Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - bron | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett bron

Visa träffar från alla bloggar

Ett JÄTTE ben

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 april 2013 klockan 06:25,

Nicco smsade igår, klockan två, innan jag gått ut genom dörren på jobbet, att hon tagit en kölapp på pass expeditionen, så jag fick ge järnet. När jag stod vid rödljuset för att köra ut på ÖK ringde jag upp och frågade hur många som var före i kön… 4 stycken sa hon, så jag snabbade på, ännu mer.

Då jag kom dit upp var hon inte där, jag ringde men det var mobilsvar, jag smsade, ingenting, men så, efter 5 minuter, tittade hon ut i korridoren, då var dom klar och det enda jag behövde var att fylla i ett papper och sedan legitimera mig.

Vi hade, för att ligga ett steg före, fyllt i ett papper hemma, sånt som vårdnadshavare måste göra då det är en minderårig som söker pass, denna gång fyllde både Åke och jag i, även om jag är ensam vårdnare, bara för att… men se, den gubben gick inte.

Här står det, sa hon som satt bakom skärmen, att du är ensam vårdnadshavare och då är det bara du som ska fylla i papperet, därför var jag tvungen att göra en ny.

Efter middagen, åkte jag och Nicco till ÖoB för att inhandla lite schampo, deo, och såna saker, men vi kom också hem med ett JÄTTE ben, till Winstone, hahaa… exakt ett sånt som jag fantiserat om att han skulle haft, kolla in hur först Eloise, kommer och sniffar, sedan kommer Enya och undrar vad som ligger på golvet:

Sedan släpper vi in Winstone och han är livrädd, för benet. Han skäller och gömmer sig under bordet, gör tjurrusningar fram emot benet i tron om att det ska anfalla, fortsätter skälla och rusa runt som jag vet inte vad:

Men så till slut, får han i en liten bit och då är han såld, han ligger så förnöjt och gnager och efter en stund får jag ta av honom det, meningen är att det ska bli som ett lördags godis, som han får njuta av då det är lite mer högtidligt… vi får se hur det blir med det :)

Annars måste ju detta ben vara värsta bästa varningen till eventuella inbrottstjuvar, inte går du väl in i ett hus om detta ben ligger på bron… i så fall är man nog bra korkad :)

Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco smsade Maria Lundmark Hällsten pass vårdnadshavare Åke papper ÖoB ben Winstone inbrotts tjuv bron korkad

Hunden skällde fast det var...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 03 februari 2013 klockan 08:59,

Kommer ni ihåg då jag skrev om den stackars pojken som råkade passera här utanför då Åke i samma veva kliver ut på bron och nyser, och pojken sätter upp handen mot sin bröstkorg och säger: Eran hund skrämde mig!!! Han trodde att nysningen var ett hundskall, vi tyckte ju det var hysteriskt roligt.

Igår ringer så min ingifte morbror Sam. Vi pratar en stund jag reser mig ur tv rums soffan och går ut i köket, då… nyser Åke, ,och han ligger därinne i soffan, och Sam säger plötsligt: Va… har ni skaffat hund?

Jag tror ju givetvis att han hört att vi ska köpa en hund och säger att vi ska hämta hem den om 4 veckor…nämen säger han, jag hörde ju hur den skällde. Ja, då brast det hos Maria. Jag började asgarva och skulle försöka förklara att det var Åke som nös, och detta är inte första gången han låter som en hund, hahaa…

Vidare undrade han hur det var och så där, och jag sa att jag håller ju på vara på bättringsvägen, men att jag varit förkyld under en längre tid. Aha… säger han, du har haft (och nu säger han ett ord jag inte hört och jag kommer förmodligen ihåg fel, men…) krimmen. Va, säger jag, vad är det då? Jaaa, har du aldrig hört det, säger han och jag tror nu att han ska berätta att den förkylningen jag haft, har ett namn, men så var inte fallet, utan det betyder rätt och slätt, en ”låååångdragen förkylnigen”, no more, no less. Ja, säger jag, då är det, det, jag haft.

Vi gjorde inte så mycket igår, tog en sväng på stan och kikade lite på snöskulpturerna, tänk vad man kan göra med lite snö, rätt otroligt faktiskt. Sen bänkade vi oss framför tv:n. Där visar dom nu en reklamsnutt, jag vet inte ens vad den handlar om men det står en gubbe på en båt och han pratar med en annan herre. Ha, säger jag till Åke, vad olik sig han är, jag syftar då på han som står i båten.

Ja, säger Åke… en Harald… Treutiger. Vad, säger jag och skrattar, jag trodde det var Claes af Geijerstam, kanske inte så konstigt då att han inte var sig lik :) Undrar hur jag fick till det där egentligen??? Nå, kanske bäst att inte gräva vidare i det. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: hund Åke nyser bron pojken . Sam skäller reklamsnutt Harald Treutiger Claes af Geijerstam söndag snöskulpturer

Gamla tiders signalsystem

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 29 januari 2013 klockan 08:53,

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.

Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt :) Men det funkade, och det var ju huvudsaken.

Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.

Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall :)

Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:

Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.

Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.

Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.

Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.

Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.

Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Marja blogg busvissla signalsystem kaffe lunch telefon mobil mammor barnvagn gips vänsterarmen remiss hud läkaren fläck knapp lyse bron logiskt

Vem vet vart och hur och när?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 14 november 2012 klockan 07:48,

Jo, dom ringde upp från kirurgen igår, nu var det en annan som satt i receptionen eller vad det nu kan heta. Jag förklarade återigen och för fjärde gången, vad jag var ute efter, och hon kollade vad som skrivits upp, och hon sa… typ, följande:

Aha, här står det att Malin, kontaktat Frans, men det var inte bra, för Frans är i Afghanistan, så Sören tar över och skickar vidare till Gösta, Gösta undrar vad det är för intyg, ett med ett datum eller ett sjukintyg, Fredrik säger att dom ska kolla om dottern… Gösta skriver att det ska kollas så det inte blir dubbelt till dottern…och sen har det inte hänt nåt mer.

Nu säger hon i receptionen att hon ska kontakta Malin, som hon vet, har haft hand om pappa, vi ligger på, säger hon, och jag kan ju inte annat än hoppas på det då. Men tillåter mig själv att tvivla på att detta var sista gången jag behövde ringa upp kirurgen.

Alltså hur ska någon kunna veta vad den andra gör, om dom bara skickar vidare och inte fullföljer vad som påbörjats? Kanske detta är en av anledningarna till varför, patienter försvinner mellan stolarna, dom slussas också vidare från ena stället till nästa, och ingen vet till slut, vart dom ligger… knappt dom själva.

Jag steg upp i morse och noterade ett fint ljus ute på vägen, ner mot bron:

Det var alltså en långtradare med släp. Och nu vet dom flesta som känner till detta område att ingen lastbil ryms under bron, och det kanske chauffören noterat, för den stod still. Vad jag inte begriper är hur den ens kommit på tanken att köra dit ner, i den trånga rondellen och hur han sedan trodde att han skulle kunna backa tillbaka.

Men… han backade inte, och han körde inte heller framåt, nejdå, han svängde upp på gärsmattan/lervällingen/asfalten, mellan kyrkan och vägen, och står just nu med nosen mot vårt hus. Så kan man också göra.

Önskar er alla en fin onsdag, själv ska jag ringa till sjukgymnasten… har så förbenat ont i ryggen så efter uppmaning från sköterskan på vårdcentralen, som jag ringde igår, så kontaktar jag dom idag och ser vad dom har för utlåtande om mig… om det finns hopp… eller om det bara är amputation som gäller. Seee Yaaa!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: kirurgen reception läkare Malin Frans Gösta Sören Maria Lundmark Hällsten intyg långtradare bron kyrkan chauffören

Idealisk badplats, jojo!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 27 oktober 2012 klockan 08:43,

Jaha, så var det bara att ta fram snöskyffeln då… eller nja, så farligt var det ju inte, det lilla puder som kom igår kväll. Och det var så lite så man kan undra om det verkligen var lönt. Men ajaj, jag vet ju vad som brukar hända då man säger sånt där, om man inte passar sina ord så ligger det väl en halvmeter på backen till imorgon, så jag dementerar genast detta stycke :)

Det blev prat om att bada ute i kyla och sånt där, och då kom jag ihåg en kall sommar uppe i Malå (ja, då jag var liten, även om det inte var på dinosauriernas tid, så var det kallare än det är idag). Min mamma till exempel, skulle gå simskola i Lainejaur sjön och där borta i den badviken, var det ju inte mer än 13 grader varmt… så där kan man snacka om att snabblära sig simma.

När jag var runt en så där 7-8 år så blev jag och min kära kusin Anna, frukantsvärt badarsugna, men vattnet i sjön var inte speciellt mycket uppvärmt, men vi hittade en annan plats där det var varmt och skönt, till våra föräldrars stora förskräckelse.

Vi råkade väl gå ner i diket med barfötterna (man var ju alltid barfota på den tiden) och kände hur varmt och skönt det var därnere, diket var fyllt upp till bredden med vatten och rätt var det var så satt vi där och plaskade runt, testade några simtag och hade det hur bra som helst, tills mina föräldrar kom ut på trappen och undrade vad sjutton vi höll på med… bada i dyngvattnet, där det fanns råttor och annat otyg, ja, så var den lilla badarstunden över och gjordes aldrig mer om, heller.

Vi tyckte nog det lät lite äckligt med råttorna, men vi klarade då oss från sjukdomar och annat, om det nu inte är något som kan poppa upp, så där en 37 år senare, förstås, hm... kanske därför man är som man är, men det lär vi aldrig få veta :)

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: snöskyffeln dementera Maria Lundmark Hällsten bada mamma Lainejaur kusin Anna dike råttor dyngvatten mamma och pappa bron sjutton

Camaron gav upp...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 11 juli 2012 klockan 08:46,

Alltid nya äventyr… vi åkte in till Malå igår då vi kom på att vi skulle köpa oss en grästrimmer, man kommer ju inte åt att klippa runt broar och närmast stugorna med den åkbara saken.

Nå, vi passade förstås på att kolla in Galejan (loppis) och en kaffe på Dungers. Jag tyckte att bensinpumpen började låta slö, den ville inte gå ordentligt och jag sa det till Åke som noterade att bensintrycket var väldigt dåligt. Vad göra???

Vi satt och dividerade på vägen tillbaka till stugan om att ringa någon i Arvidsjaur, dit vi ska idag bara för att kolla in Dollarstore, och höra om vi kunde få tag i en ny bensinpump. Trycket var snudd på lika med noll, hela tiden, eller ja… fram till bron, halvvägs till stugan, då gav den upp.

In på parkeringsrutan, ut ur bilen, jag gick dit bak och öppnade tanklocket och det var tryck därinne, med andra ord, mina vänner, inget fel på bensinpumpen men mängden bensin i tanken. En så kallad soppatorsk, in the middle of nowhere!

Nu till det extremt dåliga, Åke ställde sig för att lifta till stugan, ta med en liten bensindunk tillbaka, på vespan. Och det funkade, me det var först den sjätte bilen som stannade. Så mycket trafik är det inte efter den här vägen, hur tjuvaktiga tror dom att vi är när huven ligger på taket och Nicco är med oss, ett barn? Ja säger jag, sånt där brukar straffa sig och nästa gång är det förmodligen ni som står där. Eller trodde dom att han skulle lämna oss där och lifta tio mil och därför plockade dom inte upp honom för dom skulle inte så långt… sällan.

En herre stannade då i alla fall, och han var så juste att han skjutsade Åke ända fram till maskinhallen fast han själv skulle ha fortsatt rakt fram, heders åt såna människor, det är så man ska vara.

Efter ifyllande av fem liter drog pumpen igång, inga konstigheter alls, så det var bara att fortsätta till stugan. Vad skönt att det ”bara” var soppatorsk och inget annat, jag såg ju Fällfors tävlingen ryka, för min del.

Sedan gick resterande tid av dagen åt till att köra runt och samla upp gräs, fy, men nu är det gjort. Sen invigde vi en grill som vi helt oförhappandes fick i Piteå. Det var ett team från Norge som stod framför oss, dom satte ihop en grill, använde den en kväll. Dom spräckte blocket i bilen så redan på lördagen började dom packa ihop. Jag såg jag en kille stå och klia sig i skallen och jag undrade vart tusan dom skulle packa med sig den där (dom hade ingen buss dom).

När vi sedan skulle börja packa ihop junioraren så stod grillen parkerad utanför vår dörr, haha, dom fick med andra ord inte med sig den och överlämnade den i vår ägo, tack tack, nu har vi fått användning av den med.

Idag åker vi som sagt var till Arvidsjaur, inte med Camaron utan vi tar storbussen vi. Det är 2.6 mil vägomläggning, inte alls kul och helt omöjligt att köra med vår Camaro så… en resa på ca 7 mil, inte så långt, och något annat att se, vi har inte regn men det är aningens mulet här, till skillnad från gårdagens sol, även fast det inte var speciellt varmt. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Camaro Malå Dungers Galejan loppis bron stugan Åke liftade maskinhall bensindunk vespa bensinpump Fällfors Dollarstore Arvidsjaur

Vi, på världsutställning, jojo :)

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 25 maj 2012 klockan 07:24,

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.

Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.

När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.

Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig :)

Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan :)

Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.

Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Jan B kaffe termos "gammgården" Birgitta Fred Marianne Britt Margareta Ingrid Kerstin Jan A Ingegerd Sven Brälla Öhman Åke Maria Lundmark Hällsten Lena nyhusen Buicken Camaron Sandåkern bron vårdcentralen

Ambulerande discobil

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 20 januari 2012 klockan 07:25,

Det var verkligen cirkus igår, med Jeepen… eller man kanske skulle kunna kalla det för ambulerande disco. Bilen indikerar att bakdörren är öppen, fast den inte är det och det hjälper inte heller att jag säger det till bilen. –LÄGG NER NU, dörren är stängd. Men inte då, den blinkar och har sig.

Jag hade då tur att den höll sig mörklagd under tiden jag jobbade, och jag hann faktiskt tänka att den kanske gett sig för den här gången då jag åkte hem, men när jag passerat under E4:a bron, så satte den igång. Undrar just vad mötande och bakomliggande bilar tänkte… att jag satt och lekte med inne belysningsknappen, eller? Den flaschade, blinkade och pep, jätteroligt!

Och ingen kan ju ha gått miste om all snö vi fått, men egentligen, kolla in höjden på vårt staket:

Gör man det så inser man att det faktiskt inte är så jättemycket, men det ser mycket ut då dom inte kör undan drivorna utan bara puttar upp snön så långt dom kan, och snart kan dom inte det längre, för det kommer att rasa ner på vägen igen.

Chefen skulle upp på centrum igår eftermiddag, det var också spännande. Det första vi gjorde var att köra ner elstolen i en grop (brunnen ligger därunder), och det vart absolut tvärnit. Sedan körde vi fast i uppförsbacken, och slutligen, två meter innan ingången till centrum där vi körde fast för tredje gången och då var det tur att det kom förbi en tjej som hjälpte till att putta lös stolen, den slirade bara och satt fast som gjuten i cement.

På vägen hem, höll ”stortraktorn” på att ploga, när vi närmade oss den, så stannade han av, öppnade dörren och frågade vilket nummer vi skulle på, så skulle han röja väg till oss, det var ju otroligt snällt av honom, och detta trots att han var tre timmar sen, sa han. Nu behövde han inte hjälpa oss, vi hade ju tagit oss ut därifrån, så nog klarade vi oss tillbaka, men tanken var ju god.

Nu kan jag inte annat än längta till ikväll, då man kommit sig hem och får njuta av helgen, hoppas att det klarnar upp till imorgon så man slipper det här snöandet, och kanske återigen kan skymta någonting blått däruppe. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Jeepen disco bakdörr indikerar centrum "stortraktorn" elstolen E4:a bron snö ploga

Och den här betyder?

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 01 juni 2010 klockan 08:17,

Den här skylten sitter nere vid bron i Klabböle. Åke undrade om dom glömt att rita dit surfingbrädan.

Eller menar dom att det kan komma såna jättevågor att man kan bli nerspolad från bron?

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Klabböle surfingbrädan nerspolad bron

Mystiska tassavtryck

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 21 mars 2010 klockan 19:33,

Var ute på kvällspromenad med Birgitta och Freds syster och kom hem för en liten stund sedan. Dessa tassavtryck kan skådas på bron över till Umestan.

Dom väckte först en undran över vilket djur som satt sina tassar där. Vi såg dom bara i ögonvrån men ju längre upp på bron som vi kom och ju fler spår vi stötte på så var vi till slut tvungen att stanna upp och kolla in dom ordentligt och fick då se att det är någon som roat sig med att måla dit dom. Det var väl för väl, konstigt djur hade det då varit som lämnat såna tassavtryck efter sig.

Kommentarer: 0 Etiketter: tassavtryck Umestan bron Birgitta tassar spår

Is i skallen

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 17 februari 2010 klockan 12:06,

Så här ser det ut under bron över till umestan. Hoppas verkligen att ingen går därunder då tappen ska ner, den ser ju ut att ha varit på god väg men sedan fastnat. Klumpen i sig, väger nog en hel del och är inget man skulle vilja få i skallen.

Kommentarer: 0 Etiketter: bron umestan klumpen faller skallen

Går störst först

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 18 november 2009 klockan 10:57,

I USA finns en väg med hela 27 filer ledande till en och samma bro.

Då undrar jag om dom kör med: Störst går först, eller snabbaste vinner. Skulle vilja se hur det ser ut då vägen smälter samman ut till bron.

Kommentarer: 0 Kategorier: Visste du det? Etiketter: bron störst går först vinner

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv