Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - granne | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett granne

Visa träffar från alla bloggar

Livet är inte för evigt hållbart, det är skört!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 29 april 2013 klockan 05:00,

Vi blev ännu en gång påminda om hur skört livet egentligen är, då en av våra grannar kom förbi igår, och ville tala om att hans fru, gått bort, väldigt hastigt och oväntat. Hon var inte gammal, och två yngre barn har dom .

Man har sån lust att svära, då man får veta sånt här, barnen hade sagt att dom tyckte det var så orättvist, och det är ju precis det, livet är. Man förstår inte, men jag vet ju, idag vis av erfarenhet, att det heller inte hjälper att tänka om… eller ångra osagda saker, eller önska, för ingen kan ändra på det som har hänt.

Och vissa saker går vi igenom livet med, helt i blindo, vi vet aldrig vad som lurar bakom nästa krön, och det får vi vara glada över. Rent logiskt vill man ju att den som levt längst, ska gå först, men hur ofta händer det, egentligen?

Man får sig en ordentlig tankeställare, och man börjar grunna över sitt eget liv, och vad man gör med det. Vi kan inte göra saker åt det förflutna, men till viss del påverka vår framtid. Våra tankar är med grannens familj, och vi hoppas att dom kan gå vidare, så småningom.

Själv är jag nu uppe i denna tidiga morgontimme, för jag har ett uppdrag, ska nämligen skjutsa Nicco på flyget, och det är inte det jobbigaste, kan jag säga, utan det är att få upp henne ur sängen. Kan det vara ärftligt, månntro? Vet att jag själv var svårväckt då jag var ung, men det här är snudd på galet.

Gårdagen tillbringade vi utomhus, i sol och blåst, mera krattning, och vårstädning. Planering av hämtande av Buicken och vilken bil vi ska ställa av… och vart. Huvva vilka i-lands problem man har. Näpp, nu ska jag göra mig klar, vi måste åka om en halvtimme. Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: flyget Nicco i-lands problem granne barn fru gått bort Maria Lundmark Hällsten Buicken bil skjutsa morgontimme

Var dom inte nykter, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 07 september 2012 klockan 07:16,

Jobbet har ju flyttat en bit upp, på ålidhem, anledningen till flytten är att det ska göras ett stambyte där chefen bor så boendet på den nya adressen är bara tillfälligt. Dom har även bytt ut alla fönster samt balkongdörrar.

Igår tog vi en promenad dit ner, till ”gammlägenheten” och passade på att städa ur kylskåpet, innan det är dags att flytta tillbaka, då var en sak ur världen.

På baksidan har dom byggt en jättefin altan till chefen, för att hon ska ha möjlighet att ta sig ut. Det hade hon tidigare också, möjlighet att ta sig ut, alltså, då satt det en ramp därbak, men ingen altan, så det var ju att köra ner henne direkt på gräsmattan.

Så denna altan är ju guld värd. Nu ville hon ut och provtesta utsikten, underlaget m.m. Jag öppnade dörren, drog fram rullstolen till öppningen och tadaaa… sen blev vi stående där.

Det blev tvärnit i dörren, den är för smal och hon tar sig inte ut den vägen. Nämen hallå, kan man smälla av för mindre. Jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt, detta är alltså en handikapps anpassad lägenhet, jomen tjena.

Vi gick ut igen och jag frågade en av arbetarna vem jag skulle tala med, han tyckte att vi skulle gå ner till kontoret som är i en av barackerna på området. Så det gjorde vi. Vi fick tag i en av cheferna för bygget och han såg uppenbart överraskad och lite lätt besvärad ut då jag påtalade problemet och undrade om dom som gjort ritningen, hade varit på storfest och sedan gjort uträkningen måndagen efter partyt.

Det blir definitivt en plump i protokollet, sa han, och detta har ju någon skissat och räknat ut, men visst är det fantastiskt att dom inte har ett standarmått då det gäller handikappsanpassade saker, eller så får dom väl åka ut och mäta hjälpmedlen som används om dom vill få det att gå ihop.

Det räcker nog inte med det här heller, chefens granne, som också ska ha tillgång till altanen sitter h*n med, i rullstol och jag kan ju inte tänka mig annat än att dom satt dit samma dörr och fönster där också…jodå.

Detta kan ju bli ett rätt så stort problem för dom, balkongen sitter dessutom ihop med fönstret, så det är inte bara att byta ut dörren, eller hur dom nu har tänkt lösa det här.

Annars var det väl en rätt så vanlig dag i våra liv, den kom och försvann i en hast. Idag är jag ledig och dessutom är timmarna oplanerade så jag kan hitta på att göra precis vad som helst, yeees! Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten. chefen Ålidhem. byggare barack balkongdörr altan granne fönster plump i protokollet rullstol tvärnit tadaaa... dörren

Porrkliniken

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 30 maj 2012 klockan 07:01,

Jag ska börja med att förklara rubriken. Det är nämligen så… (ska försöka göra det kort) att Buicken inte ville gå som den skulle, vi for då och köpte nya brytare och fördelarlock, så Åke bytte dessa saker igår kväll och för att testa att bilen kändes pigg och rask så åkte vi ett varv på stan.

Vi kör västra Norrlandsgatan och då utbrister Åke –PORRKLINIKEN!!! Han vänder på huvudet och plötsligt får han rätt skärpa på ögonen, polarkliniken stod det. Jaja, sa jag, man ska aldrig upphöras att förvånas, det hade inte varit speciellt uppseendeväckande om det faktiskt hade funnits något liknande, seriöst, med tanke på hur det ser ut idag, men det lät lite grovt i alla fall :)

Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.

Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.

Jag hade betydligt sämre i ryggen efter röntgentagningen än innan, det var ju ett litet sträck/böj och vrid program man fick gå igenom, innan det var klart. Jag berättade för killen som skötte bildtagningen vad min läkare sagt, att dom skulle inte hitta något och om dom gjorde det så skulle det ändå inte kunna åtgärdas. Då sa han, att jag skulle se det så att om dom inte hittar något så vet jag i alla fall att det inte är fel på skelettet, och då kan man gå vidare med annan undersökning, så det är inte bortkastat. Och det köper jag, rakt av.

Sen blev det en blixtvisit hemma hos en kompis som bor granne med NUS, hem och hämta katten, iväg till veterinären som sa att nu får vi se hur hon mår om 4-5 månader, och då ska hon kunna gå obehindrat, operationen håller då än så länge, det kändes stabilt, sa hon.

Hem med katten, hämta en provtagningspåse (jag är nämligen med i ett forskningsprogram, där även Nicco och Theresé är inblandade), brände iväg till lab, på vårdcentralen, där Nicco satt och väntade. Vi blev aningens blodfattigare efteråt men jag tror vi överlever :) Sen handlade jag på kvantum och åkte hem för att påbörja middagen. Det var den dagen det.

Ser nästan ut som om man skulle kunna sitta ute ett tag idag, men man ska inte luras av solen, för inte var det då någon värme igår inte, och jag har ännu inte titta på termometern. Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: porrkliniken västra Norrlandsgatan Buicken polarkliniken förvånad röntgen södra entrén bild och funktion Maria Lundmark Hällsten kompis granne NUS katten veterinären lab vårdcentral Nicco Theresé provtagning blodfattig kvantum

Självgående

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 30 juli 2011 klockan 08:38,

Noterade att det nu finns självgående dammsugare att köpa, att det fanns gräsklippare har jag redan blivit varse. Dom har jag nämligen sett med egna ögon.

Han vi köpte bussen av, uppe i Arvidsjaur, har en granne som investerat i en sådan. Vid första anblicken så trodde jag minsann att det var en muterad jätteskalbagge som gled runt där på gräsmattan, och K-G berättade att deras hund, Cilla (sankt Bernhard) inte gillade den där självgående saken, hon blev smått elak på den.

Inte vet jag om jag skulle vilja ha en dammsugare hemma som flängde runt mellan väggarna. Men kanske om dom klistrade fast nåt hårigt på den, och en svans samt små öron, då kunde det ju vara något för alla allergiker och den skulle ju dessutom göra lite nytta :-) Men katterna, gissar jag, skulle nog först vara väldigt försiktiga och kanske lätt uppjagade och sedan börja morra och fräsa åt den, så det skulle nog inte funka.

Visserligen har jag redan hunnit sitta ute en stund och avverkat två koppar kaffe, men nu ska jag ut igen, det är så kvavt härinne så man kan få dåndimpen. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: dammsugare gräsklippare självgående Arvidsjaur bussen K-G Cilla granne

Fullspäckad dag...igår

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 24 juli 2011 klockan 09:12,

Ja jösses vilken dag det var igår. Vi hade några ärenden och jag ville göra bort dom så fort som möjligt med tanke på den värme som var. Så vi pep iväg strax efter tio, började på Laitis som inte hade öppet, tog sedan husvagnsfirman, även dom hade oöppet, Autoparts, där Åke köpte en 24V laddare, och sedan in till Bo Lage, ni vet, han som bor bredvid Coop Forum. Vi träffade på Kerstin och Janne där utanför så vi surrade en stund. Medan Åke, sedan fixade betalningen så gick jag in och handlade lite tilltugg till kvällen.

Efter det gjorde vi ett stopp hos ”gammbossen” där vi hämtade mitt dataskrivbord som stått där i några år och sedan åkte vi hem. Vid lunchtid frågade jag Åke om vi skulle ringa till Janne B och fråga om dom hade nå kaffe därnere i Åheden, att bjuda på. Gjorde så och givetvis hade dom det. Vevade ner rutorna på Buicken och drog iväg.

Där sken solen om än värre, än här hemma och det spelade egentligen ingen roll att det blåste lite…vi pratade bort en stund och sedan ville jag hem och duscha och ställa iordning lite. Vi väntade nämligen lite bekantingar till kvällen.

Jag ställde ihop borden härute, lade ut dynor, ställde ut glas, en granne som gick förbi hejade och nickade mot borden och sa att det där såg trevligt ut, ja sa jag, det ska bli trevligt här :-) Sedan dök Ricky upp i sin Cadillac, det var evigheter sedan vi sett honom. Han hade haft fullt upp med jobb och dylikt men var nu hemma ett tag. Han fick sig en kopp kaffe och redan där, tycktes jag höra att det mullrade någonstans, men ingen annan hörde nåt.

Sen kom Jan A (som förövrigt fyllde jämt i förrgår, jämt fast siffrorna var så ojämna dom kan bli förutom nollan), Inge-Gerd, Gun-Britt, Sören och en kompis till dom, Anders, gående med paraplyer i händerna. Det var bekantingarna som vi bjudit hit. Jag frågade än en gång om ingen hörde mullrandet men icket, jag började på tro att det måste vara en hel karavan av Åsele släpar ute på vägarna då, men jag tvivlade lite.

Vi hann sätta oss ner, spilla upp i glasen och då…kom regnet. Det var bara att greppa sakerna och gå in. Men vad gjorde väl det, med så trevligt sällskap så sprang tiden iväg, vi fick höra den ena historien efter den andra och ni kommer säkert att få ta del av någon sedan, jag måste bara få sortera lite först :-)

Det var gårdagen det, fullspäckad, varm, blöt, blixtrande och högljudd, men trevlig. Ni får ha en bra dag, allihop, hos oss kommer den nog att gå lite långsammare framåt, tror jag.

Kommentarer: 0 Etiketter: "gammbossen" Janne Kerstin Bo Lage Coop Forum tilltugg Åke Ricky Cadillac Åheden kaffe dusch bekantingar Jan A Inge-Gerd Gun-Britt Sören Anders spilla Åsele släp granne karavan

Utryckning...igen

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 19 februari 2011 klockan 08:34,

Det blev en ny utryckning imorse. Vaknade av ett evinnerligt tutande, ni vet, den där lastbilen med backvarnaren. Grannens brandvarnare hade inte gett sig utan tyckte det var dags att väcka upp alla i huset.

Jag klev upp, tog pallen under armen och gick över, nu fast besluten att slita ner saken, om jag inte skulle kunna vrida loss den från taket. När hon öppnar dörren kommer precis en kille uppför trappen, och grannen trodde att det var Securitas, hon hade nämligen hunnit ringa till dom, men det var det inte. Han hade precis som jag igår, funderat över vilken bil det var som lät.

Han hade klätt på sig och gått ut, för att lokalisera vart det kom ifrån, och hamnade till slut här i trappen. Alternativt så var det grannen som bor längst ner, men som ni vet är inte jag,den rätte att fråga om det, jag vet inte hur han ser ut, trots att jag träffat honom flertalet gånger.

Nå, han fick nu det eminenta uppdraget att kliva upp på pallen för att se om han kunde få ner sk-ten. Han fick precis som jag, tyst på den, men ner ville den icket. Då dök Securitas upp, och uppdraget överläts till henne. Men tji fick allihop, det slutade med att den fick slitas ner från skruven den satt i, men nere är den och utan batteri, så nu vore det väl ändå den, om man vaknar till samma ljud imorgon :-)

Vi hade ju ett personalmöte i förrgår, och våran chef skröt över oss anställda, speciellt en av tjejerna som jobbat längst utav oss, hon hade sagt till henne att hon var hennes alldeles egna guldfisk. Åhhh, sa vår handläggare, och tyckte väl att det lät sött, men jag anade nog vart det skulle barka iväg.

Jo sa chefen, hon snurrar runt härinne ett varv och sedan har hon glömt vad hon skulle göra, precis som en guldfisk i en glasskål. Sen skrattade hon och alla andra också, för den delen. Senare på kvällen så skulle jag lägga i säng henne och sedan ville hon att jag skulle byta kanal på tv:n. Jag gör det första men inte det andra, går ut från rummet och sedan ropar hon för hon är törstig, då kommer jag på att det var kanal jag skulle byta. Ha, sa jag, vi är nog lite guldfiskar allihop på det här stället, och jag får medhåll.

Önskar er alla en fin lördag, även fast det är kallt som sjutton, det är såna gånger vi får tillfälle att vara glad att vi har tak över huvudet.

Kommentarer: 0 Etiketter: brandvarnare granne Securitas trappen bil guldfisk chef

Aldrig upp på höga höjder, aldrig...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 29 januari 2011 klockan 06:09,

När vi kom upp på Mariehem igår, för en fika hos morsan, så undrade Nicco om dom aldrig skottar taken däruppe, för dom måste ju vara platta…taken alltså. Ja, sa jag, dom är inte bara platta, dom lutar inåt, mot mitten, så nog finns det säkert en hel del snö där.

Hur kan du veta det, säger hon, och svaret är ju givet för en som varit lite varstans, jag har ju varit där, sa jag. Hur då, undrar hon, ja, jag klättrade upp och sedan gick vi ut ända mot kanten för att kolla hur högt det var…inga konstigheter.

Talar sedan om detta för morsan och hon blir ju nojjig, -Vad gjorde du däruppe, hur tog du dig dit, ja jag säger då bara det. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg, hur, men jag vet att det finns en stege längst upp, och jag vet att jag inte var ensam, en kompis, eller två, hade jag med mig, och jag vet också att vi inte slet upp skåpet där stegen finns, utan det stod öppet, så vi tog väl chansen. Jag tvivlar ju på att vaktmästaren lät oss komma upp dit, två eller tre vildar med noll koll på höjder och dylikt.

När man tänker tillbaka så var jag nog inte ett lugnt och beskedligt barn, jag var nyfiken och orädd. Vet till och med att grannen i stugan, för bara några år sedan kom och frågade vart man kunde hitta mask. Mask, sa jag och såg lite frågande ut. Ja, vi ska ut och fiska och du har ju varit precis överallt så jag trodde att du visste vart jag skulle hitta det. Har det inte varit grodyngel, så har det varit rävgryt, myrstackar, bärställen osv. Och har man inte varit lite överallt så har man missat dessa platser, så är det bara.

Jag tyckte nog speciellt om höjder också, då jag var liten. Upp i vattentornet har jag ju också varit då jag och en kompis passade på att fråga en ”gubbe” som var där och jobbade, om vi fick följa med upp. På taket till panncentralen, har man också klättrat några gånger, då man med flit, sköt upp tennisbollen då man spelade brännboll, bara för att få en anledning till att ta sig dit. Men idag, vet jag inte om jag tycker om höjder, kan det bero på att jag inte riktigt litar på min balans? Nå, det spelar ingen roll, jag behöver inte klättra upp på tak för att hämta någon boll längre, och även om så vore, att en boll hamnade där, så fick den nog ligga kvar.

Frukostdags och sedan är det läge att åka iväg på jobbet. Ha en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Mariehem morsan Nicco taket vattentornet granne klättrat kompis

Pepparkaksfabriken

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 23 januari 2011 klockan 06:06,

Kom att tänka på gruvan i Kristineberg och malmkörningen dom hade därifrån, då jag var liten. Strax innan man kom till Malå så passerade man dessa malmvagnar som svävade uppe i himlen och min pappa sa alltid att dom kom från pepparkaksfabriken och var fyllda med deg som skulle slussas vidare till bakningen.

Numer kan man ju åka en bit av denna långa linbana, mellan mensträsk och Örträsk, och det var precis vad en granne till oss gjorde, i somras. Hennes mamma tog dom med sig för hon hade alltid velat göra detta. Då hon fick syn på dom gamla ”byttorna”, som dom körde malmen i, så trodde hon att det var dom som dom skulle åka i, och skakade på huvudet och sa att det nog skulle bli tufft att sitta i den, i två timmar. Som tur var är det nu inte dom man behöver sitta i, då skulle nog inte många åka iväg på turen.

Vet att vi fick berättat för oss, jag och Åke, att när gruvdriften var igång så var det en kille som brukade lifta med vagnarna, han klättrade upp i en stolpe, inväntade en bytta och följde med en bit innan han hoppade av. Nu gick det inte bättre än att det, antingen blev ett driftstopp eller så stannade dom helt enkelt av hela linbanan, för natten, och han blev sittandes i korgen, ovanför en sjö, till nästkommande dag. Jojo, så kan det gå.

Nu blir det frukost och sedan avfärd, så då återstår det bara att önska er en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Kristineberg gruvan linbanan Malå pepparkaksdeg byttor granne

Strumpslungad äppelmos

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 12 januari 2011 klockan 07:24,

Ibland har man fantasi så det räcker och blir över. Jag och Chefen gick och skulle träna igår, när vi passerade apoteket så undrade hon om dom hade öppet. Nä, svarade jag, klockan var ju bara halv nio och dom öppnar halv tio. Jaha, sa hon, men då är dom kanske där och gör annat nu då, eftersom det lyste därinne.

Ja, förmodligen, sa jag, så har dom kitteln kokandes därinne, med allt möjligt kolijox, som ska blandas ihop, en av dom anställda får sitta och rista in namnen på tabletterna, det är mycket dom ska hinna göra innan öppningsdags. Dessutom, sa jag, så har dom ju förmodligen en stor näsa med en vårta på, också, så det är alltid prio nummer ett, då dom är på plats, att fixa vårtmedel, hur skulle det annars se ut då dom öppnade för dagen. Ja, så där kan vi prata ibland, Chefen och jag…och det är nog inte bara med henne, ibland faller det sig bara så :-) men det kan dra iväg åt vilket håll som helst.

Apropå fantasi, så har ju Kerstin och Janne, varit i Thailand och på resan dit, i flygplanet, fick dom sitta bredvid en pratglad kvinna. Nu vet jag inte riktigt vilken ålder det var på henne men hon hade i alla fall berättat om när hon var ung (eller yngre) och skulle göra sin första laddning med äppelmos.

Hon hade två kassar fyllda med äpplen som skulle kokas ihop. Någon vana med att läsa kokböcker eller att veta vad orden betydde, hade hon inte utan hon försökte sig på att läsa ut och innan till. Nu råkade det stå att moset skulle passeras, och vet man inte att det finns åtminstone två betydelser av det ordet, så kan ni ju gissa vad hon gjorde…hon ställde moset i rummet och passerade (gick eller sprang) runt kastrullen, hon passerade bokstavligt talat, moset.

När hon insåg att inget såg annorlunda ut, så kom hon på den geniala idén att hon skulle försöka sila moset…genom ett par strumpbyxor. Ungefär som Mr Bean då han slungar salladen i hans gamla sockar. Det gick inte som hon hade tänkt sig så hon tog hundbenet och gick över till en granne för att fråga hur hon skulle bära sig åt. Grannen följde med in till henne och hon hade funderat vad stackarn hon gjort i lägenheten, som det såg ut där. Hon fick den hjälp hon behövde och av två fulla kassar med äpplen fick hon två små burkar äppelmos. Resten satt fastklistrat på väggar och tak, efter den lilla slungningen. Så kan det gå om inte haspen är på.

Promenad idag, klockan nio, sedan ska jag upp på Mariehem och ta en kaffe hos morsan. Kanske far förbi i huset och påbörjar en eftersökning av vitala pappershandlingar som behövs för bouppteckningen samt leta efter eventuella försäkringar som kan falla ut nu. Förhoppningsvis så har svärfar inte haft så stor spridning på alla papper, utan att dom sitter ganska så samlade i något skåp, det lär väl visa sig. Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: apoteket kitteln tabletterna Chefen fantasi Kerstin Janne Thailand äppelmos strumpbyxor granne Mr Bean

Glasdörren hoppade lös...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 04 januari 2011 klockan 07:46,

Visst är det konstigt att det alltid ska vara konstiga saker som händer hemma hos oss, eller är det verkligen så här hemma hos alla? Jag skulle dammsuga i Niccos rum innan Theresé, Anders och Sally skulle komma. Är borta vid fönstret och upptäcker att glasdörren till vitrinskåpet som hon har stående där borta i hörnet, helt plötsligt och utan anledning, har hoppat ut från sina fästen och står lutad åt ena hållet.

Jag börjar givetvis med att fråga Nicco om hon har stött till skåpet eller vad hon har gjort med det då det ser ut som det gör. Men hon ser ut som det största frågetecknet i historien. Alltså har det lossnat av sig själv, och som tur var har den inte fortsatt att falla utan stannat däruppe, vilken jädrans smäll det hade kunnat bli annars, en glasdörr rätt ner i golvet.

Sedan denna knäppa dator som vi har. Theresé har en gång i tiden installerat ett trådlöst nätverk då Nicco fick sin bärbara dator. Men på vår dator funkar inte det trådlösa, om jag drar ut Internet kabeln så förlorar vi kontakten, men…ungefär en gång i veckan blir man utslängd från nätet, på vår dator, och det enda som då hjälper, är att reparera det trådlösa nätverket, är det konstigt att man kan bli lite virrig av att bo här, eller? Man vet inte från den ena dagen till den andra, vad som ska ske härnäst.

Jag har ju skrivit om bluetoothen vi har på datorn, den funkar bara då den själv behagar och när den inte lyser vit och klar, så kommer man inte heller åt bilderna som ligger i den mappen. Jag har letat igenom hela datorn och dom mappar jag hittat är tomma. Jag kan heller inte bifoga en bild från den mappen i ett mejl, för då är bilderna osynliga, däremot, kan jag lägga ut dom på bloggen. Jaja, det kanske bara händer här för att vi ska ha något att skratta åt :-)

Jag var upp till en granne igår för att hjälpa henne att beställa en sak från nätet, på väg hem, ute i trappen, träffade vi på Birgitta, en annan granne, som undrade om vi ville ha några blommor, hon håller på att flytta. Så jag tog mig två stycken, en garderobsblomma som jag vet att folk har sagt tidigare, är odödliga, men inte den som jag en gång hade, den var seglivad men till slut så. Och sedan tog jag en annan blomma som verkade vara fin…i alla fall nu. Nå, vi får se om dom här har bättre livslust, då kanske dom klarar sig.

Nu tror jag också att vi får hälsa Janne och Kerstin, välkommen hem från Thailand, det lyste då uppe i deras lägenheter igår kväll så jag gissar att dom är tillbaka på plats igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: glasdörren Nicco jädrans smäll dator bluetoothen blomma granne Janne Kerstin Thailand

En liiiten miss...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 01 oktober 2010 klockan 07:35,

Glömde att tala om att jag gjorde bort mig i förrgår, då vi skulle åka från brorsan. I huset där dom bor så är det en porttelefon, sen går man upp en trappa och sedan ut på en typ av balkong eller avsats där det först är en dörr in till grannen och sedan, längst ut så är dörren in till dom.

När vi skulle åka så klädde vi på oss, gick ut, och sedan greppade jag första bästa dörr och började rycka i handtaget, jag tyckte att det såg konstigt ut och sen börjar Nicco säga –Meh, vad gör du mamma, det där är ju inte rätt dörr.

Haha…jag försökte rycka lös dörrkarmen hos deras granne, vilken jädrans tur att dörren var låst, och förhoppningsvis så var dom inte hemma heller, för då hade dom väl blivit skrämda och trott att det var några ligister som skulle bryta sig in i deras lägenhet. Jag tyckte att det såg konstigt ut, dörren alltså, för det hängde en liten gardin vid sidan om, men det klickade inte riktigt.

På tal om att rycka lös dörrkarmen så kom jag att tänka på en kille vi känner, inga namn nämnda, som tog plats inne på en bajamaja. Han sätter sig ner, i godan ro, antagligen för att göra det där andra, ni vet, och rätt var det är så flyger dörren upp, och inte bara dörren utan hela rasket. Utanför står en tjej, som trott att det var ledigt, hon sög tag i handtaget och slet med allt hon hade med den följden att inte bara dörren åkte upp utan även dörrkarmen lossnade. Vilken syn för gudarna!

Hon måste ju ha varit desperat, eller så gjorde hon som jag brukar göra, tror jag att någonting är öppet, då sliter man tag tills det går upp :-) Tron kan försätta berg, jag vet, för jag har testat det, inte bara hos barnmorskan där jag faktiskt tog mig genom en låst dörr, utan jag har ju nästan saboterat glasdörrarna på arbetsförmedlingen, det var bara ogjort.

Näpp, nu är det dags för frukost, sen ska jag och Kerstin ut och gå och efter lunch så åker jag, Birgitta, Kerstin och Ingegerd, ut på en liten sightseeing. Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: brorsan porttelefon trappa granne dörr bajamaja desperat dörrkarm sliter lös berg Birgitta Kerstin Ingegerd sightseeing

Godis

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 18 augusti 2010 klockan 16:30,

Smaksatt is, till exempel med lite apelsinsaft. God - is

Och med tanke på olika smaker så...

Satt ute igår och en gammal granne som flyttat ner på villaområdet ville ha tips på vad man kunde göra med röda vinbär. Ja sa Laila, dom blir jättegoda om man lägger dom i rom och låter dom dra till sig lite, sedan kan man äta dom med glass till.

Då föreslog jag, för att slippa allt klet och kladd, att hon skulle vattna vinbären med rommen istället, så var dom laddade och klara då det var glass dags :-)

Kommentarer: 0 Kategorier: Marias ordbok Etiketter: granne Laila vinbär rom

Jag har aldrig...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 23 juni 2010 klockan 08:21,

Britt, en granne, sa igår att bränna sig på brännässlor var inte roligt, det sved och gjorde ont. Ja det har jag aldrig provat på, sa jag. Du har då inte varit med om mycket du, sa hon då, med ett leende.

Kan ju stämma, det är mycket jag har missat, jag har heller aldrig sett en orm, i naturen, bara ett skinn som låg på vägen, inte sett ett hjortron ute på en myr, förrän ifjol, då Åke plockade ett som växte i diket uppe i stugan, ett enda...jag har inte heller sett en murkla i skogen. Men jag vet vet inte om det är något jag sörjer, jag har varit med om andra saker, ibland hysteriskt roliga, andra mindre skrattretande saker och någon gång nästintill osannolika grejer, men huvudsaken är att livet är innehållsrikt, varierande och underhållande, eller hur?

Kommentarer: 0 Etiketter: Britt granne brännässla orm hjortron murkla skinn Åke hysteriskt huvudsaken

En granne undrar...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 09 maj 2010 klockan 08:45,

En granne sa igår att det blivit nya regler ute på flygplatserna. Numer får inte dom som inte ska resa, komma in på själva flygplatsen och har därmed inte längre tillgång till restauranger, butiker och fik som finns därute.

Det hade tydligen stått någonstans om en kvinna som skjutsat eller skulle hämta någon på flyget och hon hade kört tjugo mil och var fika sugen men hon gick bet på att få komma in och ta sig en fika. Hon hade provat fyra gånger men blev motad i grind.

Det har ju nu naturligtvis med säkerheten att göra, men då undrade grannen vad som händer om man till exempel ska skjutsa ut sin gamla mor som sitter i rullstol, till flyget? Ja sa jag, hon sitter förhoppningsvis i en elektrisk rullstol så du får väl sätta igång den och rikta in stolen så den kommer rätt på incheckningen och sedan skicka iväg henne (sagt med en underton av ironi). Eller har dom i såna fall personal som kommer och tar emot, har dom ett speciellt telefonnummer man ringer för att meddela vad eller vem som är på väg, och kostar det extra?

Vad säger dom som har butiker, restauranger och fikaställen därute på flyget, mistar inte dom en hel del kunder? Brukar inte många taxichaufförer gå in och ta sin lunch där, och är även dom motade i grind? Ja det kan bli en del frågor runt detta, fast egentligen vet jag inte varför jag bryr mig…jag har inte flugit på över 26 år.

Med allt detta sagt så kom jag att tänka på ett annat ställe där vissa också, borde bli motade i grinden, Systembolaget. Jag vet nämligen om dom som gått in och haft med sig kompisar som inte haft rätt ålder inne och då har inte heller den som varit tjugo år fått köpa något, givetvis i tron att det är langning på gång. Ja ok, det kan man ju kanske nästan gissa att det kan vara så, men inte alltid, och tror dom verkligen att dom gjort en god gärning och stoppat en langning? Dom åker väl bara vidare till nästa bolag och då följer nog inte kompisarna med in och vips så hade dom fått tag i det dom var ute efter.

Ja nu vet inte jag hur man skulle få stopp på langning, men jag tror inte att det hjälper med att slänga ut dom som är under tjugo år, och om dom själva tror det så skulle ingen, och då menar jag ingen, under tjugo, få passera grindarna. Det är bara att plocka fram legitimationen och den skulle man då få dra genom en apparat och när åldern är validerad så öppnas grinden, om du är underårig och försöker dig på att komma in så skulle det bli tvärnit. Enkelt eller hur?

Ni får ha en skön söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: granne flygplatsen motad i grind systembolaget langning legitimation validerad

Lögner man skriver under på

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 05 maj 2010 klockan 07:15,

Vet ni att det var över fem månader sedan jag hade min första kontakt med a-kassan och dom har än idag, inte fått ordning på mina papper. Ursäkta men jag tycker det är hutlöst dåligt.

Senaste kompletteringen dom vill ha, att jag utökat min arbetstid med tre timmar per dag, vill dom ha ett intyg på, av arbetsförmedlingen. Men på arbetsförmedlingen vet dom inte vad det är för intyg dom på a-kassan, efterlyser. Jag mailade ju till dom den 20/4 och bad att dom skulle kontakta min handläggare. Den 27/4, sju dagar senare, så ringer jag upp honom och frågar om han hört av dom. Inte ett ljud från a-kassan. Så jag ringer upp dom samma dag och vill veta vad problemet är.

Det finns ingen handläggare ledig just nu, men jag ber att någon ringer upp dig, fick jag till svar. NEJ NEJ!!! Säger jag, jag vill inte att dom ringer hit, varför ska jag sitta som mellanhand, jag vet inte vad ni ska ha för intyg, inte heller min arbetsförmedlare, så visst är det väl bättre att ni pratar direkt med honom? Ok svarar hon, det går bra, får jag hans telefonnummer. Då trodde jag väl att detta skulle vara ur världen. Tror ni att dom har ringt honom? Nopp, inte då, dom måste ju verkligen ha problem med kontakten till yttervärlden.

Jag pratade med en granne för några dagar sedan, hon har däremot problem med sin arbetsförmedlare som inte går att få tag i. Dom har provat att maila henne, ringt och skickat sms men inte fått ett enda svar på över tre veckor, dessutom har hon ett relativt brådskande ärende. Hon tycker att det är fruktansvärt orättvist att vi som arbetssökande ska stå till arbetsmarknadens förfogande, alla vakna timmar, medans en arbetsförmedlare kan försvinna utan att ha något som helst ansvar om att kunna bli nådd.

Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av. Lika galet är det ju om du som arbetssökande blir sjuk, då ska ni inte tro att du blir sjukskriven, näpp, fortsätt att stämpla du, du är ju liks hemma med pengar i alla fall. Visserligen är det så, men mina stämpeldagar försvinner ju till ingen nytta. Jag fick nämligen lunginflammation för ett antal år sedan, en sån där som orsakas av ett virus. Jag var jättedålig och hade feber i över tio dagar och det kändes som om man höll på drunkna. Min läkare frågade om jag hade ett arbete, nä svarade jag, inte för tillfället. Nähä, ok sa han, då behöver jag inte skriva något intyg, och det gjorde han inte heller. Alltså ännu en lögn då man skriver under stämpelkorten man skickar in till a-kassan. Som dessutom ska vara sanningsenliga, inte hade jag kunnat ta emot ett arbete under den tiden fast jag skriver under på att jag står till arbetsmarknadens förfogande. Jo just det, jag tycker att det liknar anksk-t jag, om ni frågar mig.

Nu blev det ett litet gnälligt blogginlägg så här på morgonen, men det får ni ta, ni som ids läsa. Men jag är inte på dåligt humör om ni trodde det, jag håller på känna mig ganska rutinerad vad det gäller alla turer som arbetslös, och mina pengar får jag i alla fall från kassan, även fast dom har meddelat att dom fortfarande inte utrett om jag har rätt till dom *storsuck*. Men det är jag inte heller orolig över, jag vet nämligen att jag har rätt till dom, knepigt va, att jag kan veta det jag som inte ens jobbar som handläggare i någon a-kassa, men dom som sitter där har inte en aning om vad det är dom vill ha. Jodåsåatt…

Och nu slutligen, så önskar jag er en toppendag, och tänk, nu har vi gjort halva veckan igen och helgen närmar sig med stormsteg. Härligt!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: a-kassan. arbetsförmedlare sms granne förfogande läkare lunginflammation intyg

Ozzie ligger och ruvar under sängen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 29 april 2010 klockan 07:07,

Igår hittade vi äntligen avfärgningen som Nicco ville ha till sitt hår, men jag vet inte om hon idag önskar att vi inte hade gjort det.

Det blev väääldigt ljust på sina ställen, lite guldigt på andra och slutligen brunt på dom tredje. Jag tycker visserligen inte att det är någon katastrof men hon vill tydligen ha någonting på huvudet annars går hon inte utanför dörren.

Vi får se, det stod ju på paketet att man kunde göra det här två gånger men jag tycker att vi ska vänta ett tag nu, håret tar en del stryk av detta. Sen ser det faktiskt bättre ut nu än innan, men om hon inte tycker det så förstå man ju att hon inte trivs som det nu är.

Jag var till katterna två gånger igår för att kolla läget. Ena katten låg så prydligt på sängen, bägge gångerna jag var dit, men den andra…Ozzie, var spårlöst försvunnen. Nu hade jag fått veta att han är lite skygg och sträv så jag gjorde ingen eftersökning första gången, jag lockade flera gånger men han behagade inte att komma så jag lät han vara. Men på kvällen när jag gick in för att prata med honan som låg på sängen så såg jag att överkastet låg lite konstigt nerdraget på golvet och det var en relativt stor bula därnere.

Ozzie hade fixat sig en koja och låg invirad i den. Jag öppnade ena sidan och kikade in, han stirrade hätskt på mig men gjorde ingenting. Jag fyllde på mat och vatten sen gick jag tillbaka dit in igen och kikade in till honom, då visade han sitt missnöje över besöket och fräste åt mig så jag bäddade in honom i kojan igen och lät honom få vara ifred. Jag tror mig veta då det är läge att dra till sig fingrarna.

Jag råkar veta att det är en granne som fyller år idag, man säger att det är ett jämnt födelseår men egentligen är siffrorna så ojämna dom kan bli. Nå, här är lite fakta om födelsedagen samt händelser tidigare år men på samma dag.

Kinesisk Astrologi

Födelseår: 4638 (enligt månkalendern)
Element: Metall
Djur: Drake

Kändisar som fyller år på samma dag

Andre Agassi, Amerikansk tennisspelare
Birgitte Söndergaard, Skådespelare
Fares Fares, Skådespelare
Jerry Seinfeld, Amerikansk skådespelare
Lasse Tennander, Artist
Niclas Fasth, Golfspelare
Tintin Anderzon, Skådespelare
Uma Thurman, Amerikansk skådespelerska

1899-Den här dagen föds Duke Ellington, amerikansk jazzmusiker och kompositör.

1770-Den här dagen kommer äventyraren och upptäcktsresande James Cook till Botany Bay i Australien.

1913-Blixtlåset patenteras i sin moderna form. Bakom uppfinningen stod svensk-amerikanen Gideon Sundbäck. Redan 1851 konstruerades en dragkedja, men här fick häktorna sys fast en och en. Sundbäcks idé var att klämma fast häktorna på tygband som sedan kunde sys fast på plagget

2004- Den här dagen tillverkas den sista av totalt 35.229.218 Oldsmobile.

2010-Denna dagen firar Britt Lundqvist sin årsdag i Tallinn, med goda vänner, vi sänder härmed ett Stort GRATTIS till henne och hoppas dom får en trevlig dag och sedan en njutbar återresa.

Idag ska jag och Kerstin ut och gå, den nerkortade versionen, jag gick ju den igår och det fick jag lida över igår kväll, men men, vissa saker får man ta. Sen ska jag hem till en kompis som det var evigheter sedan jag träffade så det blir roligt. Nu önskar jag er alla en trevlig torsdag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco avfärgning katterna sängen Ozzie fräste mat vatten granne Britt Lundqvist GRATTIS

Ohelig mark

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 12 april 2010 klockan 08:51,

Undrar om det kan var som en granne skrev en gång i ett av mina blogginlägg, att huset vi bor i ligger på ohelig mark?

Jag hade fram symaskinen i lördags och skulle laga ett par jeans, i början gick det bara bra sedan blev det katastof. Två nålar small av, utan anledning, jag trädde om maskinen tre gånger, provade att sy på en vanlig tygbit för att se att den funkade som den skulle, det gick bra. Satte jeansen under nålen och maskinen sydde som den brukar men lämnade inte ett enda stygn efter sig. Gjorde om samma procedur fyra gånger med samma resultat.

Då gav Maria upp och ställde undan maskinen, som nu står i sovrummet och ser så lagomt hånfull ut.

Kommentarer: 0 Etiketter: granne ohelig mark nålar trädde om maskinen procedur

Sura gubbar och grannar

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 03 april 2010 klockan 08:37,

Såg på nyheterna igår, dom visade några påskkärringar (utklädda barn), som sjöng för ett gäng äldre människor. Dom sjöng, sov du lille videung…

Hm, är det den visan man ska sjunga till påsk? Jag bara frågar för när jag var runt tio år så klädde jag och en kompis ut oss till, kan ni gissa? Jo, just påskkäringar. Det var uppe i Lainjaure, hos min farmor och farmor så jag och Susanne som tjejen hette, knatade till huset nedanför och knackade på. Vi hade stora förhoppningar om att få oss lite godis, men ack vad vi bedrog oss. In i köket fick vi komma och stod där till allmän beskådning. Då sa gubben till slut, ja, sjung en sång då.

Ehhh, ok, sång??? Vi visste inte att man skulle sjunga något och inte visste vi heller vad det skulle kunna vara för något så vi tackade för oss och gick tomhänta därifrån. Jag tyckte aldrig riktigt om den där grannen efteråt. Kan just undra varför :-)

Apropå grannar, den här grannen vi har, som ondgör sig över alla som sitter ute och inte gör annat än pratar och dricker kaffe, så tänkte jag lägga in en motion till stämman. Man får leasa en stol ute på gården, det kostar fem kronor/ timme, sen, om man vill fortsätta sitta en timme till så måste man rotera, så man byter plats, då ser det ju ut som man varit lite aktiv i alla fall. Pengarna kan sen gå till välgörande ändamål, och se, då har vi gjort ännu mer nytta, av vårat sittande. Smart va?

Önskar er alla en fin lördag. Lördag för oss innebär en del skruvande för Åke, städning, promenad, matlagning etc, för min del och kanske avslutningsvis, ikväll, en test av äggtoddy.

Kommentarer: 0 Etiketter: Lainjaure farmor farfar granne Susanne sång påskkärringar motion stämman leasa stol rotera matlagning skruvning Åke

Lite bakom flötet

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 31 mars 2010 klockan 07:14,

Nu ska jag ge några en knäpp på näsan. Inga namn nämnda men om det är någon som tar åt sig så bjuder jag på det.

Jag ska börja med att säga att vi på somrarna och egentligen ganska tidigt på våren, sitter här ute på gården, ibland är vi några få och andra gånger kan vi sitta upp emot 15-18 stycken därute, jättetrevligt och en riktig gemenskap. Jag kan förstå om ingen ”ny” vill komma ut och sätta sig trots att vi ofta säger det till andra, ta en stol och kom ut du med, luften är ju fri och man sitter ju vart man vill. Men dom kanske känner sig lite små dum, eller att dom tränger sig på, vad vet jag?

Nå, jag var ute och gick med en granne igår kväll och hon berättade att hon hört, ryktesvägen, att det är någon som sagt att han/hon inte begriper att vi inte har något bättre för oss. Ehhh…Och??? Om någon står bakom gardinerna och retar sig på att vi har valt att sitta ute så måste ju den människan ha betydligt mindre för sig då dom orkar stå där och hålla koll på hur ofta och hur länge vi sitter där. Som hon sa, som jag var ute med igår, det är ingen annan än vi själva som tar hand om våran disk, tvätt och städning. Hur vi planerar våra dagar är väl upp till oss själva.

Ja jag ska då ärligt säga att jag skiter högaktningsfullt i vad en sån människa tycker eller tänker, jag tycker att vi ska vara tacksamma att vi faktiskt kan sitta ute om vi själva vill, det finns ju dom som kanske inte har tid eller ork till det.

Den andra knäppen på näsan vill jag ge till dom som står efter en kund i kassakön och innan man själv har hunnit lägga upp sina varor så börjar dom lägga upp deras saker. Vad tänker dom med egentligen, arslet, eller? Detta har hänt mig vid tre tillfällen, första gången stod jag nog mest som ett frågetecken och då var det en kompis till den personen som sa till att han var tvungen att hejda sig lite.

Andra gången började jag känna mig lite irriterad, tjejen lade upp avskiljaren fast jag hade hälften av varorna kvar i vagnen, jag sa ingenting men tog pinnen och vräkte undan hennes saker så dom höll på falla av bandet. Då började hon fatta, men hon sa aldrig någonting.

Tredje gången var för några veckor sedan. När tjejen började lägga upp sina saker så vände jag mig mot henne och väste ur mungipan – Det där går väl j-vligt dåligt, eller hur? Hon tog tag i sina saker och fick stå där och hålla emot…snacka om ”lucka lucka tomrum”.

Nästa gång detta händer, och nu går jag ut med en varning, så tänker jag sluta lägga upp mina saker och låta människans grejer passera mig, sedan ska jag säga till kassören att det där är inte mina saker, inte den där heller men det jag håller i handen. Sen får vi se vad dom säger eller gör.

Sååå, då har jag knäppt färdigt för denna gången, men det kommer säkert fler gånger. Nu vaknade Nicco så jag ska fråga om hon har någon frukost planerad, eller några speciella önskemål. Önskar er alla en fin dag och skickar dessutom ett Grattis i efterskott till Anders ”brälla” Brändström, som fyllde år igår. GRATTIS önskar vi från Näckrosvägen!

Kommentarer: 0 Etiketter: granne ryktesvägen lite att göra gardiner gården gemenskap trevligt tvätt disk människan kassakön avskiljaren väste mungipan Ander "brälla" Brändström GRATTIS

Busskorten

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 28 mars 2010 klockan 13:22,

Jag blev uppringd av en lite uppretad granne, i fredags. Hon ville att jag skulle skriva om systemet dom har på bussarna och hur det fungerar med plastkorten som man laddar med resor.

Nu åker ju inte jag själv buss, och har därför inte heller tagit reda på hur det funkar, men hon sa att hon har ett kort som hon vet är fyllt med resor, nu hade hon inte åkt på ett halvår-år och skulle ta en tur i fredags, då hade resorna blivit frysta eftersom det hade gått för lång tid. För att återaktivera resorna måste man då fylla på kortet igen med resor.

Det går säkert utmärkt för flera av bussåkarna men en som sällan använder sig av bussen, dom drabbas ju ganska rejält. En som åker bara en gång i halvåret men måste fylla på med tio resor vid varje tillfälle, sitter ju helt plötsligt med otaliga resor på sitt kort, som kanske aldrig kommer att bli upp åkta.

Nä, hon tycker det är skamligt och undrade om inte jag höll med om det. Jo, förvisso, svarade jag, men det är också en av anledningarna till varför jag inte åker buss, det är alldeles för krångligt. Det är nu inte hela orsaken, det finns fler anledningar till varför jag avstår.

Ett tips, dock, till er som inte åker så ofta, man kan ju tydligen åka på sitt kontokort och då behöver man aldrig fundera över hur många resor man har kvar eller om kortet blivit avaktiverat.

Kommentarer: 0 Etiketter: granne bussen busskortet avaktiverat resor fylla på kontokort tips kort

Ett äss i rockärmen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 18 mars 2010 klockan 11:03,

Jag satt ute med Britt (en granne i huset) igår, och det blev prat om våra katter och att dom gärna vill tränga in sig i små skrymslen och gömmor. Det gjorde Enya då hon var liten, hon hade hittat Niccolinas jacka som låg på golvet och så här såg det ut:

Jag tycker hon ser ut som E.T, vi fick hjälpa henne att ta sig ut, hon försökte framåt men det var lite kört.

Kommentarer: 0 Etiketter: Enya Niccolina Britt granne katter skrymslen gömmor

Känner jag dig?

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 24 november 2009 klockan 06:45,

Jag suger verkligen på att känna igen människor. Nej, jag ljuger verkligen inte och jag är inte högfärdig, jag skulle vilja påstå att det är min hjärna det är fel på, i alla fall den delen som ska komma ihåg ett utseende. Ska ta ett exempel från 24 år tillbaka så man inte kan skylla på åldern heller.

Jag låg nu av förståliga skäl på bb efter Theresé födelse. Jag fick dela rummet med tre andra, den enda skillnaden på oss var att dom var alla tre, andra föderskor och hade alltså barn sedan tidigare. Dom fick checka ut från bb efter fem dagar och som förstföderska skulle jag ha legat kvar i sju dagar men dom som jobbade där tyckte att jag kunde få åka hem.

Tiden på själva rummet är eller var ganska intensiv och man umgås ju alla 24 timmar, dygnet runt och man borde då rimligtvis lära känna dom människorna ganska bra, eller hur?

Några veckor senare så är jag, Theresé i barnvagn och Åke nere på dåvarande tempo för att handla. Vi möter en tjej som hejar på oss och Åke stannar och börjar prata, jag tycks inte ha tid och har inte en blekaste om vem människan är så jag vandrar vidare och fortsätter med själva handlandet.

Åke kommer efter en liten stund och säger, såg du inte vem det var? Nää svara jag, har inte en susning. Men ni låg ju på samma rum på bb...ooopppss! Vilken miss från mig. Men jag tycker att det redan där är bevisat, jag kan inte hålla reda på människors utseende, det funkar inte.

För några veckor sedan var jag på väg till HP:s, jag mötte en ljus kille bakom hörnet och jag hejar glatt, glad över att jag faktiskt kände igen våran granne härunder som flyttade in i somras. Killen hejar inte tillbaka utan ser lite frågande ut. Hm??? Sen, efter några sekunder inser jag att det är helt fel, jag hejade på en kille som brukar vara inne på vår gård och leka med sin dotter. Jo, han är också ljus men det var nog det enda som stämde in på utseendet. *suck*

Ha en fin dag och kom ihåg, på lördag är det loppis *tummen upp*

Kommentarer: 0 Etiketter: Käänner igen bb Theresé Åke rum 7 dagar åka hem tempo hejar granne barnvagn

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv