Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - centrum | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett centrum

Visa träffar från alla bloggar

Spännande, spännande

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 16 april 2013 klockan 09:40,

Sent omsider sitter jag nu här igen, vid datorn. Man skulle ju då kunna tänka sig att jag haft sovmorgon, men det stämde då ingenstans. Jag klev upp kvart i sju, matade Winstone, gick ut med honom, tvättade håret, fixade upp Nicco ur sängen (och det vill inte säga lite det), bakade muffins som hon tog med sig på jobbarsvängen, lagade middag till Åke och fixade hans lunchlåda till imorgon.

Och inte nog med det, sedan har jag också hunnit skjutsa upp Nicco och Winstone till Schenker, så sparade dom in lite tid som det annars tar att köra ner hit och sedan fortsätta till Vindeln. Kokat kaffe har jag också…mm.

Det var bastu igår och för första gången sedan vi införde bastu med triss, så gick vi plus. 25kr kostar ju lotten och vi fick ihop 36:- på oss var, efter skrapningen. Kerstin hade vinst igen… tror hon har vunnit alla gånger, och Birgitta drog också in 60:-, jodå.

När bastandet är över för denna säsongen har vi tänkt gå på typ, Mammas och äta. Och då är det ju upp till var och en vad man använder sina pengar till, en korv utan bröd, om man bara ska handla upp vad vi vunnit, eller så kostar man på, men då får man ta ur sina egna besparingar :)

Apropå besparingar… så är det väl det dom måste hålla på med däruppe på Ålidhem, där jag jobbar. Det är så fruktansvärt mycket vatten på gångbanorna, så för att vi ska ta oss upp på centrum, så är det bara planering som gäller, eller planering och planering, vi får ju ta det vart efter vi kommer och går.

Skulle vara kul att veta hur mycket längre, vi faktiskt får gå, för att ta oss fram, torrskodda och med chefen kvar i rullstolen. Jag sa på skämt, att det känns som om vi skulle kunna knyta fast en uppblåsbar båt, och sätta fast bakom elstolen, sedan skulle vi även ha med en livboj, för ingen vet ju hur det ser ut under vattennivån, är det en halvmeter djupt, är det ett hål någonstans som vi inte ser, och kommer elstolen i så fall att ta sig upp därifrån om man åker ner, många frågor och spännande är det.

Ännu mer spännande vore det också att få veta vad som rör sig i huvudet på folk som parkerar sina bilar framför ingångarna till husen… varför ställer man precis mitt i, så man varken kan gå förbi på höger eller vänster sida, betänk också att en el stol, tar lite mer plats.

Tror dom att dom är dom enda som är ute, det finns ingen som kan komma och ska förbi, deras tid betyder mer än någon annans, eller tänker dom bara inte? Retfullt är de då i alla fall.

Nåja, nog om detta, eftersom jag jobbar i eftermiddag så får jag med andra ord en spännande sådan. Och jag önskar er alla andra en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bastu Kertsim Birgitta triss Maria Lundmark Hällsten Nicco Åke Winstone muffins middag lunchlåda spännande el stol chefen vatten Ålidhem centrum

Så kan det gå!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 24 februari 2013 klockan 11:15,

Vi, jag och chefen skulle upp på centrum nu på förmiddagen, vi var först ute med hunden, gick hem och lämnade honom, jag gjorde ett svep inne i köket och då...

Blev det tvärnit! Min rem i jackan lindade sig ett varv runt kaveln hon har liggandes under mikron, och den högg tag i mig och tyckte att jag skulle stå kvar där.

Jaha du sa jag till chefen, som skrattade, då skulle du sett mig i morse också, då jag gick ut och satte på motorvärmaren, kommer in genom dörren, slår igen den och har då tänkt fortsätta gå, men samma sak igen, det blev tvärstopp, och denna gången berodde det på att skosnöret klämdes fast i dörren. Jojo, så kan det gå... eller stå stilla :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten chefen centrum hunden jackan skosnöret dörren kaveln

Dissad och osynlig

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 19 oktober 2012 klockan 06:23,

Jag färdigställde en smörgåstårta igår, på jobbet, och vi hade som en lugnare dag med lite pyssel hemma, ja, förutom en snabb sväng upp på centrum då, men…

När jag lagat middagen skickade jag ett sms till Nicco och undrade om hon skulle äta hemma eller, och i så fall vilken tid. Det gick två minuter så fick jag till svar: Jag är hemma!

Ehhh, ok, jag kunde inte annat än skratta, att jag missat att hon var hemma, jag hann säga till Åke att nu känner hon sig nog både dissad och osynlig, så fick jag ett till sms, innehållande följande figur :(

Jaja, jag tyckte nog ändå att det var värre då jag skjutsade hem henne i Camaron, från Wheels, för 1 år sedan, samma sak då, jag lagade middag och skickade ett sms och undrade vart tusan hon höll hus… samma svar då: Jag är hemma… ju. Och då hade jag ju ändå haft henne i bilen hem :)

Hehee… ja inte har det med åldern att göra, eller… mjae.

Satt uppe hos pappa igår kväll och det är fortfarande samma misär, då det gäller ljudnivån, dom borrar fram till halvsju på kvällarna, och han får ligga och ha hörselproppar på sig.

Han är en kämpe, vår pappa, och dom på avdelningen håller med, för dom förstår inte heller att han fortfarande är med oss. Utan vatten, dropp och mat i nio dagar och han fortsätter oförtrutet att ticka på. Han hade en väldigt god fysik, efter att ha jobbat i skogen sedan han var 18 år, och det är säkerligen av den anledningen han fortfarande hänger med.

Så tråkigt att det blev så här, och jag VET, helt säkert, och det sa jag också efter vi fått höra om alla skador han ådrog sig, att han kommer att fixa det här, helt säkert. Jag kunde inte se att han inte skulle klara sig, men det var innan, dom kom fram till att han har omfattande hjärnskador, som följd av hjärtstillestånden han fick då dom hämtade honom från olycksplatsen.

Sammalagt 45 minuter… och då förstår man vilka skador han nu inte kommer att överleva. Det är anledningen till varför det blev som det blev. Fruktansvärt orättvist och svårt att ta till sig, men det är fortfarande som det är, en del av livet, vissa drabbas, andra inte.

Uppe på NIVA är det då i alla fall underbar personal som gör allt för att han ska ha det så bra som möjligt, och det är fler av dom som NUS behöver, seriöst. Engagerade människor som bryr sig och som har hjärtat på rätt ställe… tack till er alla som lägger ner er själ i det ni gör!

Nu måste jag snabba på om jag ska ha frukost innan jobbet. Önskar er en fin fredag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Maria Lundmark Hällsten smörgåstårta hemma centrum osynlig Camaro Wheels middag sms pappa lasarettet NUS personal misär åldern

Har man tur, har man en...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 04 september 2012 klockan 06:07,

Det var inte tvärenkelt att åka på jobbet igår, när jag hade en bil som inte ville starta. Vad gör man då? Har man tur har man en man som man kan ringa, jag ringde Åke och frågade hur långt han hade kommit, han var redan uppe på sitt jobb men fick ta Jeepen och komma hem igen, kabla igång Buicken och sedan gjorde vi ett bilbyte, då han kan ha bilen på laddning under dagen vilket inte jag kan.

Jag blev bara 7 minuter sen, så det var ju ändå ganska snyggt jobbat tycker jag. Men jag har också funderat på hur jag ska göra den dagen bilen vägrar. Bussen går härifrån, en gång i timmen…och den åker tio minuter innan jag far på jobbet.

Taxi blir dyrt, är det på eftermiddagen jag jobbar kan man ju ha tur att hitta av och ringa till någon gammal granne som kan ha bilen startklar… men det gör jag inte kvart i sju på morgonen. Jaja, vi får hoppas att det inte händer igen.

Gårdagens arbete blev då lättsamt, då jag åkte från jobbet klockan elva för lunch ute på Scandic syd. Där fick vi lära känna våra arbetsgivare lite mer, och det small bara till så var klockan två. Hann hem 1½ timme och sedan var det bara att åka ut på jobbet igen för vidare promenad upp på centrum där vi gästade den lokala pizzerian som hade mer än bara pizza att bjuda på.

Men valet mellan entrecote, oxfilé, lasagne, sallader eller pastarätter, kändes inte lika lockande som en het, nybakad pizza. För hur ofta får man annars tillfälle att äta den så där, direkt från ugnen… inte ofta om du frågar mig. Det är hämtpizza som hunnit kallna rejält innan man är hemma och det är inte riktigt samma sak.

Lite rolig läsning var det i menyn också, där en av pizzorna innehöll hot sås, hm…ja sa jag då mina ögon föll på den, undrar just vad som hotar med den såsen. Ja, vi vet, man ska inte blanda engelska och svenska så där, det kan lätt missuppfattas, naturligtvis skulle det ha stått, hot sauce eller het sås, eller hur :)

Vi var klara vid halvsex så det gick ändå en hel dag till allt detta, så det är ju tur att man slutar två idag då. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: man Åke Maria Lundmark Hällsten Jeepen Buicken jobbet scandic syd hem centrum pizzeria oxfilé pastarätter hot sås het sås hot sauce ögon

Kung fu fighting

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 13 april 2012 klockan 07:32,

Men var det då fredag… igen, jo, det var det. Min bästa dag, i veckan, fråga mig inte varför. Kan ju ha att göra med att man klarat av ytterligare en vecka och att man snart gör helg.

Vi tog det bara lugnt på jobbet igår, med en promenad upp på centrum, det kändes fullt tillräckligt med tanke på hur det är i min hals, fy tusan, (skrev hon och kraxade våldsamt).

Jag har bokat in Åke på en hälsoundersökning, något han måste göra för att få behålla behörigheten på hans lastbils körkort. Jag vet inte hur ofta dom gör detta men säkert med några få års mellanrum, och det kan ju vara bra. Jag skrev specifikt och bad om en tid, sent på dagen eftersom han kör till Vindeln varje dag…

Det funkade ju jättebra, han fick en tid klockan 13.00. Undrar just varför man kan skriva in saker under övrigt, då det ändå aldrig görs som man vill? Dessutom skulle dom ha 750:-/halvtimme, har ni hört va. Och vad händer om undersökningen är klar på 20 minuter, blir det billigare då, och om det drar över fem minuter, hm. Ja, med den erfarenhet vi nu har av vad vi alltid åker på, så tillåt mig tvivla på att det blir billigare.

Just nu spelas ”Everybody was kung fu fighting” på radio Umeå, jag har alltid gillat den här låten, men den får mig också att se en svartklädd ninja som ramlar ner från ett träd, platt på magen, i en park i England någonstans, ett par som är ute och går, stannar upp och tittar på ninjan som plötsligt reser sig upp och springer och gömmer sig bakom ett träd samtidigt som han vevar på med sina armar.

Det var ett sånt där ”dolda” kameran program som det där visades i. Haha… faktiskt rätt så kul, och jag undrar mest vad det där paret tänkte.

Och med dom orden lämnar jag er åt era fredags nöjen och hoppas dom blir lika roliga som ni hade tänkt er.

Kommentarer: 0 Kategorier: Låtar på Youtube Etiketter: Radio Umeå kung fu fighting dolda kameran centrum ninja Maria Lundmark Hällsten

Vilken linslus

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 24 februari 2012 klockan 08:29,

Ja det var ju så klart, enda gången man inte satt klistrad vid tv:n då halv åtta hemma hos mig, skulle börja, utan jag missade dom första fem minuterna, då visades ju en kändis upp, eller möjligtvis en linslus :-)

Jag var ju hem till morsan igår och hon undrade om jag inte sett vem som var med i början på programmet. Nä, sa jag, jag missade början. Ja, Emma ringde då och undrade om du redan hade hunnit ringt, jag var nämligen där… på tv. Men jag vet inte vart det var eller när det skulle ha varit, så jag trodde inte riktigt på henne men Emma var påstridig, du stod där som ett fån, sa hon och du var den enda som hade den där röda jackan på dig. Jojo, det ord och inga visor det.

Sen hade morsan pratat med hennes kusin Eivor, och hon hade också sett henne, hon ville veta vem hon stod där och hängde med, på vasaplan. För det hade dom noterat att det var platsen för brottet. Mamma har fortfarande ingen aning, men så mycket vet hon, hon känner inte dom som stod bredvid, och det var bussen hon väntade på, sen hade hon aldrig sett till någon kamera, men vad gör väl det. Här står hon då, i sin röda jacka:

Jag kollade nämligen på tv4.se och hittade igen henne. Inte kunde man ta miste på att det var hon inte. Texten under var ju lite små lustig, dessutom ser det ut som om hon håller i en systemkasch, men där går hon fri, det vet jag nämligen att hon inte gör :-)

Idag blir det en liten träff med Helena uppe på centrum… Ålidhem, och då ska jag sedan passa på att köpa vårrulls degen däruppe, min är nämligen förbrukad, och inte bara det, jag fick ju ett nytt tips igår, på vad man kan göra med den. Rulla in potatismos i den och fritera den (steka i olja) och sedan servera den till kött eller dylikt. Kan ju vara kul att prova på något nytt någon gång.

Näpp, nu ska jag ta mig en frukost och sedan får vi se vad det blir, och om det blir något innan jag åker iväg. Önskar er alla en riktigt trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: halv åtta hemma hos mig mamma Emma kusin Eivor vasaplan kamera fån röda jackan centrum Helena Ålidhem vårrulls deg potatismos fritera

Brrrr...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 03 februari 2012 klockan 08:40,

Jag hade inte ens noterat hur kallt det var ute igår, mamma ringde och efter ett tag nämnde hon att dom hade 17 minusgrader, då vaknade jag till och gick och kikade, 18 hade vi. Men vad var då det, jämfört med dagens -22. Åke hade då kallare i alla fall, igår, med -26 på vissa ställen, vilken tur att vintern snart är slut.

Jag blev bjuden på lunch igår, hos Helena, lika trevligt som alltid och vi har så mycket att prata om. Tiden flög fram och det kändes som en halvtimme hade passerat då jag var tvungen att åka på jobbet.

Där blev det promenad upp på centrum där det skulle handlas ingredienser till dagens bullbak, nu jobbar ju inte jag idag, så det faller på någon annans lott att göra.

Nu ska jag återgälda det där spegelvända brevet jag fick, jag har skrivit ett svar… spegelvänt:

Konstigt i alla fall, att det faller sig snudd på, mer naturligt att skriva den där vägen än åt det rätta hållet. Det flyter på mycket bättre, och framför allt… då slipper man också dra ut bläcket med hela handen :)

Idag vet jag inte vad det blir, vi får se ” sa blinda Sara”, så såg hon. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: mamma Åke -26 Helena jobbet centrum spegelvänt brevet hållet Sara

Ambulerande discobil

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 20 januari 2012 klockan 07:25,

Det var verkligen cirkus igår, med Jeepen… eller man kanske skulle kunna kalla det för ambulerande disco. Bilen indikerar att bakdörren är öppen, fast den inte är det och det hjälper inte heller att jag säger det till bilen. –LÄGG NER NU, dörren är stängd. Men inte då, den blinkar och har sig.

Jag hade då tur att den höll sig mörklagd under tiden jag jobbade, och jag hann faktiskt tänka att den kanske gett sig för den här gången då jag åkte hem, men när jag passerat under E4:a bron, så satte den igång. Undrar just vad mötande och bakomliggande bilar tänkte… att jag satt och lekte med inne belysningsknappen, eller? Den flaschade, blinkade och pep, jätteroligt!

Och ingen kan ju ha gått miste om all snö vi fått, men egentligen, kolla in höjden på vårt staket:

Gör man det så inser man att det faktiskt inte är så jättemycket, men det ser mycket ut då dom inte kör undan drivorna utan bara puttar upp snön så långt dom kan, och snart kan dom inte det längre, för det kommer att rasa ner på vägen igen.

Chefen skulle upp på centrum igår eftermiddag, det var också spännande. Det första vi gjorde var att köra ner elstolen i en grop (brunnen ligger därunder), och det vart absolut tvärnit. Sedan körde vi fast i uppförsbacken, och slutligen, två meter innan ingången till centrum där vi körde fast för tredje gången och då var det tur att det kom förbi en tjej som hjälpte till att putta lös stolen, den slirade bara och satt fast som gjuten i cement.

På vägen hem, höll ”stortraktorn” på att ploga, när vi närmade oss den, så stannade han av, öppnade dörren och frågade vilket nummer vi skulle på, så skulle han röja väg till oss, det var ju otroligt snällt av honom, och detta trots att han var tre timmar sen, sa han. Nu behövde han inte hjälpa oss, vi hade ju tagit oss ut därifrån, så nog klarade vi oss tillbaka, men tanken var ju god.

Nu kan jag inte annat än längta till ikväll, då man kommit sig hem och får njuta av helgen, hoppas att det klarnar upp till imorgon så man slipper det här snöandet, och kanske återigen kan skymta någonting blått däruppe. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Jeepen disco bakdörr indikerar centrum "stortraktorn" elstolen E4:a bron snö ploga

Tjopptjopp var det gjort

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 23 december 2011 klockan 08:23,

Så var det en dag kvar… innan dopp i grytan. Känns otroligt skönt att vi ska vara hemma och fira våran första jul i huset. Fast inte i den rätta bemärkelsen. Vi har ju firat jul här förut, men då var det inte vi som bodde här.

Det blir lättsamt, bara jag, Åke, Nicco och Rickard (Niccos kille) skulle titta förbi. Kanske vi lägger lite pussel, som vi letat fram, spelar lite kort, kollar Kalle Anka, för det är det några år sedan vi faktiskt gjorde. Äter julbord, och bara är.

Med tanke på vad som komma skall, under nästa vecka, så kan vi behöva en lite lugnare jul :-)

Då är det nämligen bestämt att nyåret ska firas in här, med hela gänget från Lundalogén, och Theresé, Anders och Sally dyker ju upp på torsdag nästa vecka. Det kommer väl att krävas lite planering men annars brukar ju allt flyta på, vi är ju många som kan vara med och hjälpa till.

Igår var jag ju till Anticimex, och han hade klurat lite på det där med pulvret som skulle strös ut i skorstenen och kommit fram till att det kanske inte var så smart. Då krävs det nämligen att spindlarna ska gå på pulvret och sedan slicka sig om tassarna eller vad dom nu kallas på en spindel (fötter, klövar, fossingar etc), och det kanske inte är så troligt, att dom hoppar längst ner i skorstenen för att klampa runt i det där och sedan vandra uppåt igen.

Dessutom, och det tänkte ni väl aldrig på, så blir det ännu mer synd om han som brukar komma in den vägen på julafton :-)

Nä, han tipsade om en spray som skulle hes runt listerna, den är luktfri och man behöver bara hålla sig undan i en timme, så det går ju bra. Och sedan köpte jag en ”direktspray”, som ska sprutas direkt på kräken, om dom anfaller… typ.

Sedan gjorde jag en lov inne på Coop, Bo-Lage fick klara sig själv, jag räknade ut att jag ändå skulle vara tvungen att handla inför nyår, så då kan jag ta det till veckan istället. Jag gick över på Sigge Boy och införskaffade lotter till uppesittarkvällen ikväll, även om jag jobbar till nio så hinner jag ju vara med, det skulle ju pågå till midnatt.

När jag stod där vid disken så spanade jag in vart lotterna kunde vara, läste på en lapp att en julskinka skulle ingå vid köp av dessa lotter jag var ute efter. Cool, tänkte jag, men blev strax varse att det inte var en julskinka man skulle få, utan en julskiva… så kan det gå, om inte glasögonen är på.

På jobbet skulle det kokas kola, läggas in gurka, griljera skinka och göras en sväng upp på centrum, så tjopptjopp så hade den dagen gått, puh… mycket intensivt jobbpass, men fort gick det.

Idag hade jag bara tänkt vara hemma och filosofera, innan jag ska iväg på jobbet, fast jag undrar jag, om det kommer att hända, nog är det alltid något som ska göras. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: dopp i grytan jul jag Åke Nicco Rickard pussel Kalle Anka nyår huset Lundalogén gänget Theresé Anders Sally jobbet gurka griljera skinka centrum tjopptjopp filosofera

Sitter och väntar...och väntar

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 20 september 2011 klockan 08:54,

Jag sitter och väntar på att bli uppringd från vårdcentralen, eller rättare sagt Dragonens hälsocentral. Ehhh, eller Dragonens hälsocentrum, jag vet inte vad dom ska kallas, om man söker på nätet hittar man inget på hälsocentrum, men på byggnaden är det just det som står. Inte underligt att man kan bli smått förvirrad.

Nå, jag har fortfarande kvar den där grejen på hornhinnan och nu är jag less. Nu får dom tala om vad det är och om det finns nåt att göra åt det.

Vi var ju till Bygdeå i söndags, dom hade en loppis där på lucky eight klubben. Jag fick sitta och blunda hela resan dit, så fort jag öppnade ögonen så rann det tårar och gjorde ont. Jag kunde inte ens se med det ”friska” ögat. Jag kan heller inte läsa texten på tv med vänsterögat, inte ens med glasögonen på, då är det illa.

Jag får som en snedvriden syn. Vi körde upp bussen igår kväll, på bromsservice. Och jag körde naturligtvis bil och Åke bussen. I det mörkret och regnet så såg jag knappt var jag hade dikeskanten, det gick som bättre att sitta och blunda…med ett öga :-)

Åke har ju besiktat bussen och den gick, trots allt beröm vi fått för den, inte igenom. Dåliga bromsar, och för att få det riktigt gjort så lämnar vi i den. Man kan ju bara gissa vilken tid det tar att ens få lös ett däck, och inte ha alla saker man behöver. Sen är det snart dags att köra bort den för vinterförvaring. Vi ska också få ställa dit Buicken, och det var ju bra.

Nicco har tagit hål i örat…igen. Nu kom hon ner och visade hur det såg ut och sa att hon tabbat sig lite, det blev ett för stort mellanrum, mellan hålen. Jag skrattade och sa, lilla du, näsan och öronen är det enda som fortsätter att växa hela livet, så när du är uppe i 50 års åldern, då kan du ta ett hål emellan dom där två :-) Ja, svarade hon, du har ju 8 hål och jag kan bara ha 5, alltså får jag vänta tills jag är lika gammal som du, då kan jag ha 10 hål.

Japp, så är det…eller åtminstone kunde man önska att det var så. Jag fattar inte varför hon ska ha så bråttom att ta hål, det finns också en viss risk att man ångrar sig.

Nåja, nu önskar jag er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Dragonens hälsocentral nätet centrum ögat lucky eight Bygdeå loppis Buicken bussen bromsservice Nicco hål i örat näsan 50 års åldern

tvi vale vilken stank!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 23 juli 2011 klockan 08:10,

Undrar om det finns en speciellt växtkraft på Ålidhem, det är ju inte bara Chefens gurkor som är som schabrak, denna ampel hänger vid en ingång på väg upp på centrum:

Jag har då aldrig i mitt liv skådat något liknande. Apropå växter och sånt, på den tiden Åke bodde hemma, närmare bestämt här i huset och exakt i detta rum där jag nu sitter, så hade han, i ett glas, med vatten, ett gäng ärtor.

Dessa skulle på något sätt svälla eller få utväxter av något slag och han gick i väntans tider, på att något skulle inträffa. Tiden gick och glaset med ärtorna glömdes bort. Men så en dag, fick han främmande, en kille som aldrig varit till honom förut, och han gick en liten rundtur i Åkes rum och snubblade så över glaset. Han lyfte upp det, skakade lite lätt på det och undrade vad det var, sedan ställde han tillbaka glaset och det glömdes bort…igen.

Men när killen gått så spred sig en obehaglig doft, inte bara i Åkes rum utan i hela huset. Elsie, svärmora, undrade lite surt över vad det var för konstig kille han haft hem, som luktade på detta viset. Soppåsar tömdes och jakten på det som stank så illa, fortsatte i flera dagar. Men till slut så, efter många ojanden, frågetecken och snifffande, så fann dom orsaken, det var ju givetvis glaset med ärtorna. Hade dom fått stå orörda hade dom förmodligen inte börjat stinka, och nu hade den stackars kille satt hela alltet i rörelse, om han bara visste vad han orsakat.

Den killen, stod här utanför staketet i går kväll och Åke pratade lite tvärt med honom, sedan berättade han denna lilla episod för mig. Jag skrattade gott, och kunde riktigt se framför mig hur Elsie rynkade på näsan och hur hon öst bannor över den oskyldiga killens lv och leverne. Tur att dom hittade den riktiga boven :-)

Nu ska jag ut och dricka kaffe med min man, ha det gott, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ålidhem centrum Chefen gurkor växter ampel ärtor killen Åke Elsie hygien doft stank huset staketet

tjurskallig

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 06 januari 2010 klockan 10:49,

Gick och tränade igår, man får inte lämna det för länge och nu är den goda tiden förbi och vardagen är åter här. På söndag ska jag hämta Kerstin och Janne på flyget, dom är ju i Mexiko och roar sig. Undrar om dom är lyckligt ovetandes om all snö som kommit här eller om dom redan hunnit få information om det och bestämmer sig för att stanna kvar i typ…3 månader till. Det lär jag ju i såna fall märka då jag åker ut till flyget :-)

Satt precis och åt frukost och vi pratade om alla gallerior som finns nere på stan. Ja, jag vet, man ska inte säga stan utan det heter egentligen centrum, men för mig kommer det alltid att vara stan. Precis som Epa, Tempo, Domus, postgången etc. jag vet inte namnen på alla gallerior som finns därnere och för att jag ska veta vart jag är eller vart någon annan ska, så kommer jag att fortsätta säga dessa namn.

Till mitt försvar ska jag säga att jag är på stan så sällan, kanske en till två gånger i halvåret och då är jag där för att jag har ett ärende dit. Av den anledningen ids jag inte memorera vad alla nya ställen heter. Ok, nya var väl kanske att ta i, jag förstår väl att många av dom, funnits där i evigheter, men för en som är där så få gånger så känns allt nytt.

Jag föredrar stormarknaderna istället, där finns i princip allt, som då jag är ute efter och det blir lite mer spridning på alla människor.

Idag ska jag nog ut på en promenad i kylan, men det går ju bra då man är medveten om den. Inte som ifjol, då det var -20gr och jag hade varit ut och handlat, sen hade jag tvättstugan och det var ett springande fram och tillbaka, jag skulle sedan ut och gå och tyckte det var så j-kla varmt (förmodligen för allt jag sjåade med och jag hade ytterkläderna på mig).

Jag knatade iväg och kom inte längre än till Preem, 300 meter nedanför vår gård, då jag kände att jag nog skulle ha satt på mig någonting under jeansen. Men som ni vet så är det alltid jättejobbigt att sno om tillbaka, så jag tänkte att då får jag väl gå fortare då, så jag håller mig värmen.

När jag kom upp på bron, borta vid umestan så blåste det vindar och mina ben höll på pinas ihjäl och jag tänkte att det var då tur att jag tog med mobilen om jag skulle måsta ringa till Åke och han fick komma och hämta upp mig med bilen, men fortsätta, skulle jag. *tjurskalle*

Genom umestan i blåsten och jag fick nog uppleva vad alla som fryser ihjäl, upplever innan dom vandrar vidare. Jag väntade bara på den sköna värmen som alla säger, kommer, då döden närmar sig, men värmen infann sig aldrig. Jag fick minsann plågas hela vägen runt, 45 minuters promenaden var ingen hit och skulle jag ännu en gång komma på mig själv med att ha för lite kläder på mig så kommer jag att gå tillbaka och klä på mig mer innan jag fortsätter.

Ni får ha en bra trettondag och ladda upp för dom kommande två arbetsdagarna innan helgen är här igen.

Kommentarer: 0 Etiketter: Mexiko Kerstin Janne flyget snön umestan gallerior Epa Tempo Domus postgången stan centrum Åke mobilen *tjurskalle*

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv