vanligt vårat eget lilla luciatåg, med både Nicco och lusse”katter:

Katterna är väl inte sådär våldsamt följsamma, men ändå otroligt tåliga…åtminstone under några minuter :-)

Vid middagen igår så satt jag och läste på mjölkpaketet, det var en kossa där som erbjöd sin koola mjölk, och om man sammalde ihop fem stycken kossor från mjölkpakten så skulle man få sig en bok. Hm…du Nicco, sa jag, kan inte du mejla till norrmejeriet och fråga hur stackarn du ska göra för att få boken, fråga om det verkligen är meningen att du ska köpa fem liter mjölk, du som är mjölkallergiker, för att sedan hälla ut den, bara för att du vill ha en bok? Nu sas det med en stor gnutta humor, inte är hon intresserad av boken och hade hon verkligen velat ha den så hade det väl funkat, vi dricker ju mjölk, men jag undrar varför dom aldrig har såna grejer på den mjölkfria mjölken eller på havredrycken? Det finns ju otaligt med barn som är just mjölkallergiker och laktosintoleranta.

Idag är det jobb som gäller, 7-14, så nu är det väl bara att förbereda sig för detta. Tidig frukost och påklädning, samt iordningställa en typ av lunch som jag kan ta med. Ha en fin lucia, och kom ihåg, alla lussekatter är gula, och bör så vara.

Kommentarer: 0 Etiketter: Lucia Nicco lussekatter mjölk koola mjölken norrmejeriet laktosintolerant mjölkfri bok frukost

Sagan om tån

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 22 mars 2010 klockan 07:16,

När jag var yngre…inte ung :-) så hade jag denna boken och satte in biobiljetter, tidningsutklipp och diverse saker, skrev dessutom lite av en dagbok.

På en av sidorna har jag klippt ut ett kåseri som stod i Hemmets Journal, i början på 80-talet och historien är bara för bra. Den kommer här i en något nerbantad version.

Men hem kom jag, djupfryst och utmattad. Ingen öppnade på min ringning och själv hade jag ingen nyckel. Nöden har ingen lag. Förtvivlad slog jag sönder badrumsfönstret och klättrade in. Huttrande kröp jag ner i karet. Där låg jag sen i allsköns ro och njöt.

Av nån förunderlig anledning stoppade jag upp höger stortå i badkarskranen (ja ni har kanske försökt själva). Jovisst, den fastnar förstås. Och där ligger man och kränger. Den fastnar ännu mera. Det gör allt mer ont i tåeländet. Det verkar avbrutet men värker oavbrutet. Jag vågar inte rycka till, då kanske tån lossnar från foten.

Efter en timme hör jag ljud utanför. Jag ropar förskrämt: Hjääälp! Efter tionde ropet hör jag grannfruns röst: Va ä´re om? Det är jag, flåsar jag utmattad, jag ligger i badkaret och kommer inte loss. Jag har fastnat med stortån.

-Med stortån!! Säger hon.

-Hämta en järnsåg och klättra in till mig..

-Till dig! Ligger du naken i badkaret?

-Såklart, tror du jag tränar klädsim?

-Jag kan väl inte gå in till dig när du är naken. Vad ska folk säga?

-Klättra in, vrålar jag, dom får säga vad dom vill…

Efter en kvart ser jag grannfruns välbekanta ansikte i fönsterkarmen. Det är första gången jag ser henne i karmen. Tänker jag.

Efter tio minuter har hon skruvat in ändan och dimper ner på golvet. –Välkommen, roligt att du kunde komma, säger jag artigt och försöker dölja min lilla manlighet. Du måste såga av kranen!

Hon börjar såga. Järnfilsspånen yr. Hon är bra på att såga. Det hela är genant. Efter en halvtimme är kranen avsågad. Jag kan gå upp – med en badkarskranbit på stortån som enda klädsel.

Just när vi utträder ur badrummet i all vår glans, öppnas ytterdörren, som förresten aldrig varit låst. In strömmar hustru och barnbarn.

Blickstilla med vidöppna, förundrade ögon stirrar dom på oss. Ett ögonblick är det dödstyst. Man skulle ha kunnat höra en knappnål falla, men ingen hade någon till hands.

-Olig gej du har faffa, säger ett barnbarn och mönstrar mig. Förstenad står jag där med badkarskranstån i vädret.

Dä dä dä är inte alls som du tror, säger jag till hustrun, som inte tror sina ögon. –Jag jag fastnade i kranen, försöker jag. Och så kom grannfrun…

-Och blev kranskötare, säger hustrun. Jojo!

Ingen bryr sig om min värkande tå med fodral. Ingen tror mig. Grannfrun tar sin såg och går.

Den julaftonen glömmer jag aldrig. Under stort barnajubel klipps tån loss. Den är blå och öm (till skillnad från hustrun).

På kvällen kommer en halt, dyster tomte linkande med paket. Han har till och med foten i paket. Vid julgröten säger ett underfundigt barnbarn: -Faffa, berätta sagan om tån…

Jag har skrattat så många gånger åt denna historia och nu undrar jag helt plötsligt om det kan vara för att denna sak, skulle lika gärna ha kunnat hända jag...eller Åke. :-)

Ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kåseri bok saga badkarskranbit stortån grannfrun hustrun barnbarn julaftonen fodral

Gott?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 20 februari 2010 klockan 10:27,

Undrar varför man säger: att läsa en god bok!

Vaddå god, smakar man på bladen, eller? Man kan väl säga en bra bok, underhållande, roande, intressant, lärorik, spännande, vad som helst som beskriver en bok, men god...det vete tusan.

Kommentarer: 0 Etiketter: bok god underhållande spännande lärorik

Otrött eller trött?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 03 februari 2010 klockan 11:37,

Dom flesta människor somnar inom 7 minuter.

Jag antar att dom menar från det att man lägger igen ögonlocken. Jag somnar nog i de flesta fallen, på några få sekunder. Vi, jag och Åke, läser alltid nån bok innan vi släcker lampan, ibland tar jag upp boken, läser två-tre sidor innan jag inser att jag redan läst det där, kvällen innan. En gång hann jag läsa flera sidor innan jag ens kom på att jag redan läst ut den. Är man trött eller är man?

Kommentarer: 0 Kategorier: Visste du det? Etiketter: trött sekunder somnar bok läst Jag och Åke sidor lampan

Rökare/icke rökare

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 22 augusti 2009 klockan 08:30,

Fick en bok av min mamma, då jag redan slutat röka, den är inte avsedd att läsa för att sluta men innehåller lite funderingar och faktiskt väldigt roliga, smått ironiska stycken. Vill citera henne och börjar med ett stycke där hon skriver om rökare som uppfattas som "roligare" människor.

"Att vara rökare kan vara en stor del av identiteten. Inte sällan ser man på "icke-rökarna" som en ganska torr samling. Vilka är det som går ut och röker på fester och middagar? Jo det är de roliga människorna. Samtalen bubblar och skratten ekar från gruppen som står på balkongen och blossar. Kvar vid bordet sitter de präktiga, lite jordiga icke-rökarna. Diskussionerna vill inte riktigt ta fart efter att rökar gruppen reste sig, med några fåraktiga leenden mot varandra sneglar icke-rökarna efter lustigkurrarna på balkongen. Kommer de inte tillbaka snart? Eller ska man gå ut en stund, även om man inte röker? Varför är det så här? Varför verkar rökarna alltid ha det roligare? Att hänvisa rökarna till små utrymmen, snuskiga rökrum, trånga balkonger, blåsiga portgångar eller liknande, har inte riktigt den effekt som många icke-rökare tror. Tvärtom, ju läbbigare och trängre, ju mer förstärks också gemenskapen. Pressas en grupp människor ihop för att utföra en syssla samtidigt under några minuter, är det givet att de börjar prata..."

Författaren heter Charlotta von Zweigbergk och boken heter Eld utan rök. Jag hade ganska roligt när jag läste hennes kommentarer m.m. Och man känner så väl igen sig i vissa situationer.

Hon skriver dessutom att rökare är något av dom generösaste människor som finns. Du kan som rökare i princip hoppa på vem som helst för att be om en cigg, det är aldrig genant att fråga om eld, även om någon får vända upp och ner på hela väskan för att hitta tändaren. Jämför med om du drabbas av godis sug och ser någon stå med en godispåse eller en chokladkaka, såvida du inte är uppseendeväckande spontan- skulle inget få dig att fråga denna okända person om du kunde få smaka lite. När det gäller rökning kan du till och med be att få fimpen, utan att bete dig underligt. Jämför med: Åh, kan jag få sista biten på din macka. Nej hur hungrig du än är så ber du aldrig om det.

Ja det var lite från hennes bok, ingen tjock bok men som jag sa, rolig. Och skratta kan vi alla behöva!

Ha en fortsatt trevlig helg!

Kommentarer: 0 Etiketter: Rökare cigarett bok spontan godispåse chokladkaka

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv