Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - gården | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett gården

Visa träffar från alla bloggar

Nä, det ser nog inte bra ut

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 19 maj 2013 klockan 09:06,

Får börja idag då med att gratulera en 67 åring, nämligen mamma, och jag kan ju också passa på att gratulera ännu en till som fyller år, inte 67 dock, utan det är Nicklas, min brorsson, och nu är jag ju inte helt hundra på hur mycket han fyller, så jag drar till med 11 år, och hoppas det är rätt :)

Grattis på er och önskar er båda en bra dag med presenter och annat som hör till!

Vi ska ju träffa mamma senare idag så vi får hjälpas åt att fixa denna dag. Grillning i Hissjö står också på dagsschemat, vi får se vad det blir.

Det blev en sittning här ute på gården igår kväll också, i värmen, jag jobbade fram till 17 och sedan var det middag och bara helg. Vi tog en Amarula till kaffet, jojo, inte alls tokigt så där en lördag. Nicco kom dragandes med gitarren och spelade lite för oss.

Stränginstrument är nåt jag aldrig begripit mig på…man kan ju för tusan inte hålla i en gitarr och veta vad man håller på med, man måste ju se vad man gör…tänker jag ju, så när jag håller i en gitarr blir det med den liggandes i knäet (inte godkänt).

Jag var en gång i tiden med i ett band, och där spelade jag då basgitarr, hahaa…vilket skämt. Och rätt var det var så fick vi en spelning på kvartersgården på Ålidhem, och då åkte Maria till Malå så dom fick ta in en gästspelare, Lars Olsson ställde upp, och dom blev omskrivna i VK, men sen dog som bandet ut.

Undrar om jag kan använda denna information i ett CV…hm…näää, det ser nog inte så bra ut :)

Instrument överhuvudtaget är ingen hit, blockflöjt kan jag spela, och en altflöjt har jag, orgelkurs har jag gått, en gång i tiden, för länge länge sedan, ett påhitt av min mamma som kanske tänkte att det skulle hålla mig borta från annat, ett tag i alla fall. Men det är inget av detta som jag fortsatt med, jag kan spela cd om jag vill ha lite musik, och LP skivor med, faktiskt.

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten mamma brorsson 67 åring Hissjö grillning ute gården flöjt orgel altflöjt Nicco gitarr Amarula kaffe Lars Olsson VK CV

Vi var minsann påhittiga...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 26 september 2012 klockan 07:27,

Vi hade en trevlig fikaträff ute på mina föräldrars gård, uppe på Mariehem, igår. Det var en klasskompis till mig, och på den tiden även min bästis, som är på besök hos hennes föräldrar, som råkar bo på samma gård som mina.

Vi satt därute, hennes mamma och min, hon med sina barn och jag, och drack kaffe och pratade på.

Det var X antal år sedan vi sågs, kanske inte så konstigt egentligen, då hon numer är bosatt därnere i södern. Hon har, kan ni tänka er, två tvillingpojkar, och vilket jobb hon gör som tar hand om dom, ensam, och med sån entusiasm. Hon är ju till åldern, lika gamm…ung som jag, och killarna är inte fyllda två, än, så hon har verkligen det hon gör.

Men det hon gör ser hon ut att fixa galant, själv har man ju blivit lite mer laid back, kanhända på grund av åldern och att man redan uppfostrat två barn som ju är självgående idag. Jag är inte avundsjuk på att ha småbarn, nä, det är precis som dom brukar säga, att få barnbarn att skämma bort är helt perfekt, och då får man också njuta av dom finare stunderna.

Och det räcker ju också gott och väl att få se andras barn så där, vilka fina killar, busiga, påhittiga, nyfikna och otroligt fulla av energi, och det är väl där det brister för en själv, man har inte den energin, inte jag, men deras mamma :) och det är ju en himla tur. Sen är det som man säger om årstiderna, alla har sin tjusning, och samma sak är det med barn, alla åldrar har också sin tjusning, och allt det har då Annica kvar att se fram emot.

Jag och Annica har en varit med om en hel del då vi var mindre, ojoj, vi var minsann påhittiga vi också, till våra föräldrars förtret, eller ja, det var inte alltid vi gjorde galna saker, vi var nog rätt så snälla… ibland, också. Vi tjuvlånade ju brorsan moped, inte bara en gång utan två :) fast vi blev ju påkomna och det var inte lika spännande som vårat upplägg då vi drog ut moppen och kollade in om kusten var klar.

Vi gick runt och intervjuade folk, bara sådär på måfå och inte i ett egentligt syfte, utan bara för att vi ville veta vad dom tyckte om serien, förintelsen. Vi råkade då träffa på en man som faktiskt hade föräldrar som suttit i ett av lägren, och han berättade en del av sin livshistoria, där vi satt på busshållsplatsen, vilken grej!

Vi körde också det där traditionella buset, då man knyter fast en plånbok i ett snöre och drar iväg den då någon ska till att plocka upp den, det tyckte den äldre generationen var så roligt att vi fick pengar för att vi gjort deras dag, ja, det var kanske lite skillnad det, om man jämför med hur det ser ut idag. Det var även Annica som satt med då jag ringde till Abbas fiskbullar och frågade om Agneta eller Anne-frid var där, vi trodde ju att det var dom som hade den lilla fiskbullsproduktionen vid sidan om deras turnerande med popgruppen Abba, jojomensan.

Ja man var väl lite som man vart, från början, men det var kul, på den tiden, och mycket hann man med, känns det som. Idag hinner man ingenting, inte ens reflektera över vad man borde ha hunnit. Fast å andra sidan, jag sitter ju här och skriver, och då reflekterar man ju också, och det har jag minsann tid med, jodå. Men jag ser också på mitt skrivande som terapi eller vad man ska kalla det. Skulle kännas tomt, att inte längre sitta här och påta på med datorn.

Jag skrev att dom satt in en sak i pappas mage för att underlätta med mat och medicin, det får jag dementera, det skulle dom ha gjort och enligt boken dom skriver i så var det klart, men så var inte fallet, dom hann inte med att göra det, och förmodligen skrev dom in det då han låg på operationen, därav missförståndet.

Idag ska vi upp klockan tre och få prata med läkaren för att få höra deras framtida planer, men dessförinnan ska jag på utvecklingssamtal med Nicco, på skolan, och sedan träffa Tina från jobbet, vi ska på Expo och se om dom har nåt roligt där, och sedan tar vi en kaffe, innan jag blåser iväg.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria lundmark Hällsten gården mamma föräldrar Annica tvillingpojkar busiga påhittiga nyfikna barn barnbarn Sally pappa Nicco skolan Tina Expo

Inte helt driftsäker

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 14 september 2012 klockan 07:16,

Idag blev man då påmind om varför vi kapade av två tallar, det blåste till och sedan smattrade det likt en kulspruta mot köks och tv rums fönster, det var en hel del barr som lossnade av vinden och flög omkring på gården. Känns ju onekligen som om sommaren är över (ja, jag vet, det har den varit ett tag nu), fast ändå satt jag och Theresé och intog frukosten ute på gården igår.

Sedan lockade vi ut Nicco då det var dags för lunch. Lite frisk luft är aldrig fel. Fast frisk och frisk, det kanske var att ta i med tanke på trafiken :)

Theresé åkte hem igår kväll, vi har inte så mycket annat att göra än att vänta och se hur allting utvecklar sig. Pappa är fortfarande stabil, men på nåt sätt är det då man väntar på ett bakslag, och det lär väl komma, frågan är när och på vilket sätt. Man vill så gärna veta… fast egentligen inte alls.

Det hade ju varit fruktansvärt om man hade haft sin framtid utstakad och alla hade vetat hur den skulle se ut. Vi får ta en dag i sänder och ta det som kommer, vad annars kan vi göra.

Vi har tänkt ställa bort Buicken nu i helgen, men Theresé ville förbjuda mig att köra den redan i förrgår, hon tycker den känns lite instabil och det gnisslar och gnekar om sakerna. Och ja, jag kanske får hålla med, den är ju inte helt driftsäker och när den sedan plockas fram till våren igen så ska den genomgå en hel hälsoundersökning… för den mår inte riktigt bra.

Men nu påstår hon också att jeepen inte är ok…hm, vadå, bara för att den har ett eget liv, och varnar för än det ena och än det andra, det är ju det som ger livet krydda… det oförutsägbara. Hahaa… eller var det där bara ett sätt att försöka låta positiv :)

Önskar er alla en trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Theresé frukost lunch ute gården trafik barr tallar Maria Lundmark Hällsten Buicken. Jeepen driftsäker

Kaffe, decibel och goda nyheter

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 19 juni 2012 klockan 07:13,

Jag tror det blev kaffe för hela slanten igår. Först tog jag med termosmuggen och for på ”gammgården”, sen skulle jag upp till mamma, och där satt vi ute på deras gård, jag, syrran och morsan, sen tillbaka på ”gammgården” där Ingegerd bjöd på kaffe. Och hemma igen så var det dags för 16 trafiken på Timotejvägen.

Theresé tycker att jag kan ha en direktsänd radiokanal från 1:an på västerslätt, där jag kan referera hur tät trafiken är, om det helt plötsligt kommer en bil (som det gjorde igår) och passerar hela kön ända bort till rondellen, genar på vänster sida av rondellen och försvinner Skolgatan ner, tur att han inte fick möte där, minsann.

När hon sa det till mig så råkade jag ju sitta där ute och då, helt plötsligt kommer det en flärpande fjäril och ur min mun hoppade det några svordomar (ni vet ju vad jag tycker om dom där läskiga saker), då ändrade hon sig litegrann, om det här med radiopratandet, inte får man svära och helt plötsligt byta samtalsämnen då man snackar i radion :)

På tal om bilar, så dök det upp en lustigkurre igår, på mina föräldrars gård. Den Volvon hade allvarliga problem och om Camaron inte går igenom besiktningen på grund av ljudnivån, så skulle denna bil fått körförbud. Den lät som en folka fast 10 gånger värre, och det var inte bara bilen som lät, utan det gnisslade från bakhjulen, så man trodde att hela bilen skulle falla sönder.

Den försvann efter ett tag men dök upp igen, föraren sprang in i trappen och helt plötsligt slog stereon igång och det var inte måttligt på det ljudet, det dunkade så rutorna höll på poppa ut, och människor som passerade nere vid höghuset, 2-300 meter längre ner, kikade och vände sig om så dom höll på stå på näsan, kanske trodde dom att det var vi som satt och spelade dunkadunka på någon radio. Dessutom noterade vi att det satt en kille i bilen, då föraren kom tillbaka, men han kan ju inte ha varit annat än döv, då vi knappt hörde vad vi sa till varandra trots at vi satt 15 meter bort.

Nåja, kanhända var vi inte bättre själv, i den åldern, det skulle låta om allt, stereon, bilen, och hade man tillgång till en bärbar stereo så kunde man kånka runt på en sån med, bara för att kunna vrida upp ljudet och poppa lite, där man befann sig… skulle jag aldrig i livet göra idag :)

Mera kaffe blev det på kvällssidan då jag frågade om inte Jan A hade en decibelmätare i hans mobil och om inte han kunde komma hit och titta på våra blåbärsbuskar… och inte glömma att ta med mobilen. Så han och Ingegerd kom förbi… och tittade på buskarna :), drack en kopp kaffe och sedan mätte vi upp ljudet på Camaron, 90 decibel, och efter att Åke satt dit ett ändmunstycke, 85 decibel, så nu får det räcka, tycker vi.

Och slutligen… när jag ändå är inne på detta med kaffe, min kusin André, ringde för att tala om den goda nyheten att Dungers konditori, i Malå, öppnar igen, i ny regi, med bättre och längre öppettider, det låter ju fint det, så kan man få fortsätta njuta av livets goda på Dungers, i sommar. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kaffe "gammgården" mamma Emma gården 1:an radio Theresé fjäril referera Maria Lundmark Hällsten Volvo Camaro ljudnivå folka Jan A Ingegerd västerslätt svordomar

Inte bara vi som häckar här

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 09 juni 2012 klockan 07:34,

Vi har en del kajor och skator på gården, förutom alla små fåglar förstås, och nu tillhör jag dom som tycker att det är rätt så ok, varför skulle inte dom få vistas här också. Lite värre är det ju med fiskmåsar och andra skränande fåglar som sätter igång mitt i natten.

Vissa av dom kan bli ganska närgångna när dom vant sig vid att man sitter där och… häckar på altanen (nu fick jag allt till det). Men det är ju det som är roligt, dom litar på en.

När mina svärföräldrar levde så omgavs dom av fåglar av olika slag, en del av dom där småttingarna, väntade tappert på sin mat, men ibland, när dom tyckte att det gick för långsamt, hoppade dom upp på termometern som satt på utsidan av fönstret och pickade på glaset, kikade in och lade huvudet på sned. Dom gav sig inte förrän dom fick maten.

Nu var det inte alltid det serverades vanliga fågelfrön, nejdå, Elsie kunde lika gärna slå igång stekpannan och göra några tunnpannkakor, det gick alltid hem, likaväl som hon stekte leverbiffar till Åkes hund, Bronco. Inte för att dom själva skulle ha utan för att djuren skulle få något gott.

En av kajorna hade råkat ut för något och kunde inte flyga, Pelle fick han heta, och han vistades alltid här ute på gården och blev uppassad. Nicke byggde honom en liten stege, som fick stå lutad mot en av tallarna, så han kunde ta sig upp i trädet, vilket han gjorde. Men en sommar försvann han, spårlöst, och att en katt kommit i hans väg är ju inte helt otroligt, men det kan ju lika gärna ha varit en bil.

Fast man vet ju aldrig, en helg då dom var bortresta fick jag uppdraget att vattna blommorna och kolla till Pelle. När jag var klar med blommorna fick jag se en kille som sprang utanför kyrkan med händerna nere mot backen, som om han höll på fånga något. Jag gick mot vägen och kisade med ögonen, och visst höll han på fånga något… Pelle.

Jag ropade åt honom och frågade vad han höll på med. –Ja, sa han, jag ska fånga den här fågeln, den verkar vara tam. Jag ska ta hem den. Nämen du, sa jag, den där fågeln, han heter Pelle och han bor här, i det här trädet, och sedan visade jag vart han hade sin boplats. Han lät Pelle vara, men han kanske inte var den enda som tyckte att det hade varit roligt med en fågel hemma.

Nu är bussen lastad, inte bara med junioraren, utan med alla kläder och utrustning som behövs, papperen som skulle med, lunchen vi ska ha och andra viktiga saker, ska faktiskt bli lite kul att få göra första bussresan för i år, och vi ska ju inte sova över i den, utan det blir lite som test and tune. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kajor skator fiskmåsar gården Elsien Nicke Pelle pannkakor leverbiffar Bronco Maria Lundmark Hällsten test and tune bussen junioraren

Vätskekontroll eller var det loppis, eller ...???

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 27 maj 2012 klockan 08:24,

Den stora hejar dagen idag, mors mors på er alla!!! Eller visst jag, det var morsdag, och inget annat. Lite konstigt är det ju ändå att det ska behövas speciella dagar för att uppmärksamma mammor, pappor, barn etc, vi finns ju här varje dag, och alla ska vi också vara lika mycket värda, fast å andra sidan, det kan ju också vara kul att ha något att fira, även om man kan göra det till vardags med.

Jag har då fått ett paket från Järlåsa jag, som inte skulle få öppnas förrän idag och helst i sällskap med min mamma, så jag får väl vänta till ikväll och höra om dom är hemma, innan jag får se vad det är för något.

Vi satt ute heeela dagen igår, halv nio gav vi upp och gick in. Samma sak i förrgår, och då såg det verkligen roligt ut då vi flyttat ut ett bord, närmare vägen (för solens skull) klockan var runt åtta på kvällen och vi hade en kaffetermos med två kaffekoppar bredvid, två grogg glas och två snapsglas (huvva då) på bordet. Dessutom satt vi bredvid varandra på långsidan och hade fritt framåt vägen.

I tre av bilarna satt passageraren tryckt med näsan mot fönstret då dom passerade, och dom vände sig dessutom om och försökte titta bakåt. Det såg verkligen lustigt ut, jag började garva och sa, att förmodligen undrar dom vad som försiggår här, en loppis kanske, på upphällningen, det är bara några få glas och koppar kvar. Dom kanske tänker att vi misstaget oss på dagen för vårruset och sitter och väntar på dom… förgäves. Eller, dom kanske undrar vad dom missat för något, då det verkar vara upprättat en vätskekontroll inne på gården.

Ja, vi lär aldrig få veta vad som rörde sig i deras skallar, dom kan ju till och med ha trott att det brunnit… uppe i skallen på oss :)

Näpp, nu ska jag göra Åke sällskap, ute på gården med morgonkaffet i hand, önskar er alla en fin söndag, med ett riktigt sommarkort från Järlåsa, med Sally mitt i bilden.

Kommentarer: 0 Etiketter: ute gården loppis vätskekontroll vårruset morsdag mors mors! paket Järlåsa Sally. Åke kaffe termos grogg snaps Maria Lundmark Hällsten

Dom hade verkligen gått ut!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 26 maj 2012 klockan 08:12,

Vilken varm dag det var igår, synd för alla brännbollsspelare att det inte kunde låta bli att regna litegrann. Jag och morsan satt ute på deras gård och drack kaffe, och man tyckte att det var tur att det då blåste annars hade man väl tuppat av.

Hon berättade att hon och pappa planerat att äta inlagd sill, i förrgår, hon hade en burk i kylskåpet som hon tyckte hade stått där, länge och väl, och det hade den, den hade gått ut men hon provade att öppna den i alla fall, och fick då se att den möglat, med andra ord åkte den i soporna.

Jaja, då grävde hon fram en ansjovisburk som hon hade liggandes men hör och häpna, även den hade gått ut, redan i november 2011. Nå, hon tänkte att ibland stämmer det ju inte utan mycket klarar sig ändå, när det stått på rätt ställe och varit oöppnat.

Du, sa hon, jag öppnade burken och det fanns inte en enda ansjovis i burken??? Inte ens tomatsåsen dom brukar ligga i, det var bara vatten. –Jamen du sa ju att dom hade gått ut, sa jag, moahaha…

Nämen det var väl en himla tur då, sa jag, att du inte planerat en vecka i ingemansland, och du hade laddat med 7 burkar ansjovis som du skulle leva på, och väl där, hade du upptäckt att fiskarna var borta, det hade varit tragiskt det :)

Apropå fiskar så kom en granne förbi, för några dagar sedan, hon jobbar extra på Niccos f.d. förskola. Vi satt härute och surrade på och hon berättade då hennes barn var små och dom hade varit iväg på en fisketur.

Pojken stod med kastspöet på en liten platå, och när han fick napp, tvär slet han upp draget med den följden att fisken åkte upp i trädet han hade bakom sig. Han ropade åt mamma, men hon kunde inte hjälpa honom, då ropade han efter pappa men han hörde inget. Nå, mamman gav honom sitt spö istället så han kunde fortsätta fiska tills pappan skulle komma tillbaka.

Återigen fick han napp och samma visa, han ryckte i spöet då det nappade och även denna fisk hamnade längst upp i trädet. –PAPPA!!! Ropade han och pappan kom då gåendes. Kan du klättra upp och ta ner fiskarna, undrade sonen. Nä aldrig svarade pappan, inte klättrar jag upp där inte, sedan tog han spöet och slet det han hade, och då gick linan av, samma sak med det andra spöet.

Med andra ord satt firrarna kvar, längst upp i trädet… då kom det en båt glidandes med ett par i, gubben ställer sig upp, kisar mot trädet, kliar sig i huvudet och säger: Nåt liknande har jag då aldrig sett! Sprattlande fiskar i ett träd. Ja, ropade dom tillbaka, det är laxforell. Hahaa… vilken syn.

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: brännboll morsan gården regn ansjovis inlagd sill fisk firrar laxforell båt kastspö träd

Kräksjukeplan

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 09 maj 2011 klockan 06:59,

Igår morse, härute på gården, så skuttade en skata förbi, ja sa Åke, jag vet inte riktigt vad man ska tycka om dom. Mm, sa jag, men det är ju fåglar det med…nästan som maskrosor. Jag tycker nämligen att maskrosor är väldigt fina, men det är ju ett ogräs. Antagligen för att dom står så lite länge och sedan dammar dom bara. Skatorna är vackra, men dom låter nå hemskt. Fast fiskmåsarna är nog några gånger värre.

Sen undrade Åke vem som skulle komma hit först, igår. Det blev någon otippad, nämligen ”Fager”, sen sålde vi ännu en cykel, och ”moster” Gunilla dök förbi. Alltid rörelse på den här gården, med andra ord, och en hel del vinkande och tutande, förstås.

Idag ska jag få laga gluggen i mina tänder, dom hade fått ett återbud, ska både se konstigt och kännas annorlunda då det nu var ett tag sedan ag tappade biten som suttit där. Men då är då ordningen återställd i alla fall. Sen är det jobbar dags, 14-21, och imorgon och på onsdag, är jag ledig igen. Vilket lyx schema man har…ibland.

På onsdag åker Nicco till Uppsala/Järlåsa, för sin prao dag på GE Helth care och givetvis för att få träffa systra med familj. Hon har varit lätt orolig för själva flygandet då hon fått höra diverse skräckhistorier. En hade sagt att alla låg och spydde överallt på planet och nästa hade berättat om alla flygplans kapningar etc, nåja, hon kan nog vara lugn för att det är lätt överdrivet, haha, jag har då aldrig sett en människa kräkas på ett flygplan, än mindre hört om flygplans kapningar mellan Umeå och Stockholm. Fast dom som nu kanske upplevt det förstnämnda, kanske satt på ett plan till Thailand, och hamnade i värsta kräksjukeplanet. Vem vet, inte jag i alla fall.

Nå, ni får ha en bra dag, jag ska försöka, men tror att jag ska förbehandla min nacke med ormsalva, så kanske man fixar en stund i tandläkarstolen, och kanske slipper en öm sådan.

Kommentarer: 0 Etiketter: skator maskrosor fiskmåsar Åke gården "Fager" Gunilla Nicco Uppsala Järlåsa GE Helath Care Umeå Stockholm

En börjar och dom andra hakar på

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 02 maj 2011 klockan 05:51,

Hon som köpte av oss cykeln igår, sa att hon sett oss sitta härute nästan varje gång hon passerat och sa att eftersom vi nu hade det välskött på gården, så inspererades även andra till att göra saker. Dessutom ser det hemtrevligt ut när man sitter ute med termosen och bara tar det lugnt. Fick höra att en annan som börjat tuta och vinka, gjorde det för att vi alltid sitter där, lite lustigt faktiskt, men det stämmer nog.

Jag kan tänka mig när nästa vår kommer och kanske grannen är först med att ta fram krattan, då står man i fönstret och säger, nä, nu håller det nog på vara dags, nu har dom börjat med gräsmattan, eller nu jädrar har dom plockat fram utemöblerna, så då är det bara att haka på. Ingen vill vara den sista att göra klart inför sommaren.

I förrgår, valborgsmässoafton, så sa vi att hade vi suttit i lägenheten, en sån fin dag, så hade vi sagt, jaha, vad ska vi göra nu då, ska vi åka ut och kolla på dittan eller ska vi fara och hälsa på dattan eller vad? Man hade inte ro att sitta inne och inte göra någonting, i alla fall inte om solen sken. Nä, livet i huset kan inte jämföras med vad vi hade i lägenheten, men det kanske var tur då, att vi inte hade något att jämföra med, då visste vi inget annat och då funkade ju allting bra ändå.

Nicco frågade om om hon skulle få ta med sig en kompis och åka lite Camaro igår. Vi väntade till efter maten. Ja, sa Nicco...dom har ju bara en Volvo...stackar´n!

Haha, den var ju bra. Hon var i alla fall glad över att ha fått åka en sväng, även om hon sa att det kändes lite smått pirrigt.

Annars har helgen rullat på och ni som är uppmärksam vet att det är måndag idag. Jag jobbar måndag, tisdag och fredag, den här veckan, dagtid dessutom, så det känns skönt. Vi ska också ha en sista bastukväll ikväll, Kerstin och Janne ska dessutom ha kommit tillbaka hem så ordningen är återställd. Hoppas ni får en bra start på veckan och att den sedan fortsätter som den började.

Kommentarer: 0 Etiketter: cykeln gården krattar grannar kompis Camaro Volvo helgen måndag

Här bor vi

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 28 mars 2011 klockan 07:58,

Här bor jag, lyder dagens utmaning, ja, härinne finns det inte så mycket att se så det får bli en vinterbild från fönstret och en bild tagen förra våren, då plattorna skulle rensas och tvättas upp, vårat hus syns inte, men det ligger till höger om plaststolarna och rullatorn. Och huset på den övre bilden är detsamma som syns rakt fram, på den undre bilden.

Nu kommer vi inte att bo kvar här så länge till, lite vemodigt att dra efter 17½ år på samma gård, men å andra sidan, så långt bort flyttar vi inte, så ni grannar, som läser detta, sitt inte och gnugga era händer i ivern att bli av med oss…det kommer ni inte att bli i alla fall, rätt var det är så poppar vi upp bakom husknuten :-)

Sen vet ju ni vart vi bor, Åke kanske gör slag i saken och kopplar in ett eluttag vid utemöblerna, så kan ni sätta igång perkulatorn, lagom till vi kommer hem från jobbet…kan ju inte bli bättre.

Theresé skickade en bild på en kökslampa som ligger ute på tradera, exakt samma som kaffepannan som står i vårt skåp, men vem vill ha en matchande kökslampa? Njae, inte vi i alla fall. Men vem vet, kanske det var ett tips av henne, att det var något som hon skulle vilja ha, kaffepannan tillhör ju nämligen Theresé, men jag tvivlar.

På övervåningen, i huset, så håller Åke på med golv och tak, det är så knäppt att dom spikat fast golvet i muren och sedan har huset rört sig och därmed har golvet blivit något lutande och nu går inte köksdörren och tv rums dörren att stänga.

Han har sågat av allt han kommit åt och nu skulle han ge sig på gångjärnen. Då sprack glaset i dörren, tjong. När jag berättade för Nicco att hennes glasdörr gått sönder så undrade hon hur? Ja, din pappa hamrade lite på den, sa jag, utan att höja ett ögonbryn, och då satte hon igång att skratta. Jag sa nog det som om det vore det vardagligaste som kunnat hända medan hon tyckte att det lät lite allvarligare, nu är vi less på dörren som inte vill gå igen så nu ska det användas lite våld. Nå, det gjorde inte så mycket, hon ville ens ha en glasdörr där, så gjort är gjort.

Idag ska jag ner på HSB och se om jag kan få tag i några papper som ska skrivas under eller på, och sen ska jag kanske ta mig an, skåpet ovanför mikron…kan inte påstå att jag längtar efter det, det innehåller allt tjafs man kan tänka sig, men det ska ju göras. Önskar att ni får en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: gården fönstret huset rullatorn grannar poppar Åke glasdörren Nicco Theresé kökslampa tradera

Jag gissar...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 05 oktober 2010 klockan 10:35,

Eller så tror jag rent ut sagt att sommaren är över och allt kaffe drickande vid det lilla bordet på gården, är slut för denna säsong:

Men man ska ju aldrig säga aldrig.

Bussen gick igenom besiktningen ( by the way) och vi kan köra den ner till Järlåsa på fredag...yes!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sommaren kaffe drickande gården säsongen bussen Järlåsa

Eliminera felen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 15 juli 2010 klockan 07:23,

Det fanns en vänlig själ som avbeställt sin tid för besiktning imorgon, tack tack, det var otroligt bussigt, så nu är det bara att åka dit och hålla en tumme för att allt ser bra ut, men här är det i alla fall ingen som ropar hej, förrän vi har kommit över bron.

Igår, då den där tiden fanns klockan 7, och jag satt här och funderade om jag skulle hinna rusa ner till bilen och komma mig på besiktningen på en kvart, så tänkte jag att om det hade funnits en minsta lilla chans till det, så skulle jag säkerligen ha fått soppatorsk, 100 meter innan jag hade varit framme, bara för att det alltid ska vara något, men nu har vi i alla fall eliminerat det problemet. Vi tankade igår…HA!

Tandläkarbesöket blev inte heller så tokigt. Jag som blivit tillsagd av en annan tandläkare att när denna tanden skulle gå sönder så var det inget mer att göra, men se, nu hade jag en annan tandläkare och han tyckte visst att den skulle gå att fixa, vilket han gjorde till en kostnad av 585:-. Inte så farligt tycker jag, han kunde ju lika gärna ha tagit betalt för en undersökning också.

Sen ringde svärfar och ville ha skjuts hem från lasarettet, för det fick jag 500:-, *tjitjing* så då låg jag bara 85:- back, från tandläkarbesöket. Mm, ibland har man liiiite matjord i fickorna, men bara ibland. Jag ser på framtiden med viss tillförsikt :-)

Jag och Nicco tog en shoppingsväng igår, eftersom det bara var sk-t väder, men precis som i tisdags så kom solen fram då vi hade som mest att göra med att fynda så det blev lite små jobbigt att vistas inne på affärerna. Nicco undrade om jag hade en hand med vädergudarna eftersom samma fenomen inträffade då vi åkte på myrorna, Kappahl och H&M i tisdags. Då väckte jag också upp henne och sa att nu åker vi, det är ändå så dåligt väder. Men vi hann inte gå länge därinne innan hon tyckte att det blev så himla varmt och när vi kom ut så gassade solen på, för fullt. Jaja, nu tänker jag nog inte åka ut och handla nå mer, på ett tag….tror jag.

En stilla undran från Åke. Vi såg på ett program igår, med ett halvt öga, det handlade om robotar som byggdes genom att titta på hur insekter tog sig framåt, deras rörelsemönster alltså. Då kom en tusenfoting vandrande och Åke undrade då om en sån insekt, verkligen har koll på sina ben, skulle den till exempel kunna lyfta upp fem, specifika ben i luften? Jag har svårt att tro det, men man ska aldrig upphöras att förvånas.

Ni får ha en bra torsdag, mig kan ni nog hitta ute på gården, häruppe blir det bara jobbigt att vara då solen kommit fram.

ps. skickade in en test på sms blogg för över 25 minuter sedan men den har inte kommit in än, undrar hur lång tid det tar, någon som vet? ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: besiktning imorgon matjord tandläkare laga Nicco shopping myrorna Kappahl H&M Åke tusenfoting ben gården

En vandrande...någonting, som heter Maria

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 06 juli 2010 klockan 07:10,

Jag fick ett kort mailat till mig från Jan A, föreställande vår lilla kaffe/likör bjudning från i lördags, och han hade döpt kortet till kafferep. Jag tittade på bilden och såg först inget kaffe, bara andra glas, men om man tittar lite nogare så ser man minsann några kaffekoppar och det är ju faktiskt en termos jag håller i handen. På kortet syns då jag, Åke, Gunbritt, Ingegerd och slutligen Sören. Jan A själv, finns av naturliga skäl, bakom kameran:

Med facit i hand så hade vi säkert haft det ännu trevligare om vi stannat kvar hemma på gården istället för att försöka komma oss ut på stan, men men, det går säkert fler tåg.

Nicco litar inte riktigt på sin mamma, hon försöker gärna hålla sig på en armlängds avstånd ifrån mig i tron om att jag ska trampa henne på tårna eller något liknande. Igår då jag skulle klippa gipsskenan så drog hon efter andan vid några tillfällen, men det gick bra. Sen åkte vi på Maxi för att kolla in träskor, och till vår lycka så upptäckte vi att det fanns lånerullstolar där, perfekt. Det är jobbigt att hoppa runt på ett ben under en längre stund då man inte är van.

Men nu var hon ju orolig över min körning och trodde väl att jag skulle krascha in i alla hyllor och i folk som passerade, men det gick fint det med, lite koll har jag :-)

Dessvärre så skulle jag sedan justera hennes krycka då vi hade suttit ute på gården och vips, så försvann knappen man ska trycka in och det blev lite ojämn gång för henne:

Jädrans tur att Åke kom hem och fixade problemet. Annars hade det blivit lite jobbigt.

Så kom då äntligen Theresé, Anders och Pyret, resan hade gått bra och jag tror jag törs säga att jag aldrig hört eller sett en sån snäll och tystlåten baby, hon hördes ju inte av. Liten som en myra även fast hon är så mycket större än vad Nicco var. Men å andra sidan, det är inte ofta man får se en baby som bara är några dagar gammal, och gör man det så är det i en barnvagn med bara ansiktet framme. En vecka blir hon idag, vi får fira det på något sätt :-)

Jag och Åke fick födelsedags presenter, Åke en t-shirt med en rolig text på, den kan han ha på sig och när någon tråkar honom är det bara att han pekar på tröjan. Jag törs inte skriva vad det stod, men det är en bild på en flat line _____________och nåt om att han är uttråkad. Själv fick jag detta fina familjeträd med bilder på oss alla, till och med katterna fick en plats:

Jag och Åke camperade i bussen inatt så fick Theresé, Andes och Pyret inta vårat sovrum, det är nog lite lättsammare att få bo häruppe med vatten i kranarna och det och sånt. Den största fördelen med att sova i bussen är att det är mycket kyligare därnere då man går i säng, inte närmare 30 grader som det säkert var häruppe i lägenheten. Nu önskar jag er alla en mycket fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Jan A Åke Gunbritt Sören kameran Maxi träskor rullstol krascha gården knappen Åke Theresé Anders Pyret baby snäll t-shirt familjeträd vatten bussen

Chockerande...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 21 maj 2010 klockan 07:30,

eller inte. Åkes bil, ni vet den där "fina" Volvon som vi åkte ääända ner till Övik för att köpa, den fick bogseras hem igår. Generatorn har pajat. Men det gör ingenting, vi är så vana nu att man blinkar inte ens med ögonen längre. Åke får ta en sväng förbi skroten idag och se om dom har någon generator liggandes annars får vi väl kosta på en ny, så är det bara.

Jag fick i alla fall hämta min framskärm till Camaron igår, den låg på bussgodset och väntade. Tyvärr var den inte i så bra skick som vi hoppats på men den är inte på långa vägar så ihop skrynklad som den vi hade. Den här går att fixa till med lite jobb, och för det priset får man inte heller klaga. Så den här helgen blir det nog fullt upp med att få ordning på Camaron, kanske åka upp till Norum och få fram bussen etc. Det är mycket nu!

Jag var på trygghetsrådet igår och hon skulle hjälpa mig att få lite struktur på min vardag och jobbsökeri. Det är nu inte så tvärlätt då det gäller mig. Jag har ett smärre problem med att komma ihåg vad företag heter och vilka jobb jag har sökt, det är verkligen rörigt. Jag känner dessutom själv att det inte beror på slarv eller ovilja från min sida, jag vet bara inte. Men förhoppningsvis så ska jag nu komma på ett system som kan vara till hjälp och kommer att underlätta.

Annars var det en trivsam dag igår, varm som sjutton men det vet ni ju allihop redan, lite svårt att missa det om man nu inte legat och sovit hela dagen. Ingegerd bjöd på kaffe och vi satt därute och surrade. Ni hör va, vilken gård man bor på. Kaffe varje dag och grannar från höger till vänster. Faktiskt ganska roligt och jag tror inte att det ser ut som det gör här, på många andra gårdar runt stan. Att dom kallar oss för trädgårdssällskapet är egentligen aningens missvisande, då det bara är några få som håller på med plantering. Nä, vi skulle få komma på ett annat, hm…grannskapet, kanske?

Nå, idag blir det en promenad med åtminstone Kerstin, Janne är inte med alla gånger, och sen kanske man skulle ha hört om morsan är hemma så jag får hämta mina saker som Theresé skickade med dom upp hit till Umeå. En sväng förbi Coop får det också bli, och tjopp så hade den fredagen passerat. Ja, jag får nog hämta hem Åke från jobbet också, jag skjutsade ju dit honom imorse. Ni får ha en bra fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Volvon Åke generatorn Övik Camaro Ingegerd grannskapet trädgårdssällskapet kaffe gården Kerstin Janne tjopp Theresé morsan Coop

Vilken dag det blev igår

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 15 maj 2010 klockan 08:20,

Vi satt ute i den tropiska värmen igår, Kerstin bjöd på kaffe och nybake bullarna och Janne gick upp efter glasskålar och glassbytta så vi fick nåt kallt i oss. Inte så dumt att bo på den här gården, minsann.

Jag skippade Ohlssons tyger och Coop svängen jag hade planerat att göra, till och med dammsugningen hoppades över. Däremot ringde jag om framskärmen och tyvärr, det var 6-7 veckors leveranstid på en nyproducerad sådan och det tar alldeles för lång tid. Theresé hade tipsat om en kille därnere i södern någonstans och som inte bara kör dragracing, utan han har även den exceptionellt goda smaken att äga och köra en Camaro. Jag fick tag i honom igår och han trodde sig ha en framskärm liggandes som jag skulle få för nån hundralapp, den köper jag på studs sa jag, och nu håller vi en tumme för att det är rätt sida, den vänstra, som han har, jag skulle höra av mig idag då han var på plats och kunde kolla.

Vilka knallar och brak det blev igår.

Då det började smådroppa så skyndade jag mig att ta på mig kläderna för att gå ut till Åke som stod i kallgaraget och grejade med Camaron. Ute på gården blixtrade det till och det var några människor som skrek av ljuset och knastret, fast jag såg inte till en enda levande själ. När jag rundade huset satte det igång på allvar, att regna och dom sista tjugo metrarna sprang jag men hann ändå bli blöt.

Inne i garaget kan ni gissa att det levde om, regn på plåttak, det låter och när det lät som allra värst och man inte kunde tro att det kunde bli värre, så blev det tio gånger mer. Jag bara älskar sånt här väder, och man fascineras av vilka krafter det finns däruppe.

På femton minuter var det över och här var torrt och fint för en liten stund sedan och sedan såg det ut så här:

Nu, en liten fråga apropå regn. Mitt hår är så rakt det bara kan bli, men när det regnar och blir blött eller bara fuktigt så bildas det lockar och ibland riktiga korkskruvar. Hur kan detta komma sig och varför bara i regn, inte om jag tar en vattenflaska och sprejar på?

Den kan ni fundera över så önskar jag er en varm, skön lördag med sol och kanske en glass till det. Och kom ihåg, får ni sladd, släpp bromsen och styr i vägens riktning.

Kommentarer: 0 Etiketter: blixtrar gården Kerstin Janne glassbytta kaffe Ohlssons tyger Coop värmen Camaro Theresé framskärm regn plåttak korkskruvar

Lite bakom flötet

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 31 mars 2010 klockan 07:14,

Nu ska jag ge några en knäpp på näsan. Inga namn nämnda men om det är någon som tar åt sig så bjuder jag på det.

Jag ska börja med att säga att vi på somrarna och egentligen ganska tidigt på våren, sitter här ute på gården, ibland är vi några få och andra gånger kan vi sitta upp emot 15-18 stycken därute, jättetrevligt och en riktig gemenskap. Jag kan förstå om ingen ”ny” vill komma ut och sätta sig trots att vi ofta säger det till andra, ta en stol och kom ut du med, luften är ju fri och man sitter ju vart man vill. Men dom kanske känner sig lite små dum, eller att dom tränger sig på, vad vet jag?

Nå, jag var ute och gick med en granne igår kväll och hon berättade att hon hört, ryktesvägen, att det är någon som sagt att han/hon inte begriper att vi inte har något bättre för oss. Ehhh…Och??? Om någon står bakom gardinerna och retar sig på att vi har valt att sitta ute så måste ju den människan ha betydligt mindre för sig då dom orkar stå där och hålla koll på hur ofta och hur länge vi sitter där. Som hon sa, som jag var ute med igår, det är ingen annan än vi själva som tar hand om våran disk, tvätt och städning. Hur vi planerar våra dagar är väl upp till oss själva.

Ja jag ska då ärligt säga att jag skiter högaktningsfullt i vad en sån människa tycker eller tänker, jag tycker att vi ska vara tacksamma att vi faktiskt kan sitta ute om vi själva vill, det finns ju dom som kanske inte har tid eller ork till det.

Den andra knäppen på näsan vill jag ge till dom som står efter en kund i kassakön och innan man själv har hunnit lägga upp sina varor så börjar dom lägga upp deras saker. Vad tänker dom med egentligen, arslet, eller? Detta har hänt mig vid tre tillfällen, första gången stod jag nog mest som ett frågetecken och då var det en kompis till den personen som sa till att han var tvungen att hejda sig lite.

Andra gången började jag känna mig lite irriterad, tjejen lade upp avskiljaren fast jag hade hälften av varorna kvar i vagnen, jag sa ingenting men tog pinnen och vräkte undan hennes saker så dom höll på falla av bandet. Då började hon fatta, men hon sa aldrig någonting.

Tredje gången var för några veckor sedan. När tjejen började lägga upp sina saker så vände jag mig mot henne och väste ur mungipan – Det där går väl j-vligt dåligt, eller hur? Hon tog tag i sina saker och fick stå där och hålla emot…snacka om ”lucka lucka tomrum”.

Nästa gång detta händer, och nu går jag ut med en varning, så tänker jag sluta lägga upp mina saker och låta människans grejer passera mig, sedan ska jag säga till kassören att det där är inte mina saker, inte den där heller men det jag håller i handen. Sen får vi se vad dom säger eller gör.

Sååå, då har jag knäppt färdigt för denna gången, men det kommer säkert fler gånger. Nu vaknade Nicco så jag ska fråga om hon har någon frukost planerad, eller några speciella önskemål. Önskar er alla en fin dag och skickar dessutom ett Grattis i efterskott till Anders ”brälla” Brändström, som fyllde år igår. GRATTIS önskar vi från Näckrosvägen!

Kommentarer: 0 Etiketter: granne ryktesvägen lite att göra gardiner gården gemenskap trevligt tvätt disk människan kassakön avskiljaren väste mungipan Ander "brälla" Brändström GRATTIS

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv