Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett choklad
Visa träffar från alla bloggar

Bugg för hela slanten

 

Skrev ju om glass igår och kom osökt att tänka på min önskan då jag var i 8-9 årsåldern, om att få en alldeles egen, maräng cup. Ni vet, nästan som en glasstårta, stor sak med choklad och maräng i.
Den kostade enligt dårvarande kurs, 5:-, och det var precis vad jag hade i lördagspeng, så, efter noga planering och beräkningar så gjorde jag slag i saken och brände iväg hela veckopengen på denna glass.
Jag tyckte att det var värt det, för stunden, men som med allting annat så när den var slut, så grämde man sig över att man köpt en glass istället för godis.
En annan gång köpte jag bugg för hela slanten… fick gå och tugga tuggummi hela dagen, och tyckte att jag gjort världens bästa lördagspengs köp, tills jag fick se vad alla andra hade i sina påsar, och så fick jag återigen vänta en heeel vecka innan nästa köp.
På den tiden, bör det ju också tilläggas, så fick man en hel påse full, med godis, för sina 5:-, även buggen jag köpte, blev en full sådan, nu var ju inte påsarna i samma storlek som idag, och det är väl lite synd, för idag uppskattar du ju inte godis på samma sätt som då, nu finns det ju runt omkring hela tiden och det spelar ingen roll om det är lördag, söndag eller onsdag.
Jag då i alla fall varit utan godis nu i 4 veckor… inga problem överhuvudtaget, har tagit 3 choklad bitar av en lchf kaka, som jag köpt på Coop, men är väl inte speciellt impad över den, choklad som choklad.
Näpp, nu måste jag lägga på en rem, börjar ju jobba om 50 minuter och har lite ogjort än. Ha en fin söndag, allihop!

Jag elak....???

 

Tre pappor att fira igår, vi började med Åke, han som tycker om den allra vanligaste mjölkchokladen, fick sig en rejäl bit, närmare bestämt 2 kilo:
 
Innan lunch så åkte vi till kyrkogården för att leta rätt på det boendet som kommer att bli vårat sista, nu hittade vi igen familjegraven som vi missade förra helgen. Detta är ju en toppen plats, central och bra och den skulle till och med vara med älvsutsikt om man hade fått lega över jord :-) Nu är ju det lite makabert så det funkar ju inte.
 
Efter lunch, upp på Mariehem till min pappa, lillasyster Emma var också där. Till honom hade jag köpt en liten choklad kaka (han älskar nämligen också choklad) och en bok om insekter. Han och mamma har flertalet böcker om fåglar så nu kan han ju lära sig lite om fågelmaten också.
 
I boken fanns allt från kvalster till stora spindlar och apropå spindlar så kommer jag ihåg en liten incident uppe i våran stuga. På den tiden tillhörde stugan min farbror, och jag och min kusin Anna skulle sova över i den. Denna stuga var inte mer tät då, än var den är idag och håller därför inte småkryp och andra saker utanför dörren, den är säkert Sveriges mest insektsrika stuga.
 
Nå, vi hade bäddat ut bäddsoffan i storrummet, jag låg och läste en bok och Anna hade slocknat, liggandes på rygg. Då ser jag plötsligt en relativt stor spindel, komma nedhasande via hans livlina. Den är exakt rakt ovanför Annas ansikte, och jag kan inte låta bli…Hallå Anna, titta säger jag, samtidigt som jag rycker henne i armen, hon öppnar sina blå och stirrar rätt in i spindeln som hänger där, vilket hon inte gillade speciellt mycket. När hon kippat efter andan en stund så tar jag min bok och håller den öppen runt spindelkroppen och smäller igen den som en råttfälla (eller förhållandevis ganska likt diskmaskinen som nafsade Åke i fingret). Och sedan skrattar jag gott åt mitt lilla påhitt…men det gör inte Anna, som tyckte att jag var liiite elak…mot henne alltså.
 
Kvällen avslutades sedan hos svärfar, vi bjöd på kaffe och bullar och satt och pratade en stund.
 
Näpp, nu får jag önska er en fin måndag, själv jobbar jag idag och imorgon och är sedan ledig två dagar, härligt.
 
 

Bräntis is best, fuck the rest!

Över en kopp varmchoklad, igår kväll så diskuterades att barns idéer, oftast inte tas på allvar. Nicco tycker att dom ibland dumförklaras av äldre och deras tankar inte räknas. Men sen, om det trots allt är en bra idé så får dom ingen kredit för det.

Ja, det kan ju vara så, ibland, och det kan också vara så att det är på det sättet det känns men många gånger kanske inte idéerna är genomförbara för dom har inte förmågan att kunna se vad som skulle kunna hända längre fram, om det skulle gå igenom.
 
Men jag känner igen det där tänket. Jag berättade för henne vad jag ställde till med då jag gick i sjuan. Jag var stationerad på Bräntbergsskolan där jag gick sjuan, åttan och nian. I sjunde klass fick alla som ville, rita en teckning som sedan hängdes upp till allmän beskådning och alla elever samt lärare fick rösta på dom. Vinnaren, teckningen med flest röster, skulle få bli trycket till våra nya skoltröjor.
 
Klart man ställde upp. Jag ritade en hand med långfingret uppe, det tror jag att ni, dom flesta vet hur det ser ut, ”att ge någon fingret”, ovanför skrev jag texten: Bräntis is best, och under handen: Fuck the rest.
 
Ehhhh, nu vet inte jag vad jag tänkte egentligen, att det såg fränt ut och var lite kaxigt sådär. Vår mattelärare, en mycket sympatisk herre, kom in i rummet där alla teckningar hängde, tittade sig omkring och fick syn på min teckning, ja, sa han, jag vet inte vad det betyder men jag röstar på den. Tror ni jag var lycklig, att han la sin röst på den, var ju hur coolt som helst.
 
Nå, efter alla röster var räknade så framkom det att min teckning vann. Jag var överlycklig och dessutom skulle vinnaren få sin tröja gratis. Tror ni att det gick som beräknat? Nejnej…Maria blev nerkallad till en sur rektor, hon slängde upp teckningen på bordet och undrade vad den betydde. Ehhhh…typ Bräntis är bäst, strunta i alla andra, sa jag och visste inte riktigt hur jag annars skulle förklara den.
 
Ja sa hon, vi har blivit uppringda av massor med upprörda föräldrar och det begriper du väl att den här kan vi inte använda till tröjorna. Så tog hon min teckning och samtalet var över. Jag fick inte ens behålla den. Snacka om att känna sig överkörd. Nog förstår jag idag av vilken anledning den inte fick bli en skoltröja men, varför hängdes den ens upp i rummet, jag skulle väl ha blivit stoppad mycket tidigare, det var inte heller någon hemlighet, vad jag höll på at rita för någonting.
 
Så jag förstår hur Niccolina kan känna det ibland, att ingen lyssnar eller bryr sig, men många gånger är det precis vad man gör men det misstolkas. Med åldern förstår man sedan hur det låg till, synd bara att det tar ett tag innan man kommer sig dit.
 
Ha en underbar fredag!

Choklad är bättre än ost enligt...

Möss tycker bättre om smaken av choklad än ost

Men det är lite kladdigare att få fast i råttfällan

Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag