Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - mobilen | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett mobilen

Visa träffar från alla bloggar

Ljus, ljusare, ljushuvud :)

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 23 mars 2013 klockan 06:17,

God morgon! Kändes tungt att vakna till väckaren/mobilen. Jag jobbar helg och börjar därför klockan sju, piiip. Men det brukar ju vara så, att har man bara väl kommit sig till jobbet så går tiden i alla fall och tjopp så var den dagen gjord.

Det var ändå ett tag sedan jag steg upp just den här tiden och nu märkte man verkligen skillnaden på ljuset ute. Förra gången, för fyra veckor sedan, fick man famla sig fram i mörkret, och, för att inte ljuset från hallen skulle strömma in till sovrummet så stängde jag alltid den dörren då jag skulle ut och slå igång motorvärmaren… nu behövs inte det längre.

Apropå ljus (förutom att jag själv är just ett ljushuvud :)) så stod jag härute med Winstone, för 1½ vecka sedan, det var mörkt ute och jag gick en bit upp i snön, vid vår husknut och blir plötsligt varse ett ljus, in emot husväggen.

Hinner tänka att det skulle vara en lampa i källaren som lyste men kommer snabbt på att där sitter minsann inget fönster som skulle ge det ljuset ute vid knuten. Men gissa vad det var?

Vi har glömt att ta in en av dessa solcellslampor som är så populär, och nu lyser den, hur stackarn har den överlevt vintern, all snö och denna kyla som varit några dagar. Och hur hinner den få så pass med solljus på dagtid att den lyser upp på kvällen, hm… stora frågor som vi inte kommer att få svar på.

Annars blev det en trivsam fredag igår, Tina bjöd både på kaffe och omelett, jag fick en fin ljusslinga av henne (bild kommer sedan) som numer pryder hyllan i hallen. Intervjun av Folkbladet gick snabbt, vi hade betat av en del i telefonen, två fotografer var här samt en reporter. Det var ett gäng yngre förmågor och en av fotograferna skulle fota dom andra då dom gjorde intervjun.

Ska kolla hur det sedan ser ut då tidningen kommer och då kommer jag förmodligen att skriva här, om det är något jag tycker skulle ha tagits upp. Vi får se. Nu önskar jag er alla en fin lördag och fortsätter med mitt, ha de…

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lampa ljus hallen hyllan Tina reporter Folkbladet fotografer omelett sljuslinga jobbet mobilen källaren husväggen solcell Winstone

HALLLÅÅÅ!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 30 oktober 2012 klockan 06:21,

Det tar ett tag att lära sig sin nya mobil… jag hade slagit av volymen då vi satt på begravningsbyrån igår, och givetvis, precis som vanligt, så glömde jag bort att sätta på ljudet igen.

Då jag sedan stod och höll på med maten som bäst såg jag att det lyste på mobilen, frågade Åke som stod bredvid den om han kunde se om det var ett sms på inkommande. Nä, det ringer sa han och gav mig luren samtidigt som han sa att han svarat, jag såg bara att det stod meddelande så jag tvivlade på att det var någon där, men sa ändå HALLLÅÅÅÅ!!!

Och inte trodde jag att jag skulle få något svar, men det fick jag. En röst som sa att han sökte Maria Lundmark Hällsten och denna röst trodde jag tillhörde min lillebror, ja, det lät exakt som honom. Jaha, svarade jag, det är ju jag det. Mhum, sa rösten, så du är Maria Hällsten? Ja, sa jag och lät säkert lite små spydig, vi har ju träffats vid förut… angående er dotter Niccolina, fortsatte mannen, och då gick det upp ett ljus, ojdå, det var inte min lillebror, utan en läkare.

Hahaa… jag var tvungen att förklara för honom vem jag trodde att det var och att jag inte kunde begripa vad brorsan höll på med, han lät ju drogad då han inte verkade fatta vem han talade med, jojo, så kan det gå :)

Det väntade även några blommor då jag kom hem, och det var från ”Kul-Janne” och Ingegerd, jättefina, och jag som älskar dom där blå sakerna, jag vet inte vad dom heter, men har alltid tyckt att dom ser så fina ut… och så fick vi en sån, kunde ju inte bli bättre, tack för dom!

Nu är då datum bestämt för begravningen, det blir fredagen den 9/11, och vi ska vara i Maria kyrkan. Nekrologen eller minnesrunan har jag skrivit färdig och skickat in, och nu återstår det att se om jag får tillbaka den med bannor om att jag skrivit fel någonstans.

Mamma och Emma upptäckte då två fel, då jag först skrev att min pappa träffat sin andra, äkta hälft, och det kunde tolkas som om han hunnit med en fru innan mamma, och det stämmer ju inte riktigt, och jag tänkte nog att det skulle låta som om han var halv innan han träffade henne… nå, sen hade han inte hunnit ta lastbilskörkortet klart, men det var påbörjat, jaja, såna där små saker. Men nu ska det väl inte vara nåt annat… tror jag.

Och med det avslutar jag dagens bloggande då jag måste hinna äta frukost innan jobbet. Önskar er alla en fin tisdag.

Kommentarer: 0 Etiketter: mobilen begravningsbyrån Åke Nicco läkare Maria Lundmark Hällsten blommor "Kul-Janne" Ingegerd nekrolog minnesruna mamma pappa

SKIT SVARA INTE

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 15 mars 2012 klockan 07:31,

Då ska jag börja idag med att gratulera Nicco, som fyller 14 år, och ikväll ska vi äta tårta, som jag faktiskt smetade ihop igår, så den skulle få ligga och dra över natten, och grädde och topping lägger jag på ikväll, smart va?

Och till alla er som kanske inte har någon att fira idag men som ändå är sugen på tårta, så kan ni fira den Internationella dagen mot polisvåld, som infaller idag, jojomensan.

Det är alltså 14 år sedan, vi begav oss upp på förlossningen, så mycket kan jag tala om att det var snålblåst och snö, den kvällen. Vi körde ”vinkel Vallen” upp dit, en vit Valiant, med röda skinnsäten, och Nicco frågade senast igår, varför vi hade sålt den. Mja, det var ingen bra bil, såå… den fick vandra vidare till en annan, lycklig ägare.

Jag blev uppringd i förrgår av ett 031 nummer, jag svarade i vanlig ordning och som vanligt är det ingen där… typiskt telefonförsäljning där dom ringer upp tio stycken samtidigt och därför är det ingen där då man svarar.

Nå, nu lade jag in det numret i kontaktlistan, och skrev som namn: SKIT SVARA INTE. Jag kollade också upp vem det var som ringt och det var ett bolag som vill sälja pensionsförsäkrings tjänster. Senare på kvällen berättade Åke att han blivit uppringd… och det av samma typer, han höll inte på bli av med dom, han avslutade samtalet med att säga att han faktiskt var tvungen att arbeta för att föda sig och inte hade tid att prata med dom längre.

Igår satt jag hos morsan och drack kaffe då jag fick ett sms, haha, kunde inte annat än skratta då jag tittade på mobilen:

Det var telenor som meddelade att jag hade ett missat samtal från: SKIT SVARA INTE. Så kan det gå!

Idag jobbar jag, fast bara tre timmar, jag har bett om ledigt eftersom vi ska fira Nicco, så jag får en väldigt lättsam dag och det tackar vi för. Det ska komma hit nån snubbe vid elva tiden och besikta huset… det hade jag ingen aning om förrän han ringde igår, dom hade tydligen gjort det för två år sedan, innan dom påbörjade alla byggnationer här utanför, och nu vill dom kolla så det inte blivit sprickor i husgrunden. Mm, det ska dom få kolla upp, jag vet då av en i alla fall, som inte ser så bra ut.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco 14 år tårta fira telenor SKIT SVARA INTE Åke mobilen polisvåld Valiant Vinkel Vallen 031 nummer

Glad, mindre glad/Oglad

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 17 februari 2012 klockan 09:14,

Jojo, slog igång mobilen nu på morgonen och fick direkt ett sms om ett missat samtal… 00.20 i natt. Jag kollade eniro.se för att se vem det var, och det kan jag lova er, det var ingen jag kände i alla fall… med andra ord en felringning och vad glad jag blev att jag stänger av mina mobiler då vi går i säng :)

Ännu gladare blev jag igår då jag helt plötsligt både hörde och såg traktorn, så här såg vår in/utfart innan:

Och sedan kom alltså traktorn:

Efter den kom inspektionsnämnden:

Och så här såg det ut efteråt:

Mja, jag tror jag sparar in på glädjen, visst är det fint att dom kommer och tar undan snön, men jag förstår inte varför man då inte gör det ordentligt, då man liks håller på. Och jag som trodde att vi skulle få fri sikt då man kör ut bilen, men det har vi alltså fortfarande, inte.

Men jag blev glad i alla fall, då jag fick en avi med posten, ett paket från Kina, att hämta ut, det var ju min andra väska, köpt på tradera, kolla in:

Det var en sann Maria väska det :) Fast nu säger Nicco att hon vill ha en likadan, hm.

Jag roade ju mig med att ringa om villaförsäkringen igår, vi hade nämligen fått en offert från Länsförsäkringar på både bilar, bussar och villan, vi har sedan innan Folksam. Nä, det blir inget byte bestämde jag, då jag kollat upp och jämfört det vi har.

Det enda var att någon bil var billigare men sedan var en annan flera hundra dyrare, så då får det vara som det är. Ringde Folksam som också kollade upp alla bilar och dom var verkligen uppe i luften, jättestor skillnad i priserna, om man jämför med vad vi har idag. Det bolaget heter förövrigt Moderna och har samarbete med Nordea. Vi tjänar tusenlappar på att ha bilarna där, kontra Folksams erbjudanden.

Sedan ringde Länsförsäkringar upp och hon kunde inte fatta att villaförsäkringen hon erbjöd skulle vara dyrare, nu ska hon räkna på det och skicka en ny offert, ja, vi får se vart det landar. Vi tar ju den som är billigare eftersom villkoren är dom samma.

Vilken tur man har att det är någon annan som gräver i det där, det kostar ju inte oss något men vi får det billigare alternativet, tänk vad härligt det vore om det var samma sak med elbolag, telefoni etc. Dom kollar upp och bryter prenumerationer och man får det billigaste och bästa i slutändan.

Nä, nu ska jag ringa ett annat samtal, vilket, tänker jag inte avslöja, inte nu, men kan hända vid ett senare tillfälle. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: mobilen glad traktor skotta inspektionsnämnden Länsförsäkringar Folksam. Moderna Nordea elbolag telefoni

Spektakulära färger och snurrande...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 07 februari 2012 klockan 06:16,

Flöt på som vanligt igår, förutom att jag fick, inte bara en migränaura igår på jobbet, utan två. Jag satt och läste i en tidning då jag upptäckte att vissa bokstäver saknades eller var mycket svårlästa. Jag blundade och såg då dom sedvanliga kugghjulen i spektakulära färger som snurrar åt både det ena och andra hållet.

Då blir det till slut en omöjlighet att läsa och koncentrera sig. Lika plötsligt som dessa uppstår så försvinner dom, den här gången höll den väl i sig i någon kvart, jätteskönt då det släpper men den kom tillbaka efter bara fem minuter och stannade lika länge igen… irriterande. Dessutom har dom där sakerna en tendens att göra en väldigt trött, efteråt, och det blev jag också.

Det var även bastukväll igår, Laila utgick den här gången, hon föredrog att resa till Thailand, dit hon har blivit bjuden… konstigt att hon valde att åka, framför bastun, hm… eller hur det nu var :)

Sen ringde mamma för att tala om att jag var ledig idag, men det är jag ju inte, utan hon hade skrivit fel i almanackan. Jag har ett invecklat schema om man tittar på det första gången, jag sa själv att det där kommer jag aldrig att lära mig, men så här en 15 månader efter nystarten, så håller jag på kunna det. Men det är klart, för en oinvigd är det inte så lätt, att tvärlära sig.

Jag fick börja min morgon med att hasa ner på golvet och trevande försöka mig på att hitta mobilen, en minut hade jag på mig och jag hann. Jag vaknade nämligen en minut innan den skulle starta alarmet men tappade greppet om den då jag skulle stänga av den, och givetvis föll den ner på golvet, därav den lilla leken: Vart är mobilen… och varför!

Nå, nu är jag vaken och strax på väg till jobbet, önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: migränaura kugghjul bastukväll laila Thailand mamma oinvigd leken mobilen

Jag upptäckte en sak som ...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 07 oktober 2010 klockan 07:43,

Morskade upp mig igår och tvättade fönstret i Niccos rum. Vi har som sagt var treglas fönster i dom här lägenheterna och alla sidor går att öppna, så på varje fönster har man med andra ord sex rutor att torka, fy för den lede. Dessutom skulle jag sätta dit gummilister mellan hennes rutor, hon hade nämligen bara tretton grader i sitt rum i vintras och det säger dom beror på att man har dåliga lister, så nu återstår det att se om det är på det viset. Man kan ju alltid hoppas men jag betvivlar att det är det enda som är problemet.

Nu hade vi ju visserligen extremt kalla dagar, till och från, och jag vet inte om det är det jag hoppas på, nu i vinter, då föredrar jag nog lite varmare väder. Jag upptäckte en sak som jag aldrig sett förut, trots att jag öppnat dessa fönster ett antal gånger under alla år vi bott här. I sovrummen har vi inga ”vanliga vred på fönstren, utan bara fyra små hakar, är ni fler som har så eller har vi nåt special? Någonting verkar vara bytt för det finns dessutom hål någon centimeter ifrån det som skruvarna ska in i, som bara är där. Inte för att det gör något, men jag blev bara så fundersam, och jag fattar inte att jag inte tänkt på det förut.

Ikväll ska det packas och göras i ordning för resan söderut imorgon bitti, våra förhoppningar och intentioner är att vi tar oss härifrån vid åtta tiden och förhoppningsvis är vi då framme i Järlåsa vid middagstid, om Gud vill och grejerna håller :-) Niccolina muttrade och tyckte att åtta är alldeles för tidigt, men jag sa åt henne att det enda hon behöver göra då, är att masa sig ner till bussen, sen kan hon lägga sig i sängen där och fortsätta sova några timmar…fördelen med att ha buss.

Man kan ju inte annat än påstå att det är lite för långt dit ner, Theresé! Jag tror ni får flytta några mil norrut, typ till Sundsvall, eller varför inte Övik, det hade varit hur bra som helst. Till Övik tar man sig ju på en timme. Jaja, jag vet förmodligen svaret på den önskan och det kommer inte att hända under vår livstid, hm. Men att önska kostar ingenting och det får man göra hur mycket som helst.

Nä, nu önskar jag er en bra dag, imorgon blir det förmodligen inget bloggande…fast man vet aldrig. Kanske något från mobilen, om det skulle råka på hända något konstigt på vägen ner, det är ju verkligen nåt man inte kan sia om. Men nu har vi alla fall med oss reservdäcket, och bussen är nyligen genomgången så vi bör ju klara oss *håller en tumme*

Kommentarer: 0 Etiketter: fönster Niccos rum rutor vred Theresé Järlåsa bussen Övik Sundsvall genomgången bloggande mobilen

Zapparens häxmästare

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 13 september 2010 klockan 07:28,

Nu har vi ju fått en till kanal, på tv. Tian, en sportkanal, och för vår del lät det väl inte så där jätte intressant så jag har inte brytt mig om att installera den. Men nu råkade jag nämna det för Åke och jag läste dessutom att det skulle visas från formel 1 så han undrade hur man gjorde för att få in den på fjärrkontrollen.

Jag satt där och zappade runt i menyn, hittade rätt justeringar och letade upp tian, men sen…

Det finns nämligen inget val att spara kanalen, det gick åt några hjärnceller innan jag fick kanalen att fastna, men då…

Helt plötsligt var tian på ettans plats och ettan var borta. Fipplade på, hittade igen ettan och nu hamnade tian på sexans plats. Så där höll både jag och Åke på i flera timmar. Nu har vi alla kanaler där dom ska vara men, nu kan man inte längre trycka på uppåt knappen för att byta kanal, gör man det så hamnar man oundvikligen på kanal sex, så det blir att byta kanal manuellt. Men se tokig, men absolut inget ovanligt!

Jag åkte upp till morsan igår, farsan var i älgskogen, dom har skjutit ytterligare tre tjurar i lördags och igår eftermiddag var det dags att ta hand om en del av allt kött som hänger där. Eftersom vi snart ska åka ner till Järlåsa, på dopet, så blev det en del prat om just dop, jag sa att jag aldrig sett ett kort från mitt dop så hon hade plockat fram fotoalbumen, och där fanns en bild på en ”trött” mamma som håller i mig, jag har nu ingen dopklänning på mig, och det var egentligen den vi var ute efter, men antingen hade hon inte hunnit sätta på mig den då kortet togs eller så hade hon befriat mig från den långa saken:

Nu blir det ingen bra skärpa på kort som man tar med mobilen, från ett vanligt kort, men man kan ju ana hur det skulle se ut. Kolla in vilken "hög" frilla mamma har :-)

Kunde inte låta bli att ta ett där jag står ute på gården i Jockmock också, det är min mammas barndomshem.

Inte Jockmock som ni nu tänker på utan det finns ett Jockmock i Malå, på andra sidan av Lainjaure sjön, mitt ute i värsta skogen. Där är hon född och bodde tills hon fyllde 15 år, då flyttade dom till Lainjaure udden, där vi nu har våra stugor.

Nog om detta, nu ska jag få upp Nicco ur sängen, hon har sovmorgon men ville duscha så då är det bara dags att kliva upp nu, om hon ska hinna. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: tian kanal ett sexan zappade Åke formel 1 sport morsan farsan älgskogen kött dopet kort mobilen

Uppdaterad buss inredning

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 14 juni 2010 klockan 09:54,

Nu har jag gjort lådorna, dörrarna samt diskholocket:

Och nu vet jag inte om jag ska fortsätta med toadörren, den skulle också kunna få den lätt orangafärgen, men jag har inte bestämt mig än.

Jag vill också passa på och tacka för dom grattis sms jag fick i helgen. Från Theresé, Emma o Johan, Ingegerd o Jan samt morsan. Jag hade tyvärr ingen täckning på den mobilen så jag fick meddelandena igår, då vi hade åkt fem mil. Men det spelar ju ingen roll.

Min födelsedag firades med go´fika och på kvällen fick vi oss en Irish Coffe, inte så tokigt minsann.

Over an out!

Kommentarer: 0 Etiketter: dörrarna diskholocket toadörren grattis sms täckning mobilen

Nöden är uppfinningarnas moder

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 29 maj 2010 klockan 11:05,

Jag körde förbi hos min föredetta boss, Annika. Hon är alltid i farten med nya projekt och har många järn i elden...samtidigt.

Nu har hon fixat en ny uteplats med nedsänkt badtunna,utedusch, altan ja, you name it, she got it.

Jag blev placerad i en stol och skulle kolla in då hon målade sin tegelugn som hon har på altanen.

Hon hade hittat en gammal färg som hon använt tidigare (en speciell, dyr färg som dom använder att måla kyrkor och sådant med), och som nu, tyvärr, hade frusit så den innehöll en hel del klumpar.

När hon ledsnat på att röra om i byttan så körde hon ner bägge händerna istället, greppade en stor klump och smetade in tegelstenarna. Det såg ut att vara aningens lättare än med pensel, men...sa jag, vad gör du om mobilen nu ringer? Mm, sa hon, det får vi se då. Sedan fick hon ett hårstrå i munnen och hade smärre problem med att försöka få bort det utan att använda fingrarna. När jag så skulle åka därifrån så undrade jag om jag skulle stänga dörren. För att ta sig runt på framsidan, så måste man antingen gå igenom en liten verkstadsdel, eller gå igenom huset, om man nu inte hoppar över staketet.

Ja sa hon, stäng dörren. Men hur ska du då göra när du är klar, undrade jag. Ja, sa hon, det löser sig.

Nu vet jag ju inte hur det gick, men är det en sak jag är absolut tvärsäker på, så är det att hon aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, blir rådlös. En sann, uppfinningarnas moder, med andra ord.

Kommentarer: 0 Etiketter: boss Annika altan dusch tegelstenar pensel dörren mobilen verkstadsdel staketet

Ett tickande monster

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 29 april 2010 klockan 09:53,

Nicco har fruktansvärda problem med att ta sig upp på morgonen. Igår hade hon ställt mobilen på 6.30, 7.25 var hon uppe, efter åtskilliga bankningar på dörren (av mig) och tjohejanden.

Igår plockade jag fram Åke och min, första väckarklocka, ett arv från hans mamma, gissar jag. Detta monster:

Nicco vägrade att ha den i sitt rum och nu förstår jag varför: TICKTACKTICKTACK!!! Med det ljudet behöver man ju inte ens ställa klockan, man somnar förmodligen aldrig. Nu ska jag gräva ner den i någon låda så jag slipper höra tickandet.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco mobilen klocka Åke och min arv monster tickandet TICKTACK

Något positivt...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 04 april 2010 klockan 16:16,

Här kommer en mycket positiv nyhet.

Satt ute med några grannar alldeles nyss och det blev ett jädrans liv uppe i luften. Årets första tranor passerade över våra huvuden. Ett säkert vårtecken skulle jag vilja påstå. Jag provade att knäppa ett kort med mobilen men tyvärr så var det alldeles för ljust ute, ni får tro mig på mina ord.

Kommentarer: 0 Etiketter: positiv nyhet tranor mobilen grannar

Lingondricka...nopp, det var...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 mars 2010 klockan 07:17,

Så är vi tillbaka i den ”vanliga” lunken igen. Innan Theresé åkte hem så var vi först hem till Brälla och Lena och blev bjuden på kaffe, sedan åkte vi ut till Strömpilen där Theresé skulle kolla på kläder och vi skulle se vad dom tar för en dator genomgång samt en laddare till Niccolinas kamera. Sedan fick hon en förskottspresent av Theresé, ett extra minne till hennes mobil.

Niccolina lyckades sätta igång ett larm inne på El-giganten, hon skulle lyfta upp en mobiltelefon och då råkade en sladd ploppa lös och det började tuta samt blinka en röd siren. Ja jag säger då det. Men det orsakade då ingen kalabalik, det kom en kille och återställde larmet, jag sa att det inte var meningen och han nickade lite trött och sa att det oftast inte var det. Det har säkert inträffat otaliga gånger och dom är less på ljudet, kanske dags att ordna dit ett nytt system?

Kerstin och Janne är nere i Gävle och dom hade provat ringa igår men jag hade inte mobilen med mig, jag skickade ett sms senare på kvällen och undrade om det hade varit nåt viktigt. Janne ringde upp och sa att dom hade varit på Ikea och troligtvis sett glasen jag hade bloggat om, och nu undrade dom om jag ville ha ett sexpack till… hela glas. Dom ska åka dit idag igen och investera i det så då får jag fylla ut tomrummet i köksskåpet, trots allt. Very nice!

Theresé påminde mig igår om min farbror och vad han hade gjort…av misstag. Dom bodde uppe i Gällivare för flera år sedan, han jobbade som helikoptermekaniker på Norrlandsflyg. Hans fru brukade göra lingondricka som hon sedan frös ner, i bland annat, ur diskade siraps flaskor. Han brukade väl ta med en sån flaska någon gång då och då, på jobbet. Och just den här gången var det precis vad han hade planerat att göra.

Han grävde fram en flaska och åkte iväg till jobbet. Lagom till lunchdags hade drickan tinat upp och han hällde upp ett glas, men han tyckte att färgen var annorlunda, han sniffade i glaset men tycktes inte känna någon speciell doft så han drack, rynkade på näsan men kunde ändå inte förstå vad det var som inte stämde. Lite järnsmak var det på drickan (jag förmodar att det var MYCKET järnsmak, men han kanske var lite förkyld) men tron kan ju försätta berg och han drack upp det han hade med sig.

På kvällen frågade han frun om drickan och sa att han tyckte det smakade lite annorlunda…vet ni vad det var han hade druckit, och håll i er nu, renblod. Hon är ju renägare och brukar väl ta rätt på blodet för tillverkning av blodpalt etc., och det var precis det hon hade frusit ner i en sirapsflaska. Hurvas!!!

Ni får ha en bra måndag, själv ska jag se om Annika är hemma så jag får fara och hämta uppsägningspapperet samt en deklaration på vad jag har gjort fram till nu.

Kommentarer: 0 Etiketter: ´Theresé Niccolina Strömpilsplatsen Brälla Lena kaffe mobilen El-giganten larmet Kerstin Janne Ikea glas farbror Gällivare Norrlandsflyg fru lingondricka sirapsflaskor renblod hurvas

Tankspridd

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 23 februari 2010 klockan 16:15,

Niccolina ringde hem igår, vid halv fyra tiden, jag svarade men förstod ganska omgående att hon ringt hem, oavsiktligt, då jag hörde att hon travade på i snön och pratade med någon vid hennes sida.

Jag ropade, tjoade och lade ner luren brevid mig och busvisslade, men inte ett ljud hörde hon, så jag lade på luren.

Hon klev in genom dörren två minuter efteråt. Du ringde hem sa jag. Nähä, sa hon, det har jag inte alls det. Det tog ett tag innan hon fattade att hon kommit åt knapparna på något sätt. JAMEN du svarade väl inte, sa hon.

Ehh, nähä, så du tycker att jag skulle veta att du inte visste själv att du ringt hit, i så fall måste jag ju skriva in det i min telefonbok, så när du kommer åt den knappen så står det: Niccolina ringer, men hon vet inte om det. Sedan måste jag lägga in dig under enbart Niccolina och du får då bara ringa det när du VET att du ringer. Puh....

Kommentarer: 0 Etiketter: ringer mobilen hem Niccolina busvisslade luren knapparna JAMEN svarade

Avsnoppad i luren

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 14 februari 2010 klockan 11:28,

I amerikanska actionfilmer säger man aldrig Hej då i telefonen.

Ganska oförskämt enligt mig, men man kan också var oförskämd på andra sätt. Nu var det inte riktigt min mening men vi har köpt två bärbara telefoner och jag visste inte att man svarade genast då man lyfter luren. Theresé ringde hit en dag, jag lyfte luren, tittade på numret, sa att det är Theresé, sen knäppte jag av samtalet då jag trodde att jag svarade.

Det går en minut sen ringer hon upp igen och frågar vad jag sysslar med, ja sa jag, du lade ju på, nejnej, sa hon, jag hörde dig ju och du lade på luren i örat på mig. Hahaha...som sagt, jag visste inte det men hon kände sig något avsnoppad.

En dag i veckan blev jag så fruktansvärt trött att jag gick och lade mig på sängen. Jag tog med mig mobilen och ställde timern på 30 minuter, sen somnade jag.

Efter en stund sätter den igång att låta, jag tar upp mobilen, fäller upp locket, vevar runt med fingret för att lista ut vilken knapp jag ska trycka på för att stänga av den, ser ordet parkera och trycker på den. Sedan funderar jag tvärt, vaddå parkera, när man har på timern så parkerar man inte, det gör man ju då man lägger på luren. Det var alltså någon som hade ringt men jag trodde ju att det var timern så jag avslutade samtalet.

Kollade vem det var och nu råkade det vara en försäljare så jag tänkte att det just chilligt åt dom, nio av tio gånger då dom ringer så svarar dom ju inte, så jag hoppas verkligen att det satt någon i andra änden av luren som hörde vad jag gjorde och sedan fick känna sig bortkopplad.

Kommentarer: 0 Etiketter: mobilen actionfilmer Hej då Theresé avsnoppad luren bärbara telefoner timern försäljare

tjurskallig

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 06 januari 2010 klockan 10:49,

Gick och tränade igår, man får inte lämna det för länge och nu är den goda tiden förbi och vardagen är åter här. På söndag ska jag hämta Kerstin och Janne på flyget, dom är ju i Mexiko och roar sig. Undrar om dom är lyckligt ovetandes om all snö som kommit här eller om dom redan hunnit få information om det och bestämmer sig för att stanna kvar i typ…3 månader till. Det lär jag ju i såna fall märka då jag åker ut till flyget :-)

Satt precis och åt frukost och vi pratade om alla gallerior som finns nere på stan. Ja, jag vet, man ska inte säga stan utan det heter egentligen centrum, men för mig kommer det alltid att vara stan. Precis som Epa, Tempo, Domus, postgången etc. jag vet inte namnen på alla gallerior som finns därnere och för att jag ska veta vart jag är eller vart någon annan ska, så kommer jag att fortsätta säga dessa namn.

Till mitt försvar ska jag säga att jag är på stan så sällan, kanske en till två gånger i halvåret och då är jag där för att jag har ett ärende dit. Av den anledningen ids jag inte memorera vad alla nya ställen heter. Ok, nya var väl kanske att ta i, jag förstår väl att många av dom, funnits där i evigheter, men för en som är där så få gånger så känns allt nytt.

Jag föredrar stormarknaderna istället, där finns i princip allt, som då jag är ute efter och det blir lite mer spridning på alla människor.

Idag ska jag nog ut på en promenad i kylan, men det går ju bra då man är medveten om den. Inte som ifjol, då det var -20gr och jag hade varit ut och handlat, sen hade jag tvättstugan och det var ett springande fram och tillbaka, jag skulle sedan ut och gå och tyckte det var så j-kla varmt (förmodligen för allt jag sjåade med och jag hade ytterkläderna på mig).

Jag knatade iväg och kom inte längre än till Preem, 300 meter nedanför vår gård, då jag kände att jag nog skulle ha satt på mig någonting under jeansen. Men som ni vet så är det alltid jättejobbigt att sno om tillbaka, så jag tänkte att då får jag väl gå fortare då, så jag håller mig värmen.

När jag kom upp på bron, borta vid umestan så blåste det vindar och mina ben höll på pinas ihjäl och jag tänkte att det var då tur att jag tog med mobilen om jag skulle måsta ringa till Åke och han fick komma och hämta upp mig med bilen, men fortsätta, skulle jag. *tjurskalle*

Genom umestan i blåsten och jag fick nog uppleva vad alla som fryser ihjäl, upplever innan dom vandrar vidare. Jag väntade bara på den sköna värmen som alla säger, kommer, då döden närmar sig, men värmen infann sig aldrig. Jag fick minsann plågas hela vägen runt, 45 minuters promenaden var ingen hit och skulle jag ännu en gång komma på mig själv med att ha för lite kläder på mig så kommer jag att gå tillbaka och klä på mig mer innan jag fortsätter.

Ni får ha en bra trettondag och ladda upp för dom kommande två arbetsdagarna innan helgen är här igen.

Kommentarer: 0 Etiketter: Mexiko Kerstin Janne flyget snön umestan gallerior Epa Tempo Domus postgången stan centrum Åke mobilen *tjurskalle*

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv