Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett garage
Visa träffar från alla bloggar

En vild katt, född 67

 

Nu ska jag försöka göra en lång historia kort…kommer inte att lyckas :-)
Nå, gårdagens första besök, blev också något helt otippat, en Fjuppe. Förmodligen kan man nu skylla allt som hände efter att han hade åkt härifrån, på honom, tyvärr.
 
Det pratades nämligen om bilar och jag sa till Åke, att Fjuppes bil, en Lincoln, egentligen inte ser så dum ut, påminner lite om capricen, men något rundare till utseendet. Och där började alltihop. Jo, sa jag, till Åke, jag har sett att Lisbet (ni vet, vk bloggar´n) har lagt ut sin Buick Wildcat, på sin blogg, hon ska sälja den. Men jag vet inte vad hon ska ha, inte heller vad det är för årsmodell eller motor.
 
Sen vet jag inte riktigt hur allt gick till men jag ringde i alla fall till henne, frågade om man kunde få se den, pratade med Åke som tyckte att vi kunde göra oss en utflykt till Robertsfors, pratade med hennes bror på vägen dit och *pang*, så var vi framme.
 
Pratade lite, och sedan åkte vi ut på en provsväng, tillbaka i garaget så fick vi oss en liten rundvisning på deras tillhåll. Jättefint med många nostalgi grejer, där kan man nog sitta i timmar och bara titta på alla saker och minnas. En hel del fina bilar, inhyser dom också i garaget.
 
Efter det gick vi ut igen, tog några varv runt bilen, Lisbet gick hem för att hämta papperen på bilen…om utifall att vi skulle ha den och *tjopptjopp* så var det gjort. Så nu är vi ägare till Buicken, som förövrigt är en 67:a med en 430 motor, importerad från staterna 2008, en månad före vi fick hem Camaron. Och nu ska ni få se hela anledningen till varför det blev just den bilen:
 
Ser ni hur bra den matchar huset, say no more :-)
 
Lacken är inte så fin, men bilen, modellen och framför allt, året, 1967, det måste ju vara ett fint år, med tanke på när jag föddes *nickar*
 
Det är väl bara ett problem, vi kommer att stöta på patrull då vi ska in med den i garaget…den ryms nämligen inte i nuläget, så Fjuppe, nu få du klura ut hur du ska lösa detta, du som var orsaken till detta köp.
 
När vi kom hem så visslade Åke över Tord och Camilla och deras dotter, på en liten fika i trädgården, tyvärr ingen sol, men vad gör väl det om hundra år.
 
Vi ska prova att byta däck på den då den kändes våldsamt obalanserad då vi skulle ut igår kväll och sen får vi se vad vi hinner göra idag, innan Nicco landar. Hon kommer ju hem från Uppsala idag. Ni får ha en fin söndag!
 
 

Uppstekt pizza o kall gröt

 

Allt gick inte riktigt som planerat igår…men vi är van. Först skulle vi gå till svärfars garage och lufta bromsarna, det gick inte, det saknades en speciell bricka så det var bara att knata iväg till Brällas kylarverkstad där han hade en sån. Tillbaka igen och då gick det fort. Vi tog den bilen upp till Norum och nu är bussen vintrad och klar:
Här ska det tydligen byggas ett jätte tak, det är projektet farsan håller på med.
 
Klockan tickade på så det blev en blixtvisit inne på Ica raketen och sedan hem för att påbörja lunch pizzan, jag hade köpt en sån där tub med deg, som smäller till och poppar ut ur rullen då man tar bort papperet, sen följer ju tomatsåsen med i kartongen, ganska praktiskt och snabbt…men inte den här gången.
 
Efter en halvtimme var osten bara lite svettig, jag kunde till och med ta ut plåten med bara händerna, JAAAA, ugnen har pajat, tack för det televerket. Där sprack min veckoplanering av middagar. Vi får se om Åke kan fixa den eller om det blir återvinningen. Så står man där med en halvgjord pizza, vi är dessutom en timme sena och man känner sig lite halv hungrig sådär, vad gör man då?
 
Antingen ringer man en vän, eller så kommer man på något annat, jag slog igång tre stekpannor och stekte pizzan på undersidan sedan kördes den i mikron för att osten skulle få smälta och faktiskt, det funkade riktigt bra. Det var bara Nicco som var missbelåten, hennes bit blev lite bränd och när hon dessutom i ren protest, inte ville ta en ny bit så blev det inte en så stor lunch för hennes del. Uppstekt pizza, ja det har jag då aldrig provat förut men nu är det gjort.
 
Steka upp saker gör man ju då man vill ha dom varm men samtliga saker blir ju kall med tiden. När Nicco var liten så körde alltid Åke med orden: Kall gröten! När han rapade, och han är inte alltid så diskret när han gör det heller. Nicco gick på dagis och var väl runt en tre år. Dom hade suttit och ätit lunch, hon rapade och sa –Kall gröten! Och då hade fröken genast talat om för henne att så där säger man ju inte. Nicco var besviken då hon kom hem och tog upp detta med hennes käre far, att han hade hittat på detta och det var ingenting man skulle säga.
 
Nå, idag är det i alla fall Åkes dag…och alla andra pappors dag. Åke ska minsann få sig en present men vi ska vänta tills Nicco har stigit upp. Ni får ha en bra dag allihop och grattis till papporna!

Enya softade

 

Jag är fortfarande hemma, detta var den tjurigaste förkylningen jag haft på flera år. Låter som om det är totalstopp i näsan, då jag pratar och halsen känns misshandlad, för att inte prata om rygg och mage, nu då man har hostat som en galning. Man håller på vara lite öm, sådär. Men vad göra…gilla läget och hoppas på att man blir frisk…i år, eller tidigare än så, om man nu får önska.
 
Enya softade framför tv:n igår, hon såg på Top Dog USA, undrar just vad hon tänkte på, om hon tyckte hundarna var lättlurade som gjorde allt som dom blev tillsagda att göra:
 
Programmet intresserade inte mer än att jag kunde pocka på hennes uppmärksamhet så hon fick bli fotograferad:
 
Jag var aldrig utanför dörren igår och när man bara är inne så känner man sig ännu mer sjuk, då ingenting händer. Dagen går visserligen ändå, men något saktare än tidigare och ibland går ställer man sig bara i fönstret och längtar ut, men jag vet inte heller vad man skulle ut och göra.
 
Åke håller på städa i garage källaren, och där har du inte ståhöjd så han såg ledbruten ut då han kom hem. Tur att ormsalvan funkar så vi får än en gång tacka Jan A för den, annars hade jag aldrig kommit på att den ens fanns.
 
Nu har Nicco kravlat sig upp…eller rättare sagt ner, från hennes säng, hon har haft sovmorgon idag, och snart är det väl då dags för frukost. Ni får ha en bra måndag!
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag