Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - bussen | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett bussen

Visa träffar från alla bloggar

Nu har jag beslutat en sak...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 26 april 2013 klockan 08:04,

Jag har kommit fram till ett beslut, och det känns ok faktiskt. Med tanke på hur det ser ut här och med allt som är ogjort och med en stundande dragracing säsong i antågande, så sa jag till Åke att jag tar ledigt denna säsong, från tävlandet.

Vi kan ju då få koncentrera oss på Niccos tävlande, att få bort bussen från gräsmattan, är prio ett, inget går ju annars. Niccos juniorare står ju därbak, och den kommer man inte åt eftersom bussen är inbackad.

Den ska sättas ihop, och fås igång. Buicken ska hämtas och justeras eller gås igenom, förhoppningsvis lackas. Staketet på gården kanske vi kunde få på plats. Såg faktiskt rätt så lustigt ut i förrgår, då jag kom från träningen och jag ser en man som genar rätt över tomten.

Sen noterade jag att det var brevbäraren, han hade bilen, och hade väl glömt ett brev så istället för att köra runt tog han den kortaste vägen med sina apostlahästar, och gick över tomten.

Jag sa ju ifjol, att jag egentligen skulle kunna vara utan staket, men inser ju nu att det ändå blir en begränsning, för utan staket, har man väl snart flera stycken som genar tvärs över gården. Vi människor är nog funtade och inställda på att ta kortaste vägen.

Vi har dessutom lilla Winstone, som inte är förtjust i ljudet från traktorer, undrar just vad han kommer att säga på en dragracing tävling, för där är ett traktorljud, blahablaha. Och skulle nu även jag, tävla, så skulle vi måsta fixa en släp till Camaron, kula till bussen, och en genomgång på bilen, som vill spöka, lite så där som allting annat kan spöka, hemma hos oss.

Så därför, ta jag en time out, men räkna absolut inte bort mig helt… jag finns här och en tävlingsmänniska är jag, så om grejerna är klar nästa säsong så kommer jag att stå där, i burnout gropen, redo att ge järnet, första och bästa tävling nästa år.

Nu får ni hålla tummarna för vår Niccolina istället och vi hoppas på en bra säsong för henne, där hon verkligen får känna på hur det känns då sakerna går hennes väg. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Niccolina burnout grop tävla Winstone bussen Buicken Camaro släp brevbärare Nicco dragracing juniorare tävling

Vad var det för fel???

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 09 april 2013 klockan 06:17,

Med alla skriverier det nu varit, om dom ”nya” busskorten och tillhörande betalapparat så undrar jag vad sjutton det var för fel på dom gamla, hederliga plingkorten???

Dom funkade väl för tusan, lika bra som dessa plastkort, du kunde köpa dom vart som helst, övergången stod med, och du kunde heller inte misstag dig på hur många resor du hade kvar.

Jag har skrivit detta tidigare men det kan tålas att göra en gång till. Nicco har periodkort, detta kan bara laddas nere på vasaplan, lasarettet och på ett till ställe, men inte där vi bor. Om hon nu inte får skjuts till skolan, dagen efter periodkortet är slut, för att sedan gå ner på stan och fylla på, så måste hon fylla på kortet den sista dagen, och går därmed miste om en dag, eller hur man nu ska se på det.

Och det beror enbart på att hon inte kan fylla på det där vi bor… inte heller på bussen. Om dom nu ska envisas med att ha plastkort och detta system, varför kunde man då inte koppla kortet till sin bank, och fylla på det, hemifrån? Bara en tanke, så här på tisdagsmorgonen.

Idag ska Winstone följa med Åke i lastbilen. Jag jobbar nämligen dag, och hunden kan ju inte lämnas hemma ensam så länge, så då blir det lastbil som gäller. Går säkert bra, och det är ju tur att det ändå inte behöver bli varje dag eller varje vecka.

Mamma blev inlagd på akutmedicin igår, vi var på coop och hon kände sig inte ok, efter många om och men så skjutsade jag henne till lasarettet där hon hade en inbokad tid hos en läkare, som i son tur skrev en remiss till akuten. Så det var bara för henne att gå ner dit, och inlagd blev hon.

Nu ska dom kolla upp hennes mediciner och hur det står till med dom. Något som säkert fler än hon bör få göra. Har verkligen läkarna koll på allt, hur tabletterna funkar ihop med annat, njae, tillåt mig tvivla. Det är ju ett svårt jobb om man kommer upp i ett större antal tabletter som ska tas varje dag.

Nu måste jag skynda på lite, ska mata Winstone, äta frukost, gå ut med hunden, få upp Nicco. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten bussen busskort plingkort periodkort Nicco skolan. vasaplan Winstone hunden Åke lastbil jobbet

Jag stack till Malå

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 10 februari 2013 klockan 09:01,

Nu har jag varit en sväng till Malå… med Camaron, jojomensan, det är ju vidunderligt när drömmar kan ge en, resor på det där sättet. Jag skulle av någon outgrundlig anledning köra Camaron dit upp och Åke skulle komma med bussen sedan.

Jag satt full munderad med hjälm och hela rasket, till saken kan också tilläggas att den bilen INTE, är utrustad med någon speciellt skön komfort, bullrig och stel, så det var ingen drömresa precis. Väl framme i Malå, så stannade jag av bilen en stund, och när jag skulle starta var det tji i någonting att få igång den.

Då kom mamma förbi och sa: Men ring pappa, han kan komma och hämta dig. Nej, sa jag, jag vill ju ha dit bilen också. Fick äntligen igång den men när jag skulle svänga in på kokträskvägen, då vi har drygt en mil kvar till stugan, så var den avstängd, man skulle måsta köra över Storuman, för att ta sig dit, och det kan jag tala om för er, är inte närmaste vägen :)

Och helt plötsligt var jag och Tina på Victorias konditori och skulle köpa en citronkladdkaka, hon som jobbade där stod och höll på med en franska av något slag, jag frågade vad det var och hon svarade att det var ett GI bröd, du kanske vill köpa det, sa hon. Javisst, det kan jag göra, sa jag. Men du ska veta att det är jättedåligt, sa hon… för det är glutenfritt, usch…menar du, fortsatte hon, att du äter pedagogisk mat? Ja… nu vaknade jag och då undrar man ju vart man fått allt ifrån.

Vi har snackat mycket om att vara just pedagogisk, och ibland är ju det nödvändigt. Camaron ska vi ha ut från garaget eftersom Åke ska ner i garagekällaren och ta fram en spark som han lovat bort till syrran, Malå, däremot, vet jag inte om det varit uppe på tapeten, däremot Victorias, för där har nämligen jag och Tina bokat in oss, på en citronkladdkaka, på min belöningsdag om en vecka, drygt, haha…

Åke påbörjade snickeriet däruppe i hallen igår, och fick upp dörrfodret, själv hade jag storstädning på toaletten, och utrens av sånt där som inte blivit använt på nåt år, nagellack som torkat, och som vanligt ger det ena det andra så jag fick fortsätta med alla smycken som låg därinne, puh!!! Men det blev bra i alla fall och det var huvudsaken.

Jo, jag gick en promenad i snålblåsten, bort till ÖoB också, egentligen för att köpa tösalt och det var det enda jag INTE hade med mig hem :) Men inte för att jag glömt bort det utan för att jag inte hittade det. En ny sophink till toan blev det, en röd och med en storlek större än den vi hade, godis till Åke och Nicco, och godis till katterna. Det var lördagen det. Hoppas ni får en fin söndag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Camaro Camaron pappa bilen Åke bussen ÖoB tösalt godis Nicco katterna

Pjurtigt, nå hemskt!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 02 december 2012 klockan 08:31,

Ja usch usch, så var det fullt av snö, och som vanligt… ingen måtta på det heller. Jag har inte fått dekalen jag beställt till Jeepen än, men den kommer i veckan, moahahaa…

Jag och Åke for ner på stan igår där han hämtade ut sina glasögon, sen gick vi upp på Classes och köpte videoband, jo, ni läste rätt, vi har ju en sån där kombinerad VHS och DVD spelare, och man vet att det är som dags att införskaffa nya band, då 75% av dom man har, hackar, flimrar och sedan spottas dom ut ur videobandspelaren.

Julpyntet är nu också färdigt men det var problem att få tag i en toppstjärna till granen. Vi kollade överallt där vi var in, men det finns bara såna där pjurtiga saker som knappt lyser av sig, så då gav vi upp letandet efter en big one, och köpte en vanlig julstjärna istället och den passade bra däruppe.

Efter lunch hämtade Brälla och Lena upp oss för vidare färd ut på Nybro där vi tog en fika. Det var som dags tror jag, då Lena aldrig satt sin fot där, förut.

Sedan fortsatte jag att julpimpa huset:

Och kolla… någon har tagit över bussen också :)

Annars kändes det som bara skönt att slippa gå ut genom ytterdörren nåt mer igår kväll, fy vilket väder, då är man glad att man har tak över huvudet. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten. Nybro Åke stan. Brälla och Lena julpynta huset snö. väder bussen

Hugger efter allt levande

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 24 november 2012 klockan 08:36,

Igår blev det en längre promenad med ”gammbossen”, vi rörde oss runt bräntberget, i halvmörkret. Det var som dåligt med belysningen där. Men det väckte en del minnen. Den gamla, stinkande dammen, som man alltid stod vid och höll vad om, att ingen skulle vilja bada i den. Det gick också rykten om någon stackare som skulle ha gjort just det och sedan dog han.

Nu tror jag att det var en skröna, något som vart sagt för att skrämmas så ingen skulle vilja hoppa ner i dyngvattnet, där alla svanar och änder guppade runt.

Det finns till och med kort från det jag var liten, kanske i 4-5 årsåldern och mamma och pappa har tagit med mig dit för att mata svanarna, men jag kommer ihåg att jag inte tyckte att dom var speciellt mysiga… gapiga och högg efter allt levandes.

När jag och Åke, sedan flyttade in i lägenhet på Mariehem och Theresé kom till världen, så gjordes det ibland utflykter dit ned, och jag är inte säker på att Theresé var så begeistrad över svanarna heller. Änderna gick det ju bra med, dom når då inte så långt upp, men svanhalsarna kommer upp en bit och för en som inte är mer än en tvärhand hög, så kan det kännas skrämmande.

Ibland var det någon kille från klassen (då vi gått dit för vi hade rast… ehhh, eller för att vi hade tandläkartid) som utmanade svanarna, men dom vann alltid, killarna fick lägga benen på ryggen och ingen ville stanna då dom hade svanarna i hälarna. Hahaa… vilka vapen dom kan utnyttjas som, svanarna alltså.

I förrgår kom intyget vi väntat på, från kirurgen, men jag blev ändå tvungen att ringa upp försäkringskassan, för det var bara skrivet till och med den 1/10, och han hade lovat att skriva ut det till dödsdagen, den 23. Dessutom, och nu vet jag varför det finns sidor på nätet där det läggs ut historier om konstiga, knepiga intyg som läkare har skrivit, innehöll intyget en del, både stavfel och annat galet.

På försäkringskassan hade dom fått in två intyg, så det täckte upp hela perioden, fint, då stämde då i alla fall det. Sedan sa jag att någon 100 kilos balk, knappast hade gett honom dom skador han nu fick, utan dom hade nog missat en nolla där, det spelade nu inte så stor roll, men jag tyckte bara att det var så missvisande. Halkotor, visste jag inte att vi hade, däremot halskotor, han jobbade tydligen på en verktad också, vilket måste vara ett nytt ord, för verkstad, och inte bara det, det stod att det var hans yrke… nänänä, jag hade dessutom talat om vad han jobbade med, ALLA fyra gånger jag pratat med dom, här kan man nästan snacka om hör och förståelsesvårigheter eller vad man ska kalla det.

Nå, nu ska jag inte bråka mer om detta, vi fick intyget, och jag skulle gissa att försäkringskassan sett en hel del konstiga intyg som varit svår att tolka, detta var ju inte helt galet, ändå.

Idag ska Åke tydligen ligga under bussen, eller kanske stå i garaget, ja, bussen har inte kommit sig härifrån än, och det hade ju varit skönt att bli av med den, någon gång. Får hoppas att solen kikar fram också så han får lite ljus över sig och ser vad han pysslar med. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten gammbossen promenad bräntberget svanar dammen änder mamma och pappa Theresé jag och Åke tvärhand hög intyg kirurgen försäkringskassan bussen

Inget kunde väl bli värre...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 04 oktober 2012 klockan 11:30,

När man trodde att inget kunde bli värre, så… blev det så i alla fall. Åke kommer in och säger att han startat upp bussen, står utanför och väntar på lufttrycket och då… mina vänner, så är det helt plötsligt klart, dörren slås igen och då den är stängd, så är den stängd.

Nu hade vi återigen tur, för uppe på busstaket finns ju en taklucka, och den takluckan var inte spärrad inifrån så han fick helt sonika klättra dit upp för att ta sig in i bussen.

10.45 var besiktningen, 10.37 stod bussen i grindhålet men handbromsen har fortfarande inte släppt så grabbarna på besiktningen fick ta sig en kaffe istället.

Kul-Janne tipsar om en hemsida som handlar om kanelbullar, dagen till ära, där kan ni också vara med och tävla, om ni inte hunnit baka än,vill säga,varsågod: http://www.kanelbullensdag.se

Jag däremot, har redan hunnit lägga mina på plåten och om en kvart åker dom in och dom ser rätt normala ut... tror jag...

Kommentarer: 0 Etiketter: bullar kanelbullar Kul-Janne Åke bussen

En varning!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 04 oktober 2012 klockan 08:17,

Vilken jädrans tur att vi tog oss hem från Malå… för vet ni vad, idag ska Åke besikta bussen, men… bussen har fastnat på vår gräsmatta och han har kämpat i två kvällar nu med att försöka få loss den, men den vill inte… handbromsen sitter som i berget och gräsmattan börjar se fruktansvärt misshandlad ut.

Tur även där då att det snart är dags för snö, och då täcks ju alltihop, eller, hur det nu var. Men han har inte gett upp än, han får försöka in i det sista, för vi lär ju åka på att betala tusenlappen det kostar också, på besiktningen. HURRA!!!

Sedan vill Nicco skicka en liten varning: Ät inte fjärilsmakaroner… det kan vara renskit. Och för att förstå det så måste ni kolla vad Tina skrev i sin kommentar igår, i mitt blogginlägg, 1+1 är 2, eller?

Jag åt lunch med Anna (en arbetskollega jag haft förut) igår, det var trevligt och kommer säkert att göras om. Vi var nere på strömpilen så jag passade även på att köpa jäst, för kan ni tänka er, det är ju kanelbullens dag idag, och i huset har vi bott i 1½ år och jag har än aldrig bakat en bulle här, men idag så kommer det att bli av.

Jag är utan bil också…den körde vi upp på en verkstad igår kväll för nu ska den servas, ordentligt, med växellåda genomgång, oljebyte, tändstift osv. Han skulle även kolla upp den så den går igenom besiktningen som jag ska göra imorgon. Så efter det lär den vara i gott skick igen, håller på kännas lite knepig på växlarna, så det var nog dags.

Och en till grej, eftersom nu Åke har tagit ut en semesterdag idag, så kommer lunchen att inmundigas på Ullas, haha… och detta enbart för att vi firar bröllopsdag imorgon men då jobbar han ju så då funkar det inte med lunchdate.

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Malå bussen Åke Maria Lundmark Hällsten Anna strömpilen lunch kanelbullens dag tändstift servas besiktning oljebyte Ullas

Halv hektiskt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 02 oktober 2012 klockan 06:16,

Ny dag, nya saker som ska göras. Igår vart det som halv hektisk dag, då jag skulle med chefen till lasarettet på ett inbokat besök. Vi träffade på Emma och mamma som sett att vi for in genom dörrarna, dom hade varit upp till pappa, sedan kom det en läkarklädd person smygandes efter väggen och jag hann fundera vad stackarn hon kunde vilja, hon tittade lite lustigt på mig och kom sakta framåt…då såg jag ju vem det var, kusin Anna. Det var ett tag sedan och glasögon hade hon så det var kanske inte så konstigt att jag funderade.

Sedan var det inte nog med att anmälan skulle göra på en annan mottagning på andra sidan och sedan skulle man spurta tillbaka, efter vi var klar där, tänkte ”klok-Maria” att vi skulle gå hem, för vi var liks i rullning så det var ju bara att gå det.

Bussen passerade visserligen då vi hade två hållplatser kvar, så det kanske blev hugget som stucket, men jag kände också en viss stress då vi byter arbetspass klockan två och klockan var nu två. Jag tror vi kom hem fem minuter senare, så det funkade ju ändå, men grejen var att jag hade andra saker ju skulle göra. Så det var bara att fortsätta spurta.

Ner på strömpilen och handlade, där träffade jag minsann en bloggläsare som skröt upp mitt skrivande och det är som sagt, alltid kul att höra att andra gillar sättet man skriver på, vem kunde ha gissat det för 30 år sedan då man gick i skolan och var som många andra elever, skoltrött och uppstudsig. Bloggläserskan talade dessutom om att hon kände Ingegerd sedan gammalt tillbaka, dom hade nämligen jobbat ihop på något som hette Caféterian.

Hem och påbörjade matlagningen då jag lovat att hämta upp mamma klockan fem, och innan dess skulle jag hinna äta middag. Vi åkte upp till pappa som numer är flyttad till NIVA men som förmodligen idag, kommer att flyttas till ortopeden, men inte innan dom vet att dom har personal som kan sitta med honom hela tiden.

Lite krångligt är det, tack vare alla hans skador, eftersom läkarna och sköterskorna är utbildade för en specifik sak, på NIVA sa sköterskan att dom var helt novis på ryggskador och kan därför inte hantera honom på rätt sätt vid förflyttning, därför ska han på ortopeden.

Nåja, det blir säkert bra till slut, man kan ju inte göra annat än hoppas på det. Efter besöket där var det bara att gasa iväg till bastun där vi inte var full styrka igår, men vi kan minsann hålla igång ett samtal ändå, inga problem. Jag kom hem vid halvnio tiden och kunde äntligen känna att man kunde slappna av.

Nu, mina vänner är det frukost och sedan blåser jag iväg på nya äventyr, önskar er alla en innehållsrik och lovande dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lasarettet chefen mamma Emma kusin Anna blåser spurtar byte strömpilen bastun pappa NIVA ortopeden skador "klok-Maria" bussen

Tjopptjopp så var den gjord!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 03 september 2012 klockan 06:16,

Det var den helgen det…tjopptjopp så var den gjord. Igår kom Jan A och Ingegerd hit, dom hade ett uppdrag. En el cykel som behövde en liten pinal för att gå som den skulle. Och det fixade Åke och Jan i garaget. Sedan blev det kaffe och nybakesockerkakan och en oäcklig kaka, inköpt på HP:s, jojo, här kostar vi på.

Åke fixade med dragstern och fick in den i bussen, för att rydda lite plats i garaget, sen påbörjade han lite mekande med bussen, den ska ju in på besiktning om en månad, och vi har väl tänkt rega om den för kula.

På kvällen kom mina föräldrar hit med två kassar älgkött, inte alls dumt, så nu är frysen fylld därnere, och sockerkakan tog slut, hm…

Idag blir det en lättsam dag på jobbet, skulle jag tippa, eftersom jag bara ska var där till elva och sedan ska jag ju iväg på den där lunchen med assistansbolaget vi är anställda av. Och det stoppade ju inte där, vi ska ju även ut på middag med dom ikväll.

Så den här dagen kommer att försvinna dubbelt så fort som helgen gjorde, och det är nog fakta och inget antagande. Nu kommer också en liten påminnelse till er som har en bil som ni skulle vilja ha ut och lufta.

Personen (Åke) och bilen på bilderna har inget med texten att göra :)

På lördagen är det den årliga skogscruisingen med Nailheads i spetsen, kolla in deras hemsida för vidare information. http://nailheads.nu/

Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Maria Lundmark Hällsten helgen dragstern Jan A Ingegerd sockerkaka kaffe el cykel bussen jobbet föräldrar

Cool va?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 30 augusti 2012 klockan 08:40,

Jag köpte en matta igår, till Nicco, fast jag hade kunnat få behålla den själv, för jag sa att om hon inte ville ha den så skulle jag ta den, men se, det gick inte, hon tog den, rakt av. Så här ser den ut:

Cool va? Dom har ju även haft en soffa gjord i samma stuk och nu väntar jag dessutom på bilder från Theresé, som håller på att göra nya överdrag till DKW:n som hon har, och det skulle hon göra i gammalt jeanstyg, jojo.

Här får ni en bild eller två, som hon skickat på bilen och Sally förstås:

Bilderna är tagna utanför deras byggprojekt med namnet:

Det var tydligen säsongsavslutning för bilfikat på Gammlia igår, men vi åkte inte dit, utan istället hämtade vi igen ”gammbussen” som stod och väntade på oss på besiktningen. Den gick nästan, men bara nästan igenom. Fast nu kan ju killen som ville byta till sig bussen, köra hem den till Stockholm, och sedan har han en månad på sig att åtgärda felen.

Ett var en backspegel som har en spricka som den ALLTID har haft men som vi aldrig har bytt och det har ju tydligen gått igenom ändå, så… och det andra felet var att bromsarna hade ojämn verkan men det trodde även besiktningskillen skulle gå till av sig själv, inte konstigt om något hänger sig efter att ha stått oanvänt i 1½ år.

Värre än så var det inte, så Åke kunde ju egentligen ha sovit gott men det är precis som med polisen, man ser dom och tror att man gjort nåt dumt, besiktar man bilen tror man att nu jäklar åker man dit på nåt galet, men det brukar ju sällan hända och jag har skrivit det förr men kan göra det igen, besiktningen i sig är ju bra, du får ju veta vad som är fel och det är ju det som är meningen.

Jag vet ju inte, men jag tror ju till exempel, att när det smäller i husvagnar och bussar, för att det blivit en gasol läcka, så beror det förmodligen på att det är någon som haft husvagnen eller bussen stående i flera år, ni vet, dom berömda långliggarna, och använder dom inte grejerna efter vägen så behöver dom ju inte heller besikta dom.

Vad jag hört så ska alla slangar egentligen bytas ut, efter 5 år, eftersom dom torkar, och gör man inte det så riskerar man att det blir läckage någonstans, och det vill du inte ha när det handlar om gasol.

Nå, nu har vi bara Jeepen och den andra bussen kvar, som ska besiktas i år, sen kan vi luta oss tillbaka. Camaron och Buicken ska ju in först om två år.

Idag jobbar jag eftermiddag, men innan dess ska jag ha kaffebesök, jojmensan, så nu ska jag bädda sängen och diska undan :) Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen Gammlia Nicco Åke matta Maria Lundmark Hällsten slangar gasol sängen diska Jeepen Buicken Camaron

-15 på en skala

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 28 augusti 2012 klockan 06:05,

Jo hej! Jag tar genast tillbaka det jag skrev sist i mitt förra blogginlägg, att jag inte fattade vart regnet tog vägen… det hade ju inte kommit än… ju. Utan dom absolut största dropparna och mesta vattnet kom då jag och chefen gick från vårdcentralen och hem igen, naturligtvis var vi inte förberedd på att det skulle komma.

Inga paraply, inga regnkläder och inte gick man torrskodd heller. Jag med sandaler på fötterna som skopade upp vattnet som värsta grävmaskinen. Då är man glad då man kommer in, och man inte behöver gå utanför dörren igen, på ett tag, och att taket är tätt.

Då vi var i Tierp och stod och pratade med team Jonsson, blev vi påminda om vår förra buss, som inte höll riktigt tätt uppe i takfönstret (detta är nu åtgärdat med ett lock ovanpå fönstret), fönstret satt dessutom ovanför min skalle där jag hade min sängplats.

Hur kul är det på en skala att bli uppväckt på natten av att täcket känns blött och det skvätter upp i ansiktet? Kanske…ehhh -15, (på skalan alltså, som går det till 10). Jag fixade problemet på plats, tejpade över en plastkasse och lade mig tillrätta igen. Och det funkade hur bra som helst och hade förmodligen gjort det också om det slutat regna någon gång, så där lämpligt.

Men det gjorde det förstås inte utan då det var tillräckligt fullt däruppe gav tejpen vika och ni kan ju gissa vart det vattnet hamnade…

Den resan till Rättvik var en blöt sådan, det regnade snudd på hela tiden och då vi begav oss hemåt, i en skarp kurva efter vägen blev vi varse att locket på vattendunken INTE var åtskruvat och att dom där vattendunkarna inte är ovältbara… med andra ord, mera vatten, och denna gången inte i sängen utan längst efter golvet, jojomensan.

Önskar er en något torrare och fin dag idag, själv jobbar jag till två och sedan får jag sovmorgon i dagarna tre.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten regnet blöt vårdcentral taket tätt bussen Tierp team Jonsson Rättvik fönster plastkasse sängen vattendunk

Kategori: Ding Ding eller Dynga!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 21 augusti 2012 klockan 08:03,

Jag hittade i gömmorna några gamla tidningar som jag vet vi fått tag i under åren 95-96, och dom heter en Ding Ding värld.

Man läste dom då och förfasades över alla konstigheter som fanns runt om i världen, vad skulle man tro på och kunde det verkligen stämma, allt det som det stod om. Som den här sensationella nyheten om den nya stressrelaterade ovanan:

Hade varken hört talas om den tidigare och aldrig senare heller, så jag tror att det var ett påhitt, dessutom stod det att det är ett växande problem, människorna förstör sina fötter, någon stackare hade varit tvungen att amputera foten efter skadorna som uppkommit och detta skulle vi nu få se mer och ner av, hm…jaja.

En del av sakerna som det skrevs om, vet jag däremot är sanna, dom har visats på nyheterna och man har läst om det i andra tidningar, så det är väl varvat för att man inte ska vara riktigt hundra på om det är sant eller inte. Tidningarna har då roat mig några kvällar så nu kan jag arkivera dom igen, och kanske plocka fram dom om tjugo år.

Något annat jag roade mig med igår var att spela in Dallas, jag måste ju bara se på det, det som gjorde mig besviken var sändningstiderna, varför ska dom nu visa avsnitten flera dagar i rad… kan dom aldrig varva dyngan dom oftast visar med annat och liksom dra ut på spänningen? Ja, jag vet, det finns dom som tycker att Dallas också tillhör kategorin dynga, men då skulle ju detta upplägg, även reta dom, tre kvällar i rad ska det visas.

Nåja, jag får se hur mycket jag hinner se av det första avsnittet och sedan ska jag väl göra en bedömning på hur bra jag tycker att det verkar bli och därefter bestämma om jag ska fortsätta se avsnitten eller om jag lägger ner.

Jag ska jobba idag med, vi har en sjukling så då får jag hoppa in några timmar, men det ska väl gå bra. Morgondagen kommer att vigas till att städa ur bussen… igen, och börja fylla på i skafferiet och garderoberna. Vi plockar ju aldrig ur allting under sommaren, det är ingen idé, så går det lite fortare då man ska iväg på nästa sväng, så det blir bara en mindre inventering och påfyllnad. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Ding Ding värld tidning nyheter ovana jobba bussen Dallas

Vi har nån att skylla på

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 02 augusti 2012 klockan 06:10,

Vi har en lånare på jobbet…det försvinner saker lite då och då och dom tycks heller inte komma tillbaka. Denna lånare är i dagsläget begåvad med en våffeltång (för håret), otaliga mängder med olikfärgade sockpar, en hög med lakan, nagellack, lite verktyg och nu även med tyget som en gång låg på soffan. Jag undrar just hur denna lånare ser ut, men visst är det bra att vi också har någon att skylla på :)

Det blev mycket ett tag då vi var ute och gick i förrgår, chefen och jag, vi hade inte bara två tider att passa, en hos frissan och en uppe på vårdcentralen, nä, jag fick sms från den ena och den andre, och mobilen ringde, jag hade ett möte där och rörmokare skulle komma då och då.

Näpp, sa jag till chefen, nu tror jag att vi bokar in en resa till Bahamas… vi struntar i det här och drar iväg, fyra veckor blir vi borta, vi kan skicka ett vykort med oss på, sittandes med paraplydrinkar i händerna, om två veckor, om vi ids, och där ska det stå: Ring inte oss, vi ringer er! Ja, chefen hade inget emot det alls, så vi är fri att åka, närhelst vi vill :)

Jag noterade att vi har ett litet projekt på gång här hemma, smultronen måste nog skördas snart:

Och stora är dom också… och goda.

Sen blev jag så glad då jag såg alla rosorna som kommit på buskarna jag planterat ifjol och gott luktar dom så man blir alldeles euforisk men vad skådar då mitt norra öga, bladen ser inte alls frisk ut och på baksidan sitter det små vita avlånga saker, sååå typiskt, och vad är detta för monster och hur blir man av med dom? Måste man klippa ner hela alltet?

Jaja, nu är i alla fall Camaron lastad, det gjorde vi igår efter en snabbvisit uppe på Gammlia, där det var mycket folk trots att det regnade, så nu ska bara Junioraren upp på släpet och moppen. Det blev en sen kväll och det känner jag idag, jag skulle lätt kunna hoppa i säng igen, men tyvärr, det går inte, ska ju jobba idag också… men sen så :)

Önskar er alla en fin torsdag och sen får vi se om det blir det utlovade åskvädret vid två tiden, det saknar jag, lite buller, smällar och blixtar.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lånare olikfärgade sockpar jobbet Bahamas sms mobil rörmokare frissan smultron rosor Camaro bussen

stort frågetecken

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 20 juli 2012 klockan 08:24,

Resan hit gick bra, vi hade fint väder, nästan hela vägen, några droppar regn på två tre ställen, men inget mer. Hörde och såg sedan vilket oväder som dragit in, därhemma, är tiden ur led eller vad? Det såg ju hur bra ut som helst då vi åkte.

Och jag kom också på att vi faktiskt inte haft någon åska under hela våren eller sommaren, inte vad då vi har hört eller sett. Kan det bero på den kalla luften, för någon luftvärme är det ju inte? Man brukar ju säga då åskan kommer och det är kallt, att nu kommer åskan med värmen, eller tvärtom, så vi kanske skulle behöva lite sånt.

Något jag sedan förundras över är alla bilister som ska ut just framför bussen eller för all del, framför tung trafik, fattar dom inte att en lastbil eller dylikt väger några ton mer än en liten skitbil??? Och vad som krävs för att bromsa in och vilken tid det sedan tar för att komma upp i någon hastighet igen. Man blir verkligen häpen. Det hände inte heller bara en och två gånger utan kanske tjugo gånger.

Och snälla, svara på varför det plötsligt är så jäkla bråttom ut på vägen men sedan hittar man varken gasen eller växelspaken *stort frågetecken*

Nå, vi är då här, allt är bra, solen skiner, som Sally brukar säga även fast det är mörkt och grått (men nu är solen uppe). Vi ska ut på en liten roadtrip idag och kolla vad Iittala outlet har att bjuda på, sedan blir det iordningställande ute vid det ”nya” huset.

Nu är då kaffet klart, Sally har redan hunnit vara hit och knackat bakom dörren, och hon lyckades också få upp boffar (morfar)ur sängen. Niccolina har också ett nytt namn, hon heter, enligt Sally, Bompanina, haha, jo det kan ju passa det, ibland, men inte om ni frågar Nicco :)

Ha en fin dag, allihop, och hoppas att även ni får en beskärd del av solen, det kan vi alla behöva.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Sally. boffar morfar sängen bilister Bompanina bussen tung trafik outlet roadtrip

Stock/Modified

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 10 juli 2012 klockan 08:57,

Igår tog vi den sedvanliga morgonkoppen ute på altanen, med utsikt över sjön, dock inte ensamma utan med sällskap av en hög med broms, sedan gjorde vi en sväng till Malå och tog oss en kaffe på Dungers, handlade, och där på Ica kom en glad Lyckselebo ut genom dörren, så vi stod och pratade en stund, sen åkte vi tillbaka till stugan och åt en… sen lunch eller en tidig middag. Rickard skulle sättas på bussen till Umeå, vid sex tiden så vi hann inget mer, innan dess.

Men sen… Nicco tog årets första riktiga dopp i sjön, fy tusan säger jag, vilken ambition, jag testade inte ens vattentemperaturen med stortån. På kvällen pekade jag sedan på andra sidan sjön, från våran stugsida sett, och sa, att där borta hade mormor (min mamma) badlektioner då hon var liten… precis där bredvid rinner det ut en av alla kallkällor rätt ner i sjön, och det blir aldrig mer än just +13 grader där… hon lärde sig inte att simma så där bra.

Sen hoppade Maria på gräsklipparen och satt, 2½ timme, effektivt klippandes gräs, då förstår ni storleken på den här gräsmattan, kunde knappt gå på benen efteråt. Åke lade in trean och visade hur man skulle göra, sen susade jag iväg, men jag tyckte inte det var någon större fart på ekipaget, så Maria hittade att lägga in 4:an istället och då ni, var det bara att hålla i ratten och hatten. Det var som att jämföra dragracingens stock mot modified :)

Men fatta då jag var liten och detta gräs skulle klippas med en sån där handtrallare, utan någon motor överhuvudtaget, fy tusan. Nu är det i alla fall bara uppsamlingen kvar, eller bara, det är samma yta som ska köras över ännu en gång till, puh!!!

Och apropå gräsklippning kom jag att tänka på Kicki, en tjej vars föräldrar hade stugan härute förut. Hon fick det eminenta uppdraget av hennes mormor att klippa gräsmattan och detta utspelades då hon köpt en sån där självgående sak som hon skrutit över. Kicki tyckte inte att det var något att skryta över, hon kämpade hela dagen innan hon var klar, och sa väl då att hon inte tyckte att gräsklipparen var ett magiskt under, tung och otymplig var den.

Då dom sedan gick igenom momenten hon gjort framkom det rätt så snart att hon inte hållit in det där handtaget som är nödvändigt om man vill att den ska var just självgående, utan där hade hon kämpat, styrt och putta på, en mycket bångstyrig gräsklippare som inte alls drog någonting själv, jojo, så kan det gå :)

Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten gräsmatta Dungers Rickard bussen kaffe altanen sjön kallkälla vatten Nicco klippare uppsamlare stugan mormor

Fel nyckel, kan ni tänka

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 05 juli 2012 klockan 09:00,

JAAAA, vi tog oss hit (konstigt), när vi väl var framme och jag skulle in i självaste centralhuset (storstugan)… där nycklarna till vår stuga hänger, där vattenpumpen slås igång och… ja ni fattar, det är där allting utgår ifrån, så passade inte min nyckel.

Jag som haft den i nyckelknippan hela tiden enbart för att den alltid ska var med och man ska inte springa runt och leta efter den, det sista man gör innan man åker, men nu, hallå, den där nyckeln gick inte ens in en millimeter i låset.

Låna Åkes mobil för att ringa mina föräldrar och fråga om min farbror har nyckeln, dom svarar inte, ser att en granne är här och dom kan faktiskt ha nyckeln men gå in i bussen först och kollar en kökslåda, och se… där var den, puh!!!

Man ska aldrig frångå sina ursprungliga idéer och tankar, då blir det så där. Jag var ju absolut bergsäker på att det var just den nyckeln jag hade på knippan, där ser man.

Nå, vi hann i alla fall med att äta en lättare middag på Dungers, handla lite och tända upp en eld och grilla oss en korv på kvälls sidan, sen kom kortleken fram.

Jo, jag köpte ju en tandkräm, har aldrig sett en liknande förut och nu ni, ska mina tänder aldrig bli äldre än 45 år, inte om man får tro på det som står på paketet i alla fall, näpp, nu är det färdigåldrat, hm… undrar just vad som händer om man käkar lite av den här tandkrämen varje dag, man kanske till och med föryngras en aning :)

Önskar er alla en toppendag, vi åker då vidare till Piteå i eftermiddag!

Kommentarer: 0 Etiketter: nyckel stugan Maria Lundmark Hällsten Dungers tandkräm bussen Piteå

Vi har oåkt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 03 juli 2012 klockan 08:32,

God morgon! Vad roligt det är att stiga upp då solen skiner, som Sally brukar säga, att den skiner alltså, med den skillnaden att hon även kan säga det då det är mulet :)

Vi blir kvar en dag till i Umeå, Åke har satt in en vattenpump i Camaron och flyttat generatorn, och detta tog hela gårdagen i anspråk, vi var inte ens säkra på att han skulle hinna klart ändå. Ni vet, när det blir så där att helt plötsligt är något borta, för kort eller går sönder, som nu då bensinslangen blev för kort och vi var tvungna att ta en sväng förbi stilservice och införskaffa en meter eller två, som det faktiskt blev.

Allting tar sin tid, det hjälps inte, men å andra sidan klagar vi inte heller, gissar till och med på att vi har det varmare här än uppe i stugan och dit kommer vi så småningom i alla fall.

Själv hann jag med att tanka Jeepen, en blixtvisit på arbetskontoret på stan, in på Åhléns och köpte ett diskställ som passar till stugan (det ska vara avlångt, smalt och ha en bricka under sig), handla på Maxi, fixa lunch… hahaa, fast den var nog enklast, det blev en räkmacka från Ullas :)

Fortsatte med att göra bussen klar, skaffa dit täcken, dammsuga, torka golvet, bära över lite kläder, börja fylla på frys och kylskåp, klippte gräsmattan och satt och njöt i solen emellanåt. Så idag har vi kvar att tanka upp bussen, lasta bilen och Niccos dragster, samt bära över resten av kläderna. Allt tar sin tid, det är ohjälpligt.

Nu ska jag joina Åke på altanen för en påtår, skrev jag så kom han in... nå ni får ha en bra och fin tisdag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: God morgon! Camaro vattenpump Åke generatorn bussen Maxi Åhléns Preem Jeepen Maria Lundmark Hällsten Nicco dragster räkmacka Ullas klippa gräset altanen

Termosmuggar efter vägen

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 10 juni 2012 klockan 08:45,

Vi tog oss iväg strax efter nio igår, och trots att vår GPS indikerade att vi körde efter en grusväg (E4:an, och att vi var tio meter under havet) så var vi framme efter tre timmar. Det var inte så lite folk där som vi trott, men vi var en av dom två, som kom med buss :)

Helikopter resor, bilutställning och gatubilar samt mc uppvisning bjöds det på. Eller att bjuda var väl en sanning med viss modifikation, vi fick allt betala inträde vi också, men jag och Åke fick komma in gratis, vi hade ju trots allt en mission där, att chassi besikta Niccos juniordragster. Tyvärr fick hon inte provköra en repa, regnet låg lite i luften och dom hade vissa hålltider att gå efter.

Men vi fick i alla fall inandas lite bränt gummi, öronen fick sitt av alla olika ljud som florerar på ett sånt där ställe, Niccos dragster fick klisterlappen som är en nödvändighet för att få tävla och vi träffade även några bekanta. Så vi är nöjda med utflykten. Här ska ni få några bilder:

Att sedan passera Skellefteå vid middagstid, betyder just middag, på krysset, vars annars :)

Vi var inte först där och inte heller dom sista, dom hade någon typ av cruising och en hel del bilar var ute. Vi inväntade maten och gick till bussen för att äta där.

Nicco lyckades med konststycket att klara matlådan ända fram till bussen, ta två steg upp, vända sig om för att stänga dörren och tippar hela lådan med innehåll ut över trappen… hon var inte glad. Tror jag det!

Apropå bilar som hela gårdagen handlade om så fotade jag denna lilla sak efter vägen, och förlåt mig men när jag ser såna här så tänker jag på termosmuggar, det hjälps inte, jag tycker dom ser ut som en sådan:

Vi var hemma strax efter sju igår kväll, inga konstigheter, den enda röda lampan som började lysa i bussen släckte vi genom att fylla på vatten och glykol, niemas problemas. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: GPS E4:an grusväg under havet Nicco helikopter chassi besiktning junior dragster bussen inträde utställning bilar mc dragracing skellefteå cruising krysset middag termosmugg

Inte bara vi som häckar här

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 09 juni 2012 klockan 07:34,

Vi har en del kajor och skator på gården, förutom alla små fåglar förstås, och nu tillhör jag dom som tycker att det är rätt så ok, varför skulle inte dom få vistas här också. Lite värre är det ju med fiskmåsar och andra skränande fåglar som sätter igång mitt i natten.

Vissa av dom kan bli ganska närgångna när dom vant sig vid att man sitter där och… häckar på altanen (nu fick jag allt till det). Men det är ju det som är roligt, dom litar på en.

När mina svärföräldrar levde så omgavs dom av fåglar av olika slag, en del av dom där småttingarna, väntade tappert på sin mat, men ibland, när dom tyckte att det gick för långsamt, hoppade dom upp på termometern som satt på utsidan av fönstret och pickade på glaset, kikade in och lade huvudet på sned. Dom gav sig inte förrän dom fick maten.

Nu var det inte alltid det serverades vanliga fågelfrön, nejdå, Elsie kunde lika gärna slå igång stekpannan och göra några tunnpannkakor, det gick alltid hem, likaväl som hon stekte leverbiffar till Åkes hund, Bronco. Inte för att dom själva skulle ha utan för att djuren skulle få något gott.

En av kajorna hade råkat ut för något och kunde inte flyga, Pelle fick han heta, och han vistades alltid här ute på gården och blev uppassad. Nicke byggde honom en liten stege, som fick stå lutad mot en av tallarna, så han kunde ta sig upp i trädet, vilket han gjorde. Men en sommar försvann han, spårlöst, och att en katt kommit i hans väg är ju inte helt otroligt, men det kan ju lika gärna ha varit en bil.

Fast man vet ju aldrig, en helg då dom var bortresta fick jag uppdraget att vattna blommorna och kolla till Pelle. När jag var klar med blommorna fick jag se en kille som sprang utanför kyrkan med händerna nere mot backen, som om han höll på fånga något. Jag gick mot vägen och kisade med ögonen, och visst höll han på fånga något… Pelle.

Jag ropade åt honom och frågade vad han höll på med. –Ja, sa han, jag ska fånga den här fågeln, den verkar vara tam. Jag ska ta hem den. Nämen du, sa jag, den där fågeln, han heter Pelle och han bor här, i det här trädet, och sedan visade jag vart han hade sin boplats. Han lät Pelle vara, men han kanske inte var den enda som tyckte att det hade varit roligt med en fågel hemma.

Nu är bussen lastad, inte bara med junioraren, utan med alla kläder och utrustning som behövs, papperen som skulle med, lunchen vi ska ha och andra viktiga saker, ska faktiskt bli lite kul att få göra första bussresan för i år, och vi ska ju inte sova över i den, utan det blir lite som test and tune. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kajor skator fiskmåsar gården Elsien Nicke Pelle pannkakor leverbiffar Bronco Maria Lundmark Hällsten test and tune bussen junioraren

Det blev en amerikanare, och en...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 31 maj 2012 klockan 07:44,

Jag tog med mig en kompis med viss erfarenhet med blommor, träd och buskar, som moraliskt stöd då jag investerade i två blåbärsbuskar, som jag och Åke kollat in för någon vecka sedan.

Det blev en amerikan, med vit insida och en ”Oskar” som jag inte vet hur den ser ut, förutom som ett blåbär, utvändigt :) Dessa buskar kommer att bli ca 1½ meter höga och ge många bär… hoppas jag. Jag köpte dessutom jord, bark, mylla, typ… som dom ska planteras i, inget fusk här inte, nu ska detta göras riktigt (så kan ingen skylla på att jag inte gjort vad jag kunnat, och kanske har jag åtminstone en halv, grön fingertopp, vi får se).

Efter middagen for vi upp till Sunnanå för att ställa undan Mazdan, för sommaren. Åkes kusin var där, en som han inte träffat på många många år, så vi tog oss en kaffe med tillbehör och satt och pratade en del, innan vi åkte vidare, upp till Hörnsjö, för att hämta ut åbäket… bussen alltså.

Det var inga problem, överhuvudtaget (jätte konstigt), den startade med en gång, och även om utfarten såg väldigt lerig och gropig ut så fastnade den inte där, inte heller sjönk den ner i leran (jätte jätte konstigt). Allting gick som på räls och nu står den härute igen *suck* på gräsmattan. Nå, en sak är bra med att ha den nära, det blir enklare att bära ut saker dit och städa upp den då det håller på dra ihop sig till tävling och semester.

På vägen till Hörnsjö passerade vi en skylt med texten: Oopp i backen, med andra ord ett litet ställe uppe i backen där någon bor, haha, jag tyckte det lät fränt, vart bor du då? Mjo, Ooopp i backen…. vars annars :)

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: amerikanare blåbärs buskar Oskar kompis fingertopp Åke mylla bark jord Mazdan bussen Hörnsjö Maria Lundmark Hällsten Oopp i backen torsdag

Beverly Hills minnen

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 06 april 2012 klockan 08:55,

Sally förbereder sig för sin första lastbilsfärd:

Morfar Åke hade varit och hämtat lastbilen på verkstaden och skulle upp på jobbet med den.

Theresé skickade två bilder till mig, tidigare i veckan och jag undrade vad sjutton det var, jag kollade och kollade och tänkte att det var något dom hittat i huset dom håller på att renovera men så kände jag igen något och jag insåg vad det var.

Jag vet att jag skrivit om detta för längesedan men här kommer det igen. Vi var uppe i Malå med vår andra buss Beverly Hills, vi hade backat upp bakhjulen på några rejäla träbitar för att inte sjunka ner i gräset.

Vi skulle sedan upp till Piteå och se lite dragracing, Sam, min ingifte morbror stod vid bussen och dirigerade, sedan tog han träklossen och slängde in i bussen, Åke frågade om han fick in bägge, och jag vet inte riktigt om dom missförstod varandra, antingen letade dom efter den andra eller så tog Åke för givet att bägge klossarna var inne i bussen.

Nu var dom ju det… inne i bussen alltså, men den ena klossen hade efter Åkes våldsamma rivstart med bussen, fått klossen att snurra runt och följa med däcket så klossen sköt upp genom plåten och hamnade halvvägs inne i bussen, en liten liten bit från gasoltuben som stod placerad därbak.

Det visste vi inte förrän vi var framme i Piteå, kanhända att det var därför folk tittade på oss då vi passerade, det är ju inte alla bussar som åker runt med en stor träklamp hängandes ner bakom bakhjulet och nästan ligger ner på backen.

Idag blir det lunch/middag i Norum, hos mina föräldrar, ja dom bor inte där, min pappa har byggt dom ett litet ställe med både verkstad och lägenhet. Ska ta med kamera idag så kanske ni får se lite bilder därifrån.

Dagen ska ju enligt seden vara lång, men Nicco trodde inte på mig då jag sa att kyrkklockorna skulle ringa tre timmar idag, bara för att vi skulle bli smått galna, nä, jag tror att den här dagen kommer att gå lika fort som alla andra har gjort. Långfredag eller inte. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sally morfar Åke lastbil verkstaden bussen Theresé träkloss träklamp Sam Malå dragracing Piteå Nicco långfredag

Snäppet bättre förr

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 02 november 2011 klockan 06:12,

Inte nog med att jag bakade bullar på arbetstid, jag snodde ihop några stycken då jag kom hem igår, också. Det var säkert flera år sedan sist. Vi, dvs jag och chefen, hade även turen att bli bjudna på lunch igår, av chefens f.d., vi valde varsin kebabrulle och varför jag gjorde det, var att det säkert var 30 år sedan jag åt kebab, och nu skulle jag se vad jag tyckte.

Nu blev det inte alls samma sak som det var förr, då dom stod och karvade köttet från en stor klump som roterade i taket, näpp, det här var mer en pizzabotten ihoprullad runt en massa kött, visserligen inte så tokigt men inte vad jag förväntat mig. Det var nog snäppet bättre förr :-)

Hämtade Theresé och Sally på flyget sedan åkte vi hem och plockade upp Åke, för vidare färd ner till klubben där vi drack kaffe och surrade en stund. Sally sprang runt och tjenade på allihop, inte alls blyg utan blev mer och mer uppspelt. Hehe… hon påminde om betjänten på nyårsafton, då hon skulle över den lilla tröskeln varje gång hon for iväg och kom tillbaka. Hon visste vart den var, men skorna såg ut att väga lite mer än vad hon räknat med.

Idag tar dom bussen upp till mamma… mormor… gammelmormor, och hälsar på, och när jag slutat jobbet åker jag dit och hämtar dom. Sedan blir jag långledig, till söndagsmorgon då jag har ett 5 timmars pass och sedan blir jag ledig igen till onsdagen… härligt!

Och apropå onsdag, ha, det är ju ordlös onsdag idag, har inte kikat vad dagens tema är men får göra det och återkomma senare idag. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bullar kebabrulle snäppet bättre Theresé sally Åke klubben kaffe mormor mamma gammelmormor bussen

Vi fick veta vad det var

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 16 oktober 2011 klockan 07:56,

Det kom hit en kille igår som ville ha fågeln, han skulle stoppa upp den. Vidare fick vi då veta att det inte var en hök utan en Järpe…har ni hört, vad nu denna hönsfågel gjorde i stan en lördags morgon, ja det lär vi aldrig få veta.

Jag har en gång tidigare haft ute denna bild, tagen av mig från min kokbok:

Och där fick man ju verkligen ta sig en funderare, undrade hur stackarn den fågeln skulle ha sett ut :-) Men nu vet vi då hur en äkta Järpe ser ut, även om den är förvillande lik en duvhök, åtminstone för en människa som inte har ett större fågelintresse.

När vi åkte bort med bussen och buicken så följde inte bara Brälla med, utan även Lena, en John och barnbarnet Elliot. Dom skulle in på en loppis som låg i byn dit vi körde fordonen.

Inga konstigheter inträffade på vägen dit och inte hem heller. Lena var så smart att hon packat med sig en picnic korg så vi fick stanna efter vägen och ta oss en fika, det satt ju hur bra som helst.

Dessutom blev vi ditbjudna, till Lundalogén, ni vet, på middag. Hon bjöd på go´köttet med sås, och lokala grönsaker till samt klyftpotatis och gelé, hur gott som helst. Sedan kom Öhman dit, lagom till hjortronpajen och kaffet, och efter det så plockades den lilla skivspelaren fram och D.J Öhman skulle assistera och fixa fram låtarna…det gjorde han…buntvis. Även en Mats Karlsson dök upp och spisade skivor.

Idag kanske vi tar oss en tur till antikhuset i Rödåsel och ser om dom fått in nåt nytt. Och sedan får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Järpe hök stan Brälla John Elliot Lena bussen Buicken byn loppis Rödåsel Öhman Mats Karlsson

Inga lingon i...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 26 september 2011 klockan 07:48,

Så hade vi ställt undan bussen, det gick smärtfritt. Vi fick också sitta och dricka kaffet utomhus, det var ju riktigt varmt i solen igår. Camaron har nu fått sin plats i garaget så nu känns det helt plötsligt som om vi fått aningens större tomt.

Jag pratade med Theresé i förrgår, hon har skickat ett paket till Melissa (deras barnflicka som dom hade här i sommar) hon är ju tillbaka i staterna nu och ska läsa klart sin masters, eller vad det heter. Paketet innehöll diverse småsaker, som dom förmodligen inte skulle ha godkänt om dom öppnat det i tullen.

Husmans, renhornet som min farbror gav henne, makrill, grötris som jag gav henne då hon var här, choklad, hjortronsylt, lingonsylt…va, sa jag, då Theresé talade om vad som låg däri, har dom inte lingon i Amerika? Katastrof, vad äter dom då till blodpuddingen? Dom har ingen blodpudding i Amerika, fick jag till svar. Aha, då kan man ju faktiskt klara sig utan lingon också :-)

Melissa fick testa långfil, då vi var i Malå till midsommar, hon tyckte att det var fantastiskt gott och undrade om man inte kunde skicka några paket hem, till henne. Problemet skulle ju då vara kylan, det krävs nog lite kyla för att den ska klara sig. Näpp, hon får nog komma tillbaka till Sverige om hon vill ha långfil.

Jag hade tänkt se Gustafsson 3tr, igår, missade första kvarten, men hann se slutet och den verkade vara rätt så rolig, faktiskt. Och vem dök då upp där som en besvärlig, skrämmande granne, jomen en Ricky, hahaa…han var riktigt kul, så det blir nog till att bänka sig framför tv:n då nästa avsnitt sänds, på söndagar gissar jag att det blir.

Sedan fick jag en länk av Theresé, och klickar ni på den så kan ni få läsa om vad alla svenska barnskådisar sysslar med idag, varsågoda: hd.se/noje/2005/01/18/saa_blev_livet_foer_pippi_emil_och/

Idag börjar jag jobba igen, som tur är får jag en riktig mjukstart, jag jobbar eftermiddag idag, sedan är jag ledig tisdag och onsdag, jobbar torsdag och fredag och sen har vi helg. Och det känns faktiskt skönt att få gå tillbaka till jobbet igen, då får man uppskatta helgen då den kommer och det är värt mycket. Sen saknar man ju chefen också, även om det blir ganska intensivt då man är där. Det säger sig självt, man är ju uppe i en annan människa mer än man skulle vara ”normalt”, men så är det att vara personlig assistent.

Nu önskar jag er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen lingonsylt långfil hjortronsylt blodpudding Amerika Theresé chefen

Han tog bussen

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 25 september 2011 klockan 08:05,

Gjorde inte så mycket igår, jag åkte på El-Giganten och köpte en cd spelare…egentligen ett hemmabio system, men det spelar ju ingen roll, den var liten och nätt, billig, jag fick den till och med två hundralappar billigare eftersom det var sista exemplaret och den tjänar sitt syfte. Så nu, Jan A och Inge-Gerd, behöver vi inte poppa på klockradion, nästa gång ni kommer hit :-)

Åke var uppe på taket och vandrade, han bytte ut några trasiga takpannor, sen började han, eller rättare sagt, fortsatte han röja i garaget. Camaron ska in där, Niccos dragster ska motorn plockas av och sedan ska skalet in i bussen innan vi kör bort den för vintern.

Vi har fortfarande kvar ”gammbussen” och den kör vi undan idag, så är det gjort. Vi får ta nya tag med den, till våren.

Och nu, apropå bussar, fick jag höra en sann liten historia igår, men av förståeliga skäl kommer jag inte att avslöja några namn, inte heller vem som berättade den. Det var nämligen en kille som nytaget sitt körkort, han var ute och festade några mil utanför stan, och nu ville han naturligtvis in till stan, och fortsätta sitt festande.

Hans kompisar varnade honom och sa, -Ta då INTE bilen, ta bussen! Och det var precis vad han gjorde, han tog dom på orden och tog/stal en buss och körde in till stan och givetvis blev han ertappad, körandes en stulen buss, och onykter, inte ett så bra beslut eller bra start på sitt liv med körkort.

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: El-giganten hemmabio system cd spelare klockradio Jan A Inge-Gerd bussen "gammbussen" vintern Nicco dragster motorn körkort

Sitter och väntar...och väntar

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 20 september 2011 klockan 08:54,

Jag sitter och väntar på att bli uppringd från vårdcentralen, eller rättare sagt Dragonens hälsocentral. Ehhh, eller Dragonens hälsocentrum, jag vet inte vad dom ska kallas, om man söker på nätet hittar man inget på hälsocentrum, men på byggnaden är det just det som står. Inte underligt att man kan bli smått förvirrad.

Nå, jag har fortfarande kvar den där grejen på hornhinnan och nu är jag less. Nu får dom tala om vad det är och om det finns nåt att göra åt det.

Vi var ju till Bygdeå i söndags, dom hade en loppis där på lucky eight klubben. Jag fick sitta och blunda hela resan dit, så fort jag öppnade ögonen så rann det tårar och gjorde ont. Jag kunde inte ens se med det ”friska” ögat. Jag kan heller inte läsa texten på tv med vänsterögat, inte ens med glasögonen på, då är det illa.

Jag får som en snedvriden syn. Vi körde upp bussen igår kväll, på bromsservice. Och jag körde naturligtvis bil och Åke bussen. I det mörkret och regnet så såg jag knappt var jag hade dikeskanten, det gick som bättre att sitta och blunda…med ett öga :-)

Åke har ju besiktat bussen och den gick, trots allt beröm vi fått för den, inte igenom. Dåliga bromsar, och för att få det riktigt gjort så lämnar vi i den. Man kan ju bara gissa vilken tid det tar att ens få lös ett däck, och inte ha alla saker man behöver. Sen är det snart dags att köra bort den för vinterförvaring. Vi ska också få ställa dit Buicken, och det var ju bra.

Nicco har tagit hål i örat…igen. Nu kom hon ner och visade hur det såg ut och sa att hon tabbat sig lite, det blev ett för stort mellanrum, mellan hålen. Jag skrattade och sa, lilla du, näsan och öronen är det enda som fortsätter att växa hela livet, så när du är uppe i 50 års åldern, då kan du ta ett hål emellan dom där två :-) Ja, svarade hon, du har ju 8 hål och jag kan bara ha 5, alltså får jag vänta tills jag är lika gammal som du, då kan jag ha 10 hål.

Japp, så är det…eller åtminstone kunde man önska att det var så. Jag fattar inte varför hon ska ha så bråttom att ta hål, det finns också en viss risk att man ångrar sig.

Nåja, nu önskar jag er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Dragonens hälsocentral nätet centrum ögat lucky eight Bygdeå loppis Buicken bussen bromsservice Nicco hål i örat näsan 50 års åldern

Divigt!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 15 september 2011 klockan 07:09,

Tur att det finns solglasögon, fast jag ska villigt erkänna att man känner sig lite divig, då man sitter med såna på sig, inomhus… och inte bara på dagtid utan även klockan nio på kvällen. Men det är skönt för ögat då man dessutom, är väldigt ljuskänslig, och inte blev man mindre känslig för ljus med sk-ten man har i ögat. Nå, det är då på bättringsvägen.

Jag såg på secret millionaire, i tisdags. Där hade vi en kille i tjugotre års åldern som åkt på en ögonsjukdom som gjort honom blind, han var otrolig som människa, efter att ha försökt ta livet av sig, kom han på andra tankar, han läste på universitet, har svart bälte i karate osv. han motiverade även andra som också var blind. Han sa till denne hemliga miljonär, att om du erbjuder mig min syn tillbaka, så tackar jag nej.

Det kanske man inte förstår då man hör det, men att vara blind för honom, har säkert öppnat hans ögon för livet, på ett annat sätt. Jag hade tänkt börja med att beskriva honom som duktig, men kom på att det är precis en sån mening, som ingen handikappad vill höra.

Man anpassar sig efter sin livssituation, och gör det bästa man kan av den. Man är inte duktig, man är en överlevare, man kan göra mer än man tror, men det är inte alla förunnat att klara av svåra saker, men lyckligtvis så finns det ändå många som orkar, vågar och kan, kämpa vidare. Vi är alla duktiga på andra saker, på vårt eget sätt. Så därför ska jag inte sitta här och klaga över mitt onda öga, det kommer att bli bra.

Ikväll, efter middagen, så tar vi bussen och kör upp till stugan i Malå, det är begravning efter min moster, imorgon, så då är vi på plats. Sedan åker vi hem, direkt efteråt. Det känns inte som om det är så mycket att göra däruppe, nu. Dessutom, om ni inte har koll på det, så är det den årliga skogcruisingen som Nailheads anordnar, på lördag:

Den ska vi inte missa.

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: solglasögon blind Malå begravning bussen stugan moster

Igår, idag och...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 24 augusti 2011 klockan 07:39,

Nu kunde jag inte sjå mig längre, utan plockade upp åkerbären som jag hittat i frysen och det bidde lite sylt av den:

Inte så pjåkigt, faktiskt, vi käkade naturligtvis tunnpannkaka med sylten till, som middag.

Efter syltkokningen åkte jag på Expo och kollade in vad dom hade för roliga saker, införskaffade ett litet bord som jag har tänkt att vi ska få fast bredvid Åke, när han sitter i bussen, idag får han ha kaffekoppen på golvet. Och sedan gjordes en kuddinvestering, jag som har två kuddar under huvudet då jag ska sova. Den understa, är en gammal dunkudde som det ibland kommer ut fjädrar ifrån, den är så hårt packad att det är som att ligga på cement. Min övre kudde har jag haft i sisådär…27 år eller nåt.

Åke plockade upp den då vi skulle in med sängkläderna från bussen, han höll den mellan tummen och pekfingret och undrade om detta var min kudde, han lät lite lätt fundersam. Kudden är så mager, tunn och eländig, att det till och med är svårt att trä på kuddfodralen på den. Nå, nu köpte jag i alla fall den tunnaste kudden dom hade och lik förbenat, så pöste den upp rätt i ansiktet varje gång man skulle sno på sig eller lyfte huvudet litegrann…usch, men det får jag väl vänja mig med. Min skruttkudde har nog gjort sitt.

Sedan gick jag och plockade upp alla renätna kottar från vår gräsmatta igår, vi skulle köra en sväng till återvinningen och tömma släpvagnen. Jag har aldrig tittat närmare på dessa kottar men nu vet jag vad det är fåglarna är ute efter, kolla in nötterna som ligger inuti:

Det var gårdagen det, denna morgon började inte så bra, mamma ringde och talade om att moster Linnea, har dött. Ja, vad säger man, hon var inte frisk men detta kom ändå helt oväntat och just nu känns det som om somrarna framöver, inte kommer att bli sig lik, utan henne.

Hon var ju en del av Malå/stugan och allt däruppe. Och samtidigt, visst vet jag att med tiden så vänjer man sig med nuet, och hur det kommer att se ut, men det kan ta tid, och det får det väl lov att göra också. Hon kommer i alla fall alltid att finnas i vårt minne, med allt roligt och underfundigt, hon bidragit med.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Expo Åke bussen bord kudde kuddfodral kottar återvinningen åkerbär Linnea Malå

Åheden i text och bild

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 22 augusti 2011 klockan 07:13,

Åheden var det då, hm. Vi hämtade upp Jan A och Inge-Gerd strax efter halv tre på lördagen. Olivia, Niccos kompis hade då kommit till oss för vidare färd ut till havet. Janne har stugan längst ut efter en smal liten väg så det var tur att vi inte fick möte av plogbilen, det hade kunnat bli spännande.

Spännande var det också då han skulle parkera nere vid stugan, för det var inte bara rätt fram, utan han skulle också svänga 180 grader med stor bussen, men se, Åke fixar det mesta, och det tog inte lång stund så var vi installerad och klar, för en fika ute i det fria.

Nicco och Olivia började genast söka efter ett ställe där dom skulle sätta upp sitt nya lilla hem, tältet. Och givetvis skulle det vara så långt från oss som möjligt, ute vid stranden.

Efter kaffe, med tillhörande whiskey, alternativ likör så pratades det, en granne kom förbi och sa att hon träffat på två tjejer på stranden och hon hade frågat dom om dom var sugna på tårta, dom hade nämligen haft kalas så nu kom hon med tårta som räckte till oss allihop, fast vi sparade den till söndagen.

Sen var det plötsligt dags för middagen, det var en jättegod gryta med potatisgratäng till och sallad. Efter middagen förpassade vi oss utomhus igen, och där blev vi sittandes till mitt i natten. Det var mycket trevligt, här ser vi Jan, på en lätt censurerad bild:

Dagen efter gick lite mer i slow motion, solglasögon var tydligen ett måste :-)

Janne plockade fram en båtmotor som han ville testa för att se att den funkar som den ska, sen ska han sälja den, hade han tänkt:

Frukost fick vi och lunch, snacka om att bli bortskämda, det är inte alltid man hälsar på folk och får helpension, inte tokigt alls. Janne plockade fram sin Brasilianska hängmatta och testade stunsen i den.

Sen var den helgen förbi och vi packade ihop våra pinaler, tackade för oss och begav oss hemåt. Kvar har jag nu en bukett från Kerstins alla blommor, ståendes på bordet.

och ja, jag och Kerstin fick ju en present var av Jan A och Inge-Gerd också, tre stycken solcells lampor. Jag diggar verkligen såna lampor, dom lyser upp rätt så bra nu på kvällarna, tack för dom!

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åheden Jan A Inge-Gerd Olivia Nicco Åke bussen Janne Kerstin solcellslampor blommor tält tårta. fika helpension

Stora företags, olater, E90

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 20 augusti 2011 klockan 08:32,

Ja nu har vi börjat se på Slas resa genom Sverige, och han är onekligen rätt så kul, med sina kommentarer. På svtplay.se hittar ni filmen eller följ länken som jag fick av Birgitta, http://blogg.vk.se/destinationumea, i mitt förra blogginlägg.

Mats ”Tigern” Boström, kom förbi på en kaffe igår kväll och som egen företagare berättade om större företags olater då det gäller fakturor, och man kan ju smälla av. Dom använder sig av något som så vackert kallas för E90, och E90 betyder att du som utför ett arbete åt det företaget får ligga ute med dina pengar, 1 betalningsfri månad samt…90 dagar. Alltså 4 månader totalt, och nu pratar vi om stora företag som förmodligen har pengar så det räcker och blir över.

Han har råkat på ett sånt företag, jag tänker inte nämna vilket, men han har sagt ifrån sig arbetet därifrån och se, vips så gick dom med på en månads frist istället, för jobbet kunde dom inte vara utan.

Idag blir det fest…gissar vi på :-) Vi, dvs jag, Åke, Nicco, Olivia (en kompis till Nicco, Jan A och Inge-Gerd, är bjudna ner till Jan B och Kerstins stuga i Åheden, och nu snackar vi övernattning. Vi tar bussen, Nicco och Olivia ska prova på att tälta och Jan A och Inge-Gerd ska få låna Jan B:s husvagn, själv sover dom i deras stuga, och vi sover ju förstås i bussen. Det ska bli trevligt och nu hoppas vi bara att vi har en tumme med vädret.

Avslutar dagens blogg med Birgitta J:n lilla utmaning, dom viktigaste sommarattiraljerna. För mig är detta sommar:

Mina tävlingsskor, tävla gör vi bara på sommaren :-)

Uppvikta jeans, har jag haft snudd på varenda dag:

Och senaste fyra somrarna, mina egenhändigt gjorda vristlänkar. Det är mina sommarattiraljer det.

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Slas resa genom Sverige svtplay.se Birgitta J:n blogginlägg bussen fest Åheden jag Åke Nicco Olivia Jan A Inge-Gerd. Jan B Kerstin E90 Mats "Tigern" Boström utmaning

Stöcksjö triangeln

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 30 juli 2011 klockan 13:40,

Vi har nyss varit i Hörnsjö och kollat in stället där vi bestämt oss för att vinterförvara bussen, det blir bra det. Kanske någon som vill hyra in sig bak i bussen???

På väg hem, passerade vi Stöcksjö och helt plötsligt dog bensinmätaren, från snudd på full tank till noll och den varnade för tom tank, sedan upp igen...så där höll den på in till Umeå, snacka om stöcksjö triangeln. Någonting magnetiskt som sätter allt elektroniskt ur spel :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Hörnsjö Stöcksjö bussen

Självgående

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 30 juli 2011 klockan 08:38,

Noterade att det nu finns självgående dammsugare att köpa, att det fanns gräsklippare har jag redan blivit varse. Dom har jag nämligen sett med egna ögon.

Han vi köpte bussen av, uppe i Arvidsjaur, har en granne som investerat i en sådan. Vid första anblicken så trodde jag minsann att det var en muterad jätteskalbagge som gled runt där på gräsmattan, och K-G berättade att deras hund, Cilla (sankt Bernhard) inte gillade den där självgående saken, hon blev smått elak på den.

Inte vet jag om jag skulle vilja ha en dammsugare hemma som flängde runt mellan väggarna. Men kanske om dom klistrade fast nåt hårigt på den, och en svans samt små öron, då kunde det ju vara något för alla allergiker och den skulle ju dessutom göra lite nytta :-) Men katterna, gissar jag, skulle nog först vara väldigt försiktiga och kanske lätt uppjagade och sedan börja morra och fräsa åt den, så det skulle nog inte funka.

Visserligen har jag redan hunnit sitta ute en stund och avverkat två koppar kaffe, men nu ska jag ut igen, det är så kvavt härinne så man kan få dåndimpen. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: dammsugare gräsklippare självgående Arvidsjaur bussen K-G Cilla granne

Panic Knappen...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 20 juli 2011 klockan 09:14,

Jag gick in en sväng på Lagerhaus igår, då jag liks var nere på stan. Där finns det en del roliga…och för all del, oroliga saker. Jag ramlade över denna lilla knapp och kunde inte låta bli:

Tanken var först att jag skulle sätta fast den någonstans på instrumentbrädan i bussen, för att förvirra Åke, men då är det ju bara han som får se den så den hamnade på utsidan istället…panic knappen :-)

Jag hittade också till Blomsterlandet, men jag tog det säkra före det osäkra och körde samma väg hem, som jag tog mig dit på. När jag nu gick därinne så fick jag vad dom kallar, en migränaura. Jag såg snurrande, fluorescerande kugghjul i högra ögat, fruktansvärt irriterande.

Första gången jag råkade ut för det var då jag gick på datakurs. Jag steg upp på morgonen och i sedvanlig ordning…på den tiden, så tog jag min morgon kopp framför tv:n. Jag hade spelat in en film jag skulle börja se. Det var den sämsta kvaliteten på VHS bandet, jag kunde inte se på den, slog av tv:n och satte igång datorn istället, bara för att upptäcka att samma fenomen fanns på datorskärmen, dessa färger, ja, det påminner om norrsken, som rör sig runt runt. Då förstod jag att det var i mitt öga felet satt.

Jag var tvungen att gå och lägga mig, fast det var ännu mer irriterande att blunda och efter ett tag försvann det. Jag tog min systemkasse, innehållande en kaffetermos (ja jag lovar, det var en termos), och vandrade iväg till kursen. Efter någon timme så fick jag ångra att jag gått dit, jag blev så fruktansvärt trött att jag trodde att jag skulle somna där jag satt, men jag uthärdade.

Sökte sedan på nätet och hittade just detta om migrän auror, och det stämde ju in precis, på vad jag upplevt. Har blivit så några gånger sedan dess, men nu vet jag ju vad det är och det håller ju inte på speciellt länge. Fast jag hade svårt att se blommorna jag skulle kika på, igår, fick som inte någon känsla för vilka färger det var på dom :-) Men nu sitter dom därute i sina lådor:

Visst har vi mäktiga tallar på vår gård…närmare bestämt 5 stycken, men här syns bara en:

Vi åkte ut på husvagnsfirman igen, igår, och köpte en markis, det blev inte den vi tänkt oss från början men å andra sidan kom vi betydligt billigare undan. Den vi köpte ska inte vevas in utan vi får handrulla den, men då är ingenting i vägen så det kommer att funka. Vi har nu satt vindskydd runt soldäcket uppe på bussen så där låg jag igår och halvsov, ganska så skönt faktiskt…om man bara vill vara som sig själv, för en gång skull (Norrlandsguld).

Idag ska jag jobba, första dagen efter semestern, och det är klart att man är nyfiken på vad min chef pysslat med under dessa fyra veckor, ska bli roligt att ses igen. Jag önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Lagerhaus panic knappen Åke instrumentbrädan Blomsterlandet migränaura datakurs tv:n datorn systemkasse kaffetermos markis husvagnsfirma vindskydd soldäck bussen

Dom lever...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 19 juli 2011 klockan 09:28,

Jag åkte på Coop igår och parkeringen var snudd på, fullbelagd, nog syns det att folk är lediga alltid. Jag gick in på blomsteravdelningen och trodde att jag kanske skulle ha hittat något att fylla våra två blomsterlådor med, då dom av någon anledning har torkat ut, men det fanns inte en levande sak därute, hm…

Men något som lever är mina gurkor och det trodde jag inte alls, om det nu blir någon gurka där, återstår ju att se, men plantorna är gröna och fina, och detta trots att dom inte fått vatten på tre veckor, annat än det som kommit uppifrån.

Jaja, jag ska ner på stan en sväng nu på förmiddagen, har ett litet bankärende och därnere kanske det finns nåt, vem vet. Annars kanske man skulle ha provat att lokalisera vart blomsterlandet är, jag med mitt lokalsinne.

Då Åke kom hem från jobbet igår åkte vi ut på en husvagnsfirma, vi är nämligen sugna på att köpa en markis till bussen…en sån där, modell mindre, som man bara kan veva ut och som bara är en 5-6 meter. Nu är dilemmat vart eller hur man skulle kunna sätta upp den. Vi har ju redan en befintlig markis och den tar ju upp en del plats och sedan finns det några fönster i vägen, det finns markiser man fäster på taket, då är det frågan om hur man vevar ut den, om nåt annat är i vägen och hur lång dom där stackars benen är, så dom når ner till backen. Ni hör ju vilka problem vi har, eller ni fattar vilka problem vi kan få. Och nu snackar jag om oss…vis av erfarenhet :-)

Nu alla vänner som ska tävla i Kubbe, tycker jag att det är dags att ni anmäler er dit, gå in på www.shraovik.se och klicka på kubbe i vänsterspalten, läs sedan hur ni gör, och ni som varit med förut vet ju redan hur det går till. Ni har nu tio dagar på er och det vet vi ju alla, hur snabbt dom kan gå. Jag anmälde mig i alla fall igår, så var det gjort.

Ni får ha en fin dag, allihop och hoppas att vädret blir aningens bättre än det är just nu.

Kommentarer: 0 Etiketter: Coop folk parkeringen husvagnsfirma markis bussen Åke Kubbe tävla anmälan

Överraskning!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 17 juli 2011 klockan 11:02,

Surprise, vi är hemma!!! Efter att ha fått köra ett kval igår, halvtio och sedan suttit och väntat på att regnet skulle sluta och banan torka upp så var klockan 16.00, sedan skulle elimineringen starta och då dog tidtagningen. Klockan 18 meddelades att elimineringen inte skulle bli av utan det skulle börja idag istället. Tidtagningen fungerade inte då vi for och om den kommit igång idag…vet vi inte. Inga listor har då kommit upp.

Efter att ha sovit borta tre veckor av fyra så lockade den egna sängen mer, än att vara kvar där. Jag skulle ha mött Leif Lindman som kör denna bil:

Amazonen som jag mötte i Piteå och vann över:

Schabraket som Lyckseleborna väntade på att få se på banan men som inte hann med kvalet på morgonen och alltså bara fått köra en sväng, han fick inte vi heller se:

En Jörgen, kvaltvåa och som stod granne med oss:

Depån:

Näpp, det får bli revansch i Kubbe istället, en tävling som jag tror toppar alla andra. Inget ont om Fällfors, dom har nog kämpat på så gott dom kunnat, och dom hade det säkert inte så kul igår heller, alla vill ju att grejerna ska fungera.

Vi ska då njuta av att vara hemma idag, klippa gräset, fylla på kylskåpet, tömma bussen (till viss del), göra rockad på gården och köra undan gammbussen osv, vi har nog att göra så det räcker och blir över. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kval eliminering Fällfors tidtagningen Kubbe tävling hemma bussen

Pack ihop och dra iväg

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 14 juli 2011 klockan 09:07,

Nu har Nicco fixat en ny header till min blogg...snyggt Nicco!

Igår blev det som en städa och packa ihop dag, två stugor att dammsuga och röja i samt bussen. Ja, vi har två stugor, ”gammstugan” där katterna får rumstera hur bäst dom vill, ny stugan där Nicco har sitt tillhåll, och där vi lagar maten och sitter och spelar kort på kvällen, samt bussen förstås. Åke ryddade i bussen bakre del, så han ska veta vart han har sakerna.

Nu återstår att packa in det sista och lasta bilen sedan kan vi åka när som helst, till Fällfors för helgens bravader. Jag känner mig laddad och nu har vi dessutom lagt upp en lite annorlunda taktik som jag ska utöva under racet. Det kommer säkert att bli bra.

Här lyser nu solen men det blåser en del och känns inte så varmt, det här vädret hade man önskat sig i Piteå, fast kanske inte blåsten, då ska det vara medvind :-)

Jaja, vi ska vara glad så länge det inte regnar, det gjorde det igår, till och från, så där lagom då man hängt ut tvätten…då började det att skvätta.

Nu har vi börjat skörda lite jordgubbar från ampeln, en gubbe fanns i Piteå:

Dom är jättegoda.

Annars är det som på Lainejauruddfronten, intet nytt och på söndag är vi tillbaka i vardagen igen. Åke börjar jobba på måndag och jag på onsdagen. Önskar er alla en bra dag och hoppas ni håller en tumme för mig på fredag, då drar det igång igen.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco header stugan bussen Åke katterna städa lasta jordgubbe Fällfors Piteå

Bilen är under taket

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 04 juli 2011 klockan 07:39,

Nu är vi bara tre människor i huset, igen. Familjen Hällsten/Söderberg med barnflicka, packade ihop och åkte tillbaka till Järlåsa, vid sex tiden, igår kväll. Så nu är huset tyst och tomt, och allt är tillbaka till det gamla vanliga…nästan. Vi har ju fortfarande kvar två veckor av vår semester så idag drar vi tillbaka upp till Malå.

Åke grejade med Camaron igår, en del småfix innan årets första tävling som är nu till helgen. Och givetvis, då han är klar så går en säkring till lyften…någonstans på jorden, och han får offra 1½ timme på att felsöka men hittar inte den felande säkringen så Camaron står just nu högst upp på lyften på Brällas verkstad, och vill inte komma ner, kul kul. Men inget som inte går att fixa, men planerna på att lasta och göra klart igår, sprack med råge.

Vad vi däremot gjorde var att byta bussar på gården, det kändes lite aktuellt med tanke på hur det ser ut här utanför, rätt var det är så gräver dom väl upp ännu mer och då kan det vara kört att få ut en buss härifrån. Jag lastade alla småsaker som ska med och städade lite i den.

Och nu, apropå årets första tävling, så är det dags för er som inte fått ut tummen än, att skicka in anmälningen, imorgon är det sista dagen för det, och tävlingen är givetvis Piteå Midnight Sun, och den startar på fredag. När ni liks är i farten så skickar ni också in anmälan till Fällfors som är nästa helg. Tjopp tjopp så var det gjort!

Nu önskar jag er alla en fin dag, det kommer vi nog att ha också.

Kommentarer: 0 Etiketter: familjen Hällsten/Söderberg Järlåsa huset Camaron verkstan lyften säkring bussen Malå Piteå Midnight Sun Fällfors

En dag som gjord för...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 29 juni 2011 klockan 08:18,

Idag hade vi inte varit vakna om det inte var så finurligt att vi lagt ut både Cheven och bussen på blocket, och det ringer redan halvåtta på morgonen. Men vi ska inte klaga, om vi får sälja dom fordonen så blir vi inte så trångbodda längre :-) Här får ni länken till bussen www.blocket.se/vasterbotten/Husbuss_34658382.htm och till vår Chev Caprice www.blocket.se/vasterbotten/Chevrolet_Caprice_HGW_34658420.htm

Härligt väder, precis som gjort för ett 1 årskalas, våran lilla ”gladskit” Sally, fyller ju år idag, ja jag vet Theresé, hon var inte speciellt glad igår, men det är sällan man hör henne grina, tydligen har hon år hittat på något nu, precis då hon ska i säng, men det kan ju också vara omställningen att vara borta osv. Här har ni den goaste tjejen i världen:

Vi hämtade ju hem Eloise igår, ja hon behövde faktiskt bara dra en tand, veterinären var förvånad över det men katten är säkerligen jätteglad över beskedet, precis som vi, då det inte är gratis (tur vi har försäkrat), sen var det inte artros, som dom misstänkte från början, utan tydligen en korsbandsskada, och det i bägge knäna. Om det nu inte blir bättre så kan det opereras, men då snackar vi inte amputation, utan något lättsammare.

Nu är katterna jättearga på varandra, dom morrar och fräser. Enya lade beslag på buren där Eloise skulle ligga och ta det lugnt igår, och hon släppte inte in Eloise i hennes luftrum, knepig katt. Och likadant är det nu på morgonen. Men dom har låtit så här förut, så vi är lugn.

Sen åkte vi en sväng ner till Norum där mamma hade bjudit på lunch (som vi missade) och nu var det dags för kaffe. Här står dom och projekterar:

Ikväll kommer vi att åka på Gammlia, tro det eller ej, och vi kan faktiskt välja mellan två bilar, hm…vi får se vad det blir, kanske Anders och Theresé vill låna Buicken. Jag önskar er en underbar dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sally kalas Eloise Enya katterna blocket Cheven Buicken bussen blocket Gammlia

Cowboyfest i Holiday Inn

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 22 juni 2011 klockan 08:22,

Det blev inga bra kort från bussen, alldeles för mörka men två stycken kan jag bjuda på:

Vi har även ett soldäck uppe på taket och dit tar man sig antingen genom takluckan ovanför Niccos loft eller så får man helt enkelt använda en stege på utsidan.

Det blev ganska hektiskt igår. Hann dammsuga och torka golvet i bussen då Kerstin och Janne dök upp, dom hade sett det blå skenet från bussen, ändå från Vännäsvägen, dom vill e kolla in vad vi köpt. Sedan åkte jag till Jysk och köpte madrass, Rusta där det inhandlades kuddar, matta, och diverse nödvändiga ting, att användas både hemma och i det mobila hemmet.

Sedan dök Jan A och Inge-Gerd upp så vi fick anledning att koka oss en kaffe, fikapausen fick avslutas inne i bussen då det började regna.

Åke snickrade ihop en säng till oss, nu fanns det redan en men inte som vi ville ha den, eftersom vi inte ska bädda ihop den. Käka lunch och sedan åkte jag och Nicco på Expo, skulle ha en rulllåda under sängen och besticklådor, modell mindre. Avslutade den resan på Kvantum, där vi handlade lite mat.

Vi höll igång till elva igår kväll, men vi satt också och surrade uti emellan, i bussen, morsan och farsan kom också förbi för att skåda monstret på gården. Vi surrade om våra gamla bussar, detta blir ju den fjärde i ordningen på ca 13 år. Holiday Inn, var vårt första projekt.

Och med den har vi ett speciellt minne. Vi var i Angsjön och Åke hade sin cowboyhatt, hängandes inne i busen. På kvälls sidan strömmande den till lite folk och vi poppade musik och hade allmänt trevligt. Det dansades och tjoades och hatten fick vandra runt från den ena till den andra. Till saken hör att alla som skulle ut på toaletten hade även hatten på sig.

Dagen efter, så träffade vi på campingvärden, han log och sa, ja jag hörde att ni hade värsta cowboy festen igår. Vi såg frågande ut, nä, vadå cowboyfest??? Jamen alla som gick in och ut i bussen hade ju cowboyhatt på sig, hahaa…ja det kunde ju tolkas så, men det var ju bara en enda hatt.

Nu ska jag städa upp lite, här i huset. Familjen Hällsten/Söderberg kommer ju hit imorgon och ska sova över en natt, själv packar vi nu ihop det sista och sedan blåser vi iväg upp till stugan. Nu har vi ju ett mobilt bredband så jag lär nog fortsätta mitt bloggande trots semestertiderna, så vi hörs och störs, även i framtiden. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen Jysk Rusta Kerstin Janne Jan A Inge-Gerd Expo Kvantum Nicco loft soldäck Hällsten/Söderberg stugan Cowboyhatt cowboy fest campingvärd Angsjön

Helt "normalt" för oss...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 20 juni 2011 klockan 07:32,

Semester…och man kliver upp strax efter halvsju, hm…då är man ju inte riktigt, riktig :-)

Men vi hade ju en del planer för idag, vi skulle (ja ni läser rätt, skulle) upp till stugan men det blev en liten ändring av planerna. Vid lastningen av Camaron så gick det lite halvgalet, den hittade nämligen på att den skulle börja slira då han kommit in i lastutrymmet med den följden att den ställde sig med bakskärmen ända mot dörrkanten, att släppa ut den igen hade resulterat i en mosad bakskärm, så det var inget alternativ.

Efter måttande, kikande och funderingar så uppenbarades vad som orsakat sladden, vi har nämligen bussens reservdäck liggandes i mitten, längst upp i lastutrymmet och av någon anledning tog nu däcket i, under Camarons headers, och satt fast. Hm…obra, är väl det rätta ordet.

Åke provade att pumpa i mer luft i framdäcken på Camaron, det funkade inte, sen var det bara att säkra den åt alla håll och kanter, pumpa upp den med domkraften och sedan tog han ett spännband och kunde dra bilen åt sidan…problemet löst och bilen fick vi ut.

Nu var det tänkt att vi skulle lasta idag, lämna Nicco och katterna uppe i Malå och dra vidare upp till Arvidsjaur, där finns nämligen bussen som vi ska ta en närmare titt på. Lite bråttom är det också eftersom han som äger den, åker iväg på semester imorgon. Men så vaknar man upp till detta regnade, och att försöka lasta en bil i blötan, det har vi provat förut och då kan man räkna kallt med att den kommer att slira hela vägen upp. Så alternativ ett: Vänta ut regnet och hoppas att det torkar upp idag. Alternativ två: Vi tar Mazdan och bränner iväg upp till Arvidsjaur, vid eventuellt köp av buss så lastar vi Mazdan i den, kör till stugan, lossar bilen, fortsätter hem.

Här gör vi sedan en rockad av alla saker, packar och gör klart och åker upp imorgon istället. Mm, det låter som att det får bli så. Vi ids inte ens väcka Nicco, vi ringer henne om några timmar och säger att vi är däruppe, moahaha…fast ingen blir säkert gladare än hon, då får hon ännu en dag med sina polare.

Det var ännu en ”normal” dag i Lundmarks-Hällstens liv, mjoda. Ni får ha en bra dag, våran kommer säkert att bli innehållsrik…eller vad tror ni?

Kommentarer: 0 Etiketter: Camaron slira bussen lastutrymmet Arvidsjaur Åke Malå Nicco Mazdan Lundmarks-Hällstens

Bussar och chaufförer

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 22 maj 2011 klockan 06:14,

Det händer nu ganska ofta att chefen och jag, tar bussen ner på stan. En av alla gånger var i förra veckan, och vi skulle på bussen på vasaplan. Det gick alldeles ypperligt, jag hinner se, i ögonvrån, hur busschauffören kommer emot oss för att hjälpa till, men som dom flesta gångerna vi åkt, så brukar vi klara oss själva.

Nu tyckte jag att bara tanken han hade skulle applåderas, så jag gick fram till honom när jag spänt fast rullstolen och sa Tack, tack för tanken. Jamen sa han, så här gör väl alla? Du, svarade jag, det är långt ifrån alla chauffören som ens provar att titta bakåt, men nu är det inte alla gånger vi behöver hjälp…men ibland så händer det.

En gång var det till och med så illa att det var ett jättesteg upp, och chauffören visste inte ens hur man fällde ner rampen, än mindre jag, så vi fick handlyfta upp henne, vilket man inte ska behöva göra. Många gånger tycker jag dessutom att chaufförerna kör som om dom stulit bussen, och dom verkar inte ha en tanke på att det kan finnas både barnvagnar och rullstolar som står och glider runt.

Nu finns det bälten man ska använda, och det gör vi…varenda gång bältena är hel, i två av bussarna saknas det väsentligaste, nämligen själva bältet, det har jag påpekat för dom, ojdå, fick jag till svar, men inga bälten har kommit dit ändå.

Igår, då vi skulle ner på kulturnatta, så fick jag inte ens hinna bromsa fast rullstolen innan han gav järnet, och det är verkligen uruselt, jag tycker att han själv skulle få prova på att stå och hålla emot en olåst rullstol i 50km, med fötter och händer samtidigt som man ska bromsa fast den och sedan kunna nå bältet, vilket jag inte gjorde utan jag fick hand dra stolen, som nu var bromsad, upp till stödet där bältet sitter…då var Maria lagom arg och irriterad. Nä, jag tycker att det finns väldigt många människor som är väldigt omtänksamma och hjälpsamma, men lika många eller kanske ännu fler, som inte använder det dom har mellan öronen utan tänker bara på sig själv. Så, då har jag fått det ur systemet.

Nu är bussen...våran buss, i stan, och det bidde varken en traktor eller lastbil som fick äran att dra upp den, utan farsan fick starta upp den stora grävmaskinen, men det gick ju, det med.

Jag jobbade som sagt var mina tio timmar igår och vi hann vara ner på stan en stund och även upp på Ålidhem centrum. När jag kom hem och vi hade ätit middag så tog vi givetvis Buicken och begav oss ut på en liten runda. Jag ringde upp Janne B och frågade om han och Kerstin ville inta baksätet och få åka en kunglig tur runt stan, och det ville dom. Vi for också ut på ön och gled runt, vilket fint ställe att på bo, det måste man ju säga.

Sen åkte vi hem och tog det bara lugnt, mitt huvud kändes som om det gjort sitt för dagen, jag var helt tom i bollen, så det blev en tidig kväll, känner mig inte ens på hugget nu, men då är det väl tur att jag har en sovmorgon att se fram emot, imorgon. Idag jobbar jag ju igen, mellan sju och fem.

Ni får ha en lugn och skön söndag! Åke hittar ni nog i garaget eller sittandes utanför huset med en kaffetermos, Nicco lär sov länge idag, hon gick ju på stan igår, från tio på morgonen till halv elva på kvällen, och jag…på jobbet.

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen chaufförer rullstol chefen stan bältet Ålidhem Janne B Kerstin Åke garaget kaffetermos

Oj, så lätt och enkelt det gick...eller

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 21 maj 2011 klockan 06:02,

Det blev en del ute sittande igår, då dom var här och fixade proppskåpet. Nu kommer dom tillbaka på tisdag och gör klart, vi ska ha in en paxfläkt i badrummet också, samt fixa till Niccos takfönster i hennes badrum, det är inte riktigt tätt, däruppe.

Passade på att grilla till middagen och efter vi ätit så åkte vi upp till Norum för att hämta hem bussen…

Nu vet alla som håller på att känna oss att ingenting kan vara så enkelt, som att åka och göra något och sen är det bara klart. Nejdå, någonting måste ju jäklas litegrann, åtminstone.

Vi drog av pressningen, tjopp tjopp, vek ihop och bar bort den, det var gjort på 5 minuter. Låste upp dörren och Åke tog plats bakom ratten, vi höll en liten tumme och se…den startade lätt som en plätt, precis som om vi hade haft igång den, en timme innan, och ändå har den stått där, med batterierna inkopplade, hela vintern.

Jag hann aldrig säga till Åke att det aldrig tidigare, varit så fort gjort att hämta hem bussen. *slurp* så försvann halva däcken ner i lervällingen och där står den, än idag.

Min käre far, har ju som varit där med sin grävmaskin och hållit på, nu har det blivit vatten och sörja runt omkring, som tur är har han lite, maskiner att välja på och han ska dit idag, så då får han hjälpa Åke att dra loss bussen…kanske med en traktor eller lastbil, för allandel, här sitter det inte fast :-) Men det blev ju tyvärr lite extra tid till detta nu, hade allt varit som det är för ”normala” människor, så hade bussen stått i Umeå idag, och Åke hade kunnat ägna sin tid till Camaron, istället.

Nå, vi är van så vi kommer inte att gräva ner oss för det, vi tar det precis som en vanlig dag i Hällsten/Lundmarks liv.

Nicco ska dansa streetdance idag, på stan och jag ska jobba, det är väl ungefär vad jag vet om dagen, sen får vi se hur kvällen kommer att te sig, kanske vi tar en sväng med buicken eller så är vi bara hemma och tar det lugnt, jag jobbar ju imorgon också. Ni få ha en bra lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen Norum Åke tjopp tjopp *slurp* far traktor lastbil Camaron Buicken Nicco streetdance Hällsten/Lundmark

Kvälls grubblerier

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 04 mars 2011 klockan 07:47,

När vi gått i säng igår så kunde jag inte låta bli att fundera över på vilken sida av sängen man nu kommer att hamna på, då vi flyttar. Hm…förmodligen på samma sida som nu, jag på den vänstra, sett från den liggandes sida, och Åke, på den högra. Varför är det så sa jag, vart vi än har bott, i ettan här på slätten, på Mariehem, här i trean, i stugan, på våra bussresor etc, så ligger vi alltid på samma sida.

Mja, svarade han, det beror ju på vilket ben vi kliver upp. Aha, vilken jädrans tur då att vi lyckats hitta av varandra, vore ju jobbigt om vi skulle upp på samma sida varje morgon…vilket bök :-)

Men jag kan också dra mig till minnes att jag även sov på denna sida då jag bodde hemma, alltså att jag klev upp på samma sida, förutom en enda gång, och då låg jag till en början, precis som nu, på vänstra sidan, men sängen stod direkt under fönstret, och i fönstret satt en blombänk, i vilken jag smällde i skallen vid flertalet tillfällen då jag somnat och av någon outgrundlig anledning tvärsatt mig upp och låg givetvis för nära den förbaskade brädan (i marmor, så det var ingen liten träsak minsann), ni kan ju gissa att man såg stjärnor efter att ha tjongat in skallen i den saken.

Efter några såna smällar så flyttade jag kudden till fotändan istället och då blev allting åt andra hållet. Mjo, men det funkade det med, tror jag, eller så är det av den anledningen man nu har blivit som man vart, lite halvknäpp så där :-) eller så beror det på dom smällar man fick…det lär man ju aldrig få veta.

Nu till dagens bild i utmaningen, en som man aldrig visat förut, vi har många såna, och valet var inte lätt, men den här bilden har vi faktiskt i bokhyllan, och den påminner om tider som gått, och hur roligt vi haft, men för den sakens skull, betyder det ju inte att vi inte har kul nu också. Enda skillnaden är väl att vi alla är äldre och kanske inte orkar hålla igång lika länge.

På bilden ser vi, från vänster längst upp, en Håkansson, sen mellankulan med fru, Herr Jonsson och sedan jag. Nigandes är lillkulan och min man Åke. I bakgrunden skymtar någon som jag inte vet vem det är. Bilden gissar jag är tagen på kvällen efter wheels, året är 1997 och vi laddar för en cruising kväll på stan. Rätta mig om jag har fel…någon. Så var det med det.

Önskar er en trivsam fredag

Kommentarer: 0 Etiketter: sängen Åke sida Mariehem bussen stugan flyttar fönsterbräda höger vänster bild Håkansson Herr Jonsson mellenkulan lillkulan wheels jag

Grekiskt/romerskt inslag

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 30 januari 2011 klockan 06:11,

Som vanligt blev det lite cirkus då jag och chefen var ute igår. Vi skulle ju åka på strömpilen, vilket hon aldrig har gjort…med buss. Så vi började med att gå bort till Ålidhem centrum och inväntade femman för vidare färd. I väntan på den så noterade chefen att det fanns vissa grekiska eller romerska inslag i omgivningen:

Har aldrig sett eller lagt märke till denna pelare förut, undrar just vad den döljer?

Nå, bussen kom i utsatt tid och resan ner gick bra. Vi tog oss en fika på NK och sedan strosade vi lite på H&M, Lindex och skoaffären. Avslutade det hela med matinköp på Maxi, som nu får sig en liten känga då dom plockat bort alla små korgar. Nu är det så att när vi handlar så får chefen hålla i en korg medan jag drar henne och det funkade ju inte med dessa stora korgar så jag fick dra rullstolen med enhands fattning och sedan ha korgen sladdandes bakom oss. Det går väl bra ett tag, men blir rätt så jobbigt i längden, inte underligt att min handled gör ont idag.

Sen var det det här med bussen och återresan. Vi tog ju bara för givet att när man ska åka i motsatt håll så bör ju hållplatsen också vara på andra sidan vägen, men inte var det så här inte. Hur än vi letade efter en hållplats så fick vi tji. En som gick mot Holmsund var den enda som dök upp i vårt letande. Tills lut frågade jag en tjej som stod i busskuren där vi hoppat av, om hon visste vart busskuren kunde vara, och nu gjorde jag ju henne orolig.

Hon skulle nämligen också till Ålidhem och jag sa att det funkar ju inte, den här bussen går ju vidare till ersboda. Men efter lite kollande på kartan så kom vi fram till att det ändå var rätt busskur. Sen var det detta med att komma sig in. Nu stod bussen ganska så långt från kanten och jag skulle fälla ut rampen vilket nu var en konstig sak som jag inte visste hur den skulle fungera så jag sa till busschauffören.

Han lät att komma uppifrån Piteå hållet med tanke på hans dialekt och han hoppade runt där och kliade sig i huvudet, han visste nämligen inte heller hur man skulle fälla ut den. Det hela slutade med att jag lyfte upp hela alltet i bussen trots att chefen var något oroad, men det gick bra. Likadant var det när vi skulle av och jag sa sedan till chefen att jag ska sluta säga att jag tror…att det ska gå bra, jag VET faktiskt att det går bra, annars skulle jag aldrig chansa, inte då det gäller någon annan i alla fall.

Frukost hägrar nu och sedan mitt andra tio timmars pass. Ha en skön söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ålidhem strömpilen bussen ersboda busskur Maxi H&M Lindex chefen

Uppstekt pizza o kall gröt

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 14 november 2010 klockan 09:30,

Allt gick inte riktigt som planerat igår…men vi är van. Först skulle vi gå till svärfars garage och lufta bromsarna, det gick inte, det saknades en speciell bricka så det var bara att knata iväg till Brällas kylarverkstad där han hade en sån. Tillbaka igen och då gick det fort. Vi tog den bilen upp till Norum och nu är bussen vintrad och klar:

Här ska det tydligen byggas ett jätte tak, det är projektet farsan håller på med.

Klockan tickade på så det blev en blixtvisit inne på Ica raketen och sedan hem för att påbörja lunch pizzan, jag hade köpt en sån där tub med deg, som smäller till och poppar ut ur rullen då man tar bort papperet, sen följer ju tomatsåsen med i kartongen, ganska praktiskt och snabbt…men inte den här gången.

Efter en halvtimme var osten bara lite svettig, jag kunde till och med ta ut plåten med bara händerna, JAAAA, ugnen har pajat, tack för det televerket. Där sprack min veckoplanering av middagar. Vi får se om Åke kan fixa den eller om det blir återvinningen. Så står man där med en halvgjord pizza, vi är dessutom en timme sena och man känner sig lite halv hungrig sådär, vad gör man då?

Antingen ringer man en vän, eller så kommer man på något annat, jag slog igång tre stekpannor och stekte pizzan på undersidan sedan kördes den i mikron för att osten skulle få smälta och faktiskt, det funkade riktigt bra. Det var bara Nicco som var missbelåten, hennes bit blev lite bränd och när hon dessutom i ren protest, inte ville ta en ny bit så blev det inte en så stor lunch för hennes del. Uppstekt pizza, ja det har jag då aldrig provat förut men nu är det gjort.

Steka upp saker gör man ju då man vill ha dom varm men samtliga saker blir ju kall med tiden. När Nicco var liten så körde alltid Åke med orden: Kall gröten! När han rapade, och han är inte alltid så diskret när han gör det heller. Nicco gick på dagis och var väl runt en tre år. Dom hade suttit och ätit lunch, hon rapade och sa –Kall gröten! Och då hade fröken genast talat om för henne att så där säger man ju inte. Nicco var besviken då hon kom hem och tog upp detta med hennes käre far, att han hade hittat på detta och det var ingenting man skulle säga.

Nå, idag är det i alla fall Åkes dag…och alla andra pappors dag. Åke ska minsann få sig en present men vi ska vänta tills Nicco har stigit upp. Ni får ha en bra dag allihop och grattis till papporna!

Kommentarer: 0 Etiketter: Brällas verkstad bricka svärfar garage Norum bussen lunch pizza ugnen Nicco kall gröten! dagis fröken rapade farsdag pappor present Åke

"Ny chefen" och "gammbossen"

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 13 november 2010 klockan 08:08,

Det bör väl vara en typisk arbetsskada då man kliver upp strax efter klockan sju…en lördagsmorgon och man har inget jobb som väntar? Men, man får se det fån den ljusa sidan, dagen blir längre och man hinner förhoppningsvis göra lite mer.

Igår ville ”ny chefen” åka och hälsa på sin syster, så vi tog en liten busstripp dit, var tillbaka först efter halvsex så fredagen blev kort och intensiv.

När jag kom hem så kollade jag mejlen och hade fått ett klipp från ”gammbossen”, hon hade haft en föreläsning i glashuset igår och det var en inspelning från denna. Skickade ett sms till henne och frågade om jag fick lägga ut det på bloggen…det tog två röda, så ringde hon upp och skrek: NEJ NEJ NEJ!!! Det fick inte visas upp. Haha, sa jag, vilket fint utpressningsmedel, bloggen plötsligt blev, hm..ska tänka ut vad man skulle kunna tänkas vilja ha i julklapp :-)

Nä, du kan vara lugn Annika, jag kan visserligen vara knepig ibland men så dum skulle jag aldrig vara. Men du hade i alla fall åhörare, Nicco var en av dom, hon kände igen din röst då hon passerade och tvärnitade för att kolla in om det var samma person som hon misstänkte att det var, och se, det var det.

Idag ska vi åka till Norum och parkera om bussen, den blev inte ställd på plätten där den skulle stå över vintern, farsan höll nämligen på med ett litet projekt just där, han ska bygga nåt fler förvaringsutrymme precis där vi brukar stå, men nu var han färdig för i vinter så då kan vi flytta på den och slänga över en pressening. Så nu är det bara att hålla en tumme för att bussen startar utan problem.

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: syster "ny chefen" "gammbossen" Annika julklapp bloggen Norum bussen farsan

Jag visste det...I knew it!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 22 oktober 2010 klockan 07:22,

Jag bara visste det, kan det vara för att jag är jag, som detta alltid händer, eller? När jag bokade tiden på vårdcentralen så skrev jag under övrigt att jag provat salva för vaglarna, en gång på en receptfri salva och två gånger på recept. Jag undrade om det verkligen inte fanns något annat man kunde ta för jag har vid alla tillfällen fått vaglar i det ”friska” ögat.

Nu skrevs det ut en salva jag aldrig provat förut, den ska inte in i själva ögat utan ska läggas på ögonlocks kanten. Jag fick lära mig av läkaren uppe på ögon, hur jag skulle göra, varje dag i början och sedan några gånger i veckan. Först lägga varmt papper över ögonen sedan använda en topz för att gnida runt vid ögonfransarna, och slutligen lägga dit salvan.

Nu har jag följt detta efter konstens alla regler, samt varit jätte noga med att inte använda samma saker till bägge ögonen, och vips, nu imorse så har jag en vagel i det andra ögat. Så är det att heta Maria och bo på 22:an, så de så.

Inte känner jag mig nå friskare heller, oj, det gör så ont att hosta, och det är bara torrhosta, lite irriterande. Speciellt hemskt är det när man vaknar av en hostattack på natten, fy, hoppas att helgen bjuder på något mirakel och man är fräsch till måndagen.

Vilken måne vi hade imorse, stor som den största osten och lysande som solen, rätt in i tv rummet, man blev nästan bländad av den. Och nu, en timme senare så är den försvunnen, nedstigen bakom huset mitt emot.

Nicco har språk på Haga, nu på morgonen och då gäller det att hinna med bussen, den går från skolan 7,50, och missar dom den så får dom cykla. Dom började att läsa tyska i fem veckor, nu är det franska och sist får dom prova på spanska. Tydligen är trenden idag spanska, så därför får dom prova på, så dom inte tar ett språk bara för att, och sedan ledsnar efter ett tag, det kan ju vara ganska bra.

Själv läste jag tyska…i två år, sedan hoppade jag av och tog maskinskrivning, tyskan har jag ingen som helst användning av idag, kan säga vad jag heter och vart jag bor, men sedan är det nog ingen som begriper vad jag säger. Möjligtvis har man kvar lite av maskinskrivningen, man hittar tangenterna lite fortare och använder sig av bägge händerna då man skriver. Nu har man dessutom några timmar vid datorn så det hjälper ju en hel del.

Nu önskar jag er en bra fredag och kom ihåg, gör inget som jag inte skulle ha gjort.

Kommentarer: 0 Etiketter: salva ögon läkaren vaglar månen ost bländad Nicco Haga språk tyska spanska franska bussen

Hur har dom tänkt sig?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 16 oktober 2010 klockan 08:37,

Så vitt jag vet och någon gång har läst så skulle denna trafikskylt, med en stad på:

betyda att hastigheten ska vara 50km för det är ett tätbebyggt område. Ibland sitter den dessutom i samband med en vanlig hastighetsskylt och när man passerat detta område så sitter samma skylt men nu med ett rött streck över och en ny hastighet. Så långt, allt gott.

Men i Njutånger…där sitter denna svarta stadsskylt (som skulle betyda en hastighet på 50) och ovanpå denna en hastighetsskylt med 70, vilken fart ska man då hålla? Om den svarta stadsskylten ska betyda 50, varför har man då överhuvudtaget idas sätta dit en sån? Ja, jag är då lika vis, jag vet inte vad dom tänkt sig.

På en lite större parkeringsplats som vi gjorde ett stopp på, satt denna skylt:

Har aldrig sett att dom skulle ha varnat för tåget, på en p-plats, men visst, det kanske någon gång stannar av en bil där och i mörkret ska sedan någon treva sig fram för att hitta ett säkert ställe att släppa ut sin boaorm på (när dom nu inte orkar använda sig av toaletterna som står där) och utan varningsskylten så hamnar dom helt plötsligt på spåret och då…kommer dessutom tåget, det kan inte sluta lyckligt. Jaja, jag fattar, skrev hon och nickade ihärdigt.

Idag blir det nog vinterdäcken på och imorgon ställs bussen bort för vintern. Känns lite vemodigt men ändå skönt. Några fler bussresor i år, lär det ju inte bli.

Igår hade Åke ett ärende till skolexpeditionen i Vindeln, efter han gjort det så skulle han då få personalen att sjunga den där låten om alla som åt kläder, men det var ingen som förstod vad han menade, dom gissade på både det ena och det andra men gick bet på den. Nämen den sjungs väl än idag på alla skolor, sa Åke och förväntade sig att dom skulle ställa sig upp och sjunga i kör, men icket. Han fick lov att avslöja vilken sång det var han tänkte på, bä bä vita lamm…en helgdags rock ÅT far, en söndagskjol ÅT mor, och två par strumpor, ÅT lille lillebror. Hungrig familj det där :-)

Önskar er alla en bra lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: hastighetsskylt stadsskylt 70 50 p-plats Åke Vindeln bussen bä bä vita lamm

Vatten, stan är full av vatten

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 13 oktober 2010 klockan 07:13,

Såg en rolig älgvarningsskylt, på väg från Järlåsa:

Fast egentligen var det nog inte en varning för älg på vägen utan det ligger en älgfarm där.

Visst är det konstigt att resan dit ner och hem gick bra, men sedan…Kerstin och Janne noterade ett vatten läckage under vår buss, här på parkeringen, Åke hade inte sett vattnet, däremot så upptäckte han, dagen efter vi hade kommit hem, att pumpen till våra vattenkranar hade stått på hela natten…obra.

Sedan, på tal om vatten, så skulle jag göra i ordning termosen och diska undan lite kastruller igår kväll, då var det stopp i avloppet i köket, härligt!!!

Åke försökte sig på att få bort stoppet men lyckades inte så jag har skickat iväg en felanmälan så hoppas jag att problemet är löst då jag kommer hem. Man blir som ställd när man inte ens kan skölja av en disktrasa eller få undan disken.

Nä, nu hinner jag inte skriva mer, börjar jobba kvart i åtta och är inte riktigt färdig än. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: älgfarm Järlåsa vatten Kerstin Janne bussen läckage obra pumpen avloppet stopp

Jag upptäckte en sak som ...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 07 oktober 2010 klockan 07:43,

Morskade upp mig igår och tvättade fönstret i Niccos rum. Vi har som sagt var treglas fönster i dom här lägenheterna och alla sidor går att öppna, så på varje fönster har man med andra ord sex rutor att torka, fy för den lede. Dessutom skulle jag sätta dit gummilister mellan hennes rutor, hon hade nämligen bara tretton grader i sitt rum i vintras och det säger dom beror på att man har dåliga lister, så nu återstår det att se om det är på det viset. Man kan ju alltid hoppas men jag betvivlar att det är det enda som är problemet.

Nu hade vi ju visserligen extremt kalla dagar, till och från, och jag vet inte om det är det jag hoppas på, nu i vinter, då föredrar jag nog lite varmare väder. Jag upptäckte en sak som jag aldrig sett förut, trots att jag öppnat dessa fönster ett antal gånger under alla år vi bott här. I sovrummen har vi inga ”vanliga vred på fönstren, utan bara fyra små hakar, är ni fler som har så eller har vi nåt special? Någonting verkar vara bytt för det finns dessutom hål någon centimeter ifrån det som skruvarna ska in i, som bara är där. Inte för att det gör något, men jag blev bara så fundersam, och jag fattar inte att jag inte tänkt på det förut.

Ikväll ska det packas och göras i ordning för resan söderut imorgon bitti, våra förhoppningar och intentioner är att vi tar oss härifrån vid åtta tiden och förhoppningsvis är vi då framme i Järlåsa vid middagstid, om Gud vill och grejerna håller :-) Niccolina muttrade och tyckte att åtta är alldeles för tidigt, men jag sa åt henne att det enda hon behöver göra då, är att masa sig ner till bussen, sen kan hon lägga sig i sängen där och fortsätta sova några timmar…fördelen med att ha buss.

Man kan ju inte annat än påstå att det är lite för långt dit ner, Theresé! Jag tror ni får flytta några mil norrut, typ till Sundsvall, eller varför inte Övik, det hade varit hur bra som helst. Till Övik tar man sig ju på en timme. Jaja, jag vet förmodligen svaret på den önskan och det kommer inte att hända under vår livstid, hm. Men att önska kostar ingenting och det får man göra hur mycket som helst.

Nä, nu önskar jag er en bra dag, imorgon blir det förmodligen inget bloggande…fast man vet aldrig. Kanske något från mobilen, om det skulle råka på hända något konstigt på vägen ner, det är ju verkligen nåt man inte kan sia om. Men nu har vi alla fall med oss reservdäcket, och bussen är nyligen genomgången så vi bör ju klara oss *håller en tumme*

Kommentarer: 0 Etiketter: fönster Niccos rum rutor vred Theresé Järlåsa bussen Övik Sundsvall genomgången bloggande mobilen

Jag gissar...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 05 oktober 2010 klockan 10:35,

Eller så tror jag rent ut sagt att sommaren är över och allt kaffe drickande vid det lilla bordet på gården, är slut för denna säsong:

Men man ska ju aldrig säga aldrig.

Bussen gick igenom besiktningen ( by the way) och vi kan köra den ner till Järlåsa på fredag...yes!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sommaren kaffe drickande gården säsongen bussen Järlåsa

Oväntat besök

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 05 oktober 2010 klockan 07:23,

Jag vet att det är dålig skärpa på den här bilden men tycker det ser lite kaxigt ut med ”stor” bussen, in backad hemma hos svärfar:

Skulle nästan ha kunnat vara med i reklamen: Om du får oväntat besök!

Åke har nu fixat den sista 2:an han hade på besiktningen och är just nu iväg och gör ombesiktningen. Nu gäller det, går den inte igenom så blir det körförbud, vi hade bara ren tur att vi överhuvudtaget fick en tid då den första lediga tiden var först den 15/10 men jag var ihärdig och gick in och kollade varje dag om dom fått ett återbud och visst, i söndags poppade den här tiden upp. Kollade även om det skulle ha funnits någon tid söderöver på fredag, då vi liks ska ner till Uppsala, men det hade ju varit kymigt, om vi fått en tid i Sundsvall och ett körförbud på det…

Vi blev tvärförvirrade igår kväll då vi åkte upp på lasarettet. Ni vet, vi hade ju hittat en ny väg att ta oss till svärfar, tog exakt samma väg den här gången men då vi hoppade ur hissen så såg det helt annorlunda ut. I samma ögonblick så öppnas hissen bredvid och det går ut en människa åt andra hållet, aha, säger vi, hissen öppnas från två håll och vi steg ut på ”fel” sida. Vi gick runt och se där var hissen, men…bara en hiss, haha, på ena sidan finns det två stycken men inte på den andra, inte konstigt att man kan kännas sig lätt förvirrad.

Idag fyller inte bara svärfar 84 år, utan jag och Åke har också 5 årig bröllopsdag, jo jag tackar jag. Ok, vi har ju varit ihop några år mer än det, 26 år blev det i augusti. Hade väl planer på att vi skulle ha fått fira detta åtminstone med något gott till kaffet men det verkar inte vilja sig idag. Det är nämligen obligatoriskt föräldramöte på skolan ikväll, inte bara föräldrar utan även barnen ska vara med. Jaja, vad gör det om hundra år, vi firar ju varje dag att vi har varandra :-)

Idag är det promenad i vanlig ordning, sen är jag och Kerstin bjudna på kaffe i eftermiddag hos Åkes moster. Jag har även lovat att ringa upp en vän ikväll så det är väl bäst att jag kommer ihåg att göra det innan middagen annars lär jag ju glömma bort det och Åkes nya glasögon är nog färdiga idag, halleluja, då blir Nicco glad. Ni får ha en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen svärfar reklamen besiktningen Åke lasarettet hissen bröllopsdag fira föräldramöte vän middag Nicco halleluja

Vart tog tiden vägen?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 02 oktober 2010 klockan 08:54,

Jag fick ett mail, innehållande ett av alla bildspel som cirkulerar runt i världen. Detta handlade om ålder, och det är egentligen ganska intressant.

Som liten baby så räknar man dagar, sedan bli dom månader och efter det fyller dom år. Men du hör aldrig ett barn som är närmare 4 år (för att ta ett exempel) som säger att dom är 3 år. Nä, då delas året upp i månader eller man är 3½ år osv.

Men ju äldre du blir desto mer slätas åldern ut och när du är över 50-60 år så är du helt plötsligt 50+ eller 60+, inga halvår eller helår här inte. Varför är det så?

Är der för att tiden går så mycket fortare ju äldre du blir? Eller är det för att ett litet barn inte kan relatera till hur lång tid en månad är, för att inte tala om ett år, dom har inte levt så många månader ännu så att det kan jämföras med något.

Jag kommer ihåg att man tyckte det var knepigt att farmor och mormor och alla dom där…äldre, alltid sa att tiden går sååå fort. Vaddå fort, tyckte man då dagarna sniglade sig fram och det blev aldrig sommarlov. Höstarna var rena rama döden i väntan och längtan efter julen.

Nu hinner man knappt…ta ner julgardinerna förrän midsommarstången ska kläs och när det är klädd så ska det plockas bär och utemöblerna ska in och sedan har vi julen här, igen.

Jag pratade med en kompis, någon dag innan vi skulle upp till Piteå, det var sista helgen i augusti. Jag skulle sedan ringa upp henne på måndagen då vi hade kommit hem. Jag snackade med henne i förrgår. Vart tog alla tid däremellan vägen?

Jag vet att detta händer många av oss, och jag sa till henne att egentligen så handlar det ju inte om att man inte haft tid, men när man kommit på det så har tiden inte passat, eller så har man varit borta någonstans sedan har man glömt bort det. Och vips, så har en månad gått och man vet inte vart den tog vägen.

Men man får väl vara glad ändå, för det är ju som dom säger, tiden går fort då man har roligt så vi måste ju ha helsickes kul, alltjämnt. Och sedan får vi tacka någon (kanske televerket) för att vi inte ligger i en sjuksäng och tiden bara masar sig framåt, det vill man inte uppleva. Nä, ni får ha en trevlig lördag, själv ska nu Åke och Brälla fixa sista svetsningen på bussen och sedan ska vi köra några lass med barr till returåtervinningen, och fixa lite hemma på svärfars tomt. Han mår inte så bra just nu och det är ju saker som ska ordnas, innan snön kommer.

Kommentarer: 0 Etiketter: mail bildspel ålder barn tiden fort julgardiner midsommarstång vips kompis Piteå Åke Brälla bussen svärfar

Kunde ha blivit en rejäl smäll

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 27 september 2010 klockan 07:29,

I köket har vi en sån där hylla för mjöl, socker, havregryn…ja du kan ju stoppa dit precis vad du vill, men det är väl dom vanligaste sakerna man brukar förvara i just dom där byttorna. I fredags då jag var i köket så noterade jag att alla byttor var utdragna en liten bit och jag hade tänkt säga till Åke -undrar just om det varit en liten jordbävning här, men jag glömde bort att säga det.

Igår morse då han skulle ta sig en tallrik havregryn så noterade han ett smärre fel på hyllan:

Hela botten höll ju på lossna, och dom där glasbyttorna är inte så himla tyngdlösa, utan väger cirka ett kilo/styck, utan innehåll. Man kan ju gissa vilken jädrans smäll det hade blivit om den åkt i diskbänken, och hur det skulle ha sett ut med allt mjöl, socker och övriga ingredienser, utspridda i köket, fy för den lede. Och vilken skräckupplevelse för katterna.

När jag berättade detta för Nicco så tyckte hon givetvis att det hade varit hur kul som helst om den hade ramlat i golvet. Kunde just tänka mig att hon skulle tycka det, den lilla skadeglädjes njutaren :-)

Nu är den i alla fall limmad och ihopsatt igen, men jag tror jag ska hålla ett öga på den, så man är med om den skulle hålla på att lossna igen.

Åkes glasögon, däremot, gick inte att få ihop, han måste alltså köra med sina gamla glasögon tills han fått sig ett par nya och det är ju inte så kul då han inte ser lika bra i dom gamla som i dom nya. Men vad gör man? På onsdag ska han i alla fall få komma på synundersökning och välja sig ett par nya bågar, men det tar ju säkert någon vecka innan dom sedan är klara.

Han fick hjälp av Brälla igår, att svetsa under bussen, och det var han tacksam över, så nu är det bara en svetsning kvar och sedan ska bussen in igen på ombesiktningen. Ja, nu ska jag väcka upp Nicco, som har haft sovmorgon idag, och hon behöver en relativt lång startsträcka så nu är det dags. Ni får ha det så gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: hylla Åke jordbävning köket mjöl socker havregryn Nicco skadeglädje katterna glasögon synundersökning onsdag Brälla bussen

Hon har ögon för detaljer

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 26 september 2010 klockan 08:49,

Åke började säga igår kväll att han var så försiktig med sina glasögon då han var under bussen och svetsade, samtidigt tar han av sig dom för att putsa upp glasen, jag hinner säga: Ja du har väl skyddsglasögonen, och då…

knäcks hans bågar av och det lika lätt som du bryter av en saltpinne. Tjopp så var det gjort och *tjitjing* så försvann mera pengar än vad vi räknat med den här månaden.

Vi har inte bara ett kommande dop, utan försäkringarna på alla våra bilar ska ut, ombesiktning av buss (typ 500:-) samt nu då, ett par nya glasögon *suck*. Fast vi ska inte klaga, solen skiner och det finns alltid någon som har det värre, men varför säger man så egentligen? Hur kul är det för denne någon, och hur ser hans/hennes dag ut, inte speciellt upplyftande kan jag tänka.

Vi letade fram några av hans gamla glasögon, han bör ju ha en backup eftersom det säkert lär dröja ett tag innan han får tag i ett par nya. Och hans gamla var ju inte speciellt granna. Han tog i alla fall dom senaste han hade haft, ett par ganska osynliga även fast dom är större än dom som gick sönder.

Undrar vad Nicco kommer att säga när hon ser mig, säger Åke, nä svarar jag, jag tror inte att hon kommer att märka något. Hon är under den tiden i sitt rum med en kompis, det absolut första hon gör då hon kommer ut därifrån är att ställa sig och gapa, medan hon stirrar på Åke, snacka om en som lägger märke till detaljer. Jag som ibland, inte ens märker då han rakat av sig skägget, hm…

Hon diggade inte glasögonen, men hon får nog lov att gilla läget tills han fått sig en tid hos optikern.

Ni får ha en bra dag och må solen skina över era huvuden.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke glasögon bussen svetsa skyddsglasögon *tjitjing* bilar försäkring dopet ombesiktningen Nicco

Försök parkera i 150, i garaget!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 19 september 2010 klockan 08:49,

Vi såg en del på kanal tio igår kväll, den där sportkanalen som vi nu fått för ett tag sedan. Dom visar en hel del motorsport där, igår testade dom olika sportbilar på vägarna. Jag tittade på den kanalen någon dag i förra veckan, och då var det små flygplan som tävlade.

Dom flög i en snitslad bana ovanför vatten, dök ner och emellan två hinder, tiltade planet så det ibland åkte med vingspetsen rätt ner mot vattnet och den andra rätt upp i himlen, för att nästa gång flyga rakt igenom, med till synes, nästan ingenting att spela på. Jag sa till Åke att det borde ju vara som att köra in Capricen i garaget, i 150km/timmen, då gäller det att veta vart du har backspeglarna.

Jag och Nicco ska ta med morsan på Coop idag, jag sa till Nicco att då ska vi ta Camaron, hon har aldrig åkt den, just sepass sett den, och ska hon nu ha skjuts så får hon inget val :-)

Sen skrattade jag och sa att egentligen, hade det varit hur kul som helst om man var in där och handlade, sedan, när man kom ut därifrån så drar man på sig skinnhandskarna, sätter på sig fyrpunktsbältet och sist hjälmen. Tror ni att folk skulle tro att det brunnit någonstans? Sen, för att riktigt spela Allan, så puttrar man iväg i 20. Haha, fast då skulle man ha någon som filmade dom som sett vad man höll på med.

Nicco sa hon hellre cyklar dit bort, då tyckte jag att vi skulle ta hårvax och vaxa hennes hår så det står ut rätt bakåt, precis som om vi kört i 200 med öppna fönstren, bort till Coop, sedan kunde även mormor få låna lite vax. Jodå!!!

Det var lördagen det, inget speciellt förutom Åke som fortfarande måste ligga under bussen. Nu är det rost som ska fixas. Vi körde inte heller skogscruisingen igår, men det hade varit god uppslutning dit med över 50 bilar, så dom hade säkert en trevlig dag. Vi får se hur det ser ut nästa år. Staflund ringde ju i fredags för att säga att Fällfors blev inställt men att dom tänker försöka satsa på en eventuellt tidigare start nästa år. Det beror väl på väder, funktionärer och hur långt dom kommit i utbyggnaden däruppe. Det ska dit betongmurar och fasta läktare. Det kommer att bli hur bra som helst. Nå, nu önskar jag er en bra och stillsam söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kanal tio sport flygplan sportbilar Capricen Camaron Nicco morsan mormor Staflund skinnhandskarna hjälmen fyrpunktsbältet Coop skogscruisingen Åke bussen

Likström/växelström, jordad

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 12 september 2010 klockan 09:09,

Man säger ju att en person som ska begravas, har blivit jordad, då dom är nersänkta, och jag kan inte låta bli att fundera över ordet jordad för man skulle då kunna tro att personen ifråga fått likström i sig eller kanske inte. Det var bara en sån grej som poppade upp i huvudet då en granne berättade om en begravning, men jag sa faktiskt ingenting då, en liten farstu har jag, och dom flesta knivarna i lådan är slipade, kanske inte jättevassa, men ändock :-)

Igår började mitt stora projekt ”tvätta köksfönstren”, fy för den lede. Det tog några timmar men då skulle alla blommor i badkaret och sköljas upp, en del fick ny kruka och lite mer jord, gardinerna skulle strykas, trä persiennen skulle ner för att sedan sättas upp igen och framförallt, och kanske mest tidskrävande, när allt var förberett och klart för att startas upp, så saknades fönsterputs så jag var tvungen att göra en liten tjurrusning ner på HP:s för att införskaffa medlet.

Nu ställde jag om bordet och vips så blev köket lite större:

Nu beror det bara på katterna om bordet får stå kvar på detta viset, dom har en gång i tiden varit ganska förtjusta i blommorna och jag har ingen lust att dammsuga upp blomjord från köksgolvet, varje dag.

Imorgon åker Kerstin och Janne till Cypern, dom blir borta i två veckor, och nu råkar jag veta att Janne har lyckats pricka in sin födelsedag då dom är därnere, konstigt. Han fyller jämnt, som det så vackert heter, men inte en siffra i 70 är väl jämnt egentligen. 7:an, ojämn som den bara kan bli, och nollan har jag inte riktigt pejl på, är den ojämn eller jämn, är det en siffra överhuvudtaget då den faktiskt inte räknas? Ja, jag vet då inte.

Vi önskar i alla fall Janne ett jättestort Grattis och hoppas du får en bra födelsedag samt så önskar vi givetvis att ni båda två får en underbart trevlig resa.

Åke håller på med bussen och har hittills åtgärdat 3 av 9, tvåor. Usch, men felen han hade på besiktningen är inte så farliga som dom låter, lite små saker, det jobbiga är väl att dom ljusa och fina timmarna på dagen inte är så långa och arbetet förläggs till helgerna då han är hemma på dagtid. Sen har Brälla en gång sagt att tiden du räknar med att förbruka på arbetet med en buss, ska du alltid fördubbla, tror du att det tar en timme så tar det förmodligen två, och lite så har det nog varit.

Näpp, nu får ni ha det så gott, vi hörs!

(¯`'•.¸‹(•¿•)›.** .‹(•¿•)›¸.•'´¯)

Kommentarer: 0 Etiketter: jordad likström poppade knivar farstu Kerstin Janne Cypern 70 Grattis resa Åke bussen Brälla

Tunn och skör som finaste silke

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 08 september 2010 klockan 07:35,

Ni vet när man har påslakan och lakan som är tvättade så många gånger och dom har blivit så mjuka så att det känns som om man låg på den allra mjukaste bomull, sen vänder man sig och utan ett ljud har lakanet spruckit sönder, eller man har tänkt använda foten till att rätta till täcket och *tjopp* så åkte foten igenom påslakanet, för att det blivit så tunt. Såna jeans och en sån jeansväst har jag.

Jag sa vid något tillfälle att min väst är så tunn och nött att den kommer att falla sönder om någon stirrar för mycket på den. Här om dagen stod Nicco och tittade konstigt på min väst, jag kollade ner och undrade vad som var fel. -Du mamma, sa hon, skulle verkligen västen gå sönder om man stirrade på den! Haha, hon gjorde ett allvarligt försök men det gick inte.

Varför är det alltid så? Precis när grejerna är så skön, mjuk och följsam, ja då ska dom gå sönder och att laga dom är inte värt det. Det är bara att jaga nytt. Men nu är snart väst vädret över så jag lär väl inte behöva någon ny…på ett tag…kanske.

Nicco har fått en ny kompis:

Åke blev tillfrågad igår om han ville ha ett skellett, så han ringde och frågade vad jag tyckte, jag skrattade och sa att alltid kan vi väl hitta någon plats till den, man kanske skulle ha hakat på den, i fronten på bussen….jag sa att vi skulle slänga in den under bussen, kanske sätta på den Åkes boots och sedan knäppa kort på eländet, lägga ut den på bloggen och skriva att nu är Åke less på att ligga där under och skruva.

Nu är det inget riktigt skellett, utan den är i lite tjockare plast, så om ni tycker att det är makabert att ha en döing i rummet så kan ni ta ett djupt andetag och pusta ut. Ja, makabert kan man ju tycka ändå, själv anser jag bara att det är en kul grej. Sen får vi se om den blir en sån där dammsamlare, då kanske den åker ut.

I eftermiddag ska jag, Kerstin, Ingegerd och Birgitta göra en liten repris på Expo och sedan fika Nybro café. Eventuellt kanske vi åker en sväng på myrorna, det beror väl på vad dom andra tycker, vi får se. Ni får ha en bra dag, precis som igår har då i alla fall jag tänkt ha det!

Kommentarer: 0 Etiketter: tunn lakan påslakan bomull sönder jeans jeansväst skellett Åke NIcco bussen rummet döing Kerstin Ingegerd Birgitta Nybro Café Expo myrorna

Inget ovanligt

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 05 september 2010 klockan 16:12,

En inte alltför ovanlig bild av min man, Åke. Han tycks se ut att digga att ligga under bussen, men egentligen är det väl aldrig roligt med sånt som man bör göra. I det här fallet så blev det en ombesiktning av busseländet, lite läckage, rost, och sånt som ska åtgärdas innan han kör dit igen. Men det är väl världsliga ting, det finns ju dom som inte har en buss :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke min man bussen ombesiktning

Nä Janne, det var ingen blå stekpanna

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 02 september 2010 klockan 06:51,

Janne har fått ett mail från Jan, där det var en bild på hans nyplockade trattkantareller. Dom låg i en blå stekpanna, enligt Janne. Men Kerstin höll inte med, det där var ingen stekpanna, möjligtvis en ugnsform eller dylikt. Igår frågade Kerstin, Ingegerd, vad dom hade för rolig blå stekpanna. Vi har ingen blå stekpanna, fick hon till svar, däremot var det en blå tallrik. Så nu vet ni och vi hur det ligger till :-)

Jag och Ingegerd satt lite sådär påpassligt ute på gården igår, då Kerstin och Janne kom hem från stugan, dom hade plockat upp lite potatis och klippt ner lite blommor. Då fick vi varsin bukett med nyklippta, eller rättare sagt, nyryckta, blommor, dom är jättefina, tack för dom!

Åke har tagit bussen och sitter nu på besiktningen, klockan 7 ska den in för bedömning, hm, men nu borde det inte vara några fel, förhoppningsvis. Å andra sidan är det ju också så att hittar dom något så är det ju bara bra, för då är det nåt vi har förbisett. Det enda vi ska hoppas på är då att vi inte missat något, för det kostar ju en slant att göra en ombesiktning och det är onödigt.

Idag ska vi åka upp till Hamptjärns stugan och grilla oss en korv till lunch, och med vi menar jag, jag själv och sex stycken av våra grannar. Det blir säkert trevligt, bara hoppas på att det inte blåser så j-kligt och att solen får skina. Man kan ju inte skryta över någon värme precis.

Nä, nu hoppas jag ni får en innehållsrik dag med mycket ljus och värme!

Kommentarer: 0 Etiketter: Stekpanna Janne Jan Ingegerd Kerstin trattkantareller tallrik Åke besiktningen bussen Hamptjärns stugan grannar blommor

Hösttävlingen i Piteå

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 30 augusti 2010 klockan 07:25,

Då var man tillbaka i verkligheten igen. Helgen regnade bort och det ser ju ut som om ”vår” Linus tyckte så här om det:

Lördagen blev helt inställd på grund av allt skvalande, klockan 16 så bestämde dom att avbryta alla försök att torka upp banan, det var liksom ingen idé att köra stackars Torkel, då det bara droppade hela tiden:

På lördagskvällen hade dom surströmmingsfest hos Hagge, dom hade ställt in tio bord under hans, ja vad ska man kalla det, inbyggda markis, med väggar runt om. Brälla ringde och sa att nu hade dom vädrat ur doften och undrade om vi skulle komma förbi. Redan innan vi såg bussen så låg dimman tät från all surströmmings lukt, tyvärr måste jag ju villigt erkänna att doften även påminner om när man öppnar ett paket ”mamma” Scans köttbullar…huvva!!!

Dom var ett glatt gäng där och vi satt nog någon timme eller två, innan vi knallade hemåt i kylan. Två grader var det på fredagskvällen, runt tio tiden och jag gissar att det inte var speciellt mycket varmare på lördagen.

Förarmötet blev då tidigarelagt och det bestämdes att första start skulle bli 9.30, med rullande körschema. Vilket innebar att vi skulle köra vårat race och sedan lina upp igen med en gång. Så fort det stod ett par framme skulle dom få köra.

Min första resa blev då en soloresa, allt kändes perfekt och jag såg till och med gröna lampan, ingen rödlykta här inte. Kom runt och linade upp på första plats, stannade motorn, Åke kom glad i hågen med tidlappen och tyckte att jag skulle gissa vad jag hade för tid, ja sa han, du rödlyktade ju, men…sen hör man alla skriker och Åke ställer sig upp och svär, där jag sitter ser jag bara ett stort rökmoln längst ner på banan och bilen som åker från vänstra körfältet och snurrar över till det högra.

Det är då en Street bil med en norsk förare som kraschar i en hastighet av 250km, enligt dom som stod där. När vi linade upp första gången så sa jag till Åke, jag undrar om dom har problem med den där bilen, han stod nämligen på lördagen och varvade som en galning, åkte fram en meter och höll på så där. Nu på söndagen gjorde han likadant fast inne på uppliningen, inte vad folk brukar göra, precis. Nu behöver inte det ha med saken att göra, men så sa jag i alla fall.

Det tog inte speciellt lång stund innan vi fick beskedet att allt gått bra med föraren och alla applåderade och drog en suck av lättnad. Synd om föraren är det ju i vilket fall som helst, då ingen försäkring täcker hans förluster, det får vi allt stå för själv om vi råkar ut för en olycka på banan. Så här såg hans bil ut efteråt:

Av sex tävlande i min klass så var vi tre stycken som rödlyktade, men ingen såg den röda lampan. Nu fick vi veta vad anledningen var till detta. Dom hade ställt in granen på det viset att vid en soloresa så kunde bara en rödlykta och på motsvarande bana så hade dom redan rödlyktat granen, hm…jaja, huvudsaken att tidtagningen fungerade.

Nu avslutar jag bloggen med bilder från Piteå, tyvärr inga soliga sådana. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: piteå lördagen Brälla surströmmingsfest Hagge bussen "mamma" Scans doft dimma söndagen första race rödlyktade soloresa kraschade Street

Växtkraft

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 augusti 2010 klockan 08:00,

Kommer ni ihåg våran blomma som såg ut att ha gett upp hoppet om livet:

Nu ser den ut så här:

Något verkar ha hänt och jag ska då villigt erkänna att jag trodde att denna blomma bara var att kasta bort. Fast en ansning borde nog vara på plats, man får kapa av den en bit och rota ett nytt system så den inte blir så rank.

På tal om växtkraft, jag har talat om för grannarna härute, att uppe i stugan, där mina föräldrar bor på sommaren, på lon, så har min pappa och ingifte morbror, en gång i tiden murat in större stenar i trappen upp till dörren. Som en stor oval med cement och sedan har stenarna tryckts dit.

Numer syns nästan inte stenarna, det växer hallonbuskar upp genom cementen:

Ganska fränt egentligen, det är bara att öppna dörren och plocka lite hallon och släppa ner i frukost filen, på morgonen.

Detta är utsikten från trappen, våran gamla stuga skymtar långt därnere, och nosen på bussen kan man också se.

Även min lekstuga som min farfar timrade ihop till mig då jag var runt 5-6 år. Där har man en hel del timmar, med både städning, möblering och lek. Och nåde den som inte var snäll, han fick inte fri passage in till lekstugan :-)

Nä, nu ska jag anmäla mig till Piteå hösttävling, som är nu på lördag. Åke har fått ta ut en semesterdag på fredag så vi kan komma oss iväg i dagsljus. Nu ska laddningen på bussen inte vara ett problem men det är alltid skönt att komma fram i dagsljus då man ska upp med markis och ut med bilen. Såg at Mattias Munther blev vinnaren nere i Sundsvall, så vi får säga grattis till din första plats. Men var inte så säker på vinst om du kommer till Piteå :-) Man vet aldrig hur dags formen är.

Nu har Nicco kommit sig upp ur sängen, det är ju skoldag idag. Hon börjar först nio så hon har lite tid tillgodo. Och i och med skolstart så borde snart alla dags rutiner gå i vanlig lunk igen. Det känns bra, det med. Ni får ha det så gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: blomma hallon stenar filen lekstuga farfar stugan bussen Piteå hösttävling Åke semesterdag Nicco skolstart skoldag

En kamp på liv och död

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 17 augusti 2010 klockan 07:51,

Göta kanal fyller 200 år, vilket jag blev varse första gången då vi var på väg till Eksjö, från High Chaparral:

Vi hade, av någon helt, outgrundlig anledning, tagit fel väg, fråga mig inte hur, men vi åkte efter E4:an, trodde vi. Åke sa vid något tillfälle att det var väldigt lite trafik efter E4:an, och inte bara det, vägen såg onormalt smal ut. Tills vi passerade en liten by som faktiskt fanns med på våran oslöga karta, då insåg jag att vi åkte en parallell väg till E4:an, och vi var på väg åt rätt håll men med detta vägval så blev allting en smärre omväg.

Vi kom ju fram till slut, och Eksjö ska ju vara en jättefin stad men vi hann inte uppleva så mycket av den då klockan var mycket och laddningen på bussen inte fungerade, så, vi får se, det kan komma fler gånger.

Gun-Britt, vars syster som heter Ingegerd och som bor här på våran gård, är gift med Sören, och det är dom som bor i Eksjö. När vi var där och hälsade på dom för några veckor sedan så berättade han om en liten fisketur, som han och en kompis gjorde för x antal år sedan. Nu får du rätta mig om jag har fel, Sören, men jag tycks komma ihåg att dom var i fjälltrakterna för att hjälpa till att bygga en stuga, en av kvällarna skulle det fiskas och dom åkte ut på ett ställe, vid en älv där det tydligen redan fanns en hel hög med ambitiösa fiskare.

Dom var utrustade upp till midjan, med ni vet såna där stövlar som älvsfiskarna använder för att slippa blöta ner sig. Ja, inte Sören, utan dom andra fiskarna. Sören hade vanliga stövlar som knappt nådde upp över vaden.

Han gjorde några kast och fick helt plötsligt napp…det var inte en liten firre heller, som bara var att hala in, nä nu började en kamp på liv och död. Fisken ville inte ge sig och inte Sören heller som nu stod ute i älven med vatten långt upp över stövelskaften, ja till och med upp över midjan. Han såg i ögonvrån hur dom andra fiskegubbarna stirrade på honom och säkerligen undrade dom vad han hade för monster på kroken.

Efter en segdragen kamp så vann Sören, han halade in den minsta fisken som skådats på åratal, tydligen hade den fastnat bakom ett stenskravel i älven, därav den svettiga kampen, och vad nu dom andra fiskarna tänkte, förtäljer inte historien, men rolig var den.

Nu ska jag göra mig klar för morgonpromenaden, det får bli Umestan idag också. Ha en fin dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: High Chaparral Åke Eksjö Gun-Britt Ingegerd Sören gård Göta kanal bussen fjälltrakterna fiskare stövlar firre monster napp kamp umestan

Kallrostat eller blekmjukrostad?

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 16 augusti 2010 klockan 07:07,

Vi åkte till Gräsmyr och lämnade in generatorn till bussen, igår. Killen var inte hemma men skulle höra av sig så fort han kollat på den. Han ringde upp efter att par timmar, den gick inte att laga utan hade kortslutits. Men han hade en annan generator som vi kunde få köpa om vi ville, 2250:- *tjitjing*. (ha, hörde ni ljudet? *tjitjing* samma ljud som låter i brevlådan hos alla pensionärer, en gång i månaden då pensionen dimper ner i brevlådan i ett guldkuvert…eller hur det nu var).

Nå, vi åkte i alla fall tillbaka dit och införskaffade den nya generatorn, och jag bestämde mig för att skippa Sundsvalls tävlingen och istället lägga pengarna som tävlingen kostar på att bussen förhoppningsvis ska ha laddning då vi åker upp till Piteå. Så igår kväll tillbringade Åke all tid ute i bussen:

Den här generatorn är mindre och det skulle vara lite knökigt att få dit den, sa killen i Gräsmyr, men det ska gå.

Nu kommer jag till delen om den kallrostade mackan. Vi satt och åt gemensam frukost, det har inte hänt varje dag under sommarlovet att Nicco har varit uppe vid den tiden, och därför har kunnat sitta med oss, men den här morgonen så var hon på plats.

Jag rostade mackor och själv vill jag ha dom välrostade och knapriga, nu hade jag gjort några och dom var ju givetvis ”brända” i hennes ögon, samt kalla, alltså kallrostade :-)

Jag stoppade i ett par till och poppade upp dom efter en liten stund och sa till henne att egentligen begriper jag inte varför jag ens ska stoppa ner dom i brödrosten, det räcker ju med att visa mackan för rosten. Nä, det höll hon inte med om och nu skulle det klagas på att mackan var alldeles för lite rostad, arrrghhh, sa hon, jag blir bländad av mackan, så lite rostad är den. Dessutom, sa hon, så fladdrar den när man rör den så den är alldeles för lite rostad. Så det blev en blekmjukrostad macka för hennes del.

När jag nu skriver om brödrosten så kommer jag ihåg då vi var nere i Järlåsa och Theresé skulle värma nutella i micron, för att få den mjukare innan hon skulle bre ut den på tårtan, hon stoppade in hela glasburken och det blixtrade och small i micron, förmodligen var det lite metall kvar runt öppningen. Då sa jag, att det där borde väl vara ett effektivt sätt att sätta dit alla flygplanskapare, om alla passagerarna får gå in i en jätte micro och dom har någon metall på sig så…ja, då fattar man vad som händer, eller hur?

Nä, idag är Åke tillbaka på jobbet efter sin semester och själv ska jag nu låta saker och ting gå tillbaka till dom gamla rutinerna så strax ska jag bege mig ut på en runda runt umestan, kan vara skönt att gå tidigt också innan det blir för varmt. Önskar er en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: generator Gräsmyr Sundsvall *tjitjing* guldkuvert pension Piteå tävling Åke bussen kallrostad frukost macka Järlåsa Theresé nutella micon blixtrar semester

SWOOOSCH lät det

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 15 augusti 2010 klockan 09:01,

Jo vi fick tag i ett tält…billigt. 149:- för ett tvåmanstält med pop-up funktion. Det fanns en hel del bilder på baksidan av fodralet, jag och Åke stod ett tag och kollade på bilderna och kom snabbt överens om att det där begrep vi oss inte på men det var bara att chansa.

Kom fram till Angsjön vid halvfyra tiden, kanon väder och vi fick en av våra standardplatser, parkerad precis framför en Lasse och Carina, en annan plats vi brukar stå på är gräddhyllan precis ovanför badstranden, men den såg lite tight ut så det fick bli det här stället.

Tältet skulle upp med en gång, tyckte Nicco och Saga så dom satte igång att fixa och bära ut saker sedan ropade dom på mig och tyckte att jag skulle greja upp tältet. Jag stod och kände, klämde och vände på tältpaketet och drog i en rem och hann säga –Nä det här fattar inte jag!

*SWOOOOSCH* så slets tältet ur händerna på mig och landade på backen, uppfällt och klart. Ja vad är det för sak. Mja, förmodligen ihopfällningen, nu har vi inte lagt ihop det än eftersom det var fuktigt på undersidan så vi slängde in det i garagedelen på bussen så det får torka upp först, men sen kan jag gissa att det krävs lite hjärnkapacitet för att få ihop det. Vi får se hur vi löser det.

Dom hade till och med fixat sig en liten dörrmatta till sitt hem, Åke däremot, trodde att det var ett trappsteg:

Annars var det som trevligt där, Kerstin och B-O, ett par långliggare sen flera år tillbaka var på plats, Benny, en annan långliggare kom förbi, samt Malin och Jonas, två Vindeln bor som Åke känner till, Malin som jobbar på Jernbolaget och Pontus, en arbetare på Indexator. Men nog märktes det att högsäsongen är förbi, inte fullt så livat på kvällen som det brukar vara, men det är nog så skönt, det med.

Nicco och Saga badade flera gånger fast vattnet var nog inte så varmt som dom hade hoppats på och kvällen blev ganska rå och smått kylig, men dom klarade sig fint därute i tältet. Dom hade vaknat vid åtta på morgonen, satt sig upp och stirrat på varandra, öppnat upp ena sidan, tänkt för sig själva att dom förmodligen inte skulle somna om igen och sedan slocknat. Jag fick upp dom först vid elvatiden.

Vägen dit och hem är ganska tråkig, det enda spektakulära är väl utsikten från bron över Öreälven:

När vi kom hem till Umeå så gick Åke först hem till Nicke och klippte gräset sedan tillbringade han en hel del tid i bussen för att få bort generatorn samt reläet, som vi nu ska åka och lämna till en man i Gräsmyr, som pysslar med sånt där, så får vi se om han kanske kan laga den så vi kan köra bussen, även på kvällstid. Önskar er en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Angsjön tält tältet Nicco Saga bussen plats B-O Kerstin Lasse Carina långliggare

Jag ljög

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 13 augusti 2010 klockan 08:35,

Ja, fast det var ingen större lögn men jag skrev ju att Malå resan passerade problemfritt men då glömde jag bort att skriva om rullgardinen som vi köpte på IKEA. Jag hade ju mätt fönsterposten och den var 94,5cm, både här i Umeå och nere i Uppsala så fanns bara måttet 80cm eller 100.

Jag tänkte då att det borde ju vara ett standardmått så därför valde jag att köpa den på 80cm…det blev 5cm för lite. För att täcka enbart fönstret så ska det dit en på 85cm, men annars passar ju även en på 90cm. Men å andra sidan så får jag nu vara glad över att vi bara köpte en rullgardin och inte tre, jag kanske hade på känn att något skulle misstämma.

Jag och Åke for upp på Hamptjärns stugan igår kväll. Dels för att testa att bromsarna på Camaron tar på alla däcken. Det görs då lättast på en grusväg där man kan tvärnita och sedan se i spåren om det tog överallt, det gjorde det. Så nu kan jag åka och göra ombesiktningen, att blinkersen inte fungerade berodde på en sladd som lossnat så där en minut innan jag körde in i hallen, men det är fixat för längesedan.

Nå, så satt vi däruppe i ensamheten och drack det medtagna kaffet, Åke försökte få eld i nå surved som låg där och vi njöt av den fina utsikten och försökte gissa oss till vart alla husen ligger egentligen. Bilden av Umeå blir ju lite vriden då man ser den från en höjd. Dom har gjort jättefint däruppe, man kan till och med dra en barnvagn eller rullstol, bort till den sista grillstugan som dessutom råkar ha den bästa utsikten. Så där satt vi i godan ro, fredad från bärplockare, barnfamiljer och joggare. Timmen var nog lite för mycket för att folk skulle vara däruppe, trodde vi ja.

*Wrooom wrooom* lät det från en mc, modell större och alldeles för nära där vi satt för att ljudet skulle komma från vägen. Det gick en liten stund och sedan hörs röster, dom kommer närmare och till slut står dom på bron bakom våra ryggar och vi hör att dom pratar om att platsen är tagen och dom som nu bestämt att dom skulle just dit.

Dom kommer slutligen ner till oss och frågar om dom får tränga sig på, dom hade nämligen planerat att vara just vid den stugan och dom skulle grilla korv. Jaja, sa vi, luften är fri så nog får ni sitta här. Oh så bra sa dom, det är nämligen så att vi ska göra en liten filminspelning också. Vi ska gifta oss säger killen som förövrigt studsade till då han såg Åke och sa att dom kände varandra. Aha säger Åke, vaddå för film om man får fråga.

Ja, den kommer tydligen att visas på tv4 någon gång i höst och den heter 4 bröllop. Så då vi får vi väl kolla in det programmet då, inte för att vi var med, fast jag sa till Theresé att egentligen skulle vi ha gjort som den retfulla hackspetten på julafton, och poppat upp i tid och otid, men nej, vi är så beskedliga så vi överlämnade elden och luften till dom och åkte hem. Jag tog ett kort på mc dom kom på, men jag tänker inte lägga ut den här, för då kanske jag saboterar något för dom om det är nån som känner igen den och därmed avslöjar vad dom tänker göra, det kan ju vara en hemlis, det vet jag inte, däremot frågade jag om programmet var hemligt och fick till svar att det var det inte. Bilden får jag lägga ut då programmet med dom har visats.

Nu skulle vi ha haft tag i ett tält, någon som vet av ett, eller? Vi kom på att vi kanske skulle ha åkt till Angsjön och campat en natt, vi har ju gjort den årliga resan i några år nu, och idag är väl kanske den enda dagen som skulle passa. Nicco ska få ta med sig en kompis och lättast hade nu varit att placera dom i ett tält då bussen bara har tre sängplaster. I värsta fall får man kanske åka och köpa ett, så mycket kan det väl inte kosta…tror jag.

Nu hoppas jag ni får en mycket trevlig fredag, det ska vi ha, så hörs vi sedan.

Kommentarer: 0 Etiketter: rullgardin Umeå Uppsala fönsterposten IKEA Åke Hamptjärns stugan kaffe bärplockare joggare 4 bröllop mc *Wroom* Camaron tält Angsjön Nicco kompis bussen

Ja det är väl bara att...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 05 augusti 2010 klockan 09:07,

Gratulera Kerstin Arnqvist, som nu helt plötsligt och helt oberäknat, blivit ett år äldre. Men egentligen är du ju bara en dag äldre än du var igår, och visst är det precis som alla säger, vad spelar åldern för roll? Det är bara en siffra och du är aldrig äldre än du själv gör dig.

Hoppas du får en jättebra dag och att du blir uppassad.

Vi sitter nu...förhoppningsvis i bussen och har lättat ankar från Järlåsa. Jag tänker inte ens ge mig på en gissning över när vi kommer attt vara i Umeå, det vet jag nu med viss erfarenhet, att det inte är lönt att försöka sig på. Vi får se och ni lär väl få läsa när vi kommit hem.

Ha det gott allihop, och speciellt du, Kerstin!

Kommentarer: 0 Etiketter: Kerstin Arnqvist fyller år Järlåsa ankar bussen Umeå

Men så tokigt det kan gå...eller kunde det?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 29 juli 2010 klockan 09:21,

Vi har varit uppe i stugan i några dagar, väldigt få, fina soliga dar har det varit, däremot en hel del regn, som synes. Gräsmattan var så blöt så jag tvivlar på att den ens kommer att ha torkat upp till hösten.

I tisdags skulle vi lasta bilen, vilket kan bli ganska så spännande då däcken är blöta, man vill inte få sladd när man är på väg uppför ramperna. Vilket var precis vad som hände då han kom upp med bakdäcken på rampen. Det var inte ens lönt att försöka fortsätta uppåt.

Vi stod och kliade oss i huvudena och undrade hur vi skulle göra detta bäst. Då kom jag på den utmärkt goda ideén om att vi skulle lägga presseningen från framdäcken och ut till ramperna, då skulle vi slippa blötan från backen. Presseningen brukar vi ju annars ha på tävlingarna och den kör man ju upp på när man varit och kört sin runda, för eventuella oljefläckar och dylikt.

Nå, vi gjorde som jag föreslog, Åke hoppade in i Camaron och startade den. Frrrr, frrrrr, lät det i motorn, ett mycket skumt ljud, stopp stopp sa jag, den drar upp presseningen in i motorn. När han startade bilen så drogs den in i fläkten:

Vi hade inte satt fast den så noga, på tävlingarna använder vi ju silvertejp för att fästa den på kortsidorna. Nu satt denna fast så ordentligt att Åke fick ta en såg för att få loss den.

Jaja, ytterligare en lärdom. Nu var det dags för vinschen, upp skulle ju bilen. Jag var inne i bussen och hörde hur han började vinscha, jag gick ut från bussen för att kunna assistera, hör en rejäl smäll och ser Camaron komma nedsusande från ramperna och brakar iväg mot ny stugan. Med tjugo centimeter tillgodo så stannar bilen. Vilken resa!!! Och vilken tur att ingen råkade stå bakom bilen. Nu vet vi sedan tidigare att det är inget man gör, står bakom alltså, men man ska aldrig vara säker på något. Tur var det väl också att bilen hade hyfs att stanna innan den brakade in i stugan. Det var inte vajern som gick sönder utan fästet.

Igår skruvades det fast järn på ramperna som man har på farstubroar så man inte ska halka, så nu var det inga problem att ta sig upp, men en liten sladd hann han få när han väl kommit upp. Jag tror att vi ska åtgärda plåten som sitter däruppe också. För att eliminera eventuella andra bekymmer.

Nu ska vi göra en del små ärenden idag och sedan piper vi iväg vidare, söderut, någon gång under eftermiddagen. Nu ska vi ner till Sally Maria Johanna, som vårat barnbarn ska heta. Mycket fina namn, tycker vi.

Ha det gott, några rader lär ni nog få vartefter dagarna går.

Kommentarer: 0 Etiketter: Stugan lasta Camaron bussen ramperna Åke såga brakade vinschen

En vandrande...någonting, som heter Maria

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 06 juli 2010 klockan 07:10,

Jag fick ett kort mailat till mig från Jan A, föreställande vår lilla kaffe/likör bjudning från i lördags, och han hade döpt kortet till kafferep. Jag tittade på bilden och såg först inget kaffe, bara andra glas, men om man tittar lite nogare så ser man minsann några kaffekoppar och det är ju faktiskt en termos jag håller i handen. På kortet syns då jag, Åke, Gunbritt, Ingegerd och slutligen Sören. Jan A själv, finns av naturliga skäl, bakom kameran:

Med facit i hand så hade vi säkert haft det ännu trevligare om vi stannat kvar hemma på gården istället för att försöka komma oss ut på stan, men men, det går säkert fler tåg.

Nicco litar inte riktigt på sin mamma, hon försöker gärna hålla sig på en armlängds avstånd ifrån mig i tron om att jag ska trampa henne på tårna eller något liknande. Igår då jag skulle klippa gipsskenan så drog hon efter andan vid några tillfällen, men det gick bra. Sen åkte vi på Maxi för att kolla in träskor, och till vår lycka så upptäckte vi att det fanns lånerullstolar där, perfekt. Det är jobbigt att hoppa runt på ett ben under en längre stund då man inte är van.

Men nu var hon ju orolig över min körning och trodde väl att jag skulle krascha in i alla hyllor och i folk som passerade, men det gick fint det med, lite koll har jag :-)

Dessvärre så skulle jag sedan justera hennes krycka då vi hade suttit ute på gården och vips, så försvann knappen man ska trycka in och det blev lite ojämn gång för henne:

Jädrans tur att Åke kom hem och fixade problemet. Annars hade det blivit lite jobbigt.

Så kom då äntligen Theresé, Anders och Pyret, resan hade gått bra och jag tror jag törs säga att jag aldrig hört eller sett en sån snäll och tystlåten baby, hon hördes ju inte av. Liten som en myra även fast hon är så mycket större än vad Nicco var. Men å andra sidan, det är inte ofta man får se en baby som bara är några dagar gammal, och gör man det så är det i en barnvagn med bara ansiktet framme. En vecka blir hon idag, vi får fira det på något sätt :-)

Jag och Åke fick födelsedags presenter, Åke en t-shirt med en rolig text på, den kan han ha på sig och när någon tråkar honom är det bara att han pekar på tröjan. Jag törs inte skriva vad det stod, men det är en bild på en flat line _____________och nåt om att han är uttråkad. Själv fick jag detta fina familjeträd med bilder på oss alla, till och med katterna fick en plats:

Jag och Åke camperade i bussen inatt så fick Theresé, Andes och Pyret inta vårat sovrum, det är nog lite lättsammare att få bo häruppe med vatten i kranarna och det och sånt. Den största fördelen med att sova i bussen är att det är mycket kyligare därnere då man går i säng, inte närmare 30 grader som det säkert var häruppe i lägenheten. Nu önskar jag er alla en mycket fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Jan A Åke Gunbritt Sören kameran Maxi träskor rullstol krascha gården knappen Åke Theresé Anders Pyret baby snäll t-shirt familjeträd vatten bussen

Akuten by day and night

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 05 juli 2010 klockan 07:32,

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Nå, jag fick visa upp bussen istället, så många kvadratmetrar är det ju inte. Sedan blev det lunch dags och jag gick in och fick väcka både Nicco och Åke. Nicco som dessutom skulle följa med några kompisar till Nydala, så för henne blev det bara att studsa upp ur sängen, ta ett äpple på vägen dit och en bulle med saft som fika nedstoppad i väskan.

Sedan gick Åke ut till Camaron, själv satt jag mig med Britt och Eleonor ute på en annan del av gården. Ha, man kanske skulle göra en liten dokussåpa med det namnet, istället för i en annan del av Köping, menar jag. Nå, Britt gick upp och kokade kaffe så både jag och Åke fick oss en kopp. Inte så tokigt folk som bor här, må jag säga :-)

Sen ringde min mobil, det var Nicco, som sa att hon gjort illa sig i foten, jag begrep ingenting, sen fick jag tala med hennes kompis Alicia, som först hade tänkt lägga på luren för att Nicco inte kunde prata, men stopp och belägg sa jag, vart är ni och vad händer? Dom säger att Nicco kanske ska på akuten, jag vet inte, hon har kanske brutit nån tå…fortsatte hon, ok jag kommer, sa jag och skyndade mig upp för att hämta väskan, sedan hämta Åke som gått tillbaka till garaget, jag ville att han skulle skjutsa upp oss på akuten, jag vet att man får stå där i två timmar, men jag har aldrig någonsin varit på akuten och det har gått fortare än så.

Vi kom dit strax före 16, och var hemma 22.42, och fick äntligen äta middag. Vilken jädrans dag det hade varit. Överfullt i väntrummet, in till läkare, vidare upp till röntgen:

Ner till läkaren igen som sa att hon brutit ett ben i foten, vidare väntan i väntrummet, sedan ortopedläkare, och sist gips skena:

Dom ska ha en liten genomgång av hennes skada idag, på ortopedtekninska, så får vi höra om det blir gips, eller möjligtvis sula och bandage, samt givetvis kryckor. Usch, jag som skrev igår att folk skulle passa sig för oss, för vi hade säkert dålig karma, hm…men det borde ju inte gälla egna familjemedlemmar, eller hur, nån j-kla måtta får det väl vara.

Jaja, vi fick oss i alla fall en hel del skratt på akuten också, tro det eller ej. Till slut, då vi var som mest trött och hungrig, så kanske skratten var mer desperata, vi höll på få skrattanfall som man inte skulle fått hejd på om vi inte slutade titta på varandra.

Jag lyckades hitta en maskin där man fick köpa godis (godis när man håller på svälta ihjäl, är inte kul, varför kan dom inte sälja mackor istället, jag bara undrar), nå, maskinen pratade när man dragit sitt kort och jag blev så rädd att jag höll på tappa börsen, ja prata, jag tyckte att den skrek.

Sen, när vi skulle ut i väntrummet igen, efter läkarbesöket, så skulle man trycka på nyckelknappen för att låsa upp dörren och sedan dörröppnaren, tror ni jag hade koll på åt vilket håll dörren öppnades…nä, och där satt hela väntrummet vänt mot oss, och Nicco var den som satt närmast dörren i sin rullstol, men hejdlöst, jag tror alla fick sig ett gott skratt då rullstolen dessutom fastnade i dörren. Jag tordes inte ens titta på nån därute för då hade jag aldrig slutat garva.

När vi sen fått foten gipsad och jag ökade stegen på väg mot dörren så kom killen som lagt gipsskenan, nä, vänta två sekunder sa han, ni ska få skriva under ett papper, ok, vi gjorde det och tog ny sats mot utgången, nä stopp, vänta två sekunder till, sen kom ortopeden, tittade på gipsskenan och sa, näpp, det där godkänner jag inte, det får göras om igen. *STOR SUCK* det var bara att dra tillbaka henne till gipsrummet igen. Ny skena och sedan order om att vänta i en halvtimme innan vi skulle få åka hem.

När vi sedan kom ut i korridoren så föreslog Nicco att vi skulle ducka, sedan springa till dörren utan att dom skulle märka att vi var på väg ut, men det behövdes inte, ingen såg oss :-)

Ja, vilken dag, den vill vi helst inte göra om:

Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ingegerd Jan Sören Gunbritt Fanny fotvärmare Åke bussen Nicco nydala Camaron Britt Eleonor kaffe akuten foten gipsskena röntgen ortoped väntrum

Mhum...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 11 juni 2010 klockan 07:12,

Jag var ju till läkaren i förrgår, detta kommer att bli, en typ av moment 22. Hon sa att hon kunde sjukskriva mig i 2 veckor…ja, vaddå 2 veckor??? Som om en hälsporre skulle bli bra på 2 veckor, skulle inte tro det.

Med sulorna kan det ta upp till ett halvår, har sjukgymnasten sagt, hon sa att det kunde ta 4 veckor, andra har blivit sjukskrivna i 3 månader. Vem ska man lyssna på? Hur mycket kan jag stå och gå på foten och den ändå kommer att läka, var en fråga jag ställde. Nä, det vet jag inte, svarade hon. Jag kan förstå att hon inte vet det, men hur tycker dom att jag ska göra då?

Detta kommer sig av att arbetsförmedlingen samt trygghetsrådet, tycker att jag ska gå ut och praktisera som personlig assistent, hur detta nu kommer att vara möjligt, ska jag ha osagt. Alla brukare har ju olika saker dom vill ha hjälp med, ingen är likadan som den andra. Jag har ju ändå valt, vilka jobb jag har sökt, utifrån mina erfarenheter, och vad brukarna är ute efter osv.

Och den stora frågan är hur jag kommer att fixa att stå på min onda fot under, eventuellt några timmar/dag. Är det att visa sina framfötter (nu fick jag till det) inför ett företag om hur duktig jag är, man kanske fixar några dagar och sedan är det kört, på grund av att jag inte kan stå och gå längre. Jag skulle nog vilja avvakta tills foten blivit bättre, innan jag går ut på något sådant.

Men då kommer vi till detta moment 22, hur ska dom kunna sjukskiva mig från något som jag ännu inte har? Det går ju inte. Jag är ju arbetslös. Men 2 veckor kunde jag som sagt få. Nä, sa jag till läkaren, jag betackar mig, vi struntar i sjukskrivningen, för om jag känner mitt liv och mina dagar rätt, så kommer en sjukskrivning att bli till ett aber, där jag kommer att få vänta i evigheter på ersättning, om jag ens skulle få någon. Nä, nu ska jag göra allt för att undvika strul.

Läkaren rådde mig till att smörja in hälen med orudis eller nån liknande gel. Då undrade Jan A om man inte lika gärna kunde tejpa fast en magnecyl under foten. Ja, det hade ju varit smidigt. För jag undrar hur fasen orudis skulle kunna tränga upp genom den tjockare huden man har under foten. Men men, jag ska för all del prova, då får jag ju se om det funkar. Inte med magnecylen utan med orudisen :-)

Idag ska bussen packas, Åke jobbar bara halvdag så vi ska kosta på oss en räkmacka på Ullas, som lunch, och sen får vi se vilken tid det tar innan vi är packade och klara. Jag ska följa med Nicco på skolavslutningen ven fast hon har bett mig att låta bli. Nu har jag förhandlat till mig att åtminstone få vara med i klassrummet under en halvtimme, sedan kan jag gå hem. Hon tycker det är skämmigt med föräldrar på skolan och det är INGEN annan som kommer att vara där. Jo tjena, någon tror jag väl ändå kommer att följa med dit, konstigt vore det ju annars.

Jag åkte förresten på returmarkanden igår och köpte mig en symaskin för 200:-. Den var genomgången och hade inga större fel, sicksack och raksöm skulle fungera felfritt och jag behöver inget annat. Men nu återstår att se vad som händer då jag stoppar i kontakten, Jan misstänkte att den kanske, eventuellt kommer att explodera, och det skulle egentligen inte förvåna mig ett dugg. Jag får återkomma när jag har testat.

Hoppas ni får en trevlig helg!

Kommentarer: 0 Etiketter: Hälsporre läkaren sjukskriva arbetsförmedlingen trygghetsrådet praktisera personlig assistent brukare Åke bussen Ullas räkmacka

Bilen varvade som en...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 07 juni 2010 klockan 07:31,

Ska börja med att tala om att vi fick igång Camaron igår. Jag satt bakom ratten och Åke stod nedhukad under huven. Bilen varvade upp så det var som om jag gav järnet, trots att jag inte hade foten på gaspedalen. Jag vred snabbt av nyckeln, vi tog några djupa andetag, han kollade runt under huven och sedan provade vi en gång till…med samma resultat.

Jag lutade mig ut ur dörren och frågade Åke om det verkligen var gasen som hade hakat upp sig, då han kraschade. Det här både såg och lät helt galet.

Mer felsökning, då såg han att vajern till gasen, inte gick tillbaka helt, han justerade men var inte nöjd med resultatet. Jag satte mig på stolen utanför bussen och hann tänka att det blir nog inget Kubbe i alla fall. Åke kom runt bilen, kröp ner under instrumentbrädan, och ryckte, drog och slet i något. Sedan sa han högt, men hur f-n har den där hamnat där.

Det var en vajer från värmepaketet som fastnat under gasvajern, han höll inte på kunna dra loss den, den satt hårt. Där har vi svaret på varför gasen hängde sig, men vi kommer aldrig att få svar på hur denna har hamnat där. Nu kommer han att klippa den vajern, vi behöver ingen värme i bilen och då eliminerar vi ett potentiellt problem. Den vajern ska aldrig mer hamna tillsammans med gasvajern.

Efter detta tog vi bussen och åkte upp på klockarbäcken för att kolla lufttrycket i däcken, sedan fick Åke låna en muttermaskin, eller vad dom nu heter, för att efterdra muttrarna till däcken.

En sväng förbi Stilservice där vi köpte olja, filter och en klämma som ska sitta under fördelaren. Sen passade vi på att lämpa av lite skrot i kallförrådet. Ja, jag säger skrot, Åke kallar det nog något annat.

Jag måste banne mig ingenting!!!

Nu, måste jag…jag skämtar bara, jag måste ingenting utan jag vill kort berätta om saker man väljer att göra och att ordet måste, bara är ett ord, med en negativ klang, som kan bytas ut till att man väljer att göra saker. Men man kan också strunta i ordet, jag väljer, man kan bara vara rak och säga att jag ska…det låter och betyder att det är jag själv som bestämmer, det finns ingen som håller en pistol mot mitt huvud då jag har tvättstuga, jag väljer själv om jag vill ha rena kläder.

Detta skriveri om måste, kommer sig av en kommentar som Lisbet Olofsson, fick i sin blogg igår. En som inte riktigt kunde ta till sig att allt man gör är val, inga måsten. En mening var: Det är våra behov, värderingar och även kulturella ursprung som styr vilka val vi gör.

Ja det låter som något som skulle kunna vara sant, men om jag föds som till exempel en same, så innebär inte det att jag måste leva det livet som en same gör, jag kan välja att leva ett vanligt liv i lägenhet, jag kan avsäga mig tronen om jag är född kungligt, jag kan också bortse från ett behov, för att gynna någon annan, om jag själv väljer att göra detta.

Det var en kille som jobbade som sjukgymnast, som började tala om detta, han hade fått lära sig av sin farmor, att måsten bara är ett ord, som det inte kommer något gott av. Han hade valt att plocka bort det ordet och nu skulle han övertyga oss, en grupp människor som gick på beteendemedicin för säkert över fem år sedan, att det faktiskt inte, finns några måsten.

Vi försökte hitta på allt möjligt för att få honom på fall, men han hade svar på allt vi kom med. Jamen sa vi, du måste ju faktiskt tanka bilen om du nu så fint väljer att åka till jobbet, inte för att du måste jobba men för att du har valt att göra detta för att ha råd med att bo och äta.

Nä, sa han, jag måste väl inte det, men jag väljer att tanka bilen så jag nu tar mig till mitt arbete, annars kan jag ju ta bussen.

-Hm…men du måste ju betala bensinen, försökte vi med.

-Nä svarade han, men jag väljer att göra det så slipper polisen göra en utryckning.

Ja så där fortsatte han och han hade så rätt. Det tog mig säkert över ett år, att ändra min uppfattning om detta, men idag vet jag att det är så. Det finns massor av saker man bör göra, det finns grejer som man bestämmer sig för att göra, och givetvis, sånt som man bara gör, bara för att, men det är fortfarande jag själv som valt hur jag lägger upp min dag.

Hoppas ni får en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Camaron Åke felsökning gasvajern värmepaketet stilservice olja filter fördelaren bussen däcken muttrarna Lisbet Olofsson kommentar måsten väljer bensin polisen

Have you ever...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 04 juni 2010 klockan 07:07,

Har ni någons sett regnet komma ner en solig dag?

Ja, det kan ni inte ha missat, det händer någon gång då och då, och en av gångerna var igår. Vi satt inne i bussen och tog en kvällskaffe och kollade in alla glidare som säkert varit och lämnat studenter på balen.

Nu sitter kofångare och framlyktor på plats, nu ska jag fylla i några små fläckar med lackstift och sätta på en stripe på vänster framskärm, vi hade kvar några bitar från ifjol. Åke har kvar att felsöka tuten, sladden till den gick av någonstans, då styrsnäckan for. Sen är det nog bara småfix att göra. Synd bara att nu finns det inga besiktnings tider förrän veckan innan midsommar….så typiskt. Jag som hade hoppats på en tid i veckan.

Jag var hos morsan igår, hon hade lovat mig en parfym på min födelsedag så vi var på Kicks och provade ut en som jag tyckte var OK, sen bjöd hon på en lunchmacka på m-hem. Det blev prat om sängar och våningssängar. Vi hade en våningssäng då jag var liten, jag fick ligga därnere och storebror däruppe. Han hade tydligen fått prova på att ramla ner någon gång, morsan trodde att det var innan dom fått dit den där skyddsbrädan som ska sitta där. Så dom pulade dit en kudde för att han inte skulle tippa ner en gång till.

Det där med kudde känner man ingen. Det lade jag alltid under madrassen då Theresé var liten, inte för att hon låg på en överslaf, men bara för att hon inte skulle rulla över kanten. Så får jag även göra i bussen om den råkar stå lite på sniskan. Jag fattar inte varför den alltid, vart än vi är, lutar något åt vänster, och när den gör det och jag ligger ytterst, så känns det som om man skulle falla ner.

Apropå att falla ner, den där våningssängen vi hade, damp i golvet en kväll. Någon hade retat upp mig och jag slängde mig i sängen, tryckte upp fötterna i den övre sängbotten och pressade upp den, sen slängde jag den åt sidan så den föll i golvet med ett brak och ett avbrutet ben. Jo så kan det gå.

Ser ut att bli en fin dag…men blåsig, som vanligt. Nå, det får man ta, inget att göra åt saken. Önskar er alla en bra dag och en trevlig fredagskväll.

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen kvällskaffe glidare balen studenter styrsnäckan tuten våningssäng Theresé kudde pulade tippade rullade brak avbrutet ben

Ingen springnota här inte

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 01 juni 2010 klockan 07:14,

Nu ska vi se om mitt gedigna arbete ger någon utdelning.

Jag har försökt mig på att strukturera upp ett litet system över mitt jobbsökande och det första jag gjorde var att införskaffa en pärm samt ett register. Jag ska även tala om för er att pärmar och papper är inget för mig och har aldrig varit det heller. Så detta har blivit lite av en ny erfarenhet. Men jag inser ju att det underlättar en hel del.

Nu har jag skrivit ut information om dom olika företagen som handhåller personliga assistenter, så jag lätt kan läsa lite fakta om dom sedan ska alla jobb jag söker hos respektive företag sättas in under deras flik. Smart va? Då kan man lite lättare hålla reda på vilket jobb det är man har sökt, om dom skulle råka på att ringa upp. Sedan hittade jag andra intressanta sidor där man kan anmäla sig och få en jobbmatchning.

Idag har jag nämligen tid på trygghetsrådet och då ska jag visa upp pärmen och vi ska gå igenom mitt CV och personliga brev. Sedan, när det är klart och godkänt, så ska jag sitta och lägga upp dom på alla sidor där det finns möjlighet till det.

Igår blev det en utesittardag. Ingegerd bjöd på ”misslyckade” bullar (fast alla tyckte dom var helt underbara) och kaffe till det. Någon hade hört på radion att dom efterlyste olika pittoreska caféer och sa att hon skulle ha ringt in och meddelat att här på slätten fanns Lailas lilla hörna, men hon skulle då även ha kunnat tala om Ingegerds kafferep, Kerstins och Jannes glass och bullfik, Marias skorpbjudning, Ingrids Sverigefika osv osv osv. Men det är klart, att jämföra det med ett Café var ju att ta i, där får man ju betala för sig, (om man inte tar en springnota) här blir man bjuden.

Vi avslutade gårdagskvällen med att dammsuga bussen klart, Åke skruva i bilen och Janne tittade på. Nu är det väl inte allt kvar men det är sällan det är något som ska göras som bara tar några minuter.

Till sist vill jag gratulera Mattias Munther, som vann ET Pro klassen uppe i Fällfors, han är en riktigt luring och han var även den som vann i Fällfors ifjol, samt nere i Kubbe. Någon att se upp för, tydligen. Ett stort grattis får även Frida Jonsson som kör Junior Dragster och hon fick möta Angelica Bäckman i finalen som hon gick segrande ur. Jaja, Mats Karlsson kan också få ett grattis, men nu råkar jag också veta att han inte hade speciellt stort motstånd, han var nämligen ensam i sin klass. Men han fick ju en chans att prova på och kanske justera bilen inför kommande säsong. På det viset är första tävlingen i Fällfors en bra tävling, inte så många deltagande men då får man också köra sig less.

Näpp, nu ska jag göra någon nytta här, ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Pärm register trygghetsrådet strukturera annonser jobbsökande Caféer slätten Ingegerd Kerstin Janne Ingrids Marias Åke bussen bilen Fällfors ET Pro Junior Dragster Frida Jonsson Mattias Munther Mats Karlsson tävling

Jåååhå

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 31 maj 2010 klockan 07:21,

Jååå det var ju som morsdag igår och av Theresé fick jag en ljuslampett med sugproppar med tillhörande doftljus, samt en kryptisk burk med texten airfreshener och med katter på. Hm, skulle man tordas öppna burken? Man vet ju som inte om det skulle lukta fisk eller något annat som katterna skulle gilla.

Nå, jag gluttade på burken och ställde ner den för att kolla om katterna gillade den. Dom var måttligt förtjust i doften som förövrigt luktar ganska gott, ingen fisklukt här inte.

Av Nicco fick jag dessa fräna örhängen:

Nu har vi både skiftnycklar, skruvar samt hammare.

Åke fixade ljuddämparen till Volvon, men hur kan det komma sig, var det fel på den också. Ja, tydligt det, men det var inte så svårt att laga och då var det problemet ur världen. Sedan fortsatte han skruva på Camaron och jag började städa i bussen.

Efter lunch och då jag kokat kaffe för att gå ut igen och fortsätta så började det att ösregna, då bestämde vi oss för att ta en paus. Vi tog bilen och körde till Sörfors för att se om dom var klar med laxtrappan så man skulle kunna köra ner där, men det var dom inte, fick bara ett kort taget mellan stängslet.

Fortsatte ner till Klabböle energicentrum och tog en sväng ner till bron. Att forsande vatten kan var lika rogivande och fascinerande som en eld, fast det är klart, vattnet i en fors lever om lite mer och det ljudet kanske man ledsnade på efter ett tag.

Undrar hur det kan komma sig att vågorna, eller dom vita gässen i en fors, som rinner nedåt, kan kröka sig så det ser ut som dom kommer uppåt, förstår ni vad jag menar? Jag tyckte då det såg knepigt ut.

Sedan gjorde vi ett snabbt stopp på Stilservice och beställde sidolamporna som ska sitta på Camaron, tydligen får dom inte vara i rött sken, om dom nu inte har ändrat på den regeln igen, men vi chansar inte utan tar den färg som är tillåten här i Sverige.

Ja, söndagen kom och gick utan några problem och idag är det sista dagen den här månaden. Undrar just vart vi ska fira jul i år? Det känns ju nästan som om man skulle börja planera för det nu :-)

Näpp, nu får jag önska er en bra och solig dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: fisk Theresé ljuslampett NIcco hammare skruv skiftnycklar morsdag Åke bussen Camaron städa Sörfors Klabböle fors vatten Stilservice söndagen jul

En till krasch på Näckrosvägen

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 30 maj 2010 klockan 08:16,

Eller åtminstone en ordentlig smäll. Nu när jag klev upp och kom ut i tv rummet så låg vårat lilla sideboard, vid soffan, omkull tippat. Och det borde gissningsvis ha levt om en hel del då det föll omkull.

En telefon, ett stycke termos, en porslinsskål med Åkes favoriter (kinapåse) och slutligen fem stenar, modell aningens större än chokladbollar, låg på golvet. Kan vi gissa oss på att det är nån av katterna som provat på att gå en sväng på bordet men kommit för långt ut i kanten? Det skulle då förvåna mig om det inte var på det viset. Dom är hopplösa…ja jag vet, dom är inte några kaniner men dom kan hoppa ganska högt i alla fall.

Min pappa är nog struken ur rullarna över misstänkt förövare. Han har ringt till polisen för att fråga vad det hela hade handlat om och om det verkligen var ”på riktigt”, han hade nog trott att det hela varit ett skämt, men han fick till svar att det hade handlat om ett riktigt brott som hade begåtts men vad, ville dom fortfarande inte avslöja. Nå, han kanske ännu ligger under mappen misstänkta, det vet jag inte om han frågade om, men han vet ju då själv vad han gjort eller inte, så han kan ju vara lugn.

Ja idag får jag önska er alla som är mammor, en riktigt trevlig morsdag. Själv ska jag nu gå och öppna paketet jag fått av Theresé och sen får vi se vad dagen bjuder på. Städa i bussen står på listan, vilket sätt att fira morsdag på, men det ska ju göras och jag föredrar att göra det i ett lite mildare väder och inte i sol och hetta. En promenad med Kerstin ska det också bli, och kanske man kostar på en ordentligt god middag och något gott till kaffet. Ha det!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: smäll termos telefon katterna förövare misstänkta polisen brott morsdag bussen promenad god middag kaffe

Min pappa, efterlyst av polisen???

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 28 maj 2010 klockan 07:06,

Mamma ringde igår kväll och undrade om vi hört ifall polisen haft någon utryckning runt Mariedal-Mariehem. Jag hade suttit och surrat i telefonen i nästan en timme och hade därför varit tillfälligt borta, i min egen värld. Och Åke hade precis kommit innanför dörren då han varit och bytt två däck på bussen.

Så berättade hon att pappa tagit sin cykel för att åka ner på Mariedal för att klippa sig. Han gick och satte sig för att vänta på sin tur. Efter en liten stund kommer det in två personer, en av dom en kvinna, som tar en stol och sätter sig framför honom. Hon plockar fram en polisbricka som hon visar honom och sedan säger hon att han ser ut som en person som dom söker, nämligen en gråhårig man på cykel.

Hon vill att han tar fram sin legitimation, men han svarar att han inte hade någon plånbok med sig, han hade bara stoppat ner en femhundring i fickan då han åkte hemifrån. Ja, så ville hon ha hans personnummer samt ta ett kort på honom.

Han gick med på detta men sa till mamma att han känt sig väldigt dum och förstod verkligen ingenting. Han hade också frågat vad som hade hänt och varför dom trodde att han skulle ha något med detta att göra och han fick till svar: -Det får du läsa om i tidningen imorgon! Sedan åkte dom iväg.

Det var det skummaste, dummaste jag hört någon gång, och jag väntar fortfarande med stor spänning på vad som ska komma att stå i tidningen idag, igår hittade jag då ingenting. Eller jag och jag, jag gissar att vi alla väntar med spänning, på vad som ska bli av detta om något alls.

Här får ni en lätt censurerad bild på den misstänkte förövaren:

Idag ska jag in på Meca igen, bussen startade inte igår, oooohhh, Halleluuujha, vilken överraskning. Som tur var så var det ett smärre problem, batteripolen hade gått i två bitar så det var som dåligt med kontakt. Sen ska jag och Nicco åka tillbaka på sportlagret och byta ut jackan som var för kort i armarna. Önskar er alla en bra fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: pappa mamma telefon polisen söker gråhårig man på cykel klippa sig femhundring Åke bussen Meca

KONDOMER!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 24 maj 2010 klockan 07:17,

På den tiden vi bodde på Mariehem, så var en av serierna vi hängde med i, Panter tanter. Den visas nu på nian och jag har vid något tillfälle suttit och tittat på den. Serien har sina poäng och är lättsam att se på.

En av gångerna så skulle dessa tanter ut och resa. Före resan skulle det göras en del inköp och dom stod i kassakön och väntade på sin tur då Rose (den mindre begåvade kvinnan) undrade över någon produkt och Dorothy (den långa kvinnan) skulle förklara för henne vart produkten stod. På det där bordet sa hon och pekade, är det den här sa Rose och höll upp ett paket. Nej, inte den. Är det den här? Nej, nej svarade Dorothy och lät lätt irriterad så fortsatte det tills Dorothy viskade att dom låg bredvid kondomerna.

Givetvis hör inte Rose vad hon säger och Dorothy får upprepa meningen flera gånger och till slut, skriker hon högt så alla i affären stannar upp, -KONDOMER!!! Vid det laget har hon dessutom hunnit fram till kassan och gubben som står och ska ta betalt säger åt henne –Ta det lugnt, har du bråttom, har du precis blivit utsläppt från fängelset? Och som vanligt får Dorothy stå där med lång näsa och känna sig lämpligt bortgjord. Hahaha, dom kan få till det ibland.

Nu har vi bestämt oss för att skippa Fällfors till helgen. Sista anmälningsdagen är idag och det är ju fortfarande en del pyssel kvar, skärmen blir klar att sätta fast på onsdag, två däck ska bytas på bussen, generatorn till Volvon kommer imorgon, och allt skulle lastas på torsdag. Det skulle kännas bra att få provköra bilen innan tävlingen.

Vi tar Kubbe om tre veckor istället, sen har vi hört att dom skulle ha dragracing i Rättvik under Classic Car Week, så vi kan försöka satsa på att ta oss till den tävlingen, tiden stämmer då in med tanke på semestern, sen ligger det ju inte så långt från Uppsala/Järlåsa.

Näpp, nu har jag inte tid att sitta här längre och skriva, jag ska ju nämligen ägna två timmar/dag till att söka jobb. Jag tänker därför ta den fösta timmen nu och den andra timmen lite senare. Jag ska börja med att ta rätt på alla bemanningsföretag som anställer personliga assistenter, och göra en uppställning på dessa. Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Panter Tanter Mariehem serien kondomer Dorothy Rose mindre begåvade bussen framskärmen onsdag torsdag Fällfors Classic Car Week Rättvik dragracing generatorn

Ännu mer chockerande

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 22 maj 2010 klockan 07:55,

Eller kan det vara så att jag skojade igen? Niccos dator visar att den har ett eget liv och nu, trots att hon fått en ny hårddisk etc., så hade alla hennes bilder och all musik, försvunnit igår då hon slog igång den. Oj så kul att det fortfarande händer saker här på slätten…

Vi var på skroten igår och Åke försökte skruva lös en generator men den satt som i berget och han fick ge upp. Däremot hittade han framlyktor samt sargen som sitter runt om, och vi är i behov att ett par nya sådana till Camaron så något fick vi då med oss därifrån. Sen åkte vi på Meca och beställde en generator där, a´2700: -, men då får vi igen 700:- då han lämnar in den gamla. Vi har inte så många valmöjligheter, en ny bil kostar liiite mer, om han inte skulle råka hitta en precis likadan…i Övik, kanske :-)

Vi bestämde i alla fall tvärt igår kväll, att vi skulle åka ut till Norum och hämta hem bussen. Då har man en vecka på sig att städa ur den och få ordning på vissa grejer. Den resan gick då bra och alla däcken höll :-)

Jag fick några fina presenter av Theresé som hon skickat hem med mina föräldrar då dom var där och hälsade på i söndags. Bild på dom kommer sedan, Nicco har lånat min kamera och förmodligen har hon fyllt den med kort som hon fortfarande inte tömt från den och det ids jag inte göra nu. Det var i alla fall en jättesnygg jacka, Street and Strip, den efterlängtade pärltavlan på Enya och en ännu, oöppnad morsdagspresent, den ska vi se om vi kan låta bli fram till nästa helg. Kanske skulle ha burit ut den i bussen så man kan hålla fingrarna borta från den.

Idag blir det promenad med Kerstin och eventuellt Janne (han var då med igår då vi gick), sen får vi ta en runda på Jula för att införskaffa en del spackel som krävs för att få till framskärmen till Camaron, samt en slang till kompressorn.

Nicco ska uppträda nere på stan idag, med hennes dansgrupp, Roundabouts, dom dansar street dance, men hon vill absolut inte, att vi kommer dit, ha…vi få se hur det blir med det.

Nä, nu får jag önska er en fin dag i solen och en trevlig lördagskväll!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco dator musik bilder Åke bussen generatot skroten Meca 2700:- Övik Norum Theresé street and strip jacka morsdags present däcken Camaron framskärmen Jula spackel Roundabouts street dance

Inköpet till bussen

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 19 maj 2010 klockan 08:28,

Jag tvärsvängde förbi Ohlssons tyger i förrgår och införskaffade mattan jag hade tänkt mig till bussen, Nicco fick också en till sitt rum, ni kan ju gissa vilken jag ska ha:

Kommentarer: 0 Etiketter: Ohlssons tyger Nicco bussen

Kungar och presidenter

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 08 maj 2010 klockan 08:32,

Vi Såg på filmen Dave, igår. Den handlar om en kille som regeringen hyr in för att han ska vara stand in för presidenten då han själv gör andra saker.

Jag kunde inte låta bli att undra hur det skulle ha gått om Obama, haft en tvillingbror. Tänk om hans tvillingbror, hade varit Obamas motsats, och sedan hade han kunnat röja sin bror ur vägen och tagit över väldet.

Vad hade hänt om kungen hade haft en tvilling? Hade dom delat på kungatiteln så vi hade fått två kungar eller hade den som kom ut först, fått tagit kronan, och om dom förlöstes med kejsarsnitt, hade det i så fall varit barnmorskan eller läkaren som fått bestämma vem som skulle få kronan? Ja ni ser vilka tankar som florerar i min hjärna, inte bara på fredagskvällarna utan för jämnan.

Theresé har skaffat sig en egen server och nu kan hon lägga ut bilder och filmer därhemma i Järlåsa som jag sedan kan gå in och kika på här. Nu är vår dator lite trög och det tar en jädrans tid men här är i alla fall en bild som hon tagit uppe i Maltträsk en midsommar. Dom hade hittat en jättespindel:

Sen fotade hon även en jättekatt:

Kisen som ligger och drar sig på soffan inne i vår buss.

Mattan som ligger utanför vår buss:

En matta som fick offras då vi var nere i Uppsala och skulle hämta hem Theresé när hon tagit studenten.

Vi hade fått direktiv av camping ägarna vart vi skulle ställa bussen. Gräset där var relativt nyplanterat och natten innan vi skulle åka så satte det igång att regna. Och det var inte nå små strilande utan det öste ner. Och givetvis…då vi skulle ut därifrån så sjönk bussen ner i gräsmattan, som en sten. Vi fick kämpa en hel del innan vi fick loss den och efter flera hinkar grova stenar samt dörrmattan och med hjälp av tre tyskar som puttade på, så kom vi oss lös. Campingvärdarna tittade inte ens ut, dom öppnade inte heller dörren då Åke knackade på hos dom för att eventuellt få låna en spade, näpp, den campingen åker vi aldrig mer till och jag gissar att dom är lika glada att slippa oss :-)

Ni får ha en under bar dag i solen!

Kommentarer: 0 Etiketter: Obama tvilling kungen Theresé Maltträsk spindel bussen mattan Kisen camping

Hysteriska katter i bilen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 22 april 2010 klockan 07:26,

Vi skulle, i vanlig ordning, fira midsommar uppe i Maltträsk. Kan ha varit för en sisådär tre-fyra år sedan och jag körde Cheven och Åke rattade upp bussen. Fråga mig inte varför, kanske vi ville ha med bilen för att kunna göra en tripp runt omgivningarna eller så ville vi bara vara lite omständliga.

Nåväl, jag fick det eminenta uppdraget att ta med katterna, Enya och Eloise, i bilen, dom är som bekant, inte speciellt förtjusta i bussen och vi trodde väl att dom kanske skulle vara lättare att ha med i bilen. Nicco åkte med mig, hon tycker inte heller om att åka buss, det skramlar och motorn låter osv.

Nu hade jag stängt in dom i sina burar, jag ville inte ha en hysterisk katt, fastnaglad i skallen så av den anledningen så satt dom där…en liten stund. Hann bara passera Hissjö så hade Eloise klöst sig ut ur sin bur. Jag ut ur bilen, fick tag i katten, in med hon i buren och ställde öppningen mot dörren, sedan fortsatte färden…en bit. Sen var hon ute igen. Jag vet inte hur många gånger jag fick stanna bilen och pressa in henne i buren igen, jag höll på bli tokig.

Dessutom var Nicco lätt hysterisk också, varje gång hon kom ut, jag hade väl skrämt henne med att katter inte ska vara lös i bil eller buss för man vet aldrig vad dom gör. När vi närmade oss Hjuken och jag klev ut för hundrade gången, så hittade jag en motorvärmarsladd därbak i bilen, så jag knöt, helt sonika fast både galler och tak och alla lösa delar på buren så nu satt Eloise där hon satt.

Gasade på igen och då…mina vänner, så skiter hon!!! Alla som har katt eller har varit i närheten av en då dom gör det, vet att det kan lukta nå fruktansvärt. Jag gjorde ingenting utan satt bara och hoppades och bad till nån däruppe att hon inte var lös i magen. Kom upp för backen till Hjuken, mötte en lastbil och ser hur småsten kommer flygande mot bilen, jag viker huvudet åt sidan och sedan smäller det så fruktansvärt högt, att man kunde tro att någon skjutit med en hagelbössa, fick tre små stenskott på rutan, ringer upp Åke som kommit sig fram till Maltträsk, för att få berätta om all dramatik, då kommer jag dessutom ihåg vad jag glömt hemma i Umeå, hela väskan med alla hygien sakerna, tandborstar, hårborste, kam, spray, deo, parfym, ja allt man kan tänkas vilja ha för att kunna fixa till sig lite. Då drog jag ett djupt långt andetag, och hoppades att konsum i Åmsele fortfarande skulle ha öppet då vi kom dit så jag åtminstone skulle få köpa oss ett par tandborstar och en kam.

Dom hade öppet, och Eloise var inte lös i magen så det blev till slut en trevlig midsommar och det är som man säger, när saker händer så där så kommer man i alla fall ihåg dom. En smärtfri resa utan speciella händelser, faller nog lätt i glömska.

Ha en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: katter midsommar Maltträsk Enya Eloise Hjuken Hissjö Cheven bussen Åke Nicco Åmsele

Holiday Inn

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 21 april 2010 klockan 07:20,

Jag skickade ett sms igår, till Janne och Kerstin där jag frågade om dom låg på playan eller satt i bilen, på väg hem. Det gick någon timme så kom ett svar: Vi är på väg hem.

Ytterligare en timme senare ”plingar” det till i min mobil och jag har fått ett nytt sms från Egypten: Vi checkade ut men sen blev det inget. Vi sitter på rummet till imorgon. Så det återstår fortfarande att se när eller hur dom kommer hem. Kanske idag om dom har tur.

Jag skrev ju om Holiday Inn, våran första buss, för nån dag sedan och kom då att tänka på Kisen, katten vi hade på den tiden och våran första, långa resa, med den bussen.

Katten var som våra nuvarande katter, inte speciellt förtjust i bussen, han blev hysterisk då det var dags att åka någonstans med den. Men första gången gick det väl skapligt att få in honom i den. Vi skulle till Uppsala och hälsa på Theresé som då bodde där nere och gick på IT gymnasiet.

Vi hann ner till Nordmaling innan vi gjorde första stoppet. Jag kommer också ihåg av vilken anledning. Vi hade glömt att ta med något starkare, drickbart, som vi hade tänkt inta på kvällssidan. Nå, vi stannade där för att uppsöka en ”Bo Lage” och jag började titta mig omkring efter katten. Han var fullständigt uppslukad, han gick inte att hitta någonstans. Jag vet inte hur många tankar som snurrade i mitt huvud, hade han hittat ett hål i golvet och krupit ut, smet han ut då Åke öppnade dörren….hur, vart och varför???

Då Åke kom tillbaka fortsatte sökandet tills nån av oss böjde oss ner där trappen gick. Han hade krupit längst under det nedersta trappsteget och låg där i mörkret och tryckte, så det var då inte konstigt att han var svår att hitta. Även fast man kikade ner där så såg man inget förrän man gick ner på knä.

Han var hopplös att ha i bussen, varje gång man öppnade dörren försökte han smita ut. Jag hade honom ute på altanen i stugan, i koppel, och Åke startade bussen på andra sidan huset, då höll han på riva ner väggen i desperata försök att komma in i stugan och gömma sig.

En annan gång då vi skulle ut med bussen och katten hade tydligen hört att Åke kört fram den på Näckrosvägen, så skulle Nicco ta honom nerför trappan, men han totalvägrade. Det var lite stressigt och bråttom så till slut tog jag honom i famnen och skulle gå ner med han, han har aldrig haft så långa ben någon gång, han krafsade sig fast i dörrkarmen och skulle icket ut i trappen, men jag är minst lika tjurig som han var, så jag travade på, hann komma halvvägs nerför första trappan då han vänder sig om och hakar fast sin klo, rätt genom hakan på mig, och där sitter han fast, han sliter för att komma sig loss och jag tror ju att hela mitt ansikte kommer att bli förstört. Jag släpper ner honom och hinner bara öppna munnen för att varna Nicco då han får tag i hennes häl och river upp den också, i sitt vilda försök att slippa bussresan. Då blev Maria arg.

Katten slapp inte undan utan jag bar ut honom i rena ilskan, fick in han genom dörren och sen kom vi oss iväg. Näpp, bussen var inte rolig för honom och jag frågade mig runt efter olika tips på hur man kunde göra för att få honom att acceptera bussen. Medicin eller lugnade, läste jag att man kunde få utskrivet, men vi hann aldrig så långt, han blev sjuk och vi var tvungna att ta bort honom vid tidig ålder…tyvärr. Även om han framställs som fruktansvärt elak så var han verkligen inte det, han var en kul och rolig katt i hemmamiljön, det var bara bussen, han gett sig tusan på att inte gilla.

Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Holiday Inn Åke Theresé Kisen Nicco Uppsala Nordmaling "Bo Lage" bussen trappan dörren bussesan Kerstin Janne sms

Samling i skåpet

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 19 april 2010 klockan 09:32,

En del av vår skallsamling har nu fått tagit plats i bokhyllan, maskerna är ett annat samlande av mig...huvva, att man ska ge sig till att samla på saker, vilket påhitt. Jag samlade dessutom på nyckelringar ett tag och nu, i all städning så har vi hittat säkert 50 nyckelringar till men jag vet inte vart jag ska ha dom.

Den här jeanstavlan gjorde jag till Nicco för flera år sedan, ni vet, av gamla jeans som gått sönder eller som var totalt hopplösa, dom klippte jag ut detaljer ifrån och limmade fast på en träskiva, men nu vill hon inte ha den längre så den åker nog i soporna, eller så hänger jag upp den i bussen, på toan, så kan man ha kammar och sånt i fickorna.

Kommentarer: 0 Etiketter: skallar maskerna nyckelringar samla jeanstavla Nicco soporna bussen toan

En meter upp i luften!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 19 april 2010 klockan 07:20,

Snart kan man boka in en tid för besiktning på Camaron och börja fundera på att fram bussen. Apropå buss så kom jag att tänka på vår första buss, Holiday Inn, som införskaffades från Holmsund, där den stått i några år. Åke köpte den för 4000:- om jag inte missminner mig, Theresé rev ut all inredning och hjälpte mig med lite invändig målning. Tyvärr har vi inte så många bilder därifrån, men en hittade jag på datorn, då Kisen, vår lille kisse ligger på kylskåpet och drar sig:

Toaletten fick en guldkrona på dörren och på insidan tapetserade jag fast sidor från en Knasen tidning. Guldspegel, guldgardiner och andra ”guldiga” saker så toan skulle föreställa Kungens badrum. Den var dessutom relativt stor om man jämför med anda toalett utrymmen i bussar och husvagnar.

Längst bak i bussen hade vi en King Size säng som var 3 meter bred. Här snackar vi inte om några standard mått inte. En sommar var vi upp till Lycksele, för att kolla in motorveckan som dom då hade på djurparken, efter en dag där så åkte vi en snirklig väg vidare till Angsjöns camping. Theresé kände sig inte hundra, hon hade ont i skallen så hon gick längst bak för att ligga och vila sig.

Till saken hör att bussen var över tolv meter lång och utrymmet längst bak hängde bakom bakdäcken vilket i sin tur gör att det kan guppa en hel del därbak om man kör i gupp. Åke gasade på och vände sig om i ett av alla dessa gupp som var efter vägen, sedan brast han ut i skratt. Kolla in sa han, och jag vände mig om för att just då få skåda hur Theresé lättar en meter upp i luften i ett gupp, hahaha, hon mådde inte så mycket bättre då vi kom fram, och jag kan förstå det.

Idag får vi se om våra grannar har fått återvända fån Egypten, det låter ju i alla fall som om dom börjat släppa in flygplan till Sverige så har dom tur så kommer dom in. Det är bastukväll ikväll så om Kerstin dyker upp, så vet vi säkert att dom kommit hem. Med dom orden avslutar jag nu mitt skrivande för stunden, ska kolla om Nicco glömt att ställa klockan, det är oroväckande tyst i hennes rum. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: Camaron Åke Nicco småfix besiktning bussen Holiday Inn Kungens badrum Kisen motorveckan djurparken Angsjöns camping Egypten bastukväll Kerstin

Intolerant

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 15 april 2010 klockan 06:58,

Detta är en del av allt jag får ställa fram på bordet då det dukas upp till frukost, lunch och middag.

Åke har alltid haft milda (tidigare Flora) på sina mackor samt standard mjölk att dricka. Nicco är laktos eller mjölkallergiker och kör med laktosfri mjölk (egentligen skulle hon ha haft mjölkfritt men den smakar så vedervärdigt så hon väljer denna istället) och givetvis mjölkfritt på mackan. Och sist är det mina grejer, jag har i hela mitt liv använt lättmjölk och på senare år har det fått bli lätta på mina smörgåsar.

Visst går det bra att vi har olika saker, största nackdelen är väl då man ska inhandla alltihop, eller då vi nu ska ut på vägarna igen, med bussen. Vi har ju inte världens största kylskåp i den utan man får välja noggrant vad som ska med.

Jag har funderat en del på det här med mjölk intolerans. Har det alltid funnits, varför, är det ärftligt och vad kan det vara som utlöser det?

Har ni tänkt på att förr i tiden så drack man mjölken direkt från kon, idag ska den pastöriseras innan och i till exempel lättmjölken, så tillsätts det vitaminer. Katter saknar något i kroppen som gör att dom inte tål ”vanlig” mjölk. Dom blir då dålig i magen (precis som laktosintoleranta människor blir), däremot kan dom dricka mjölken innan den blivit behandlad. Kan inte detta vara en orsak till varför vissa blir intoleranta?

Sen håller jag med Bert Karlsson, som var med på tv då det gällde skolmåltiderna och vad barn får för mat plus mjölk. Han tyckte att det var uruselt att vitaminer ska tillsättas i mjölken då det från början är meningen att dom vitaminerna ska komma från maten vi äter. Det är med andra ord ingen vitaminrik lunch som serveras på skolorna. Nog om detta.

Se här vad som dykt upp nere vid våran trapp, en sedan länge osynlig skrana som Nicco lämnat där innan värsta snön kom.

Men nu kan man snart dra fram den och då hamnar den i källaren och går en oviss framtid till mötes. Jag tror inte att hon kommer att vilja åka skrana nästa vinter, men men, man ska aldrig ta något för givet, hon kan komma att ändra sig.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: standardmjölk lättmjölk laktisfri mjölk Åke Nicco bussen kylskåp katter vitaminer pastöriserad Bert Karlsson skrana källaren vinter

Huvva, vilket jobb

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 08 april 2010 klockan 07:43,

Idag blir det en promenad i ensamhet. Kerstin och Janne ska åka till Innansjön och hälsa på ett par som bott här på gården för några år sedan, som förövrigt läser min blogg så: Hej hej på er, däruppe i Burträské!

Sen blir det träning och efter det så ska jag väl fortsätta mitt strävsamma arbete med att rensa i Niccos rum…puhhh, och fy för den lede. Hon vill inte ha kvar någonting och lämnar över det till mig att rensa och kasta. Vet ni hur svårt det är att få iväg saker som man vet vad det kostade, det är inget fel på dom och jag tror dessutom att hon kan komma att ångra sig en vacker dag. Men, nu ryker grejerna.

Så här såg det ut innan och jag ska ta en bild på hur det kommer att se ut då jag är klar.

Nu kastar jag inte allt, jag skänker dom vidare till grannar och andra som vill ha, det är ju bara bra om man vet att någon annan vill ha och använda sig av sakerna istället för att slänga dom åt räven.

Hittade även detta häfte med denna bild i.

Jodu Theresé, till och med Nicco såg att det var du, däremot var din pappa lite tveksam och undrade om det kunde stämma, men sedan förstod jag varför, han trodde att det var ett nytryckt häfte och han undrade väl varför man satt in en gammal bild där.

Ikväll är det återigen café kväll i lokalen och nu är det Birgitta som håller i fikat, så det är bara att skrapa ihop en näve småpengar och bege sig dit för att träffa grannarna och ta sig en kopp kaffe. Kan ju vara skönt att slippa koka en pava själv, någon gång.

Vi fick inte tag i någon startmotor i måndags, han hade ingen hemma men igår så fick vi åka ut på Teg och hämta hem den, så nu till helgen kan det börja hända saker. Jag började säga, imorse att nu är det ju bara tre månader kvar till Kubbe, men när jag tänkte efter på vad jag sa så insåg jag att det faktiskt bara är två månader kvar och det är inte mycket. Bussen ska ju också tas fram och vad vi bör fixa till den är minst två nya däck. Vi vill inte vakna upp på någon tävling och stå på fälgen. Kan ju också vara affär att köpa ett reservdäck till den, problemet är förvaringen av det, med Camaron därbak så är det inte mycket till övers. Något att klura vidare på.

Hoppas ni får en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Theresé Innansjön Kerstin Janne träna Birgitta Café grannar kaffe bussen Camaron startmotorn

Jag visste det, visste ni?

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 29 mars 2010 klockan 07:15,

Har ni någon gång tänkt på att man ibland…inte alla gånger men, ibland, vet, att det du är på väg att göra inte kommer att funka men lik förbenat så gör du det ändå?

Det händer mig någon gång så där med jämna mellanrum. Man ska till exempel bära tre tallrikar och tre glas fram till ett bord, dom tre tallrikarna känns lite obekvämt men bara för att slippa gå en extra gång så tar man dom i alla fall och man kan nästan se framför sig hur det kommer att sluta, en av tallrikarna kommer att glida iväg, men tjurig som man är så testar man och *tjopp*, så låg tallriken på golvet och man tänker…ibland säger man nog det högt också, det var precis det jag visste.

Nå, men när man nu säger att det var det man visste, varför gör man det då?

Sen kan det, otroligt nog, gå vägen också. Man klarar av dessa tre tallrikar och då känner man hur duktig man var och att man nog kan fixa fyra tallrikar nästa gång….hahahaha, jo tjena.

Vet hur det var då jag för första gången skulle prova att flippa en tunnpannkaka i stekpannan. Ni vet, sådär som dom gör på teven, för att det ska se proffsigt ut. Jag var så sugen på att testa och när man då stod där med stekpannan i högsta hugg så visste man ju inte riktigt hur man skulle knycka till med handleden för att få till själva flippen eller hur mycket man skulle ta i för att den skulle rotera i luften. Men det var faktiskt lättare än man hade trott. Ett hett tips dock, använd teflonpanna om någon nu ska testa, plättarna har annars en tendens att kunna fastna lite i botten på en vanlig stekpanna och då kan man fort räkna ut vad som kommer att hända…eller så tänker man, precis som jag skrev i början, det var ju precis det här jag visste.

Kort vecka i veckan och även nästa vecka blir bara en fyradagars, härligt. Inte för att vi ska göra något speciellt, kanske åka upp till Fredrika och kolla in isskulpturerna, men det är inget som vi bestämt. Jag gissar att Åke kanske ska börja skruva lite i Camaron också. Tänk, bara två månader kvar innan första tävlingen i Fällfors och innan dess bör både Camaro och buss vara redo för ny säsong. Det drar ihop sig!!! Hoppas på en bra dag för er alla, och att ni kommit ihåg att ända tiden.

Kommentarer: 0 Etiketter: tallrikar tunnpannkaka visste flippa stekpanna Åke Camaron bussen Camaro Fredrika Fällfors ny säsong

Busskorten

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 28 mars 2010 klockan 13:22,

Jag blev uppringd av en lite uppretad granne, i fredags. Hon ville att jag skulle skriva om systemet dom har på bussarna och hur det fungerar med plastkorten som man laddar med resor.

Nu åker ju inte jag själv buss, och har därför inte heller tagit reda på hur det funkar, men hon sa att hon har ett kort som hon vet är fyllt med resor, nu hade hon inte åkt på ett halvår-år och skulle ta en tur i fredags, då hade resorna blivit frysta eftersom det hade gått för lång tid. För att återaktivera resorna måste man då fylla på kortet igen med resor.

Det går säkert utmärkt för flera av bussåkarna men en som sällan använder sig av bussen, dom drabbas ju ganska rejält. En som åker bara en gång i halvåret men måste fylla på med tio resor vid varje tillfälle, sitter ju helt plötsligt med otaliga resor på sitt kort, som kanske aldrig kommer att bli upp åkta.

Nä, hon tycker det är skamligt och undrade om inte jag höll med om det. Jo, förvisso, svarade jag, men det är också en av anledningarna till varför jag inte åker buss, det är alldeles för krångligt. Det är nu inte hela orsaken, det finns fler anledningar till varför jag avstår.

Ett tips, dock, till er som inte åker så ofta, man kan ju tydligen åka på sitt kontokort och då behöver man aldrig fundera över hur många resor man har kvar eller om kortet blivit avaktiverat.

Kommentarer: 0 Etiketter: granne bussen busskortet avaktiverat resor fylla på kontokort tips kort

Formel 1

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 11 mars 2010 klockan 07:23,

Åke vaknade vid tvåtiden inatt och höll på få hjärtsnöjpen då mobilen signalerade för ett sms. Jag skickade nämligen ett sådant till honom för två dagar sedan och det kom fram först inatt.

Själv öppnade jag ögonen 3.30, och hörde en formel 1 bil, vråla i tv rummet. Det var min mobil som ville tala om att Åke fått sitt sms. Nice!

Det där formel 1 ljudet hade jag som ringsignal, för två år sedan. Vi for iväg på en semestertripp ner till Uppsala och hade stannat på en rastplats söder om Sundsvall, för att sova över där.

Klockan åtta på morgonen, puttade Åke mig i armen och tyckte att jag skulle vakna. Det var ett j-kla liv i bussen, men innan jag fattade att det var min mobil som ringde…jag hann tänka att det var då en jädrans trafik på E4:an, dom kör ju som galningar. Men det var ju bara bossen som ringde och hon hade dessutom glömt bort att vi hade åkt iväg på semester. Så kan det gå.

Apropå ljud i bussen. Sorry Åke, här kommer den. Vi var ju på tävling i Fällfors, och jag tror att det var för två somrar sedan. Vi hade lossat bilen, fällt ut markisen och gjort i ordning för morgondagens körning. Trötta men glada gick vi och lade oss. Vi låg och läste varsin bok då jag hör ett ljud jag känner igen…tranor. Jag ska precis putta till Åke och fråga om även han hör tranorna då jag inser att tranan är i bussen. Det var Åke som lät, ni vet, man kan ibland få sånt där pipljud från lungorna och det var precis det han hade. Vad jag skrattade och innan jag kunde berätta för både honom och Niccolina, vad det var som var så roligt.

Näpp, nu ska jag surfa vidare, önskar er alla en bra dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke sms mobil Formel 1 bussen Uppsala Sundsvall bossen trafik tranor Fällfors Niccolina surfa vidare

Herman och sen julklappsutdelning

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 31 december 2009 klockan 10:08,

Så här såg Herman ut då han kom till oss

och så här såg han ut efter tio dagar. Inte dumt!

Igår kom Theresé och Anders så efter middagen blev det en liten julklappsutdelning. Detta var en av sakerna jag fick av dom.

Aha tänkte jag då jag öppnade, dom tycker att jag ska ha egna verktyg till Camaron så jag kan hjälpa Åke då det är dags att meka. Lyfte bort den översta isoleringen och häpp, då såg det ut så här istället.

Coolt, jag ska ha dom i bussen, tyckte Theresé och det kan ju passa.

Fick även denna plåtskylt till vår samling. Det är sällan man ser något med just vår årsmodell, färg och striping på. Det enda som inte brukar stämma är att vi har hel kofångare. Men nu har hon lyckats hitta en som ser ut som våran. Den här skylten ser häftig ut.

Nu har Theresé uppdaterat min sida med gästboken så nu kan ni lämna ett avtryck där då ni kikat in, alltid kul med hälsningar :-D

Idag har vi inte planerat något speciellt, vi firar ju nyårsafton med midsommargänget + några andra, hemma hos Brälla och Lena, jag och Theresé ska fixa förrätten, men det blir en enkel men förhoppningsvis god sådan så det behöver vi inte lägga mer en massa tid på. Vi funderar bara på hur vi ska få dit allting, ta sparken, skranan, bilen eller lejenes en ko! Det får nog bli skranan om vi kan gräva fram den ur snön. Jennifer har nämligen lämnat den utanför dörren och där är det en meter snö, så vi hoppas att hon kommer ihåg rätt.

Nu önskar jag er ett riktigt Gott Nytt År och en mycket god fortsättning på det nya. Åke, Jennifer och resten av familjen önskar även detsamma.

Kommentarer: 0 Etiketter: Herman Theresé Anders Åke Jennifer midsommargänget gott nytt år sparken skranan lejenes en ko bussen Camaron

Syns du? Det gör jag.

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 10 oktober 2009 klockan 09:10,

Gick med Jennifer till scouterna i onsdags och satte på mig mina reflexband på armarna. Hon tog även på sig två stycken och då vi kom ut så frågade hon: Mamma, varför använder du reflexer egentligen?

Jo svarade jag, jag har själv kört bil i mörker och råkat ut för människor som inte har reflexer på sig och jag blir så fruktansvärt förbannad på dom så av den anledningen har jag dom på mig. Jag vet dessutom av egen erfarenhet att man tror sig vara så synlig fast i själva verket syns man knappt. Jag höll en gång för längesedan på att missa bussen då jag i min enfald trodde att det satt isydda reflexer på min jacka, vilket det inte gjorde, eller rättare sagt, det såg ut som reflexer men det var det inte. Tror att jag skrivit om detta tidigare men det kan tålas att upprepas.

Bussen kom körandes och passerar mig, jag hinner sätta ut en arm och chauffören lyckas få syn på mig och stannar bussen. Han säger då att han inte såg mig och att det vore önskvärt med reflexer. Nästa morgon hade jag letat upp alla reflexer vi hade hemma så jag såg mer eller mindre ut som en blinkande julgran där jag stod vid vägen men chauffören var jätteglad, nu syns du allt, sa han och log, tänk om alla kunde ha så, avslutade han och det var nog det som behövdes, någon som talade om att man faktiskt inte syns så bra som man tror, alla gånger.

Sen begriper jag mig inte heller på alla cyklister som envisas med att inte använda lysen, vad ser ni egentligen, i detta mörker? Jag ser er då knappt och gissa vad, jag flyttar mig inte en millimeter om det kommer en cykel utan lysen, nä då får allt ni maka på er, jag står nog stadigt på mina fötter men kör ni på mig så är det nog ni som åker i backen, bara så ni vet.

Så då fick man ge lite bannor också, känns bra så här på lördagsmorgonen :D

Åke har tänkt försöka sig på att laga tanken på Capricen idag, själv blir det promenad och kanske…bara kanske, att jag tar mig an tv rums fönstren så man kan se vad det är för väder ute, även i det rummet. Ha en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Reflexer cyklister mörker bannor bussen

Söndagen rullade på

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 28 september 2009 klockan 06:54,

Nu har vi vintrat bussen så nu är det förhoppningsvis ett bekymmer mindre. Fast med vintern i antågande så kommer vi att behöva en plats till camaron istället, och den ska helst vara såpass nära att man kan köra över den till verkstan då det ska mekas med den. Det blir tufft. Hittills har vi haft den i kallgaraget där vi bor men snart behöver Åke den platsen så han får tillgång till motorvärmaren. Hm…

Jag fick med mig Jennifer på en promenad runt Ja berget Igår kväll. Jag talade aldrig om för henne hur lång tid det tar att gå runt, för då hade hon nog aldrig hakat på. 1 timme och 5 minuter tog det, fast hon gick inte, hon hade med sig en sparkcykel, modell större. Vi började prata om björnar då vi var därinne i skogen och det var ju inte utan att man började fundera på om det skulle kunna dyka upp en sådan och hur man skulle göra om det hände. Fast jag försäkrade henne om att en frisk björn, aldrig skulle hoppa på oss utan den skulle hålla sig undan. Men vad vet man om friska eller sjuka björnar, no nada! Jaja, hem kom vi med ont i fötterna och kaffesugen. Åke hade en termos färdig så det var bara att spilla upp.

Var in en tvärsväng på Preem och frågade efter färgspray, han såg ut som ett frågetecken, ja färg sa jag, som man klottrar med, då fattade han men det var inget dom hade. Vart tusan får man tag i det då? Jennifer ska ha det till sparkcykeln, hade hon tänkt.

Idag flyger chefen till staterna, hon blir borta i 12 dagar, hon ringde en sista gång igår kväll och skulle ha hjälp med en del mail, sen frågade hon om det var något vi skulle vilja ha därifrån, ja sa jag, en ny bil kanske. Det lät väl inte som om det skulle kunna bli aktuellt men det var bara att ringa om vi kom på något som dom skulle kunna ta med sig därifrån. Vi får fundera.

Dags att få liv i Jennifer och frukost står på tur. Ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Bussen Åke termos björnar ja berget sparkcykel Jennifer Preem klottrar bil chefen

Mallorca!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 23 september 2009 klockan 06:53,

Satt ute på parkeringen klockan åtta igår kväll, det var mörkt, plaststolen kändes kall och det var blött på asfalten, och drack kaffe ur den medhavda termosen, tillsammans med Åke som förgäves, försökte få in lite luft i däcket.

Nu ska han ta med sig det till Vindeln så dom får öppna upp sk-ten och se hur det sr ut. Har firman i Uppsala inte bytt kappan som dom sa så känns det som om jag kommer att skicka dit ett paket med en hälsning, ingen glad hälsning heller. Helst utdelad av Sverker.

Då var det inte utan att man kunnat bli liiite avundsjuk på grannarna Kerstin och Janne, som äntligen fått tag i sin sista minutenresa och åker till Mallorca på fredag, hm...

Men ska jag vara riktigt ärlig så är utlandet inget som lockat mig, fick jag välja så åkte jag hellre vår buss runt Sverige än tillbringade en vecka på nåt varmt ställe. Men jag har ju också hört av andra att har man väl åkt, första gången, då är man såld. Så det är väl av den anledningen man inte känner något sug efter att åka...än.

Kommentarer: 0 Etiketter: Kerstin Janne Mallorca sista minuten resa däcket Sverker Uppsala bussen Åke termosen

Nu kommer den Theresé!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 06 september 2009 klockan 11:41,

Åkte iväg efter 14, kom hem strax efter 19, men med Dkw:n lastad och surrad i bussen.

Vi hann inte mer än någonstans mellan Brännland och Vännäsby, då Åke kom på att han glömt ta med munstycket till kompressorn, som skulle behövas för att pumpa upp däcken på bilen.

Vi chansade på att det andra munstycket skulle passa och fortsatte därför vår resa.

In till Åkes moster som bo där i Sunnanå, surrade med henne en stund, det är inte ofta vi är dit. Sista gången Jennifer följde med var väl för 4-5 år sedan, och dessförrinnan var en gågn då Theresé var med och Vivan skulle bjuda på fika och fram ur skafferiet tar hon en champis med den här gamla kapsylen som man drar runt kapsylen för att få upp den. Tyvärr hann vi inte stoppa henne för det hade ju nästan varit kul att ha en sådan oöppnad flaska kvar. Där var det minsann inte snack om något bäst- före- datum.

Munstycket passade förstås inte, utan vi skulle prova att åka in till Vännäs och kolla om det fanns att köpa ett på macken. Innan dess hann Åkes jobbar kompis, Tore, ringa, han råkar bo i Vännäs och Åke hade provat att ringa till honom före men utan att få ett svar och nu ringde han lite påpassligt upp och ja, han hade ett munstycke.

Åkte till honom och tog det han hade från garaget, Åke undrade om han ville hänga på till Sunnanå, och det gjorde han. Hahaha, skulle han ju bittert få ångra, han som skulle duscha och gå ut och ta en öl med sina vänner.

Här på baksidan skulle bilen ut

Ganska lågt under bussen

Här skulle bilen ut

Kollade in bilen och funderade ett tag vart handtaget var, man ska ju putta hela armstödet uppåt, ganska smart va?

Förste maskininsten Tore som kollar in att arbetet utförs på rätt sätt, sedan fick han sköta knappen till vinschen...vilken merit!

Munstycket passade inte, Åke gick och fick låna ett av grannen, putta ut Dkw:n i långgräset, det var inte så lätt, haka fast vinschen och Tore fick agera förste maskinist. Och hade det funnits en tävlingslysten snigel så lovar jag att den hade vunnit ett race mot vinschen, så sakta gick det men upp kom bilen till slut.

Vi tröstade Tore med att det inte skulle hinna bli så dyrt för honom på puben, då han inte skulle hinna dricka så många öl nu när det tog sån tid. Hem kom han ju till slut och så, även vi.

Så nu, Theresé, så får du bereda plats till din bil som kommer på fredag!

Ha det gött.

Kommentarer: 0 Etiketter: Dkw Vännäs maskinist Åke bussen ladan Tore grannen

Nybro Café och Expo

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 05 september 2009 klockan 11:23,

Vi som hade bestämt oss för att gå ut och gå, 10,30 igår, fast det kändes väldigt motigt i regnvädret så jag ringde upp Kerstin och frågade om vi skulle åka på Expo istället och om Birgitta och Laila skulle följa med så kunde vi ju ta en kaffe på Nybro Café, och det tyckte dom var ett ypperligt förslag. Alla tre matchade varandra med sina svarta jackor och lila tröjor och scarfar, jag var tvungen att fråga om dom ringt till varandra och frågat vad dom skulle ta på sig, men det nekade dom bestämt till.

Köpte lite ljus på expo, det kändes som om det kunde vara läge att få tända några stycken på kvällen, i detta regn och rusk.

Kerstin bjöd mig på fikat på Nybro, tackar så mycket för det, det smakade bra med en go´ bit till kaffet.

Det var nog 25 år sedan jag och Åke var på Nybro sist. Och jag har egentligen undrat varför vi aldrig åker dit, men jag tror att dom inte haft öppet på lördagarna förut, nu stod det då på dörren att dom har lördagsöppet så vi kanske åker dit och tar en kaffe någon helg här framöver.

Jag trodde att det skulle ha sett lite annorlunda ut där, lite mer gemytligt på något sätt. Som på ”gamla” Dungers i Malå, där dom förut hade röda galonklädda stolar med nitar på och med rundade ryggstöd. Idag har Dungers, bytt ägare flera gånger och nu ser det mera ut som en restaurang än ett gammalt fik, tråkigt tycker jag men det är ju upp till ägarna och vad dom vill ha. Och på Nybro var det allt dom gamla möblerna men dom var inte lika fräna som på andra ställen.

Nu har vi varit ute och lossat Camaron, det tog 25 minuter, först var Åke tvungen att starta upp bussen och flytta den några meter, lyfte av bakdörrarna för annars bygger dom på några centimetrar och då skrapar man upp sidan på bilen, ut med allt rat som ligger därbak, ta bort alla spännband och klossar, ut med bilen, starta upp den och in i garaget med den, kasta in alla saker i bussen igen som man kastat ut, på med dörrarna, vilket inte är så lätt då dom är både tung och hög, men nu har vi gjort det så många gånger att det nästan går på rutin. Jag sa att haka upp en skåpdörr hemma som bara väger nåt kilo, kan vara nog så svårt som det där.

Och nu är Åke på verkstaden och ska se om han kan få fast vinschen på något sätt så vi kan åka och hämta hem Dkw:n. Ni lär väl få veta hur det blev, imorgon. Ha en trevlig lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nybro café Expo camaron bussen garaget lossat Dungers ljus kaffe

Våga vägra betala tv licens

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 31 augusti 2009 klockan 07:40,

Nu är vi less på dom felaktiga väderprognoserna och Åke tyckte därför (och jag håller med) att någon ska straffas för det så varför inte radiotjänst, som sänder dyngan.

Så här såg markisen ut då vi vaknade.

Hela lördagens tävlande regnade bort. Vi hann besiktiga bilen och naturligtvis, självklart, inte förvånade nog, så lossnade backspegeln och lämnade ett stort hål i dörren.

Fast det var väl tur att den lossnade där och inte på banan.

Åke började skruva loss däcken, bromsoljan försvinner ju av någon anledning och vi upptäcker att bromsen på höger framdäck, tar inte alls. Kul att göra en burn out utan broms….nopp. Han får sitta vid bilen ganska länge men upptäcker till slut ett fel, bultarna eller skruvarna som sitter i bromsskivan är krokiga vilket gör att det slits ojämnt då man bromsar, han tar då en rak skruv från den andra sidan och då funkar det helt plötsligt. Nu ska det bytas ut på bägge sidorna men vi klarade oss på det bytet däruppe.

Vi städade bussen istället, på kvällen var det surströmmings ätande för dom som tycker om sånt, inte vi, men vi gick dit efter vi hade ätit vår delikata middag som inte bestod av något i fiskväg. Under Brällas markis var det ett stort gäng surströmmingsälskare som satt och surrade om ditt och datt.

Vi blev inte så långvariga, det tar på krafterna att bara sitta och vänta på att allt ska sätta igång och en hel dag i blöta är inte så spännande, man blir dusslun.

På söndagen var det utlovat 0% nederbörd, fast det sprack. Vi hann köra fram på plattan, bli framvinkade till burn out gropen då dog bilen. När jag skulle starta för att köra fram så gick aldrig bränslepumpen igång, jag försökte påkalla Åkes uppmärksamhet men han var upptagen med att skynda sig fram till gropen, jag fick igång bilen i alla fall men utan bränsletryck så funkar det inte många sekunder. Det är bara att rulla undan bilen.

Hinner gå 2 minuter sedan kommer regnet, det formligen bara öser ner, ET PRO klassen hinner inte köra klart utan Emilie Jonsson blir stående kvar på plattan. Vi blir bort rullade till Brällas buss där det blir felsökning. Åke tar till slut någonting hårt och smäller till pumpen och se, då startar den igen. Kör tillbaka till våran buss i väntan på att regnet ska upphöra.

Fortsättning följer imorgon….med bl.a bilder från bilarna som deltog.

Kommentarer: 0 Kategorier: Dragracing Etiketter: Våga vägra tv licens ET PRO plattan felsökning surströmming bränslepumpen bussen

En kort rök historia

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 23 augusti 2009 klockan 08:31,

Apropå gårdagens blogg som handlade lite om rökare känner jag att jag måste få berätta om min moster, hon bor uppe i Malå/Lapplands län och det är inte så stort samhälle. Detta hände för ca 25-30 år sedan.

Hon kom till sin läkare som sa med lite nedlåtande röst: nå hur var det nu med rökningen, röker du än?
-Ja, svarade min moster, det gör jag.
-Jamen herregud vad bra, får jag då låna en cigarett av dig innan jag kreverar. Sedan öppnade dom fönstret i mottagnings rummet och rökte på varsin cigg. Ja sa läkaren, nog vet jag att rökning inte är bra, men det är ju så farligt med mycket annat och någonting måste man få unna sig.

Nog hör man vilken skillnad det är på årtalen, nu och då. Dom visste nog inte så mycket på den tiden, i alla fall inte vad som kunde bli på sikt. Nu är det ju så med rökning att blir du någon gång sjuk, beroende på rökningen, så dröjer det trots allt ett antal år innan det händer. Du drabbas inte av lungcancer efter 1 år som rökare, och du får inte kol efter 5 år, men när du väl åker dit då är det allvarligt...tyvärr.

Ha en fin söndag, vi sitter i bussen, på väg hem från Malå, vi tog en rövare och åkte dit igår för att lämna lite saker.

Kommentarer: 0 Etiketter: Röker herregud läkare cigg bussen Malå

Mördarsniglar och projekt

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 15 augusti 2009 klockan 08:57,

Igår satt vi ute i omgångar, Ingrid, Inge-Gerd, Janne, Fred, Birgitta, Laila, sedan kom Stig, Gerd, Eleonor, Britt, and so on. Det pratades bl.a. om att låsa dörrarna och Inge-Gerd sa att hon gärna ville låsa med dubbla lås om hon var ensam och någon sa att om dom hade bott i skogen skulle dom ha en STOR hund som kunde vakta åt dom.

Jag sa att om man bodde i en skog skulle man bara sätta upp en skylt nere vid vägen: Varning för mördarsniglar! Och i bakgrunden kan man då höra musiken från filmen Hajen. Ingen skulle väl tordas komma upp dit då? Om inte annat kunde dom trampa på några stycken och halka omkull. Tycker att namnet mördarsniglar kan tolkas på olika sätt. Man skulle ju kunna uppfatta det som om dom larvade omkring och tog ihjäl människor.

Det finns ju lampor som tänds med rörelsedetektor, man skulle ju kunna göra en liknande sak men inte med lampor utan att en bandspelare sätter igång. Kanske en hund som börjar morra och sedan ett harklande och någon dörr som öppnas och stängs. Nog skulle man lägga benen på ryggen om man var där olovandes då.

Idag kommer nog Åke att ligga under bussen och försöka få till det som ska göras innan besiktningen, och jag får väl ställa mig på stegen och fortsätta sätta färg på taket så det blir klart innan hösten. Att ha buss är nästan som att ha en stuga, alltid något som ska göras.

Jennifer och hennes kompis Viktor har också kommit på ett projekt som dom skulle vilja ha gjort. En cykel som ser ut som en bil. Man sitter bredvid varandra och ska kunna trampa samtidigt. Det ska inte vara en cykelsadel dom sitter på utan en soffa. Ja, inte vet jag hur dom ska kunna åstadkomma något sådant utan hjälp från någon vuxen, och denna, någon vuxen, heter nog Åke. Tyvärr är agendan inte blank så vi får se om det kan påbörjas någonting eller om det kan bli ett pyssel i vinter. En sån sak är inte gjort på någon timme eller dag. Material behövs ju också.

Jaja, nu ska vi ta oss en äggmacka, det blir en bra start på dagen. Ha det gött!

Kommentarer: 0 Etiketter: Mördarsniglar projekt Åke bussen cykel skogen hund

Superlim under armarna

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 12 augusti 2009 klockan 07:12,

Vi lastade av camaron i förrgår och röjde lite i bussen. Den ska in på besiktning om drygt en vecka och det är lite saker som bör åtgärdas innan dess.

Där hittade jag då vårat "gamla" tanklock till bussen. Det var nämligen så att när vi köpte bussen så saknades tanklocket, därför använde vi först ett upp och nervänt kulskydd, eller vad det nu kallas, locket som man sätter på dragkulan för att skydda den. Sedan försvann det "locket" i tomma intet. Det ersattes med en konservburk i lagom storlek och det har funkat bra tills vi skulle tanka då förra gången. Jag/vi har alltid ställt burken/locket på bakdäcket när vi tankat och gjorde givetvis samma sak denna gång men glömde bort att sätta tillbaka det. Kom på det när vi åkt iväg så numer har vi en avskuren, 1½ liters flaska som lock. Nu återstår att se hur länge vi får behålla det sistnämnda tanklocket och vad vi kommer att ersätta det med om även det skulle försvinna.

När vi tankade sista gången så kunde jag inte låta bli att gå och kolla om jag skulle se burken, och det gjorde jag, så här ser en konservburk ut som blivit överkörd av en buss. Det var knappt att jag fick loss det från backen.

Från det ena till det andra.

Såg en reklamsnutt igår, på teven, där dom påstår att det finns en deo som gör håret mjukare och därför skulle det inte stickas under armarna när man rakat sig. Höö, sa jag, man kan väl lika gärna köpa sig en tub med superlim. Va, sa Åke, skulle man limma ihop armarna tänkte du? Nja, men om man strök fast håret så det låg slickat så satt det ju fast där sedan. Nä, det var nog ingen lysande idé, men när man städar här hemma så önskade man ibland att man kunde doppa ner katterna i en limburk så dom inte lossade så mycket päls. Jag har köpt en sån där klädvårds borste med sammet och det är en absolut nödvändighet för att få bort pälsen från teverums mattan. Men det är ett tufft jobb även när man har hjälpmedel.

2 hårbollar som ligger och drar sig.

Hårboll, jag???

Jaja, det är sånt man får ta då man har katter. Ha en bra dag!

ps, det är förövrigt Jennifer Lundmark Hällsten, som tagit dom 2 bilderna på katterna ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: Superlim katter camaro lossning bussen

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

klart.se