Jag hämtade ju mamma igår och vi gjorde ett första stopp på Ålidhems centrum. Jag vet ju nämligen att det finns en antik/loppis där och vi skulle kolla in vad dom hade för saker… men tji fick vi, vi var 1½ timme för tidiga, dom öppnar först tolv, så dit får vi åka en annan gång.

Så var vi framme på antikhuset i Rödåsel.

Den första vi mötte då vi klev ner mot huset var Öhman, tuggandes på en varmkorv. Inne i butiken var vi ensamma, men det berodde ju givetvis på att alla började med kaffe, korv och fika, innan dom gick in för att shoppa och titta runt. Vi gjorde tvärtom.

Det här var väl ett fränt och annolrlunda bord?

Jag köpte en liten albyl burk, som passar min albyl väska, i den ska jag ha mina läkerol, den passar nog alldeles utmärkt för det ändamålet. Sen gick vi ut för att ta oss en kaffe.

Gräddhyllan :-) kan ni skåda här uppe.

Sedan gick vi ett varv till och stötte på...Öhman, fortfarande utanför huset, nu tuggandes på en macka.

Efter detta besök så packade vi ihop och drog hemåt...trodde vi...hade vi tänkt oss, men då ropade Brälla och frågade om vi inte skulle åka till Blå eld i Tavelsjö, för att kolla in hans utomhus prylar, nej svarade vi, snåltarmar ropade han tillbaka, så...nu är det Brälla vi kan skylla på, för att vi köpte denna sak, just på blå eld:

Ett fågelbad till våra vänner, fåglarna. Sen såg jag ju vad jag skulle vilja ha i vår trädgård, kolla in den här:

Dom hade jättefina saker på blå eld, så en färd dit ut, rekomenderas också.

Nå, sen har vi faktiskt gjort ett till inköp idag...men det tänker jag inte avslöja nu, vad det är, det får ni se och veta imorgon, moahahah...

Vi blev bjudna på kaffe nerei bastun, i måndags. Monika hade fyllt år och kände sig manad, fast egentligen skulle ju vi ha bjudit henne istället, nå.

Det blev prat om kaffekoppars vara och inte vara, och att till exempel min farfar alltid drack på fat. En liten sockerbit i mitten av fatet och sedan kaffe på det, sen balanserades hela anrättningen mellan alla fem fingrarna medan det sörplades kaffe.

Birigitta berättade om en väninnan som varit bjuden på ett finare kalas. Där serverades givetvis kaffet i små fina koppar, ni vet, dom där kopparna med öron så små att inte ens lillfingret går in. Hon lyckades i alla fall klämma dit sitt finger, men sen satt koppen där den satt.

Hon fick inte lös den men klarade av att hålla sin belägenhet hemlig, under hela fikat, sen smög hon ut med koppen gömd i nåt, till toaletten och där var hon tvungen att krossa den för att ta sig loss, haha, måste ha varit en syn för gudarna.

Kontenta, kaffe är inget att leka med, speciellt inte kopparna, går inte fingret in, försök inte klämma dit det ändå, går det inte så går det inte. Men med såna koppar finns ändock en viss risk att hela alltet tippar ut om man inte är tillräckligt stark i nyporna.

Och stark i nyporna är inte jag nå längre. Jag skulle ta fram korven ur kylskåpet, tjopp så flög den över golvet, inte lyckades jag hålla den mellan tummen och pekfingret, inte kunde jag plocka ut stekpannan ur ugnen heller, det fick Åke göra, ja, vad månde bliva av detta, den som lever får se. Ha det fint!

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Jag och Nicco, gick ju bort till Noliafältet för att äta en Hamburgare med Åke, igår. Vi valde ut en korvmoj med lämpligt många som stod i kön, väntade…väntade, och… ja, väntade. Sen ser vi killen ta en klunk med dricka och efter det kommer han smårusande ut och lämnar mojen. Han spyr, säger nån och hela kön upplöses precis lika fort som mjölken kokar över om du inte står och passar den. Jaha, det var bara att knalla vidare och ställa sig i nästa kö och vänta. Tänkte att det kanske är vi som går runt och smittar av oss med våran ”dåliga” karma, så passa er för att möta oss, man vet aldrig :-)

Igår blev det av naturliga skäl, en hel del prat i telefonen. Nyheten om att vi blivit mormor och morfar, spred sig som en löpeld, och alla ville veta hur det hade gått, vad det blev, hur stor hon var och när dom kommer upp till Umeå. Den sistnämnda frågan är då en som inte går att svara på…just nu. Dom får nog först landa hemma och ta in allt nytt, innan dom kommer åkandes hit.

Nu är vi hemkomna från en mycket trevlig midsommarhelg i Maltträsk. Vi tog oss dit på torsdags kvällen och kom fram utan större problem, det var bara katten som sket i trappen, navkapseln som susade förbi oss då vi svängde av vägen vid Åmsele basen och en skruv som rallade upp ovanför dörren så det skramlade och levde om dom sista kilometrarna, men fram kom vi.

Eller åtminstone en ordentlig smäll. Nu när jag klev upp och kom ut i tv rummet så låg vårat lilla sideboard, vid soffan, omkull tippat. Och det borde gissningsvis ha levt om en hel del då det föll omkull.

eller inte. Åkes bil, ni vet den där "fina" Volvon som vi åkte ääända ner till Övik för att köpa, den fick bogseras hem igår. Generatorn har pajat. Men det gör ingenting, vi är så vana nu att man blinkar inte ens med ögonen längre. Åke får ta en sväng förbi skroten idag och se om dom har någon generator liggandes annars får vi väl kosta på en ny, så är det bara.

Vi satt ute i den tropiska värmen igår, Kerstin bjöd på kaffe och nybake bullarna och Janne gick upp efter glasskålar och glassbytta så vi fick nåt kallt i oss. Inte så dumt att bo på den här gården, minsann.

Man har fått en viss vana att dricka kaffe under bilfärd, kan ju ha att göra med alla bussresor vi åkt på och skulle man stanna varje gång man spillde upp en kopp kaffe så tog resan dubbelt så lång tid.

Vi hade dragit över Camaron till verkstan där han hållit på att skruva med bilen, ni vet, dom där sista grejerna som ska göras innan besiktning och så där. Själv är jag i tv rummet, har precis slagit upp kvällens första rykande kaffekopp och slår mig ner i fåtöljen, då jag hör ett välbekant ljud utanför. Reser mig upp och hinner lagom se Åke i Camaron och hur han helt plötsligt åker iväg med ett j-kla ljud, jag trycker upp balkongdörren och hinner se honom fara iväg nerför Näckrosvägen och sedan kraschar han in i den första bilen som står där, Camaron rusar vidare och kraschar in i nästa bil.

Idag blir det en promenad i ensamhet. Kerstin och Janne ska åka till Innansjön och hälsa på ett par som bott här på gården för några år sedan, som förövrigt läser min blogg så: Hej hej på er, däruppe i Burträské!

Så är vi tillbaka i den ”vanliga” lunken igen. Innan Theresé åkte hem så var vi först hem till Brälla och Lena och blev bjuden på kaffe, sedan åkte vi ut till Strömpilen där Theresé skulle kolla på kläder och vi skulle se vad dom tar för en dator genomgång samt en laddare till Niccolinas kamera. Sedan fick hon en förskottspresent av Theresé, ett extra minne till hennes mobil.

Mera sport på tv blev det igår (kan bero på att det inte finns så mycket annat att välja på) damernas stafett, såg vi på och enligt kommentatorerna så gjorde dom en bra insats.

Ja, jag håller med, dom gör säkert allihop, precis allt vad dom förmår just då, sen sitter det nog en stor del i fysiken men också ganska ohjälpligt, en del i det psykiska.

Vad jag förundras över är att det alltid och då menar jag alltid, ska måsta vara något fel om en idrotts/elit människa inte presterar vad alla förutsatt att dom ska göra. Varför kan inte dom bara ha en sämre dag utan att det ska analyseras, stötas och blötas. Kan det vara olyckan dom nyss såg som gör dom nervösa, är det rätt valla, nu måste det vara mjölksyran som sätter in, hon har ingen rutin osv.

Aldrig att dom säger: Ok, det gick inte den här gången.

När vi såg på skicrossen så var det en tjej, Fanny nånting, hette hon, som dom skröt över, hon är bara 17 år och sååå duktig, någon att hålla koll på osv. Hon åkte bland dom första och hamnade på första plats och alla jublade. Men det var ju som sagt var kvar några åkare och hon föll snabbt ner på listan. Hennes andra åk blev inte lika bra, då ändrades genast snacket till att hon hade inga rutiner, hon var ny, hon har inte gjort detta tidigare blablabla.

När sedan Anna åkte, missade dom totalt att nämna hur bra hon åkte, det lät att vara medelmåttigt medans jag, som aldrig sett denna sporten tidigare, till och med kunde se att hon skulle få en bra tid och hon formligen smekte kullarna hon åkte över. Sen när hon kommer över mållinjen och ligger etta (hon vann förövrigt det åket) så missar dom det också, det går en stund innan dom inser att hon är etta. Jaja, det är väl meningen att man ska se själv och inte sitta och lyssna på dom som pratar hela tiden. Dom kanske inte själva är så laddade hela tiden. Hm...kan det vara för att dom varit uppe för länge, har dom druckit för lite kaffe, kan det vara ett virus som härjar i båset eller vad?

Theresé kommer hem idag och på hennes blogg kan man läsa följande: blogg.vk.se/tezzii

Hon har införskaffat mina glas och med på resan kommer även turbinen som Brälla fixat till oss från staterna och som sedan fick följa med ner till Uppsala med Anders och Theresé då dom var hemma till nyår, för genomgång och nu är den klar att sättas in i Camaron...nice!

Angående glasen så pratade vi igår om hur hon skulle få hit dom utan att dom skulle ta för stor plats, jag föreslog att hon kunde krossa dom, då tar dom liten plats och då behöver inte jag he sönder dom, då är dom redan fix och färdigt. Nä, nu får ni ha en bra fredag, jag ska in till Niccolina, hon har inte stigit upp än....ovanligt!

Nu du, Theresé, så är vi nästan uppe i era -30 grader, -26, är det just nu och jag undrar om Cheven kommer att starta när jag ska iväg på jobbet, hm…och Niccolinas skola ska ha semmelloppet idag, då dom åker skidor och käkar semlor, jag tror nu inte att det kommer att bli av, dom har nog en smärtgräns på -15 eller något sådant.

När man vänder en kajak i vattnet, 360 grader så kallas det för eskimåvändning. Det sa dom på tv igår (på spåret), men att eskimåerna egentligen vill kallas för inuiter eftersom eskimå betyder, människor som äter rått kött.

Alltså, direktöversatt så heter det inte eskimåvändning utan, människor som äter rått kött vändning. Så, nu har jag varit rolig...igen, och får gå i säng om jag vill.

Apropå rått kött, rått som i ostekt eller okokt, så var vi och hälsade på en gammal klasskompis för ett antal år sedan. Hans fru kommer från Island och således, även hennes pappa som var ute hos dom och hälsade på.

Jag och han blev sittandes utanför huset i väntan på att alla skulle komma och sätta sig för att dricka kaffe. Dom hade några katter där som sprang omkring och blev därför ett bra samtalsämne.

Ja, sa fruns pappa, katterna tycker om råttkött. Mm sa jag och tänkte givetvis på en råtta. Ja sa han, dom har fulla frysen med råttkött så katterna brukar få därifrån. Say what??? Tänkte jag, fy fasen vad äckligt, vem vill ha råttor i frysen. Men snäll som jag var höll jag munnen och tur var väl det, för i nästa mening sa han att dom hade ju mycket griskött och sånt eftersom dom slaktat. Puh, det var alltså inga råttor i frysen. Han pratade med viss Isländsk brytning och jag får skylla på att det var därför jag missförstod honom.

Nu är jag färdig...utslut. Begravning, minnesstund, loppis prylar, bakning och pricken över i:et, plockat fram julen, puh!!!

Så här ser det ut nere i lokalen just nu

Det finns skridskor, böcker, ett par barnskidor, nya vantar, leksaker, gammal kamera i väska, högtalare till dator, keyboard på stativ som går på ström and so on....

På fikabordet kommer det bl.a att finnas morotssockerkaka, mjuk pepparkaka, chokladbollar, saft, kaffe m.m till i pincip självkostnadspris, 5:-/sak, bra va.

Så välkomna imorgon med "stor" plånboka, laddad med pengar men helst i mindre valörer, vi kommer att ha väldigt bra priser, jag lovar.

Adressen är då Vallmovägen 36, sväng in så ni kommer emellan Preem och granngården på västerslätt, fortsätt förbi första hyreshuset på vänstersida så siktar ni in er på det andra huset på samma sida och där, längst bort ligger lokalen.

Ha en fortsatt trevlig fredag så syns vi förhoppningsvis imorgon :-D

Ni skulle bara veta vart jag har varit idag, på café schmäck, där jag blev bjuden på valfritt fika av en annan bloggare här på vk, nämligen Carina Nensén, som skriver hemtjänstbloggen.

Det roligaste av allt är att vi faktiskt aldrig har träffats eller pratat med varandra, men hon hade en liten tävling för någar veckor sedan och jag var den som mailade henne rätt svar, först av alla och priset var just en fika på schmäck.

Jag valde ett äpple och kaffe, det passade mig alldeles utmärkt, och vi hade en jättetrevlig och intressant fikaträff. Vi tycker och tänker en hel del likadant, men visst, 1½ timme vid samma bord gör ju inte att man känner varandra in och utan, men man kan också via bloggen lära känna en person åtminstone lite grann av det som finns eller rör sig i människorna. Jag tackar dig Carina för ditt sällskap och givetvis för kaffet. Ha en trevlig helg!

Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat tillräckligt med ljudenergi för att värma en kopp kaffe.

Viken jädrans tur då att vi har spis att koka kaffe på eller bryggare, annars blev det nog inget kaffe.

Kolla in dom här mäktiga pilträden som står utan för våra hus där vi bor. Dom är otroligt fina, men tyvärr ena riktiga schabrak. Jag får alltid en bild i huvudet då jag ser dom, på ett äldre par, sittandes i en hammock under pilen där dom läser en bok och dricker en kopp kaffe.

Och se, nu är även Åke på benen.