Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - strömpilen

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett strömpilen

Visa träffar från alla bloggar

Förtroendet sjönk, en bra bit...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 27 mars 2013 klockan 08:17,

Det blev spännande hos tandläkaren igår, hon skulle laga ett hål, näst längst inne i munnen, började borra och hoppsan… det var ett djuuupt hål, och en gammal lagning som försvann ner i mörkret. Hon borrade på och tjopp, så hittade hon av nerven som började blöda.

Och nej, jag hade ingen bedövning, och oh ja, det kändes, men jag överlevde :) Synd nog så är tanden hjälplöst döende, jag fick tre alternativ. Rotfylla och sätta krona, dra bort tanden och sätta en brygga, eller bara dra bort den. Mm, jag ska fundera, men så länge den sitter kvar och inte gör ont så får den vara.

Har jag lite tur kanske den hänger med ett tag i alla fall (fast när hade jag riktig tur senast då, hm…).

Sen hade jag och Nicco ett möte, efter det for jag ner på strömpilen och handlade inför påsken. Möte på skolan efter middagen och slutade dagen med att hålla mamma sällskap till hon skulle kvälla.

Idag kommer Theresé hit och ska vara här till på lördag morgon, jag hade skrivit upp träning idag, men jag måste hoppa den. Har inte alls bra, varken i nacken eller mitt på ryggen, däremot har jag i alla fall hantlar hemma så jag ska träna mina armbågar.

Nu ska jag se om jag kan få någon kontakt med vårdcentralen, för tror ni jag fått några svar från min läkare än? Näpp, det hade jag inte och mitt förtroende för honom sjönk genast en bra bit. Lungröntgen ska jag åka på senare idag, fast jag tyckte ju att det var viktigare om jag hade fått komma på öron, näsa, hals, först.

Här är by the way, ljusslingan jag fick av Tina, fin va?

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten tandläkare nerven krona brygga dra ut tanden hål lagning vårdcentralen nacke rygg strömpilen skolan möte Nicco Tina ljusslinga Theresé lördag

Som en krokodil

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 24 mars 2013 klockan 06:12,

Som jag skrev igår så var jag och chefen ner på strömpilen, tre timmar spenderades där, i olika affärer och lunch intogs på Finas. Inte alls dumt, så där en helt vanlig lördag. Idag har vi bestämt att det ska kokas choklad kola, och plockas in påskris, en lämplig söndags syssla.

Tänker på när man var barn och det var påsk, vår mamma satte då upp påsk gardiner och hela faderullan, själv är man glad om man byter ut en duk och lägger fram ett påskägg och kanske någon kyckling, det räcker som, påsken är ju dessutom så kort.

Ja, jag får väl göra det till tradition att pynta syrenen vi har på gården, den har jag nu klätt, dom två påskar vi bott här, med både fjädrar och några ägg, gäller bara att komma ihåg vart jag lagt påskpyntet… jag vet, jag är hopplös på sånt där, att komma ihåg alltså.

Winstone, har visat sina talanger att vara lättlärd, han kan redan, vid 11 veckors ålder, sitta och INTE flyga på matskålen då han ska äta, utan han väntar tills man säger varsågod, om än något otåligt. Han visar verkligen sina känslor också, glad som en ,jag vet inte vad, då man kommer hem, han gör jättehöga hopp och studsar runt på bakbenen, så det är bara ogjort att han ska tippa baklänges.

Nästa sekund ska han ha dragkamp med leksakerna, då morrar han, och slänger med huvudet som värsta krokodilen som ska göra dödsrullningen. Jag sa till Åke igår kväll, att han kommer att göra som hundarna på roliga klippen, som hoppar upp och biter sig fast i ett rep och slänger runt och gungar med fötterna uppe i luften, det skulle inte förvåna mig ett dugg.

Han är ett energiknippe, men det är fortfarande bara på eller av, inga mellanlägen här inte.

Hoppas ni får en fin söndag, ser ju bra ut med vädret i alla fall… än så länge.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten strömpilen påskris choklad kola Winstone krokodil dödsrullning

Äre vare nån i höjden...detta har jag gjort på slöjden

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 19 mars 2013 klockan 08:30,

Nicco fick i uppdrag på träslöjden, att göra en liten stege till hennes säng, så Winstone skulle kunna komma sig upp och ner själv. Stegen blev jättefin… men man kan ju inte låta bli att skratta då man tänker tanken att en oinvigd skulle se den där konstellationen, och inte veta om hunden, då skulle dom förmodligen tro att Nicco behövde dom extra stegen för att ta sig upp i sin egen säng :)

Från träslöjden har jag inte många minnen, vet att bland det första man fick göra var en jättestor tärning, den skulle filas och sedan målas, min fick bli röd. Sedan gjorde jag, hör och häpna en döskalle tavla (jag var inte äldre än 9 år), jag karvade ut skallen och sedan använde jag brännaren för att göra den mera dramatisk.

I syslöjden däremot, kommer jag ihåg både tröjor, stickade vantar, broderier och färgtryck. Vantarna har jag kvar, än idag, men fråga mig inte vart jag fått storleken ifrån, jag kan ju vika vantarna dubbelt om min hand, men ganska fina är dom ändå.

Igår var det bastu igen… vi vann hela 30:-, och det var på Kerstins lott, hm… ja, vinst är det, men förlust blir det om man räknar på hur många lotter vi skrapar, men skam den som ger sig, ena dagen så…

Annars gjordes väl inget… höll jag på skriva. Anna kom hit och hälsade på, jag bjöd på lunch och kaffe, sen skjutsade jag hem henne och fortsatte upp till mamma, Efter det besöket så hämtade jag Nicco och vi åkte ner till Synsam på strömpilen, Nicco har nämligen fått sig ett par glasögon och nu var dom klar att hämtas.

Sen var det bara att sätta igång med middagen och sedan bege sig av till ”gammgården” och bastugänget.

Idag är det eftermiddagsarbete, men dessförinnan ska jag ju ta hand om Winstone, fixa middag, och kanske kanske… sova en stund innan det bär iväg till jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco träslöjd syslöjd vantar tröjor döskalle Maria Lundmark Hällsten Winstone mamma middag arbete strömpilen Synsam glasögon

Fan sitter i båten

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 09 mars 2013 klockan 07:42,

Jag åkte ner på strömpilen igår, efter jobbet, efter ett tag ringde mobilen, det var Nicco som undrade vart jag var någonstans, hon ville duscha men Winstone släpper henne inte långt, så det var bara att åka hem och passa vovven :)

Det går nog inte ens att förklara i ord vilket energiknippe han är, helt otroligt, man får plocka ner honom med jämna mellanrum annars känns det som om han kommer att få en hjärtinfarkt.

När jag kom hem sa Nicco lite kryptiskt att katterna hade pimpat soppåsen, hm… undrade just vad hon menade med det, men fattade med en gång, vad det handlade om då jag öppnade skåpet:

Dessutom vet jag, utan att fråga, att detta är ett verk av Enya, den lilla marodören.

Nu över till något helt annat, ni har säkert någon gång hört uttrycket: Har man tagit Fan i båten, får man ro honom i land också.

Den mun, vars ord detta kommer ifrån, antas ju vara den som nu råkat ta den lilla djävulen i båten, logiskt, så borde det vara så, men tänk er nu, om det är tvärtom, tänk om den som tagit Fan i båten, är i beroendeställning till djävulen, och han sitter inte bara i båten, han har snott årorna och kastat dom så långt bort han kunde, vad händer då?

Jag vet, nu är det jag som är kryptisk, men jag känner nämligen till ett sånt här par, och det är rätt så fruktansvärt, kan jag tala om. Men jag vet inte vad man kan göra åt saken, stort dilemma kan jag ju säga. Och vad kan man göra då den som sitter där och i panik, vill få båten i land, men h*n kommer inte att fixa det, och samtidigt vill h*n inte. Då är det ju ett eget val som gjorts, men samtidigt vet jag inte…

Förmodligen är det ju så att den människan inte vet sitt eget bästa och ser ingen annan utväg än att försöka fortsätta paddla med sina händer och se hur långt dom kan ta sig. Tragiskt är det i alla fall, och jag vet att det finns så många som sitter i samma sits, men som inte ser att det finns andra vägar ut.

Nå, nu önskar jag er då en trevlig lördag, det är ni värda, hela bunten!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Winstone vovven strömpilen hjärtinfarkt Fan djävulen båten i land

Den är JÄTTEFUL, vill du ha den?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 24 januari 2013 klockan 07:12,

4 timmars avhandlande igår, kändes som 2, jag och Tina gjorde strömpilen och avslutade på returbutiken. Hon hittade en ljuslykta, höll upp den, funderade en sekund, skakade på huvudet och sa: Nä, det var ju synd, den är ful… vill du ha den? Hahaa… nä, jag vill inte ha den, svarade jag och pekar på en stor blå/grön garnvinda, ser ut som ett spektakel och säger: men den här då, Tina, den är jätteful, vill du ha den?

Kom att tänka på hur man säger saker, det är ju många grejer man tycker är ful, men för den sakens skull, betyder det inte att man tycker den är ful på någon annan, eller hemma hos någon. Man utgår ju ifrån sig själv och sin smak, hur man själv har det hemma eller hur man ser ut och vad man tror sig passa i.

Jag kommer så väl ihåg då det var inne med leggings, blommiga, mönstrade saker. Ja, jag vet, det är ju inne nu också, men det här var någon gång på 90 talet. Jag tycker verkligen inte om blommiga byxor, och skulle aldrig i hela mitt liv, sätta på mig något sådant, sa det till min kompis och hon låter lite små putt, men jag har ju såna på mig, säger hon, och ja, det hade hon ju, men på henne var det en helt annan sak, jag hade inte ens reflekterat över vad hon hade på sig, hon passade ju i dom.

Men det låter ju onekligen lite uppkäftigt om man helt seriöst, skulle säga till någon, men du, den här är ju jätteful, den skulle ju passa hemma hos er. Haha, nä, då var man nog inte kompisar så länge till, eller vad tror ni?

Jag hittade i alla fall en liten sak som jag köpte med mig hem, men nu ska jag i rättvisans namn säga att det inte var jag som betalade den, det gjorde Tina, och av den anledningen att Maria inte hade mer än 2 kronor i börsen, grejen kostade 15 kronor och dom accepterar inte kort på varor under 50, så, så låg det till med det. Billigt och bra :)

Och där får han nog sitta, döskallen i båten, på barhyllan och se allmänt uttråkad ut.

Åke for på Van-service efter jobbet igår och förhörde sig om dom hade tid att titta på Jeepen, och det skulle dom göra idag, så vi åkte dit och lämnade den därute, igår kväll. Det är ju nåt lager i bakaxeln som gör att det sjunger därbak, så det ska dom få byta ut innan vi åker ner till Uppsala och hämtar hem vovven, vi vill ju minimera risken att bli ståendes någonstans efter vägen, då vi ska dit och hem.

Så idag blir jag hemma… billös som jag blev. Kanske går jag ut en sväng och rör mig i omgivningarna, om inte annat ska jag då gå och hämta igen Jeepen, då den är klar. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten strömpilen Tina returbutiken döskallen saker grejer leggings blommiga byxor ful jätteful uppkäftig Van service Jeepen bakaxeln vovven Uppsala

Funkar det med kiwi?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 januari 2013 klockan 06:27,

Jag började dagen med en kaffe på strömpilen, med Anna, det blev mycket hundprat, då hon har en labrador själv, och fick en del tips på vart man kan vända sig för kurser etc. Svisch så hade två timmar passerat.

Jag fick se på en massage igår… en ordentlig sådan som utfördes av Tina. En massör till en annan. Och dom pratade om triggerpunkter och andra saker, som man kan ha, som är onödigt ont.

Nu till en stilla undran…jag vet att man kan möra kött, med en kiwi, jojomensan, skulle inte en kiwi funka på samma sätt om man smorde in en sån på ryggen då? Moahaha… och nu har jag varit så rolig att jag borde, få gå och lägga mig men det fick jag inte, för jag ska jobba.

Tina har en kompis på sitt massagerum, kolla in grabben, hela dagen:

På kvällen var det sedan bastudags och även där pratade vi hund, men även lägenheter och trisslotter. Tänk att jag och Åke som bott längst upp i våra lägenheter och det ville vi också, nu bor på nedre botten.

Jag vet då vi var hembjuden till ”Kul-Janne” och Ingegerd för första gången, och dom bor minsann längst ner. Och vi satt där och tyckte att vi fått helt nya vyer, man såg ju helt plötsligt alla som var ute och gick, precis som vi gör idag. Och vad är då egentligen utsikt, då man bor på tionde våningen, du ser ju ingenting, om du inte ställer dig ända mot fönstret, och vem står där och gluttar dagarna i ända?

Paret som köpte vår lägenhet, ville också bo längst upp, och då undrar jag om det kan ha med åldern att göra, också. Ju yngre man är desto högre upp vill man, och sedan, då man blir äldre så vill man komma ner på jorden igen, och känna marken under fötterna, och ha koll på omgivningarna, ja, jag vet inte, men det är min lilla teori.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Anna hund strömpilen Tina massör massage kompis triggerpunkter kiwi bastu trisslotter utsikt

Typ... piruett style!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 23 december 2012 klockan 09:15,

Theresé och Sally dök upp innan vi hunnit äta upp frukosten igår, fast jag ska ju i sanningens mening säga att vi var rätt så sega på att få i oss den också. Typ vid tio tiden :) Och sen var det full rulle hela dagen tills Sally knoppade in.

Vi hann med Strömpilen där folk fick grabba till sig varje parkeringsplats, där gällde det att ta första bästa och det snabbt också. Sen åkte vi upp till mamma och höll henne sällskap ett tag, åkte vidare till Kvantum där vi inte ens provade att svänga in så vi åkte hem och tog Sallys bob och gick över på HP:s istället.

Och vad tror ni Maria gör då? Jo, hon drar skyndsamt Sally över vägen, kommer över på andra sidan och känner sig safe, då kliver hon på världens halkigaste fläck, och ramlar rätt på knäet, vrider runt på något konstigt sätt, typ piruett style och får bobben i sidan.

Nu gjorde bobben ingenting, men jag trodde att jag brutit benet, kunde knappt ställa mig upp och inte är det ett dugg bättre idag, men benet sitter ju där det ska så det har väl blivit någon muskelbristning eller om det kan vara nåt annat som lossnat i benet. Vilken talang, hade säkert fått tio poäng om det varit en tävling.

Fixade middag och efter Sally hoppat i säng skulle Theresé ha fram allt Lego, både från hennes tid och Niccos, och det är inte lite det. Hon plockade fram den här klossen och undrade hur man skulle kunna kvalitetssäkra den för framtiden, ja, det kan jag inte svara på :)

Sedan började hon bygga ihop sin Lego ö, och där finns det en skattkista innehållandes små guldpengar, och kan ni tänka er att jag faktiskt vet vart dom slantarna finns, i städskåpet, och där i knappburken hittade jag en peng, men kan garantera att om vi tömmer skåpet så ligger där åtminstone tre pengar till, men det ids jag bara inte göra, tömma det alltså, men den dagen barnen ärver huset så vet ju Theresé vart hon ska leta då, om hon vill ha mer pengar.

Lillbrorsan kom också upp igår men han lyckades hitta av den milslånga bilkön norr om Gävle så han fick stå någon timme eller två, innan dom tog sig vidare. Han, Nicklas och mamma kommer hit och käkar middag ikväll.

Nu är alla uppe i alla fall, förutom Nicco då, men hon har ju ärvt mammas talang där, att kunna sova länge länge, utan problem. Sally har käkat frukost och vi har hunnit få i oss dagens första kopp kaffe. Önskar er alla en bra… dan före dopparedan.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten bob bobben Theresé Sally Kvantum strömpilen parkering. mamma HP:s Lego pengar frukost

En varning!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 04 oktober 2012 klockan 08:17,

Vilken jädrans tur att vi tog oss hem från Malå… för vet ni vad, idag ska Åke besikta bussen, men… bussen har fastnat på vår gräsmatta och han har kämpat i två kvällar nu med att försöka få loss den, men den vill inte… handbromsen sitter som i berget och gräsmattan börjar se fruktansvärt misshandlad ut.

Tur även där då att det snart är dags för snö, och då täcks ju alltihop, eller, hur det nu var. Men han har inte gett upp än, han får försöka in i det sista, för vi lär ju åka på att betala tusenlappen det kostar också, på besiktningen. HURRA!!!

Sedan vill Nicco skicka en liten varning: Ät inte fjärilsmakaroner… det kan vara renskit. Och för att förstå det så måste ni kolla vad Tina skrev i sin kommentar igår, i mitt blogginlägg, 1+1 är 2, eller?

Jag åt lunch med Anna (en arbetskollega jag haft förut) igår, det var trevligt och kommer säkert att göras om. Vi var nere på strömpilen så jag passade även på att köpa jäst, för kan ni tänka er, det är ju kanelbullens dag idag, och i huset har vi bott i 1½ år och jag har än aldrig bakat en bulle här, men idag så kommer det att bli av.

Jag är utan bil också…den körde vi upp på en verkstad igår kväll för nu ska den servas, ordentligt, med växellåda genomgång, oljebyte, tändstift osv. Han skulle även kolla upp den så den går igenom besiktningen som jag ska göra imorgon. Så efter det lär den vara i gott skick igen, håller på kännas lite knepig på växlarna, så det var nog dags.

Och en till grej, eftersom nu Åke har tagit ut en semesterdag idag, så kommer lunchen att inmundigas på Ullas, haha… och detta enbart för att vi firar bröllopsdag imorgon men då jobbar han ju så då funkar det inte med lunchdate.

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Malå bussen Åke Maria Lundmark Hällsten Anna strömpilen lunch kanelbullens dag tändstift servas besiktning oljebyte Ullas

Halv hektiskt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 02 oktober 2012 klockan 06:16,

Ny dag, nya saker som ska göras. Igår vart det som halv hektisk dag, då jag skulle med chefen till lasarettet på ett inbokat besök. Vi träffade på Emma och mamma som sett att vi for in genom dörrarna, dom hade varit upp till pappa, sedan kom det en läkarklädd person smygandes efter väggen och jag hann fundera vad stackarn hon kunde vilja, hon tittade lite lustigt på mig och kom sakta framåt…då såg jag ju vem det var, kusin Anna. Det var ett tag sedan och glasögon hade hon så det var kanske inte så konstigt att jag funderade.

Sedan var det inte nog med att anmälan skulle göra på en annan mottagning på andra sidan och sedan skulle man spurta tillbaka, efter vi var klar där, tänkte ”klok-Maria” att vi skulle gå hem, för vi var liks i rullning så det var ju bara att gå det.

Bussen passerade visserligen då vi hade två hållplatser kvar, så det kanske blev hugget som stucket, men jag kände också en viss stress då vi byter arbetspass klockan två och klockan var nu två. Jag tror vi kom hem fem minuter senare, så det funkade ju ändå, men grejen var att jag hade andra saker ju skulle göra. Så det var bara att fortsätta spurta.

Ner på strömpilen och handlade, där träffade jag minsann en bloggläsare som skröt upp mitt skrivande och det är som sagt, alltid kul att höra att andra gillar sättet man skriver på, vem kunde ha gissat det för 30 år sedan då man gick i skolan och var som många andra elever, skoltrött och uppstudsig. Bloggläserskan talade dessutom om att hon kände Ingegerd sedan gammalt tillbaka, dom hade nämligen jobbat ihop på något som hette Caféterian.

Hem och påbörjade matlagningen då jag lovat att hämta upp mamma klockan fem, och innan dess skulle jag hinna äta middag. Vi åkte upp till pappa som numer är flyttad till NIVA men som förmodligen idag, kommer att flyttas till ortopeden, men inte innan dom vet att dom har personal som kan sitta med honom hela tiden.

Lite krångligt är det, tack vare alla hans skador, eftersom läkarna och sköterskorna är utbildade för en specifik sak, på NIVA sa sköterskan att dom var helt novis på ryggskador och kan därför inte hantera honom på rätt sätt vid förflyttning, därför ska han på ortopeden.

Nåja, det blir säkert bra till slut, man kan ju inte göra annat än hoppas på det. Efter besöket där var det bara att gasa iväg till bastun där vi inte var full styrka igår, men vi kan minsann hålla igång ett samtal ändå, inga problem. Jag kom hem vid halvnio tiden och kunde äntligen känna att man kunde slappna av.

Nu, mina vänner är det frukost och sedan blåser jag iväg på nya äventyr, önskar er alla en innehållsrik och lovande dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lasarettet chefen mamma Emma kusin Anna blåser spurtar byte strömpilen bastun pappa NIVA ortopeden skador "klok-Maria" bussen

Jag offrade mitellan

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 02 september 2012 klockan 08:32,

Det är inte speciellt kul att köra en något äldre bil då det är regn och rusk ute, förstår inte det, men dom har en tendens att imma igen och det gå baske mig inte att få bort imman heller, annat än att man sitter där och torkar vartefter det kommer mera.

Då jag var på strömpilen den där omskrivna dagen då jag fick min onda tå (som förövrigt gör ännu ondare idag) så fick jag offra mitellan från första hjälpen väskan som låg i skuffen, så jag skulle ha något att torka med.

Där satt jag och skulle ut från parkeringen samtidigt som jag sakta gled framåt och torkade samtidigt, jag stannade och släppte snällt in en annan bil som vill ta sig ut och jag vinkade med den handen jag inte höll i ratten med, men mitellan hade jag där, haha… såg säkert lite knepigt ut, precis som- Hallå…åk ni, jag har precis tagit av mig mitellan och ska bara rätta till armen lite först :)

Jaja, jag tror jag ska lägga in en trasa i Buicken istället och lite papper så har jag till nästa gång det immar igen, det är nästan ett måste.

Vi provade att åka ut på Jula igår och hade väl inte en tanke på den där lååånga kön med bilar som stod på E4:an, och där hamnade vi förstås. Samtidigt skickade jag ett sms till Kerstin o Janne, Fred o Birgitta samt Jan A och Ingegerd, och frågade om vi skulle ses ute på Nybro fiket på en kaffe.

Janne kunde inte för Kerstin var borta, Fred o Birgitta hade precis insupit en kaffe i Hörnefors, men Jan A och Ingegerd hakade på, så när vi äntligen kom oss ut vid den stora rondellen, gjorde vi bara en högersväng och körde ök ner igen. Hämtade upp dom och åkte iväg och fikade.

Efter det följde dom med ut på Ersboda (den här gången tog vi INTE E4:an) Åke shoppade på Jula och vi på Willys. Sen hade vi turen att bli bjudna på räkmacka med tillbehör, så där på kvällskvisten hos Jan A och Ingegerd, så någon middagslagning behövde jag inte ge mig på.

Där tillbringade vi sedan kvällen, spelade kort, men inte med Eksjö regler den här gången heller, men vi kom på att man lätt skulle kunna införa en sån regel, om man hade tänkt lära någon annan ett nytt spel, hehee…fast med stor risk att motståndaren skulle förlora stort :)

Sören från Eksjö ringde också, men bara för att tala om att dom hade typ…25 grader varmt därnere och sprang omkring i short, och just se´pass linne, men vi trodde inte riktigt på dom. Klockan var dessutom runt 21 på kvällen så…men det låter ju bra :)

Jag önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Buicken strömpilen mittela imma Janne o Kerstin Fred o Birgitta Jan A o Ingegerd Jula Willys Nybro Åke Maria Lundmark Hällsten trasa räkmacka tillbehör Eksjö regler Sören

Det lååånga fingret kom fram

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 01 september 2012 klockan 08:50,

Det känns som om jag hann med en hel del igår. Först tillbringade jag en timme i telefon med kusin Anna… det var inte igår :) Sen blev det någon timme till (eller två) med en annan Anna, på Nybro Café, efter det gasade jag iväg till strömpilen där jag skulle handla lite.

Och det vet ju alla som bor här att vädret inte var det bästa och jag borde veta, sen tidigare självupplevda händelser, att man INTE, har på sig gympaskor utan sockar i om det regnar och skorna kan bli blöta… då är det som upplagt för att skinnet nöts bort från något jättedumt ställe och det gör ONT.

Sidan på min stortå började svida och göra så fruktansvärt ont att jag faktiskt, tro det eller ej, var tvungen att ta av skon då jag skulle åka därifrån, så på gasarfoten var jag barfota och bromsarfoten var skoklädd.

Det kändes som om skinnet skulle brinna upp… och när det händer såna där saker, då ska man passa sig för Maria… jag kan upplevas smått elak… tror jag. Kom inte i min väg, så att säga.

Och nu råkar det vara så att dom håller på att fixa i ordning bron/viadukten på Vännäs vägen, där borta där vi bor, så framkomligheten är inte 100%, det går lite sakta, och det är fullt acceptabelt, men vad som inte är det, är alla dom bilister som VET, att det är enfiligt (ja det blir enfiligt efter 200 meter) och lik förbannat, lägger sig för att köra om, även fast kön är 300 meter lång…

Och inte bara det… där sitter då en Maria, med den onda tån, och min tid är minst lika viktigt som eran (skitskallar) och ändå tror ni er vara mer viktig, så ursäkta men där tröt Marias tålamod och rutan vevades ner och det längsta fingret på handen åkte ut genom rutan, inte för att ni backade och körde tillbaka, nej, det trodde jag inte heller, men kanske, förhoppningsvis, så noterade ni detta och kom på själv att det ni gör är idiotiskt, själviskt och fruktansvärt respektlöst, mot ALLA andra som faktiskt stod där före er. Så de så!!!

Nu tycker ni ju förmodligen att jag var lika respektlös som visade upp det långa fingret, men… jag störde då inte trafikrytmen, haha… och det kändes som om jag fick utlopp för viss ilska, hur barnsligt det än må vara :)

En annan skum sak som hände igår, då jag satt här i tv rummet var att det körde in en bil på uppfarten, den stannade mellan vägen och cykelbanan så jag tänkte först att det var någon som bara skulle släppas av, en person kliver ut från passagerarsätet h*n tittar sig plötsligt omkring, rycker fram en kamera och fotar mot vår veranda, sedan vänder h*n sig om och böjer sig lite lätt ner och fotar mot bussen, stoppar undan kameran och hoppar in i bilen igen. Jag rycker tag i mina glasögon och hinner ta regnumret, som jag sedan kollar upp… det var en leasing bil, så det sa ingenting.

När jag så gick för att hämta in posten så vände jag mig om för att kolla vad stackarn den där människan kunde ha fotat och så såg jag ju draken, aha…jaja, och från det andra hållet var det förmodligen grästuvan med solglasögonen som fotades, det ser då ut att stämma med tanke på vinkeln personen höll kameran.

Det roliga är att det inte är första gången tuvan fotas, det har hänt förut. Man har suttit här och det har blixtrat därute :) Jaja, det ju må ju vara, det är väl bara kul om man har något som nån annan tycker är värt att ta kort på. Önskar er alla en toppen lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kusin Anna en annan Anna Nybro Café kaffe strömpilen skor regn Maria Lundmark Hällsten idioter posten grästuva

Bajjahappatårta

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 22 juni 2012 klockan 07:43,

Vilken härlig dag… som gjord för att fira midsommar, eller hur? Jag tänker nog gå ut och ta mitt morgonkaffe på uteplatsen, direkt efter jag skrivit ner det här.

Theresé, Anders och Sally har tagit sig till höga kusten bron, där stannade dom igår kväll och skulle sova. Kommer kanske förbi här innan fortsatt färd till Maltträsk. Vi kommer att joina dom imorgon, till grillkvällen, det blir säkert hur bra som helst. Och när jag skriver det så kommer jag ihåg vem som står i matrummet, på soffan... Barbapappa, kanske bäst att flytta honom innan dom isf dyker upp här, och innan Sally får syn på honom.

Hon som dessutom beställt en Bajjahappatårta, till sin födelsedag, så det får vi försöka fixa på något sätt. Sa till Theresé att den kan ju egentligen se ut hur som helst, Barbapappa kan ju bli precis vad han vill, så det skulle kunna vara en stor rosa sak med två ögon :)

Hm… undrar just vad Åke skulle vilja ha för tårta då, han som fyller år nu på måndag, mjo, det är inte bara ett, sa kärringá som blödde näsblod. Jag var ju på strömpilen och handlade i förrgår, dyrt och mycket blev det, men det är ju så då man blir fler i familjen under ett tag. Kom hem, hade låst in nyckeln, fick fara upp och hämta den på Berghem, där Nicco befann sig, sa till Åke, att jag handlat för 1400:-, men… ingen middag till oss. Snacka om att man kan få hjärnsläpp ibland, och nu börjar det kännas som om det är dags för semester så man får vila upp sig lite.

Nu vill jag önska er alla en riktigt trevlig midsommar, vart än ni må befinna er, vi kommer i alla fall att befinna oss här, från oss alla här på ”ettan” till er alla!

Kommentarer: 0 Etiketter: "bajjahappatårta" Sally Theresé Anders höga kusten bron Maria Lundmark Hällsten Åke Nicco midsommar Barbapappa näsblod strömpilen middag nyckel Berghem

Är ni hugade eller sugna...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 12 juni 2012 klockan 07:57,

Jag fick dagens första födelsedagshälsning fån Järlåsa, det var inte en bild på en bukett liljekonvaljer, Theresé skrev att dom tyvärr redan var plockade men… jag fick en bild på en snigel, jojo, det är inte alla som får det inte :)

Jag tror att det blir fullt upp idag, vi har en som tar studenten, Niccos kille Rickard, så vi susar upp/ner/eller på sidan till Vännäs, men innan dess ska vi titta på skor, på strömpilen, sen hem och baka tårta, och kanske gå en promenad med snabeldraken. Så till er som känner er hugade eller sugna på en tårtbit efter middagen någon gång… det är bara att titta in.

Vi hade bastuträff igår, men vi skippade själva bastun och satt ute på baksidan av ”bastuhuset” istället, det var nog så skönt, då fick man andas in lite frisk luft, det var ju riktigt varmt och skönt då solen behagade att titta fram bakom molnet.

När jag kom hem satt Åke och varvade med Buicken, jag hade bett honom att kolla in vad det kan vara för fel på den, efter man gasat på lite med den så börjar den låta som en skördetröska och håller man inte lite grundgas så känns det som om den vill stanna av.

Han och Brälla hade stått och gnuggat sina grå, men kunde inte ”se” några fel, nå, så då for vi ut en sväng, hade tänkt oss till stilservice och investera i nya tändstift och luftfilter. Jag kör sa jag, för det är ju då jag sitter bakom ratten som den vill jäklas.

Och mycket riktigt, jag gasade lite på kyrkbron, släppte gasen när vi närmade oss rondellen och där blev vi stående, den vägrade i sten att starta. Tur att bilen är lätt (*ironi*) så vi puttade den åt sidan, kollade under huven, fick till slut igång den och kunde fortsätta till ”stil”.

Hem kom vi oss också, om än med ett något skumpigt färdsätt, då man var tvungen att hålla ner gasen även fast vi stod stilla vid alla rödljus. Nu var Brälla inne på att det är fel på en retur”nånting” som ska skicka tillbaka bensinen, men det gör den alltså inte så bilen får för mycket soppa (hur nu någon bil kan få det och må dåligt av sånt :) Nå, Åke provade blåsa bensinröret men det låter som om det är tätt, inget bubbel i tanken.

Han fick ta den bilen idag… jag kör Jeep jag, så vet jag att vi kommer oss iväg och hem igen.

Nä, nu ska jag se om Nicco klivit upp än, så det blir något gjort idag, önskar er alla en fin tisdag!

Dagen till ära, får ni två låtar och då vet ni också vad som snurrar i buicken just nu:

Och hälsningen jag fick av Jan A och Ingegerd:

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Järlåsa snigel liljekonvaljer bastu Buicken stilservice Åke gasade kyrkbron Maria Lundmark Hällsten strömpilen skor Rickard Vännäs Nicco Brälla bensinröret Jeep

Ska det vara så här? Vad är det här? Hur?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 01 juni 2012 klockan 08:09,

Igår backade jag ut Camaron för att lufta den. Mamma ringde och undrade om jag kunde skjutsa ner henne på stan, -javisst, men då får du åka Camaro, svarade jag. Går fint sa hon… utan att egentligen veta så mycket om vad det var för bil.

Det första hon sa då hon öppnade dörren var, -Är det den här bilen, jag trodde att det var den andra, den bruna. Sen hoppar hon in och rynkar på näsan, -Känner du, det luktar bensin… du blir ju förgiftad här. Näää, säger jag, det ska lukta så här, ingen fara.

Men det här då, håller rutan på gå sönder, säger hon och drar fingret över ett streck på sidoglaset. Nejnej, säger jag, det är repor som blivit då man vevat fönstret upp och ner, det går inte att ta bort. –Hör, det skramlar, är det dörren som låter, eller är det bak, vad är det? Nämen det ska låta, det skramlar i allt som är löst, men bilen kommer inte att ramla i smådelar.

Vi åker en bit, stannar vid rödljuset, åker iväg vid grönt, hon skrattar och säger att hon tror och tänker, varje gång jag stannar att jag ska bränna iväg precis som vid tävling, så hon sitter och spänner sig i vild förtvivlan… ja, vad säger man :)

På hemvägen säger hon, nu har det slutat lukta… eller så har jag blivit van… eller tät i näsan, hahaa…

Jag fick i alla fall hämta ut vigselringen som nu blivit graverad igen, på utsidan. Tänk att någon gjort det mönstret för 200 år sedan, hoppas det här sitter kvar lika länge, sen slog dom ut den en halv millimeter också, och det blev perfekt, att så lite kan göra så mycket, otroligt.

På eftermiddagen hämtade jag en kompis och vi åkte ner på strömpilen och tog en fika, tiden bara blåste iväg och snabbt hade det gått över två timmar. Hon berättade nåt kul, vi kom in på det där om vem som lagar maten hemma. Hos oss är det ju jag, och dom gånger jag säger till Åke att fixa mat så blir det köpepizza, samma sak var det hemma hos dom.

Ja, sa jag, ibland har man så svårt att hitta på vad man ska äta, ja sa hon, sen frågar man och hennes kille svarade då alltid… fil, vi kan äta fil. Något som hon inte tyckte var speciellt lockande och det visste han med all säkerhet och använde just det svaret för att slippa engagera sig i vad dom skulle äta, maten kom ju på bordet i alla fall… tills en dag.

Samma sak, hon frågade om råd till val av middag, han sa fil. Hon klädde på sig och gick ner på affären och köpte…fil. Kom hem och dukade fram flingorna, slängde upp filpaketet på bordet och sa varsågod. Lite lång i ansiktet satte han sig ner och dom åt middag… och efter den gången får hon aldrig fil som svar på vad dom ska äta :)

Jag blev uppringd av min ”gammboss" då vi satt i soffan och drack kaffet, hon ville att jag skulle följa med henne till Vännäs, för att se hennes dotter spela fotboll, och det kunde jag ju göra, det är inte så ofta vi sitter och pratar. Hann gå igenom en hel del, hon tackade för tiden jag tagit med henne, och jag sa, du har inte fått räkningen än :)

Nä, skämt å sidor, ibland är det så mycket som händer och man kan måsta bena ut saker, en händelse åt gången för att se helheten. Litegrann som jag brukar göra då jag är till exempel ute och går, jag resonerar med mig själv och testar olika teorier i skallen och kommer oftast på en lösning eller ett svar, och ibland blir det lättare då man dryftar det ihop med någon annan, så är det ju bara.

Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Camaron Camaro stan mamma bensin förgiftad ring tävla sidorutan kompis strömpilen fil middag "gammbossen" fotboll dotter Vännäs

Det var en isbrytare

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 29 april 2012 klockan 08:11,

Vi for och luftade släpvagnen igår, för visst måste det vara så det kallas då man kör från Västerslätt till returbutiken på strömpilen, och åker därifrån utan last, fortsätter upp på K-Rauta, uppe på klockarbäcken, i andra änden av stan och där köper vi faktiskt två saker, men bägge två ryms i bilen, hm… det kan vi kalla för lufta det.

Vi… eller för att vara noga så var det inte vi, utan jag, kom på den eminenta idén att vi skulle köpa en STOR grill, vi har en liten skit, lagom till oss tre, men ingen annan, och med tanke på att det är valborg imorgon så kunde det ju vara trevligt att ha något att elda i och kanske få grilla en korvstackare, eller två.

Nu hade jag ju sett returbutikens jättegrillar, som dom gör själva, och tyckte att dom inte var så pjåkiga, och enligt hemsidan hade dom 18 stycken hemma, men det var nog dåligt med uppdateringen där, för dom hade inte en enda på stället. Därför drog vi upp på Klockarbäcken istället.

Där fanns det grillar och inte bara det, jag hittade en 2 års present till Sally som nu står ute i garaget och väntar på henne. En ledtråd till föräldrarna i Järlåsa, det är ingen gunga, men den gungar, man ligger inte i den men man kan, och ja, det blir nog vi som får ta ned den till Järlåsa med bussen :)

Jag krattade lite ute på gården igår också, innan regnet satte igång, jag hade noterat nåt skräp borta vid staketet och trodde att det var isolering från nåt bygge, Rockwool eller nåt sånt, gick fram och sparkade i det, nä, inte var det isolering… hann tänka att det kanske var dunet från en dödad fågel, men inte, sen såg det ut som en svampliknande dun grej… ja, jag visste då inte vad det var.

Talade om det för Åke då han kom hem, han däremot, visste vad det var, haha… fröna från kaveldunet vi haft stående ute, dom där cigarrväxterna, dom kan ju explodera då fröna ska iväg. Kanske det växer upp en cigarr i gräsmattan, det vore nåt det.

Jag bjöd Åke på en sväng i Camaron innan roliga klippen började på tv. Där visade dom filmsnuttar där folk lurade andra att dom nös på dom, samtidigt som dom skvätte vatten bakom skallen på dom, och givetvis, nog kom jag på en sak som handlade om att ”låtsas” nysa.

Jag jobbade på leksaksaffären, det var då dom nyöppnat ute på teg och dom hade anställt en tjej som skulle sköta butiken. Det var på den tiden då slime, var inne, ni vet, den där färgade smeten som såg ut som ni vet vad. Vi hade en öppnad burk inne i fikarummet, med illgrön färg och när Anna (som hon hette) gick på toan så passade jag på att rigga för ett litet spratt.

Jag tömde burken i mina händer, geggade runt lite och när hon öppnade dörren så låtsades jag nysa och höll upp händerna mot ansiktet, ni skulle sett hennes min, den gick inte av för hackor. Hon berättade sedan hur förskräckt hon blivit och hon visste inte vart hon skulle vända sig, men frågade ju om hon skulle hämta papper.

Nå, det blev en liten isbrytare i alla fall för efter det så skojade vi runt med allt möjligt och omöjligt. Nu önskar jag er en trevlig söndag, ser ju ut som att vi kommer att hänga ute på gården idag… solen lyser ju för tusan och det kommer säkert att kännas varmt, härligt!

ps. Skickar också ett Grattis till Britt på 26:an, hon fyller ju år idag, Grattis och hoppas dagen blir som du önskat ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: släpvagnen strömpilen returbutiken K-Rauta grill Sally Åke Maria Lundmark Hällsten valborg present Järlåsa slime Anna isbrytare Camaron kaveldunet papper solen

Vill du ha en kuse?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 19 april 2012 klockan 07:42,

Jag hämtade ju mamma igår och vi gjorde ett första stopp på Ålidhems centrum. Jag vet ju nämligen att det finns en antik/loppis där och vi skulle kolla in vad dom hade för saker… men tji fick vi, vi var 1½ timme för tidiga, dom öppnar först tolv, så dit får vi åka en annan gång.

Nu gick vi istället in på fiket och tog oss en kaffe och macka, jag stod först i kön och sa att jag ville ha en leverpastejmacka…tjejen i kassan säger något som får mig att öppna ögonen och utbrista: Vaa, vad sa du?

Jag frågade, vad vill du ha till? Ja, det var ju inte det jag hörde, jag började garva och sa att jag tyckte att du sa: Ja, lycka till! Precis som om dom inte hade några leverpastejmackor :) Vi träffade även på chefen som var ute på shoppingrunda, innan vi drog vidare ner till strömpilen.

Där, köpte jag något så gott som heter fruktkusar… ja, namnet ska jag låta vara osagt, om det är så lockande, varför kallar man dom kusar? Jag brukar annars ha köpt frökusar, och det låter väl kanske inte bättre, det heller, men dom är också goda.

Just namnet kusar, får en ju kanske inte att tänka på bröd, kanske hästar… fast inte jag, jag tänker på något annat jag… ja, mammas hembakade flottkusar (uttalas flååtkuse), och är egentligen ett anisbröd, skuret med fyra ben och ska väl därför likna en häst, och brödet friteras, och därav flottet, antar jag. Men kuse kan ju också vara något annat som säkert inte behöver en närmare förklaring.

Idag ska jag och Kerstin ut och gå, hon ringde återbud igår, så istället för promenaden så skottade jag gården, puh… inte för att jag inte tog mig ut härifrån, utan för att slippa värsta geggan som blir då allting smälter.

Och fågelbadet som hade tinat fram är återigen översnöat, hm...

Sedan ska jag faktiskt på assistentlunch, med två av mina arbetskollegor, det är företaget vi jobbar åt som en gång i månaden bjuder dom som vill på lunch och idag är det på Invito, trevligt! Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ålidhems centrum antik/loppis fiket macka kaffe chefen Maria Lundmark Hällsten strömpilen fruktkusar frökusar flottkusar flååtkuse hästar mamma anisbröd assistentlunch Invito

En Ipren 400mg den räcker....

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 23 mars 2012 klockan 08:33,

Igår gick vi den bortre koporten, lite vatten och snösörja var det, men man kan ju inte ha det perfekt, alltjämt. När vi kom tillbaka pekade jag på ”Herr Gårman” skylten, som sitter härute och frågade om Kerstin eller Janne noterat, att det numer finns skyltar med inte bara gubbar på, utan även dom med kjol på sig, det hade dom inte… jojo, allting för jämlikheten, men hur ska dom nu kunna göra en ”hen” skylt då, hm…?

Sen dammsög jag och så damp det ner en avi, ett paket att hämta på Preem, i samma veva får jag ett sms, aha, mina jeans från Ellos har kommit, så jag tar på mig kläderna och går dit, bara för att få veta att paketet med avin, inte kommer förrän idag och när jag tar fram sms:et står det att paketet är skickat och på väg… inget annat. Så jag får gå hem med oförrättat ärende. Men en extra promenad blev det.

En kurator från skolan ringde upp och sa att Nicco hade så ont i huvudet att hon ville gå hem, vilket var ok för mig. Jag misstänker ju starkt att hon har migrän. Så det var bara att klä på sig igen och gå på HP:s för at fixa lite Ipren.

Jag vet en gång då hon var liten och gick på dagis, då ringde dom upp och sa att hon hade så ont i huvudet och var alldeles vit i ansiktet, jag hämtade hem henne, hon lade sig och somnade klockan 14.00… vid 19 tiden ringde jag till sjukvårdsupplysningen och undrade hur stackarn hon kunde sova och hon reagerade inte heller på mina tafatta försök att väcka henne varsamt.

Dom sa att det kunde vara migrän, ingen omöjlighet och vet ni vad, hon fortsatte att sova hela natten, snacka om att den där huvudvärken tog på krafterna.

Skulle berätta för Åke då han kom hem, om hennes huvudvärk, sa att jag försökt få tag i skolsköterskan för att boka in en tid hos henne så hon skulle få kolla om hon hade Ipren… jo jag sa så, men menade givetvis att hon skulle få kolla om hon hade migrän, och inget annat. Igår kväll kräktes hon, så nå bra mådde hon då inte. En liten utredning, hur dom nu gör den, kan ju vara på sin plats.

Idag ska jag hämta upp en kompis för vidare färd ner på strömpilen, sedan blir det nog en kaffe hemma hos henne. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bortre koporten Kerstin Janne Preem Ellos avi HP:s Nicco kurator Ipren migrän Åke kompis strömpilen

Inte alltför ofta, men ibland så...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 04 mars 2012 klockan 09:16,

Ibland… inte allt för ofta, men faktiskt någon gång emellan åt, så har vi den där berömda matjorden i fickorna. Som igår, för att ta ett exempel.

Åke hade fått nys om en vespa (EU Moppe) som han tyckte skulle passa Niccolina… om ett år, drygt, för än har hon inte åldern inne. Men han kan ju använda den själv, till och från jobbet, om han känner för det och dessutom var killen som skulle sälja den, intresserad av en båtmotor som stått härnere i källaren så dom bestämde sig för att idka en liten bytesaffär, och det var bara att koppla släpen bakom Mazdan och dra iväg norrut, en bit, för att hämta hem den.

När vi kom hem upptäckte vi en näve matjord i mina fickor, Jeepen hade jag ställt en bit utanför garaget för att inte få snön från garagetaket på bilen, men då passade det på att rasa en klump från hustaket som inte föll framåt som brukligt hade varit, nejdå, den tippade över kanten där Jeepen står men kolla in, den missade bilen med nån centimeter:

Och här en bild på EU moppen:

Efter lunch gick Åke över Sigge boy och köpte sig en andel på V75, sen åkte vi på strömpilen och handlade lite. Jag pysslade på och städade lite, ska ha matbesök ikväll så det var väl på sin plats och Åke satt klistrad framför tv:n för att kolla in hästarna, och kan ni tänka er, dom fick in 7 rätt så där hade vi en näve till med matjord. Visserligen ska summan nu fördelas på tio personer, men det blir nog drygt 4000:- när femmorna och sexorna är räknade.

Ibland så… som jag skrev i början, men inte alltför ofta :)

Idag… just nu, så är det vasaloppet på schemat, fråga mig inte varför, men så har det varit i alla år, det är bara blåbärssoppan som saknas och möjligtvis nån kanelbulle, skidorna struntar i alla fall vi i. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: matjord EU moped Nicco båtmotor Jeepen snö taket V75 strömpilen Sigge boy 7 rätt tio andelar 4000:-

Något makabert, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 13 januari 2012 klockan 06:05,

Efter tandläkarbesöket igår så for jag och mamma ut en sväng, kollade in Ohlssons tyger och sedan åkte vi på vaniljdrömmen, Marieberg, och fikade. Mamma cyklade så hon drog iväg lite före mig, när vi kom fram berättade hon att det ramlat ner en fågel där hon knatade uppför den branta backen nedanför Mariebergs kyrkan. Den bara damp ner där och såg allmänt förvirrad ut.

Frågan blev ju hur stackarn den lyckats med det konststycket, för något fönster hade den då inte kört in i. Hm… undrar just om en fågel som sitter på ett tak eller en gren, kan halka, precis som vi gör på isen? Har jag då aldrig någonsin sett, och då borde dom rimligtvis hinna fälla ut sina vingar, men kanske inte om den från början är utmattad av hunger eller annat, nå, vi lär förmodligen inte få veta vad den sysslade med.

Sedan åkte jag ner på strömpilen och handlade, så skulle jag slippa göra det idag. Jag köpte bland annat gravljus:

Och marschaller, kan ni tänka. Men kolla in hur lång brinntid det är på gravljusen och VARFÖR i all världen kan dom inte göra marshaller med samma brinntid och framför allt med samma pris? Gravljusen är ju jättebilliga om man räknar på tiden dom brinner. Men nej, där har vi ju också en sån där grej vi betalar men tänker kanske inte alla gånger på vad vi betalar för. Och här skulle det ju egentligen stå, istället för styckpris… ett pris vi betalar/brinntimme.

För att köpa och ställa ut gravljus runt gården kanske skulle se något makabert ut, eller hur?

Dom här tofflorna köpte jag till Nicco, sist jag handlade på Maxi:

Och igår hittade jag ett par till mig med, inne på KappAhl och jag ångrar inte en sekund, inköpet, guu´vad skön och varm dom är, jag hasade runt i dom heeela dagen igår.

Jag hade ett par duntofflor jag köpt på Expo för hundralappen, men dom åkte i soptunnan igår kväll, hur kul är det då dessa dunpinnar sticker ut ur tofflorna och sticker en i fötterna med jämna mellanrum, näpp, dom tofflorna var verkligen ett nerköp, men dessa rekommenderas varmt.

Nu vankas det frukost och sedan 7 timmars arbete, önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Vaniljdrömmen Marieberg Expo strömpilen KappAlh Nicco tofflor marschaller gravljus

Strömlöst, jajamensan!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 06 januari 2012 klockan 06:07,

Igår skulle jag ju åka och kolla in hur Helena Springare, bor, jo, det var hon som skulle bjuda mig på lunch. Nu höll det inte på att bli någon lunchbjudning för min del då jag startade Jeepen, gick ut till vägen för att sparka lite på snövallen för att kolla mjukheten och om jag skulle kunna köra över den, vänder mig och går tillbaka till bilen och då har den dött… bara så där, helt apropå.

Sätter mig i den och försöker starta den igen men den varnar bara att batteriet bör kollas *STORSUCK*. Vi hade nog blivit omtalade, då vi köpte bilen, att den ibland laddade ur, utan någon speciell anledning, men nu beror det nog mest på all småkörning, fram och tillbaka på jobbet blir för lite kört för att den ska hinna ladda ordentligt.

Sen innehåller den en hel del elektroniska saker och det kan ju hända att den ”tjuvdrar” ström, från nåt ställe. Nå, fram med laddaren och fick instruktioner via mobilen hur jag skulle koppla, lite spännande var det då det inte står + eller – på batteriet, men jag, som ibland är ett riktigt ljushuvud, räknade snabbt ut att den röda sladden, rimligtvis borde kopplas till den röda grejen på batteriet, samt den svarta till den svarta, där ser ni barn, det kan vara nyttigt att gå i skolan :)

Så efter en halvtimme var jag på väg. Jag fick parkera under deras skärmtak och hade då tillgång till mer ström och fick ladda upp den ytterligare.

Dom bor i en jättefin lägenhet, verkligen, och med fin utsikt. Vi surrade, drack kaffe, pratade mer och sedan blev det lunch a´la Helena, jättegott! Det kan vi göra om :)

På jobbet blev det sedan färdtjänst ner på strömpilen där vi hann med både apotek, Maxi, Kappahl, Lindex på en timme, och sedan blev vi hämtade. Väl hemma igen så skulle det smördegs inbakas en fläskfilé och göras hasselbacks potatis, det gick som en dans.

Tyvärr kom man sedan in i andra andningen då jag kom hem så jag somnade nog först efter 12 slaget, det känns som om man sovit någon timme för lite, men hej… nu är det ju fredag och efter dagspasset har man en helg att se fram emot. Önskar er alla en toppen dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Helena Springare lunch lägenhet Jeepen snövall batteriet strömpilen Kappahl Lindex apotek Maxi färdtjänst fläskfilé andra andningen

Jag testade...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 28 december 2011 klockan 06:09,

Jaha, mobilalarmet lyckades sätta igång även idag, det var ju… bra. Sista dagen innan ”ledigheten”, ledighet inom citationstecken då man egentligen inte är ledig utan har saker att göra ändå.

Jag testade att åka ner på strömpilen efter jobbet igår, men jag iddes inte ens göra en sväng in på parkeringen då jag redan därnere vid den lilla rondellen vid älven, mötte bilar som gav upp innan dom ens kommit ner till parkeringarna.

Jag gjorde den större svängen förbi återvinningen då det finns vissa risker att man blir stående för alla som nu stannar för att det är högerregeln som gäller. Jag tror att denna väg blev snabbare. Och jag bestämde mig för att åka ut imorgon och hänga på låset till Bo-Lage och införskaffa det där sista som man alltid kan behöva.

Och på fredag, 8.40 (där sprack den sovmorgonen också), fick jag en tid på hudkliniken, vi ska diskutera medicineringen för mina ögonproblem. Nå, det kommer ju något bra ur det, hoppas jag.

När det sedan blir för mycket att tänka på får jag göra som Åke, min käre make, som går in och bygger på pusslet och fördriver tiden, och blir lika förvånad då han kommer ut från rummet och ser att klockan tickat iväg. Pussel är rogivande och lite av ett gift om man väl börjat.

Till skillnad från mina svärföräldrar som alltid hade ett pussel liggandes till jul, så har inte vi pussel med hav och vatten till förbannelse, utan ett tecknat, stort pussel med miljoner figurer, lite lättare att lägga men mycket mönster att hålla reda på.

Jaja, nu är det i alla fall dags för frukost och sedan avfärd, nu ringde Åkes klocka så nu får fåglarna sällskap ute på bron… jo, han brukar sätta sig där och insupa dagens friska luft av någon outgrundlig anledning, eller hade det med cigaretter att göra, hm… önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: mobilalarmet pussel Bo-Lage strömpilen hänga på låset 8.40 sovmorgon rummet Åke make svärföräldrar klocka

Först så går det uppför, ett två och ...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 11 november 2011 klockan 07:22,

God morgon! Jag behövde inte jobba till ett i natt utan fick åka hem vid elva tiden. Det var ju lite bättre, måste jag ju säga. Men innan man somnat hade klockan lätt passerat tolv. Det tog dessutom en bra stund innan jag kunde lämna parkeringen där borta. Motorvärmaren/kupévärmaren hade ju inte hunnit gå igång och det var is på utsidan och imma på insidan.

Tiden gick fortare än jag trott, kanske för att jag, mitt beläte, hittade på att vi skulle promenera ner på strömpilen. Dit går det bra, men det är fruktansvärt mycket uppför, på hemvägen. Sen spyr man galla över dessa stadsplanerare som gjort gångbanan dubbelt så lång än nödvändigt. När man kommit nerför backen ska man lika mycket upp, till rondellen på Holmsundsvägen, för att sedan gå tillbaka och nedåt igen.

Jaja, det är ju tur att man kan få tiden att gå, lika mycket som man gått själv :-)

Kommer ihåg då man var ung… eller yngre i alla fall :-) och hade mopeden. Vi var som vanligt uppe i Malå och nu hade moppen gått sönder. Pappa hade inte tid att skruva i den, eller så var det för att han inte kunde, så jag hade lov att ringa till den där ”sotuErik” för att höra om han kunde laga den.

Det kunde han, och pappa hade inte heller tid att fixa ner moppen till Malå utan ville jag ha den lagad så fick jag ordna dit den själv. Nu kanske han trodde att jag skulle strunta i det hela, men jag var tjurig, även på den tiden. Jag drog moppen och kusin Anna cyklade bredvid. Så knatade vi in till Malå, en promenad på 1,3 mil, och på hemvägen bytte vi av varandra på pakethållaren. Alla sätt är bra, förutom dom dåliga.

Så var det fredag igen, härligt, det är snudd på, min favorit dag… jo det är det, och vilken tur att jag tycker att det är fredag, alltjämt. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: strömpilen stadsplanerare is imma pappa "sotuErik" Malå mopeden kusin Anna moppen pakethållaren

Bulls eye...nästan

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 18 juni 2011 klockan 06:08,

Jag började dagen med att dammsuga och skura golven, medan det torkade så klippte jag gräsmattan, och sedan avnjöt jag frukost härutanför.

Jag hann sitta en stund på ”gammgården” igår, innan jag blåste iväg på strömpilen. Jag hade fyra uppdrag, skulle se om jag hittade något åt Nicco på hälsokosten, för hennes mage, gå på gallerix och blev jag förvånad då dom inte fanns där längre, göra en blixtvisit hos Bo Lage, och handla lite på Maxi.

På hemvägen plockade jag upp chefen och hennes assistent, sen åkte vi hem hit och hade en liten rundvisning i huset och avslutade besöket med en kaffe ute i trädgården. Vi pratade om allt möjligt, hängmattan var ett av samtalsämnena. Nu kommer jag inte ihåg om jag skrivit det tidigare, men det var i så fall längesedan.

Vi hade nämligen en sån hängandes utanför sommarstugan då jag var runt 10-12 år. Den satt fast i ett träd och sedan i kortsidan på huset, ca två meter bortanför knuten. På framsidan av huset, en meter från samma knut, satt det en piltavla.

En av mina kusiner hade bestämt sig för att kasta pil och givetvis ligger jag och såsar i hängmattan. Hur han sedan lyckas missa, inte bara piltavlan utan hela väggen, för att sedan träffa mig i benet med pilen, det kan inte jag svara på, men det gjorde han…hm, kanske en dold talang.

Träffad av pilar hade jag blivit tidigare också, men denna gången i ryggen. Jag hade för bråttom fram till tavlan och tjejen som skulle kasta var väl för ivrig, tjopp tjopp så var det gjort.

Idag kanske det kommer hit en som ska ta bort gräsmattan närmast grusgången så vi får bredda infarten. Jag får väl bli överraskad då jag kommer från jobbet, jag arbetar ju idag och imorgon. Sedan kanske vi ska åka och titta på en ny (gammal) buss, vi får se vart det barkar iväg. Jag önskar er i alla fall en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: gräsmatta hängmatta strömpilen gallerix Bo Lage chefen assistent buss

STOR suck

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 07 april 2011 klockan 10:08,

Invigde vår nya dusch i måndags, trött och sliten efter dagens vedermödor så kändes det aningens uppiggande, trots den sena timmen. Efter allt bök och stök med intvålning och avsköljning, torkning och finlir så skulle jag avsluta med att smörja in en gott, luktande lotion. Jag började med benen och fortsatte uppåt men tyckte ett det blev mer och mer konstigt, den försvann som aldrig, och efter en liten stund ändrades färgen så det blev alldeles vitt och smetigt.

Jag öppnade munnen för att säga någonting fult och frågande, då jag noterade att det inte stod lotion på flaskan…utan dusch kräm. *stor suck*, inte nog med att man längtade förtvivlat efter att få krypa ner i sängen, nu var man tvungen att ställa in sig i duschen…igen. Typiskt Maria, skulle jag vilja påstå.

Nu är i alla fall katterna installerade på den nya adressen. Vi köpte ett nytt, stabilt klösträd till dom igår, så dom ska ha lite mer att klösa och klättra i. Men det tar nog sin lilla tid innan dom vant sig vid sitt nya boende, och än har jag inte tänkt släppa upp dom till oss, vi får gå ner till dom istället. Men så fort vi är klar med allt så ska dom sakta men säkert, introduceras i vårat nya hus, med vissa förbehåll.

Nä, nu ska jag bära ner lite påsar till bilen, och sedan dra till strömpilen för att handla lite, tillbaka till huset och fixa lunch och sedan får jag ta lite mer tid häruppe i lägenheten, och packa ner mer saker. Brälla ska hjälpa Åke ikväll och köra några skrotlass till återvinningen.

Ni får ha en bra torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: dusch invigde huset katterna installerade strömpilen Åke Brälla

Grönt värre

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 03 mars 2011 klockan 08:44,

Tema grön, är dagens utmaningsbild, ok, då skulle jag kunna ta denna bilden på en riktig ”grön”sak, en tomat…

men det gör jag inte. Eller så kunde jag sätta ut en bild på mig själv, för då det gäller vissa saker så är jag en novis, med andra ord inte så van, och därmed faller jag in under kategorin, grön.

Men nä, det gör jag inte heller :-)

Vi har gröna plantor, trots mitt stora ointresse av blommor, även fast dom är fina att se på och att äga, så krävs det ändock en viss vattning och skötsel, det är väl där allting faller, men nix, den bilden som får symbolisera dagens gröna bild, blir min tandborste, ha, samt tandkrämstuben, dom är nämligen grön, bägge två:

Igår var vi ute och gick, Kerstin, Janne och jag, då ringde Åke och sa att handfatet samt spegeln som vi hade beställt, hade kommit in på K-rauta, så jag tog bilen upp och hämtade prylarna och körde dom till huset. Igår påbörjades även underarbetet för tapetseringen.

Åke fick hjälp av Brälla att bära upp en av ”gammfrysboxarna” som stod nere i källaren och det är ingen som begriper hur någon fått ner den där. Tung och otymplig som ett as, trots att Åke skruvat bort locket. Han fick sig dessutom en rejäl reva i ansiktet av boxen, då dom var på väg upp i trappen. Men nu är den ute ur världen. Han åkte även och tömde släpvagnen som arbetaren har använt som skrotsamlare, så där stod toastolar, handfat och diverse rör och skräp, men nu är den tömd och kanhända att vi åker på Elon och köper kylskåpet på lördag.

Det går alltså framåt, med allting, och i förrgår var jag till boupptecknaren och vi gjorde ett avslut där och då, så nu bör det inte dröja mer än ett par veckor innan allt det är klart, sen ska givetvis lagfarterna skrivas över, men det gör även han så allt bli rätt gjort.

Idag har jag tänkt mig på strömpilen en sväng, kanske hittar man någonting till Nicco där, hon som fyller 13 år den 15 Mars, och som sa igår, att det är först då man är någon…fast hon skrattade sedan och sa att förmodligen var det inte så heller. Alla är väl någon alltjämt, oavsett ålder, men jag vet att det inte alltid verkar så. Går man i sexan så är man störst…ett tag, sen börjar man i sjuan och räknas till minstingarna igen. Jaja, det var dagens skriverier, nu får ha det gott, så återkommer jag säkerligen vid ett senare tillfälle.

Kommentarer: 0 Etiketter: grön tomat jag tandborste kerstin Janne Åke K-rauta handfat Brälla frysbox släpvagn strömpilen Nicco

Grekiskt/romerskt inslag

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 30 januari 2011 klockan 06:11,

Som vanligt blev det lite cirkus då jag och chefen var ute igår. Vi skulle ju åka på strömpilen, vilket hon aldrig har gjort…med buss. Så vi började med att gå bort till Ålidhem centrum och inväntade femman för vidare färd. I väntan på den så noterade chefen att det fanns vissa grekiska eller romerska inslag i omgivningen:

Har aldrig sett eller lagt märke till denna pelare förut, undrar just vad den döljer?

Nå, bussen kom i utsatt tid och resan ner gick bra. Vi tog oss en fika på NK och sedan strosade vi lite på H&M, Lindex och skoaffären. Avslutade det hela med matinköp på Maxi, som nu får sig en liten känga då dom plockat bort alla små korgar. Nu är det så att när vi handlar så får chefen hålla i en korg medan jag drar henne och det funkade ju inte med dessa stora korgar så jag fick dra rullstolen med enhands fattning och sedan ha korgen sladdandes bakom oss. Det går väl bra ett tag, men blir rätt så jobbigt i längden, inte underligt att min handled gör ont idag.

Sen var det det här med bussen och återresan. Vi tog ju bara för givet att när man ska åka i motsatt håll så bör ju hållplatsen också vara på andra sidan vägen, men inte var det så här inte. Hur än vi letade efter en hållplats så fick vi tji. En som gick mot Holmsund var den enda som dök upp i vårt letande. Tills lut frågade jag en tjej som stod i busskuren där vi hoppat av, om hon visste vart busskuren kunde vara, och nu gjorde jag ju henne orolig.

Hon skulle nämligen också till Ålidhem och jag sa att det funkar ju inte, den här bussen går ju vidare till ersboda. Men efter lite kollande på kartan så kom vi fram till att det ändå var rätt busskur. Sen var det detta med att komma sig in. Nu stod bussen ganska så långt från kanten och jag skulle fälla ut rampen vilket nu var en konstig sak som jag inte visste hur den skulle fungera så jag sa till busschauffören.

Han lät att komma uppifrån Piteå hållet med tanke på hans dialekt och han hoppade runt där och kliade sig i huvudet, han visste nämligen inte heller hur man skulle fälla ut den. Det hela slutade med att jag lyfte upp hela alltet i bussen trots att chefen var något oroad, men det gick bra. Likadant var det när vi skulle av och jag sa sedan till chefen att jag ska sluta säga att jag tror…att det ska gå bra, jag VET faktiskt att det går bra, annars skulle jag aldrig chansa, inte då det gäller någon annan i alla fall.

Frukost hägrar nu och sedan mitt andra tio timmars pass. Ha en skön söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ålidhem strömpilen bussen ersboda busskur Maxi H&M Lindex chefen

Allt uti byxan uti ändan om...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 27 december 2010 klockan 05:58,

Kom helt oförhappandes att tänka på dom här dynorna man har på köksstolarna, som ofta går sönder i själva bandet där man knyter fast dom. Nicco råkade ha just den stolen där dynan inte satt fast och hon sa uttryckligen, att hon hatade just den där stolen. Men varför då, undrade jag, och förstod inte hur man kunde hata en stol av fyra, likadana sådana.

Ja, då var det just det där att dynan inte satt fast, jamen sa Åke, det är meningen att man sitta still på stolen och inte glida runt på den, det är ju av den anledningen snörena går av. Det där är väl ingenting, sa jag, du kanske skulle limma fast dynan baki ändan, så hade du den på plats, hela tiden. Jaha, sa Nicco, så ni tycker att jag ska gå runt med en sån där alltjämnt, hängandes på byxorna, men jag måste ju byta brallor också, hm…

Och med den tanken tänkt, så kom jag ihåg vad morsan berättade för några månader sedan, då jag var upp till henne på en fika. Detta var väl någon gång i våras och hon hade åkt ut med sin kusin och hennes man, dom skulle på strömpilen och handla. På sätena har dom, under vintertid, lagt såna där frigolit dynor, eller inte frigolit, utan såna där sittunderlag, som finns i olika färger.

Dom kom fram och parkerade bilen, morsan hoppade ut och dom började gå mot ingången, då någon ropade på morsan. Hon vände sig om men tycktes inte känna igen människan, och undrade vad hon kunde vilja. Du sa kvinnan, du har något som sitter fast i baken. Morsan tar och sveper med handen bakom ändan, och mycket riktigt, där hänger ett sittunderlag. Men vilken tur sa hon till mig, att kvinnan hade talat om det för henne innan dom gick in på affären, du förstår vad folk skulle ha funderat. Ja sa jag, eller så hade dom tyckt att du var riktigt smart, förberedd på att kunna sätta dit ner, precis vart som helst :-) Så kan det gå, om inte haspen är på.

Vi åkte ut en sväng igår för att kolla att cheven skulle starta, det gjorde den men värmen tycks inte vilja komma igång ordentligt. Men mycket ska till innan jag blir förvånad. Jobbar idag, i vanlig ordning, 7-14, därför är jag uppe den här tiden. Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco stol dyna Åke morsan kusin strömpilen byxorna sittunderlag

Knasdag

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 19 december 2010 klockan 09:51,

Jag och Nicco skulle åka ut på strömpilen igår, efter lunchen, först höll jag inte på få upp dörren till bilen, nä, det var inte låset som hade frusit, utan hela handtaget, den gick inte att rubba och på Niccos sida hade låset frusit så man inte ens fick in halva nyckeln. Nå, med lite bestämdhet och en fast hand så fick jag upp den till slut. Skulle låna sopen från soprummet (ha, soprum = ett rum som förvara sopar, sop – rum) då Nicco gav mig ett varningens ord, ovanför skallen hängde det nämligen en ganska så stort snödriva, så jag hoppade in och lika snabbt ut igen.

När vi kom fram till strömpilen så var det kö, ända upp till rondellen…ja, rondellen uppe på Holmsundsvägen, och nu hade ju varje smart människa tagit ett varv i rondellen och åkt tillbaka, men inte Maria inte. Vi åkte ner och spanade efter en parkeringsplats och det var ju ganska så tröstlöst, Nicco såg två lediga platser men på vänster sida och jag sa att jag kör inte in där, man vill ju hemskt gärna ta sig därifrån också, även om det nu, egentligen är högerregeln som gäller inne på såna här ställen så är det väldigt få, som kör efter den regeln.

Vi körde rakt genom alltihop och sedan ut förbi återvinningen, vi var inte dom enda som gjorde det. Upp på kvantum där dagens största köp skulle göras, 1½kg räkor, vi hade bjudit över Brälla och Lena på räkfrossa, så det var ju en ganska så viktig ingrediens. Dom skulle visserligen vara barnvakt till deras barnbarn men hon kunde ju få följa med.

Oskalade räkor hade dom inte på kvantum, förutom dom där svindyra räkorna som kostar 149:-/kg, så vi åkte ner på Ica hedlunda istället, där såg det ganska så fräckt ut också, med all snö som satt sig runt lyktorna.

Nå, så var vi äntligen klara och Nicco muttrade något om all onödig bilkörning detta hade inneburit, och jag kunde väl inte annat än hålla med. 30 minuter i bilen för att sluta på hedlunda, 5 minuters promenad hemifrån.

Sen gick det inte som planerat i slutändan ändå, barnbarnet vägrade följa med hit så vi gjorde en liten rövare och frågade ett par grannar om dom ville komma upp, nu hade dom precis käkat så räkorna var inte så lockande, jag ställde mig då och skalade hela rasket, Åke fick sig en räkmacka och resten har jag gjort i ordning till middag ikväll. Här ska ni få receptet på det:

Räkgott

2-4hg skalade räkor

2,5hg cheddarost i kuber

6 skivor vitt formbröd (skär bort kanterna)

Sås

3 Ägg

3dl mjölk

2dl grädde (funkar också bra med matgrädde)

1 msk senap

1 tsk salt

65gr smält smör

Vitpeppar

Blanda ost, räkor och bröd i en form. Vispa ihop såsen och slå över. Låt stå och dra över natten. Ugn 175 grader ca 45 minuter.

Det är jättegott så nu har vi något att se fram emot till middagen :-)

Nu önskar jag er en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: strömpilen rondellen Kvantum räkfrossa Brälla Lena Åke Maria Nicco räkmacka hedlunda

Kraschen på vännäsvägen

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 06 december 2010 klockan 15:12,

Jodå, alltid ska det vara någonting som händer. Den här gången glömdes inte Ingegerd på parkeringen, varken på väg till strömpilen eller hem, men...

Vi åkte iväg i godan ro, kommer upp till rondellen här vid granngården och jag hinner berätta om en olycka som inträffat uppe vid haga. Kör in i rondellen och får en bil på ytterkanten (hatar när dom lägger sig där för då tvingar dom ut en i vänstra körfältet, fast jag inte vill vara där). Nå, jag kör relativt sakta då det är snömodd just i den vänstra körbanan och vad tror ni då han gör, bilen som ligger jämsides???

Jo, helt pötsligt vill han byta fil och ser inte våran JÄTTESTORA Chev, utan jag hinner lägga mig på tutan men han kraschar rätt in i fronten på cheven, vilket gör att jag helt plötsligt byter färdriktning, mot mötande trafik, får sladd, häver den och åker tillbaka rätt in i hans bil. Får ögonkontakt med honom (hm undrar om han ser svordomarna som kommer ur min mun?) och det ser ut som han har tänkt köra vidare.

Jag svänger in precis framför hans bil och vi stannar därmed av. Ut ur bilen och han kommer och säger att det låg en STOR snöklump mitt på vägen, jaha, säger jag och du har en STOR J-VLA bil på den andra sidan??? Då skrattar han lite och förstår väl vad jag menar, det hade väl varit bättre att satsa på snöklumpen istället för på en bil. Dessutom, sa jag till honom, är det ingen smart idé att krascha in i en amerikanare, dom är byggda för att stå emot en hel del.

Och ja, det gjorde den också. Förmodligen hittade han av kofångaren, längst fram i hörnet och det var även den som puttade tillbaka honom då jag hävde sladden, hans bil var ingen vacker syn, men på våran bil, kunde jag inte se något just då, i alla fall. Men jag har hans telefonnummer, regnummer och namn, så jag sa att han får räkna med att Åke ringer upp om vi hittar något galet.

Så spännande kan det vara att hänga med mig en dag :-)

Vi är tacksamma för att det gick bra den här gången, det hade ju faktiskt kunnat gå värre. Over and out!

ps. Och det värsta av allt...jag glömmer att köpa dessa eftertraktade kaffebönor så nu måste jag ut igen och införskaffa dom, fast dit kan jag gå :-) ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: snömodd rondellen kraschade bilen Cheven tutan strömpilen

Nu har jag en i min ägo :-)

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 06 december 2010 klockan 07:22,

Hann komma ut på jobbet igår så ringde våran vicevärd, Fred…han hade läst bloggen och att jag ville ha en kaffekvarn, på studs. Han var nämligen på en loppis och hade snubblat över en kvarn och nu undrade han om jag var intresserad av att köpa den. Absolut sa jag, köp den, huvudsaken man kan mala med den. Så nu är jag stolt ägare av en kaffekvarn och idag ska jag köpa bönor till den och köra en liten invigning ikväll.

När jag nu var i det aktuella huset där våra grannar bor, som vi umgås med, så passade jag på att dela ut årets julkort, nu vet jag inte om man kan kalla det julkort, men det är ett alternativ till dom sedvanliga korten med tryckt text och tomtar på. Detta är vad dom fick i år:

En vaniljstång med medföljande recept som givetvis innehåller just den ingrediensen. Alla fick olika recept. Så nu Marja, fick du veta :-)

När jag kom till Ingegerd så hade Jan A en present till mig, och först skulle jag gissa vad det var:

Jag med min syn tyckte först att det liknade ett usb minne :-) men det var det inte:

En tändare med en sån där pigg som man kan dra ut och värma på för att sedan sticka in i billåset när det har frusit, precis vad jag skulle ha haft igår då jag åkte på jobbet. Nu hade jag ju min vanliga tändare men jag tror inte att bilnycklarna egentligen mår så bra av att värmas upp.

Sen visade han på ännu en finess, om man vänder på den så finns där även en öppnare, aha sa jag, så man kan knäcka en öl om man nu inte får upp låset, haha…Tack för tändare Jan, den kommer säkert att användas flitigt!

Idag ska jag och grannarna åka iväg på strömpilen och se vad dom kan ha att erbjuda. En julklapp till Nicco ska det då bli och jag vet precis vad, men det tänker jag av naturliga skäl, inte avslöja här.

Önskar er alla en bra måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: jobb vicvärd Fred grannarna kaffekvarn bönor Ingegerd Jan A usb minne tändare billås julklapp Nicco strömpilen

En sköldpadda utan fotfäste

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 27 november 2010 klockan 09:01,

Ojoj, nu var vi där igen. Så fort snön kommer och avåkningar med den så ska det hittas på olika saker att skylla på. Är det inte vädret, saltet, sandningen, hastigheten, föraren, cyklister, gångare eller däcken det beror på så är det något annat. Varför ens idas spekulera, det som har hänt har hänt, punkt slut. Den som sitter eller satt bakom ratten är säkert den som förmodligen vet bäst vad det hela berodde på och har förhoppningsvis lärt sig en läxa.

Jag känner vår bil vid det här laget, den är tung och bär det iväg så bär det iväg, då är det bara att hålla i hatten…eller nä, hålla i ratten var det :-) Nä, skämt å sidor, jag anpassar farten efter rådande förhållanden, tyvärr så är dessa förhållanden inte dom samma överallt, här borta vid rondellen alldeles innan Granngården, där är det isbana och det är bara att börja bromsa lååångt innan man är framme vid den, däremot, borta vid Ersboda rondellen, där hade dom slängt ut en massa sand och det var det bästa hittills, mera sånt, tack!

Kom osökt att tänka på en händelse för två år sedan, vinter, halt och jag och Nicco var på väg ner på strömpilen. Sekunden innan jag ska svänga in på parkeringen, i en 90 graders kurva, så ser vi en man, iklädd en stor lång rock, gåendes på vår högra sida nere vid älven, det är en svag lutning på vägen där borta och *tjopp*, så halkar han till och hamnar i rullning, han ser verkligen ut som en sköldpadda som tappat fotfästet och jag kan inte låta bli att skratta högt och gott, Niccolina tyckte också att det såg jätte knäppt ut. Han bara rullade iväg.

I och med denna uppståndelse så ”glömmer” jag väl bort att sakta ner tillräckligt, och halkigt är det ju som sagt var, så vi hamnar i buskaget, hahaha…ja jag vet, synden straffar sig själv.

Nu vill jag i alla fall inte ha mera snö, tack så mycket, nu får det räcka ända fram till april. Jag tycker inte att dom är världsbäst på att skotta här, där vi bor, men på Ålidhem, där jag har mitt jobb, där är dom urusla på att skotta. Parkeringen var oskottad då jag kom dit igår klockan 14, och den var lika oskottad då jag for, klockan 21. Jag fick vada runt i snö som nästan nådde upp till knäna.

Sen, vad som kanske är ännu mer märkvärdigt, i detta lägenhetskomplex, finns det en del handikapps anpassade lägenheter och då kan man ju tycka att snöskottningen kanske är mer aktuell lite tidigare på dagen än klockan 17, på kvällen. Sitter du i en rullstol så är det inte tvärenkelt att ta dig ut i denna snömängd.

Jaja, nu är det som det är, vitt och snöigt, oskottat och halv dj-kligt, tur att vi har tak över huvudet och att det är helg samt att vi är lediga :-) Önskar er en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: halkigt föraren väglaget sandnigen däcken strömpilen Nicco sköldpadda rullning cheven oskottat Ålidhem

Mycket konstigt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 23 november 2010 klockan 14:56,

Fattar inte att det så fort det kommer snö på backen så vet inte folk hur dom ska parkera. Det bidde inget strömpilen utan jag åkte på Coop istället och som det framgår av kortet jag tog, så ser det onekligen ut som om jag är den enda som ställt mig som en biltjuv, men tyvärr, jag är den enda i hela ledet som parkerat rätt.

Stolpen jag har bakom bilen, vet jag, är slutet på en p-ruta, bilen jag parkerade bredvid syns inte på denna bilden men han/hon har fronten på sin bil, i bakkant på min bakdörr.

Visst, har man aldrig parkerat på Coop förut, så kan jag förstå, samt att det är väldigt lätt att om den första bilen parkerar åt skogen då följer alla andra efter, så är det väl bara. Ville bara göra en liten påpekan...så här på tisdag eftermiddagen, tjaba!

Kommentarer: 0 Etiketter: strömpilen Coop p-ruta bilen skogen

En otrolig men sann historia

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 23 november 2010 klockan 07:27,

Det händer ibland, att vi sitter och surrar på jobbet, och ni vet ju hur det brukar vara, den ena historien leder till en annan och man skulle egentligen kunna berätta hur mycket som helst. Nu råkade jag få höra en historia som inte kan inträffa, ens en gång på miljonen, detta är du nog bara med om en gång i livet, och det händer definitivt inte alla.

Detta hände en av dom som jobbar hos ”chefen”, för enkelhetens skull kan vi kalla honom för Robban. Han var på den tiden det begav sig, lite på resande fot och hade väl varit ute på ett jobb och var på väg hem. Om jag inte missminner mig så utspelades följande händelse, någonstans uppåt, i landet.

Nå, Robban körde en sån där Mercedes, årsmodell äldre, med lite bulliga former och riktiga horn, framme i kofångaren. Han kom in till en stad eller om det kunde ha varit ett mindre samhälle och kom helt plötsligt på att han skulle ha varit och hälsat på en Bo Lage, det var i sista stund så han sladdade in på parkeringen, tvärnitade framför ett järnräcke som dom ibland har på parkeringsplatser och rusade in för att uträtta sitt ärende.

Han kom tillbaka till bilen, tog plats bakom ratten, lade in backen och gasade, bilen rörde sig inte ur fläcken. Han tittade i backspegeln men såg ingenting, provade att gasa lite till men med samma resultat, han klev ur bilen för att gå runt och se om något hamnat bakom däcken, men hittade ingenting. Han kliade sig nog åtskilliga gånger i huvudet för detta gav honom verkligen huvudbry, tills han gick runt bilen och kom dit fram.

Tydligen, mina vänner, så hade han inte bara en äldre Mercedes, utan även lite utslitna fjädrar, så när han tvärnitar så niger bilen ned med den följden att hornen framme i kofångare hamnar på baksidan av järnräcket. Exakt på millimetern, så han kände aldrig någon stöt eller annat då bilen hakades fast. Sedan, efter nigningen så åkte ju bilen upp och där satt den, som i berget.

Jag höll på garva ihjäl mig då han berättade denna historia, nu kom han inte loss på egen hand utan fick hjälp av ett gäng killar som stått bredvid, men det var inte tvärenkelt att komma därifrån, dom fick gunga bilen samtidigt som Robban satt i och skulle gasa vid precis rätt tillfälle. Det löste sig till slut och detta lär han aldrig få uppleva en gång. End of story!

Idag ska jag iväg och hälsa på en gammal vän, sen ska jag och morsan ner på strömpilen, gissar att dagen kommer att försvinna i ett nafs så det är väl bara att sätta igång och göra någon nytta. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: surrar jobbet Mercedes kofångare Robban Bo Lage tvärnitar strömpilen vän morsan

Igår, idag, imorgon

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 november 2010 klockan 05:56,

Idag ska Åke tillbaka på jobbet, fingret ser väl hyggligt ut och det är bara att prova sig fram. Men man vet ju hur det är om man gjort illa sitt finger på något, så visst stackarn är det, just det fingret som hela tiden är utsatt för både det ena och det andra. Har man sparkat in tån i tröskeln så det gjort så där lagom ont, så nog sparkar du in den tån i andra saker, bara stunden efter…åtminstone brukar jag lyckas med det. Åke gjorde därför också en Maria igår, då han höll sitt skadade finger i vägen då han skulle stänga balkongdörren. Sånt som händer!

Vi åkte på strömpilen igår, sedan släppte vi av Theresé och Sally hos en klasskompis till Theresé och jag, Nicco och Elin åkte vidare till barnens hus där dom skulle titta efter nåt roliga Halloween saker. Dom var nämligen bjudna på fest igår kväll, men tyvärr, den resan blev inställd då Elin inte mådde riktigt hundra, så det blev en kväll i soffan, framför tv:n istället.

Idag ska jag hämta upp Theresé och Sally på Mariehem, efter jobbet, dom ska hälsa på gammel mormor, och ikväll åker vi väl upp på lasarettet där svärfar ligger. Dessutom är det bastukväll ikväll, men den skippar jag, eventuellt, om tid finns, så kan jag gå ner och tvär visa upp Rally Sally för dom som är därnere, vi får se.

Imorgon har Nailheads sin första café kväll efter sommaruppehållet och Theresé hördes vara sugen på att knalla över dit. 19-21 håller dom öppet, för er som vill veta. Sedan var det några här som var sugna på thai mat så jag ska ta det med stämman idag, om vi kanske går dit och käkar middag imorgon och går ner på klubben efter det, vi får se vad som bestäms.

Nu har Åke tagit sig upp också, snart dags för frukost innan avfärd till jobbet. Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Sally NIcco Elin Maria Åke finger tån strömpilen Mariehem lasarettet gammel mormor Halloween

Älgpiss?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 12 februari 2010 klockan 12:33,

Nyss hemkommen från strömpilen där jag bland annat köpte en alla hjärtans dags present till Niccolina. Kolla in paketinslagningen.

Paketen ser ju så snygga ut idag att det kanske till och med överglänser innehållet. Nåja, jag ska inte avslöja vad jag köpte, det kan jag göra på söndag, om jag kommer ihåg det.

En sväng på bolaget blev det också, haha, se vilket roligt öl jag hittade, kan det vara öl eller är det rent ut sagt, älgpiss? Det lär vi ju få känna ikväll.

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina alla hjärtans dags present strömpilen öl Älgpiss

Inget strömpilen här inte

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 04 februari 2010 klockan 13:39,

Det blev inget strömpilen eller besök hos min vän, hennes son mådde inte så bra idag så vi skjuter på det ett tag. Däremot blev det att hämta upp morsan så följde hon med och handlade på Coop istället, sedan bjöd hon på lunch..på ett ställe vars namn jag inte kommer ihåg, annat än att det börjar med Café Vanilj...

Det ligger på Marieberg och drivs tydligen av och med funktionshindrade människor, dom håller till i servicehuset, precis mitt emot Tenton.

50:- kronor för en jättegod paj, och tog man vatten till den så bjöd dom på kaffet. Dom bakar bullar, kakor m.m. och man får välja om man vill ta en fika där eller köpa med sig något hem. Rekomenderas vamt.

Kommentarer: 0 Etiketter: strömpilen Coop morsan lunch fika paj

Blablabla...surra surra

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 04 februari 2010 klockan 07:02,

Vi tog inte den vanliga svängen igår, då vi var ut på promenad, vi gick ner på popshop istället, jag skulle se om jag kunde hitta nåt roligt till Lena som fyllde år igår. Tyvärr bidde det inget go´fika där, det fanns en som mådde mindre bra och var ”soffliggandes” så vi skjuter upp fikat till en annan gång.

Vad mycket saker dom har på den affären, Janne beskrev den som en sån där affär som har allt som man inte behöver. Kerstin kollade in en chipsskål som hon tyckte var snygg och som Janne skulle ha haft sig men han räknade snabbt ut att den kostade några chipspåsar så det blev ingen affär. Men, sa jag, om du skippar chipsen några helger så har du ju sparat in skålen. Nä, den fick vara kvar på hyllan. Visst finns det saker man inte behöver och egentligen, skålar har man så det räcker och blir över men ibland kan det vara kul att förnya sig. Fast då skulle man göra som min mammas kusins man säger, drar man hem en sak så ska man också göra sig av med en eller två saker som man redan har. Fort hade man då städat upp och rensat ut lägenheten :-)

Idag ska jag hälsa på en vän jag lärde känna för några år sedan, det är inte ofta vi träffas, men vi brukar pratas vid på telefon. Efter jag har varit där så blir det en snabbvisit på strömpilen, det ligger som nära och bra till då jag är åt det hållet. Ska köpa socker så jag kan baka något mer till kvällens ”grannfika”. Det är lite klurigt då man inte har en hum om hur många eller hur få, som tänker komma, men å andra sidan, först till kvarn har chans att välja vad dom vill ha till kaffet och när fikabrödet är slut, ja då är det slut. Och blir det över så har man en frys och får lägga in det där. No big deal! Det ska bli roligt och se om det kommer några fika sugna grannar.

Jag sökte två jobb igår också, kan ju säga att det finns inte mycket att välja på då man ser på kraven dom har, jobbet ska ju även passa mig. Ifjol var jag på en intervju med Manpower, det var något som ingick i kursen jag var på, hon frågade om allt jag kunde göra och jag sa att jag hade nog flest år inom handel, men det är inget jag är sugen på, sen sa jag att man kanske inte får säga så, med tanke på hur alla säger idag, man får vara glad om man får ett jobb, överhuvudtaget och man får ta det som finns. Nej, svarade hon, man ska inte ta ett jobb man inte vill ha för om inte du trivs så gör inte du heller ett bra jobb och våra kunder får ju inte heller då, vad dom söker. Så rätt, så rätt, jag kan inte annat än hålla med, och vi vet ju hur många som idag mår dåligt och inte ens fixar att gå till jobbet.

Det behöver visserligen inte enbart bero på att dom inte trivs med sin arbetssituation, men för många kan det vara just det som får dom att bryta ihop. Nåja, nog spekulerat om detta, nu är det frukost på dagens schema och sedan går jag med Niccolina till skolan. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: popshop Kerstin Janne Lena chipsskål affär kusins man jobb kraven Manpower Niccolina strömpilen

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

klart.se