Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - morfar | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett morfar

Visa träffar från alla bloggar

Terapi... för några i alla fall

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 20 januari 2013 klockan 09:02,

Mamma har tagit stickning som terapi (efter det som hände pappa), hon har stickat halsdukar så det bara sprutat om det, du måste ju ha gjort minst tre stycken sa Nicco en av kvällarna hon var här. TRE… nämen kanske 15 stycken och nu har hon gjort sockor, vantar, en tröja och på köpet, lurat Nicco att påbörja en halsduk, så jag var tvungen att köpa stickor och garn.

Nu stannade det inte vid det heller, och nu höll jag på skriva, att jag som gammal inbiten stickare, men det hade varit en stor lögn, eftersom jag bara stuckit en sak i mitt liv och det var ett par vantar, så kände jag helt plötsligt lusten att prova på, jag med.

Jag lade upp 30 maskor, stickade fem centimeter, sedan rev jag upp alltihop och stoppade in i skåpet, nej, nej och åter nej, sticka är inte för mig. Det överlåter jag med tacksamhet till andra.

Min morfar var en stickare han, han stickade sockor och tovade dom så dom skulle hålla värmen, han virkade fisknät och gjorde mjärdar, och han skulle också visa mig hur man virkar. Det gick jättebra, tyckte jag, jag gjorde ett långt band på säkert tre meter (det var bara upplägget) sedan visade jag upp mitt alster, och han rev upp alltihop och sa att det där kunde man inte använda till någonting. Hm... vad visste då han, jag hade ju tänkt använda det till tvistband och där sprack ju den planen.

Nåja, som sagt, jag klarar mig utan den talangen, och ingen har efterfrågat eller haft en önskan om att få något som jag skulle ha stickat eller virkat, så jag har inte ens behövt lära mig :)

Jag jobbar bara halvdag idag så det känns ok, tror jag hade gjort slut på mig själv om jag skulle ha tagit mina tio timmar. Sen jobbar jag också imorgon och på tisdag, så det räcker till i alla fall. Jag känner mig inte så mycket bättre än för en vecka sedan, nu har jag fått sår i gommen också, men men, det är ju som dom säger, det finns alltid någon som har det värre, och så är det ju definitivt, och jag vill absolut inte vara den som har det värst i världen.

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten mamma sticka Nicco virka morfar vantar sockor tröja tvistband mjärdar fisknät halvdag

stort frågetecken

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 20 juli 2012 klockan 08:24,

Resan hit gick bra, vi hade fint väder, nästan hela vägen, några droppar regn på två tre ställen, men inget mer. Hörde och såg sedan vilket oväder som dragit in, därhemma, är tiden ur led eller vad? Det såg ju hur bra ut som helst då vi åkte.

Och jag kom också på att vi faktiskt inte haft någon åska under hela våren eller sommaren, inte vad då vi har hört eller sett. Kan det bero på den kalla luften, för någon luftvärme är det ju inte? Man brukar ju säga då åskan kommer och det är kallt, att nu kommer åskan med värmen, eller tvärtom, så vi kanske skulle behöva lite sånt.

Något jag sedan förundras över är alla bilister som ska ut just framför bussen eller för all del, framför tung trafik, fattar dom inte att en lastbil eller dylikt väger några ton mer än en liten skitbil??? Och vad som krävs för att bromsa in och vilken tid det sedan tar för att komma upp i någon hastighet igen. Man blir verkligen häpen. Det hände inte heller bara en och två gånger utan kanske tjugo gånger.

Och snälla, svara på varför det plötsligt är så jäkla bråttom ut på vägen men sedan hittar man varken gasen eller växelspaken *stort frågetecken*

Nå, vi är då här, allt är bra, solen skiner, som Sally brukar säga även fast det är mörkt och grått (men nu är solen uppe). Vi ska ut på en liten roadtrip idag och kolla vad Iittala outlet har att bjuda på, sedan blir det iordningställande ute vid det ”nya” huset.

Nu är då kaffet klart, Sally har redan hunnit vara hit och knackat bakom dörren, och hon lyckades också få upp boffar (morfar)ur sängen. Niccolina har också ett nytt namn, hon heter, enligt Sally, Bompanina, haha, jo det kan ju passa det, ibland, men inte om ni frågar Nicco :)

Ha en fin dag, allihop, och hoppas att även ni får en beskärd del av solen, det kan vi alla behöva.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Sally. boffar morfar sängen bilister Bompanina bussen tung trafik outlet roadtrip

Mycket grymt... jag vet, men håller inte med

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 12 juli 2012 klockan 08:59,

Vaknade upp till ännu en solig dag i stugan… bra, det behövs. Vi åkte ju till Arvidsjaur igår, och då var det rätt så mulet här, men solen började skina däruppe och sedan blev det sol för hela slanten, även här. Jag följde med Nicco ner till badstranden, hon ville bada, och jag höll på dö av värmeslag, solglittret på sjön kändes som ugnsfolie… typ, och då var klockan ändå över sju på kvällen.

Vi satt ute och visst är det konstigt, är det varmt och soligt, sitter man på altanen för att slippa myggen, men då kommer bromsen istället. Om man går ner på gräset och speciellt på kvällen, då blir man överbelamrad av knott och svidare, men i samma sekund som solen försvinner, så försvinner även dessa småkryp… hu, vart då, faller dom ner i gräset och somnar eller vad händer? För det går som i ett trollsslag.

Konstigt är det också, även om det är tacksamt, att broms, svidare och knott, inte bits inomhus, varför? Är det för att dom är som små vampyrer men tvärtom, dom måste ha sol och fria ytor för att kunna arbeta och utföra sina blodiga uppdrag, man kan ju undra.

Och apropå broms, Rickard, som sprang runt och jagade dom med en tidning blev imponerad av Åkes sätt att dräpa dom på, han tog helt sonika bromsen mellan tummen och pekfinger och klämde åt, och han tömde snabbt stugan på otygen.

Dessa odjur har aldrig varit mina vänner, jag hatar dom, och min morfar tyckte nog inte heller om dom. Läs nu inte detta om du tycker att dom är gulliga, ulliga, fina smådjur som aldrig gör en fluga förnär. Min morfar, plockade också dessa otyg mellan tummen och pekfingret, sedan stack han fast ett torkat höstrå, i baken på dom, sedan fick vi kolla in vad som hände då han släppte dom. Wrooom, rätt upp som en raket och sedan rakt ner som en pannkaka. Så gick det för dom, grymt tycker säkert många… killigt åt dom, tycker jag.

Idag åker vi till Fällfors, planerna är att ta oss härifrån vid tre tiden, och sedan kan vi bara hoppas på att vi slipper regn och blöta, hoppas hoppas hoppas!!! Och på tisdag, packar vi sedan ihop och åker hem för en dag, packar om, klipper gräs, kollar post och sedan åker vi ner till Järlåsa på torsdags morgonen. Så ser det ut. Ha det gott, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: sol Arvidsjaur Nicco bada sjön mygg knott broms Åke Rickard morfar Maria Lundmark Hällsten Fällfors stugan Järlåsa klippa gräs inomhus vampyrer

Hon vill ha en hamster

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 10 mars 2012 klockan 13:44,

Fick ett mejl från Nicco, med denna bild:

Och följande text under: JAG VILL HA EN HAMSTER!

Nå, nu är detta ingen hamster men väl berguven, the one and only, som greppade mamma i håret då hon var liten, och hade tänkt ta med henne till boet, eller vart den nu skulle stoppa undan henne.

När min morfar levde så hängde den här i hans långsmala hall, och vart man än vred och vände sig så följde dessa röda ögon efter en, jag tyckte nog allt att den var lätt kuslig... faktiskt.

Nicco är, by the way, fotografen.

Kommentarer: 0 Etiketter: berguv hamster mamma morfar Nicco

Det kommer mera...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 03 mars 2012 klockan 08:06,

Jag fortsätter med temat… morfar. Jag berättade ju att han ansågs vara lite smått, galen. Och detta tack vare all medicin han fick. Nu var han inte galen i den bemärkelsen och när allt detta var över, med psykoser, syner med mera, så ville väl inte folket tro att han var ”frisk” igen.

Ni vet, liten by/samhälle, mycket tissel, tassel och skitsnack. Många var rädda för honom, och ville inte tro att han var som man skulle.

En av dom som inte ville stöta sig med honom, var min mammas morbror. Han ville ju tro allt gott om min morfar och tog mod till sig och följde med honom ut på en liten fisketur.

I båten satt min morfar bakom Bengt-Erik, som han hette och han kände sig inte riktigt bekväm med det, han var nervös och väntade oroligt på att något skulle hända. Han hann ångra flera gånger att han gått med på att följa med morfar ut på sjön.

Rätt var det är drar min morfar fram en kniv, och hjärtat åker upp i halsgropen på Bengt-Erik som inte törs öppna munnen för att säga något, han sitter på helspänn medan min morfar rengör sina naglar med knivseggen, lugnt, fint och metodiskt, säkert lite lätt utmanade också… bara för att. Jag kan se hela scenen framför mig.

Bengt-Erik börjar så sakteliga ro tillbaka till strandkanten, dom drar upp båten och nu följer en liten promenad på en smal stig, genom skogen upp mot vägen. Bengt-Erik har nu alla nerver på utsidan skinnet (detta har han själv berättat för mig) och han väntar bara på ett knivhugg i ryggen… men det kommer aldrig, däremot lägger min morfar upp sin stora hand på Bengt-Eriks axel, och han i sin tur hoppar en meter upp i luften och tror att nu är allt kört, det är snudd på att han ser sitt liv passera i revy.

Morfar lugnar honom omgående med att säga att allt bara var en test, från morfars sida, han ville se om Bengt-Erik var som alla andra människor som trodde ont om honom, men nu hade Bengt-Erik bevisat för morfar att han litade på honom. En sanning med viss modifikation :) men allting gick ju bra. Och det var inget fel på min morfar.

Idag får vi se vad vi gör, Åke har precis konstaterat att snart har vår lilla uteplats tinat fram och då är det inte långt bort innan vi sitter där igen :) Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: morfar Bengt-Erik sjön fiska kniv människor ro båten passera i revy mammas morbror modifikation

1.53... sitter fastbränt

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 02 mars 2012 klockan 08:21,

1.53, dom siffrorna har suttit som fastbrända under ögonlocken, hela natten. Jag vaknade nämligen då av att ett jetplan svepte förbi en centimeter ovanför taknocken för att sekunden därefter landa på taket… typ.

Det var snön som rasade från taket. Ni vet ju hur det kan låta. Jag tvärsatte mig upp och slängde ut en arm mot Åke, som tur var låg han utom räckhåll för annars hade jag väckt upp honom också. Det tog en kort stund innan jag begrep vad som faktiskt hade hänt. Jojo, så kan det gå, om man har livlig fantasi och man ligger och drömmer samtidigt som det händer något i verkliga livet.

Apropå verkliga livet så fortsatte jag att tänka på mormor och morfar, då jag skrev om dom igår. Min morfar som gillade att arbeta med händerna. Han snickrade skålar, kåsor och slevar av alla de olika slag, små sockerskedar osv. När man kom in hos honom kände man trädoften och på bordet i tv rummet hade han sina alster liggandes.

Han virkade även fiskenät, gjorde mjärdar (vi barnbarn fick varsin av mindre modell) och han stickade sockar så det stod härliga till. En rätt så händig karl, med andra ord.

Han hade diabetes, och det skötte han också om, enbart via maten han åt. När vi kom dit hade han den sedvanliga flaskan med vichyvatten på bänken. Inget jag tyckte var speciellt gott. Men han kunde trolla, han hade en saftflaska på lut i skafferiet och den blandade han med just vichyvattnet och det blev ju hur gott som helst. Och till det fick man doppa pepparkakor.

Glasen var speciella, små runda saker, och den dagen han gick bort och hans saker skulle städas ur, fick vi allihop välja något som vi ville ha kvar efter honom, jag tog dom tre små runda glasen som fanns kvar, och bara genom att titta på dom så känner jag smaken efter hans lilla specialblandning.

Lustigt, men samma sak är det med ett par grejer man kan sätta på en vanlig elvisp, som man använder för att göra äppelmos. Mamma har ett par sådana uppe i stugan och det var en gång i tiden min mormors. Hon gjorde ofta äppelmos och det luktade så gott, den doften känner jag också då jag ser dom där sakerna ligga i lådan däruppe. Vilka minnen man har, knepigt.

Jag sa vid något tillfälle, då jag pratade med en person som känner en som håller på att bli blind, och reser väldigt mycket för att hinna se så mycket som möjligt innan det är försent. Att just doftminnen vore kanske något att ta till sig. Det behövde ju inte vara något man köpte (en liten doft av Italien) i en påse, man kunde ju kanske plocka till sig något själv och lägga ner i en tygpåse och knyta igen.

Sedan plockar man fram den då man sitter och minns sina resor, och samma sak blir det ju givetvis med musik. Oftast drömmer man sig bort till saker man gjorde då man lyssnade som mest till just en låt eller ett band. Vi har ett band med Proclaimers, och just dom tvillingbrorsorna och det bandet för mig tillbaka till början av 90-talet och vi sitter i folkabussen på väg ner till Småland, jo så är det. Jag kommer till och med ihåg spöregnet då vi passerat Nordmaling.

Och med den lilla beskrivningen av en del av mina doftminnen så avslutar jag morgonens lilla blogginlägg. Ha en jättefin fredag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: 1.53 jetplan Åke snö taket morfar mormor vichyvatten mjärdar fikenät äppelmos glas saft pepparkakor doftminnen musik

En 25 öres fantomenring

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 01 mars 2012 klockan 07:20,

Satt och tänkte på min mormor och morfar, kanske ett udda par om man såg till storleken på dom. Morfar, lång, reslig och bred över axlarna, mormor (som jag kommer ihåg henne), liten, klen och hade barnstorlek på sina kläder.

Dom bodde i det där huset i Jokkmokk (Malå kommun), mitt ute i skogen.

Min morfar fick cancer i ryggen och detta var någon gång under 50 talet, och behandlingen var kanske inte heller så noga uträknad.

Han blev förlamad i benen efter en operation och såret läkte aldrig ihop under hans livstid, eftersom strålningen dom använde sig av, brände sönder hans förmåga att läka ihop köttet, runt såret.

Mormor skötte om honom i den mån hon klarade av det, masserade hans ben, lyfte honom till en portabel toalett, då utedass var det enda dom hade att tillgå, och när mamma berättade detta för mig så kunde jag för mitt liv inte se den bilden framför mig, hur stackarn kunde den lilla människan få honom upp från rullstolen och ner på toaletten, jag fattar det inte.

Vilken kämpe hon måste ha varit, min mormor. Morfars förlamning gick tillbaka och mormor fick ett diplom (wow) för hennes insats. Nu blev inte allt bra för det. All medicin han åt gjorde att han fick syner och psykoser, och folk var rädda för honom. Han tvångsomhändertogs, till slut och hamnade någon månad här i Umeå, på Umedalen, och sedan låg han på sjukstugan i Malå, från och till, under flera år. Varje gång vi åkte upp till stugan (varannan helg under hela min uppväxt) så vinkade jag upp mot sjukstugan då vi passerade, och sa: där bor morfar!

Min mormor och morfar skiljde sig till slut, mormor såg väl ingen framtid tillsammans med honom, och det kan man väl förstå, saker och ting var inte så tvärlätt på den tiden. Han fixade sig ett litet pensionärs boende i Malå och mormor flyttade till Koler (Piteå kommun).

Mormor flyttade tillbaka till Malå på äldre dar och berättade att hon fick celebert besök en dag. En pensionerad socialarbetare som gav henne 2000:-, för han visste hur dåligt ställt dom hade haft den en gång i tiden, och aldrig hade dom bett om hjälp. Mm, en fin gest, kan tyckas, men kanske dom hade behövt dom där slantarna bättre, då det verkligen var nöd.

Min morfar var en snäll man, han gjorde inte speciellt mycket väsen av sig. Jag sov över hos honom en gång, jag var 6 år gammal och tyckte att det skulle bli spännande. Alldeles själv skulle jag få vara där. Jag kommer så väl ihåg att vi skulle gå ner på Ica och handla. Han höll mig i handen hela vägen ner.

Utanför butiken hade dom en sån där tuggummi apparat och jag skådade en fantomenring i ena byttan och satte igång att tjata. Jag ville verkligen ha den där ringen. 25 öre kostade det och morfar muttrade på och försökte få mig på andra tankar. Det där var ju bara skräp… men han gav med sig och jag fick ringen, vilken lycka!

Nå, det var lite om mina morföräldrar, och hur dom hade det i början på sina liv, vilka livsöden det finns och tänk att vi alla upplevt sorger, tragedier, lycka och välbehag. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: mormor morfar Jokkmokk Malå Koler Pite kommun förlamad diplom utedass rullstol socialarbetare 2000:- sjukstugan Umedalen Umeå

Avhämtas på Arlanda...nä

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 16 mars 2011 klockan 09:11,

Nicco hade en önskan till sin födelsedag, ja, inte bara en önskan utan en hel lista, men denna skulle toppa alla andra. Det var en cd skiva med en japansk grupp, och givetvis fanns inte denna skiva att beställa från någon annanstans än just Tokyo.

Jag hade hjälp av Theresé, att välja fraktsätt etc, och vi kom fram till at skivan skulle kosta 300:-. Ok, jag tyckte väl att det kunde vara överkomligt, bara för att, och Nicco själv skulle ju aldrig annars, få tag i denna cd. Så jag gjorde slag i saken och beställde den.

Fick avin för en vecka sedan och först och främst så läste jag att paketet kunde avhämtas på Arlanda flygterminal, jo men tjena, som om man skulle vara tvungen att ta en tripp dit, men så hittade jag en liten stämpel uppe i ena hörnet där det stod Preem västerslätt, det var ju lite skillnad det.

Nu hade dessvärre priset ökat en aning, 100:- skulle posten ha för frakten upp till Umeå, för en platt, tunn, liten skiva, eehhh, ok? Och sen skulle tullverket ha 52:-, så det blev den dyraste cd skivan jag köpt någon gång, vilken tur att hon bara fyller tretton år en gång i sitt liv och nästa gång så kommer jag förhoppningsvis ihåg hur det var förra gången jag köpte något från utlandet. Hon blev i alla fall överlycklig, och det var ju egentligen, huvudsaken.

Sen kom hennes moster Emma och morbror Johan hit, samt mormor och morfar, så hon fick mera Tokyo inspirerat från Emma, två t-shirts med Tokyo hotell, en grupp, eller nåt sånt, hon var då helnöjd med dom. Och pengar och böcker av morfars.

Vi fikade och hade sedan en liten rundvisning i huset, nu är det inte allt kvar att göra, igår fick elektrikern igång lyset på vår toa därnere. Och det blev så bra, alla har ju smågnölat om att jag valt för mörk matta och tapet, men du, det blev hur ljust som helst därinne, och fint, så jag är jättenöjd.

Näpp, nu ska jag ta mig en frukost, sen får vi se, om jag går ut en sväng…mycket troligt. Ha en fin onsdag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Tokyo Nicco cd skiva Theresé fraktsätt posten tullverket Emma Johan morfar mormor Arlanda

Hällstenare och Lundströmmarna

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 mars 2011 klockan 08:43,

Utmaning nummer tio ska vara en bild som gör mig glad, hm…det finns otroligt mycket som gör mig glad, och att sätta det på bild var inte det lättaste. Men det kan vara namnskylten på dörren:

Den gör mig glad för den innebär att jag har en familj och vi har ett boende tillsammans, många glädjeämnen döljer sig bakom den dörren och skylten.

Sedan gör våran Camaro hylla, mig glad, för den visar på ett gemensamt intresse, och vi har varit med om många roliga, samt händelserika resor, på vägen dit vi är idag.

Men bilder som alltid får mig att antingen skratta eller le, är alla bilder som Theresé lagt ut på vår Sally, hon ser alltid så glad och finurlig ut. Här är en bild som jag stulit från Theresé blogg.vk.se/tezzii

Nu vet jag, vis av erfarenhet, att en bilden talar inte alltid sanning, apropå, glada Sally. Nog vet man att ett barn, inte alltid är så lättsamt och glatt att ha att göra med, kommer så väl ihåg då Theresé var liten och där var en tjej med starka viljor. Kommer ihåg att min morfar sa att det var så bra med barn som hade egna viljor…mjo, det kan ju så vara, men det hade varit liiite lättare om det hade varit mer lagom, sådär.

Frågar du min moster så hade hon sagt: -Typiskt Lundströmmarna, ena riktiga tjurskallar! Min pappa heter ju nämligen Lundström i efternamn och även då jag var liten fick jag höra detta uttal, då jag ställt till med något och vägrade erkänna eller tycka att jag gjort något fel.

Men sen…fick man nog också höra ibland, från farfar eller farmor, att man var en typiskt Hällstenare, och det var precis likadant där. Jag undrar jag, om det inte blev som det blev, på grund av mixen, Hällsten/Lundström, jag är nog ganska så säker på det :-)

Idag ska jag och Nicco åka upp på Mariehem och hälsa på morsan, och kanske få sig en kopp kaffe. Ska nog ringa Kerstin också och höra om hon vill gå ut en sväng, nu på förmiddagen. Och helt apropå Kerstin, så kom jag ju osökt att tänka på Janne, som fick visa upp sitt ansikte på tv:n igår kväll. Han hjälpte ju en Signar att fixa till älgtornet, i dokussåpan, dansbanan i Täfteå. Nä, det var ju inte så farligt Janne, inga vinklingar där inte, och du lät då precis som du brukar göra. Nu önskar jag er en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: utmaning namnskylt familj Camaro Sally morfar moster Hällstenare Lundtsrömmarna

Lill "raggarn"

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 29 oktober 2010 klockan 09:37,

Theresé hade ju satt ut en bild på Sally, på hennes blogg och skrivit följande: jag tror att morfar fick rätt. Det är nog en raggare... Kolla in kromhänget bara...

Jag läste texten först och såg säkert jätteförvånad ut, va…har farsan sagt det??? Alltså min pappa, Theresé och Niccos morfar, men sen gick det ju upp ett litet ljus, morfar, det är ju Åke det.

Frågade Åke om han sett bilden på bloggen och om han läst texten, nae..ja jag berättade vad som stod där och han trodde samma sak som jag, jamen sa jag, det är ju DU som är morfar…JA JUST Ja, det är ju jag, svarade han och lyfte på ögonbrynen.

Det kommer nog ta ett tag innan det gått in att man blivit en tredje generation, ja med oss, men räknar man även våra föräldrar så blir det naturligtvis fyra generationer.

Detta var också ett litet problem då Theresé var liten. Min mamma fick nämligen syrran, ett år och tre månader efter Theresé var född. Farsan jobbade, kom hem, Theresé kanske var där, ja då var det ju hej hej här kommer morfar, sen gick han vidare in till barnsängen, böjde ner sitt huvud och sa samma sak till Emma, av bara farten, nämen just ja, det är ju pappa, inte morfar. Nå, sen, tre månader senare blir han farfar, bara för att göra saken ännu lurigare. Nu är det väl mest han som har problem med att skilja på morfar, farfar och gammelmorfar, och det vete sjutton om han kommer att lära sig.

Brälla ringde igår, han och Lena är ju "over there", ganska fantasktiskt ändå att någon kan ringa från en mobil, tvärs över jorden...och det finns täckning, unbelievable!!! Dom hade det bara bra och dyker nog upp här hemma i början på nästa vecka.

Gårdagen kom och försvann i ett nafs, mycket hann göras och vi färdades kors och tvärs på dom olika områdena. Hann även en sväng ner på stan. Idag jobbar jag eftermiddag och det blir mellan 14-21. Ska bli roligt att se vad den här dagen då har att erbjuda, och vad min brukare ska hitta på.

Ni får ha en trevlig fredag, det ska vi ha!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Sally morfar Åke raggare Emma fyra generationer farfar Brälla Lena over there

Frippe/Falconetti

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 25 september 2010 klockan 08:02,

Jag hade en hamster då jag var liten, en gissning är att jag var runt tio år. Frippe hette han och var en helt ordinär hamster, med ett helt ordinärt liv i en bur med ett springhjul och ett litet hus.

Jag vet att det där springhjulet gnekade och levde om på nätterna, det är väl då dom flesta hamstrar är på hugget. Mamma berättade att min morfar kom och hälsade på en gång, han bodde ju i Malå så det var inte ofta han kom på besök, dessutom hade han ingen bil utan bara en invalidmoppe. Nå, han sov i en bäddsoffa ute i tv rummet, Frippe bodde i köket som ligger bredvid tv rummet. När mamma steg upp på morgonen upptäckte hon ett litet sabotage mot springhjulet, någon hade stoppat in en penna genom hjulet så det gick inte att snurra på.

Den skyldige var min morfar, han kunde inte somna med detta oväsen som Frippe gav ifrån sig på sin motionsrunda.

Frippe fick även följa med oss på husvagnsutflykt, detta kort har Emma lagt ut på Facebook så det har jag hämtat via Theresé:

Det är lillebror Lars, jag som står och försöker hålla upp Frippe mot kameran och storebror Sivert. Sivert som jag inte tyckte var snäll då han döpte om lille Frippe till Falconetti, då han hade fått något i ögat och bara tittade med ett öga. Då var han snabb, min bror, och gav honom ett namn på en tjyv och rackargubbe i serien dom fattiga och dom rika. Jag tyckte inte om den killen, och därför ville jag ju inte heller att min hamster skulle heta Falconetti…stackarn.

Han levde i alla fall ett gott liv på två år, hamstrar blir nog inte äldre, sedan fick han somna in med en spruta dödligt gift som en veterinär fick ge honom. Min pappa opponerade sig säkerligen mot detta men jag var tjurig, redan som liten och tillät ingen annan än ett proffs, att ta hand om den sjuke Frippe, så jag tog honom i fickan och åkte buss ner på stan där det fanns en veterinär som höll till i samma hus som fiket Fokus, jojo, och där blev han sedan omhändertagen på ett värdigt sätt.

Emma har även fixat ett kort på min pappa, taget i yngre dagar, så det sätter jag också ut här så folk kan se att han en gång haft färg på sitt hår.

Nicco har aldrig sett honom med annat än sitt vita hår och hon kände inte igen honom.

Önskar er en trevlig och innehållsrik lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Frippe spinghjul morfar Malå motion hamster husvagnssemester Lars Emma Sivert Theresé Facebook Falconetti veterinär

Han är förvarnad

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 09 juli 2010 klockan 07:07,

Theresé, Anders, Nicco och Pyret, åkte ju upp till Malå igår, för att träffa vår släkt däruppe. Innan avresan så förberedde vi Anders litegrann på hur livet lunkar på där och vilka typer av människor som finns. Sam, med sin mycket breda dialekt, för att ta ett exempel. Han kan bli svår att förstå om man kommer från Uppsala trakten, om han nu riktigt drar på.

Vi kom in på en händelse som utspelades däruppe på uddvägen för över 12 år sedan. En ingift släkting till morsan (på sådär lagomt avstånd) hade sin svärfar (en kusin till min morfar) på Udden i en stuga. Han och hans fru, brukade tillbringa sin semester där, boendes i en husvagn.

Den aktuella dagen kom han körandes med en invalidmoppe, av äldre årsmodell. Han parkerade lite snyggt däruppe vid lon och stod och pratade med alla oss som var därute. Bland annat Sam. På bilden skymtar lon där bakom lekstugan och vägen ligger till vänster om den:

Det givna samtalsämnet blev just om mopeder och han hade lite problem med att få igång den. Nu provade han igen, inte sittandes på moppen utan ståendes bredvid den på vägen, och naturligtvis startar den. Det hade nog inte varit mer med det om nu inte gasen hakade upp sig och den drog iväg, upp på bakhjulen, gubben försökte hålla fast den och sveptes med i bara farten. Hela ekipaget med gubben dammade ner i potatislandet.

Som Sam skrattade då, har vi aldrig hört, varken före eller efter. Det var en syn för gudarna. Det slutade trots allt lyckligt, inga personskador men lite kymigt tyckte han nog att det var.

Sam, som Theresé förövrigt hoppades på, skulle klippa gräsmattan, nu när dom kom upp dit. För det är också en årlig upplevelse. Han överröstar gräsklipparen med sina svordomar och en gång i sekunden smäller det till i klipparen då han hittar av diverse storstenar, trots att han blivit tillsagd otaliga gånger att han inte ska klippa så nära potatislandet. Men han lyssnar inte på det örat.

Imorgon drar vi iväg till Maltträsk där vi ska möta upp våra barn, barnbarn och svärämnet Anders. Brälla och Lena finns givetvis också på plats. Det ska bli trevligt.

Så önskar jag nu er, precis som vanligt, en fin dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Anders Nicco Pyret Malå Sam släkting morfar kusin invalidmoppe moped gasen potatislandet gräsklipparen

Dammråtta eller fiskpinne...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 30 juni 2010 klockan 07:35,

Igår blev det av naturliga skäl, en hel del prat i telefonen. Nyheten om att vi blivit mormor och morfar, spred sig som en löpeld, och alla ville veta hur det hade gått, vad det blev, hur stor hon var och när dom kommer upp till Umeå. Den sistnämnda frågan är då en som inte går att svara på…just nu. Dom får nog först landa hemma och ta in allt nytt, innan dom kommer åkandes hit.

Ingegerd kom ut på gården igår och sa att Hemköp sålde ut alla kvarvarande varor till 50%, så vi tog bilen och drog iväg dit. Nog gapade hyllorna tomma men jag lyckades skrapa ihop en korg till ett värde av 1000:-, men behövde endast betala 500, inte så tokigt, faktiskt. Kaffe fanns det, Bullens korv, köttsoppa, kryddor, godis, tvättmedel etc. Men om dom inte gömt undan ett lager som bärs ut idag, så kan det knappast vara någon idé att ens gå in där, så mycket folk som det var och så många grejer dom lastade på. Nicco stack dit med en kompis och förväntningarna var stora på Monster dricka och godis, men då fanns inget av det kvar.

Apropå på Nicco, så kom hon ut i teverummet i förrgår och sa att dom hade tänkt sig ner på stan, ett gäng, och dom skulle klä ut sig till något djur. Nu ville hon ha ett eller flera tips på vad hon skulle kunna klä ut sig till.

Hm, *kliar sig i huvudet*, ta dammsugarpåsen sa jag, klipp ett hål i den, töm ut dammet över dina kläder och vips, så var du en dammråtta. Nähädu, den idén gick inte hem hos henne. Funderar mera, men du kan klä ut dig till en fiskpinne. NÄÄÄ, sa hon, det ska vara ett djur med päls. Jamen vi har inget du kan ta på dig, och vi har inga öron att sätta på ditt huvud. Ta ett djur utan öron då, sa hon. Aha, men det finns ju inga pälsdjur utan öron, då får du klä ut dig till en orm, svarade jag.

Inget dög, inte ens min utsökt, goda idé om att sätta fast renhornet som vi har liggandes till ingen nytta, du har väl hört talas om det exotiska djuret, enhörning, sa jag, och nu har du möjligheten att bli den enhornade renen. Men inte då…hon tyckte mest att jag var knäpp, så hon lade ner projektet. Som tur var hade alla andra gjort samma sak, det bara rann ut i sanden.

Det är inte så tvärenkelt att hitta på ett djur om man inte har en enda sak hemma, ett par öron hade underlättat eller några låtsas tänder, man får nog köpa nåt som man kan ha liggandes om utifall att, någon tycker att dom ska försöka igen.

Ni får ha en bra dag, själv blir det kanske vallning av dammsugaren, en liten promenad och i eftermiddag väntar veterinärbesöket.

Kommentarer: 0 Etiketter: löpeld mormor morfar Theresé Hemköp 50% kryddor kaffe Bullens köttsoppa Nicco dammråtta fiskpinne enhornad ren enhörning gäng

Lägg en sten under läppen

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 12 maj 2010 klockan 07:09,

Så här ser cigg paketen ut i Egypten.

Där försöker dom sig på en bild som avskräckande exempel. Fast jag undrar om det hjälper? Kanske för dom som inte hunnit börja eller testa på än, men för en inbiten rökare spelar det nog ingen större roll. Det finns till och med klisterdekaler man kan köpa och sätta över originaltexten med och dom ser ut så här:

Jag kan tänka mig att man säkert skulle få peka på paketet innan någon upptäcker vad som står där. Lappar som sätts upp i trapphuset etc. ser man en gång, sedan ids man inte kolla en gång till. Det går på rutin, precis som rökning och snusning gör. Det har blivit en vana och man tänker inte längre på vad man gör.

Jag sitter och filar på min fjärde krönika om rökning. Och jag måste säga att efter snart, 3½ år som rökfri, som blir det svårare och svårare att komma på vad man ska skriva om. Man har glömt hur jobbigt det var vissa gånger, under perioden då man just slutat. Vad gjorde man istället och varför?

Theresé ringde igår och jag sa vad jag höll på med, då tyckte hon att jag skulle ge alla snusare ett tips. Lägg in en sten under läppen istället för prillan. Hon sa att jag berättat om någon som gjorde så och att det kanske var min morfar. Hm…jag ska fråga morsan om hon vet, jag kommer nämligen inte ihåg det, men jag vet att min morfar snusade och rökte pipa.

Däremot vet jag av en tjej som ibland hittar av att vara och träna samtidigt som jag, hon slutade snusa ifjol, och istället för en prilla hade eller har hon en bomullstuss under läppen. Hon sa det var svårt att bara sluta med tussarna också. Nu vet jag aldrig hur det gick, det var ett tag sedan vi sågs. Jag ska fråga henne nästa gång.

Min farfar var, även han en rökare, men han slutade med hjälp av en björkkvest (som han skulle ha uttalat det). Han sa till mig då han tyckte att jag skulle sluta röka, om du sätter dig i ett kolsvart rum och tänder en cigarett, så ser du inte röken och då är det inte lika roligt att röka, så du kan lika gärna gå runt med en björkkvest i munnen. Det gjorde minsann jag och det gick bara bra. Hahaha, det vore ju nästan kul om det var min morfar som slutade snusa med hjälp av en sten, och min farfar lyckades med en kvist. Vilka naturmänniskor!

Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: krönika rökning snusa sten björkkvest farfar morfar Theresé Egypten

Skräp eller bra saker?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 27 mars 2010 klockan 08:57,

Nu håller det på dra ihop sig till öppningen av swap meet i klubblokalen på spårvägen. Åke kom precis upp, han har kört iväg ett lass och nu skulle han hämta en mc eller moped ram som stått nere i vår källare. Men nu råkade det vara en smart person som låst fast en spark i ramen…den smartingen heter Maria. Så det blev en liten nyckelsökning, men jag hittade den. Det hör ju inte till vanligheterna, att jag hittar igen saker.

Vad mycket skräp man har hemma egentligen, men man drar sig för att kasta, ge eller sälja dom, bara för att dom påminner om sånt som varit eller att man fått sakerna av en speciell person. Vi håller så smått på att rensa i Niccolinas rum och hon har saker, kan jag lova. Nu har hon gått med på att slänga iväg mycket, ja jag kommer inte att kasta bort det utan ge grejerna vidare till andra barn som kan ha nytta och glädje av dom. Men helst av allt, skulle jag vilja tömma hennes lådor direkt ner i sopsäckar så man slapp se eländet. Då visste man aldrig heller vad som åkte i soporna och rimligtvis borde man inte heller må dåligt över att man slängt iväg något, då man ändå inte visste vad det var för i lådorna.

Själv hade man inte så många saker då man var liten. Men man uppskattade nog hellre grejerna man fick. Min farfar hade snickrat ihop ett dockskåp som han tapetserat och gjort fint, ja, i mina ögon var det fint, men dom barn som fick nya Lundby dockskåp, var nog inte speciellt avundsjuka på mitt skåp. Men tiderna har ändrats och så även priser och löner., samt vad som roar barnen.

Min morfar snickrade ihop en pinne med propeller, pinnen hade hack i sig och drog man då en annan pinne på dom hacken så snurrade propellern. En sån hade min mamma och hennes syskon att leka med, i början på 50-talet. Det var leksaker det. Vet också att hon berättat om när det var jul. Då hade min mormor kokat knäck, men formar hade dom inte att hälla knäcksmeten i, däremot var det ju snö och kallt ute. Smeten hälldes ut i snön och den stelnade i olika former då den nådde den kalla snön. Litegrann som när man stöper nyårskronor. Ni vet, man smälter tenn och häller i vatten. Det gjorde vi då jag var barn, en av gångerna blev lite mindre lyckosam, min farmor skulle hjälpa mig att hälla ut tennet i vattnet med den följden att det skvätte över kanten och brände fast i min fot. Precis som när dom brännmärker djur, så fräste det samt rök en hel del om foten. Jaja, det gick bra i alla fall, lite smärta får man tåla :-)

Näpp, nu önskar jag er alla en fin dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke swap meet klubblokalen spårvägen mc ram moped ram spark smartingen Maria Niccolina farfar morfar knäck tenn brännmärker

Katt i skokartong

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 17 mars 2010 klockan 09:41,

Niccolinas mormor och morfar kom förbi i måndags och lämnade en present till henne. Förutom pengar var det två böcker som var nedpackade i en skokartong. Den lade Enya genast beslag på men ni kan ju tänka er hur det såg ut då en katt på 6 kilo skulle klämma ner sig i den.

Ser ut som om hon skriker men jag lyckades fånga henne mitt i en gäsp. Niccolina lyfte upp kartongen med innehåll på skateboarden och gav henne en åktur i teverummet och passade på att fota henne på brädan.

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina mormor morfar present Enya skokartong skateboarden teverummet brädan

Goda nyheter!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 05 november 2009 klockan 06:54,

Så fick man äntligen komma med lite goda nyheter och nu är det officiellt och jag har tillåtelse att berätta, vi, alltså jag och Åke ska bli mormor och morfar, och Jennifer moster, till sommaren. Theresé hade med sig ett farsdagskort som hon lämnade fram till middagen i förrgår, där det stod Grattis på farsdag men nu ska du bli morfar!

Jag sa, förstå nu vad vi ska skämma bort det barnet, och det behöver vi inte lida över heller. Jennifer erbjöd sig att vara barnvakt och skulle säkert ha följt med henne hem redan nu, för att planlägga nedkomsten.

Theresé berättade detta för mormor och morfar i tisdags, då Emma fyllde år, morsan höll på tappa tallriken hon satt och höll i samt att ett fågelbo är litet i jämförelse med hennes mun som den såg ut då :-o

Hon blev överlycklig och jag kom ihåg vad min ingifta moster sa att hon hade gjort då jag ringde för att tala om att Theresé var född. Dom var då uppe i Malå och hon kommit nedrusande över potatislandet och viftat med armarna samt skrikit –JAG HAR BLIVIT MORMOR! Sen hade dom åkt ut med bilen på nåt ärende och Ing-Mari hade fått stanna bilen när dom mötte någon gående så hon hade fått skrika åt dom med, att hon blivit mormor.

Lillbrorsans pojke är född på min mammas födelsedag och nu är tydligen detta barn beräknat till min födelsedag, det skulle vara kul om det blir så, men lite kan man bestämma om det.

Idag är jag ledig, sorry Annika, du får ta kontoret själv idag, med alla papper, sladdar, datorer som ska komma på plats, men själva flytten har ju gått otroligt bra trots alla saker som ska med. Jag ska roa mig på Expo, egentligen hade jag tänkt åka och ombesikta bilen men av någon fruktansvärt konstig anledning (jojo) så lyser helt plötsligt bromslampan, får se om Åke kan fixa det ikväll så jag kan åka dit imorgon, det vore ju snöpligt att åka dit för en sån sak då det är höjden på lyktan dom ska efterbesikta. Sen är det kurskväll ikväll, mer om detta imorgon. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Goda nyheter Theresé mormor morfar moster barnvakt morsan födelsedag besikta bilen Annika

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv