Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - sladd | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett sladd

Visa träffar från alla bloggar

Kör så det ryker... typ

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 06 augusti 2012 klockan 06:15,

På söndagen hoppade jag upp ur sängen, solen sken in genom takluckan och jag trodde att det var jättefint ute… skenet bedrog men det regnade i alla fall inte. Vi fick köra igång ganska så omgående så det kändes bra, något det var värre med, var fästet på banan.

Emilie Jonsson var ut i första par efter gatbilar och juniorare och jag hann se hur hon fick sladd och kast på den sladden, jag vet att jag undrade om man verkligen skulle kunna ge järnet, men när man sen sitter där, då gör man det ändå :)

Fotograf: Niccolina Lundmark Hällsten

Jag hann se att dom rullade bort Nicco från starten, men hann aldrig fråga vad som hänt innan det var min tur. Jag var långt ifrån dial in, men blev kvalsjua av tolv tävlande.

Tillbaka i depån fick jag veta att det small till i junior dragster efter Niccos burnout och sedan noterade Rickard… inte räddningsmanskapet eller någon annan, att det brann i luftfiltret. Rickard påkallade Åkes uppmärksamhet så dom sprang bägge två fram dit och som tur var hade det slutat brinna då. Vilken tur, men så mycket kan jag säga att Nicco INTE var imponerad av räddningspersonalens arbete, det skulle ju ändå ha varit dom som skulle ha varit på hugget och noterat vad som hände.

Sedan var det färdigkört för hennes del, kamaxeln har gått sönder och så här glad kan man vara då:

Får se nu om vi hinner fixa fram en ny innan fredag, då det är sista anmälningsdag till Tierp.

För mig gick andra kvalet ännu bättre, jag hade en reaktion på 6 tusendelar, 0.006 (synd att vi inte kvalade på reaktion) och kom kvaltrea, sedan gick det troll i bilen, tredje och sista kvalomgången han jag ut 200 meter, sedan small det till, bilen vrålade men drog ingenting, så jag fick rulla över mållinjen och bort till dom anda väntande förarna (vi fick köra tillbaka på banan). Snabb check under bilen, kom fram till att det var neutralen som hoppat in så jag körde tillbaka (ingen bärgning här inte).

Eliminering, jag som då hoppat ner till kvalfemma fick möta kvaltian, samma fenomen, jag gasade iväg, slängde in driven efter 200 meter, bilen vrålade till efter en sekund och slutade dra… se guuu´förb----- killen jag mötte svepte förbi någon meter innan målgång (jag trodde han skulle blåst förbi långt tidigare), alla, hade dåligt fäste, många många slirade bort sig och det såg verkligen inte roligt ut.

Vi stod och surrade där borta, i väntan på tillbaka färd och jag sa att om jag skulle vara ärlig så hoppades jag att killen jag mötte skulle få gå vidare, det är inte kul då grejerna inte funkar och man går knappast till final med en bil som har eget liv. Åke var dessutom febrig och absolut inte i topptrim så att fixa till och felsöka, var det inte ens frågan om. Och ja, han gick vidare så vi fick börja packa ihop… då kom regnet. Dom hann bara köra en final i en klass, sedan bröts tävlandet, synd om alla som stod där i startgroparna men vad gör man… man får acceptera att ingen styr över regn och rusk, och det är lika för oss alla.

Inte ens kotten bestämmer, den här väderstationen hade dom satt upp inne i depån:

Älskar i alla fall att dom har depåvärdar där, och alla är på tå och på g, precis som det ska vara, utan just vid det där tillfället då Nicco stod där men hon hade ju en med sig som stod på tå (Rickard) och det var ju bra.

Vi var hemma kvart över nio och innan man somnade var väl klockan snudd på tolv, så i morse då larmet gick igång önskade man att man hade varit ledig... men nä, det är man inte, så nu är det frukostdags för min del. Ha en fin måndag, allihop!

Kommentarer: 0 Kategorier: Dragracing Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Dragster Camaro Åke Rickard räddningspersonal sladd slira gatbilar Kubbem depåvärdar regn

Kerstin har sex

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 05 februari 2012 klockan 08:34,

Vi var inte utanför dörren mer än nödvändigt igår, den lilla promenaden till ”gammgrannen” och en sväng på HP:s…och ja, till soptunnan en sväng, men mer behövdes ju inte heller.

Tjugo minuter innan middagsgästerna skulle dyka upp så skulle jag ta fram potatispressen… tror ni jag hittade den, nä, den har försvunnit, spårlöst borta. Nu har jag säkert lagt bort den på ett finurligt ställe eftersom den så sällan används, så den kanske poppar upp om några månader så där, men som tur var hann jag skicka ett sms till Jan A och fråga om dom möjligtvis hade en press att låna ut, och det hade dom. Så det bidde pressad potatis i alla fall.

Som vanligt hade vi en trevlig kväll med många olika samtals ämnen, Jan B, berättade om hans dammsugarsladd som blev varm då han dammsög, det där trodde minsann inte Kerstin på, nähä sa Jan, då ska du få komma upp och känna på min, då den är ljummen. Mja, det där kan man ju tolka på olika sätt :)

Sen övergick samtalet till olika provsvar. Ja, jag har då 6, sa Kerstin. Ok… det är ju bra. Ja och läkaren sa också att jag har 6. Ehhh, ja vi hör det. Japp, ja jag är då glad att jag har 6… komma noll får jag väl säga då så ni begriper vad jag pratar om :)

Nicco och Rickard var på bio, dom såg på Sherlock Holmes och den tyckte dom var bra. Vid tolvslaget gick alla hem, Åke gick i säng, jag och Nicco plockade fram kortleken och spelade lite innan vi också gav upp.

Nu ska jag klura ut vilka kort jag ska hitta på till dagens fototriss, den blir svår, tror jag, hm… Ha en fin dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: "gammgrannen" HP:s potatispress Jan A Jan B Kerstin 6 läkare dammsugare sladd Nicco Rickard Sherlock Holmes bio kortlek Åke

Varsch jer du?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 27 oktober 2011 klockan 08:22,

När man pratar om tiderna som var förr så förs man automatiskt back to memory lane, vet inte riktigt hur man säger det på svenska, minnenas väg/gata, nå. Saker poppar upp, dofter, händelser, kompisar man hade och vad man gjorde.

Annica och hennes familj, som jag skrev om igår, hade ju en sommarstuga en bit utanför stan. Där var dom ju varje sommar, precis som vi alltid var uppe i Malå. Vi ringde ofta till varandra men det var inte alltid så tvärenkelt.

Vi hade en telefon, i storstugan, det hus där ingen vistas i på sommaren, förutom då det ska duschas eller gås på toaletten. Så ringde man dit var man tvungen att hitta av då någon var därinne. Sedan skulle denne någon lokalisera vart den andra människan var, som hade telefon. Och det var inte alltid heller, så himla lätt. Det finns stora ytor att vara på och det kommer ni väl också ihåg, det var inte speciellt billigt att ringa. Man fick inte prata hur länge som helst.

När man sedan skulle ha tag på Annica, så hade inte heller dom någon telefon i deras stuga, utan man fick ringa till hennes farfar, som hade huset en hundra meter därifrån, tvärs över potatislandet. Sedan fick man hoppas att han iddes gå och hämta henne, eller så fick man ringa upp, senare.

En gång då jag ringde dit och han svarade, så hörde han inte riktigt vad jag sa: Jer e a Annica? Frågade han och jag kunde nästan se framför mig hur han lutade sig fram och plirade med ögonen. Nejnej, sa jag, det är Maria, är Annica där? Sedan följde en kort stunds tystnad så sa han: Varsch jer du? Ja, jag är i Malå, svarade jag. VAA, Jer du i Malå???

Ja, då begrep jag att han fortfarande trodde att han pratade med Annica så jag höjde volymen och förklarade igen att jag inte var Annica, utan Maria, aha sa han, men det gör ingenting, jag kan prata med dig i alla fall (*suck* kan ni ju tänka er att en 12 åring tänkte). Hahaa…

Idag jobbar jag 14-21, det vill säga ett lättare arbetspass men lite tråkigare tider. Man kommer hem lagom för att höra vad familjen gjort och sedan får man gå i säng. Men å andra sidan, jag har ju sovmorgon och lite tid innan jag ska iväg och det är också skönt. Jag hoppas och önskar er alla en fin torsdag, och hallå, ta det försiktigt på vägarna, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning!

Kommentarer: 0 Etiketter: Annica stuga Malå telefon farfar storstugan dusch toalett Maria frikoppla sladd

Nästan i stormens öga

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 06 juni 2011 klockan 08:35,

Vi packade ihop och drog iväg till Maltträsk i förrgår, skulle bara in en sväng på färg och tapet, Brälla hade lagt in en beställning på träolja. När Åke kom tillbaka så kom han helt plötsligt på att han glömt att dra ut strömkabeln då vi lättade ankar från gården. Han gick ett varv runt bussen och kom tillbaka med kontakten…utan sladd.

Det var bara att sno om hem för att se vart sladden hade hamnat samt gå ner i källaren och se efter så ingen säkring hade flugit, det hade det inte. Men annat hade flugit efter vägen. I Vindeln med omnejd så låg det omkull blåsta träd från höger till vänster…rena rotvältan. Blåsten bedarrade inte utan snarare tvärtom, den ökade i styrka ju närmare Maltträsk vi kom.

Nu gjorde det absolut ingenting att vår strömkabel inte längre var i en enda del, utan i två, eftersom dom var strömlösa däruppe. Halv elva, mitt i melodikrysset, så rök strömmen. Tur att vi har gasolspisar i bussarna.

Till middag skulle vi grilla men var tvungna att lägga omkull ett bord för att skydda elden från att spridas till oönskade ställen.

Vi var inte ute längre än nödvändigt, vi drog fram en rissla som Brälla ville ha upp till lagården, den vältes omkull därute och fick ligga kvar till igår, för att få blåsas lite renare från allt damm.

Vi satt inne resten av kvällen, drack nån whiskey, likör, öl och dylikt, surrade, skrattade osv. Vid sänggåendet var det mer gruvsamt, det var 6 grader ute och vi räknade nog inte med att det skulle vara så pass kallt inne i vår buss, som det nu faktiskt var. Åke skrek då jag kröp ner till honom, en ispinne hade nog varit varmare. Som tur för hans del så somnade han ganska så omgående, inte jag, som låg och hurvades och då jag äntligen somnat så väcktes jag av ett konstigt ljud, frrrr…frrrrr, det lät exakt som när vi fällt ut markisen och spännbanden darrar av hård vind…men jag kom snabbt på att vi inte hade någon markis uppe…det var Åke som lät.

Somnade om, men väcktes återigen av ett läte som påminde om en dykare, iförd en sån där gammal stor dykarhjälm, och som var på väg nedåt…det var Åke, igen, snacka om ljudupplevelse att ligga jämte honom :-)

På morgonen var det betydligt skönare ute, sol och inte lika blåsigt, så det blev både frukost och lunch därute på gården. Vi gjorde oss också en liten sväng till Mårdsele, dom hade en loppis där, inga fynd gjordes men väl en utflykt.

Tror att stolen längst ut till vänster, blir svårsåld.

På vägen tillbaka, stannade vi av i Gotland, ja det heter så, den lilla byn, ca en mil från Åmsele, och där hade tromben passerat. Här kan vi snacka om rotvälta:

Vi kom hem till Umeå vid halv fem tiden, och här syntes inga större spår av stormen, förutom i blomman som stått på bordet här ute, där såg det ut att ha passerat både en tromb och annat kul, det var som en plöjd fåra mitt i alltihop, och blommorna låg vikna på mitten, hm.

Årets första myggbett hann jag få mig, gissa om stackaren (myggan) överlevde...nopp.

Ni får ha en fin nationaldag, själv jobbar jag, börjar klockan två, och Åke ska greja med Capricen.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maltträsk ström kabel sladd Åke Brälla träolja Gotland Åmsele Mårdsele myggbett rissla

Vi är nu kontaktbara

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 16 mars 2011 klockan 12:16,

Vi har varit utan hemtelefon sedan i torsdags, ganska så irriterande, då jag gärna blir lite halvsnål då det gäller att använda mobilen.

Problemet började då telefonen dog och jag gjorde som brukligt är, drog ut alla sladdar till dosan för att sedan sätta tillbaka dom igen. Upprepade proceduren ett antal gånger men ingen förbättring.

Ringde då bredbandsbolaget på fredagen och han kunde inte heller lokalisera något fel men skulle skicka en ny dosa. Den kom igår, och efter kalasandet så skulle Åke installera den nya saken...och nu vet vi vad felet var.

Inte satt det i dosan i alla fall, utan duktiga Maria hade satt en sladd upp och ner, men seee tokigt det kan bli!

Jaja, nu funkar det då och det var huvdsaken, så nu kan ni ringa hit, ni som provar förut och inte fått något svar :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: hemtelefon proceduren Åke duktiga Maria sladd bredbandsbolaget

And let there be light!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 25 augusti 2010 klockan 07:22,

Igår, den 24/8, klockan tio, hade jag ju fått tid då jag skulle vara på filmstaden på ett informationsmöte om praktikplatser. När jag satt vid middagsbordet i måndags, den 23/8, klockan 17.00, fick jag helt otippat ett sms, från arbetsförmedlingen. Tiden för träffen är ändrad till imorgon, den 23/8 klockan 11.30.

Jag såg förmodligen ut som ett stort frågetecken, vilka siffror var nu dom rätta, datumet eller tiden??? Ringde genast upp ett telefonnummer som stod på inbjudan (vad fint det låter med inbjudan va, precis som om man inte var tvungen att gå dit), jag talade om vad som nyss hänt och slutade med att säga att detta måste ju vara ett stort skämt. Hon letade på datorn men hittade ingenting om någon träff, överhuvudtaget.

Jag fick då ett telefonnummer som jag skulle ringa på tisdags morgonen, dom öppnar klockan åtta, sa hon, så det är bara att ringa dit. Det var det första jag gjorde igår morse, ringde till arbetsförmedlingen, bara för att finna att numret hon gett mig gick till en fax…fint!

Provade att ringa min handläggare, direkt, men där var det bara ett telefonsvar, ringde upp växeln igen och sa att jag ville ha det riktiga telefonnumret den hr gången och det fick jag. Sa till hon jag kom fram till, att jag vill prata med en människa och inte en maskin, för jag vill veta vad det är som gäller idag. -Ok, sa människan, jag kopplar dig till kontoret!

Och på kontoret var det en maskin som ville att jag skulle tala in ett meddelande, *hmph*

Ringde upp igen och sa att det var minsann ingen levande sak som svarat och jag vill prata med någon som kan andas, och det helst innan klockan tio. Då skulle hon sitta kvar i luren och ringa upp någon tills det svarade. Fem minuter senare svarade någon med grötig röst, jag hörde inte ens vad hon sa. Jag berättade snabbt vad jag var ute efter, hon lät väldigt frågande och jag kunde nästan se framför mig hur hon satt och rynkade ihop ögonbrynen.

Ja, jag vet då inte varför dom kopplade dig till mig, jag vet inget sådant och dessutom så är jag hemma. Jamen vad fint, sa jag. Men hon skulle iväg och jobba så hon tog mitt nummer och skulle be någon som var på plats att ringa upp mig…omgående. Det tog väl ett tag men sedan ringde min handläggare upp, i egen hög person, han sa att det var världens strul, och massvis med människor hade ringt upp och undrat samma sak som jag.

Träffen var i alla fall igår, halv tolv. Mötet öppnades med en ursäkt från en ur personalen, som hade suttit och skickat iväg 250 sms, och det hade tagit två timmar, och givetvis hade hon skrivit in fel datum. Ursäkten godtages, men jag fick minsann också offra en del tid för att få tag i den rätta tiden, liksom alla andra 250 personer.

Åke har nu fått generatorn på plats, med hjälp av Jan B, som bistått med handräckning, förslag och idéer, igår kväll skulle den då testas men hur än dom gjorde så visade den inte på någon laddning. Så dök Brälla upp, drog i nån sladd och…där hade han kunnat sträcka sina händer i luften och sagt: -Varde ljus så blev det ljus!

Men det gjorde han inte, däremot hittade han felet, det var en liten sladd som låg och jordade, som nu ska bytas ut idag. Sedan, borde allt fungera, eller hur?

Nu ska jag fixa frukost till Nicco, återkommer senare med min teori om läkare. Ha det gott, så länge!

Kommentarer: 0 Etiketter: arbetsförmedlingen informationsmöte filmstaden datumet människan personen handläggare maskin praktik generator Jan B Brälla Åke sladd jordade

suck

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 06 juni 2010 klockan 09:33,

Åke fick dit den nya framskärmen igår, så nu börjar bitarna falla på plats.

Dock återstår ett problem, nu startar bilen inte. Först var problemet lokaliserat till startmotorn. Sen hittade han en sladd som hoppat lös, fint sa jag, då var det problemet ur världen. Men trodde ni på den va? Icket, den vill fortfarande inte gå igång.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke framskärmen startmotorn sladd problemet

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv