Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - katterna | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett katterna

Visa träffar från alla bloggar

Vad svarar ni på det?

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 16 april 2013 klockan 17:58,

Jag var in på djuraffären idag också... katterna eller rättare sagt Eloise, den större av dom, har ju fått förbehåll då det gäller hennes diet.

Men det finns ju en djungel av djurmat...alltså hallå. Och någonstans trodde jag att maten för seniorer, innehöll mindre fett, men så var inte fallet, och hur ska jag få Eloise att äta mindre, då Enya och hon äter på samma tider, på samma ställe och delar allt???

Winstone skulle också få mat,och här gäller det också att veta märke, hur mycket,vad han väger, hur gammal han är och vad det är för ras, ojojoj. Nå, nu har dom då mat hemma så dom klarar sig ett tag.

Men visst var det lite lättare förut... då hade man nog inte så mycket valmöjligheter, och egentligen säger dom ju att det till exempel för en katt, inte har någon som helst betydelse vad det är för smak på maten, utan det är vi, som människor som tycker att dom ska få olika smaker hela tiden, därför att vi skulle vilja ha det på det sättet. Men det var ju vi det.

Chefen fick en fråga, av studenter som var här, vad hennes favorit mat nummer ett var för någonting. Svårt sa hon och grunnade. Och visst är det svårt om man ska välja, men lättare blir det om man ställer den här frågan istället: Om ni bara fick äta en och samma sak i en månads tid, vad skulle du då välja? Klura på den ni... och svara gärna :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Winstone Eloise Enya katterna mat hunden

Frukosten avklarad

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 18 mars 2013 klockan 09:54,

Nu är jag hemkommen, efter besök på Hudkliniken på ön, sedan in på vårdcentralen där det skulle lämnas ett prov, körde in på västerslätts återvinning och slängde av några kartonger, upp på Kvantum och handlade lite, och nu har jag precis käkat frukost, jodå.

Hudläkaren sa att hon inte trodde att fläcken var något att oroa sig över, det är i alla fall inte malignt melanom, sa hon, och det kunde hon tydligen se, bara genom att kika på den. Så det lät ju bra, kan ju ändå vara roligt att höra vad det är, hon skulle skicka svar men det kan dröja upp till 4 veckor.

Jag och chefen satt och pratade om olika maträtter som man fick då man gick i skolan, och vad dom får idag. Det finns ju garanterat barn som inte ens vet vad pölsa är, lappskojs eller isterband. Inte för jag saknar nåt av det, det kan jag inte påstå. Pölsa kan jag sänka mig till, men det är enbart för det är den enda maten jag äter rödbetor till :) Och numer, då jag inte äter potatis, så kan jag säga att pölsa går fetbort.

Idag får dom pizza, hamburgare och tacopalt, huvva, tacokryddad palt skulle jag aldrig äta, det låter inte gott. Det enda som är bättre idag, är skolornas salladsbarer, inte alls dumt, och är det nåt man inte tycker om så finns det ju med andra ord alltid ett annat alternativ.

Jag fick höra av en person, ska inte nämna vem, att h*n vet av en kille med en udda vana. Han käkar nämligen jäst, bara för att det ger så sköna rapar. Usch säger jag bara, det kan ju inte vara gott. Men jag påmindes om då h*n sa det där, att jag alltid tyckte att bulljästen luktade så gott. Jättekonstigt egentligen, hur man nu kan tycka det.

Men att ge mig till att käka av den, näpp, det gör jag inte, men för er som vill testa kan jag tillägga att det var av yttersta vikt att det var den blå kronjästen som skulle ätas, och inte den för söta degar.

Nu önskar jag er alla en fin måndag, själv ska jag nu ta ut Winstone, och släppa upp katterna samt diska, jag får ju besök om 1½ timme, en Anna kommer hit för att kika på vovven.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten. hudläkare hudklinik malignt melanom fläcken Winstone vårdcentral katterna Kvantum käka isterband pölsa tacopalt

Inmutad vattenkälla

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 15 mars 2013 klockan 07:10,

Idag så var det då dags att fira en femtonåring här i huset, Niccolina fyller år, en ständigt återkommande tradition den här dagen :)

Fotograf: Theresé Hällsten

Jag hade på förslag, eftersom jag nu jobbar eftermiddag, att hon kunde roa sig med att baka en tårta som hon kunde bjuda sin mamma på, då hon kommer hem från sitt arbete. Då fnös hon och sa att du är ju som du vart, du tycker alltid att du ska firas för att det var du som låg på BB. Ja… nåt fel med det, eller? Hade det inte varit för mig, hade du inte fyllt år…

Nå, det löser sig, finns ju många ställen som erbjuder sina tjänster vad det gäller tårtbakning, i år blir det en köpt variant, samt en hembakad kladdkaka, det duger allt det. Sen snodde jag faktiskt ihop en rulltårta med både hallonsmörkräm och jordgubbar i, sent igår kväll, som hon idag ska bjuda sina lärare på, jojmensan.

Annars rullar allt på, ni skulle se vad våra katter håller på med på dagarna. Dom inmutar Winstones vattenskål som står häruppe i köket. Jag fattar inte, seriöst. Dom okynnesdricker vattnet, precis som om det där var den enda vattenhålan i det här huset, och den som dricker upp allt, klarar sig längst i hettan… typ.

Eloise drack igår kväll så hon höll på kräkas på golvet. Och ändå har dom ju sitt vatten därnere i deras källare. Hon morrade då Winstone kom för att dricka så då fick jag mota bort henne därifrån. Jag får alltså fylla på den skålen, säkert 4 gånger/dag, ja jösses.

Nä, nu ska jag sätta fart om jag ska hinna nåt idag. Jag önskar er alla en fin fredag

Kommentarer: 0 Etiketter: katterna Nicco 15 åring Winstone Eloise tårta vatten. Maria Lundmark Hällsten

VAD SA JAG!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 21 februari 2013 klockan 07:28,

Ibland då man skriver kommer man ju åt Caps Lock knappen så upptäcker man efter några ord att man skrivit med stora bokstäver, och genast ser det då ut som om man skriker. Undrar egentligen varför man uppfattar det så?

Kommer i alla fall ihåg, med ett leende på läpparna, då min mamma införskaffat sin första mobiltelefon, och att lära sig skicka sms stod nog inte överst på ”läralistan”.

Vi skulle till Fällfors, det var dragracing tävling där, och detta var innan jag själv tagit licensen, så det borde ha varit runt 2006-2007. Eftersom ljudnivån på tävlingarna, ligger något över det normala, så lämnade vi katterna hemma i stugan, och Emma skulle mata och ta hand om dom.

Jag hade sagt att dom skulle få, förutom sina kulor, en filmjölks skvätt på morgonen och lite go´mat, så där på kvällskvisten, det var en liten burk med lever av något slag.

Jag skickade sedan ett sms till mamma, och det var väl bara ett sms i allmänhet… att vi hade det bra och så där. Det gick en liten stund så plingade det till i mobilen och jag hade fått ett svar, och håll i er nu: EMMA AR PA FEST SA JAG. FILMJOLK PA KVALL. LEVER HELT FEL.

Ehhh, ok, jag trodde ju nu för det första att hon skrek, och att Emma var i onåd på något sätt, så jag tog det säkra för det osäkra och skrev inget mer, tänkte att jag får vänta tills vi kommer hem så får jag höra vad som hänt.

Det var inte så allvarligt, för det första visste hon inte hur man ändrade storleken på bokstäverna, och sedan var Emma på fest, så mamma fick i uppdrag att mata katterna. Och nu hade hon råkat göra det i fel ordning, dom fick lever på morgonen istället för på kvällen, så det var det som blev fel.

Men lite roligt såg det ju ut och där ser man hur man kan missförstå saker och ting.

Idag är det träning, sen kommer Tina hit och käkar lunch med mig på hennes håltimme, och ikväll ska jag och Nicco på uppdrag igen, hon ska nämligen få praktisera, två timmar i veckan och det blir hos en som håller på med hundkurser i dressyr och valpkurs, kan ju bli hur bra som helst. Så vi ska åka dit och kolla vart det är och få höra lite mer om verksamheten.

Sedan ska mamma och Emma komma hit och fika, jag ska dessförinnan prova mig på att göra en morotskaka…har hittat ett recept som jag nog ska kunna manipulera lite så den blir lite nyttigare än i vanliga fall, morötter i all ära, men man kan ändå inte påstå att en morotskaka tillhör den nyttiga sidan av livet, fast den låter att vara det :)

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten sms mamma mobil Caps Lock skrika lever helt fel filmjölk katterna dragracing Fällfors plingade Emma Maria Lundmark Hällsten

Jag stack till Malå

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 10 februari 2013 klockan 09:01,

Nu har jag varit en sväng till Malå… med Camaron, jojomensan, det är ju vidunderligt när drömmar kan ge en, resor på det där sättet. Jag skulle av någon outgrundlig anledning köra Camaron dit upp och Åke skulle komma med bussen sedan.

Jag satt full munderad med hjälm och hela rasket, till saken kan också tilläggas att den bilen INTE, är utrustad med någon speciellt skön komfort, bullrig och stel, så det var ingen drömresa precis. Väl framme i Malå, så stannade jag av bilen en stund, och när jag skulle starta var det tji i någonting att få igång den.

Då kom mamma förbi och sa: Men ring pappa, han kan komma och hämta dig. Nej, sa jag, jag vill ju ha dit bilen också. Fick äntligen igång den men när jag skulle svänga in på kokträskvägen, då vi har drygt en mil kvar till stugan, så var den avstängd, man skulle måsta köra över Storuman, för att ta sig dit, och det kan jag tala om för er, är inte närmaste vägen :)

Och helt plötsligt var jag och Tina på Victorias konditori och skulle köpa en citronkladdkaka, hon som jobbade där stod och höll på med en franska av något slag, jag frågade vad det var och hon svarade att det var ett GI bröd, du kanske vill köpa det, sa hon. Javisst, det kan jag göra, sa jag. Men du ska veta att det är jättedåligt, sa hon… för det är glutenfritt, usch…menar du, fortsatte hon, att du äter pedagogisk mat? Ja… nu vaknade jag och då undrar man ju vart man fått allt ifrån.

Vi har snackat mycket om att vara just pedagogisk, och ibland är ju det nödvändigt. Camaron ska vi ha ut från garaget eftersom Åke ska ner i garagekällaren och ta fram en spark som han lovat bort till syrran, Malå, däremot, vet jag inte om det varit uppe på tapeten, däremot Victorias, för där har nämligen jag och Tina bokat in oss, på en citronkladdkaka, på min belöningsdag om en vecka, drygt, haha…

Åke påbörjade snickeriet däruppe i hallen igår, och fick upp dörrfodret, själv hade jag storstädning på toaletten, och utrens av sånt där som inte blivit använt på nåt år, nagellack som torkat, och som vanligt ger det ena det andra så jag fick fortsätta med alla smycken som låg därinne, puh!!! Men det blev bra i alla fall och det var huvudsaken.

Jo, jag gick en promenad i snålblåsten, bort till ÖoB också, egentligen för att köpa tösalt och det var det enda jag INTE hade med mig hem :) Men inte för att jag glömt bort det utan för att jag inte hittade det. En ny sophink till toan blev det, en röd och med en storlek större än den vi hade, godis till Åke och Nicco, och godis till katterna. Det var lördagen det. Hoppas ni får en fin söndag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Camaro Camaron pappa bilen Åke bussen ÖoB tösalt godis Nicco katterna

Kan sandpapper vara lösningen?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 05 januari 2013 klockan 10:14,

Jag skrev ju det då vi hade pappas begravning, att det är ju egentligen synd, att man träffas så här på minnesstunder efter en som avlidit, och det är ju för det mesta jätte trevligt. Man träffar människor man inte sett på år och dar och som man inte håller någon direkt kontakt med, och man vet, att den man är där för att minnas, också hade velat deltaga i levande livet och inte bara andligt.

Men då har vi det där med vem som skulle orka samordna något liknande, vart skulle man komma överens om att träffas, många bor ju på andra platser i världen. Vem skulle kolla att tiden och platsen passar flertalet, och hur skulle man få det att gå ihop, i slutändan.

Nja, då blir det nog övermäktigt, ingen har tid, fantasi eller kreativitet att utföra det, och allting fallerar. Minnesstunden efter Åkes moster var på Vingen, eller hotell Vännäs, som det så vackert heter idag, och det var en trevlig stund, mycket prat och sorl, och mysig omgivning, så tiden gick fort och plötsligt var det dags att åka hem och fundera om man verkligen skulle behöva fixa någon middag.

Mamma ringde och undrade om jag kunde komma och hålla henne sällskap på kvällen så jag åkte upp dit efter att ha snabbätit ett litet grillspett. Och jag blev väl där till halv tio, någonting.

Sen, då det blev dags att kvälla, så lyckades Maria med det mest otroliga konststycket att halka på köksgolvet (hon var barfota, och Nicco har frågat flera gånger tidigare hur fasen hon lyckas slira och halka hela tiden), ja, jag vet inte jag heller, hur man lyckas med det, men det gick, jag lovar.

Jag skulle valla in katterna och få ner dom i källaren, och det gick precis som det alltid brukar gå, Enya är det inga problem med, men Eloise hon går in i köket och när du vänder ryggen till så försöker hon smita in i tv rummet igen, och det var exakt så hon gjorde igår också.

Jag tvärvände och skulle sätta upp foten för att hindra henne att gå tillbaka, och när jag gör det så flätter den andra foten upp och jag landar obönhörligen på svanskotan, utan att hinna ta emot mig med armar eller annat… det var inte skönt.

Det gjorde till och med så ont att jag inte fick fram ett ljud utan jag låg bara där och försökte kolla om jag skulle kunna röra på mig eller inte. Enya kom upp från källaren igen och nosade mig i håret, hon undrade förmodligen om jag hittat på någon ny lek. Eloise satt som en stenstod i tv rummet och gluttade.

Nå, jag tog mig upp, och katterna gick ner i källaren, men jag visste att detta skulle jag förmodligen få känna av ordentligt, och oh ja, det gör jag. Jag kunde inte ligga på rygg och inte är det skönt att sitta eller försöka ställa sig upp heller… så går det, när man har halkiga fötter, får väl klistra dit nå sandpapper under hälarna så det inte händer igen då :)

Och en sån där händelse har jag ju skrivit om tidigare, då jag halkade genom hela köket, fast då stod jag ju kvar på fötterna, och drämde in kaffekoppen i dörrlisten, och Eloise låg därunder och väntade på att bli insläppt i tv rummet men hon försvann ju som en oljad blixt då jag kom farande. Mjo, så man skulle ju kunna tro att man hade lärt sig nåt, men icket.

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: pappa begravning minnesstund. Maria Lundmark Hällsten släkt Vingen hotell Vännäs Enya Eloise katterna sandpapper Nicco

Palt, paltare, paltast

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 19 december 2012 klockan 08:00,

Undrar just varför man säger harpalt, om harar, vad har palt med dom att göra? Och det här med påskhararna, som lämnar ägg åt barnen… återigen, varför? Sen när lägger harar ägg?

Sade det vid middagsbordet igår och Nicco hade faktiskt aldrig hört ordet harpalt, hon trodde att jag skämtade med henne. Givetvis kom tanken upp då vi faktiskt åt, just palt igår… men utan harar till :)

Det gick bra att jobba, det roliga var då jag kom hem och hade fått sjukintyget skickat till mig, läkaren hade sjukskrivit mig till och med igår, så nu måste jag väl ringa till försäkringskassan och säga till att jag inte ska ha något för igår… då kan dom ju tro att jag försöker lura dom på något sätt.

Igår kväll så skulle vi ta dom traditionella julkorten med katterna, och det är lika roligt varje gång. Och man blir påmind om skillnaden på en hund och katt. En katt äger du inte, utan den äger dig, och gör precis ingenting som inte blir en belöning för dom, medan en hund svansar runt och gör allt för att du ska bli nöjd (ja nästan i alla fall).

Enya vägrade göra en fin pose på fällen som Nicco lagt ut, hon struttade runt och gömde sig bakom granen, hoppade upp på soffan och stack under bordet, allt detta medan Eloise, precis som ifjol, satt utanför dörren och tittade på oss med en frågande min i ansiktet, hon undrade vad vi höll på med.

När vi släppte in henne i rummet, smög hon omkring och pep med jämna mellanrum, även hon stack bakom granen och sedan upp på soffan. Men till slut lyckades då Nicco fånga dom på två stycken fina nanosekundsfoton, så här blev dom:

Enya...knappast medveten om den lilla tomtemusen ovanför hennes skalle. Och Eloise, något frågande till allt ståhej, och stilla i... en sekund.

Fotografen är ju givetvis Nicco.

Idag är det sjukgymnasten som gäller, hon ska få visa mig på nåt bra träningsprogram och sedan har jag tänkt börja gå dit och träna igen, precis som jag gjorde förut, det är faktiskt så att jag saknat det. Vet att man kände sig så bra då man gick därifrån. Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten palt harpalt påskharar ägg Nicco katterna Enya Eloise

Inbrottstjuvar...katterna...eller

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 13 augusti 2012 klockan 07:22,

Jag skrev ju att jag roade mig igår… ja, jag roade mig idag också, med att stiga upp halvsju fast jag har sovmorgon, mm, det är roligt det, *nickar* men ler inte riktigt sådär hjärteglatt.

Jag är ibland, väldigt lättväckt, kan ligga kvar och hoppas på att somna om, men så brukar jag tänka, äsch, det är lika bra att kliva upp, jag kan ju gå och lägga mig igen, om jag vill, men hur ofta händer det, på en skala… aldrig.

Jaja, nu sitter jag här i alla fall och ska berätta om uppvaknandet igår natt, så där vid tre-fyra tiden. Det skrapade och dunsade, sedan ett lätt klirr eller krasch ljud. Jag spärrade upp ögonen, ni vet, man är ju inte säker på om man drömt eller om det var på riktigt. Sedan ska ni inte fråga mig varför man spärrar upp ögonen, man ser ju lik förbenat ingenting och inte hör man bättre för det heller.

Nå, så låg jag där och skulle försöka lista ut vad det var, första tanken var faktiskt att katterna nu hade sparkat ut kattluckan och när jag sedan skulle iväg på jobbet så skulle bägge två sitta därute i hallen och se så glada och nöjda ut.

Andra tanken, var fortfarande att det skulle vara katterna, men nu tänkte jag att dom försökt ta sig förbi den självutlösande fy sprayen, misslyckats igen (för hundrade gången) blivit rädd och fått med sig nån kartong och glasflaska som står i trappen, då dom gjorde reträtt.

Sista tanken var lite mer nervpirrande… någon kanske höll på göra inbrott, och hade slagit sönder rutan i källardörren, och därför lyssnar man väl lite extra, efter mer ljud. Ponera att det varit en tjuv, då hade han gjort samma misstag som katterna, och utlöst fy sprayen, och det borde jag ju i så fall ha hört, men det var bara en stor tystnad.

Jag släppte tanken en kort minut och somnade om. Då jag smög upp strax efter fem på morgonen så hade jag totalt glömt bort nattens ljud och tankar. Tills jag kom hem från jobbet och Åke frågade om jag sett vad som låg på altanen. Näää, sa jag, jag hade inte sett någonting alls.

En taktegelpanna hade lossnat uppe vid skorstenen och fallit utefter taket och sedan kraschat nere på altanen, haaha… ja det var ju svaret på mina nattliga funderingar. Men du sa jag, vilken tur att man inte satt där. Jag brukar dra ut stolen och ha den ganska så precis där pannan hade landat. Jamen säger man ju, då hade man ju hört det och hunnit rädda sig själv.

Mjaeee, tillåt mig tvivla, för hade jag suttit på stolen och hört ett ljud däruppifrån, så skulle jag säkert bara vänt blicken uppåt och sedan fått den där saken rätt i fejjan. Kanske att man hunnit sätta upp en hand för att skydda sig. Lite annars hade det nog varit om man stått upp, då hade man hunnit backa undan.

Så, för att vara på den säkra sidan, ska man varje gång man hör ett konstigt ljud, slänga sig ur stolen, om man nu sitter ute, och helst rulla ett eller två varv för att undkomma det som eventuellt kommer att landa där du suttit… eller, hm, var det så smart då, undrar just vad folk ska säga som ser detta beteende och ingenting kommer flygandes, det kanske bara var en Åselesläp som passerade eller brevbäraren som slängde igen brevlådan. Jodå, det skulle ju dessutom vara en syn för gudarna.

Vi får väl se hur man gör om det händer igen, har vi tur så kommer ingenting mer flygandes från himlen.

Önskar er alla en toppen måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten drömde katterna inbrottstjuv Åselesläp Åke altanen tankar fyspray rutan källardörren flygandes

Ingen "kattastrof"

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 03 augusti 2012 klockan 08:15,

Rörmokaren var hit i förrgår, så nu är röret fixat däruppe, med andra ord så förlängde han röret en bit så att det inte ska sträva utåt hela tiden och anlita på deras klisterkuddar som dom använder (hmphff). Nå, det sitter då och lossnar det så lär jag vara den första att höra av mig till dom och då ni…

Vad jag tänkte på när killen kom hit, är att om jag, själv, går in hos någon och jag till exempel öppnar en dörr för att göra nåt i det rummet, då stänger jag dörren igen, då jag går ut. Är lampan släckt, ja, då släcker jag, man lämnar ju saker som man hittat dom, eller?

Jag påpekade tre gånger att vi har katter här och dom får inte vara däruppe så stäng dörren, stäng ytterdörren för vi har katter, jag stänger här för katterna ska inte vara här osv. Sen går han ner i källaren för att stänga av vattnet, fixar röret och sedan åker han iväg.

Två timmar senare går jag ner i källaren för att ge katterna mat, tror ni han har stängt dörren in till tvättstugan, dit han var in för att uträtta sitt ärende… nej, och jag lovar, detta är inte första gången det händer. Vi har fyra STÄNGDA dörrar därnere, och dom är stängda för att katterna inte ska vara där, och nu vet jag varför Enya var osynlig i två timmar…hon var på utforskningsuppdrag, vad annars.

Det är ingen ”kattastrof” utan det handlar mer om sunt förnuft, varför ska det vara så svårt att vara förutseende, att tänka till lite extra, att ta hänsyn och respektera människorna och speciellt då man är hemma hos någon? Eller är jag konstig som tycker så?

Jag hade jobbat i över ett år hos min förre chef, Annika ni vet, då hon frågade mig vad jag tyckte om hennes/deras stora badrum (hon har sin arbetsplats hemma i huset). Jag har ingen aning om hur det ser ut, jag har aldrig varit dit och tittat, svarade jag. Då blev hon jätteförvånad, men detta var min arbetsplats, jag behövde ju inte vistas i hela hennes hus för att utföra mitt arbete, jag hade tillgång till kök, en liten toalett och kontoret, thats it.

Jag kommer ihåg att hon åkte iväg på en affärsresa till Kina, då jag bara jobbat hos henne i två veckor. Jag blev med andra ord lämnad ensam i huset. Och jag visste inte om jag skulle tordas ställa undan disken i hennes köksskåpar, för hon kunde ju faktiskt tycka att det var att snoka runt om jag gjorde det.

Men, jag tog mod till mig och fixade det, och det var helt ok, för hennes del. Grejen var ju att jag inte kunde fråga henne och man vet ju inte, det är inte alla som vill ha främmande människor som gluttar i ens skåpar, så är det bara.

Numera känner vi varandra så pass att hela hennes hus är öppet för min beskådan om jag så ville, men nu är det ju annars, nu vet jag det och då är det ok.

Ikväll blir det att åka iväg till Kubbe och ladda inför morgondagens tävlingar (får vi väl nu hoppas, så det inte sätter igång att regna), det ska bli kul och jag ser fram emot att gasa lite, igen. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten rörmokare rör katterna Enya källaren dörrar respektera Annika huset kontoret toalett kök Kina Kubbe tävla gasa

Hoolen hiner... inte

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 25 juli 2012 klockan 08:30,

Första stoppet blev vid det sedvanliga Karlssons i Morgongåva, en affär som liknar ÖoB, eller Dollarstore, fast kanske med lite andra saker. Det ligger inte så värst långt från Järlåsa, så man kan inte påstå att vi direkt behövde den pausen, men är det semester så är det.

Lunch intogs på Hakkegård i Hagsta (tror jag att det heter), jag gillar verkligen deras finurliga sätt att meddela att maten är klar. Man får en dosa med sig på brickan och då den sätter igång att både blinka och pipa så är just din mat klar.

Visst är det betydligt bättre än att man ska sitta och försöka höra vilken mat det är dom ropar ut och skulle du nu råka på vara döv eller höra sämre så ser du ju när det blinkar. En sån grej skulle kunna användas på andra ställen också.

Middagen passade att tas i Docksta och sedan rullade bussen lätt hem. Med vattentornet som riktmärke så kände man att vi var hemma.

Konstigt att det alltid har varit så, när man var liten och vi kom hem från stugan så blev det världens jubel då man såg vattentornet…det var hemma det. Och på nåt sätt så är det så även idag.

Två nyfikna katter stod och hängde vid dörren då jag öppnade den, dom hade nog allt hört då bussen backade in på gården, jag plingade på dörrklockan och *tjopp* så hade dom rusat in i hallen. Dom har bara haft det bra härhemma, med Birgitta som kattvakt, bussen kommer dom aldrig att börja gilla, tyvärr.

Det dröjde sedan inte länge innan himlen ändrade färg och det började regna, men det gjorde då ingenting, då fick man ju vara inne med katterna istället.

Näpp, nu sitter Åke redan ute och dricker av kaffet jag kokat, så det är bäst man ger sig ut om man ska hinna få sig nåt. Hoppas no får en bra dag, allihop, och Sally… Hooolen hiner inte här idag, inte just nu i alla fall, men den kan ju komma fram :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Morgongåva stopp Järlåsa Hakkegård Hagsta Docksta vattentornet katterna himlen Sally hooolen hiner semester

Små lurviga rackare

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 05 mars 2012 klockan 06:10,

Igår testade jag att göra potatismos som jag lindade in i vårrullsdeg, nåt liknande som gjordes i programmet halv åtta hos mig. Inte alls så tokigt och något annorlunda. Mina testkaniner var mina föräldrar, och dom tyckte då att det smakade bra… och dom överlevde dessutom :)

Sedan kom Emma (syrran) och hennes sambo hit på kaffe, och jag fick äntligen ge min julklapp till henne, något försenad men vad gör man då man glömmer bort den hela tiden, och sedan lägger man undan den i skåpet, och inte kommer man ihåg den bättre för det, inte. Men nu så, var det avklarat.

Jag berättade att Theresé varit på antikmässa i lördags och där hittade hon vår gädda, som vi har på toaletten… inte en riktig, men väl en i porslin från Gustavsberg. Dom ville 3200:- för den. Men… den var förmodligen hel, vilket inte våran är längre.

Nä, sa pappa, era katter är duktiga på att förstöra saker, dom har ju gjort sönder två bröllopspresenter för er också. Det hade jag totalt glömt bort, men så är det faktiskt.

En ljusanordning med sju glaskoppar inuti, den åkte i golvet från två meters höjd, samt en glas sak med stenar och blommor som satt i en STOR blomkruka, som dom rev ner i golvet och när dom gjorde det så hoppade dessutom elementet ner från sitt fäste och där hade vi sån rackarns tur att det stannade vid det, när Åke skulle sätta tillbaka det började det rinna vatten. Det hade ju lika gärna kunnat hända då vi inte var hemma, och då hade man kommit hem till en simbassäng.

Numer håller dom sig i alla fall något lägre ner mot golvet… tror vi då i alla fall, eller ja, hatthyllan har dom ju faktiskt varit upp på, och fråga mig inte hur, men det klarar dom av, dom små lurviga skurkarna.

Från och med idag ska vi jobba efter nytt schema, vilket innebär att jag är ledig imorgon och på onsdag, istället för på onsdag och torsdag. Sedan kommer jag att jobba två dagar mindre/4 veckors period, men jag tror inte att det kommer att märkas av så speciellt mycket, det blir säkert bra.

Nu är det frukostdags, önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: föräldrar testkaniner gädda Theresé antikmässa Emma sambo julklapp katterna simbassäng

Hemlig mötesplats... i skjulet!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 15 januari 2012 klockan 09:14,

Så hade man packat undan julen… Granen fick jag ta ner i källaren i tre delar annars hade jag aldrig orkat den, och som ni säkert känner igen så snålar man, eller som Åke sa, man är lat, och kan inte gå med en hand tom, utan man plockar med sig det man kan för att slippa gå en extra gång och då kan det helt plötsligt bli besvärligt.

Och som om det inte räckte att nedersta granbiten är bred som sjutton, tung som attan och otymplig nanting, så ska katterna stå framför fötterna av ren nyfikenhet, dom vill kolla in vad man håller på med, då man kommer stapplande nerför källartrappen.

Åke träffade på en gammal bekant när han var ute på jakt efter en bildel till Mazdan. Dom hade stått och surrat om vilka dom kände gemensamt och vad dom hade sysslat med, ”back in the days”.

När han berättade om mötet igår kväll så sa han att dom då säkert hade suttit i skjulet tillsammans. Skjulet var ett förråd med tre väggar och ett snedtak, som stod nere på lekparken här på Västerslätt. Och i det skjulet hade lektanterna alla leksakerna som barnen använde sig av på dagtid.

I skjulet tjuvröktes det… garanterat, och säkert planerades vissa illdåd :) Det var i alla fall en av alla mötesplatser för dåtidens ”fjortisar”.

Lektanterna var en historia för sig. Tänk er att Umeå kommun, hade utplacerat lektanter på lekplatserna, där dom höll ett öga på alla barn som vistades där. Alltså inte ett dagis utan för hela allmänheten. Så skulle det ju få vara idag med, åtminstone vid dom större lekplatserna, för nog kan det gå rätt så vilt till där, ibland.

Inte så att föräldrar ska strunta i att följa med, det är ju en åldersfråga, men en som har uppsikt utöver alla andra, vore inte dumt. Precis som det borde finnas ”extra personer” på alla skolor, som bara är där för att se och höra. Det vore nåt det.

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: julen granen katterna Åke Mazdan bekant skjulet lekparken lektanter Umeå kommun skolorna föräldrar

Full fart..spar tid!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 05 januari 2012 klockan 09:03,

God morgon världen! En annan har ju varit vaken en stund och hunnit med att laga jackfickorna som slitits upp av snösläden (fråga mig inte vilka talanger jag besitter) och sedan har jag kokat köttsoppa så Åke har något stärkande att äta då han kommer hem, samt betalat såna där oförutsedda utgifter såsom el, vatten och ja, ni vet.

Jag har också turen att ha blivit bortbjuden på lunch idag, hos en annan VK bloggare, det ni :) så jag ska snart bege mig ditåt och se om jag hittar, jag tror det men detta med lokalsinnet är ju en annan talang jag har… och då handlar det inte om att hitta rätt, utan tvärtom.

Sedan jobbar jag ju eftermiddagen, chefen hördes vara sugen på att åka ner på strömpilen så det lutar åt det hållet. Jag skulle egentligen ha jobbat imorgon eftermiddag också, men jag blev tillfrågad om att byta arbetspass så jag jobbar 7-14 istället och det är ju lite roligare att vara ledig en fredagskväll än en dag, det sämsta med bytet är att man kommer hem kvart över nio på kvällen och ska upp igen tjugo över fem… men det är ju inte alltid det händer så det fixar man.

Nä nu ska jag sätta fart, katterna vill upp ur källaren, köttsoppan ska ställas på kylning, jag ska fixa till mig själv och det och sånt. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: köttsoppa snösläden talang bloggar VK Åke katterna

Det blev små eldklot...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 31 december 2011 klockan 09:32,

Vi blev bjudna på lunch hos mina föräldrar igår och där blev det mer julklappar för Theresé, Anders och Sally, men nu tror jag att klapparna är slut. Dagen bestod annars, mest i att ställa fram och plocka undan saker, och inte tror jag att det blir mindre av den varan idag.

Åke låg och eftermiddags vilade igår kväll, på hela ryggen, dom andra hade åkt iväg för att hälsa på lillsyrran och Johan i Hissjö, och jag tog kartongerna under armen som skulle återvinnas och var just på väg ut genom dörren, då Nicco kom ner, fullt klädd och hade tänkt gå ner på stan med hennes kompis.

I ett ögonblick av dumsnällhet erbjöd jag mig att skjutsa ner dom på stan, med ett första stopp hos Saga. Nicco sprang upp för att höra om dom skulle åka hela vägen ner till stan eller om dom skulle gå och kvar i bilen satt jag och väntade… och väntade… och väntade, då började jag att misstänka att dom förmodligen INTE skulle ha skjuts och att hon skickat mig ett sms om det, men grejen var ju att mina mobiler låg kvar hemma på tv rumsbordet.

Det var bara att knata upp och plinga på dörren, mycket riktigt, hon hade skickat ett sms om att dom skulle gå, men nu följde dom med i alla fall, då jag liks var kvar där.

När jag kom hem förstod jag ju att Åke skulle ha blivit uppväckt av sms signalen och inte visste han var jag var heller, och visst hade jag rätt även på den punkten. Jag hann vara öppna dörren så ropade Åke, vart har du varit, du har fått sms…

Nåja, han blev uppväckt (nä visst jag, han vilade ju bara), tjejerna blev skjutsade i kylan, och jag fick mig en utflykt. Väl hemma så plockade jag fram mikropopcorn och hade tänk fixa oss en skål till tv programmet på spåret och inte visste jag att man kunde bränna popcorn i mikron men här är bildbeviset:

Då kom jag på att svärfar faktiskt lyckats med detta konststycke men då var det inte popcorn i mikron utan köttbullar, och dom var inte ens ätbara, dom blev som eldklot och brann upp…hahaa… vilken syn, och ja, jag såg ju hur mikron såg ut efteråt, inte speciellt vit och fräsch längre.

Sen kom storebror med fru och yngsta pojken hit på kaffe och en liten husvisning. Och sen, då dom däruppe som var härnere gått ditupp och lagt sig så kom Nicco ner och ville ha lite kex och ost, vi stod därinne i köket och avnjöt detta då det helt plötsligt hördes ett skrällande ljud inifrån hallen och ut i köket kommer Eloise som en ”silverfisk” och försöker ta sig vidare in i dom andra rummen, men Nicco hinner stoppa henne.

Återigen har dom lyckats… katterna alltså. Denna gång har dom vräkt undan väskan som jag ställt innanför dörren och luckan så dom inte ens ska nå den, och sedan kastade hon sig igenom luckan så den lossande från ramen och plastbiten som Åke fixat dit var lös igen. Så kan det gå…just nu finns där ingen lucka och på insidan står nu min symaskins väska, tar dom undan den ska dom få en pokal i styrka, nä, det får nog bli en lucka i armeringsjärn, inget annat tycks ju funka.

Och med dom orden kommer jag nu att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och god fortsättning på det kommande året.

Kommentarer: 0 Etiketter: popcorn kartong återvinna Hissjö lillsyrran Johan Sally Theresé Anders Nicco Åke husvisning katterna Eloise kex ost lucka

Den höll...ett litet tag

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 25 december 2011 klockan 15:30,

Mjo, våra katter är duktiga dom... otroligt duktiga, skrev hon lätt ironiskt. Jag släppte ut dom i vanlig ordning till deras frukost. Åke noterade att luckan var lite utåtstående, han petade till luckan med foten och *tjong*, så låg den på golvet:

Dom har lyckats med konststycket att få plasten att spricka sönder, inte bara i ena hörnet, nejdå, utan på bägge sidorna:

Jag vill hälsa att jag inte är det minsta imponerade av deras påhittighet.

Så var man nu i tidningen också, hm...:

Som jag skrivit tidigare så hörde en frilansjournalist av sig och undrade om hon fick intervjua mig, det skulle handla om nyårslöften och om att sluta röka, så nu finns den att köpa :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten katterna Åke *tjong* kattluckan intervjuad nyårslöften

Bakom låsta dörrar

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 09 december 2011 klockan 09:48,

Inte trodde jag att jag kunde sova så här länge, men det gick tydligen bara bra. Hade nån psykodröm om att jag gick i bräschen för att förövare som begått mindre allvarligare brott, skulle ”straffas” med att tillbringa sin tid i kyrkan, bakom låsta dörrar. Hahaa… jaja, så kan det gå.

Och apropå dörrar som är låst, vi har som jag visat och skrivit om tidigare, en kattlucka i källardörren, på kvällen låser vi den och katterna får då vara därnere. Det har gått bara bra, fram till dess Theresé och Sally var här, på höstlovet. Helt plötsligt och utan förvarning, damp det ner en katt i hallen, den smög på alla fyra och hade tänkt hinna in i sovrummet.

Då var luckan öppen, inåt, till hallen alltså, och vi trodde väl att det var den som låst, som slarvat. Nästa gång hade vi ju middagsbjudning och någon av oss hann se en katt som smet förbi i dörröppningen. Och nu sist, då jag hade bastugänget här, då hann Birgitta se en katt i tv rummet som såg helt förvirrad ut, jag hoppade upp ur stolen och gav mig på jakt efter den, utanför luckan satt då Eloise och försökte spela oskyldig.

Dom kan alltså, numer, peta till den där spärren som ligger i fyra olika lägen. Och största problemet är att dom får spärren till det läget att dom kan komma in hit, men inte tillbaka. Så för tillfället, då vi går i säng, så ställer jag något tungt utanför luckan, så får dom inte upp den i alla fall.

Sedan har jag tänkt fixa dit ett självhäftande kardborrband som man kan dra över luckan då vi låst den. Jag berättade det för Nicco och hon skrattade och sa att det är ju ganska roligt egentligen, katterna hittar på nya saker och vi får komma på snäppet ännu bättre för att sätta stopp på deras dumheter.

Och ja… det skulle inte förvåna mig ett dugg om dom plötsligt får spärren åt andra hållet, då kan dom ju dra till sig luckan och komma ut, men HA, då sätter Maria ett kardborrband på andra sidan också, här ska det inte snålas :-)

Idag och imorgon blir det ett drygt arbetspass, jag längtar redan till imorgon kväll, då man gjort bort allt. Jag slutar 21 ikväll och börjar 07 imorgon bitti och jobbar då till 17. Men allting går, det vet vi ju, även timmarna. Tror jag ska hämta ett paket jag har ute i bilen, jag hämtade nämligen ut det igår och det innehåller en del julklappar som jag kan roa mig med att slå in. Tur att man kan sysselsätta sig. Önskar er alla en mycket trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kyrkan brott straff katterna luckan middagsbjudning Eloise kardborrband Nicco arbetspass fredag

Vampyrer i släkten

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 30 oktober 2011 klockan 08:26,

Apropå den antågande halloween dagen så berättade Nicco igår att hon faktiskt är en vampyr… bara så ni vet. Jamen borde inte vi vara det också i så fall, frågade jag? Nähä, sa hon, hon hade blivit biten en gång för länge längesedan, så längesen att hon inte ens kommer ihåg det. Aha, av massor med mygg då, sa jag. Ja, vet du inte det, myggen är ju mini vampyrer, kontrade hon. Så nu blev man ännu en lärdom rikare :-)

Det var ju som poppis med såna där vampyrtänder då man var yngre, såna man kunde få i fem kronors automaten, om man hade tur. Det hade jag och min kusin Anna, som på den tiden bodde i Handen, utanför Stockholm.

Jag var där och hälsade på och vi hade gjort oss en tur till kiosken. Vilken lycka att få ett par vampyrtänder att stoppa i munnen, tyckte vi och vandrade iväg med dom, instoppade i truten och redo för uppvisning.

Nu råkade det stå tre barn utanför en trappingång och dom fick inte upp dörren. Dom var väl i åldern 5-6 år, gissar jag. Vi gick fram till dom och frågade artigt om vi skulle hjälpa dom upp med dörren. Dom tittade lite konstigt på oss och smet fort in i trappen då vi höll upp dörren. Vi gick några meter, vände oss om mot ingången, barnen stod med ansiktena tryckt mot rutan och då flinade vi lite så där lagom, så huggtänderna syntes på. Jag glömmer nog aldrig deras ansiktsuttryck… förlåt!

Nu sitter kattluckan på källardörren och det var då ingen sak att få dom till att fatta hur den fungerar. Dom for upp och ner som ingenting, skönt att slippa ha den dörren öppen alltjämt. Dessutom kan man låsa den så dom inte tar sig upp hit, vilket jag gjorde innan vi skulle i säng, och det begrep dom inte. En av katterna stod och klöste i säkert 10 minuter i tron om att luckan skulle öppnas, men inte då. Nå, det kommer väl säkert att bli till en vanesak det med. Dom kommer att höra då man låser luckan och då är det kört, precis som dom brukar höra då man glömt att stänga en dörr, för då är dom snabb som blixten.

Ha en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: vampyr Nicco mygg biten kusin Anna Handen i Stockholm förlåt! kattlucka katterna källaren dörren

Så kan det gå

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 17 september 2011 klockan 06:43,

Så var man uppe med tuppen. Jag vaknade av ett metalliskt ljud och låg och funderade hur tusan katterna hade lyckats få till ett sån skräll och vad det kunde vara. Jag gick bet på den uppgiften, klev upp och upptäckte att två figurer som hängt fast på en sån där krok som man bara klämmer fast på kaklet, hade lossnat och låg nere i diskhon, jojo, så kan det gå.

Igår morse, när jag kokat oss kaffet, däruppe i stugan, så klämde jag fast termosen med vänsterarmen (eftersom jag fortfarande har svårt att hålla fast saker med den handen) sedan tog jag kopparna i den högra och gick ut ur bussen. Tar mig halvvägs ut på gräsmattan så smäller det till och termoslocket gör en flygtur på tre meter och en del kaffe kommer upp ur termosen, likt lava och stänker ner handen. Nu hade jag tur som inte släppte hela termosen för då hade jag fått allt kaffe på benet istället. Alltså tala om det…så kan det också gå om man heter Maria :-)

Begravningen var riktigt fin och lite ovanlig, faktiskt. Min moster tyckte om dansbandsmusik och det spelades två låtar med dragspel, ”i dina guldbruna ögon” och ”du är min man”. Och visst är det väl så att en begravning är tillräckligt jobbig, och allt behöver därför inte gå i moll. Sen sjöng en tjej, två låtar, bland annat ”there´s no tears in heven”, mycket fin låt och väldigt duktig sångerska.

Nu har jag två önskelåtar som dom gärna får spela på min begravning, nummero ett, Dave Edmunds med I hear you knocking:

Och tvåan, Creedence Clearwater med Bad moon rising:

Ena riktiga kändisar, och två andra träffade vi på vägen hem. Brälla stannade av i Åmsele där vi stod och väntade på vår middag och Fjuppe mötte vi efter vägen, och han kan konsten att missa en hel buss han :-)

Nu önskar jag er alla en fin dag, vi ska ju köra skogscruisingen och har bokat in plats till Jan A och Inge-Gerd, så nu har vi draghjälp med frågorna :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: kaffe katterna stugan termos Maria moster begravning skogscrusingen Jan A Inge-Gerd

Jagad av skurhinken

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 09 augusti 2011 klockan 14:51,

Jag skulle skura golven igår, när jag gör det så brukar katterna få vara i källaren, enbart för att jag inte vill ha deras päls, fastkletad på dom fuktiga golven. Nå, när dammsugaren är på så är det ingen sak för dom att självmant försvinna ner i källaren, dom tycker inte om vår snabeldrake.

När jag så slog av draken skulle jag hämta skurhinken, som så påpassligt står längst upp i källartrappan. Där råkade nu Eloise ligga och lurpassade, hon flyttade sig inte en millimeter nedåt utan väntade förhoppningsfullt att jag skulle kliva ner ett steg så hon skulle kunna smita in.

Men se den gubben gick inte, jag motade henne med skurborsten men samtidigt som jag gör det så kommer jag åt hinken som med dunder och brak åker nerför trappen. Det roligaste var att Eloise tog samma väg, och hur hon lyckades komma förbi och hålla undan för hinken, det vet inte jag. Den mellanlandade inte heller utan fortsatte runt kurvan ända ner till slutet. Katten såg jag inte till då jag kom ner, hahaa…men jag skrattade gott och min förhoppning är nu att nästa gång, kanske hon masar sig ner ett steg, då jag säger till henne. Eller vad tror ni?

Kommentarer: 0 Etiketter: skurhinken katterna Eloise snabeldrake

Pack ihop och dra iväg

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 14 juli 2011 klockan 09:07,

Nu har Nicco fixat en ny header till min blogg...snyggt Nicco!

Igår blev det som en städa och packa ihop dag, två stugor att dammsuga och röja i samt bussen. Ja, vi har två stugor, ”gammstugan” där katterna får rumstera hur bäst dom vill, ny stugan där Nicco har sitt tillhåll, och där vi lagar maten och sitter och spelar kort på kvällen, samt bussen förstås. Åke ryddade i bussen bakre del, så han ska veta vart han har sakerna.

Nu återstår att packa in det sista och lasta bilen sedan kan vi åka när som helst, till Fällfors för helgens bravader. Jag känner mig laddad och nu har vi dessutom lagt upp en lite annorlunda taktik som jag ska utöva under racet. Det kommer säkert att bli bra.

Här lyser nu solen men det blåser en del och känns inte så varmt, det här vädret hade man önskat sig i Piteå, fast kanske inte blåsten, då ska det vara medvind :-)

Jaja, vi ska vara glad så länge det inte regnar, det gjorde det igår, till och från, så där lagom då man hängt ut tvätten…då började det att skvätta.

Nu har vi börjat skörda lite jordgubbar från ampeln, en gubbe fanns i Piteå:

Dom är jättegoda.

Annars är det som på Lainejauruddfronten, intet nytt och på söndag är vi tillbaka i vardagen igen. Åke börjar jobba på måndag och jag på onsdagen. Önskar er alla en bra dag och hoppas ni håller en tumme för mig på fredag, då drar det igång igen.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco header stugan bussen Åke katterna städa lasta jordgubbe Fällfors Piteå

En dag som gjord för...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 29 juni 2011 klockan 08:18,

Idag hade vi inte varit vakna om det inte var så finurligt att vi lagt ut både Cheven och bussen på blocket, och det ringer redan halvåtta på morgonen. Men vi ska inte klaga, om vi får sälja dom fordonen så blir vi inte så trångbodda längre :-) Här får ni länken till bussen www.blocket.se/vasterbotten/Husbuss_34658382.htm och till vår Chev Caprice www.blocket.se/vasterbotten/Chevrolet_Caprice_HGW_34658420.htm

Härligt väder, precis som gjort för ett 1 årskalas, våran lilla ”gladskit” Sally, fyller ju år idag, ja jag vet Theresé, hon var inte speciellt glad igår, men det är sällan man hör henne grina, tydligen har hon år hittat på något nu, precis då hon ska i säng, men det kan ju också vara omställningen att vara borta osv. Här har ni den goaste tjejen i världen:

Vi hämtade ju hem Eloise igår, ja hon behövde faktiskt bara dra en tand, veterinären var förvånad över det men katten är säkerligen jätteglad över beskedet, precis som vi, då det inte är gratis (tur vi har försäkrat), sen var det inte artros, som dom misstänkte från början, utan tydligen en korsbandsskada, och det i bägge knäna. Om det nu inte blir bättre så kan det opereras, men då snackar vi inte amputation, utan något lättsammare.

Nu är katterna jättearga på varandra, dom morrar och fräser. Enya lade beslag på buren där Eloise skulle ligga och ta det lugnt igår, och hon släppte inte in Eloise i hennes luftrum, knepig katt. Och likadant är det nu på morgonen. Men dom har låtit så här förut, så vi är lugn.

Sen åkte vi en sväng ner till Norum där mamma hade bjudit på lunch (som vi missade) och nu var det dags för kaffe. Här står dom och projekterar:

Ikväll kommer vi att åka på Gammlia, tro det eller ej, och vi kan faktiskt välja mellan två bilar, hm…vi får se vad det blir, kanske Anders och Theresé vill låna Buicken. Jag önskar er en underbar dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sally kalas Eloise Enya katterna blocket Cheven Buicken bussen blocket Gammlia

STOR suck

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 07 april 2011 klockan 10:08,

Invigde vår nya dusch i måndags, trött och sliten efter dagens vedermödor så kändes det aningens uppiggande, trots den sena timmen. Efter allt bök och stök med intvålning och avsköljning, torkning och finlir så skulle jag avsluta med att smörja in en gott, luktande lotion. Jag började med benen och fortsatte uppåt men tyckte ett det blev mer och mer konstigt, den försvann som aldrig, och efter en liten stund ändrades färgen så det blev alldeles vitt och smetigt.

Jag öppnade munnen för att säga någonting fult och frågande, då jag noterade att det inte stod lotion på flaskan…utan dusch kräm. *stor suck*, inte nog med att man längtade förtvivlat efter att få krypa ner i sängen, nu var man tvungen att ställa in sig i duschen…igen. Typiskt Maria, skulle jag vilja påstå.

Nu är i alla fall katterna installerade på den nya adressen. Vi köpte ett nytt, stabilt klösträd till dom igår, så dom ska ha lite mer att klösa och klättra i. Men det tar nog sin lilla tid innan dom vant sig vid sitt nya boende, och än har jag inte tänkt släppa upp dom till oss, vi får gå ner till dom istället. Men så fort vi är klar med allt så ska dom sakta men säkert, introduceras i vårat nya hus, med vissa förbehåll.

Nä, nu ska jag bära ner lite påsar till bilen, och sedan dra till strömpilen för att handla lite, tillbaka till huset och fixa lunch och sedan får jag ta lite mer tid häruppe i lägenheten, och packa ner mer saker. Brälla ska hjälpa Åke ikväll och köra några skrotlass till återvinningen.

Ni får ha en bra torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: dusch invigde huset katterna installerade strömpilen Åke Brälla

Hjälper en albyl???

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 11 november 2010 klockan 07:15,

Nu blir det lite överkurs här…det var inget trevligt väder igår, det snöade ju heeela dagen och kvällen, och det såg ni inte, eller hur? Undrar varför det alltid ska komma en sån hög med snö, med en gång, vad härligt det vore om det bara blev en cm/dag, då hann man vänja sig med vad som komma skall.

Att behöva sopa fram bilen tre gånger på en och samma dag är inte speciellt kul och jag var dessutom tvungen att ta sats då jag kom hem, för att komma mig in på min ruta. Jag var alldeles för trött för att idas kliva ut och skotta…igen. Jag fattar inte heller varför han som kör traktorn har såna problem med att ta bort snön just vid vår p-plats, det ska alltid lämnas en hög som ska ligga precis i vägen. Nå, hem kom jag i alla fall och tur att det snart är april igen…ehhh, skrev hon lite förhoppningsfullt sådär.

Åke fick sig en farsdags present av Theresé, då dom var hemma, denna fina väska som hon tänkt att han skulle ha på jobbet:

Nu är det jag som lagt beslag på den, tycker den är lite rolig sådär. Så fort det dyker upp en liten motgång så tänker jag på väskan och hade man bara haft en albyl, så hade det hjälpt. Snön hade försvunnit, disken hade varit borta, allt damm hade försvunnit i ett nafs, tvättkorgen hade tömts, och vilka vackra tankar. Undrar om man hade kunnat stämma albyl tillverkarna om man nu inte höll med om att en albyl hjälpte?

Näpp, nu ska jag surfa vidare, Nicco är mot all förmodan redan uppe och har duschat, otroligt och katterna ska snart få sin frukost, liksom vi. Ha en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: snö skotta albyl väska Theresé farsdags present tvättkorgen disken Nicco katterna frukost

Pingisboll???...Näpp

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 06 november 2010 klockan 10:18,

Igår var det väckning av kartong demolering, imorse var det en pingisboll...trodde jag ja. Jag låg och funderade, klockan 7 imorse, hur jag kunde vara så säker på att jag gömt undan alla pingisbollar men ändå vakna av ljudet av en boll som katterna skjuter mot vår sovrumsdörr.

Nu har jag hittat orsaken:

En blomdekoration, som dom slitit upp ur krukan, sedan fått bort pinnen och vips hade dom fixat sig en kattleksak. Jag är inte ett dugg förvånad!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: pingisboll kartong demolering blomdekoration katterna kattleksak

Förföljda

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 28 oktober 2010 klockan 06:02,

God morgon Umeå! Steg upp kvart över fem…ja jag vet, jag är som jag vart, men jag tycker att det är skönt att få polimasa omkring på morgonen och inte bara störta iväg. Jag börjar arbeta idag, klockan sju, så det är inte så långt borta nu.

Ännu en brand på mariehem, vi bodde ju där för flera år sedan och då brann det i huset mitt emot, ett likadant hus som igår fast med fyra eller fem våningar men branden var likartad, det började på vinden.

Sedan flyttade vi hit, och då brann det två gånger i huset mitt emot (även här) och sedan en liten bit ovanför oss på gatan, i ett garage. Jag tänkte då att det måste förfölja oss på något sätt, hur ofta på en skala, brinner det i grannhuset? Man får vara glad så länge man klarat sig från något liknande, kan inte vara speciellt upplyftande att få allting förstört av elden eller av allt vatten som sprutas in.

Idag blir det en minst sagt lika spännande dag som igår, nu får jag veta vad allt går ut på och hur mitt schema kommer att se ut. Men det lät inte oävet igår, det vi pratade om, så jag ser då inga speciella bekymmer eller problem.

Till helgen kommer Theresé och Sally, och en kompis till Nicco, hit. Så då blir vi trångbodda några dagar. Eller åtminstone dom, dom ska kladdas in i Niccos rum, något annat alternativ finns inte om dom inte vill ha en närgående relation till våra katter, som helst vill ligga på en och inte bredvid. Men det löser sig säkert, det handlar ju bara om att sova och enbart i sex nätter. Ska bli kul att se Rally Sally och vad som hänt under den sista månaden.

Nu bör jag fixa mig en frukost annars blir jag utan idag, ni får ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: brand mariehem grannhuset gatan Theresé Sally Nicco kompis katterna

Ville bara meddela...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 10 oktober 2010 klockan 20:20,

Vi är hemma nu!!!

Helt problemfritt dessutom, känns ju jätte konstigt. Däremot har våra katter haft roligt, Nicco sa med en gång då hon tände lampan i tv rummet -Ja, här ser det då ut som om dom haft fest, inte bara filmvisning utan dom har lekt med tändaren också:

Nå, det var ju ingen katta - strof. Nu ska jag avnjuta kaffeskvätten jag kokat sedan blir det nog en tidig kväll, börjar ju min praktik imorgon. Skriver mer sedan om helgen som varit, kul var det i alla fall och Sally är ett litet mönsterbarn. Lite jäv, kan tyckas men jag ljuger inte.

Kommentarer: 0 Etiketter: hemma Nicco katterna tändare fest Sally

Kunde ha blivit en rejäl smäll

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 27 september 2010 klockan 07:29,

I köket har vi en sån där hylla för mjöl, socker, havregryn…ja du kan ju stoppa dit precis vad du vill, men det är väl dom vanligaste sakerna man brukar förvara i just dom där byttorna. I fredags då jag var i köket så noterade jag att alla byttor var utdragna en liten bit och jag hade tänkt säga till Åke -undrar just om det varit en liten jordbävning här, men jag glömde bort att säga det.

Igår morse då han skulle ta sig en tallrik havregryn så noterade han ett smärre fel på hyllan:

Hela botten höll ju på lossna, och dom där glasbyttorna är inte så himla tyngdlösa, utan väger cirka ett kilo/styck, utan innehåll. Man kan ju gissa vilken jädrans smäll det hade blivit om den åkt i diskbänken, och hur det skulle ha sett ut med allt mjöl, socker och övriga ingredienser, utspridda i köket, fy för den lede. Och vilken skräckupplevelse för katterna.

När jag berättade detta för Nicco så tyckte hon givetvis att det hade varit hur kul som helst om den hade ramlat i golvet. Kunde just tänka mig att hon skulle tycka det, den lilla skadeglädjes njutaren :-)

Nu är den i alla fall limmad och ihopsatt igen, men jag tror jag ska hålla ett öga på den, så man är med om den skulle hålla på att lossna igen.

Åkes glasögon, däremot, gick inte att få ihop, han måste alltså köra med sina gamla glasögon tills han fått sig ett par nya och det är ju inte så kul då han inte ser lika bra i dom gamla som i dom nya. Men vad gör man? På onsdag ska han i alla fall få komma på synundersökning och välja sig ett par nya bågar, men det tar ju säkert någon vecka innan dom sedan är klara.

Han fick hjälp av Brälla igår, att svetsa under bussen, och det var han tacksam över, så nu är det bara en svetsning kvar och sedan ska bussen in igen på ombesiktningen. Ja, nu ska jag väcka upp Nicco, som har haft sovmorgon idag, och hon behöver en relativt lång startsträcka så nu är det dags. Ni får ha det så gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: hylla Åke jordbävning köket mjöl socker havregryn Nicco skadeglädje katterna glasögon synundersökning onsdag Brälla bussen

Exakt vad jag sa

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 11 september 2010 klockan 11:12,

Man får inte...eller rättare sagt, man bör inte lämna saker framme på bänkar eller bord här hemma hos oss:

Så sugen på äpplen kan ju katterna inte varit heller då det låg orört på golvet, det var nog mest för nöjets skull, hm.

Kommentarer: 0 Etiketter: bänkar bord katterna

Igår så...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 09 september 2010 klockan 07:17,

Det blev en sväng till Expo och efter det en kaffe på Nybro Café, igår eftermiddag. Vi var en person mindre än vad som var tänkt från början, men det är inte alltid det blir som man planerat…tro mig, jag vet :-)

På Expo finns det mycket prylar, frågan är bara hur hårt man håller i plånboken, för visst är det så att det finns saker man skulle vilja ha, men om man hade så mycket nytta av dom, det var en annan femma. Jag köpte ett fint litet fat, men då var vi där igen, vad skulle jag egentligen ha det till, hm…nå, jag kan ställa värmeljus på det, eller så kan katterna få ett nytt ”matfat”, eller alternativ tre, ge bort det i julklapp. Jaja, vi får se, det var fint i alla fall och inte speciellt dyrt heller.

Ingegerd bjöd mig på fikat, jag valde en leverpastejsmacka, supergott bröd, men det var kanske inte så konstigt då dom säkert bakar brödet själv. Hoppas dom behåller sin gamla inredning på fiket, det ger ju hela stället en viss karaktär. Jag vill minnas att det fanns ett fik som hette Zokos…eller kan det ha varit Fokus, nja, jag är inte hundra på namnet, men vet att det låg i samma hus som gamla Exotic zoo. Dom hade gamla, gula stolar med svängd rygg och i ett plastmaterial. Där var det ganska mysigt att ta en kaffe, men som med mycket annat så försvann det efter ett tag. Jag hann aldrig vara dit så ofta. Jag var då runt 16 år, så det bör ha varit årtalet 1983.

Jag och Åke tog i alla fall med oss kaffetermosen igår kväll, tankade upp Camaron och drog iväg till klabböle energicentrum, där satt vi och drack en kaffe och pratade. Vi satt där borta en gång för 26 år sedan också, men då var det i slutet av augusti och måhända att det var lite ljusare då, men det ligger nog lite i skugglandet, själva energicentrumet.

Idag blir det den sedvanliga promenaden, sen får vi se vad dagen har att erbjuda. Det ser ju aldrig så ljust och soligt ut numer, då man stiger upp men j-klar om man väntar ett tag så skiner solen, som aldrig förr. Ni får ha en bra torsdag och kom ihåg, dagen bli aldrig bättre än vad ni själv gör den till.

Kommentarer: 0 Etiketter: Expo Nybro Café Ingegerd katterna fat julklapp kaffetermosen Camaron Åke Klabböle energicentrum skugglandet

En till krasch på Näckrosvägen

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 30 maj 2010 klockan 08:16,

Eller åtminstone en ordentlig smäll. Nu när jag klev upp och kom ut i tv rummet så låg vårat lilla sideboard, vid soffan, omkull tippat. Och det borde gissningsvis ha levt om en hel del då det föll omkull.

En telefon, ett stycke termos, en porslinsskål med Åkes favoriter (kinapåse) och slutligen fem stenar, modell aningens större än chokladbollar, låg på golvet. Kan vi gissa oss på att det är nån av katterna som provat på att gå en sväng på bordet men kommit för långt ut i kanten? Det skulle då förvåna mig om det inte var på det viset. Dom är hopplösa…ja jag vet, dom är inte några kaniner men dom kan hoppa ganska högt i alla fall.

Min pappa är nog struken ur rullarna över misstänkt förövare. Han har ringt till polisen för att fråga vad det hela hade handlat om och om det verkligen var ”på riktigt”, han hade nog trott att det hela varit ett skämt, men han fick till svar att det hade handlat om ett riktigt brott som hade begåtts men vad, ville dom fortfarande inte avslöja. Nå, han kanske ännu ligger under mappen misstänkta, det vet jag inte om han frågade om, men han vet ju då själv vad han gjort eller inte, så han kan ju vara lugn.

Ja idag får jag önska er alla som är mammor, en riktigt trevlig morsdag. Själv ska jag nu gå och öppna paketet jag fått av Theresé och sen får vi se vad dagen bjuder på. Städa i bussen står på listan, vilket sätt att fira morsdag på, men det ska ju göras och jag föredrar att göra det i ett lite mildare väder och inte i sol och hetta. En promenad med Kerstin ska det också bli, och kanske man kostar på en ordentligt god middag och något gott till kaffet. Ha det!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: smäll termos telefon katterna förövare misstänkta polisen brott morsdag bussen promenad god middag kaffe

Finurliga nå så hemskt

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 05 maj 2010 klockan 16:21,

Vi var på årsstämman igår, via bostadsrättsföreningen. Då vi låste upp dörren här hemma så kom bägge katterna lufsande och jag sa med en gång: Vad har ni nu hittat på för dumheter?

Dom gled tyst iväg och spelade oskyldig. Dom brukar nämligen aldrig, eller åtminstone nästan aldrig, komma fram till dörren om dom inte gjort något hyss.

Jag tänkte inte så mycket mer på saken men skymtade en dammtuss, av den större sorten på hallmattan, vilket jag tyckte var konstigt och jag fattade inte riktigt vart den kom ifrån.

Nå, vi satt framför tv:n och klockan tickade på, när jag så kommer ut i köket efter någon timme så finner jag ännu mer, stora dammtussar på köksgolvet och dom kunde jag sedan härleda till utrymmet under kylskåpet. Det lilla gallret som sitter längst ner, låg ute på golvet och vips, så vissste jag vem som varit där och av vilken anledning, katterna mötte upp oss vi ytterdörren.

Kommentarer: 0 Etiketter: årsstämman dörren katterna dammtuss

Snyggt jobbat Åhléns!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 04 maj 2010 klockan 07:07,

Undrar om detta kommer att bli, mer regel än undantag:

Flaggorna som står rätt ut i blåsten. Visst är det fler än vi här på slätten som börjar på vara less på all blåst? Ok att det är myggfritt och det skulle också kunna vara schysst med lite blåst om det var 30 grader varmt, men det är ju inte det.

Annika ringde och undrade om jag kunde göra henne sällskap på en shoppingrunda igår eftermiddag. Så jag åkte med henne och bland annat så var vi in en sväng på Åhléns. Titta på denna skyltdocka:

Annika sa direkt att hon blev så glad då hon såg den, den är ju inte spe som en räka utan en något fylligare skyltdocka. Jag kollade lite närmare och det stämmer ju, jag har aldrig sett en sådan docka och sedan tänkte jag, varför tyckte inte jag att den såg ”konstig” ut, kan det bero på att den faktiskt såg ganska ”normal” ut? Det var som ingenting att reagera på. En stor eloge till Åhléns som ställer ut såna dockor, synd bara att dom som hade bikini på sig var betydligt spinkigare, kan just undra varför.

Jag och Åke fixade en hängmatta till katterna igår. Enya var försten i den men jag vet inte vad hon egentligen tyckte om den. Den behöver nog en liten förbättring, ska ordna det sedan. Men den duger för tillfället och det ser ut som om någon har varit upp i den nu under natten.

Näpp, nu måste jag kolla Niccolina, jag har inte hört hennes alarm ännu och nu håller det på vara i senaste laget att stiga upp, i alla fall då det gäller henne. Ha en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: flaggor blåst Annika Åhléns skyltdocka Åke hängmatta katterna Enya Niccolina

Regler hos oss

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 02 maj 2010 klockan 13:39,

Detta är mer regel än undantag:

Vi satt i godan ro, igår kväll, ute i tv rummet och drack en kopp kaffe. Det rapplade till ute i köket och lät som om tre glas gick i tusen bitar. Ja sa jag, jag vet inte om jag ids gå och se vad det är för något.

Byttan stod uppe på diskmaskinen och föll, av någon outgrundlig anledning, ner i vasken med en jättekrasch. Nu blev det inget glassplitter, det låg kapsyler i botten så det var det som levde om, men ni kan ju förstå att man börjar fundera på vad och varför, detta ALLTID inträffar hemma hos oss.

Ingen var i köket, inte ens katterna. Nå, thats life!

Kommentarer: 0 Etiketter: regle undantag vasken byttan katterna

Ozzie ligger och ruvar under sängen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 29 april 2010 klockan 07:07,

Igår hittade vi äntligen avfärgningen som Nicco ville ha till sitt hår, men jag vet inte om hon idag önskar att vi inte hade gjort det.

Det blev väääldigt ljust på sina ställen, lite guldigt på andra och slutligen brunt på dom tredje. Jag tycker visserligen inte att det är någon katastrof men hon vill tydligen ha någonting på huvudet annars går hon inte utanför dörren.

Vi får se, det stod ju på paketet att man kunde göra det här två gånger men jag tycker att vi ska vänta ett tag nu, håret tar en del stryk av detta. Sen ser det faktiskt bättre ut nu än innan, men om hon inte tycker det så förstå man ju att hon inte trivs som det nu är.

Jag var till katterna två gånger igår för att kolla läget. Ena katten låg så prydligt på sängen, bägge gångerna jag var dit, men den andra…Ozzie, var spårlöst försvunnen. Nu hade jag fått veta att han är lite skygg och sträv så jag gjorde ingen eftersökning första gången, jag lockade flera gånger men han behagade inte att komma så jag lät han vara. Men på kvällen när jag gick in för att prata med honan som låg på sängen så såg jag att överkastet låg lite konstigt nerdraget på golvet och det var en relativt stor bula därnere.

Ozzie hade fixat sig en koja och låg invirad i den. Jag öppnade ena sidan och kikade in, han stirrade hätskt på mig men gjorde ingenting. Jag fyllde på mat och vatten sen gick jag tillbaka dit in igen och kikade in till honom, då visade han sitt missnöje över besöket och fräste åt mig så jag bäddade in honom i kojan igen och lät honom få vara ifred. Jag tror mig veta då det är läge att dra till sig fingrarna.

Jag råkar veta att det är en granne som fyller år idag, man säger att det är ett jämnt födelseår men egentligen är siffrorna så ojämna dom kan bli. Nå, här är lite fakta om födelsedagen samt händelser tidigare år men på samma dag.

Kinesisk Astrologi

Födelseår: 4638 (enligt månkalendern)
Element: Metall
Djur: Drake

Kändisar som fyller år på samma dag

Andre Agassi, Amerikansk tennisspelare
Birgitte Söndergaard, Skådespelare
Fares Fares, Skådespelare
Jerry Seinfeld, Amerikansk skådespelare
Lasse Tennander, Artist
Niclas Fasth, Golfspelare
Tintin Anderzon, Skådespelare
Uma Thurman, Amerikansk skådespelerska

1899-Den här dagen föds Duke Ellington, amerikansk jazzmusiker och kompositör.

1770-Den här dagen kommer äventyraren och upptäcktsresande James Cook till Botany Bay i Australien.

1913-Blixtlåset patenteras i sin moderna form. Bakom uppfinningen stod svensk-amerikanen Gideon Sundbäck. Redan 1851 konstruerades en dragkedja, men här fick häktorna sys fast en och en. Sundbäcks idé var att klämma fast häktorna på tygband som sedan kunde sys fast på plagget

2004- Den här dagen tillverkas den sista av totalt 35.229.218 Oldsmobile.

2010-Denna dagen firar Britt Lundqvist sin årsdag i Tallinn, med goda vänner, vi sänder härmed ett Stort GRATTIS till henne och hoppas dom får en trevlig dag och sedan en njutbar återresa.

Idag ska jag och Kerstin ut och gå, den nerkortade versionen, jag gick ju den igår och det fick jag lida över igår kväll, men men, vissa saker får man ta. Sen ska jag hem till en kompis som det var evigheter sedan jag träffade så det blir roligt. Nu önskar jag er alla en trevlig torsdag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco avfärgning katterna sängen Ozzie fräste mat vatten granne Britt Lundqvist GRATTIS

Råttjakt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 09 mars 2010 klockan 07:34,

Våran gamla stuga uppe i Malå är rätt så gles i virket, jag skulle vilja säga att dom som byggde den inte hade så stor erfarenhet men då ljuger jag. En av dom var byggnadsingenjör, och det kan man verkligen inte tro. Eller så var det på det viset att när dom väsentliga delarna sattes dit, så sov han eller var ute på en rökpaus.

Reglarna håller inte ett visst avstånd och mycket av panelen var fastspikad i tomma luften. Ena sidan på huset har vad man kallar fjällpanel, då brädorna är liggande. På vår stuga är dom verkligen liggande, till och med, snudd på hängande, och det är klart, där kan det komma in både det ena och det andra djuret.

Vi använder oss fortfarande av den stugan men vi sover aldrig i den och har inte gjort det på flera år, Niccolina har aldrig fått göra det så det är över 12 år i alla fall. Men köksdelen funkar ju och altanen är det som är värt mest på den stugan, där vi sitter med morgonkoppen och blickar ut över sjön, härligt. Här hade vi besök av en andfamilj, vilket inte är så ovanligt, men numer brukar jag inte mata dom, det blir så jädrans mycket skit på gräsmattan och sedan så klarar dom ju sig faktiskt ändå, utan bröd, vilket inte är deras naturliga föda. Dom kan komma klapprandes ändå och bara ligga vid sjökanten och vila sig.

Nå, våra katter har ju också upptäckt att det tassar i väggarna ibland. Det är när det kommit in en mus på villovägar eller råttor, jag vet inte vilket. Man ser hela deras kroppshållning blir annorlunda, dom går på helspänn och likadan blir vi.

Jag tror att det var andra sommaren vi hade katterna, alltså för fyra år sedan, som dom lyckades knipa en mus. Vilken cirkus det var och framförallt, vilket liv det blev. Vi var lika spända som katterna och Niccolina blev helt klart lite orolig, hon fattade ju inte vad som skulle hända och först var hon uppspelt som vi, vi följde med spänning allt som hände och såg hur katterna for från ena hörnet till det andra sedan hyssjade vi ner oss själva när musen var på väg. Och *TJOPP* så hade dom nypit den. När dom gjorde det så ställde vi oss upp och skrek, egentligen vet jag inte varför, vi var glada att dom lyckats med uppdraget men stackars Niccolina tyckte inte det var lika roligt.

Hon blev alldeles förstörd och fattade inte varför vi tjoade och levde om, jag tror att hon uppfattade att vi blev upprörda och rädda, och sedan skulle jag då försöka få henne att förstå att vi var glada och att katterna gjorde rätt som nöp musen. Man vill inte ha möss och råttor där man ska vara. Nä, det var inte en rolig upplevelse för hennes del och snart kommer vi inte att behöva vara i den stugan mer, så hon slipper se krigen mellan katterna och mössen.

Men jag tänkte då på det här med att man skriker, det är ju likadant när man ser på roliga klipp och någon blir skrämd. Ofta är det inte själva händelsen som gör att dom blir rädda, utan det är när människorna runt omkring skriker till, då blir det som en kedjereaktion och helt plötsligt skriker allihop. Inte konstigt att dom blir rädda, det skulle ju jag med, bli.

Idag ska jag skjutsa morsan och deras katt, Tracy, till veterinären. Tracy är inne på sitt artonde år (tror jag att det är) och ska få en liten hälsoundersökning för att se hur allt står till. Hon var lite smådålig i förra veckan och med den åldern kan det ju vara vad som helst. Vi hoppas att hon inte har några större fel och kanske bara behöver något tillskott i maten. Vi får se vad han säger.

Ni får ha en bra dag, det har i alla fall jag planer på att ha. Och om det nu inte blåser som själve den så kanske man kan sitta ute en stund efter lunchen. Igår satt jag ute i fyrtio minuter men blåsten förstörde alltihop. En mygga hade tappat sina vingar om dom hade levt nu, så är det.

Kommentarer: 0 Etiketter: stugan Malå råttor möss fjällpanel katterna *TJOPP* skrek väggarna altanen andfamilj morgonkoppen. kedjereaktion Tracy lunchen

”floooing” ljud, följt av en liten pisksnärt.

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 22 januari 2010 klockan 07:11,

Dom gjorde ett stambyte här, där vi bor, för 4 eller om det 5 år sedan (tiden går så fort så jag har dålig koll på det). Det skulle ta 6-8 veckor och under den tiden hyrde vi in oss uppe i tvåan hos Åkes pappa. Han bor också här på västerslätt.

Katterna hade vi givetvis med oss och man gruvade väl lite för hur det skulle gå och om dom skulle riva hela det placet också. Nu hör det till saken att jag fixar knappt att sova i samma rum som dom två, eftersom jag inte tycker att det är speciellt roligt att ha en katt på halsen eller i ansiktet. Dörren in till teverummet där vi skulle sova gick inte att stänga ordentligt så första och andra natten knöt jag fast dörren med ett sånt där nyckelband man har runt halsen. Öppningen var ändå för stor så jag staplade två ryggdynor, från skinnsoffan, på varandra. Jättebra idé, tyckte jag.

Jag vaknade mitt i natten av ett snärtande ljud, fattade inte först vart det kom ifrån. Ett irriterande, högt ”floooing” ljud, följt av en liten pisksnärt. Det var en av katterna som klöste tag i knappen på dynan, drog ut den och släppte av. Dom har talang dom.

Då blev det en flytt av katterna då det var läggdags. Dom blev förvisade till köket, där inte heller den dörren gick att stänga helt, så varje kväll var det samma procedur. Fram med kattgodis, locka in dom i köket, ställa fram ättika i en liten skål vid dörren, och knyta fast den dörren.

Ättikan trodde jag i min enfald, skulle hålla dom borta från dörren som nu blivit deras nya klösbräda, men tror ni dom brydde sig om den stickande lukten? Icket, kunde lika gärna ha struntat i den. Dom sticker in klorna under dörren och river för brinnande livet, fruktansvärt retfullt ljud, speciellt nattetid, då alla ljud förstärks med 100 %.

Likadant gör dom här hemma, under våran sovrumsdörr, då dom tycker att vi ska stiga upp och ge dom mat. Inte ofta, men när det händer kan man ju hålla sig för skratt. Jag tänker ALDRIG stiga upp klockan 5 för att ge dom någonting. Jag brukar försöka hålla för öronen för att slippa ljudet och ibland har det varit nära att jag skulle ha tagit någonting hårt och kastat på dörren men har ju insett att då vaknar nog fler än bara jag, så jag tyglar mig.

Nä, då var det dags att få upp Jennifer…igen och när jag skriver det så kommer jag ihåg att jag sa till henne igår att vi skulle ställa in en väckarklocka i hennes rum så hon fick stiga upp själv, vid första ringningen, men det glömde jag förstås bort, hm. Får bli ett uppdrag till måndagsmorgonen då. Ha en bra fredag och njut av helgen som kommer.

Kommentarer: 0 Etiketter: stambyte Åkes pappa västerslätt teverummet katterna skinnsoffan dörren klorna ALDRIG väckarklocka

Rariteter?

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 09 november 2009 klockan 07:12,

En gång för längesedan hittade vi denna gädda på en soptipp, det är en Gustavsbergare och vi har alltid velat veta vad den kunde vara värd.

Jag fotade den, och skickade in till en antik tidning. Dagen efter låg den på golvet, den hade ramlat från översta hyllan i teverummet och nån av katterna var boven. Stjärten på firren hade gått sönder.

Jag fick aldrig något svar på vad den var värd och lika glad var jag för det.

Nu har Åke limmat ihop den och den ser inte allt för oäven ut. Theresé hade nu med sig en antik tidning då hon kom hem och se, där var gäddan, en likadan hade auktionerats ut för 3900:-, fast då följde det med en liten ställning till den. Hon hittade även en lagad gädda på tradera igår som gick för tusenlappen så nu ska denna gädda också ut, vi har ju ändå ingen användning av den.

Funderar också lite på den här hunden som jag fyndade på en loppis. Märket är Steiff och den har även märkningen i örat som det ska vara om det är en äkta sådan. Vet att dom egentligen tillverkade björnar men sedan måste dom ha utökat sin tillverkning till andra djur också.

Nåja, det om detta. Nu är det frukostdags och sedan väntar jobbet. Ha en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Gädda Gustavsberg Steiff katterna boven frukostdags måndag

Hatobjekt 2

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 11 oktober 2009 klockan 09:05,

Jag gillar inte att plantera om blommor, tvi vale, jord och döda, torkade blad överallt. Men jag kände mig tvungen att göra det då jag liks skulle satsa på att få tvätta fönstren i tv rummet, vilket jag gjorde igår.

Det känns som mer rent och snyggt då man även får dammtorka och skölja upp alla blommor. Hade två stora krukor närmast fönstret, på tv bänken, ena riktiga tungklumpar, och vad dom blommor har levt av kan jag inte svara på eftersom ingen blomma satt fast nere i själva jorden, dom låg ovanpå??? Man kan ju fundera vad som inträffat där.

Dom fick sig då lite ny jord och jag slängde även bort det som såg lite halvdött ut. Så nu har jag hatat färdigt, åtminstone för den här helgen. Jag/vi har ju tyvärr 2 sovrumsfönster också. *jä-la skit*, tänkte jag aldrig på. Men viktigaste av dom 2 är nog det i Jennifers rum, hon kan ju faktiskt dra upp sina persienner ibland. Vi gör det sällan eftersom vi aldrig har den dörren öppen. Och det har vi aldrig bara för att undvika att katterna kommer in där och hårar ner hela sängen, det har vi redan provat på och det är ingen hit.

Fick Storfrämmen igår kväll, efter fotbollen, eller fick och fick, vi bjöd över Kerstin och Janne på något drickbart, och då kan man väl inte säga att man fick främmande, vi känner dom ju, alltså är dom inte främmande på något vis :D

Pratade om gamla tider och hur det såg ut i Umeå med omnejd. Mycket har ju förändrats och själv har jag till och med svårt att komma ihåg hur det ens såg ut innan dom började lägga järnvägen härute på västerslätt.

Idag ser det verkligen ut att bli en fin dag och vi kanske tar den längre turen runt jaberget, vi får se. Ha det gött!

Kommentarer: 0 Etiketter: Hatobjekt 2 katterna blommor tvi vale krukor Jennifers persienner jaberget fotbollen

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

Igår hittade vi äntligen avfärgningen som Nicco ville ha till sitt hår, men jag vet inte om hon idag önskar att vi inte hade gjort det.

Det blev väääldigt ljust på sina ställen, lite guldigt på andra och slutligen brunt på dom tredje. Jag tycker visserligen inte att det är någon katastrof men hon vill tydligen ha någonting på huvudet annars går hon inte utanför dörren.

Vi får se, det stod ju på paketet att man kunde göra det här två gånger men jag tycker att vi ska vänta ett tag nu, håret tar en del stryk av detta. Sen ser det faktiskt bättre ut nu än innan, men om hon inte tycker det så förstå man ju att hon inte trivs som det nu är.

Jag råkar veta att det är en granne som fyller år idag, man säger att det är ett jämnt födelseår men egentligen är siffrorna så ojämna dom kan bli. Nå, här är lite fakta om födelsedagen samt händelser tidigare år men på samma dag.

klart.se