Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - farsan | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett farsan

Visa träffar från alla bloggar

Dom såg oss inte

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 16 september 2011 klockan 08:27,

Vi kom fram till stugan runt halvtio, Emma (lillsyrran) och Johan, hennes sambo, hade precis kommit hit stunden före oss. Mamma hade sagt till Johan då vi dök upp, att dom ju måste ha kört om oss på vägen upp, men det hade dom inte.

Vi klurade ut att dom svängt av i Vormsele, den vägen är närmare men aningens sämre, och där kom dom förbi oss.

Jag kunde ju inte låta bli att säga till dom, då dom kom upp för kvällsfika i storstugan, att ni måste ju vara blind, såg ni inte när ni passerade oss? Dom såg ut som två stora frågetecken. Vart då? Körde vi förbi er, nääää....

Jooo...sa jag, hur kan ni missa en stor jädrans buss mitt på vägen. Ja, till slut var Åke barmhärtig och sa att jag bara ljög, och då såg Johan lättad ut, han kunde sluta fundera på vart tusan dom skulle ha kört om en buss, efter en väg som det knappt kör en bil på, ens på dagtid :-)

Vet ni hur skönt det är att vakna upp i en buss och det är jätte varmt och skönt i sängen och sticker du ut foten så fryser du? Finns inget bättre, men nu har vi kravlat oss upp, Åke är redan ute och ínandas frisk luft (röker), jag har kokat kaffe och farsan sitter och kör runt med traktorn, fråga mig inte vad han sysslar med.

Ni får ha en fin dag! Här lyser i alla fall solen även fast dagen i sig, inte kommer att bli så rolig, med begravning på agendan.

Kommentarer: 0 Etiketter: Johan Emma mamma Vormsele buss farsan traktorn Åke

Benen rätt upp i vädret

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 03 januari 2011 klockan 07:10,

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där. Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.

Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.

Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.

Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.

Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.

Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.

Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Kommentarer: 0 Etiketter: Norum morsan farsan Emma Johan katten Benny Theresé Anders Sally Nicco Åke Tex nyåker älg Malå bilen Järlåsa

Högkants stekta ägg

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 02 januari 2011 klockan 09:03,

Snacka om en såsar dag igår, men jag tycks känna igen att det brukar vara det…så där dagen efter nyårsafton. Familjen Brändström/Franck hade pratat ihop sig med familjen Hällsten/Söderberg och bestämt att vi skulle ut och käka middag någonstans igår kväll. Det blev en liten genomsökning av restauranger som skulle ha öppet, på nyårsdagen, och vi hittade till slut några få, som hade det. Det blev All Star, för vår del, Åke och jag beställde in en entrecote och jag tror att det var den godaste köttbiten jag har ätit genom alla tider…eller så var det för att det var precis vad som var tänkt just för den kvällen.

Ni vet, det är ju precis samma sak om någon frågar vad ens favorit mat är för något, ja det beror sig alldeles på vad det är för dag och vad man känns vara sugen på.

Kom att tänka på en sak som en jobbar kompis till mig berättade en dag. Han och en kompis hade varit in på ett hak där dom beställde pytt i panna och ägg, väntan blev lång och folk som kom in efter dom fick mat före. Han satt där och retade upp sig mer och mer och till slut hade han fått nog, han gav kocken en liten utskällning och undrade hur j-kla lång tid det skulle kunna ta att fixa fram den där pytten, kocken var lika sur han, och ville väl först inte riktigt erkänna att han glömt bort dom, men han var tvungen att bita i det sura äpplet. Ja, sa jobbarkompisen, nu vill jag ha pytten på fem röda och äggen ska vara stekt på högkant!!! Kocken vände på klacken och försvann ut i köket, det var alldeles tyst under några sekunder, sen kom han utdundrandes genom dörren med stekspaden i högsta hugg, du sa han, då får du steka äggen själv. Haha…kan man ju just tänka sig, vem skulle fixa högkants stekta ägg?

Jag och Theresé var ju på Hp:s igår och då vi passerade Sigge Boy så kom jag helt plötsligt på att jag inte köpt en julklapp till farsan än, mamma är klar men inte han, hm, dom kanske ha något härinne sa jag och så gick vi in. Snacka om att vara optimistisk då man trodde sig kunna hitta något klurigt inne på en liten spelkiosk som bara har godis, tips, lotter och tidningar, men se, en knäpp grej hade dom, en kalender som är väldigt kufisk, här ska ni få se två av månaderna:

Nu önskar jag er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Familjen Brändström/Franck Hällsten/Söderberg All Star Entrecote favorit pytt i panna stekt ägg kalender farsan mamma julklapp

"Ny chefen" och "gammbossen"

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 13 november 2010 klockan 08:08,

Det bör väl vara en typisk arbetsskada då man kliver upp strax efter klockan sju…en lördagsmorgon och man har inget jobb som väntar? Men, man får se det fån den ljusa sidan, dagen blir längre och man hinner förhoppningsvis göra lite mer.

Igår ville ”ny chefen” åka och hälsa på sin syster, så vi tog en liten busstripp dit, var tillbaka först efter halvsex så fredagen blev kort och intensiv.

När jag kom hem så kollade jag mejlen och hade fått ett klipp från ”gammbossen”, hon hade haft en föreläsning i glashuset igår och det var en inspelning från denna. Skickade ett sms till henne och frågade om jag fick lägga ut det på bloggen…det tog två röda, så ringde hon upp och skrek: NEJ NEJ NEJ!!! Det fick inte visas upp. Haha, sa jag, vilket fint utpressningsmedel, bloggen plötsligt blev, hm..ska tänka ut vad man skulle kunna tänkas vilja ha i julklapp :-)

Nä, du kan vara lugn Annika, jag kan visserligen vara knepig ibland men så dum skulle jag aldrig vara. Men du hade i alla fall åhörare, Nicco var en av dom, hon kände igen din röst då hon passerade och tvärnitade för att kolla in om det var samma person som hon misstänkte att det var, och se, det var det.

Idag ska vi åka till Norum och parkera om bussen, den blev inte ställd på plätten där den skulle stå över vintern, farsan höll nämligen på med ett litet projekt just där, han ska bygga nåt fler förvaringsutrymme precis där vi brukar stå, men nu var han färdig för i vinter så då kan vi flytta på den och slänga över en pressening. Så nu är det bara att hålla en tumme för att bussen startar utan problem.

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: syster "ny chefen" "gammbossen" Annika julklapp bloggen Norum bussen farsan

Gyllene måsen

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 24 oktober 2010 klockan 08:56,

Theresé talade om att min bror skrivit på ansiktsboken, att dom var ute och åt en fin middag på en respektabel restaurang, hon kommenterade då och frågade om det inte dög lika gott med amerikansk buffé på gyllene måsen.

När hon sa detta till mig så undrade jag givetvis vad gyllene måsen var för något. Tänk efter riktigt ordentligt sa hon…amerikans buffé…gyllene måsen. Näpp, jag gick bet på det, hon fick tala om vad det var. Jamen Mc Donalds såklart, amerikanskt påhitt och det gyllene m:et symboliserar ju måsen.

Själv satt jag och funderade på något finare ställe, men just det där med måsen, kunde jag inte begripa, jag tänkte på hotell Uttern och sedan att det säkert finns fler sådana fashionabla restauranger och hotell med fina djurnamn, men mås, hm…

Jag letade upp hotell Uttern, för jag har nämligen för mig att vi passerade ett sånt hotell, på väg ner till Småland, och sedan läste jag att dom skulle ha rum som låg under vattenytan, eller något sånt, men det står inte på deras hemsida, i alla fall, jag tyckte det lät så intressant, men nu undrar jag om jag har drömt om det?

På tal om drömma så var drömmen precis innan jag vaknade, lite knäpp. Farsan skulle tydligen fylla jämnt och min kusin undrade om jag visste vad min lillebror skulle ge honom i present. Nä, svarade jag och undrade förstås vad han hittat på. Jo, han skulle få en hårborttagning med vax, under armarna. Oj, vilken fin present…eller kanske inte.

Igår tog vi oss en liten biltur, man blir ju tokig av att bara sitta inne, vi åkte till antikhuset i Rödånäs (det där nya stället bredvid macken) dom har än så länge, öppet både lördag och söndag, men han visste inte hur länge dom skulle fortsätta med det.

Mycket saker har dom och en del läckra femtio och sextiotals taklampor, jag skulle nog ha kunnat tänka mig en eller annan, men just nu är vi inte i behov av någon lampa, så jag snålade.

Min förkylning vill inte ge med sig, snacka om tjurigt. En riktig rethosta har jag och fortfarande är det som en öken i halsen. Jag får nog ringa och höra vad dom säger på jobbet imorgon, om dom vill ha dit mig. Nu önskar jag er en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé gyllen måsen amerikansk buffé ansiktsboken hotell Uttern dröm farsan bror present antikhuset Rödånäs

Helgen som gick

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 11 oktober 2010 klockan 07:48,

Vi kom ner till Järlåsa strax före fem på fredagskvällen. Inget strulande utan det var bara att följa med trafiken, tre stopp blev det med lunch macka och andra pauser. Här är vi i Sörbränningen, det såg jättefint ut med alldeles knallgula vass strån, men på bilden syns det inte lika bra:

Morsan, farsan, lillasyrran Emma och hennes sambo Johan, var redan framme, då vi kom. Vi käkade middag, drack kaffe och surrade så fredagen försvann i en hast, dessutom blir man väldigt trött av att sitta i en buss en hel dag, med allt ljud och sånt.

Sally verkade då helt oberörd av alla människor, hon ler åt allt och alla, det spelar ingen roll vem det än må vara. Jag tror jag har hört henne grina till lite, tre gånger på hela den tiden vi var där. Hon är en väldigt förnöjsam och glad tjej.

Lördagen blev lite hetsigare då alla skulle utfodras med frukost sedan bar det iväg till Järlåsa kyrka, som ligger en tre kilometer därifrån. Kyrkan är gammal och jag tycket att prästen sa att där hade dom döpt barn ändå sedan 1680. Vi var ca 54 stycken därinne, Emma och Johan var utsedda till gudföräldrar och prästen sa att i och med det så hade dom förbundit sig att bjuda på glass, varje år, just den här dagen, och att dom bodde i Umeå skulle inte vara någon ursäkt, man kan beställa saker via nätet.

Dessutom sa han att hädanefter, på dopdagen, så skulle Sally få äran att välja vilken mat det skulle bjudas på därhemma, och skulle han råka på komma förbi till dom på dopdagen och det står fiskbullar med hummersås på bordet så skulle han veta att Sally inte fått välja, hm, ordningsam präst det där :-)

När han sedan blötte ner henne med vattnet så gnällde hon till lite:

Och efter det hissade han upp henne över huvudet och det gillade hon skarpt, som synes:

Sen var det vidare färd till församlingshemmet där det bjöds på smörgåstårta och dricka, till efterrätt blev det kladdkaka och kaffe. Theresé hade suttit och klippt små kaniner till servetterna och dom började helt plötsligt på försvinna från borden:

Fast jag vet vem som var den skyldige, Nicklas, min brorsson, han ville ha sig en samling kaniner och det fick han förstås:

Dopet avslutades med presentöppning…av Theresé och Anders, då Sally gett upp och lagt sig för att sova. Hon fick fina presenter, både leksaker, smycken och tovade skor, samt pengar, förstås. Detta var presenten hon fick av oss, fast det lär väl dröja ett tag innan hon fixar att ta sig fram på den:

På kvällen blev det middag för tretton personer, lillbrorsan med familj följde med ner till Theresé och Anders så vi var några stycken där, sen blev en promenad bort till deras nyinköpta mark med medföljande hus och gäststuga. Det ligger en 3-400 meter nedanför deras nu befintliga hus.

Nu hinner jag inte skriva mer, det är frukostdags, får återkomma med en liten fortsättning sedan. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sörbränningen pauser Järlåsa Sally morsan farsan Emma Johan Järlåsa kyrkan prästen församlingshemmet smörgåstårta kladdkaka kaffe presenter smycken

Zapparens häxmästare

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 13 september 2010 klockan 07:28,

Nu har vi ju fått en till kanal, på tv. Tian, en sportkanal, och för vår del lät det väl inte så där jätte intressant så jag har inte brytt mig om att installera den. Men nu råkade jag nämna det för Åke och jag läste dessutom att det skulle visas från formel 1 så han undrade hur man gjorde för att få in den på fjärrkontrollen.

Jag satt där och zappade runt i menyn, hittade rätt justeringar och letade upp tian, men sen…

Det finns nämligen inget val att spara kanalen, det gick åt några hjärnceller innan jag fick kanalen att fastna, men då…

Helt plötsligt var tian på ettans plats och ettan var borta. Fipplade på, hittade igen ettan och nu hamnade tian på sexans plats. Så där höll både jag och Åke på i flera timmar. Nu har vi alla kanaler där dom ska vara men, nu kan man inte längre trycka på uppåt knappen för att byta kanal, gör man det så hamnar man oundvikligen på kanal sex, så det blir att byta kanal manuellt. Men se tokig, men absolut inget ovanligt!

Jag åkte upp till morsan igår, farsan var i älgskogen, dom har skjutit ytterligare tre tjurar i lördags och igår eftermiddag var det dags att ta hand om en del av allt kött som hänger där. Eftersom vi snart ska åka ner till Järlåsa, på dopet, så blev det en del prat om just dop, jag sa att jag aldrig sett ett kort från mitt dop så hon hade plockat fram fotoalbumen, och där fanns en bild på en ”trött” mamma som håller i mig, jag har nu ingen dopklänning på mig, och det var egentligen den vi var ute efter, men antingen hade hon inte hunnit sätta på mig den då kortet togs eller så hade hon befriat mig från den långa saken:

Nu blir det ingen bra skärpa på kort som man tar med mobilen, från ett vanligt kort, men man kan ju ana hur det skulle se ut. Kolla in vilken "hög" frilla mamma har :-)

Kunde inte låta bli att ta ett där jag står ute på gården i Jockmock också, det är min mammas barndomshem.

Inte Jockmock som ni nu tänker på utan det finns ett Jockmock i Malå, på andra sidan av Lainjaure sjön, mitt ute i värsta skogen. Där är hon född och bodde tills hon fyllde 15 år, då flyttade dom till Lainjaure udden, där vi nu har våra stugor.

Nog om detta, nu ska jag få upp Nicco ur sängen, hon har sovmorgon men ville duscha så då är det bara dags att kliva upp nu, om hon ska hinna. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: tian kanal ett sexan zappade Åke formel 1 sport morsan farsan älgskogen kött dopet kort mobilen

Dubbla glasögon, höksyn!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 02 juli 2010 klockan 07:34,

Ska börja med att tacka Nicco för min nya header, snygg tycker jag, tack tack!!!

Morsan bjöd på fika igår och det var inte bara jag och Nicco där utan lillasyster Emma och hennes sambo Johan samt farsan, var också där. Det blev provning av solglasögon som morsan införskaffat på Coop, det är såna som man kan ha sina vanliga glasögon under.

Emma skulle prova men hade inte sina glasögon med sig utan linser, så hon tog på sig morsans glasögon under, och vips, så sa hon att hon fick höksyn. Det bådar inte gott om man har både linser och vanliga glasögon på sig…samtidigt, och ser bra. Fast då var vi där igen, man får ju inte eller rättare sagt, man ska inte se hur bra som helst, tyvärr.

Och när hon nu nämnde detta om att låna glasögonen, även fast det nu var ett skämt, så var det faktiskt en gång i tiden då vi bodde på Mariehem som jag hade provat morsans glasögon och tyckte att jag såg perfekt då jag hade dom på mig. Själv hade hon köpt ett par nya glasögon så hon sa Jamen låna hem dom, och se hur dom känns. Vilket jag nu gjorde.

Jag gick runt i lägenheten och kikade på alla detaljer och saker som man inte noterat förut, rundar hörnet i hallen och kommer in i köket, ser köksbordet som helt plötsligt står och lutar. Nämen va f-n, säger jag högt, hur kan bordet luta??? Jag gick fram och kände på skivan sedan kollade jag under bordet på benen precis som om ena benet helt plötsligt skulle ha blivit kortare…då gick hissen upp, hamstern hade hittat sitt hjul igen, hästen hade kommit hem till stallet och alla bestick fanns i lådan, det var ju glasögonen som gav mig en förvriden syn och på längre håll så blev bilden vriden. Hahaha, ja det finns nog en orsak till varför man inte ska låna eller ta efter andras saker, vilken tur att vi har optiker.

Nu ska ni få en liten titt på Theresé och Anders nytillskott, tjejen som vi nu är stolta morföräldrar till, och Nicco förstås, en stolt moster:

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco header morsan Emma Johan farsan Coop glasögon optiker hästar hamstern bordet Theresé Anders nytillskott morföräldrar moster

Ja jösses...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 21 juni 2010 klockan 07:41,

Jag har redan hunnit vara ute nu på morgonen, kan ni gissa, vavava??? Åkes bil, Volvon, startade inte, så jag fick skjutsa upp honom på jobbet.

Nu har jag precis lagt på luren, ringde till tandläkaren på ridvägen och dom har en tid i dag, klockan 13.10, om…OM det inte ringer någon som har till exempel tandvärk, för då får den människan ta min tid. Jamen, om min tand gör ont då, sa jag. Ja då hoppas vi att du inte ljuger, svarade hon, hehehe, nä, jag ljög inte, för henne, tanden skaver, men den gör inte ont, så är det. Men nu skulle jag bli mäkta förvånad om jag får behålla min tid. *undrar* (man kanske skulle ta med döskallen på promenaden idag, hm…)

Vi käkade pizza igår, jag följde med Åke för att hämta dom, då vi var in och tankade bilen och köpte dricka i väntan på att dom skulle bli klara. När han kom ut med pizzorna så skulle jag skicka ett sms till Nicco och be henne duka fram på bordet. Men det tjorvade hela tiden och meningarna blev kortare och kortare, till slut skrev jag bara: Duka nu, tack!

Jag skickade iväg sms:et och blev varse att jag skrivit fel nummer. Hahaha, nu stod det att det var ett sändningsfel, men man kunde inte låta bli att undra vad mottagaren hade trott eller tänkt om sms:et hade gått fram. Vaddå duka nu, får jag främmande eller vad???

Jag gjorde ett liknande misstag då jag fick min nya mobil. Jag hade inte lagt in några mottagare i telefonboken men tycktes ju kunna Åkes nummer utantill. Jag skrev ett fint sms om hur mycket han betyder osv, sen skickade jag iväg det. Det tog två minuter, sen kom ett svar: Vem :)

Vaddå vem, tänkte jag, han vet väl vem jag är. Sen blev jag lite misstänksam, tog fram min gamla mobil och började jämföra numret, jag hade skrivit 53 på slutet istället för 43, hjälp, vad gör man, tänkte jag. Jag tyckte inte att jag bara kunde strunta i det hela, med risk att människan kanske skulle ringa upp, så jag skyndade mig att svara: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt men sms:et var menat till min man, för stora fingrar och liknande nummer.

Det tog bara några sekunder så svarade han, Ok, det gör inget, hann bara bli så glad :-)

Det var ju nästan humor. Vilka misstag görs inte med mobiler och kanske ibland mail som skickas till fel personer. En siffra fel eller en bokstav på fel plats, fort var det gjort. Farsan fick ett sms för tre jular sedan, där stod det bara, jag kommer inte hem till jul. Och detta fick han på självaste julaftonen, synd för dom som inte fick veta då, att människan inte skulle komma. Men farsan vet inte heller hur man svarar eller skriver sms. Ja, nu kanske han vet, då visste han inte. Sen tycker han väl också att det inte är hans sak att rätta andras misstag, han har annat att göra.

Nu hoppas jag att ni håller en tumme för mig idag, så jag får fixa tanden, det vore fint. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke startade Volvon tandläkare pizza sms Nicco mail fel sändningsfel jular farsan julafton

Bara pladder

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 20 juni 2010 klockan 08:46,

Det bidde ingen Seinfeld igår, vi spelade på V75 istället och vem hade anar att det skulle ta hela kvällen. Tre timmar innan alla sju lopp var färdiga. Jag stöp på tre av loppen och var därmed ute, Åke däremot fick in sex hästar, men någon större slant blir det inte då det ska delas på tio. Men han går i alla fall plus.

Jag och Nicco var ju hem till mina föräldrar igår och då visade farsan några kort han hade i kameran. Det var på vår alla första buss, Holiday Inn, den står tydligen någonstans i Gräsmyr och den såg hur bra ut som helst, nymålad och grann. Det skulle vara så kul och få se hur den nu ser ut inuti, om dom har ändrat planlösningen och inredningen. Sen hade han ett kort på en lastbil…som han har köpt. Han är ju som han vart, han ska bara ha den för att köra runt lite skräp, typ.

Det är min pappa det. En som inte bara köper en jeepdunk för att det är rea på dom, nä, då köper man alla som finns på pallen, för det kan vara bra att ha. Han köper inte bara en vedklyv, nä, vi tar två, det kanske är någon som tycker att det är roligt att klyva ved, eller hur? Jag vet inte om det finns något som han ”bara” har en sak av, men det är klart, man ska väl inte klaga, vi har nog fått dragit nytta av det också någon gång, då man har varit tvungen att låna en bil eller släp, eller något annat. Då har det funnits.

Inte har vi blivit morföräldrar än heller, ja om det nu inte har kommit något inatt. Igår var då dom hemma i godan ro, men det vet man också, att när det är dags då kan det bara smälla till.

Dagen idag är ett oskrivet blad, det enda jag vet är att Camaron står på verkstaden och att vi ska käka pizza till middag, allt annat får bli en överraskning. Hoppas dagen överraskar er med, med något roligt och intressant.

Kommentarer: 0 Etiketter: Seinfeld V75 Åke farsan Holiday Inn lastbil jeepdunk bil släp oskrivet blad Camaron pizza

Livet efter döden

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 09 april 2010 klockan 07:17,

Jag snackade med Theresé igår och hon sa att dom hade haft en diskussion på jobbet om hur en del människor har tur med vissa saker och otur med andra. Hur detta kan komma sig osv. Någon tyckte nog att det kunde vara så att hade man tur och till exempel vann saker så hade man gjort sig förtjänt av detta, man hade varit snäll eller så. Alternativt att man fick igen för vad man varit i ett annat liv.

Hm, då undrade Theresé hur det kunde komma sig att jag, hennes mamma, hade sån tur alltjämt då det gäller lotterier men då vi ska köra tävling så går bilen sönder, eller den kommer inte upp i den hastighet den ska, grejer lossnar etc. Då tyckte en Dennis, att det måste bero på att jag i ett tidigare liv aldrig någonsin vann på lotterier och nu var det dags för återbetalning för alla lotter jag köpt och aldrig vunnit något på, och sedan när jag växte upp så blev jag en skrothandlare och misshandlade mina bilar så nu betalar dom igen till mig.

Ja ni, det kan ju vara en teori, tur att det brukar finnas en del andra också. Jag trodde nog förut att det kunde vara så, att man får det man förtjänar, men det stämmer inte riktigt ändå. Däremot tror jag starkt på att som du behandlar andra, blir du själv behandlad eller mött. Och hjälper du andra utan att ta för givet att du ska få något tillbaka, så kommer man att få det men inte nödvändigtvis från den eller dom som du hjälpte.

Eller tänk, hemska tanke, om man genom alla år vi funnits på jorden, ska vara allt levande en gång i livet. Så nu är jag människa och i mitt nästa liv blir jag en mygga…*klatsch* så var det livet över. Inget att se fram emot, direkt. Nä, tur att vi alla får tro vad vi vill, och min tro ids jag inte skriva om just nu, men jag tror absolut på ett liv efter detta.

Nu tror jag dessutom att jag ska avsluta morgonens blogg och surfa vidare i cyberspace, kanske läsa vk på nätet, kolla in mailen och sedan få någon frukost.

Ha, apropå läsa vk, vet ni att mina föräldrars köksbord är anpassat efter papperstidningen vk. Farsan har gjort furubordet, snickrat ihop det alltså och då gjorde han det efter formatet på tidningen så man skulle kunna lägga ut hela tidningen på bordet, och nu, när formatet krympt, så har han planer på att göra om bordet, det är nu för skrymmande. Nästan så att jag tycker att dom borde få lite ersättning från vk, med tanke på allt jobb dom ställer till med då dom gör förändringar så där, helt apropå. Eller så kanske dom vinner en gratis prenumeration i deras nästa liv för den reklam dom nu gjort för vk :-)

Ha en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé diskussion jobbet Dennis livet lotter tur skrothandlare vinna förtjänar vk farsan förändringar format

Skoter kurragömma

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 05 april 2010 klockan 07:46,

Idag åker vi ut på Teg och införskaffar en ny, racing startmotor, till Camaron. Så var ett problem ur världen. Startmotorn på Capricen, strular också så vi ska (visst ser det fint ut då man skriver vi :-) fast det egentligen är Åke) plocka delar ur Camarons startmotor och sätta in i Capricen så har vi fått oss två ”nya” startmotorer som förhoppningsvis ska funka ett tag.

Kom att tänka på skoter och utflykter man gjorde med den som farsan hade då man var i 12 årsåldern. Kan ha att göra med att det är påsk och många åker ut med sina skotrar. Nå, farsan byggde en skoterpulka, han tog en relativt stor och tung plåt som böjdes upp där fram, precis som på en näbbkänga och sedan satte han en massiv träbänk på plåten så vi kunde sitta en 5-6 stycken bakom varandra på den där kälken. Den funkade fint ute på isen men om man kom upp i en lite snabbare hastighet och svängde, så drog pulkan med sig skotern då den började svänga. Givetvis beroende på tyngden den hade jämfört med skoterns.

Han, farsan, var lite av en uppfinnare, eller var, han är väl det fortfarande men har kanske inte riktigt tid med såna saker, numer. En sommar tog han en träskiva av något slag, satte sedan fast en spark på den och böjde skivan längst fram så den följde medarna. Sen fick frivilliga sätta på sig flytvästen och bli dragen efter motorbåten, ståendes på sparken. Om jag inte minns fel så var brorsan en av dom frivilliga och den turen gick bra, sen blev det min kusins tur, han var lite tyngre och när dom kommit ut en bit på sjön så gick repet av och han kämpade för brinnande livet för att försöka hålla fast sparken så inte den skulle sjunka till botten samtidigt som han kämpade febrilt med att hålla munnen och näsan ovanför vattenytan. Det slutade lyckligt men sen var det färdig åkt.

Kommer också ihåg då vi var uppe i stugan och vi vid några tillfällen var ett gäng med ungdomar där. Då körde vi kurragömma med snöskotrarna. Jättekul, man brände iväg åt varsitt håll och när man kommit bort en bit från den som skulle leta så släckte man lyset på skotern, man kunde också stänga av motorn för att lokalisera vart ”letaren” var. Sen fungerade det precis som vid vanlig kurragömma, försten till startpunkten var ju friad.

Mycket man gjort som liten eller ung, många roliga minnen och en del hyss också. Ni får ha en bra måndag, tyvärr ser solen ut att lysa med sin frånvaro men kolla, det snöar ju lite, vad trevligt!

Kommentarer: 0 Etiketter: startmotor Camaron Caprice Åke skoter farsan spark sjön frivilliga vatteytan febrilt kurragömma

Lurad

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 02 april 2010 klockan 09:43,

Jag blev inte lurad igår, jag provade inte heller att lura någon annan. Kommer däremot ihåg ett april skämt som farsan berättade om.

Bör ha varit någon gång på 70 talet, jag tycks minnas att det var under en Aktuellt sändning och nyhetsuppläsaren blev gråare och gråare och började luta mer och mer. Farsan var fram till teven och skulle prova att justera bilden men det blev bara värre.

Till sist förstod man att det var ett skämt, han blev äldre och rynkigare ju längre sändningen pågick. Undrar just hur det såg ut, så mycket special effekter tycker man ju inte att dom hade då, och hur bra kunde det inte ha blivit idag, om dom gjort samma sak, men å andra sidan, man kanske hellre skulle ha synat bluffen tidigare eftersom man idag vet hur mycket man faktiskt kan göra.

Kommentarer: 0 Etiketter: Aktuellt sändning nyhetsuppläsare farsan teven skämt lurad

Styrbord/babord

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 11 januari 2010 klockan 07:28,

Jag blev tvärless på våra sängbord, för över ett halvår sedan och vi sålde dom och sängramen. Istället för borden ville jag ha tag i såna där ”string”, telefonhyllor, med en låda och en hylla under, som vi kunde borra och sätta upp. Då slipper man ju ha något stående på golvet.

I somras då vi var på väg till Uppsala, ringde Fred, han och Birgitta var på någon loppis eller antikaffär och hade hittat en telefonhylla som han undrade om han skulle köpa till oss, vilket han gjorde.

Nu har den där hyllan legat i vårat sovrum sedan dess. Vi har nämligen ingen borrmaskin som är lämpad för dessa väggar och ni vet hur det är, man har tänkt göra saker men glömmer bort, har inte tid, kommer inte ihåg att låna en borr osv. Men, igår så var det dags, farsan råkade nämligen ha en borrmaskin (att jag aldrig kommit på att fråga honom *döhh*) och vi åkte upp och hämtade den så vi fick hyllan på plats. Nu saknas bara den andra hyllan. Theresé har skickat många tips på hyllor som legat ute på tradera, det enda felet i mina ögon är att då brukar frakten vara ganska dyr och vi har ju ändå loppisar här omkring, så nog kommer det att dyka upp en lämplig hylla till slut. Den behöver inte heller se exakt likadan ut som den här.

Sen hade vi en lampa som skulle upp på balkongen, en sån där som ser ut som en båtlampa, med en röd, lysande prick på ena sidan, styrbord, babord eller åt vilket håll den nu ska vara. Vi pratade om det igår, vad är det som gäller på sjön/havet egentligen? Har dom vänster eller högertrafik och vad innebär det? Är det grönt som är styrbord och åt vilket håll är isf styrbord?

Det ena leder till det andra och jag undrade på det här om röd och grön som man hade på cykelstyret när man var barn. Grönt skulle ju vara åt höger för att man skulle komma ihåg på vilken sida man skulle cykla, men hur var det på vänstertrafikens tid, och hade man redan då färgade cykelhandtag? Ni ser hur vi diskuterar vid middagsbordet, många funderingar och få svar :-D, men om man inte frågar kan man inte heller få ett svar.

Jag hämtade två bruna människor på flyget igår, dom hade haft det jättebra i Mexiko, även om dom blev en hel dag försenade på hemresan. Det berodde på att det inte bara är här som vi fått snö och oväder, det är så på många olika ställen runt i världen. Idag ska vi ut och gå i vanlig ordning sedan åker jag nog upp på lasarettet och hälsar på bossen. Hon har skadat tre kotor i ryggen, men dom säger att det ska kunna läka ihop av sig själv. Vi får väl se hur det går, vi kan ju hoppas på det bästa. Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: sängbord stringhylla telefonhylla Åke farsan borrmaskin båtlampa styrbord babord höger vänster lasarettet Mexiko bossen

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv