Självskryt, jojo!!!
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Åke fick dit den nya framskärmen igår, så nu börjar bitarna falla på plats.

Dock återstår ett problem, nu startar bilen inte. Först var problemet lokaliserat till startmotorn. Sen hittade han en sladd som hoppat lös, fint sa jag, då var det problemet ur världen. Men trodde ni på den va? Icket, den vill fortfarande inte gå igång.
Idag blir det en promenad i ensamhet. Kerstin och Janne ska åka till Innansjön och hälsa på ett par som bott här på gården för några år sedan, som förövrigt läser min blogg så: Hej hej på er, däruppe i Burträské!


Gissa om våren gjorde sig påmind då vi plockade bort skyddet som legat över Camaron i vinter, och puttade ut den från garaget.



Startmotorn är urplockad så vi bogserade den till verkstan, men jag tänker inte tala om hur vi bar oss åt för att få in den i lokalen, och det var bara jag och Åke där, med uppförslut, dessutom. Den får ni klura på :-)
Skulle aldrig ha skrivit att man skulle ringa 118 8000 för att fråga om fel på bilen. Nu ser det ju ut som att vi skulle få lova att göra det.
Jag skulle vara snäll med Åke och sa att han kunde ta Cheven idag, eftersom jag inte behöver den och det skulle ju vara kallare ute. Han for imorse i vanlig ordning, men efter 20 minuter ringer han. Bilen startade, han backade ut fick in driven och sedan dog bilen. Så nu ville han ha hjälp att knuffa undan bilen en bit för att sedan kunna ta Volvon på jobbet.
Strartmotorn snurrar men den vill inte kicka igång, vad har nu hänt? Bilen står lite malplacerat, egentligen mellan två skyltar om parkeringsförbud, men den står inte i vägen för trafiken. Vad gör man då man inte orkar knuffa undan den mer och folk som går förbi struntar i att ens försöka, hjälpa till. Jo man puttar den dit man orkar och nästa gång, just dom här människorna vill ha lite hjälp, så ska dom inte fråga oss.
Fast ska jag vara ärlig, jag som inte ens kommer ihåg hur grannarna ser ut kommer väl knappast ihåg vilka som passerade då vi stod där :-)