Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - flyget | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett flyget

Visa träffar från alla bloggar

Filimon

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 18 maj 2013 klockan 06:13,

Chefen skulle ha långfil till lunch, en dag tidigare i veckan, och man kom osökt att tänka på alla fil luncher man åt som barn. Lååångfil, med flingor och sedan en falukorvs skiva bredvid, det var sommar det. Jodå, för all del, det räknas nog som sommar nu också.

Nu har vi alla olika sätt att blanda i socker, ja, inte alla har ju det heller i filet, men dom som har det, gör säkert på olika sätt. Jag vill gärna som vispa ner det i filet, sedan hälla på flingor, andra vill göra likadant men strö socker ovanpå flingorna (dubbeldos av det söta), eller som min lillebror, Lars, som skulle ha sockret enbart lätt nedrört i tallriken, det skulle bli gröna streck efter socker strängen, mycket viktigt!

Han älskade fil så mycket så pappa fixade ett speciellt bord till honom som sedermera fick namnet: Filimon bordet. Där satt han nu inte enbart då han ritade eller byggde lego, utan där ville han också sitta och njuta av sin filtallrik, därav namnet på bordet.

Igår blev det en riktig utomhus dag, vilket sommarväder! Jag och Winstone åkte upp till mamma och vi satt ute där på gården. Sen var det meningen att jag skulle jobba 3 timmar men dom hade fått en annan som kunde hoppa in så jag vart het oförhappandes ledig, inte mig emot, så vi fortsatte att sitta ute då vi kom hem.

Jag skjutsade ut Tina på flyget, hon hade (på skoj) föreslagit att bli ditskjutsad i Camaron så, så fick det bli. Nu lade bilen av helt på växlarna, det gick inte att lägga in backen, tur jag kom på det innan jag trasslat in mig någonstans där jag inte kunde vända, och på hemvägen vägrade den lägga in 3:an.

Väl hemma på gården så gick det inte heller att lägga in neutralen, så nu finns det enbart ett läge, 2:an… intressant!!!

Idag jobbar jag 7-17, annars skulle jag förmodligen inte sitta här nu, och imorgon är jag ledig, för då ska vi fira en pigg 67 åring, mamma fyller då år. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Lego Lars fil långfil socker filimon pappa bord Maria Lundmark Hällsten jobba Tina flyget Camaro växel backen Winstone mamma pigg 67 åring

Livet är inte för evigt hållbart, det är skört!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 29 april 2013 klockan 05:00,

Vi blev ännu en gång påminda om hur skört livet egentligen är, då en av våra grannar kom förbi igår, och ville tala om att hans fru, gått bort, väldigt hastigt och oväntat. Hon var inte gammal, och två yngre barn har dom .

Man har sån lust att svära, då man får veta sånt här, barnen hade sagt att dom tyckte det var så orättvist, och det är ju precis det, livet är. Man förstår inte, men jag vet ju, idag vis av erfarenhet, att det heller inte hjälper att tänka om… eller ångra osagda saker, eller önska, för ingen kan ändra på det som har hänt.

Och vissa saker går vi igenom livet med, helt i blindo, vi vet aldrig vad som lurar bakom nästa krön, och det får vi vara glada över. Rent logiskt vill man ju att den som levt längst, ska gå först, men hur ofta händer det, egentligen?

Man får sig en ordentlig tankeställare, och man börjar grunna över sitt eget liv, och vad man gör med det. Vi kan inte göra saker åt det förflutna, men till viss del påverka vår framtid. Våra tankar är med grannens familj, och vi hoppas att dom kan gå vidare, så småningom.

Själv är jag nu uppe i denna tidiga morgontimme, för jag har ett uppdrag, ska nämligen skjutsa Nicco på flyget, och det är inte det jobbigaste, kan jag säga, utan det är att få upp henne ur sängen. Kan det vara ärftligt, månntro? Vet att jag själv var svårväckt då jag var ung, men det här är snudd på galet.

Gårdagen tillbringade vi utomhus, i sol och blåst, mera krattning, och vårstädning. Planering av hämtande av Buicken och vilken bil vi ska ställa av… och vart. Huvva vilka i-lands problem man har. Näpp, nu ska jag göra mig klar, vi måste åka om en halvtimme. Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: flyget Nicco i-lands problem granne barn fru gått bort Maria Lundmark Hällsten Buicken bil skjutsa morgontimme

Mitt nya namn...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 09 november 2012 klockan 08:28,

Nu har bensinmätaren i Jeepen börjat vandra igen… upp och ner, hela tiden. Jag påpekade det för Nicco igår, när vi skulle hämta upp Theresé och gänget på flyget. Jag sa att vi passerade Bermuda triangeln och därför började den att varna… Nicco sa att jag…JAG är en vandrande Bermuda triangel, jahaja, inte helt otroligt ändå, med tanke på allt som går sönder då jag är i närheten.

Är det inte p-automater som får spel, så är det som min nyinköpta mobiltelefon som, trots att jag valt ringsignaler, spelar helt random signaler så jag vet aldrig om det är min mobil som ringer eller någon annans.

Bilarna uppför sig som ufon, då allihop, Buicken, Camaron och Jeppen, uppför sig precis som dom själv önskar. Förklara hur det kan komma sig att vindrutetorkaren på Camaron, bara funkar då halvljuset fungerar… och det är inte alltjämt. Varför Buicken låter som den ska dö, då man gör en skarp vänstersväng… och Jeepen, ja den har jag ju skrivit om förut, och den är väl värre med tanke på all elektronik som finns instoppad i den.

Nä, hon har nog rätt, Nicco… mitt nya namn blir härmed: Maria Bermuda Hällsten…. Sådeså!

Det blev en trevlig tillställning igår, då man fick träffa kusiner man inte sett på över 14 år, min faster Gunvor, var det x antal man såg också, och farbror Bosse. Men det blir så, då man bor långt ifrån och inte har kvar samma knytpunkt som tidigare… farmor och farfar. Theresé hittade förresten en bild på det hus där min farmor bodde som liten, i en bok över Västerbotten, ser ju pampigt ut:

Nu laddar man för dagen idag, det finns ju en viss risk att den blir tung även fast man vet vad som kommer att hända och vad som redan hänt. Musiken som spelas, människorna som sitter och gråter, folk man knappt känner som dyker upp och beklagar… ja det blir mycket, på en gång. Och därför kan det kännas bra, då det är över och minnesstunden efteråt, brukar ju vara så mycket trevligare, då man pratar minnen, skrattar och umgås.

Jag fick blommor hemkörda igår också, denna gång från min arbetsgivare, så jag avslutar dagens lilla, med att tacka för alla blommor som folk har skickat, kommit förbi med och hängt på dörren, tack så mycket! Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bensinmätaren Bermuda triangeln Nicco flyget kusin farbror faster tillställningen musiken farmor farfar blommor Maria Bermuda Hällsten Maria Lundmark Hällsten

Jag och apparater suck

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 05 april 2012 klockan 06:22,

Det var Janne och jag som tog promenadturen igår, Kerstin fick så ont i benen i förrgår så det var bäst för henne att ta det lugnt. Sen rullade dagen på, jag började hemma hos ”gammbossen”, där det bakades för fullt. Drack kaffe och shake och åkte vidare.

På barnens hus hämtade jag bilbarnstolen och stod och kollade på barncykelhjälmarna, men köpte ingen, gjorde ett stopp på Biltema för att köpa cykelbarnstolen, men den fanns inte, stod och klämde på hjälmarna men köpte ingen. Åkte vidare på Jula, och se, där fanns stolen… men ingen hjälm i rätt storlek, *suck*.

In på Ohlsson tyger och köpte tyg till påskduk, vidare på buketten och sedan in på barnens hus igen, för att köpa den där hjälmen som jag kunde ha gjort från början. Sen brände jag upp på Kvantum, vi ska ha fikabesök ikväll så det behövdes något till kaffet.

Där skulle jag panta flaskor och jag förstår inte varför det ska vara så speciellt, det där med maskiner och jag, alltid är det nåt som inte ska fungera. Maskinen talade om för mig, varannan gång jag stoppade in en flaska: Botten först *blinktjutblink*, till slut håller man på bli galen, jag sätter ju in botten först.

Det är snudd på att man börjar fräsa tillbaka till apparaten. Och sedan börjar den gapa igen men nu med följande text: SLÄNG INTE IN FLASKORNA!!! *Blinktjutblink*. Nämen jag slänger inte in flaskorna…ju.

Dom sista två flaskorna fick icket passera, maskinen påstod att jag lade in dom fel väg, vilket jag INTE gjorde, jag vände mig till en snubbe som stod vid den andra apparaten och frågade om han ville ha dom och testa där, men han sa att jag skulle prova att kasta in flaskorna istället, det brukade han göra då det tjorvade, jag testade och hör och häpna, nu försvann flaskorna men inte fick jag några pengar för det inte, haha…jaja, jag överlever nog utan dom är 4 kronorna.

Sen har jag pimpat vår syren buske, med fjädrar, plastägg och några ägg med metallfärg, hm… nu fattas det väl bara att skatorna tror att dom är en skatt och flyger iväg med dom.

Jag påskade till det lite inomhus också, kan ju vara trevligt. Och nu hänger även våra sovrumslampor på plats, det blev jättefint.

Hämtade sedan Theresé och en nyvaken Sally på flyget, och väl hemma gav jag Sally en kaffeservis i plåt som hon sen sprang runt med resten av kvällen och bjöd på kaffe ur. Nu är det jobb som väntar sedan blir det påsk ledigt. Önskar er alla en fin skärtorsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: pimpade syrenbuske Barnens hus Biltema Jula cykelhjälm Buketten Ohlssons tyger Kvantum Theresé Sally flyget påsk skärtorsdag

Hon upphävde tyngdlagen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 12 maj 2011 klockan 07:49,

Efter vissa funderationer och spring mellan olika diskar på flyget så kom sig Nicco iväg. Eftersom jag själv inte flugit på över 27 år så var det inte så lätt att veta hur man skulle bära sig åt. På den tiden åkte man på hundralappen, betalade och satte sig för att vänta, här var det säkerhetskontroll, pappersexercis etc. Nåja, det har säkert ett syfte, det med.

Sen trodde säkert dom satt därute att jag var värsta flygnörden, då Theresé råkade ringa precis då jag passerade dom. Min ringsignal…fyra år gammal säger nämligen så här: Good afternoon this is your Captain speaking, whit just a little flight information. Coming up on your…

Jag ringde efter middagen för att checka läget därnere i Järlåsa. Theresé berättade att dom haft en ”skogsnisse” där under dagen, som kollat in deras skog och vad dom ska göra med den. Hon och Anders hade gått runt med honom i markerna och det var inte så tvärenkelt, alla gånger. Hon sa att hon gjort en Maria Hällsten, hm…vad kan hon mena med det?

Anders och killen hade älgat iväg över ett dike, med sina långa ben, Theresé ville ta det säkra före det osäkra och hittade en gammal planka som låg lite lägligt till och en buske som hon kunde greppa, när hon skulle över. Det hela slutade med att hon stod med böjda ben och vågrät överkropp, tio centimeter ovanför det vattenfyllda diket, hahaha…men skam den som ger sig, hon hade vägrat ge efter för tyngdlagen och tog sig upp, mot alla odds. Hon hade dessutom kameran i ena handen och ville givetvis inte att den skulle åka i vattnet.

När hon berättade detta så kom jag osökt ihåg vad min mamma berättade för mig för någon vecka sedan. Inte för att det har med diken, vatten, och sådant att göra, men hon gjorde något som jag skrattade gott åt. Hon och pappa var i Norra Sandåsen, där dom har ett litet tillhåll, och morsan for iväg på en cykeltur efter vägen. Efter en tag så märker hon till sin fasa att det lufsar ett djur vid sidan av henne, hon ser detta i ögonvrån, och livrädd för älgar, som hon är så viftar hon till med händerna samtidigt som hon skriker till. Haha…fast det var ingen älg, det var en ryttare på häst. Man kan ju fundera vad den människan trodde :-)

Ojoj, näpp, dags att göra någon nytta här, börjar jobba två idag så man får väl fixa middagen åt Åke och mig, så det är gjort. Ska nog också åka upp på MediaMarkt och lämna in datorn, så dom får fixa till den. Ni får ha en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco flyget Maria Hällsten diskarna Theresé Järlåsa Anders

Fy för Ica banken

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 11 maj 2011 klockan 07:25,

Ica banken kan verkligen dra något gammalt över sig, och hade jag haft kamera sladden, upphittad, så hade det här…suttit ett kort på vårt sönderklippta ica/mastercard kort. Det var/är nämligen så här.

Jag ringde till dom för ca två veckor sedan och efterlyste fakturan. Jag talade om att vi flyttat och att dom kanske inte fått vår nya adress osv. Fick till svar att dom var försenade med deras utskick så vi var inte ensamma om att inte ha fått faktura samt buffé tidningen.

Sen glömmer jag ju givetvis bort det där, tycker väl att det nu ligger an på dom att skicka ut fakturan om dom nu vill ha några pengar. Igår kom den, inte buffé tidningen, men väl en faktura på 162:- som var obetald samt 50:- i påminnelseavgift…med våran nya adress på kuvertet.

Jag känner en viss irritation, men greppar luren och sätter mig väl tillrätta i fåtöljen, medveten om att detta kommer att ta tid, innan dom svarar. Får först en massa alternativ att välja mellan, bland annat ett, där dom efterfrågar en kod, men om man inte har den så trycker man på fyrkant, vilket jag gör.

20 minuter senare är jag framme. Börjar med att säga att jag knappat in min man Åkes, personnummer eftersom kortet står på honom, men att det spelar väl ingen roll, när jag bara vill fråga av vilken anledning vi ska måsta betala en påminnelse då jag ringt till dom och uppgett vår nya adress etc.

Ja, men om ni inte har beställt eftersändning så kommer den ju inte fram, nä, den kommer tillbaka till avsändaren svarar jag innan hon hunnit klart, och jag har uppgett vår nya adress. Jamen vi uppdaterar en gång i veckan…mm säger jag, jag ringde till er för två veckor sedan.

Jamen vi skickar ut grejerna den 20 varje månad…aha, men sa hon inte alldeles nyss att det uppdaterades en gång i veckan. Jag känner verkligen hur jag kokar.

Nu säger hon att jag ska sätta mig i telefonkö igen och knappa in koden. HALLÅ, säger jag, det vet du ju att jag inte har någon kod, det fick jag ju för f-n knappa in då jag ringde. Jaha, men då får du be din man att han letar fram en faktura och koden (han vet säkert vart en sådan finns, han har aldrig betalat en räknig på 27 år så…) Ähh säger jag, då vill jag veta hur mycket vi är skyldiga så ska jag betala bort skiten så är vi av med den.

Nämen det kan jag inte göra, då måste Åke ringa in hit…och där exploderar jag. Du, säger jag, det där är skitsnack och det vet du också. Jag kan hämta hit grannen och han kan säga att han heter Åke, inti f-n vet du om det är det eller inte. Sen drämmer jag ner telefon luren så hårt jag kan och tyvärr, omogen som jag är, så hoppas jag att det kändes också. Sen gjorde jag en förenklad inloggning på ica banken, kollade upp siffrorna, loggade in på Nordea, tog dom gamla uppgifterna och betalade av alltihop, och nu har jag klippt kortet. Ska skicka det till dom med en hälsning från familjen Lundmark/Hällsten och tacka för ingenting.

Nå, det var det om en bank med urusel service och knäppa, idiotiska system, där man tydligen kan legitimera sig genom att säga i telefonluren, vem man är. Jag hade ju klarat mig om jag sagt att Åke var hemma, lagt undan luren en sekund, låtsas ropa efter honom, harklat mig och förställt rösten lite lätt… skrattretande!

Jag hade ju lunch gäster igår, Fred, Birgitta, Kerstin, Jan A och Ingegerd. Vi satt ute i solen och grillade korv, drack kaffe och surrade, tjopp så hade tre timmar passerat, men det är väl så då man har roligt. Tiden springer iväg. Själv satt jag ute i två timmar till, det var ju helt otroligt fint väder, och hade till och med blivit tillsagd att det fina vädret skulle vara över från och med idag, men det ser ju inte ut att stämma. Fast det vet man ju sen tidigare, mycket kan hända på en timme eller två, det kan vara snabba kast mellan fint molnfritt väder och kyla, regntunga moln och blåst. Nere i Eksjö, hade dom enligt säkra källor, 25 grader igår…nån ska alltid vara värst :-)

Idag ska jag skjutsa ut Nicco på flyget, vid halvtolv tiden, ska bli roligt att höra vad hon tyckte om själva flygturen sedan. Och sen ska jag bara göra vad som faller mig in…tror jag. Ni får ha en fin onsdag, det ska vi ha.

Kommentarer: 0 Etiketter: Ica banken Åke kod knappa in telefon påminnelse faktura mastercard ny adress ringde legitimera buffè Nicco flyget grannar lunch Fred Birgitta Kerstin Jan A Ingegerd Eksjö

Ett brev på posten

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 23 april 2010 klockan 08:49,

Hur kan det komma sig att vi får vår post i brevlådan fast många av flygningar varit inställda. Den mesta posten kommer väl med flyg?

Eller är det på grund av det, som en del post tar flera dagar och kan man skylla på askmolnet, även fast viss post alltid tar åtta- tio dagar?

Kommentarer: 0 Kategorier: Frågor att ställa till 118 800 Etiketter: post flyget askmolnet

tjurskallig

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 06 januari 2010 klockan 10:49,

Gick och tränade igår, man får inte lämna det för länge och nu är den goda tiden förbi och vardagen är åter här. På söndag ska jag hämta Kerstin och Janne på flyget, dom är ju i Mexiko och roar sig. Undrar om dom är lyckligt ovetandes om all snö som kommit här eller om dom redan hunnit få information om det och bestämmer sig för att stanna kvar i typ…3 månader till. Det lär jag ju i såna fall märka då jag åker ut till flyget :-)

Satt precis och åt frukost och vi pratade om alla gallerior som finns nere på stan. Ja, jag vet, man ska inte säga stan utan det heter egentligen centrum, men för mig kommer det alltid att vara stan. Precis som Epa, Tempo, Domus, postgången etc. jag vet inte namnen på alla gallerior som finns därnere och för att jag ska veta vart jag är eller vart någon annan ska, så kommer jag att fortsätta säga dessa namn.

Till mitt försvar ska jag säga att jag är på stan så sällan, kanske en till två gånger i halvåret och då är jag där för att jag har ett ärende dit. Av den anledningen ids jag inte memorera vad alla nya ställen heter. Ok, nya var väl kanske att ta i, jag förstår väl att många av dom, funnits där i evigheter, men för en som är där så få gånger så känns allt nytt.

Jag föredrar stormarknaderna istället, där finns i princip allt, som då jag är ute efter och det blir lite mer spridning på alla människor.

Idag ska jag nog ut på en promenad i kylan, men det går ju bra då man är medveten om den. Inte som ifjol, då det var -20gr och jag hade varit ut och handlat, sen hade jag tvättstugan och det var ett springande fram och tillbaka, jag skulle sedan ut och gå och tyckte det var så j-kla varmt (förmodligen för allt jag sjåade med och jag hade ytterkläderna på mig).

Jag knatade iväg och kom inte längre än till Preem, 300 meter nedanför vår gård, då jag kände att jag nog skulle ha satt på mig någonting under jeansen. Men som ni vet så är det alltid jättejobbigt att sno om tillbaka, så jag tänkte att då får jag väl gå fortare då, så jag håller mig värmen.

När jag kom upp på bron, borta vid umestan så blåste det vindar och mina ben höll på pinas ihjäl och jag tänkte att det var då tur att jag tog med mobilen om jag skulle måsta ringa till Åke och han fick komma och hämta upp mig med bilen, men fortsätta, skulle jag. *tjurskalle*

Genom umestan i blåsten och jag fick nog uppleva vad alla som fryser ihjäl, upplever innan dom vandrar vidare. Jag väntade bara på den sköna värmen som alla säger, kommer, då döden närmar sig, men värmen infann sig aldrig. Jag fick minsann plågas hela vägen runt, 45 minuters promenaden var ingen hit och skulle jag ännu en gång komma på mig själv med att ha för lite kläder på mig så kommer jag att gå tillbaka och klä på mig mer innan jag fortsätter.

Ni får ha en bra trettondag och ladda upp för dom kommande två arbetsdagarna innan helgen är här igen.

Kommentarer: 0 Etiketter: Mexiko Kerstin Janne flyget snön umestan gallerior Epa Tempo Domus postgången stan centrum Åke mobilen *tjurskalle*

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv