Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - kök | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett kök

Visa träffar från alla bloggar

Ett glas vatten...tack!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 02 november 2012 klockan 07:17,

Jag har så fruktansvärt ont i halsen så det känns som om jag svalt en kaktus… tack för den du, televerket! Och då är det ju jätteenkelt att ligga och sova, eller var det en sanning med viss modifikation. Tvi vale, säger jag!

Förra gången jag hade så här fruktansvärt ont i halsen blev jag lurad, av reklamen förstås, att köpa såna där tabletter man ska suga på, så ger dom en viss bedövning, jaha säger jag, vart då… i stortån eller? Jag upplever ingen effekt överhuvudtaget annat än att tabletten i sig är dålig. Bedövning för mig är att det ska bli, åtminstone hälften så ont eller att man inte känner något alls, men inte då.

Eventuellt, kanske, om man känner efter ordentligt, så kan jag uppleva en viss skillnad, men inte i halsen utan i tungan, och hallå, det är inte den som svider och gör ont. Jaja, jag behöver ju inte köpa fler såna tabletter, utan jag kan dricka te med honung eller äta en iskall glass, jodå.

Igår var vi ner en sväng på stan sedan bjöd mamma på lunch så vi åkte upp till henne, jag, Theresé och Sally. Och efter det besöket tog vi den nya vägen upp på Kvantum, där det införskaffades ”gass”, på Sallys begäran, och ok, på min med då. Och ”gass” betyder nu glass, om ni nu inte förstod det :)

Jag jobbade ju en gång i tiden i ett kök på dagis, jag gick utanpå ordinarie personal, i detta fall en gammal skolkompis, Sussie, som var min handledare eller vad man ska kalla det. Nu var detta på den tiden då barnen var tillåtna i köket, och in kom en utländska som jobbad på en av avdelningarna, och med sig hade hon en unghop på 5-6 stycken.

Några av barnen var upprörda över något så det var lite gnäll och tandagnissel, då säger fröken med hög röst: Men ni kanske vill ha en GLAAASSS… och där hinner alla barnen börja på hoppa och skriker JAAAA, sen fortsätter hon meningen… med vatten. Och där tog glädjen slut. Ett glas med vatten, var vad hon erbjöd, men en glass, var vad dom trodde att dom skulle få. Här var det lite språkförbistringar, och barnen fick lära sig den hårda vägen, skillnaden på glas och glass...kanske :)

Så var det fredag igen och egentligen min arbetarhelg, men imorgon är jag ledig, tack vare att Theresé och Sally skulle komma, men på söndag jobbar jag… om jag nu står på benen, vill säga. Men jag tycker också att det borde börja på vända nu, jag kände ju av förkylningen redan i måndags, och sedan har det bara gått utför. Nåja, nu önskar jag er en fin fredag och hoppas att jag får en likadan.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten ont i halsen tabletter söndag stan mamma dagis glass vatten. glas Sally Theresé honung te kök

Ingen "kattastrof"

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 03 augusti 2012 klockan 08:15,

Rörmokaren var hit i förrgår, så nu är röret fixat däruppe, med andra ord så förlängde han röret en bit så att det inte ska sträva utåt hela tiden och anlita på deras klisterkuddar som dom använder (hmphff). Nå, det sitter då och lossnar det så lär jag vara den första att höra av mig till dom och då ni…

Vad jag tänkte på när killen kom hit, är att om jag, själv, går in hos någon och jag till exempel öppnar en dörr för att göra nåt i det rummet, då stänger jag dörren igen, då jag går ut. Är lampan släckt, ja, då släcker jag, man lämnar ju saker som man hittat dom, eller?

Jag påpekade tre gånger att vi har katter här och dom får inte vara däruppe så stäng dörren, stäng ytterdörren för vi har katter, jag stänger här för katterna ska inte vara här osv. Sen går han ner i källaren för att stänga av vattnet, fixar röret och sedan åker han iväg.

Två timmar senare går jag ner i källaren för att ge katterna mat, tror ni han har stängt dörren in till tvättstugan, dit han var in för att uträtta sitt ärende… nej, och jag lovar, detta är inte första gången det händer. Vi har fyra STÄNGDA dörrar därnere, och dom är stängda för att katterna inte ska vara där, och nu vet jag varför Enya var osynlig i två timmar…hon var på utforskningsuppdrag, vad annars.

Det är ingen ”kattastrof” utan det handlar mer om sunt förnuft, varför ska det vara så svårt att vara förutseende, att tänka till lite extra, att ta hänsyn och respektera människorna och speciellt då man är hemma hos någon? Eller är jag konstig som tycker så?

Jag hade jobbat i över ett år hos min förre chef, Annika ni vet, då hon frågade mig vad jag tyckte om hennes/deras stora badrum (hon har sin arbetsplats hemma i huset). Jag har ingen aning om hur det ser ut, jag har aldrig varit dit och tittat, svarade jag. Då blev hon jätteförvånad, men detta var min arbetsplats, jag behövde ju inte vistas i hela hennes hus för att utföra mitt arbete, jag hade tillgång till kök, en liten toalett och kontoret, thats it.

Jag kommer ihåg att hon åkte iväg på en affärsresa till Kina, då jag bara jobbat hos henne i två veckor. Jag blev med andra ord lämnad ensam i huset. Och jag visste inte om jag skulle tordas ställa undan disken i hennes köksskåpar, för hon kunde ju faktiskt tycka att det var att snoka runt om jag gjorde det.

Men, jag tog mod till mig och fixade det, och det var helt ok, för hennes del. Grejen var ju att jag inte kunde fråga henne och man vet ju inte, det är inte alla som vill ha främmande människor som gluttar i ens skåpar, så är det bara.

Numera känner vi varandra så pass att hela hennes hus är öppet för min beskådan om jag så ville, men nu är det ju annars, nu vet jag det och då är det ok.

Ikväll blir det att åka iväg till Kubbe och ladda inför morgondagens tävlingar (får vi väl nu hoppas, så det inte sätter igång att regna), det ska bli kul och jag ser fram emot att gasa lite, igen. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten rörmokare rör katterna Enya källaren dörrar respektera Annika huset kontoret toalett kök Kina Kubbe tävla gasa

Räkna med felmarginal

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 10 maj 2012 klockan 07:20,

Det blev en lång snurrig dag för Eloise. Först och främst hade hon smällt av bägge korsbanden i knäet, så att hon hade ont, kan man förstå. Jag hämtade hem henne vid halvtre tiden, och hon rörde inte en fena. Nu ska hon vara i lugn och ro i minst 10 dagar, tills dom tar bort stygnen, och vart hittar man lugn och ro här, ett ställe utan trapp, för det skulle hon inte heller få gå i… jo, man flyttar upp henne till Niccos kök, där bor hon nu för tillfället.

Jag var upp till henne vid halv fem tiden och då trodde jag att hon var död, hon låg med ögonen öppna men rörde inte ett endaste morrhår, inte ens fast jag strök henne över huvudet eller pratade till henne. Men till slut såg jag en liten ryckning i benet, så då gick jag ner igen.

Sen när hon var så pass vaken att hon kunde röra sig, då var det tji i ”någonting”, att hålla henne still. Hon gick runt runt, morrade föll ihop, skulle in under stolar och bord, och hon ville ut därifrån, hela tiden. Men så där är det väl med djur, då dom blir stressade. Och sist av allt, då Nicco skulle upp och lägga sig, då stod Eloise bakom dörren och hann springa hela vägen ner för trappen *suck*

Nu ska jag ta henne till veterinären en sväng till, på morgonen, dom ska ge henne en injektion smärtlindrande och sen ska vi se om hon måste få en strut över huvudet så hon inte börjar plocka stygnen. Jaja, det blir nog bra, så småningom, nu är det då gjort.

Nu ska Maria ge ett tips till er alla som konstant blir omkörda då ni är ute och kör bil, och varje gång ni blir det så säger ni högt för er själva: Vad stackarn har den där så bråttom för? Även fast ni håller hastigheten… enligt er mätare, och det gäller nu bara er som inte har en GPS. Jo, eran hastighetsmätare går förmodligen fel.

Det var exakt samma sak med Jeepen, man blev hela tiden omkörd och man kunde tro att det var en tävling någonstans, tills vi satte in GPS:en och insåg att den visar en helt annan hastighet. Dessutom har jag blivit omtalad att en GPS alltid visar exakt hastighet och det gör inte bilens mätare, eftersom den är inställd med en viss felmarginal, och sedan visar den inte samma hastighet beroende på storleken på däcken, men det spelar ingen roll om du har GPS.

Vi återlämnade bilen som stått parkerad på vår gård i två veckor (det var någon som inte ville betala parkeringen ute på flyget) och då körde Åke den bilen och jag låg bakom. När vi närmade oss flyget var jag tvungen att ringa upp honom och fråga om inte bilen var utrustad med GPS för han körde snudd på, 10km/h för sakta. Och näpp, ingen GPS och det var samma felmarginal på Volvon som i Jeepen.

Kör jag 50, enligt Jeepen, så är den riktiga hastigheten 43km/h, så det är ju rätt så stor skillnad, kanske inte så konstigt då att man blev omkörd hela tiden :) Och skillnaden blir ju större ju högre hastigheten blir. Jodå, där fick ni allt veta nåt, igen, ni som inte redan visste det, förstås.

Jag jobbar eftermiddag idag, och jag är förkyld som ini bomben, nog trodde jag väl att jag gjort bort förkylningen för i år, det var ju för tusan bara en månad sen förra gången. Ont i halsen, tät i näsan och hosta *suck* Men jag ska inte klaga, Eloise har det nog värre än jag. Ha en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise veterinären Maria Lundmark Hällsten Jeepen Volvo GPS Nicco kök trappen *suck* hastigheten

En snabb visning

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 06 april 2011 klockan 09:22,

Ska iväg upp på m-hem och fika med mamma, så det blir en snabb visning av Niccos kök, hon fotograferade men givetvis med min kamera så det är inte så skarpa bilder, varsågod:

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccos kök kamera

Hemska russin

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 31 mars 2011 klockan 07:43,

Vart ska man börja tro…hm, jag och mamma åkte på Expo, jag hittade lite smågrejs som Nicco ska få ha i köket, sedan skjutsade jag hem henne och åkte på Jysk och Rusta så nu har jag även fixat mattor dit upp.

På väg till jobbet lyste solen rakt in i bilen och det kändes halvvarmt sådär så jag släppte ner rutan…fem centimeter, skulle jag inte ha gjort, då det passerade en bil som hittade av den enda vattenpölen i stan så det sprutade in genom fönstret och hittade till och med av mina glasögon, tvi tvi tvi.

Vi gick i vanlig ordning upp på Ålidhem centrum, chefen var sugen på en glass, och sedan gick vi hem och där började problemen. Utan att nu säga för mycket så ska jag bara tala om att hela kvällen slutade på akuten och sedermera uppe på en avdelning där hon blev inlagd, idag ska hon genomgå en mindre operation så då ska väl allt lösa sig. Jag var hemma först efter tio igår kväll.

Nu till utmaningen, när jag var liten. Varje gång någon säger detta så poppar det helt ofrånkomligt upp denna lilla ramsa/visa i skallen: När jag var liten då var jag elak det vet jag, då jag sa jag skulle pissa då sket jag. Riktigt så illa bevänt var det nog inte med mig, jag var nog däremot påhittig och lite busig. Här har jag (mitten) och min kompis Annica, på vänstra sidan och hennes kusin Lollo, klätt ut oss och gick runt till alla i höghuset för att visa upp oss. Kortet tog en av Annicas grannar och sedan framkallades det kopior så vi fick oss varsitt kort.

Apropå visor, då vi satt där i rummet på akuten, chefen och jag, och skulle roa oss med något så snackade vi om saker man kan vara rädd för, hon gillar inte sprutor, men vilken tur att du inte är rädd för russin då sa jag, och kom helt osökt att tänka på den lilla visan russin, himla kul text, lyssna på den ni och tillåt er att skratta:

Skratta gjorde även chefen då jag skulle försöka komma ihåg texten till den, jag får nog spela den för henne idag, när hon kommit hem.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Kategorier: Låtar på Youtube Etiketter: mamma Expo Jysk Rusta kök Nicco huset akuten russin chefen vattenpöl

Man kan int´lyckas alltjämnt

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 04 februari 2011 klockan 07:33,

Jag och chefen var ner på stan i förrgår, vi skulle köpa gipspluggar så en hatthylla kunde hängas upp. Det händer nu en del hemma hos henne när hon nu fått nya golv och bänkskivor, en liten rockad på möbler och dylikt.

Golven blev förövrigt väldigt fina i hall och kök, men jag vet inte om jag tycker att hatthyllan matchar in i övriga möblemanget:

Han som skulle hänga upp hatthyllan (inga namn nämns här inte) gjorde ett litet litet misstag, han använde sig av ett par gamla skruvhål, satte dit expanderpluggen och skulle sedan upp med hyllan. Men se, det gick inte, hålen misstämde på en centimeter. Det absolut roligaste är ju att man fick bevisat för sig att vi inte är dom enda på jordklotet som det ibland bara går åt pipsvängen för.

Men men, hyllan kan hålla en jacka åtminstone :-)

Det var torsdagskväll igår, vilket i den här familjen innebär en kopp varm choklad på kvällskanten. Jag och Nicco satt och pratade om lördagspengen man hade som barn och hur man köpte godiset, ni vet…-åsså tar jag blandat för resten!

Jag hade vid sjuårsåldern, fått en höjning av pengen, från två kronor till fem kronor i lördagspeng. Påsen blev verkligen överfull med godis men samtidigt var dom ju inte riktigt så stora som dom är idag, påsarna alltså.

Jag kommer ihåg att jag var så sugen på att köpa en marängcup från glassbilen, och nu snackar vi inte om nå små fjuttiga plastbyttor med glass, jag vet att marängcupen, på den tiden var betydligt större än som dom ser ut idag. Nå, den kostade i alla fall, fem modiga kronor och mina föräldrar tyckte att det var för dyrt. Så jag tog helt sonika min lördagspeng och köpte en alldeles egen marängcup för den, jojo, det var en investering det. Inget godis blev det den lördagen, men väl glass i stora lass.

En annan gång satsade jag hela pengen på enbart bugg, gissa om jag var less på tuggummin efter den helgen. Man nöjde sig ju inte heller med att tugga på ett åt gången, nä, man skulle också testa vad det blev för konstiga smaker om man blandade några stycken.

Varför vi ens kom in på detta om glass, var för att dom igår stod på Ålidhem centrum och bjöd på smakprov av den superdyra glassen Ben och Jerry (haha, jag sa fel till Nicco, jag trodde att den hette Tom & Jerry), jag tycker att det är vansinnigt att betala femtio kronor för en liten behållare med denna så kallade glass, för hur mycket glass det är i den, ska vara osagt, den innehåller ju kakdeg, chokladbitar och gu´vet allt. Att den ska vara god, säger jag inget om, utan det är priset jag opponerar mig emot.

Nåja, man gör ju som man vill, och man prioriterar också saker, precis som man själv behagar. Som sagt, min marängcup som jag köpte, var inte heller speciellt billig på den tiden, om man nu skulle jämföra.

Önskar er alla en mycket trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: chefen hatthyllan kök hall golv marängcup lördagspeng Ben & Jerry glass

Oorganiserad loppis

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 27 januari 2011 klockan 07:01,

Igår klarade vi oss till huset utan fallolyckor…men å andra sidan, hade någon av oss halkat då, så hade i landat mjukt, eftersom vi bar fyra kassar med kläder.

Nu har jag inte alla skåpar kvar att städa och torka ur, i köket, där borta, det känns skönt, men det ser fortfarande ut som en mindre oorganiserad loppis. Tyvärr, så är det i detta hus, inte bara ett kök, utan två, samt två toaletter med dusch. Så det är lite som ska göras, innan det är klart.

Köket däruppe är ett riktigt retro kök, med snedtak inne i skåpen, där ska vi inte göra något annat än att byta ut kaklet ovanför diskbänken och sätta dit ny kran. Ni ska få se bilder därifrån, då det håller på vara klart. Toaletten ska också få nya väggar och golv, samt en ny dusch hörna, toalettstol samt handfat.

Samma sak blir det därnere, men med nytt kylskåp, nya tapeter och en ny färg på väggarna i köket, sovrummet och tv rummet. Och slutligen en hel renovering av det före detta badrummet, som nu enbart ska innehålla en dusch, då själva rummet är så litet ändå, utan badkar.

Myrorna verkar inte vara sugna på att hämta in lite möbler, jag mejlade till dom för flera dagar sedan men dom har inte svarat, irriterande med företag och dylikt som ids lämna ut en mejladress, men att svara på saker dom får, det gör dom inte. Varför har man då en mejladress, om jag får fråga? Men kommer inte dom och hämtar sakerna så få vi göra oss av med dom på annat sätt, ut ska dom då.

Idag ska vi ut och gå, i vanlig ordning, sen har jag en träff med Lisbet Olofsson…minsann, så får vi se vad hon har att säga :-) Efter det, ska jag bara vara ledig, inte engagera mig i någonting, inte ens gå över till huset, jag ska vara hemma och ladda inför helgens 20 arbetstimmar, det kan behövas.

Ni får ha en fin torsdag, nu ska jag spurta ner i källaren och slå igång två maskiner med tvätt.

Kommentarer: 0 Etiketter: loppis kök badrum huset kläder skåpar

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv