Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - middag | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett middag

Visa träffar från alla bloggar

Åke skrapade rutan

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 20 maj 2013 klockan 07:45,

Vi hade 28 grader, här i skuggan, igår…snacka om att man blir lurad, det är ju inte riktigt sommar än, i torsdag morse, fick Åke skrapa rutan innan han åkte på jobbet, rätt så otroligt, faktiskt, vad det kan svänga.

Vi åt både frukost, lunch och middag, ute… jag inte på restaurang, utan ute i den friska luften. Rätt var det var, så blev det ett väldans kacklande uppe i tallen, det var ett gäng skator och kråkor som tjafsade om någonting och se, även dom tyckte tydligen det var läge att äta ute, dom slängde ned nåt från boet som sedan en ensam kråka lade beslag på och flög iväg med.

Eller så var det storstädning och det var något gammalt övergivet dom hittade i en vrå däruppe som någon fick ta ansvaret att forsla bort.

Eken som Åke fick av Theresé och Anders ifjol, håller på knoppas, så den har överlevt vintern, och inte bara det, den överlevde även då Åke passerade i fredags och snubblade över den, tur att det var ett litet skydd runt omkring den :)

Annars på Västerslätts fronten, intet nytt, Åke har fixat lyset på Buicken, och även tagit bort hatthyllan som var genomrutten, så där ligger just nu en träskiva som snart ska vara klädd i galon eller vad det nu heter, en typ av skinnimitation.

”Gammbussen” ligger ute på blocket och vi har en potentiell köpare, förutom alla som mejlar och tror att dom kan köra den med ett B körkort, vilket inte räcker, för en lastbilsregad buss med lastutrymme, då krävs ett C i kortet.

Vore skönt att bli av med den, fast kanske ännu skönare om vi fick loss vår blå buss från gräsmattan. Det håller ju på dra ihop sig.

Idag får jag besök, så det kanske är dags att man börjar göra något, Winstone har jag redan varit ute med, men bara på den lilla svängen, än, så jag önskar er alla en fin dag i solen och påbörjar mina projekt.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten. frukost lunch middag ute skator kråkor Buicken. Åke Winstone buss "Gammbussen" blocket B körkort C gräsmattan

Där får man nog tänka om

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 19 april 2013 klockan 07:54,

Marian…nä, Tina, (Ooops där höll jag på avslöja ett alias) hämtade upp mig igår förmiddag, vi hade planerat in en liten utflykt till Holmsund. Där avverkade vi Holmsunds blommor, där det fanns betydligt mer saker än enbart blommor, små saker och annat smått och gott.

Sedan gjorde vi en lov inne på konsum, fortsatte till en second hand affär och avslutade med en lååång fika på Nisses. Nej, vi gjorde en sak till, var in på garnaffären, också, inte för att någon av oss håller på med sånt, men bara för att.

Fick ett mejl från släktforskande Theresé, och hon har tagit sig så långt bak som till 1600-talet, och anser att vi kan kalla oss för ursvenskar då spridningen inte varit så lång, alla släktingar är från Arjeplog i norr till Hallen i söder. (Vilket inte är så långt söderut) Åsele i väst och Obbola i öst.

Där ser man vad några svart/vita foton kan ställa till med… ja ett intresse av att släktforska måste nog också finnas med, annars orkar man nog inte hålla på och söka.

Det hände något igår som gjorde att vi började fundera över liv och död, och hur lite man vet. Vissa som dör där dom sitter eller som väljer att lämna oss då dom sover, vilken skön död, för dom, värre för alla som finns kvar.

Ponera att man fick veta att man hade 1 dygn kvar att leva…vad gjorde man då? Förmodligen ingenting, man skulle ju vara i chock, hur skulle man kunna glädjas åt att få göra nåt man alltid velat, men sedan veta att efter det är det kört.

Man skulle heller inte njuta av sin sista måltid, eller kunna slappna av och bara chilla, jag gissar att allt skulle vara kaos. Man brukar ju så vackert säga att man ska leva varje dag som om den vore den sista, men hallå, skulle någon överhuvudtaget i så fall arbeta???

Inte skulle då jag vilja tillbringa min sista dag på jobbet. Nä, där får man nog tänka över budskapet i den meningen.

Så, det var fredagens lilla fundering, önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Tina Holmsund Nisses Holmsunds blommor konsum. döden arbeta Theresé släktforskning chilla middag

Spännande, spännande

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 16 april 2013 klockan 09:40,

Sent omsider sitter jag nu här igen, vid datorn. Man skulle ju då kunna tänka sig att jag haft sovmorgon, men det stämde då ingenstans. Jag klev upp kvart i sju, matade Winstone, gick ut med honom, tvättade håret, fixade upp Nicco ur sängen (och det vill inte säga lite det), bakade muffins som hon tog med sig på jobbarsvängen, lagade middag till Åke och fixade hans lunchlåda till imorgon.

Och inte nog med det, sedan har jag också hunnit skjutsa upp Nicco och Winstone till Schenker, så sparade dom in lite tid som det annars tar att köra ner hit och sedan fortsätta till Vindeln. Kokat kaffe har jag också…mm.

Det var bastu igår och för första gången sedan vi införde bastu med triss, så gick vi plus. 25kr kostar ju lotten och vi fick ihop 36:- på oss var, efter skrapningen. Kerstin hade vinst igen… tror hon har vunnit alla gånger, och Birgitta drog också in 60:-, jodå.

När bastandet är över för denna säsongen har vi tänkt gå på typ, Mammas och äta. Och då är det ju upp till var och en vad man använder sina pengar till, en korv utan bröd, om man bara ska handla upp vad vi vunnit, eller så kostar man på, men då får man ta ur sina egna besparingar :)

Apropå besparingar… så är det väl det dom måste hålla på med däruppe på Ålidhem, där jag jobbar. Det är så fruktansvärt mycket vatten på gångbanorna, så för att vi ska ta oss upp på centrum, så är det bara planering som gäller, eller planering och planering, vi får ju ta det vart efter vi kommer och går.

Skulle vara kul att veta hur mycket längre, vi faktiskt får gå, för att ta oss fram, torrskodda och med chefen kvar i rullstolen. Jag sa på skämt, att det känns som om vi skulle kunna knyta fast en uppblåsbar båt, och sätta fast bakom elstolen, sedan skulle vi även ha med en livboj, för ingen vet ju hur det ser ut under vattennivån, är det en halvmeter djupt, är det ett hål någonstans som vi inte ser, och kommer elstolen i så fall att ta sig upp därifrån om man åker ner, många frågor och spännande är det.

Ännu mer spännande vore det också att få veta vad som rör sig i huvudet på folk som parkerar sina bilar framför ingångarna till husen… varför ställer man precis mitt i, så man varken kan gå förbi på höger eller vänster sida, betänk också att en el stol, tar lite mer plats.

Tror dom att dom är dom enda som är ute, det finns ingen som kan komma och ska förbi, deras tid betyder mer än någon annans, eller tänker dom bara inte? Retfullt är de då i alla fall.

Nåja, nog om detta, eftersom jag jobbar i eftermiddag så får jag med andra ord en spännande sådan. Och jag önskar er alla andra en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bastu Kertsim Birgitta triss Maria Lundmark Hällsten Nicco Åke Winstone muffins middag lunchlåda spännande el stol chefen vatten Ålidhem centrum

Spritproblem

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 30 mars 2013 klockan 08:33,

Jag fick en fin påskpresent igår, från en bloggarkompis på netdoktor.se, det var en glad överraskning. Ett paket med flera paket i, inte bara saker med döskallar på, utan godis, kaneltvål, godis till Winstone och en flaska med körsbärsrom… ska bli spännande att se vad den smakar :)

Apropå flaskor och alkohol… jag och Theresé var in till Bo-Lage, ni vet, han som bor lite överallt, men vi besökte han på strömpilen. Och där valde vi ut en liten vinflaska, som Theresé och mormor, skulle få avnjuta till middagen igår. Hur tror ni det gick???

Så här ser flaskan ut idag:

Den är med andra ord oöppnad och osmakad och det var inte för att dom inte ville, utan för att det inte gick att få upp flaskan även om både Åke och Theresé försökte med alla krafter dom besatt. Korkskruven fick tas ut och stearin droppades över hålet.

Jaman hallå, spritproblemen är lösta, om man limmade fast alla korkar så fick ju ingen upp flaskorna, jodå, (det skrev hon, nickade belåtet på huvudet och trodde att det var sant).

Men jag köpte även en Amarula gräddlikör, som vi fick avsmaka till kaffet, och den är ju inte dum, och den fick vi ju dessutom upp.

Annars förflöt långfredagen precis som en vanlig fredag, inte var den speciellt mycket längre än någon annan dag. Men man har ju hört skräckhistorier om hur det kunde se ut förr i tiden, då barnen skulle hållas inne och inte fick dom leka heller… man kan ju fråga sig vad man skulle lära sig av det.

Theresé åker hem idag… och tåg är färdmedlet hon valt på hemresan. Om en timme går tåget, om allt blir som planerat, och sedan är hon hemma på 6 timmar, inte så farligt, med andra ord.

Vi är bortbjudna ikväll vi…till ett par grannar från ”gammgården”, det ska bli trevligt, och nu ska jag preparera videon så jag kan spela in mästarnas mästare, som vi missade i söndags. Ha en underbar påskafton, allihopa.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten vinflaska Theresé mormor Åke påskpresent körsbärsrom döskallar spritproblem korken Amarula gräddlikör "gammgården" grannar middag tåg 6 timmar

Äre vare nån i höjden...detta har jag gjort på slöjden

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 19 mars 2013 klockan 08:30,

Nicco fick i uppdrag på träslöjden, att göra en liten stege till hennes säng, så Winstone skulle kunna komma sig upp och ner själv. Stegen blev jättefin… men man kan ju inte låta bli att skratta då man tänker tanken att en oinvigd skulle se den där konstellationen, och inte veta om hunden, då skulle dom förmodligen tro att Nicco behövde dom extra stegen för att ta sig upp i sin egen säng :)

Från träslöjden har jag inte många minnen, vet att bland det första man fick göra var en jättestor tärning, den skulle filas och sedan målas, min fick bli röd. Sedan gjorde jag, hör och häpna en döskalle tavla (jag var inte äldre än 9 år), jag karvade ut skallen och sedan använde jag brännaren för att göra den mera dramatisk.

I syslöjden däremot, kommer jag ihåg både tröjor, stickade vantar, broderier och färgtryck. Vantarna har jag kvar, än idag, men fråga mig inte vart jag fått storleken ifrån, jag kan ju vika vantarna dubbelt om min hand, men ganska fina är dom ändå.

Igår var det bastu igen… vi vann hela 30:-, och det var på Kerstins lott, hm… ja, vinst är det, men förlust blir det om man räknar på hur många lotter vi skrapar, men skam den som ger sig, ena dagen så…

Annars gjordes väl inget… höll jag på skriva. Anna kom hit och hälsade på, jag bjöd på lunch och kaffe, sen skjutsade jag hem henne och fortsatte upp till mamma, Efter det besöket så hämtade jag Nicco och vi åkte ner till Synsam på strömpilen, Nicco har nämligen fått sig ett par glasögon och nu var dom klar att hämtas.

Sen var det bara att sätta igång med middagen och sedan bege sig av till ”gammgården” och bastugänget.

Idag är det eftermiddagsarbete, men dessförinnan ska jag ju ta hand om Winstone, fixa middag, och kanske kanske… sova en stund innan det bär iväg till jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco träslöjd syslöjd vantar tröjor döskalle Maria Lundmark Hällsten Winstone mamma middag arbete strömpilen Synsam glasögon

Snabb som sjutton

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 12 mars 2013 klockan 08:32,

I förrgår då vi satt i matrummet och käkade så roade sig Winstone med att bita på fransarna på vår ”dyr” matta, det sitter dessutom en skinnlapp därunder som han letade rätt på och försökte slita loss.

Jag sa nej till honom, säkert tio gånger och föste bort honom från mattan och sedan blev det time out, då åkte han ut i hallen och jag stängde dörren. Han satt där och tittade in på oss, sedan försvann han ur synhåll under två minuter, kom tillbaka och satte upp sina tassar mot fönstret så då fick han komma in igen… med förmaningen att inte göra om samma sak.

Tjopp så var han på mattan igen och försökte ihärdigt bita lös skinnlappen, jag gjorde återigen samma sak, nejade, föste bort honom och efter x antal gånger åkte han ut igen. När han så efter någon minut blev insläppt igen, rusade han till mattan, nafsade på fransarna i förbifarten och rusade in under bordet, haha… vad tror ni om det?

Han har lärt sig att det där fick han inte göra, men liksom katterna, så ville han ha sista ordet, han visste så väl, att fransarna skulle han låta bli, men han kunde inte släppa den helt och hållet :)

Då jag stod och lagade middagen, jag stekte korv till korv stroganoffen, så låg han nedanför mina fötter, du Winstone, sa jag, det kommer inte att hoppa ner en endaste korvbit i ansiktet på dig, jag lovar, och med det sagt så hoppade en större korvbit ut ur stekpannan, jag böjer mig i samma veva ner för att hinna före honom och norpa korvbiten, han är redan uppe och kör nosen runt runt på golvet och korven är som uppslukad.

Helt otroligt tänker jag, hur snabb var han där, han måste ju ha sugit in korven i munnen och svalt den hel, för på den korta stunden kunde han inte ha hunnit nåt mer. Men ack vad vi bedrog oss… bägge två, korvbiten föll aldrig längst ner på golvet, den hoppade ner i min grytlapp av silikon, som hänger på spisluckan och som bildar två fickor då den sitter upp och ner, så kan det gå.

Idag har jag bytt pass så jag jobbar eftermiddag, så vi inte blir ställda med hunden, då behöver han inte bli ensam många minuter innan Nicco kommer hem från skolan, det vill till lite planering då man skaffar sig djur. Och hundar är ju inte riktigt samma sak som att ha katt. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Winstone Maria Lundmark Hällsten Nicco skolan hunden katter mattan matrummet skinnlapp korv korven korvbit korv stroganoff middag

-SPEC, säger Nicco

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 06 november 2012 klockan 07:43,

Jag hämtade upp mamma igår, vi hade några ärenden, på blomaffären, sedan skulle vi handla lite inför torsdagens lilla middagsträff, och det skulle beställas catering till densamme.

Sedan hämtade jag upp Nicco då hon slutat skolan, Rickard fyllde nämligen år och hon ville köpa något åt honom så vi åkte ner på stan. Jag parkerade utanför Musikanten, stoppar in bankkortet i automaten och väntar… väntar…väntar, efter fem minuter blir jag less och drar ut kortet, det står att jag betalat 25 kronor men någon biljett fick jag inte.

Så dyker det upp en p-vakt, så där lite lämpligt så jag haffar honom och undrar om han kan hjälpa mig. Det har tydligen blivit nåt fel på automaten… -SPEC, säger Nicco, det beror antagligen på att det var jag som stoppade in kortet, vem annars kan ha sönder saker bara genom att passera dom :)

Han skriver ut en fin gul lapp som ersätter den vanliga p-biljetten, Nicco tyckte den såg grymt oseriös ut:

Men han bjöd på en halvtimme som plåster på såret. Nu var vi klar en timme innan tiden gick ut så jag frågade Nicco om hon trodde att jag kunde kränga p-biljetten för några kronor, men hon var ytterst tveksam.

Vi passerade genom Saga gallerian, men där fanns inget som var speciellt intressant, inte för Nicco att köpa till Rickard i alla fall, så vi fortsatte ner till blomaffären där vi beställde en blomuppsättning som ska ligga vid kistan, från jag, Åke, Nicco, Theresé, Anders och Sally. Dom hade en jättefin stjärna, som jag hade velat ha, men 2000:- lät aningens dyrt, må jag ju säga, så det var väl tur att dom inte hade hunnit göra den klar i alla fall, så valet fick bli en annan fin uppsättning, på bandet med namnen ville jag ha textraden: Du tänder stjärnorna! Och det blir säkert bra.

Sedan tog vi sikte på Lagerhaus, där hon hittade present, och jag införskaffade en rosa soptunna, jajamensan, som blir den nya förvaringen för Sallys leksaker som hon har här, lätt att städa upp och lika lätt att sedan bära ner i källaren till nästa gång dom kommer.

Efter middagen så var det möte med prästen och genomgång inför fredagen. Det blir säkert bra, känns också som att en del av allt man gått runt med, kommer att kunna läggas bakom en, då den dagen är över.

Idag ska jag träffa en gammal (jaja, hon är yngre än jag) arbetskompis, vi ska ta en lunch någonstans, och sedan ska jag se om jag kan fixa en skjorta och kanske slips, till Åke, vi får se hur det blir med det. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco mamma blomaffären blomuppsättning Du tänder stjärnorna! jag och Åke Nicco Theresé Anders Sally Lagerhaus catering middag prästen lunch soptunna leksaker p.biljett p-vakt

Dissad och osynlig

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 19 oktober 2012 klockan 06:23,

Jag färdigställde en smörgåstårta igår, på jobbet, och vi hade som en lugnare dag med lite pyssel hemma, ja, förutom en snabb sväng upp på centrum då, men…

När jag lagat middagen skickade jag ett sms till Nicco och undrade om hon skulle äta hemma eller, och i så fall vilken tid. Det gick två minuter så fick jag till svar: Jag är hemma!

Ehhh, ok, jag kunde inte annat än skratta, att jag missat att hon var hemma, jag hann säga till Åke att nu känner hon sig nog både dissad och osynlig, så fick jag ett till sms, innehållande följande figur :(

Jaja, jag tyckte nog ändå att det var värre då jag skjutsade hem henne i Camaron, från Wheels, för 1 år sedan, samma sak då, jag lagade middag och skickade ett sms och undrade vart tusan hon höll hus… samma svar då: Jag är hemma… ju. Och då hade jag ju ändå haft henne i bilen hem :)

Hehee… ja inte har det med åldern att göra, eller… mjae.

Satt uppe hos pappa igår kväll och det är fortfarande samma misär, då det gäller ljudnivån, dom borrar fram till halvsju på kvällarna, och han får ligga och ha hörselproppar på sig.

Han är en kämpe, vår pappa, och dom på avdelningen håller med, för dom förstår inte heller att han fortfarande är med oss. Utan vatten, dropp och mat i nio dagar och han fortsätter oförtrutet att ticka på. Han hade en väldigt god fysik, efter att ha jobbat i skogen sedan han var 18 år, och det är säkerligen av den anledningen han fortfarande hänger med.

Så tråkigt att det blev så här, och jag VET, helt säkert, och det sa jag också efter vi fått höra om alla skador han ådrog sig, att han kommer att fixa det här, helt säkert. Jag kunde inte se att han inte skulle klara sig, men det var innan, dom kom fram till att han har omfattande hjärnskador, som följd av hjärtstillestånden han fick då dom hämtade honom från olycksplatsen.

Sammalagt 45 minuter… och då förstår man vilka skador han nu inte kommer att överleva. Det är anledningen till varför det blev som det blev. Fruktansvärt orättvist och svårt att ta till sig, men det är fortfarande som det är, en del av livet, vissa drabbas, andra inte.

Uppe på NIVA är det då i alla fall underbar personal som gör allt för att han ska ha det så bra som möjligt, och det är fler av dom som NUS behöver, seriöst. Engagerade människor som bryr sig och som har hjärtat på rätt ställe… tack till er alla som lägger ner er själ i det ni gör!

Nu måste jag snabba på om jag ska ha frukost innan jobbet. Önskar er en fin fredag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Maria Lundmark Hällsten smörgåstårta hemma centrum osynlig Camaro Wheels middag sms pappa lasarettet NUS personal misär åldern

Fullt upp och fullt hus

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 30 juni 2012 klockan 07:55,

Det blev en något hektisk dag i Barbapappas tecken. Efter jobbet gasade jag iväg till Expo, jag investerade i några nya glas, Theresé hade redan fixat plasttallrikar och plastskedar. Jag kände att nu håller det på vara färdigdiskat, inte nog med det man haft på jobbet så kommer man hem till mera disk och igår hade vi ju även middagsgäster, och mera tårtgäster efteråt.

När jag var på väg mot kassan så ringde Ville från Eco Reklam & Repro, han var klar med dekalerna jag beställt till Niccos dragster och bussen, så jag brände dit och hämtade upp dom, det blev förövrigt jättebra och kort på hennes dragster kommer inom kort.

Hem och roade Sally ett tag med Barbapappa filmsnuttar, Theresé fixade tårta och började med maten. Jag dukade klart, diskade undan, klippte vaxduk osv, och till kvart över fem stod allting färdigt.

När Sally rundade middagsbordet stod det en kompis där:

Efter middagen kom Helena, Emelie, Hanna, och Lena, och det blev många paket för Sally att öppna och nästan alla paket hade genomgående tema… kan ni gissa? Jomen en Bajjahappa förstås, och en Brio tågbana, samt hammocken jag köpte åt henne, men den fick hon för några dagar sedan så hon skulle hinna provsitta den lite, och av Emma och Johan en släp till hennes sparkbil:

Det blev en fullspäckad dag, med andra ord, och idag lär det väl bli aningens mer, för dom som ska ut på Noliafältet. Jag är inte direkt avundsjuk, med tanke på vädret, det är ju så synd att det ska bli så här, den enda dagen på 365 som man skulle ha önskat sol, nå, jag har fått det ärofyllda uppdraget att passa Sally, så vi kan nog hålla oss torrskodda :)

Sen får vi se om det blir att ta fram Camaron en sväng ikväll eller om den får fortsätta att stå torrt till. Önskar er alla en fin lördag och hey… håll en tumme för att det blir bättre och att molnen lättar inom kort.

Kommentarer: 0 Etiketter: Barbapappa Sally middag tårta paket Bajjahappa Noliafältet Camaro torrskodd Maria Lundmark Hällsten Helena Hanna Emelie Lena Nicco dragster Ville Eco Reklam & Repro

Härlig midsommarafton!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 23 juni 2012 klockan 07:47,

Vi tog det verkligen lugnt igår, först dök Theresé, Anders och Sally upp, lagom till lunch, så jag hade fixat en lasagne som stod klar, sedan tog vi fruktsallad och kaffe till efterrätt. Presenter hade dom med sig, jag fick en fågelholk till våra vänner… dom små fåglarna och se, även dom får bo på ettan:

Sedan har Theresé gjort dom här glasen till oss, jag fick två och Åke två och dom passade alldeles ypperligt till både en öl och en grogg, så här på midsommarafton:

En sån där timern med magnet under, som man sätter på kylskåpet fick jag av Sally, precis vad jag ville ha och det har bara varit ogjort att jag hade köpt en :)

Åke, han ska sitta under eken på äldre dar och lukta på blommorna, för en ek, var precis vad han fick:

Problemet var ju vart vi skulle sätta den, men tillslut så, och nu är den på plats:

Nu följde det med även ett litet blåbärsris så den fick ta plats mellan våra blåbärsbuskar… hahaa… kan ju bli värsta hybriden, kanske mördarblåbär eller nåt liknande :)

Vi körde ut Camaron och åkte upp på Gammlia med en kaffetermos och några stolar, och satt där i värmen innan det var dags för middagen. Vi intog även den, ute, och radion fick luftas så vi kunde poppa lite musik, medan vi kollade på när Nicco och Rickard tvättade Jeepen:

Ser ju ut att bli lika fint väder idag, vi har planerat att ta oss härifrån vid elva tiden, så det är väl bara att sätta igång att bära över mat, och dylikt, som ska med upp till Maltträsk. Ikväll är det ju grillning som gäller och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Anders Sally presenter lasagne fruktsallad Gammlia Camaro middag grogg öl. ettan ek Åke Maria Lundmark Hällsten Nicco Rickard Jeepen

Bajjahappatårta

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 22 juni 2012 klockan 07:43,

Vilken härlig dag… som gjord för att fira midsommar, eller hur? Jag tänker nog gå ut och ta mitt morgonkaffe på uteplatsen, direkt efter jag skrivit ner det här.

Theresé, Anders och Sally har tagit sig till höga kusten bron, där stannade dom igår kväll och skulle sova. Kommer kanske förbi här innan fortsatt färd till Maltträsk. Vi kommer att joina dom imorgon, till grillkvällen, det blir säkert hur bra som helst. Och när jag skriver det så kommer jag ihåg vem som står i matrummet, på soffan... Barbapappa, kanske bäst att flytta honom innan dom isf dyker upp här, och innan Sally får syn på honom.

Hon som dessutom beställt en Bajjahappatårta, till sin födelsedag, så det får vi försöka fixa på något sätt. Sa till Theresé att den kan ju egentligen se ut hur som helst, Barbapappa kan ju bli precis vad han vill, så det skulle kunna vara en stor rosa sak med två ögon :)

Hm… undrar just vad Åke skulle vilja ha för tårta då, han som fyller år nu på måndag, mjo, det är inte bara ett, sa kärringá som blödde näsblod. Jag var ju på strömpilen och handlade i förrgår, dyrt och mycket blev det, men det är ju så då man blir fler i familjen under ett tag. Kom hem, hade låst in nyckeln, fick fara upp och hämta den på Berghem, där Nicco befann sig, sa till Åke, att jag handlat för 1400:-, men… ingen middag till oss. Snacka om att man kan få hjärnsläpp ibland, och nu börjar det kännas som om det är dags för semester så man får vila upp sig lite.

Nu vill jag önska er alla en riktigt trevlig midsommar, vart än ni må befinna er, vi kommer i alla fall att befinna oss här, från oss alla här på ”ettan” till er alla!

Kommentarer: 0 Etiketter: "bajjahappatårta" Sally Theresé Anders höga kusten bron Maria Lundmark Hällsten Åke Nicco midsommar Barbapappa näsblod strömpilen middag nyckel Berghem

Termosmuggar efter vägen

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 10 juni 2012 klockan 08:45,

Vi tog oss iväg strax efter nio igår, och trots att vår GPS indikerade att vi körde efter en grusväg (E4:an, och att vi var tio meter under havet) så var vi framme efter tre timmar. Det var inte så lite folk där som vi trott, men vi var en av dom två, som kom med buss :)

Helikopter resor, bilutställning och gatubilar samt mc uppvisning bjöds det på. Eller att bjuda var väl en sanning med viss modifikation, vi fick allt betala inträde vi också, men jag och Åke fick komma in gratis, vi hade ju trots allt en mission där, att chassi besikta Niccos juniordragster. Tyvärr fick hon inte provköra en repa, regnet låg lite i luften och dom hade vissa hålltider att gå efter.

Men vi fick i alla fall inandas lite bränt gummi, öronen fick sitt av alla olika ljud som florerar på ett sånt där ställe, Niccos dragster fick klisterlappen som är en nödvändighet för att få tävla och vi träffade även några bekanta. Så vi är nöjda med utflykten. Här ska ni få några bilder:

Att sedan passera Skellefteå vid middagstid, betyder just middag, på krysset, vars annars :)

Vi var inte först där och inte heller dom sista, dom hade någon typ av cruising och en hel del bilar var ute. Vi inväntade maten och gick till bussen för att äta där.

Nicco lyckades med konststycket att klara matlådan ända fram till bussen, ta två steg upp, vända sig om för att stänga dörren och tippar hela lådan med innehåll ut över trappen… hon var inte glad. Tror jag det!

Apropå bilar som hela gårdagen handlade om så fotade jag denna lilla sak efter vägen, och förlåt mig men när jag ser såna här så tänker jag på termosmuggar, det hjälps inte, jag tycker dom ser ut som en sådan:

Vi var hemma strax efter sju igår kväll, inga konstigheter, den enda röda lampan som började lysa i bussen släckte vi genom att fylla på vatten och glykol, niemas problemas. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: GPS E4:an grusväg under havet Nicco helikopter chassi besiktning junior dragster bussen inträde utställning bilar mc dragracing skellefteå cruising krysset middag termosmugg

Ska det vara så här? Vad är det här? Hur?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 01 juni 2012 klockan 08:09,

Igår backade jag ut Camaron för att lufta den. Mamma ringde och undrade om jag kunde skjutsa ner henne på stan, -javisst, men då får du åka Camaro, svarade jag. Går fint sa hon… utan att egentligen veta så mycket om vad det var för bil.

Det första hon sa då hon öppnade dörren var, -Är det den här bilen, jag trodde att det var den andra, den bruna. Sen hoppar hon in och rynkar på näsan, -Känner du, det luktar bensin… du blir ju förgiftad här. Näää, säger jag, det ska lukta så här, ingen fara.

Men det här då, håller rutan på gå sönder, säger hon och drar fingret över ett streck på sidoglaset. Nejnej, säger jag, det är repor som blivit då man vevat fönstret upp och ner, det går inte att ta bort. –Hör, det skramlar, är det dörren som låter, eller är det bak, vad är det? Nämen det ska låta, det skramlar i allt som är löst, men bilen kommer inte att ramla i smådelar.

Vi åker en bit, stannar vid rödljuset, åker iväg vid grönt, hon skrattar och säger att hon tror och tänker, varje gång jag stannar att jag ska bränna iväg precis som vid tävling, så hon sitter och spänner sig i vild förtvivlan… ja, vad säger man :)

På hemvägen säger hon, nu har det slutat lukta… eller så har jag blivit van… eller tät i näsan, hahaa…

Jag fick i alla fall hämta ut vigselringen som nu blivit graverad igen, på utsidan. Tänk att någon gjort det mönstret för 200 år sedan, hoppas det här sitter kvar lika länge, sen slog dom ut den en halv millimeter också, och det blev perfekt, att så lite kan göra så mycket, otroligt.

På eftermiddagen hämtade jag en kompis och vi åkte ner på strömpilen och tog en fika, tiden bara blåste iväg och snabbt hade det gått över två timmar. Hon berättade nåt kul, vi kom in på det där om vem som lagar maten hemma. Hos oss är det ju jag, och dom gånger jag säger till Åke att fixa mat så blir det köpepizza, samma sak var det hemma hos dom.

Ja, sa jag, ibland har man så svårt att hitta på vad man ska äta, ja sa hon, sen frågar man och hennes kille svarade då alltid… fil, vi kan äta fil. Något som hon inte tyckte var speciellt lockande och det visste han med all säkerhet och använde just det svaret för att slippa engagera sig i vad dom skulle äta, maten kom ju på bordet i alla fall… tills en dag.

Samma sak, hon frågade om råd till val av middag, han sa fil. Hon klädde på sig och gick ner på affären och köpte…fil. Kom hem och dukade fram flingorna, slängde upp filpaketet på bordet och sa varsågod. Lite lång i ansiktet satte han sig ner och dom åt middag… och efter den gången får hon aldrig fil som svar på vad dom ska äta :)

Jag blev uppringd av min ”gammboss" då vi satt i soffan och drack kaffet, hon ville att jag skulle följa med henne till Vännäs, för att se hennes dotter spela fotboll, och det kunde jag ju göra, det är inte så ofta vi sitter och pratar. Hann gå igenom en hel del, hon tackade för tiden jag tagit med henne, och jag sa, du har inte fått räkningen än :)

Nä, skämt å sidor, ibland är det så mycket som händer och man kan måsta bena ut saker, en händelse åt gången för att se helheten. Litegrann som jag brukar göra då jag är till exempel ute och går, jag resonerar med mig själv och testar olika teorier i skallen och kommer oftast på en lösning eller ett svar, och ibland blir det lättare då man dryftar det ihop med någon annan, så är det ju bara.

Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Camaron Camaro stan mamma bensin förgiftad ring tävla sidorutan kompis strömpilen fil middag "gammbossen" fotboll dotter Vännäs

Dumförklaring

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 16 maj 2012 klockan 07:20,

En Lisbet Olofsson… ni vet… bloggargrannen, http://blogg.vk.se/halsozam/2012/05/15/inget-hor-fran-oss-sa-blev-det-inget-760629 skrev igår om ett knepigt svar hon fått angående ett uppdrag hon sökt. Typ, om ni inte hör något så blev det inget, och vad är det för svar egentligen? Då kan man ju få fundera hela livet om ansökningen verkligen kom fram eller så blir det ett av dom där reportagen om 35 år, att nu, äntligen kom ansökan fram, fast något försent.

Jag läste det där och kom att tänka på hur det är när man söker jobb, och dom ”tips” man får om hur man sedan ska göra. Man ska ligga på, HELA tiden, ringa och ställa frågor, ringa upp igen och verka överdrivet intresserad. Något som jag har väldiga problem med.

Om jag själv vore jobbannonsören, och en ”människa” skulle börja på ringa var och varannan dag, skulle jag tro, att den ”människan” tror, att jag är dum i huvudet och ännu inte har fattat att ”människan” söker jobbet. Litegrann av en dumförklaring alltså, därför tycker jag att det är jobbigt.

Varför räcker det inte med en rak, ärlig ansökan, möjligtvis ETT samtal för att höra att ansökan kommit fram och tala om att man ser fram emot deras svar, något mer ska väl ändå inte behövas? Fast i ärlighetens namn ser det nästan ut som man ska 1. Skicka ansökan i ett STORT rosa kuvert 2. Ring så fort dom tömt brevlådan 3. Ring upp igen efter en halvtimme och fråga om dom fått in ansökan 4. Ring igen, efter en timme och fråga om du får komma dit och visa upp dig 5. Osv osv osv

Mm, nä inte är det roligt att vara ute på jobbmarknaden, men det är det tyvärr många som är och man ska väl sticka ut, på ett eller annat sätt, för att synas och ta upp platsen för andra, annars blir det ingenting.

Här blir det då någonting, ikväll, vi har bjudit över Lundalogé paret, Brälla och Lena, på middag, så jag gissar att jag ska ut en sväng med snabeldraken idag, alltid finns det något damm i hörnen, och nästan lika säkert som ett amen i kyrkan så kommer jag att hälsa på morsan, en sväng. Jag önskar er alla en fin onsdag och visst ses vi imorgon, på antikens hus i Rödåsel?

Kommentarer: 0 Etiketter: Lisbet Olofsson blogg grannen jobb ansökan annonsören ring människa Maria Lundmark Hällsten antikens hus Rödåsel Brälla Lena middag morsan

Fem kors i taket!!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 25 april 2012 klockan 07:19,

Man kan inte tycka om alla… jag vet, det är så, och man behöver ju inte göra det heller, ingen är ju tvingad till det. Förhoppningsvis kan man också undvika att måsta vistas på samma ställen med en man tycker mindre bra om, eller hur?

Eller så kan man försöka hjälpa en annan människa som har problem att komma överens med en tredje part genom att… rita kors i taket. Eller hur det nu var, haha.

Det är så att både Niccolina och Theresé, gick en gång i tiden på miniorerna, en dag i veckan, i kyrkan, och igår, då vi satt vid middagsbordet kom en ur personalen gående. Nicco berättade då att det finns fem kors, ritade i taket i kyrkan.

Ehh, ok? Sa jag och såg lätt konfunderad ut. Jo, det var nämligen så att varje gång Theresé och Carro, inte bråkade, så ritade Birgitta (ledaren) ett kors i taket. Och dessa kors fanns kvar då Nicco började där, X antal efter Theresé slutat i kyrkan. Undrar just om dom finns kvar idag också :)

Då berättade jag om min farmors köksbord, det hade också en historia nedpräntad. Det började redan då min pappa var liten och med fem barn runt köksbordet så var det kanske inte alltid så lugnt och fridfullt då dom skulle äta.

Min farmor, införde då en ny grej, varje gång dom skötte sig exemplariskt och åt upp maten, så kröp hon ner på knä, kravlade sig under bordet och skrev upp datum och händelsen under bordsskivan. Detta var tydligen effektivt, om det nu berodde på att dom tyckte det var kul att se morsan krypa under bordet eller om det var roligt att få sitt namn skrivet, förtäljer inte historien.

Detta fick även Theresé uppleva, då hon var liten, men då var det inte för att hon inte skötte sig vid middagsbordet, utan farmor antecknade då hon var duktig och åt upp all mat. Idag tror jag inte att bordet lever kvar, det är några år sedan min farmor och farfar dog, och bordet har nog även det, fått vandra vidare. Synd, det var ju nästan som en större dagbok.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: miniorerna kyrkan Theresé Nicco Niccolina farmor barn köksbord middag Maria Lundmark Hällsten personalen kors i taket

Vi har blivit hundägare!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 april 2012 klockan 07:35,

Ja… visserligen var det mer än någon av oss andra visste, att vi hade hund, men tydligen finns det andra som tror det. Vi tar det från början.

Jag jobbade ju mina tio timmar igår, det var söndag, och vad passar då bättre än att få åka och köpa oss en pizza efter dagens slut, att slippa vara kreativ och komma på något vettigt, stå vid spisen och laga till det och… ja ni vet vad jag pratar om.

Åke är som alltid klar först, och han tar i vanlig ordning sin cigarett och går ut på bron för att insupa den dödligt goda röken från sin pinne. När han öppnar dörren ut, så nyser han och det är inte nådigt, vilket ljud han kan få till då han nyser.

Vi tittar på varandra, Nicco och jag, och skrattar lite och tänker väl tanken om vad andra skulle tänkt, om dom hört honom. Och nu råkade det ju var en som noterade nysningen.

Här utanför kommer en liten kille i 6-7 årsåldern och går, helt fredligt, ut kommer Åke och låter som han gör och killen blir vettskrämd. Han tvärnitar och säger till Åke: OJ, vad din hund skrämde mig!!! Nämen, vi har ingen hund, svarar Åke. –Nähä, men jag blev skrämd i alla fall.

Jag och Nicco noterar händelsen här utanför, för killen står kvar och pratar med Åke och gestikulerar med händer och armar, och vi undrar just vad dom snackar om. När Åke sedan kommer in så frågar vi honom vad den lille killen hade velat.

Ja, han sa ju det där om hunden, och sedan då Åke tände cigaretten så sa killen genast: Jag känner röken redan, ända hit. Om du vill sluta röka så tycker jag att du ska köpa Nicorette, det hjälper med en gång!

Hahaa… vilken kille, och uppenbarligen gillar han reklamen på tv, för jag förmodar ju att Nicorette inte tillhör sakerna han provat på. Ja så kan det gå, om man nyser… tur att det inte gick förbi någon med dåligt hjärta, då vet man aldrig hur det hade kunnat sluta. Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: hundägare jobba tio timmar pizza middag kille Nicorette nysning Åke Maria Lundmark Hällsten Nicco

Om ni vill vara lite eljest

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 11 januari 2012 klockan 07:32,

Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.

Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.

Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.

Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke :)

Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.

Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.

Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest :) Moahaha…

Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.

Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Rickard Nicco middag rullstol offer väntrum läkare gips dörr chef eljest Theresé

Sluta plåga dig själv!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 21 november 2011 klockan 07:36,

Det blev lite prat igår om detta med att blogga, och alla dom som nu har något emot det, eller rättare sagt dom som inte begriper varför man gör det och tycker att man hänger ut sig själv.

Då tänker jag först, har du verkligen sånt agg till bloggar, varför läser man då? För det borde man väl ha gjort om man nu har den åsikten, annars kan man ju inte veta vad det är man har emot, eller hur? Och tycker man nu att det är så hemskt, jamen hallå, sluta stoppa fingret i ögat och plåga dig själv, om du tycker att det gör ont, det skulle då jag göra.

Jag har ibland stött på bloggar som jag inte gillar överhuvudtaget, och vet ni vad, då ids jag inte slösa energi på dom. Varför jag läser vissa bloggar handlar helt enkelt om att jag tycker om det dom skriver om. Dom allra flesta hänger inte heller ut andra människor utan man får lov att vara lite försiktig med vad man skriver, och det tycker jag att jag är… faktiskt.

Anledningen till varför jag skriver, är egentligen för att jag tycker det är så jäkla roligt, jag tänker också på våra barn och barnbarn, för finns detta kvar så kan det vara roligt för dom, att en dag läsa. Jag hade ju tyckt att det varit jätteroligt om min farmor eller mormor, hade skrivit ner saker dom varit med om, nu får man försöka komma ihåg vad dom berättat och det är inte så lätt, alla gånger.

Att man sedan lägger ut sin text till allmän beskådan, är ju en av sakerna som är roligt, man får ju ibland respons på det man skrivit om, och man kan dessutom föra en typ av dialog, sinsemellan. En person skriver en sak och *tjopp* så dök det upp ett gammalt minne som man glömt bort men nu kommer ihåg med ett leende. Och man fick helt plötsligt något nytt att skriva om.

Nå, nog om detta, man gör som man vill och det hoppas jag väl att alla vet.

Igår gjorde vi verkligen ingenting. Jo, jag diskade en hel del, men sen gick vi nog bara runt och polimasade. Såg all den vita snön som föll och som för många, var så efterlängtad, men ha, oj så vitt och fint det blev. Eller hur det nu var. Vill man ha snö och jul känsla får man väl köpa sån där spraysnö att spraya på fönstren, då kan man sitta inne, titta på den vita frosten och hurvas lite, hehe…

Jag jobbar eftermiddag idag så jag ska ordna middag till Nicco och Åke och givetvis till mig själv, sen vet jag inte vad jag ska göra. Är i alla fall ledig imorgon och på onsdag, och det är bra, imorgon har jag bjudit hit bastugänget på fika. Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bloggar ögat ont Åke Nicco middag spraysnö jul känsla bastugänget

Egentligen skulle jag inte...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 augusti 2011 klockan 10:51,

Egentligen skulle jag ju inte avslöja detta men...chefen blev tvärt sugen på en kopp te, igår kväll. Och vad hittar jag väl då i kylskåpet, ståendes på smörpaketet, jo...min saknade middag, ni vet, fläskkotletten med löksåsen.

Snacka om att stå där med låååång näsa. Jag har med andra ord tagit med surpotatisen tidgare, kanske i måndags eller förra veckan, och inte nog med det, sen har jag då glömt bort att äta middag eller lunch, just den dagen och dessutom glömt att ta med lådan hem.

Sedan plockar jag alltså fram den lådan igår och tror att jag tagit med fel låda hit, vilket inte var fallet, hm...jaja, jag ser det från den ljusa sidan, mackan igår var jättegod och idag får jag äta min fläskkotlett till lunch istället, den lådan finns här, för den tog jag aldrig med mig hem :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: lunch te chefen middag låda fläskkotlett

Tillfälligt hjärnsläpp

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 03 juli 2011 klockan 08:56,

Dagen på Nolia måste ha gjort sitt för min del. Nicco åkte hem med mig i Camaron, jag gick och handlade lite till middagen (Nailheads bjöd på middag men vi kändes oss slut i skallen så därför skippade vi den) och när jag sedan höll på att laga till den så sms:ade jag till Nicco.

Middag om femton minuter, du får kyckling och potatisklyftor. Hon svarar: Yeaay

Melissa frågar om Nicco är hemma, nono, säger jag, she could be in the city or wherever. Sedan frågar Åke vart hon är och jag säger samma sak, men nu på svenska :-)

När sedan middagen står på bordet kommer Theresé, även hon undrar över Nicco, då har dessutom den där kvarten blivit tjugofem minuter, så jag känner mig lite lite smått irriterad över att hon inte pallrat sig hem…än. Ja säger jag, och gestikulerar med armen, hon är väl på stan eller med någon kompis, hon skulle ha varit hemma för tio minuter sedan, i alla fall.

Sedan, från ingenstans, så dyker hon upp, sätter sig vid bordet och börjar äta. Jag hade tänkt fråga vart hon smugit sig in för vi såg henne inte i fönstret, men frågar istället vart hon har varit. Hon sneglar under lugg på mig och säger: Hemma?!!!

Vadå hemma säger jag, har du varit hemma hela tiden? Ja, vart annars, hur skulle jag ha hunnit fara någonstans? Och då kommer jag plötsligt ihåg att hon åkte med mig hem…snacka om att känna sig lite skum i huvudet.

Hon hade tyckt att jag var knäppt som sms:ade, dessutom femton minuter innan maten, då jag annars, då hon är hemma, bara ropar i trappen, men vad visste jag…ingenting :-)

Jag och Åke körde varsitt varv på stan, vid sjutiden. Sedan åkte vi hem och njöt av att bara få sitta och vara. Gick en sväng på klubben och köpte en öl, och under den lilla tiden vi var borta, hade vi tydligen haft celebert besök, en jan A, men han missade oss med några minuter.

När vi kom tillbaka så for Theresé och Anders med Brälla, Lena och Hanno, vi tog över barnpassningen då Melissa gick i säng. Det var Wheels helgen det, lugnt och fridfullt. Ifjol bjöd vi Jan A, Inge-Gerd, Sören och Gun-Britt på en irish coffée ute på vår ”gamla” gård, innan Ricky kom och hämtade oss för en crusing sväng. Och nu är det ett år kvar innan nästa gång. Ni får ha en fin söndag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nolia Nailheads middag Nicco hemma Melissa Theresé Åke Brälla Lena Hanno klubben Jan A Inge-Gerd Sören Gun-Britt

Tjosan!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 maj 2011 klockan 07:11,

Noterade att en ”ny” bok hade dykt upp i tv rummet, tittade närmare på den och undrade för mig själv vad nu Åke hade grävt upp för…dynga. Det var den här boken:

En Jokkmokks Jokke, som skrivit en bok om sitt liv. Han har aldrig intresserat mig och det enda jag egentligen vet att han gjort, är sången Gulli-gullan. Nå, jag började bläddra i den och jag fastnade nästan direkt i den, här får ni ett kort, direkt citat: Nu tog det bara eld i fars praktfulla helskägg och mustascher. Jag har aldrig sett min far så skrämd och snopen. Den synen glömmer jag aldrig, i synnerhet som jag vågar påstå att det var enda gången som jag såg far rakad. Han blev som en ny människa. Slutcitat.

Nu har jag inte kommit så väldigt långt i den, än, jag tog nämligen med den på jobbet och nu läser jag den tillsammans med chefen. Den är både sorglig och rolig, den handlar om fattigdom och nöd, dom var elva barn i familjen och pengarna som Jokkes pappa en gång i tiden hade haft, hade människor lurat av honom, men boken innehåller också en del roliga historier och knepiga gubbar och gummor. Jag återkommer då jag läst den klart, så får ni höra om den är värd tiden man lägger ner på en bok.

Det blev en något försenad middag igår, då jag var tvungen att stanna av på affären och införskaffa lite föda, innan jag kom hem. Det blev hemkoke potatismoset med ugnstekta frukostkorvar, fyllda med en röra av ost tärningar, bostongurka och crème fraiche, rekommenderas varmt…inte bara att ätas varmt, det är gott också :-)

Sen kom Åke på att han skulle börja riva grindstolparna i staketet. Vi har nu tänkt byta staket, bredda infarten, och sedan bygga ut altanen, och nu är det i alla fall påbörjat.

Han har tänkt få in bussen här på gården, så vi kan städa ur den innan vi ska börja använda den. Sen är det väl inte tänkt att den ska stå här hela sommaren, vi skulle ha velat ha haft tag i en uppställningsplats, någon här som vet av ett bra ställe? Vi kan ju alltid betala en slant, givetvis. Hör gärna av er i så fall, mejl m_hallsten@hotmail.com eller ring 0730-306518.

Idag ska jag nog bara ligga lågt, tror jag. Har så ont i armarna och handlederna, som tur r ska jag upp på lasarettet nu på onsdag, så får vi se om dom hittar nåt galet. Nå, jag önskar er alla en fin måndag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Jokkmokks-Jokke bok chefen rolig far infart frukostkorv potatismos armar middag

Måltips

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 25 mars 2011 klockan 09:18,

Absolut ett tips på vad ni kan ta till middag

Mål - tips

Eller varför inte införa detta som en liten programserie, kombinerat mat och tips program, få middagstips och laga maten samtidigt som du rättar raden, hehehe...

Kommentarer: 0 Kategorier: Marias ordbok Etiketter: måltips middag raden programserie

Jag kör med ekopejling

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 19 mars 2011 klockan 08:21,

Hektisk dag igår, promenad, apoteksbesök, handla på Hp:s, fixa middag till Nicco och Åke, drog ett varv med dammsugaren och sen åkte jag iväg till jobbet.

Där var det inte mindre att göra och jag fick sätta mig ner fem minuter, först efter två timmar och sen fortsatte det så där, resten av kvällen. Nå, dagarna går då fort i alla fall.

Sätter mig i bilen då jag ska hem, startar upp den, plockar fram mina glasögon, som jag använder då jag kör bil och *plopp*, så föll ena glaset ut. Jamen jisses, försökte mig på att köra med dom på, men det blev ju bara ännu mer fel än att köra utan, om jag inte skulle sitta och blunda med ena ögat förstås.

Nu är jag ju som en fladdermus och kan köra via ekopejling, *blippblippblipp* och jag siktar in mig på stolparna längst vägen, så det var inga problem att ta sig hem. Jaja, lite lätt överdrivet, jag är inte helt blind utan glasögon men saker kan upplevas lite luddiga och det speciellt i mörker. Men jag tog det bara lugnt och jag var hemma helt oskadd och i vanlig tid.

Idag har vi tänkt försöka få över lite saker till huset, åka på färg och tapet och välja färg till trapphuset, sätta upp gardiner där borta och lite sånt. Nu har även Niccos duschvägg kommit, Åke bar upp den igår, så då kan den komma på plats till veckan.

By the way, finns det någon av er alla som kan texten till något som heter lusvisan, alternativt lusevisan? Och det är inte den som man får fram om man googlar på dom orden. Min chefs farfar, brukade sjunga den för henne, och hon ska ha haft den uppskriven någonstans men vet inte om det pappret ha kommit bort. Nåja, önskar er en bra och fin lördag, vi hörs och störs!

Kommentarer: 0 Etiketter: apoteksbesök promenad Hp:s middag Nicco Åke jobbet glasögon fladdermus ekopejling duschvägg lusvisan

Prylar från amerikat

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 26 februari 2011 klockan 06:08,

Det blev en liten taco kväll igår, på Lundalogén, typisk fredags middag, sa dom, och det kan nog vara så…nu för tiden. Kom ihåg då vi gick i skolan, att typisk fredags mat var kyckling, och gärna en grillad sådan. Nu var det nog inte så ofta just vi, fick en sån hemma, det var nog hellre nåt med älgkött, och man var lätt avundsjuk på dom som fick kyckling istället.

Nu har Brälla investerat i en ny skivspelare, en i ett större format än tidigare, både jag och Åke trodde först att det var en förstärkare, men det visade sig vara fel. Den går inte att spela på, för tillfället, då strömmen inte är densamma här i Sverige som i Amerika, men det trodde han att han skulle kunna lösa på något sätt.

Efter en god middag så skulle vi trava iväg ner på klubben där, familjen Jonsson (tror jag bestämt att det var) hade dragit ihop en hel del människor för lite surr och öldrickande. Dom hade söderfrämmande, nämligen dom tidigare omskrivna, Wallbärs (läs Wallbergs) som håller på med den fruktansvärt roliga och intressanta sporten, dragracing, och dom hade haft en liten önskan om att få träffa lite folk då dom nu var här uppåt trakterna, därav den lilla träffen.

Innan vi gick iväg så skulle Brälla visa vad han fått från staterna, kolla in leksaken:

Jag har då aldrig sett en sån där bil eller vad man ska kalla det, det är ju ingen sparkbil, eftersom någon ska styra på därbak, men den var ju faktiskt lite frän. 500 dollar hade dom velat ha för den, men jag kan ju avslöja att han fick den ”något” billigare än så, det gäller att ha tumme med dom rätta människorna :-)

Sen hade han även skaffat sig en liten kylbox med Coca-Cola reklam, den var också tuff, egentligen skulle det ha följt med en typ av lunch/smörgåslåda som skulle sitta på utsidan, men det är väl som med andra äldre saker, grejer försvinner eller går sönder. Men nu har sakerna i alla fall fått göra en resa över atlanten och hamnat här, i lilla Umeå.

Näpp, färdig bloggat för den här gången, frukost står det på schemat och sedan väntar jobbet. Åke ska hämta Theresé på flyget 11.10, så henne får jag kanske se glimten av då jag kommer hem, innan hon ska iväg ut på klassträffen. Ni får ha en trevlig lördag, allihop!

ps. såg ni den lilla gliringen Åke fick...jag skrev in tiden för hämtningen av Theresé, så kanske han kommer ihåg den :-) ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: Lundalogén Brälla Taco middag klubben Wallbärs familjen Jonsson öldrickande Coca-Cola kylbox

Hej & hå!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 25 februari 2011 klockan 07:36,

Hej och hå, så var det fredag, och här sitter man igen. Marja Granqvist, blogg.vk.se/marja/ har en utmaning på sin blogg, som ser ut så här:

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Så jag har tänkt att ge mig på den, men inte i ett svep, utan jag tar det lite pö om pö, med start idag. Ett självporträtt, hm, inte lätt att hitta bilder på en själv då man aldrig vill vara med, men dom här har i alla fall Niccolina tagit, under semestern ifjol, och just här sitter jag utanför bussen nere i Järlåsa:

Vi hämtade dusch hörnan igår, det var bara den som hade kommit, inte handfatet som vi trodde. Jag skulle möta Åke däruppe på k-rauta, strax efter fyra, hinner precis passera Statoil på Vännäsvägen då jag kommer på att jag glömt ordern hemma. Så får jag sitta och förbanna mig själv för att jag inte kom på det en sekund tidigare, för då hade jag kunnat sno bilen där, vid Statoil, nu var jag tvungen att köra ända upp på Beijers innan jag kunde vända.

Jaja, vi fick då hem hörnan och det var ju huvudsaken. Sen ringde Brälla på kvällen och undrade om vi ville ha middag idag, fredag, på Lundalogén, och det tackade vi ja till. Det blir ju lugnt för min del i alla fall, jag jobbar imorgon och ska därför upp strax efter fem, pigg och fräsch.

Sen kommer Theresé hem imorgon, men henne hinner jag ju inte träffa många timmar. Hon ska på en klassträff imorgon kväll och jag kommer ju hem först till middagen. Sen har jag bytt bort fem arbetstimmar på söndagen så jag börjar tolv, så det blir på söndags morgonen vi kan träffas, om hon nu är uppe på benen, vill säga.

Och härmed önskar jag er alla en trivsam fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: utmaning Marja Granqvist självporträtt k-rauta Åke Brälla Lundalogén middag Theresé Nicco Järlåsa

Ångorna ligger tät :-)

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 06 februari 2011 klockan 09:20,

När vi skulle ut igår så startade inte Cheven, men se konstigt. Så vi fick gå och ta den andra bilen, fördelen med att ha fler än en bil, med andra ord. Men Åke ska väl köra och sätta cheven på laddning idag så jag tar mig på jobbet imorgon bitti.

Vi åkte på k-rauta och valde ut toastolar, handfat och duschvägg samt dusch kabin. Det kommer att bli mycket fint då allt är klart. Jag skulle provstänga locket på toan som jag redan bestämt att vi skulle ha, för att höra ljudet då den small igen…men det kom aldrig, hehe, det är ett tyststängande lock, precis som det finns lådor som inte kan smälla igen utan, den sista centimetern, stannar den upp och glider den sista biten. Coolt!

Sedan åkte vi på kupan men några stolar hade dom inte kvar, som vi skulle ha velat haft, men såna kan nog dyka upp då man minst anar det, på någon antikaffär eller loppis.

Så var det middag hos Kerstin, på plan två. Jan A och Ingegerd var redan där och kvällen började med en mexikansk drink, innehållandes is, socker, lime och andra hemliga ingredienser, och god var den. Likaledes middagen som hon bjöd på, den föll alla på läppen, det var en potatisgratäng och en låda med lövbiff, broccoli och andra godsaker. Sedan plockades whiskeyn fram.

Först var det en tjärsmakande whiskey och sedan en gammal fin lagrad whiskey som skulle insupas med en skvätt vatten. Och ja Theresé, jag får nog böja mig för dina tidigare påståenden. Det finns whiskey som smakar bra, och jag förstår att det finns en viss tjusning i att smaka på olika sorter. Jag har nog tyckt att det mest smakat och luktat kräkmedel, och det kanske det har, vem vet, det kan ju ha varit billigare sorter som serverats. Men så är det ju också som alla vet, en smaksak.

Sedan blev det bildvisning från en del av deras utlandsresor och medan Jan B berättade om bilderna så körde Jan A med lite ljudeffekter. Åke hade gett upp och gått hem, han kände sig lite sliten, men det är inte så konstigt, han har haft det fullt upp i veckan, med både jobb på dagen och jobb på kvällarna, med huset. Det blev i alla fall en trevlig kväll med mycket skratt och prat, och vi ser redan fram emot nästa gång…och det kommer helt sannolikt att bli en kväll, någon gång, närmare jul :-)

Önskar er alla en fin söndag, jag kommer nog att ta det lite lugnt ett tag, känns som om det ligger lite whiskey ångor i luften här, och hur kan det komma sig?

Kommentarer: 0 Etiketter: Cheven k-rauta toastolar kupan stolar middag Kerstin Jan B Jan A Ingegerd Åke drink whiskey smaksak

Tårta på Sveriges National Museum

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 05 februari 2011 klockan 08:51,

Jag såg två regnbågs pelare igår, försökte mig på att fota en av dom, inifrån lägenheten men färgerna gör sig inte någon rättvisa. Pelare skriver jag då dom stack iväg rakt upp i himlen utan någon böj på dom, såg lite konstigt ut. Sen skulle jag visa Kerstin vad jag pratade om men då sågs dom inte till förrän vi hade gjort vår runda, då dök dom plötsligt upp igen.

Ganska lugnt på jobbet igår och det kan behövas såna dagar också, min hjärna tycks inte fungera riktigt som den brukar och jag säger konstiga saker och jag kan till och med utläsa fel saker på texter, tyckte till exempel att det stod biltema på baksidan av Chefens elrullstol, vilket absolut inte stämde, sedan visade dom en bild på tv där det stod National Museum, och jag sa genast till Åke, aha, det är där Helge har sin tårta.

Jamen tjena, vadå för tårta. Helge är Åkes farbror, och han är konstnär. Egentligen heter han då Jean Ragnar och när han var tolv år, fick han en tavla utställd på Sveriges National Museum, vilket är en mindre bedrift.

I huset finns det nu hur många tavlor som helst, målade av honom. Och jag vet inte riktigt vart vi ska lägga allihop, eller hänga. Jag vill inte ha så många tavlor uppe på samma gång så jag tror att vi får byta ut dom vartefter man vill ha lite förändring. Vi har burit upp allihop på övervåningen i väntan på att allt ska bli klart.

Idag ska vi ut och kolla på toastolar, handfat och sånt där man har på toaletten, sen kanske vi åker en sväng på kupan, en av dom som kom och hämtade möblerna tipsade nämligen om att dom hade exakt likadana stolar som fanns i huset, och dom är jättesköna att sitta på, och vi har bara två stycken, så har vi tur så….

Ikväll är vi bortbjudna till Kerstin och Janne på middag, tillsammans med ett annat par grannar, ska bli mycket trevligt. Ja, egentligen så kanske man skulle skriva att det är till Kerstin vi ska, hon och Janne bor nämligen inte tillsammans men dom bor i samma uppgång och dom polar ihop…typ :-)

Och med dom orden och en bild på världens gulligaste barnbarn (ja jag vet, det är lite jäv) så önskar jag er en trivsam lördag.

Ps. tur att det finns rättstavning i word, ni skulle se hur det lyser rött hela tiden då jag skriver, jag byter ut bokstäver huller om buller och ingen ”normal” människa skulle kunna läsa vad jag skrivit, hehe, kanske kommit på ett nytt språk ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: Jean Ragnar farbror Kerstin pelare barnbarn grannar Janne middag

Prästen fick en munk

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 01 februari 2011 klockan 07:09,

Kupan kom och tog alla möbler vi ställt fram i huset, bra, då får vi lite mer plats att vara på och det blir lite mer överskådligt. Dammsugaren startade när jag kom hem igen så det är tydligen inte bara människor som kan drabbas av utmattnings syndrom, utan även hushållsapparater :-)

På väg hem från huset gick jag in och köpte lite fikabröd, prästen skulle ju komma efter middagen och berätta lite om vad som kommer att hända under gudstjänsten (begravningen av svärfar), och jag tänkte att lite kaffe med tilltugg, kanske skulle passa.

När vi ätit middag så visade jag Nicco, vad vi skulle bjuda på till kaffet…Nicco tittade på påsen och sedan sa hon –Munkar…ska du bjuda prästen på munkar??? Det lät som om hon tyckte det var opassligt, och jag ska villigt erkänna att jag hade inte en enda tanke på vad själva fikabrödet hette. Nå, inte kan ju det spela någon roll.

Men då hon nu sa så, så började jag fundera på vad jag skulle servera kaffet i, vi har ju burit över alla ”vanliga koppar till huset, så jag öppnade skåpet och allt jag såg var döskallekoppar, hm…men då jag sa det till Nicco så såg hon, längst upp i skåpet, några kvarglömda koppar, så det fick bli dom, som ställdes fram på bordet. Man vet ju aldrig vad olika människor tycker och tänker, och man kanske ska hålla sig lite neutral till att börja med.

När det sedan var kaffedags så kunde jag ju inte låta bli att säga vad Nicco sagt om munkarna till en präst, då skrattade hon högt och sa, ja men nunnorna kanske var slut, så det fick bli munkar. Och inte var hon nå eljest, mot för alla andra, en helt vanlig människa med humor, och glimten i ögat. Åke visade henne till och med skelettet på toaletten, innan hon gick och då skrattade hon ännu högre och sa att det där hade hon då aldrig sett förut, en döing på toan.

By the way, så hann vi också visa henne urnan, och hon trodde nog att det faktiskt kunde vara en sådan, och apropå att gräva ner den i någons blomrabatt, med risken att all grönska blir svart, så tyckte hon att man kunde lägga in urnan i kyrkomuren, tydligen något man gjorde med små barn som var ovälsignade (rätta mig om jag har fel).

Det var den dagen, i stort, idag är en ny sådan och säkert med nya utmaningar. Jag ska ut med Kerstin, det vet jag, sedan upp på Mariehem och dricka kaffe med morsan, det vet jag också, ett bankbesök klockan två men sen…är allt ett oskrivet blad. Nä, nu ljög jag, vi ska också träffa dom ska jobba med huset, kvart över fem ikväll, för att säga vilka tapeter som ska upp vart, och vem som köper vad…typ, men sen, så vet jag inget mer. Önskar er alla en bra tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Kupan huset möbler prästen fikabröd kaffe middag Nicco skelettet urnan kyrkomuren begravning gudstjänst Mariehem morsan

Se på mitt care face!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 05 januari 2011 klockan 08:54,

Det är verkligen inte ofta…på en skala som jag kan gå och lägga mig igen när Åke har farit på jobbet, och dessutom somna om, men imorse fixade jag det. Jag fick i alla fall sova 1½ timme och det är inte illa. Vaknade av att jag drömt om, och håll i er nu, Top Gear stekta ägg. Fråga mig för allt i världen inte vad det var för något, och sedan att jag upprepade orden: se på mitt care face, säkert tio gånger. Hu…

Se på mitt care face, är nu något som Niccolina kör med då man till exempel säger saker som man vill att hon ska göra som hon inte håller med om, ja…se på mitt care face! Nu säger hon det med ett leende, så man ska inte ta det så allvarligt, om man annars hade menat det så är det ju ganska så oförskämt, typ jag bryr mig inte *gäsp*.

Vart Top Gear kom in den här gången, skulle kunna ha varit av något vi började se på igår kväll men som vi inte såg färdigt. Det var en av dom som är med i det programmet som skulle gå på en bro, ihop byggd av meccano. Vi hann bara se vad dom valde för design på bron, men inte hur det hela slutade. Får väl se om det kommer i repris, det såg rätt så roligt ut.

Theresé, Anders och Sally har då hittat hem trots deras sjuka GPS. Den visar tydligen att dom är i Eskilstuna, vart dom nu än är på väg, dom har också en temperaturmätare i den där gps:en som visade att det var -9 grader här, men uppe hos oss var det bara -5, så jag sa att det kanske är den korrekta temperaturen i Eskilstuna då :-)

Theresé tog i alla fall ett jätte häftigt kort på Enya, och tyvärr, det är egentligen det perfekta julkortet men jag kan ju inte vänta till nästa jul med att visa det, så här ser det ut:

Och med dom orden avslutar jag dagens skriverier…i alla fall för stunden. Börjar jobba klockan 14 och ska väl hinna fixa både en lunch och middag innan dess samt lite städning. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: care face Top Gear ägg Åke somna om Niccolina Theresé Anders Sally Enya julkort middag lunch

Två oljade blixtar

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 19 november 2010 klockan 06:06,

Nu har vi fem glas kvar av alla 36 stycken som vi hade från början, eller om det var 42? Det är nog dags att satsa på ett glas med lite mer hållbarhet. Apropå hållbarhet, jag hade beställt tre par skor från skopunkten, då skulle man få ett par gratis samt fraktfritt. Låter ju väldans bra och billigt så Nicco fick sig två par skor och jag ett par. Mina skickade jag tillbaka för ett byte, dom kändes inte så sköna som jag trott, Nicco var jättenöjda med dom hon fick.

I förrgår fick jag ett svar, dom skor jag ville ha fanns inte längre men dom undrade om jag kunde tänka mig ett annat par. Jag gick och kollade in Niccos skor, för att se om jag skulle kunna tänka mig att ta ett par likadana, upptäcker då att hennes ena sko har spruckit sönder, just ovanför sulan.

Skriver vilka skor jag vill ha sedan lägger jag till att ett annat par har använts i två veckor och nu ska dom reklameras, skicka en retur påse eller hur ni nu brukar göra och sedan skickar ni hit ett nytt par.

Tänker att jag ska gå ut lite hårt i början för jag gissar att det ska väl j-klas med någonting. Dom ska ha påsen dom kom hit i eller nåt papper som jag säkert kastat bort, men se, dom skrev att det var så tråkigt att dom inte hade hållit så dom har reserverat ett par till henne och skickar en returpåse med mina skor som ska komma. Det var ju smidigt, nu är det bara att hoppas på att dom passar.

Våra katter får inte vara i köket då vi äter, och detta har vi försökt få dom att fatta i flera år nu, ibland räcker det med att sätta upp ett varnande finger åt dom men många gånger smyger dom in och lägger sig där. Anledningen till varför dom inte får vara där är att Eloise gärna vill ligga och bitas på fötterna och det kan ibland kännas som när man blir stucken av en broms.

När dom sedan har väntat på sin tur så kommer dom in i köket som oljade blixtar och ska ha sin mat. Speciellt ivriga är dom när det vankas nåt ur små burkar, det är rena rama godiset och den enda gången dom stryker runt benen på mig och jamar.

Den maten fick dom igår, men jag höll samtidigt på med annat, jag skulle ha tag i en plastburk uppe i skåpet, när jag så öppnar dörren så blir jag anfallen av en sån där bytta i aluminium eller vad det kallas, nå, det small ordentligt då den landade på diskbänken och jag hann inte ens se då katterna försvann från köket.

Sedan kom dom sakta insmygandes igen och väntade med tillförsikt, på sin mat, jag skulle öppna den andra skåpdörren just då dom satt sig till ro och swiiiisch, så var dom borta igen…hahaha, dom trodde att något annat skulle falla ut från skåpet. Efter det så satte sig Enya ända borta vid matskålarna och väntade, och Eloise kröp ihop under bordet, vilka stackare :-)

Nä, frukostdags, och ikväll är det som sagt var pubafton, så vi har vad vi gör idag. Lena ringde från Lundalogén igår och undrade om vi ville komma på middag på lördag och sedan gå på bio och se på Cornelis, och efter ett litet övervägande, så tror jag att vi tackar ja till inbjudan, så ofta är det ju inte vi går på bio, och inte heller så ofta vi äter borta :-) Åke får ringa till Brälla idag och säga at vi kommer. Nu önskar jag er alla en bra fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: skopunkten skor Nicco Enya Eloise maten köket skåpet blixtar Lena Brälla Cornelis bio middag pubafton

En fantasifull kreation

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 03 november 2010 klockan 05:56,

Hu, detta word dokument som jag nu sitter framför…är lika vitt som det igår, hur kan det komma sig? Hm, kanske för att jag inte börjat dagen än, men gårdagen är gjord.

Jag letade efter en sak i Niccos rum, öppnade garderobs dörren och ut flög detta:

Jag var tvungen att fråga henne hur hon bär sig åt då hon städar, och hur tusan hon fått in kartongen på den ledden i garderoben??? Förmodligen har hon slängt in den, och smällt igen dörren samt hållit emot, och vips, så hade hon trollat bort en kartong med tjafs.

Jag hittade denna eminenta, fantasifulla, absolut underbara kreation i garderoben:

Hahaha…en käpphäst som jag knåpat ihop någon gång då hon var liten, fast jag vet inte riktigt om likheten med en häst kan nämnas. Theresé kom genast ihåg att hon hade fått en liknande sak då hon var liten, fast hennes var liiite mer anskrämlig, hon minns dessutom att Emma, hennes moster, hade minsann fått en ”riktig käpphäst, inköpt på barnens hus, en sån där mjuk fin sak, medan hon fått nöja sig med ett sånt här monster, Usch vilken svår barndom hon haft :-)

Jag hade ju tvättstugan i går och bara för att, ja ni vet hur det är, så körde jag två maskiner med kläder som jag sedan slängde in i torktumlaren (inte tumlaren som inte tycker om vatten, utan den som torkar kläder) och resterande hängde jag upp, i vårat inte alltför stora torkskåp, när jag så slog igång torktumlaren så startade den inte…ut med allt och rokad på alltihop, innan vi äntligen kunde gå i väg på Thai restaurangen till en välförtjänt middag.

Middagen som Theresé förövrigt bjöd på, och det var oväntat. Åke hade tagit med sig stor plånboken och kallt räknat med ett litet minus i den, men nu fick dom slantarna vara kvar, inte illa. Tack så mycket för maten, Theresé, den var dessutom god!

Sedan avrundade vi kvällen med en kaffe på klubben. Skapligt mycket folk därnere men vi fick oss ett bord i alla fall.

Idag ska vi fira moster Emma uppe på Mariehem, Theresé, Sally, Nicco och Elin ska först gå och få sig nå go´fika hos Åkes moster Gunilla, där dom även ska få träffa hans kusin Åsa, som varit barnvakt till Theresé ett antal gånger då Theresé var liten. Själv ska jag då, när jag kommer hem, försöka dammsuga lite, det är som lättare då lägenheten är någorlunda tom, och nu kan det nog behövas en liten genomgång. Hoppas ni får er en fin dag, nu ska jag göra en felanmälan på maskinen i källaren, och sedan käka frukost.

Kommentarer: 0 Etiketter: word tvättstugan Nicco garderob käpphäst eminenta Emma barnens hus Thai restaurangen Theresé middag torktumlare kaffe klubben Mariehem Sally Nicco Elin dammsuga moster Gunilla kusin Åsa

En del att fixa

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 30 oktober 2010 klockan 09:39,

Det är inte så ofta man brukar sova till nio, men nu gick det bra. Kan det bero på att man jobbade igår…säkert!

Det blev i alla fall en ganska lättsam fredag och det kan ju kännas bra att få en mjukstart, när man nu aldrig varit med om något sånt här jobb. Vi hade också en trevlig pratstund efter middagen, för att lära känna varandra lite bättre. Dessutom är väl alla jobb som personlig assistent olika, eftersom behoven aldrig är dom samma, eller brukarens önskemål.

Idag kommer Theresé, Sally och Elin hit. Dom landar vid kvart över tre och vi skulle ha behövt göra en del innan dess. Som, för att ta ett exempel, ta Niccos fåtölj som hon har stående i sitt rum och göra oss av med den. Jag undrar om vi skulle ha åkt till retur centrum i Vännäsby och frågat om dom kan tänkas vilja ta den, sedan kanske dom har en tvåsits soffa där, som skulle ha passat.

Inte för att den heller skulle rymmas där just nu, men den kan ju förvaras några dagar i källarförrådet, tills dom ska hem igen. Nicco vill nämligen ha en soffa istället, det är ju inte alltid hon är ensam framför tv:n.

Åke fixade ihop barnmatstolen igår, så Sally ska ha någonstans att sitta, och hör och häpna, han hittade alla delar förutom en skruv, fast han hade lite göra i alla fall, innan alla delar var på plats, det var en viss spridning på alltihopa, en del var i källaren, andra i skrubben och skruvar i kökslådan.

Det har också vuxit till sig ett litet berg av disk, som jag nu förmodligen bör ta hand om, Åke har trots avsaknad av intyg från en läkare, sluppit stoppa ner handen i vatten och borde väl förmodligen få slippa det…ett tag till. Men bandaget lär inte sitta kvar över fingret i all evighet :-)

En lätt vallning av dammsugaren kanske man också skulle ha kostat på sig men sen tar jag helg.

Önskar er alla en bra och lugn lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Sally Elin brukare middag pratstund dammsuga retur centrum Vännäsby barnmatstol disk intyg läkare skrubben

Ett skrovmål till vovven

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 18 oktober 2010 klockan 07:01,

Glömde ju tala om att vi höll på bli utan middag i lördags, då vi var bortbjudna. Deras hund, Tova, tyckte att det skulle smaka alldeles ypperligt med porterstek så hon tog tillfället i akt då ingen såg henne och lade beslag på steken.

Nu räddade Lena kvällen i alla fall, hon hade fläskkotletter i frysen så kvickt hade hon fixat en annan rätt, bra att ha mat i reserv vid såna här tillfällen :-)

Åke hade ju en gång i tiden en karelsk björnhund, vid namn Bronco Bill. Han fick bo hos mina svärföräldrar då han inte trivdes i lägenhet sedan var han lite svartsjuk på Theresé, så vi tordes inte chansa på att det skulle gå bra. Annars var han var så snäll och lydig så inte misstänkte svärmor att det var han som nallade kakor från kakfatet, nejdå, det var minsann min svärfar som fick skulden för alla kakor som försvann.

Tills den dagen hon rundade hörnet in till köket och får se Bronco, stående på bakbenen, käkandes på kakorna som hon så påpassligt ställt på arbetsbänken. Han blev avslöjad och svärfar fick upprättelse.

Svärfar som förövrigt, fortfarande är inlagd på lasarettet. Vi har varit upp till honom otaliga gånger och i fredags så noterade jag ett häfte som låg på hans rullator. Det var en beskrivning på densamme. Visst ni att rullatorerna har namn? Dom röda med stora hjul heter Karl-Oskar, och dom med små hjul heter…Rebel. Haha, fast jag undrar vad som skulle vara så rebelliskt med små hjul, dom rullatorerna torde ju vara lite svårare att dra utomhus, speciellt då det kommit lite snö. Fast då kanske man är en rebell om man struntar i hur svårt det blir utan man vill ändå ha den lite nättare saken att dra runt på.

Nå, nu är det frukost på schemat och sedan dags att knalla iväg. Ha en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Tova middag porterstek fläskkotletter Lena karelsk björnhund Bronco Bill Theresé kakfatet Karl-Oskar Rebel rullator

Bortbjudna igår

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 17 oktober 2010 klockan 09:56,

Vi blev som sagt var, bjudna på middag, hem till en Anders och Lena på Lundalogén, igår kväll. Efter en god middag så plockades skivspelare fram, den lilla röda…bärbara saken, och en hel del gamla singlar lades på.

Nicco åkte hem efter efterrätten, hennes kompis Saga skulle nämligen sova över och hon var snudd på övervänt.

Vi pratade om kommunikationsradios, matställen efter E4:an och uppkopplingar på nätet. I stugan har dom nu lagt ner en bredbandskabel, och ok, som för Niccos del, kan hon nog tycka att det är kul att ha, en regning dag…nä, nu ljög jag, hon skulle tycka att det var ok, alla dagar. Men för egen del så tycker jag nog att det är lyx att ha uppkoppling i stugan, någonstans kan det väl vara bra att slippa eländet.

Många säger nu upp sina fasta telefoner, och kanske speciellt i stugorna, det känns ju bortkastat att betala drygt 1200.-/år för några samtal som kanske görs under sommarmånaderna. Och nu håller väl det på finnas mobilmaster på dom flesta ställen. Fast det hjälps inte, jag tycker fortfarande inte om att prata i mobilen, jag föredrar den fasta luren.

I lastbilarna idag så används mobiltelefonerna flitigt, men tänk vilken kostnad dom skulle slippa om dom istället använde sig av kommunikationsradio, det blir nog massor med pengar under en dag, som försvinner i cyberspace, bara för struntsaker.

Brälla talade om att på vägen ner till Mantorp så användes mobilen ganska så ihärdigt, dom var ju tre bussar samt en personbil som åkte tillsammans. Då hade det nog varit perfekt med en radio att samtala över istället för allt ringande. Jag föreslog, förra gången dom pratade om detta, att dom skull ha provat den gamla hederliga muggen med snöret, det enda negativa med det är vikten av att hålla exakt avstånd mellan fordonen annars blir det jobbigt :-)

Idag ställs bussen undan, det får nog bli någon gång under eftermiddagen, vi hade trots allt ett litet intag av alkoholhaltiga drycker under middagen. Här ska ni få se vad vi körde med (ja, inte körde bil med utan intog under kvällen):

Sailor, en ekologisk vodka som inte alls var så tokig, dessutom levereras den inte i den traditionella glasflaskan, utan i plastflaska med en kronas pant, jojo.

Nä nu önskas ni en lugn och fin söndag, snart dags för frukost i det LundmarksHällsteniska köket.

Kommentarer: 0 Etiketter: Anders Lena middag Lundalogén Nicco kompis uppkoppling mobil den lilla röda telefon stugorna kommunikationsradio

Sängdags...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 17 oktober 2010 klockan 00:04,

Nu är det sängen som lockar efter en god middag på Lundalogén. Även Eloise ser trött ut och tror förmodligen att hon är helt osynlig, gömd bakom min handduk i badrummet. God natt!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: Lundalogén middag Eloise

Oväntat besök

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 05 oktober 2010 klockan 07:23,

Jag vet att det är dålig skärpa på den här bilden men tycker det ser lite kaxigt ut med ”stor” bussen, in backad hemma hos svärfar:

Skulle nästan ha kunnat vara med i reklamen: Om du får oväntat besök!

Åke har nu fixat den sista 2:an han hade på besiktningen och är just nu iväg och gör ombesiktningen. Nu gäller det, går den inte igenom så blir det körförbud, vi hade bara ren tur att vi överhuvudtaget fick en tid då den första lediga tiden var först den 15/10 men jag var ihärdig och gick in och kollade varje dag om dom fått ett återbud och visst, i söndags poppade den här tiden upp. Kollade även om det skulle ha funnits någon tid söderöver på fredag, då vi liks ska ner till Uppsala, men det hade ju varit kymigt, om vi fått en tid i Sundsvall och ett körförbud på det…

Vi blev tvärförvirrade igår kväll då vi åkte upp på lasarettet. Ni vet, vi hade ju hittat en ny väg att ta oss till svärfar, tog exakt samma väg den här gången men då vi hoppade ur hissen så såg det helt annorlunda ut. I samma ögonblick så öppnas hissen bredvid och det går ut en människa åt andra hållet, aha, säger vi, hissen öppnas från två håll och vi steg ut på ”fel” sida. Vi gick runt och se där var hissen, men…bara en hiss, haha, på ena sidan finns det två stycken men inte på den andra, inte konstigt att man kan kännas sig lätt förvirrad.

Idag fyller inte bara svärfar 84 år, utan jag och Åke har också 5 årig bröllopsdag, jo jag tackar jag. Ok, vi har ju varit ihop några år mer än det, 26 år blev det i augusti. Hade väl planer på att vi skulle ha fått fira detta åtminstone med något gott till kaffet men det verkar inte vilja sig idag. Det är nämligen obligatoriskt föräldramöte på skolan ikväll, inte bara föräldrar utan även barnen ska vara med. Jaja, vad gör det om hundra år, vi firar ju varje dag att vi har varandra :-)

Idag är det promenad i vanlig ordning, sen är jag och Kerstin bjudna på kaffe i eftermiddag hos Åkes moster. Jag har även lovat att ringa upp en vän ikväll så det är väl bäst att jag kommer ihåg att göra det innan middagen annars lär jag ju glömma bort det och Åkes nya glasögon är nog färdiga idag, halleluja, då blir Nicco glad. Ni får ha en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen svärfar reklamen besiktningen Åke lasarettet hissen bröllopsdag fira föräldramöte vän middag Nicco halleluja

På härsen och tvärsen

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 01 september 2010 klockan 07:07,

På kanal1, på morgonen, så visar dom nyheter från hela Sverige, typ Värmlandsnytt eller Västerbottensnytt, ja, från olika landskap är det. Och nu imorse var det Tvärsnytt. Ehhh, vart ligger tvärs någonstans och finns det något som heter härs? Ni vet, härs och tvärs eller kors och tvärs. Det är precis som järnvägsspåret i Holmsund där det sitter en skylt innan du passerar över, där det står: Cyklister, tvärsa spåret. Undrar vem som kom på det ordet?

Vi invigde våra bestick som jag fick av Therese i julklapp, när vi var uppe i Piteå. Dom där som ser ut som verktyg i ena änden. Vi började med middagen:

Niccolina hade currysås till sin mat, och jag tyckte nog att det såg lite uppkäftigt ut med en skruvnyckel som stack upp ur såsen:

Sedan avslutade vi med en Irish Coffee. Jag var ändå tvungen att påpeka för dom som kom förbi och stod och pratade, att vi inte var i akut behov av bestick, utan att det faktiskt var, riktiga bestick vi använde:

Jag fick ett mail på morgonen som lyder:

Få Sveriges sista 5-kronorssedel för endast 5 kr.
De mest eftertraktade och värdefulla sedlarna är de som är helt oanvända, det vill säga lika hela och fina som när de kom från banken. Den sedeln du kan få köpa nu för endast 5 kr är av mycket god kvalite. Med din 3:e leverans du även ett fint album (värde 140 kr) att sätta in bladen i, helt utan extra kostnad för dig!

Klicka här - Få Sveriges sista 5-kronorssedel för endast 5 kr

Vaddå Sveriges sista??? Vi har då fem kronors sedlar här hemma som är sparade så det måste ju vara en ren lögn, att det skulle vara Sveriges sista. Jag tycker inte om när man säger så där. Det är likadant då man säger Världens snabbaste man/kvinna, världens vackraste man/kvinna, världens smartaste man/kvinna osv.

Hur kan någon veta att det skulle vara så? Förmodligen ingen, dom har knappast varit ute i mörkaste djungeln eller uppe på kallaste Nordpolen och letat efter dessa människor. Och till syvende och sist, när det gäller utseende, så ligger detta i betraktarens ögon, vad jag tycker ser bra ut, behöver inte någon annan tycka etc.

Hoppas nu solen lyser lite längre än vad den gjorde igår, nu har vi väl fått regn så det räcker. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: kors och tvärs härs och tvärs nyheterna tvärsa spåret Holmsund Piteå Theresé bestick verktyg middag currysås Irish Coffee Sveriges världens Nordpolen djungel

Katter, kaniner och musik

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 08 augusti 2010 klockan 09:56,

Japp, nu är vi vakna, ny kammade och kaffedruckna, efter gårdagens middagsbjudning med musik spelande på kvälls sidan.

Det var prat om allt mellan himmel och jord, och en del av samtalen var rörande djur. Inte så konstigt kanske, när man har två katter som tassar runt benen då man sitter härinne. Igår var det mest Eloise som visade sig på styva linan då hon gjorde sitt lilla specialnummer, hon brukar nämligen rulla över min fot, lite svårt att beskriva faktiskt, det måste nästan ses. Vi ska någon gång försöka filma hur hon bär sig åt, det ser då för roligt ut i alla fall, och varje gång hon kommer från fel håll så rullningen blir halvdan, så tar hon tag i min fot och sparkar med bakbenen, precis som om jag förstört hennes lilla nöje.

Vi hade ju en kanin som fick leva fritt här i lägenheten, han bet inte på sladdar annat än om du drog en sladd framför nosen på honom. Dessutom gick han ju på kattlådan så han var väldigt lätthanterlig. Efter hans bortgång så ville Theresé ha en ny kanin, denna kanin döptes till Tiger, han gick inte att ha lös inne annat än att någon var hemma och höll ett öga på honom.

Åke hade byggt en jättestor bur som vi hade i tv rummet för att han skulle få lite sällskap, då tv rummet är den plats där vi tillbringar mest tid.

Vi hade väl suttit uppe en lördagskväll och diggat musik och jag ville fortsätta med det då alla andra gick i säng, så jag bad att få låna Theresé hörlurar, som hon var jätterädd om och det var med viss tveksamhet jag fick ta dom. Tiger fick vara utsläppt och jag satt i soffan och diggade, han kommer springandes emot mig och tjopp…så gjorde han ett jätte skutt upp i soffan och då han passerar mig så klipper han sladden till hörlurarna…i luften. Tror ni Theresé var glad på mig sen? Fast jag hade ju inte precis gett honom sladden, den klarade han av att ta alldeles själv, den lilla söta kaninen.

Igår spelade vi musik, men inte med hörlurarna på, Jan ville nog att vi skulle dra på lite och helst med mycket bas i bakgrunden, men Ingegerd höll inte med om det. Men visst är det så att med vissa låtar så önskar man att man inte hade några grannar på några kilometers avstånd, så man riktigt fick höra dunket från alla instrument.

Precis som när Tigern (Mats Boström är hans riktiga namn och han är en gammal klass kompis till mig) fyllde trettio år och vi var bjudna till honom på en liten fest. Dom bodde då ute i hallbäck, där deras hus var det enda på två kilometer. Dom hade hyrt in en karaoke maskin och på kvälls kvisten så sattes den där igång. Han fick sedermera klagomål från sina grannar, dom hade inte kunnat sova i allt oväsen, kan ni tänka.

Det blev också lite klipp och klis…nä, inget klistrande, bara klippande och tejpande, då jag letat fram en Lp skiva med E.L.O och den där låten där dom snackar baklänges så skivan ska snurras åt andra hållet för att man ska höra vad dom säger. Nu har inte vår skivspelare ett friläge så ett papper skulle läggas under skivan för att inte suga fast i gummit men jag fick det inte till att funka ändå, men något hördes det att dom sa. Jag vet också att så är fallet då jag gjort detta många gånger, på den tiden jag bodde hemma och vi hade minsann ett friläge på våran skivspelare, men jag kommer inte ihåg vad det är dom säger.

Nu är det snart frukost som står på dagens göromål, kanske en kopp varm choklad skulle sitta fint, vi får se vad kylskåpet har att erbjuda. Ha en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: katter kaniner musik Jan Ingegerd middag kaffe skivspelare E.L.O baklänges klipp klister Hallbäck Tiger Tigern Mats Boström

Lugnt och skönt i Maltträsk

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 12 juli 2010 klockan 07:17,

Resan till och från Maltträsk gick helt smärtfritt, kan man tänka. Inte ens en enda sak föll i golvet, ingen punktering, inte strömlöst, inget motorhaveri, nä, inte ens att vi hade glömt något hemma, hm, konstigt, ja, till och med så man nästan saknade något…fast bara nästan :-)

Theresé, Anders, Nicco och Pyret var redan där då vi kom, men dom hade nästan nyss landat, dom med. Vi satte upp markisen så om det skulle komma några droppar så kunde man ändå sitta ute. Efter det var det dags för lunch, vi satt givetvis ute och åt.

Sen gick Anders x 2 och Åke över till Brällas bror Peter, och lånade en flotte som dom kom åkandes med:

Ser onekligen ganska skönt ut.

Theresé och Pyret satt under markisen och tog igen sig.

På kvällen bjöd Lena och Brälla på middag, grillat älgkött, hemmagjord potatissallad och goda såser till det. Inte så tokigt, på min ära.

Åke berättade en liten historia så här i valtider, och den kommer här. En pappa och hans son hade varit på ett politiskt möte och på hemvägen undrade sonen lite över orden som hade använts på mötet. –Pappa, kamrat, vad är det för något? –Jaa, kamrat…det är du och jag, vi är kamrater. Dom gick en liten bit och sedan sa pojken –Men pappa, framtiden, vad är framtiden? –Hm, framtiden ser du, det är vad som kommer att bli, ja, det är lillebror därhemma, han är framtiden. Dom fortsatte framåt och sen kom nästa fråga –Men pappa, folket, vilka eller vad är det? –Jo folket förstår du, det är människor runt omkring, det är till exempel mamma, hon tillhör folket. Och med den förklaringen var pojken nöjd.

På natten väcktes pappan av sonen som stod och slet honom i armen samtidigt som han ropade: KAMRAT! Väck folket, det luktar skit om framtiden.

Jojo, så kan det gå!

Här får ni en bild som jag tycker ser härlig ut, husknuten och trädet vid sidan om som ser ut som sockerdricks trädet utanför pippi Långstrumps hus. Det är Maltträsk det, samt den lilla renoverade ladan där vi brukar sitta och ta morgonkoppen. Ok, en liten rosa bil kom också med, den har ni sett några gånger nu.

Ni får ha en bra dag, och ska vi hoppas på att det klarnar upp därute eller ska man vara glad över att man slipper sitta ute, hm…svår fråga. Nä, det gör inget om det klarnar upp, sommaren är inte så förbaskat lång och vi behöver lite ljus för att klara det som komma skall, eller hur?

Kommentarer: 0 Etiketter: motorhaveri strömlöst Theresé Anders Nicco Pyret Åke Brälla Ander x 2 Lena älgkött middag potatissallad såser Maltträsk flotte markisen politiskt möte sonen pappa folket framtiden kamrat

Ett föremål

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 19 juni 2010 klockan 09:30,

Kan ett föremål bli något annat än en förrätt, jag bara undrar :-)

Före (innan) - mål (lunch/middag)

Kommentarer: 0 Kategorier: Marias ordbok Etiketter: föremål middag lunch

Ford/Cadillac kväll

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 23 maj 2010 klockan 08:38,

Vi gjorde bort våra ärenden igår, Jula, Stilservice och sist var vi förbi Brälla och lämnade skärmen. Vi har ju sån tur att han ska fixa den med spackling och lackering. Ännu mer tur hade vi då Lena sa, precis innan vi skulle åka hemåt, att dom hade en älgfilé som dom tänkt grilla och undrade om vi kunde tänka oss att komma dit och äta middag med dom. Ett erbjudande man inte kan tacka nej till.

En Öhman, hade varit förbi hos dom och tyckte att det var höjden av elände, att Brälla inte bara ska fixa framskärmen, utan att dom även skulle bjuda oss på sån fin middag. Det är polare det! Ja, vi lär väl få hitta på ett sätt att betala igen allting på, det löser sig säkert.

Nicco hade kul på stan, dom dansade lite överallt och avslutade dagen på sagateatern. Efter den suveränt goda middagen, fick vi oss en åkttur runt stan i en av familjen Brändströms bilar, detta var nu en rosa/vit, Ford Crom Victoria, vet inte om jag stavade rätt, då vissa skriver Crown istället för crom.

Ricky hade också anslutit sig till oss så han hakade på. Efter några varv så åkte vi hem till dom igen, satt och surrade en stund och sedan skjutsade Ricky ner oss i hans Cadillac:

Wolfman Jack hade ett uppträdande på renmarkstorget och det var dom vi stod och skulle lyssna på. Dom var, precis som vanligt, helt otroligt bra och underhållande. Det hjälps inte, två slag på gitarrsträngarna och ingen i publiken kan stå still. Ricky tyckte inte att det någonsin var så mycket människor på stan på den tiden dom hängde där. Nä, sa jag, och förmodligen aldrig så många 50 plussare. Det är ganska kul faktiskt.

Vi mötte upp Nicco och hon tog sin cykel och åkte hem, själv tog vi taxi då min fot tyckte att den hade gjort sitt för den dagen. Det blev mycket trevlig dag med en ännu bättre avslutning på den hela.

Önskar er alla en bra söndag!

ps, Fager efterlyser någon som är villig att putsa hans kofångare på sin Nash, någon...anybody som är sugen??? ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: Jula Stilsevice framskäm Brälla Lena familjen Brändström Älgfilé Öhman middag Ricky Ford Cadillac Nash Wolfman Jack Nicco Fager

Uppstekt palten, eller vad det nu var???

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 27 april 2010 klockan 07:15,

Ingen här som vet av delar till en Chevrolet Camaro, årsmodell -70? Delar som i, till exempel styrsnäcka, framskärmar, servo, framlykta etc. Om ni vet av någon som har delar eller kanske att ni har något liggande själv som ni inte kommer att behöva, så får ni jättegärna höra av er till oss, min mailadress är: m_hallsten@hotmail.com

Jag har varit i kontakt med Trafik Försäkringsföreningen, och i dom fall då någon bil inte har varit försäkrad så går dom in och hjälper till, det känns tacksamt. Så nu har vi bara att vänta på utredning och sånt så får vi se vart det barkar iväg. Nog om detta nu.

Jag hade gjort i ordning uppstekt palt till Nicco igår, till middag, hon är inte så förtjust i kassler som jag och Åke intog. Först sätter sig Åke vid matbordet, sneglar ner i Niccos tallrik och frågar vad det där är för något. Hm, säger jag, det låter ju inte bra ut om inte du kan se vad det är för mat. Nicco släntrar sedan in i köket och stirrar ner i tallriken, bläää säger hon, den där maten fick vi till lunch. Ha, säger jag, vad fick ni för lunch? Vet inte, svarar hon. Hahahaha, sen undrade hon också vad det var som låg på tallriken.

Det var inget konstigt egentligen, palten var köpt på affären och tillverkad i Strycksele. Men den är ju lite mörkare än den palten vi ”normalt” brukar ta så av den anledningen kände dom inte igen den.

Idag, alternativt imorgon, så kommer dom hit och ska byta ut våra fläktar i köket, nu blir det en med lite modernare snitt och som gör mindre väsen av sig, enda nackdelen är att den är lite böjd, så nu får man hitta andra ställen att ställa ner kryddor och sånt som man använde sig av dagligen. Men allt är ju en vanesak, det blir säkert bra när den sitter på plats.

*Correction: Dom kommr inte idag, det är imorgon, det blir så där då man läser fel eller får fel saker för sig, men då har jag en extra dag på mig att rengöra kryddhyllan, intet ont som inte har något gott med sig :-)

Vill dessutom tacka Britt, en granne i huset, som jag fick ta glaskepsen av som ska sitta på fläkten, mina föräldrar har nämligen en likadan men glaset hade gått sönder och här fanns inte heller den kvar, men Britt, minsann, henne är det ordning på, hon hade kvar den och den var hel.

Jag hörde att min lillebrors fru, Svetlana Hällsten, ska bli intervjuad i radion idag, hon ska nämligen åka upp till Skellefteå (från Stockholm) och där sy eller ja, jag vet inte riktigt vad det är hon ska göra just i Skellefteå, men meningen är att hon ska göra en ny västerbottens dräkt, hon och några fler, sen får man rösta på den dräkt man tycker ser bäst ut och vinnaren ska sedan få ge den till Victoria, vid bröllopet, eller nåt sånt. Jag återkommer med info om detta då jag har fått veta mer.

Och med dom orden avslutar jag morgonens blogg och går istället över till att fundera vad jag ska ta mig till frukost. Ha en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Chevrolet Camaro styrsnäcka servo framskärmar lykta delar Nicco palt Åke kassler lunch middag Svetlana Hällsten västerbottens dräkt Skellefteå

Splittrad människa

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 10 februari 2010 klockan 22:35,

Känner mig lite splittrad

inför helgens middags gäster. Vi har bjudit hit Kerstin och Janne på middag och trav/gravöl, trav om vi vinner V75 och grav om vi stupar på något lopp, men vad ska jag hitta på för nåt att äta??? Näpp, jag får sova på saken, efterrätten är då redan fixad, det blir något supergott. Good night!

Kommentarer: 0 Etiketter: trav/gravöl Kerstin Janne middag supergott lopp V75 good night

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

klart.se