Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - moster | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett moster

Visa träffar från alla bloggar

Varför sån hets och brådska?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 januari 2013 klockan 08:31,

Vi åt årets första semla igår, och den var inte tokig alls. Fast egentligen bröt det mot mina principer, är det semmeldag en gång per år så är det ju inte meningen att man ska ha en semla bara för att… typ.

Vi hade dessutom besök, Åkes moster Gunilla med hennes man Bertil, och Kerstin och Janne B, samt min mamma, Rickard och Nicco, fick också avnjuta en semla med kaffe till. Det var som trevligt, Janne B och Bertil gick i samma klass, en gång i tiden.

Lustigt det där, att världen inte är större än så här. Dom gamla grannarna vi umgås med, känner ju varandra sedan skoltiden, och sen totar man ihop dom med min klasskompis föräldrar och då känner dom varandra från höger till vänster. Många har bott på Haga, så när jag hade en utläggning för Nicco igår, om hur den och den känner varandra så var det nästan så hon funderade om Haga var det enda stället som funnits i Umeå förut.

Apropå principer och det här att semlor finns att köpa i tid och otid, så är det ju samma sak då julskyltningen påbörjas i oktober, snart kan vi säkert köpa påskmust och högtider flyter ihop med vardagarna. Vad fasen, det har ni väl hört flertalet gånger också, den där j-kla reklamen om fredagsmys, DET ÄR DAGS FÖR FREDAGSMYYYS!!! Börjar dom spela redan på lördagen, men hallå, kan vi få göra bort helgen och några vardagar innan ni börjar tjata om att det snart är fredag igen… och igen… och igen.

Varför sån brådska, vad är det vi skyndar till? Det blir snudd på hets, så fort en sak blivit avklarad så ska nästa ta vid. Det är inte länge innan vi dricker midsommarsnapsen lagom till julafton där vi pimplar påskmust och äter semlor till efterrätt. Men sen då… när allt det är över, vad ska vi då hitta på?

Näpp, våga vägra morgondagen, och lev här och nu, ta en dag i taget och se vad som kommer. Jag ska då leva idag och fira att det är fredag, med en grogg ikväll… haha, sådeså! Ha en fin fredag, allihop.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke semlor Janne B Kerstin Bertil Gunilla moster mamma Nicco Rickard semmeldag fredagsmys påskmust jul brådska hets julafton efterrätt fira fredag grogg

Ok, jag bjuder på det :)

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 28 december 2012 klockan 07:40,

Vet inte om jag törs berätta det här men… ok, jag bjuder på det. Efter en hektisk förmiddag på stan, igår, med diverse inköp, både inför nyår, där jag och Åke fick årets sista uppgift… att stå för fördrinken, och sedan en tur upp på Kvantum och handlade så folket här i huset kan föda sig nu under helgen, då jag jobbar.

Och avslutade med att skotta gården, puh, så kröp jag in i ett par mysbrallor, som jag inte haft på ett bra tag. Såna där man knyter längst ner vid fötterna, och som har lite fladder över sig.

Så skuttade jag runt i dom resten av kvällen, hade lite ärenden upp till Nicco, när jag servade henne med Ipren, saft, glass, och ja, sånt där man ger till en sjukling. Jag tyckte nog allt att det var nåt som inte stämde… runt ena benet, men jag skänkte inte det en tanke, förrän jag satt däruppe i hennes bäddsoffa och pratade med henne.

Det kliade på benet och jag satte ner handen och känner helt plötsligt en klump i benet, jamen, say what, vad är detta??? Jo, mina vänner, det kan jag tala om vad det var för något… Åkes kalsonger, hahaa… ja, inte dom han använde sig av för tillfället, utan där har dom förmodligen (jag kan nog lugnt påstå det eftersom jag INTE brukar låna hans kalsonger) hamnat där då jag tvättat kläder, och sedan har dom blivit kvar därnere i benet.

Ja, vilken tur, sa jag till Nicco, att jag inte brukar använda dom här brallorna utomhus, tänk er tanken att man varit inne på en affär och helt plötsligt kryper det ut ett par kallingar på golvet… en syn för gudarna.

Eftersom jag nu jobbar i helgen så ska jag försöka fixa fram några glas till dessa fördrinkar vi ska göra, så det kan mycket väl bli ett litet besök på Expo idag, sen ska jag skjutsa mamma på Ålidhems hälsocentral, hon lyckades ju bränna ovansidan på foten, då hon gjorde en maträtt i lergrytan och när hon skulle ta ut den ur ugnen så hällde hon innehållet över foten. Så det har varit en del omläggningar, men än så länge ser det bra ut, då blåsan håller sig hel.

Jag ska även ringa på begravningsbyrån och dubbelchecka en beställning jag gjort, det är nämligen så att en av Åkes mostrar har dött, och det är begravning nästa fredag. Återigen blev vi varse om att ingen lever för evigt och inget ska man heller ta för givet.

Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco nyår fördrink stan skotta Kvantum soffan Åkes kalsonger mysbrallor moster begravning foten mamma blåsan

Hur kan man ta reda på detta???

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 27 december 2012 klockan 09:11,

Ja hur ska man kunna veta det??? Det här var en julklapp jag köpte till mig själv och den luktar ju så gott… till och med Nicco brukar vara in och nalla ur flaskan, men med så mycket annat så håller doften inte i sig så länge, men den här har då i alla fall två funktioner, lite doft och lotion, japp.

Jag gav Åke en ny skalle till samlingen också, och jag menar, hallå, den här kunde jag ju bara inte låta bli att köpa, ni fattar va?

Igår gick jag, Theresé och Sally över till Åkes moster och ingifta morbror, som bor härute på Rödäng. Dom bjöd på kaffe och Sally tömde nog pepparkaksförrådet.

Sen blev det snabbfärd ut på godishuset där jag köpte en chokladask som jag gav till Emma och Johan som bjöd på julrestmiddag igår kväll, och kaffe och glögg till dom som ville.

Två ballonger skickade dom upp också, och såna har vi ju viss erfarenhet av. Min pappa hade en liten egentillverkning av dom då han var liten. Sedan visade han oss, barn, hur man skulle göra så varenda jul, uppe i Malå, plockades silkespapparet fram och vi klippte och klistrade ihop ballonger som vi sedan skickade upp.

En gång skrev vi med spritpenna på ballongen, att om någon hittade ballongen så skulle dom ringa till oss, och så skrev vi dit telefonnumret. Dagen efter ringde telefonen och en smått fundersam kvinna sa att hon hittat en mystisk ballong och på den blivit uppmanad att ringa. Den hittades ungefär 3 kilometer från stugan, så den hade tagit sig en bit.

Idag ska vi ner på stan och se om det finns några tygbitar till Nicco, som själv ligger i sängen och är superförkyld… Theresé håller också på att däcka och jag har fått lite hosta, rätt så typiskt va? Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten julklapp Nicco nalla flaskan doft lotion ballong moster Rödäng ingift morbror. godishuset Emma och Johan chokladask julmatsrester

Skit i ögat... jojo

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 29 maj 2012 klockan 07:39,

Jag blev sjukskriven, veckan ut, sedan går jag på jobbet och ser vad som händer då man kommer tillbaka till verkligheten igen. Jag känner mig ju betydligt bättre än för en vecka sedan, men det är inte bra… än, och därför känns det också väldigt dumt att chansa, och se om det går bra, och om det inte gör det, så kanske man orsakat en ännu längre hemmavistelse.

Sedan sa min läkare att dom inte kommer att hitta något fel på röntgenbilderna och även om dom gör det så kommer det inte att åtgärdas… det brukar vara så med ländryggar. Så då vet vi det också, undrar varför dom då överhuvudtaget röntgar en ländrygg, det måste ju vara totalt bortkastat. Jag sa till honom, att det må så vara, men det kan ju vara ”kul” att veta vad det är som är fel, och på det fick jag inget svar, utan bara ett hum.

Jag vet inte, men jag litar inte riktigt på min läkare… tyvärr, och det har hänt tidigare, till exempel då jag fick göra en sån där test om benskörhet, och killen som gjorde den gick igenom svaren och sa att på ena höften, var det en början på urkalkning, och han sa att jag skulle ta det med läkaren, för att eventuellt medicinera mot benskörhet.

Svaret jag fick från läkaren, brevledes, talade om att allt var normalt. Vem ska man då tro på? Jaja… jag får väl tro på tomten då, så har jag ju någon i alla fall :)

I bastun igår, blev det bland annat prat om fåglar, Jan B:s syster, hade nämligen oturen att få in en skraka i deras sommarstuga, den hann skita ner en hel del där, och dessutom lägga ett ägg, innan den lade sig ner för att dö, på ett bord. Usch vad hemskt, och sedan att måsta ta reda på all dynga.

På lon, där mina föräldrar bor på sommaren, kommer man först till en port, som alltid står öppen, förutom då det stormar eller ösregnar, här har ni en bild på den... eller två:

1½ meter ovanför porten finns det ett fyrkantigt hål, där man på den tiden då det var en hölada, slängde in höet. Nå, då jag var liten så var det hålet öppet, och på insidan, om man ville ta sig fram till luckan så fick man balansera på en rätt så bred timmerstock, som gick ända fram, då kunde man sitta där och tjoa åt världen.

När man kommer in genom porten så är man i en hall, med vänstra dörren som leder in till min då levendes moster, hennes man och mina två kusiner, i den högra dörren bor mina föräldrar. Dessutom finns det en trapp som leder dit upp och där kommer man fram till två dörrar, den högra dörren ledde in till ett rum som jag och brorsan fick ha som vårat, och våra kusiner hade det andra rummet.

Andra halvan av utrymmet däruppe, nyttjas som förråd. Och där spenderades en hel del tid då det regnade, ni fattar ju ljudet som kom på det stora plåttaket då det regnade… mysigt värre.

Ännu mysigare tyckte ju svalorna att det var då dom hittade av att flyga in genom luckan och bygga små bon därinne, under taket, jättetrevligt med alla skit som hamnade i trappen och därnere på golvet. Så dom försökte hålla dom undan genom att ta bona som dom höll på med, en gång skulle min mosters man, klättra upp till ett av dom och se om ungarna flyttat, ut, för hade dom det så skulle boet plockas bort.

Han hann komma sig en meter ifrån boet, då stack svalan ut ändan och sket honom rätt i ögat… det ni, det är värre än en snigel på ögat det :) Sedemera lades hålet igen, och som ni ser på bilden så hänger det även plastband vid porten för att dom inte ska flyga in där, men ibland så händer det i alla fall.

En annan gång satt vi inne hos mina föräldrar då det plötsligt började skramla och krafsa i kaminröret. Jaha sa pappa, nu är det en fågel som trillat ner där. Han tog några sidor tidningspapper och vred ihop det med ett låååångt snöre. Sedan gick han upp på taket, skickade ner papperet genom kaminröret och stod där och såg ut som om han fiskade, och efter ett tag, tro det eller ej, så fick han napp.

Fågel nöp sig fast i papperet och följde med upp, vilken hissfärd han fick vara med om. Och givetvis, efter det, så lades ett lock dit, som skulle förhindra att fåglar trillade ner.

Och med den lilla berättelsen lämnar jag er till allt ni nu tänkt ge er på, själv är det frukost, röntgen, en blixtvisit hos en gammal kompis och sedan veterinären som gäller för mig. Fullt upp, med andra ord, ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: lon bastu läkare röntgen ländrygg benskörhet Maria Lundmark Hällsten urkalkas fåglar skraka svalan moster kusiner brorsan ägg hissfärd snigel

Kallgröten!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 25 december 2011 klockan 09:11,

Ja, det var precis som jag vetat… heeela tiden, tjopptjopp så hade julen gått. Men jag tror inte jag är ensam om att tycka det, man längtar efter den och när den kommer så handlar det ändå om en dag och vad är en dag på ett liv, nada.

Vi hade då en trevlig jul, Åke fixade fram pusslet och satt där och lade dom där första, lite jobbiga bitarna, för det känns alltid lättare då man har en början. Jag bakade en nötpaj, fixade med maten, vi såg Kalle Anka, efter middagen for vi upp på graven och tände ljus, och det var vi inte ensam om, sedan plockade vi upp Niccos kille och åkte hem. När vi höll på med julklapparna som värst dök mamma och pappa upp, och det blev ju lagom till kaffet och mer julklapps öppning.

Jag fick det bästa jag vet att få, av Åke, smycken, ett brett armband och ett par örhängen, av Nicco en grytlapp eller handske kan man kalla det, och det var precis vad jag behövde, jag har nämligen bara en och den är alldeles för liten. Av mamma en parfym som luktar hur gott som helst, men det visste jag redan, jag var ju med och fick välja mig en. Lillsyrran hade fixat ihop ett litet duschset med tvål, svamp och ett doftljus, och Rickard, Niccos kille hade kokat kola, det ni!

Fick ett mms från Theresé, hon har monterat ihop köket till Sally, som stod där och såg ut att skulle laga till lite mat, men Theresé skrev att hon var lätt oroad över scenariot, Sally hade nämligen ett vinglas och låtsades dricka ur det mellan omrörningarna i grytan :-) Dom snappar ju upp allt dom bara kan, om det så är från tv eller av andra människor runt omkring.

Precis som Åke alltid sa då Nicco var liten och han rapade: -Kallgröten!!! Och då kan ni ju gissa vad Nicco sa då hon gjorde samma sak då dom satt och åt frukost eller lunch på dagis… jo just precis: -kallgröten!!! Och det tog nog ett tag innan dom fattade vad hon menade.

Idag blir det lugnt, vi ska ringa till Åkes moster, som var sugen att bjuda på fika, och dom har även Åkes andra moster där på besök. Dom bor nära till hands, bara några stenkast härifrån så det blir ju alldeles lagom, och sen ska vi bara vara. Önskar er alla en fin juldag!

Kommentarer: 0 Etiketter: tjopptjopp julen pussel Åke Nicco parfym smycken Rickard kokat kola graven tända ljus moster andra moster julklapparna grytlapp duschset lillsyrran

Brutalt uppvaknande

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 23 september 2011 klockan 07:39,

God morgon världen! Jag som sov så gott, blev brutalt uppväckt av Åkes väckarklocka, jag vände mig om och tänkte somna om, med gott samvete, då jag plötsligt kom ihåg att mina nycklar, till hus och bil, låg ute i jeepen, och den skulle ju snart försvinna då Åke skulle iväg på jobbet. Så det var bara att kasta på sig kläderna och gå ut och hämta dom, sedan var det kört, inte kan jag gå och lägga mig igen då jag klätt på mig och blivit så där bryskt, uppväckt.

På tal om det så kommer här den lilla, sanna historien, som jag förmodligen redan berättat (men so what), om min avlidne mosters man, som satt därute på bron en tidig morgon. Grannpojken, mitt över, var också vaken. Min morbror undrade vart hans föräldrar var. –Äsch, sa pojken, dom ligger ju och sover.

Min morbror funderade inte så länge utan ropade till pojken –Då tar du en kastrull, sen fyller du den med vatten, och släng det i sängen, då stiger dom nog upp.

Och se, det var precis vad pojken gjorde, ordagrant, han fyllde kastrullen med vatten och slängde alltihop, kastrull och vatten i sängen, gissa om dom vaknade, hahaaa…om jag missminner mig så kom pappan utspringandes på bron och pekade finger åt min morbror, han förstod nämligen vem som var upphovsman till det hela. Tur att dom var så pass goda vänner att detta blev förlåtet :-)

Nu har dom börjat om med café kvällarna på ”gammgården”, något som jag var med att starta upp. Vi fick en inbjudan igår, om att komma dit och uppleva gamla minnen, och jag hade nog kommit om jag inte var så förkyld. Jag har inte ont i halsen, ingen hosta utan jag tror att allt sitter i näsan. Nå, det går ju över, så småningom. Och inbjudan kanske står kvar till nästa café kväll, i så fall kommer då jag, om jag inte jobbar, vill säga.

Idag vet jag inte vad jag ska fördriva tiden med…får väl hitt på nå, önskar er i alla fall en bra dag, det kan man ju hoppas på, i alla fall.

Kommentarer: 0 Etiketter: God morgon världen! jeepen nycklar Åke somna om kastrull moster morbror grannpojke mamma pappa vatten

Så kan det gå

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 17 september 2011 klockan 06:43,

Så var man uppe med tuppen. Jag vaknade av ett metalliskt ljud och låg och funderade hur tusan katterna hade lyckats få till ett sån skräll och vad det kunde vara. Jag gick bet på den uppgiften, klev upp och upptäckte att två figurer som hängt fast på en sån där krok som man bara klämmer fast på kaklet, hade lossnat och låg nere i diskhon, jojo, så kan det gå.

Igår morse, när jag kokat oss kaffet, däruppe i stugan, så klämde jag fast termosen med vänsterarmen (eftersom jag fortfarande har svårt att hålla fast saker med den handen) sedan tog jag kopparna i den högra och gick ut ur bussen. Tar mig halvvägs ut på gräsmattan så smäller det till och termoslocket gör en flygtur på tre meter och en del kaffe kommer upp ur termosen, likt lava och stänker ner handen. Nu hade jag tur som inte släppte hela termosen för då hade jag fått allt kaffe på benet istället. Alltså tala om det…så kan det också gå om man heter Maria :-)

Begravningen var riktigt fin och lite ovanlig, faktiskt. Min moster tyckte om dansbandsmusik och det spelades två låtar med dragspel, ”i dina guldbruna ögon” och ”du är min man”. Och visst är det väl så att en begravning är tillräckligt jobbig, och allt behöver därför inte gå i moll. Sen sjöng en tjej, två låtar, bland annat ”there´s no tears in heven”, mycket fin låt och väldigt duktig sångerska.

Nu har jag två önskelåtar som dom gärna får spela på min begravning, nummero ett, Dave Edmunds med I hear you knocking:

Och tvåan, Creedence Clearwater med Bad moon rising:

Ena riktiga kändisar, och två andra träffade vi på vägen hem. Brälla stannade av i Åmsele där vi stod och väntade på vår middag och Fjuppe mötte vi efter vägen, och han kan konsten att missa en hel buss han :-)

Nu önskar jag er alla en fin dag, vi ska ju köra skogscruisingen och har bokat in plats till Jan A och Inge-Gerd, så nu har vi draghjälp med frågorna :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: kaffe katterna stugan termos Maria moster begravning skogscrusingen Jan A Inge-Gerd

Divigt!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 15 september 2011 klockan 07:09,

Tur att det finns solglasögon, fast jag ska villigt erkänna att man känner sig lite divig, då man sitter med såna på sig, inomhus… och inte bara på dagtid utan även klockan nio på kvällen. Men det är skönt för ögat då man dessutom, är väldigt ljuskänslig, och inte blev man mindre känslig för ljus med sk-ten man har i ögat. Nå, det är då på bättringsvägen.

Jag såg på secret millionaire, i tisdags. Där hade vi en kille i tjugotre års åldern som åkt på en ögonsjukdom som gjort honom blind, han var otrolig som människa, efter att ha försökt ta livet av sig, kom han på andra tankar, han läste på universitet, har svart bälte i karate osv. han motiverade även andra som också var blind. Han sa till denne hemliga miljonär, att om du erbjuder mig min syn tillbaka, så tackar jag nej.

Det kanske man inte förstår då man hör det, men att vara blind för honom, har säkert öppnat hans ögon för livet, på ett annat sätt. Jag hade tänkt börja med att beskriva honom som duktig, men kom på att det är precis en sån mening, som ingen handikappad vill höra.

Man anpassar sig efter sin livssituation, och gör det bästa man kan av den. Man är inte duktig, man är en överlevare, man kan göra mer än man tror, men det är inte alla förunnat att klara av svåra saker, men lyckligtvis så finns det ändå många som orkar, vågar och kan, kämpa vidare. Vi är alla duktiga på andra saker, på vårt eget sätt. Så därför ska jag inte sitta här och klaga över mitt onda öga, det kommer att bli bra.

Ikväll, efter middagen, så tar vi bussen och kör upp till stugan i Malå, det är begravning efter min moster, imorgon, så då är vi på plats. Sedan åker vi hem, direkt efteråt. Det känns inte som om det är så mycket att göra däruppe, nu. Dessutom, om ni inte har koll på det, så är det den årliga skogcruisingen som Nailheads anordnar, på lördag:

Den ska vi inte missa.

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: solglasögon blind Malå begravning bussen stugan moster

Uppdrag slutfört!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 21 juni 2011 klockan 09:33,

Vi tog oss iväg vid niotiden igår, gjorde ett litet stopp efter vägen:

Mission completed :-)

Det regnade hela tiden men det gjorde det väl förmodligen här också. I Arvidsjaur blev det rundvisning i bussen, betänketid, lunch/middag på Frasses, snabbvisit på Dollar Store, tillbaka till ägaren av bussen och avslutning av inköpet. Vi tog den!

Lastade Mazdan och åkte iväg till stugan där vi lämnade Mazdan så vi slipper lasta den då vi ska iväg igen. Hade ännu ett uppdrag, att lämna grilltunnan till min moster som tydligen var en morsdags present till henne, sedan hann vi precis in på Ica, innan dom stängde så vi fick köpa oss en macka.

Vi landade i Umeå vid halv elva tiden det tog några timmar längre, än väntat. Återigen en liten rockad på gården innan vi kunde gå in:

Och här en liten bild på Niccos EU moppe...som hon inte vill ha :-)

Idag blir det städning av buss, överflyttning av alla saker, inköp av madrass till oss och lite tyg. Ni ska få lite bilder inifrån, då jag är färdig. Vi åker inte upp till Malå idag, utan det får bli imorgon istället, vi har ju ingen panik och dessutom är det ju semester. Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Arvidsjaur buss Frasses Dollar Store regn Malå moster morsdags present grilltunna hemma Nicco rockad

Hällstenare och Lundströmmarna

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 mars 2011 klockan 08:43,

Utmaning nummer tio ska vara en bild som gör mig glad, hm…det finns otroligt mycket som gör mig glad, och att sätta det på bild var inte det lättaste. Men det kan vara namnskylten på dörren:

Den gör mig glad för den innebär att jag har en familj och vi har ett boende tillsammans, många glädjeämnen döljer sig bakom den dörren och skylten.

Sedan gör våran Camaro hylla, mig glad, för den visar på ett gemensamt intresse, och vi har varit med om många roliga, samt händelserika resor, på vägen dit vi är idag.

Men bilder som alltid får mig att antingen skratta eller le, är alla bilder som Theresé lagt ut på vår Sally, hon ser alltid så glad och finurlig ut. Här är en bild som jag stulit från Theresé blogg.vk.se/tezzii

Nu vet jag, vis av erfarenhet, att en bilden talar inte alltid sanning, apropå, glada Sally. Nog vet man att ett barn, inte alltid är så lättsamt och glatt att ha att göra med, kommer så väl ihåg då Theresé var liten och där var en tjej med starka viljor. Kommer ihåg att min morfar sa att det var så bra med barn som hade egna viljor…mjo, det kan ju så vara, men det hade varit liiite lättare om det hade varit mer lagom, sådär.

Frågar du min moster så hade hon sagt: -Typiskt Lundströmmarna, ena riktiga tjurskallar! Min pappa heter ju nämligen Lundström i efternamn och även då jag var liten fick jag höra detta uttal, då jag ställt till med något och vägrade erkänna eller tycka att jag gjort något fel.

Men sen…fick man nog också höra ibland, från farfar eller farmor, att man var en typiskt Hällstenare, och det var precis likadant där. Jag undrar jag, om det inte blev som det blev, på grund av mixen, Hällsten/Lundström, jag är nog ganska så säker på det :-)

Idag ska jag och Nicco åka upp på Mariehem och hälsa på morsan, och kanske få sig en kopp kaffe. Ska nog ringa Kerstin också och höra om hon vill gå ut en sväng, nu på förmiddagen. Och helt apropå Kerstin, så kom jag ju osökt att tänka på Janne, som fick visa upp sitt ansikte på tv:n igår kväll. Han hjälpte ju en Signar att fixa till älgtornet, i dokussåpan, dansbanan i Täfteå. Nä, det var ju inte så farligt Janne, inga vinklingar där inte, och du lät då precis som du brukar göra. Nu önskar jag er en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: utmaning namnskylt familj Camaro Sally morfar moster Hällstenare Lundtsrömmarna

Småbarns fasoner

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 februari 2011 klockan 07:51,

Satt på jobbet igår och vi kom väl in lite på det här med småbarns fasoner. Då kom jag ju att tänka på en händelse, som visserligen inte utspelades mellan två barn, utan två äldre kvinnor i 65-70 årsåldern. Nämligen Åkes mamma och hennes storasyster.

Nu vet jag inte om jag har skrivit detta förut, men i så fall kommer en repris här.

Vi skulle fira en julafton ihop med Åkes föräldrar, mina föräldrar och Åkes moster. Vi var hemma hos mina föräldrar och dagen till ära så hade jag bakat en chokladkaka med glasyr på. En riktigt fin julkaka, med andra ord :-)

Och som ni vet, med allt man stoppar i sig en julafton, så är man ganska så nöjd då kaffet brukar serveras. Vivan, mostern ifråga, skar sig en bit och Elsie frågade henne om dom skulle dela på kakan. Hon tycktes redan ha ätit sig mätt på allt det andra goda. Javisst, svarade Vivan, det kunde dom göra, så tar hon kniven och delar kakan…inte så som en ”vanlig” människa skulle ha gjort, alltså delat den i två likadan bitar, nejdå, hon skar kakan på mitten, men längst efter, och gav Elsie underdelen, och själv tog hon den övre biten med all glasyr på.

Hahaa… ni skulle ha hört Elsies kommentarer till detta, hon tyckte inte att hennes syster var riktigt slug, men å andra sidan, det kanske var precis vad hon var. Hon fick ju det godaste.

Man kommer också ihåg hur det nu var då man var liten, det var så viktigt att allt skulle vara exakt lika mycket, om man nu fick något. Dricka till exempel, det skulle mätas och jämföras till sista droppen, så ingen skulle få lite mer än dom andra. Men det kanske berodde på att då, fick man inte det man pekade på, att få läsk, hörde till festligheter, och var det lördags godis, så var det. Man fick inte det vilken dag i veckan som helst.

Till jul och på sommaren, vet jag att mina föräldrar kunde köpa en back med dricka, men inte var det mycket av den varan annars inte. Och när jag skriver det så kom jag att tänka på stackars Emil…i Lönneberga. Som köpte och drack sockerdricka så det stod härliga till, och när hans käre far, Anton, såg detta så lyfte han upp honom i öronen, skakade honom fram och tillbaka och undrade hur fasen han kunde vara så dum att han slösade bort sina pengar på sockerdricka.

Det var enda gången jag sett Emil. Mopsa sig tillbaka till sin pappa och sa: När jag inte har pengar kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då få dricka sockerdricka??? Då släppte Anton (Allan Edwall), Emil, och försökt släta till tröjan, men han var fortfarande upprörd men förstod nog att han gått ett steg för långt :-)

Så var det med dagens skriverier, det ena ger det andra och man skulle kunna fortsätta skriva i evigheter. Det tänker jag inte göra utan nu ska jag äta frukost. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: småbarns fasoner jobbet kaka julafton moster Elsie Vivan glasyr Emil i Lönneberga Anton sockerdricka hundan Allan Edwall frukost

Trägen vinner...förhoppningsvis

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 24 januari 2011 klockan 06:04,

Det blev en lång och tung dag igår…det hjälps inte, tio timmars arbete är minst två timmar för mycket, i alla fall med det jobbet man har. Så, då är det ju tur att detta endast inträffar en helg av fyra. Synd bara att jag bytte bort min helg som jag egentligen skulle ha haft till nyår och det är den jag jobbat in nu, vilket innebär att kommande helg, även den, är min. Tio timmar på lördag och likadant på söndagen, puh! Fast å andra sidan, jag blev ju långledig vid nyår så jag ska inte klaga.

Vi hade ju främmande (konstigt ord det där, främmande, när man pratar om någon man känner, hm…kanske skulle heta bekantingar istället) i lördags. Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil. Vi drack kaffe och pratade om livet i allmänhet. Vi fick oss en fin bukett rosor, som var både från Gunilla och Åkes andra moster, Vivan, Niccolina har fotat den buketten och bilderna är så fina att jag tycker ni ska kolla in dom, här är länken: niccolinah.blogg.se/category/bilder.html

Min moster, Linnea, ringde igår kväll för att beklaga sorgen. Hon talade om att hennes man fått ett års Internet av deras söner, och nu hade det installerats en dator. Ja, sa hon, hon hade sett att jag googlat…fast hon menade nog att hon sett bloggen. Datorn är knäpp, fortsatte hon, ibland kunde hon inte få igång den och andra gånger startar den av sig själv. Rätt var det är, och mitt i natten, så står skärmen där och lyser som en ficklampa, sa hon, andra gånger, då den inte kan stängas av, så är det bara att slita ur sladden.

Ja, sa jag, men ni lär er ju snart hur det fungerar. Haha…sa hon, det är inte vi det är fel på, det är det där j-kla datorn. Sam har nog suttit där och ibland hittar han något att läsa och till och med har han hittat att han fått ett mejl, men nästa gång vet han inte vart han hittade det. Jaja, trägen vinner nog, och jag tror att dom kommer på det…till slut. Man bör nog sitta någon gång varje dag för att det ska fastna. Ja, Theresé, jag kommer nog ihåg hur det var för oss också, dina kära föräldrar, i början :-)

Nu får jag önska er en fin måndag, jag slutar då i alla fall klockan två och det känns skönt, sedan har vi bastun ikväll och jag tror at jag går ner dit en snabbis, sen ska vi nog till huset, allt som är gjort är ju gjort.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke moster Linnea Bertil Gunilla Vivan Niccolina dator internet Sam

Dubbla glasögon, höksyn!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 02 juli 2010 klockan 07:34,

Ska börja med att tacka Nicco för min nya header, snygg tycker jag, tack tack!!!

Morsan bjöd på fika igår och det var inte bara jag och Nicco där utan lillasyster Emma och hennes sambo Johan samt farsan, var också där. Det blev provning av solglasögon som morsan införskaffat på Coop, det är såna som man kan ha sina vanliga glasögon under.

Emma skulle prova men hade inte sina glasögon med sig utan linser, så hon tog på sig morsans glasögon under, och vips, så sa hon att hon fick höksyn. Det bådar inte gott om man har både linser och vanliga glasögon på sig…samtidigt, och ser bra. Fast då var vi där igen, man får ju inte eller rättare sagt, man ska inte se hur bra som helst, tyvärr.

Och när hon nu nämnde detta om att låna glasögonen, även fast det nu var ett skämt, så var det faktiskt en gång i tiden då vi bodde på Mariehem som jag hade provat morsans glasögon och tyckte att jag såg perfekt då jag hade dom på mig. Själv hade hon köpt ett par nya glasögon så hon sa Jamen låna hem dom, och se hur dom känns. Vilket jag nu gjorde.

Jag gick runt i lägenheten och kikade på alla detaljer och saker som man inte noterat förut, rundar hörnet i hallen och kommer in i köket, ser köksbordet som helt plötsligt står och lutar. Nämen va f-n, säger jag högt, hur kan bordet luta??? Jag gick fram och kände på skivan sedan kollade jag under bordet på benen precis som om ena benet helt plötsligt skulle ha blivit kortare…då gick hissen upp, hamstern hade hittat sitt hjul igen, hästen hade kommit hem till stallet och alla bestick fanns i lådan, det var ju glasögonen som gav mig en förvriden syn och på längre håll så blev bilden vriden. Hahaha, ja det finns nog en orsak till varför man inte ska låna eller ta efter andras saker, vilken tur att vi har optiker.

Nu ska ni få en liten titt på Theresé och Anders nytillskott, tjejen som vi nu är stolta morföräldrar till, och Nicco förstås, en stolt moster:

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco header morsan Emma Johan farsan Coop glasögon optiker hästar hamstern bordet Theresé Anders nytillskott morföräldrar moster

Goda nyheter!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 05 november 2009 klockan 06:54,

Så fick man äntligen komma med lite goda nyheter och nu är det officiellt och jag har tillåtelse att berätta, vi, alltså jag och Åke ska bli mormor och morfar, och Jennifer moster, till sommaren. Theresé hade med sig ett farsdagskort som hon lämnade fram till middagen i förrgår, där det stod Grattis på farsdag men nu ska du bli morfar!

Jag sa, förstå nu vad vi ska skämma bort det barnet, och det behöver vi inte lida över heller. Jennifer erbjöd sig att vara barnvakt och skulle säkert ha följt med henne hem redan nu, för att planlägga nedkomsten.

Theresé berättade detta för mormor och morfar i tisdags, då Emma fyllde år, morsan höll på tappa tallriken hon satt och höll i samt att ett fågelbo är litet i jämförelse med hennes mun som den såg ut då :-o

Hon blev överlycklig och jag kom ihåg vad min ingifta moster sa att hon hade gjort då jag ringde för att tala om att Theresé var född. Dom var då uppe i Malå och hon kommit nedrusande över potatislandet och viftat med armarna samt skrikit –JAG HAR BLIVIT MORMOR! Sen hade dom åkt ut med bilen på nåt ärende och Ing-Mari hade fått stanna bilen när dom mötte någon gående så hon hade fått skrika åt dom med, att hon blivit mormor.

Lillbrorsans pojke är född på min mammas födelsedag och nu är tydligen detta barn beräknat till min födelsedag, det skulle vara kul om det blir så, men lite kan man bestämma om det.

Idag är jag ledig, sorry Annika, du får ta kontoret själv idag, med alla papper, sladdar, datorer som ska komma på plats, men själva flytten har ju gått otroligt bra trots alla saker som ska med. Jag ska roa mig på Expo, egentligen hade jag tänkt åka och ombesikta bilen men av någon fruktansvärt konstig anledning (jojo) så lyser helt plötsligt bromslampan, får se om Åke kan fixa det ikväll så jag kan åka dit imorgon, det vore ju snöpligt att åka dit för en sån sak då det är höjden på lyktan dom ska efterbesikta. Sen är det kurskväll ikväll, mer om detta imorgon. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Goda nyheter Theresé mormor morfar moster barnvakt morsan födelsedag besikta bilen Annika

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv