Maria Lundmark Hällsten, Umeå
Maria Lundmark Hällsten, Umeå
» Till bloggens startsida

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Skrivs av

Maria Lundmark Hällsten Maria
Lundmark Hällsten

Vanliga etiketter

bussen kaffe Kerstin mamma Maria Lundmark Hällsten Nicco pappa Sally Theresé Åke
» Visa alla etiketter

Mest kommenterat

  1. Inramad
  2. Valfri bild
  3. Nu är det över
  4. Gissa temat
  5. Ljus
Följ bloggen via RSS Inlägg - RSS 2.0
Följ bloggen via Atom Inlägg - Atom
Följ bloggen via RSS Kommentarer - RSS 2.0
Hittat nåt olämpligt på den här sidan? Anmäl!
Visar inlägg med etikett stugan
Visa träffar från alla bloggar

Swingbollens självutnämnde häxmästare!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 10 januari 2013 klockan 08:26, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Jag behövde inte åka ut och jobba en timme idag, som det var tänkt, utan dom två assistenter som ska med chefen till Spanien skulle ändå hem till henne innan så dom tog morgontimmen… skönt, säger jag, jag trodde ju att min förkylning skulle bli bättre, men ack vad jag bedrog mig.
Ibland försvinner rösten eller så går den upp i falsett eller ner i botten, man kan tro att jag kommit i målbrottet. Och inte blir det bättre då man känner att något sitter fast därnere och ena näsborren är tät… nä, nu är jag ordentligt less på det här. Vilken start på det nya året… jo tack så mycket för det, televerket!
Man kanske skulle ha börjat ta bort julen också, eller ja, jag har faktiskt plockat med mig några saker då jag gått ner, men jag vet ju hur man funkar, tar man någon större grej så vill man fortsätta med gardiner och annat och då blir det helt plötsligt ett heltidsjobb och man vill ta allt med en gång.
Inget fel med det, men jag hade inte planerat att göra så, det blir så mycket med en gång. Jag hade en tanke om att fördela lite och ska se om det är genomförbart.
Jag vet inte varför men jag kom helt plötsligt att tänka på sport… hm, kan det vara för att så fort man slår igång tv:n så är det någon typ av sport där, är det inte skidor så är det hästar så är det resultat eller annat, och då är det svårt att bara glömma.
Jag var intresserad av bollsporter då jag var yngre… ja ok, ung då (fast inte lastgammal än), och hade faktiskt ett rätt så bra bollsinne. Jag var med då dom startade upp kometerna i basket, men jag var med för jag ville spela boll, inte springa runt och ha uppvärmning 45 minuter för att sedan få kasta lite, den sista kvarten, så det gav jag upp rätt så fort.
Kommer ni ihåg det där spelet swingboll, som blev så populärt då jag var 10-11 år, jag var verkligen swingbollens häxmästare och nästan oslagbar, jädrar när jag fått upp farten på bollen då stod tiden still för motspelaren och på två röda hade dom förlorat. Jag fick ett alldeles eget swingboll av pappa, så ståendes vid det, har jag flertalet timmar, jag var som förtrollad av spelet.
På somrarna uppe i stugan, så var det ofta landhockey på schemat, jättekul spel då vi var många barn som spelade. Varsitt mål och alla hade varsin klubba med vilken vi sköt tennisbollar, men nu var klubborna inte vanliga hockeyklubbor, nejdå… vi körde med krocketklubbor, gissa om det hade varit förbjudet idag.
Dom där träklumparna längst ner, lossnade ju efter ett x antal matcher och då var det bara att hoppas på att man hann huka sig så man inte blev knockad, jag undrar jag, hur många krocketset, vi hann nöta ut. Jo dom blev nog lagade också, med en spik inkörd mellan klumpen och pinnen men dom höll inte i evighet.
Även där var jag lite av ett proffs på att kunna räkna ut vart bollen skulle hamna då den kom flygandes, så jag kunde plocka ner den med klubban, värre var det då Theresé spelade fotboll och deras träning, vintertid, var innebandy. Den här gången skulle vi föräldrar möta barnen (utan att dom visste om det) och jag ställde ju upp, tveklöst. Men jag är ju också lite av en vinnarskalle och levde mig in i spelet så Theresé ropade till mig att man INTE fick ha hög klubba, inte heller slå på motståndarna… så, nä, det var nog inget för mig, det heller :)
Nu får man väl nöja sig med att kasta pinne… eller boll, till lilla hunden, då vi får hem vår nya familjemedlem, och ok, det kan ju duga det med, lika bra som allt annat. Önskar er alla en fin torsdag!
 
Kommentarer: 0   Etiketter: swingboll kometerna basket Maria Lundmark Hällsten Spanien boll häxmästare innebandy fotboll sport bollsinne stugan klubba mål

Småkusligt om än fascinerande

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 16 oktober 2012 klockan 06:39, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Wow vilken sovmorgon man fick, gluttade på klockan och såg att den var 01.26… men något stämde inte, den blinkade. Och då var man ju tvungen att titta på mobilen och då var klockan mer än så, den var 25 minuter i 6 och i och med denna lilla start av tankeverksamheten så var sömnen störd och det var bara att kliva upp.
Jag har kvar två fönster att tömma innan fönsterputsaren kommer så det var väl detsamma, då får jag väl göra bort det nu då. Inte blev det världens bästa väder att tvätta fönstren i heller, men å andra sidan, det hade kunnat vara bra idag men regn eller snö imorgon så vad spelar det för roll, huvudsaken är väl att det blir gjort.
Det blev så mycket att göra igår så jag hann inte ens med bastun, jag kom hem vid åtta och fortsatte med att städa undan däruppe. Jag har även hunnit testa torktumlaren, jojomensan och nu begriper jag inte hur vi hade kunnat vara utan en sån, så länge.
Men så undrar man också hur stackarn svärmora klarade sig utan… hon hängde ju mycket tvätt utomhus, på somrarna, men som det sett ut här under tiden vi varit boendes i huset, så har det yrt damm och smuts runt knutarna i och med alla byggen, så någon tvätt har man inte velat ha utomhus.
I stugan hänger man det utomhus… fråga morsan hur kul det var att plocka in dom vita lakanen, en halvskum julikväll och hon blev anfallen av en uggla (förövrigt andra gången i hennes liv som en uggla anfallit henne).
Tydligen kan ugglor anfalla det som är vitt och fladdrande, och den tyckte väl att det fladdrade väl mycket av dom där lakanen hon skulle plocka in, så den gjord en störtdykning mot henne, men tyckte nog att bytet kändes för stort.
Så när man var yngre och hade lite att göra däruppe i stugan så föreslog alltid mamma och pappa och man skulle ta ett vitt lakan och springa runt lite därute för att locka fram ugglorna, men jag tordes aldrig riktigt göra det, ugglor inger lite respekt… och upplevs även som lite småkusliga, om än fascinerande.
Nähä, ojdå, det var ju Enya, inte en uggla :)
Näpp, nu ska jag sluta surra och göra något istället, hoppas ni får en bra dag!
Kortet på Enya är taget av Theresé Hällsten och kortet på berguven, lånad från google.
Kommentarer: 0   Etiketter: Maria Lundmark Hällsten tvätt torktumlare mamma pappa stugan ugglan lakan småkusliga bastun

Red ut i horisonten

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 13 oktober 2012 klockan 08:04, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Igår kom några grannar från stugan, upp för att träffa pappa. Efter lasarettsbesöket åkte vi till mamma och åt lunch och satt och pratade. Det finns ju som sig bör, en massa änder däruppe i stugan, och eftersom stugorna ligger på en udde så har många av oss stugorna alldeles nere vid vattnet, så även dom.
Änderna har alltid legat, Sören och Margareta, varmt om hjärtat och dom har full koll på alla kullar som vistas där. En sommar fick Margareta syn på en and som svalt ett halsband med en stor medaljong. Kedjan/bandet till medaljongen hade den svalt, och den stora medaljongen hängde utanför, alldeles nedanför näbben.
Hon förstod att den där anden inte skulle klara sig då den inte kunde äta, och hon gjorde otaliga försök att få tag i den, men utan att lyckas. Dom hade även pratat med Stellan, en året runt boende därute, som skulle komma och göra lidandet kort för anden.
Så en dag noterade hon den nere vid bryggan, hon smög upp och hade precis tänkt slänga sig ner i vattnet och gripa tag i den då hon får syn på en hel flock med änder som landade en liten bit utanför och kom simmande emot den stackars utsatta anden.
Det är ju naturens lagar att dom starkare ger sig på dom som är skadade och svaga, så Margareta hann tänka att nu skulle den anden få vad den tålde, men inte då… en av änderna simmade kvickt fram till stackaren, greppade tag i medaljongen och formligen slet ut den och bandet den satt fast i… med andra ord räddad av sina polare och ett öde, värre än döden. Medaljongen har Margareta kvar, som minne av händelsen.
Jag har ett annat minne jag, inte utav en massa änder men en granne som Sören och Margareta hade under en vinter däruppe i stugan, Risfjällan, kallades tanten. Och jag var naturligtvis nyfiken på denna tant som hade fiskenät hängandes i taket med stora glaskulor i.
Stugan hon bodde i var liten som rackarn, med bara ett rum och möjligvis en liten alkov (numer är detta Emma och Johans stuga, men idag är den betydligt större mot för då). Inget rinnande vatten utan på vintern hackade hon hål i isen och hämtade vatten från sjön.
En gång då jag nu råkade vara därnere för att kolla in vilka lustiga saker hon hade i huset, hoppade hon plötsligt upp från stolen, greppade ett gevär och rusade ut på bron, efter vägen kom en gubbe på moped men han vände snabbt då han fick syn på hennes hotfulla min och hörde hennes varningsrop.
Efter den dramatiken gick Maria hem och besökte aldrig mer den tanten… det blev nog för spännande för en 8-9 åring som inte riktigt förstod vad allt handlade om. Tanten bodde inte kvar så länge utan tog sitt pick och pack och red ut och försvann i horisonten… ehhh, eller nja, där tog jag nog i lite i överkant, en häst vet jag inte att hon hade :)
Önskar er alla en trevlig lördag!
Kommentarer: 0   Etiketter: grannar pappa NUS stugan änder Sören Margareta and medaljong kedja tant risfjällan gevär kulor fiskenät moped red ut Maria Lundmark Hällsten

Jack jumper

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 26 juli 2012 klockan 07:56, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Myror har jag sett i miljoner i sommar, hästmyror på altanen i stugan, hm… inte bra, inte bra alls, men tur att altanen sitter vid den gamla stugan och inte den nya. Små myror hade vi utanför bussen i Järlåsa, där går det en stig utanför dörren och har så gjort, under all den tid vi stått där.
Man undrar vad dom pysslar med, egentligen. Halva gänget springer till vänster och den andra till höger. Jag satt på Theresé och Anders altan och där dök det upp en stursk rackare (eller kunde han möjligtvis vara berusad), han förföljde min fot hela tiden och när jag höll den uppe i luften så ställde han upp sig på bakbenen, snacka om övermodig… eller var han bara nyfiken?
Myror är rätt häftiga ändå, jag sa till Anders som gick förbi att i Australien finns världens elakaste myror, Jack jumpers heter dom eller bulldog myran. Jag har en gång sett en dokumentär om dessa myror och dom är helt otroliga. På youtube hittade jag en bit av denna dokumentär, kolla in den här om ni har tid:

 
Jag kan heller inte låta bli att fundera vilken kompass dom styrs av eller går dom på signaler? Hur kan dom veta att vissa är födda till arbetare och andra krigare? Naturen är verkligen förunderlig även dess invånare. Nä, man ska nog inte fundera så mycket, kan ju bli överslag så här på torsdags förmiddagen.
Nu är dessutom kaffet klart och jag tänker ta vara på den solen som är idag, till skillnad från gårdagen. Önskar er alla en fin dag!
Kommentarer: 0   Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Jack jumper bulldog myror myror Järlåsa altanen stugan hästmyror solen kaffet

Mycket grymt... jag vet, men håller inte med

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 12 juli 2012 klockan 08:59, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Vaknade upp till ännu en solig dag i stugan… bra, det behövs. Vi åkte ju till Arvidsjaur igår, och då var det rätt så mulet här, men solen började skina däruppe och sedan blev det sol för hela slanten, även här. Jag följde med Nicco ner till badstranden, hon ville bada, och jag höll på dö av värmeslag, solglittret på sjön kändes som ugnsfolie… typ, och då var klockan ändå över sju på kvällen.
Vi satt ute och visst är det konstigt, är det varmt och soligt, sitter man på altanen för att slippa myggen, men då kommer bromsen istället. Om man går ner på gräset och speciellt på kvällen, då blir man överbelamrad av knott och svidare, men i samma sekund som solen försvinner, så försvinner även dessa småkryp… hu, vart då, faller dom ner i gräset och somnar eller vad händer? För det går som i ett trollsslag.
Konstigt är det också, även om det är tacksamt, att broms, svidare och knott, inte bits inomhus, varför? Är det för att dom är som små vampyrer men tvärtom, dom måste ha sol och fria ytor för att kunna arbeta och utföra sina blodiga uppdrag, man kan ju undra.
Och apropå broms, Rickard, som sprang runt och jagade dom med en tidning blev imponerad av Åkes sätt att dräpa dom på, han tog helt sonika bromsen mellan tummen och pekfinger och klämde åt, och han tömde snabbt stugan på otygen.
Dessa odjur har aldrig varit mina vänner, jag hatar dom, och min morfar tyckte nog inte heller om dom. Läs nu inte detta om du tycker att dom är gulliga, ulliga, fina smådjur som aldrig gör en fluga förnär. Min morfar, plockade också dessa otyg mellan tummen och pekfingret, sedan stack han fast ett torkat höstrå, i baken på dom, sedan fick vi kolla in vad som hände då han släppte dom. Wrooom, rätt upp som en raket och sedan rakt ner som en pannkaka. Så gick det för dom, grymt tycker säkert många… killigt åt dom, tycker jag.
Idag åker vi till Fällfors, planerna är att ta oss härifrån vid tre tiden, och sedan kan vi bara hoppas på att vi slipper regn och blöta, hoppas hoppas hoppas!!! Och på tisdag, packar vi sedan ihop och åker hem för en dag, packar om, klipper gräs, kollar post och sedan åker vi ner till Järlåsa på torsdags morgonen. Så ser det ut. Ha det gott, allihop!
Kommentarer: 0   Etiketter: sol Arvidsjaur Nicco bada sjön mygg knott broms Åke Rickard morfar Maria Lundmark Hällsten Fällfors stugan Järlåsa klippa gräs inomhus vampyrer

Camaron gav upp...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 11 juli 2012 klockan 08:46, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Alltid nya äventyr… vi åkte in till Malå igår då vi kom på att vi skulle köpa oss en grästrimmer, man kommer ju inte åt att klippa runt broar och närmast stugorna med den åkbara saken.
Nå, vi passade förstås på att kolla in Galejan (loppis) och en kaffe på Dungers. Jag tyckte att bensinpumpen började låta slö, den ville inte gå ordentligt och jag sa det till Åke som noterade att bensintrycket var väldigt dåligt. Vad göra???
Vi satt och dividerade på vägen tillbaka till stugan om att ringa någon i Arvidsjaur, dit vi ska idag bara för att kolla in Dollarstore, och höra om vi kunde få tag i en ny bensinpump. Trycket var snudd på lika med noll, hela tiden, eller ja… fram till bron, halvvägs till stugan, då gav den upp.
In på parkeringsrutan, ut ur bilen, jag gick dit bak och öppnade tanklocket och det var tryck därinne, med andra ord, mina vänner, inget fel på bensinpumpen men mängden bensin i tanken. En så kallad soppatorsk, in the middle of nowhere!
Nu till det extremt dåliga, Åke ställde sig för att lifta till stugan, ta med en liten bensindunk tillbaka, på vespan. Och det funkade, me det var först den sjätte bilen som stannade. Så mycket trafik är det inte efter den här vägen, hur tjuvaktiga tror dom att vi är när huven ligger på taket och Nicco är med oss, ett barn? Ja säger jag, sånt där brukar straffa sig och nästa gång är det förmodligen ni som står där. Eller trodde dom att han skulle lämna oss där och lifta tio mil och därför plockade dom inte upp honom för dom skulle inte så långt… sällan.
En herre stannade då i alla fall, och han var så juste att han skjutsade Åke ända fram till maskinhallen fast han själv skulle ha fortsatt rakt fram, heders åt såna människor, det är så man ska vara.
Efter ifyllande av fem liter drog pumpen igång, inga konstigheter alls, så det var bara att fortsätta till stugan. Vad skönt att det ”bara” var soppatorsk och inget annat, jag såg ju Fällfors tävlingen ryka, för min del.
Sedan gick resterande tid av dagen åt till att köra runt och samla upp gräs, fy, men nu är det gjort. Sen invigde vi en grill som vi helt oförhappandes fick i Piteå. Det var ett team från Norge som stod framför oss, dom satte ihop en grill, använde den en kväll. Dom spräckte blocket i bilen så redan på lördagen började dom packa ihop. Jag såg jag en kille stå och klia sig i skallen och jag undrade vart tusan dom skulle packa med sig den där (dom hade ingen buss dom).
När vi sedan skulle börja packa ihop junioraren så stod grillen parkerad utanför vår dörr, haha, dom fick med andra ord inte med sig den och överlämnade den i vår ägo, tack tack, nu har vi fått användning av den med.
Idag åker vi som sagt var till Arvidsjaur, inte med Camaron utan vi tar storbussen vi. Det är 2.6 mil vägomläggning, inte alls kul och helt omöjligt att köra med vår Camaro så… en resa på ca 7 mil, inte så långt, och något annat att se, vi har inte regn men det är aningens mulet här, till skillnad från gårdagens sol, även fast det inte var speciellt varmt. Önskar er alla en fin dag!
 
Kommentarer: 0   Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Camaro Malå Dungers Galejan loppis bron stugan Åke liftade maskinhall bensindunk vespa bensinpump Fällfors Dollarstore Arvidsjaur

Stock/Modified

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 10 juli 2012 klockan 08:57, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Igår tog vi den sedvanliga morgonkoppen ute på altanen, med utsikt över sjön, dock inte ensamma utan med sällskap av en hög med broms, sedan gjorde vi en sväng till Malå och tog oss en kaffe på Dungers, handlade, och där på Ica kom en glad Lyckselebo ut genom dörren, så vi stod och pratade en stund, sen åkte vi tillbaka till stugan och åt en… sen lunch eller en tidig middag. Rickard skulle sättas på bussen till Umeå, vid sex tiden så vi hann inget mer, innan dess.
Men sen… Nicco tog årets första riktiga dopp i sjön, fy tusan säger jag, vilken ambition, jag testade inte ens vattentemperaturen med stortån. På kvällen pekade jag sedan på andra sidan sjön, från våran stugsida sett, och sa, att där borta hade mormor (min mamma) badlektioner då hon var liten… precis där bredvid rinner det ut en av alla kallkällor rätt ner i sjön, och det blir aldrig mer än just +13 grader där… hon lärde sig inte att simma så där bra.
Sen hoppade Maria på gräsklipparen och satt, 2½ timme, effektivt klippandes gräs, då förstår ni storleken på den här gräsmattan, kunde knappt gå på benen efteråt. Åke lade in trean och visade hur man skulle göra, sen susade jag iväg, men jag tyckte inte det var någon större fart på ekipaget, så Maria hittade att lägga in 4:an istället och då ni, var det bara att hålla i ratten och hatten. Det var som att jämföra dragracingens stock mot modified :)
Men fatta då jag var liten och detta gräs skulle klippas med en sån där handtrallare, utan någon motor överhuvudtaget, fy tusan. Nu är det i alla fall bara uppsamlingen kvar, eller bara, det är samma yta som ska köras över ännu en gång till, puh!!!
Och apropå gräsklippning kom jag att tänka på Kicki, en tjej vars föräldrar hade stugan härute förut. Hon fick det eminenta uppdraget av hennes mormor att klippa gräsmattan och detta utspelades då hon köpt en sån där självgående sak som hon skrutit över. Kicki tyckte inte att det var något att skryta över, hon kämpade hela dagen innan hon var klar, och sa väl då att hon inte tyckte att gräsklipparen var ett magiskt under, tung och otymplig var den.
Då dom sedan gick igenom momenten hon gjort framkom det rätt så snart att hon inte hållit in det där handtaget som är nödvändigt om man vill att den ska var just självgående, utan där hade hon kämpat, styrt och putta på, en mycket bångstyrig gräsklippare som inte alls drog någonting själv, jojo, så kan det gå :)
Önskar er alla en fin tisdag!
Kommentarer: 0   Etiketter: Maria Lundmark Hällsten gräsmatta Dungers Rickard bussen kaffe altanen sjön kallkälla vatten Nicco klippare uppsamlare stugan mormor

Fel nyckel, kan ni tänka

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 05 juli 2012 klockan 09:00, Kommentarer 0   Digga! 0

 

JAAAA, vi tog oss hit (konstigt), när vi väl var framme och jag skulle in i självaste centralhuset (storstugan)… där nycklarna till vår stuga hänger, där vattenpumpen slås igång och… ja ni fattar, det är där allting utgår ifrån, så passade inte min nyckel.
Jag som haft den i nyckelknippan hela tiden enbart för att den alltid ska var med och man ska inte springa runt och leta efter den, det sista man gör innan man åker, men nu, hallå, den där nyckeln gick inte ens in en millimeter i låset.
Låna Åkes mobil för att ringa mina föräldrar och fråga om min farbror har nyckeln, dom svarar inte, ser att en granne är här och dom kan faktiskt ha nyckeln men gå in i bussen först och kollar en kökslåda, och se… där var den, puh!!!
Man ska aldrig frångå sina ursprungliga idéer och tankar, då blir det så där. Jag var ju absolut bergsäker på att det var just den nyckeln jag hade på knippan, där ser man.
Nå, vi hann i alla fall med att äta en lättare middag på Dungers, handla lite och tända upp en eld och grilla oss en korv på kvälls sidan, sen kom kortleken fram.
Jo, jag köpte ju en tandkräm, har aldrig sett en liknande förut och nu ni, ska mina tänder aldrig bli äldre än 45 år, inte om man får tro på det som står på paketet i alla fall, näpp, nu är det färdigåldrat, hm… undrar just vad som händer om man käkar lite av den här tandkrämen varje dag, man kanske till och med föryngras en aning :)
Önskar er alla en toppendag, vi åker då vidare till Piteå i eftermiddag!
Kommentarer: 0   Etiketter: nyckel stugan Maria Lundmark Hällsten Dungers tandkräm bussen Piteå

Det bara dammade ur munnen

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 14 februari 2012 klockan 07:34, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Jaha, så hade halva februari passerat, rätt så obemärkt, kanhända för att det går så fort, man gör det man ska och tjopp så var det gjort. Noterar just nu att det snöar… nämen vad roligt (skrev hon och hade ett skevt leende på läpparna).
Jag satt och tänkte på somrarna då man var ung… eller i alla fall yngre :) och som alltid, tillbringande man hela sommarlovet uppe i Malå, i stugan på Lainejaur udden. Där satt man inte inne mer än nödvändigt, man var ständigt på jakt efter nya äventyr, det spelade som ingen roll hur dagen såg ut, man hittade alltid på något.
Jag träffade en kille för 6-7 år sedan, vars föräldrar hade och har fortfarande stuga därute, han kom upp och frågade mig vart han kunde hitta mask… ehh, nja, det vet jag inte, svarade jag. Vi ska nämligen ut och fiska och du Maria Marushka (som han brukade kalla mig) vet ju vart allting finns på det här stället, du som har vänt på varenda sten och varit runt på alla omöjlig ställen.
Nä, sa jag, mask vet jag inte vart man hittar, vi fiskade ju alltid med mjärde eller kastspö, däremot hade jag kunnat visa dig vart det finns grodyngel, men det var han inte intresserad av :)
Jag och kusin Anna hade alltid något på lut och var ständigt sugna på något gott. Nu hade vi inte obegränsat med pengar, det var ju lördagspeng som gällde på den tiden, så för att mätta vårat sockerbehov, så kunde vi gå in i storstugan, huset som ingen bodde i på sommaren men som vi hade toalett och dusch i och där morsan ibland hade saker man kunde äta, som hon sparat där till vintern.
Vi hittade en gång ett paket med sockerkaks mix, mjuk pepparkaka, var det. Och det var första gången jag sett något sådant. Nu skulle ju detta blandas ut med vatten, för att bli sockerkaks smet, men vattnet i storstugan, dricker man inte, det smakar järn, men inte var vi så noga inte… vi åt pulvret precis som det var, hahaa… det bara dammade ur munnarna på oss, snacka om det.
Idag är jag ledig och jag har inte heller missat att det är alla hjärtans dag, vi ska upp och fika hos morsan ikväll, och dessförinnan, vet jag inte vad jag hittar på, men alltid poppar det upp något. Ni får ha en fin tisdag, och tillika alla <3 dag!
Kommentarer: 0   Etiketter: snöar Malå Lainejaur udden stugan kusin Anna Maria Maruschka mask grodyngel mjärde kastspö sockerkaks mix pepparkaka pulver

Hann mycket igår

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 29 september 2011 klockan 08:06, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Jag hann med en del igår…känns det som. Började på Nordea nere på stan och fixade lite med konton och kort. Åkte vidare till Expo och köpte en fyrkantig kista som vi ska ha våra cd-skivor i. Sen brände jag iväg till myrorna.
Nicco ska nämligen ha en spegelvägg uppe hos henne. Vi hade köpt två paket på Ikea, med totalt 8 speglar, nu såg jag att det fann 3 paket på myrorna så hon kunde få en större vägg om hon ville. Jag fick dom billigt, 130:- för alla tre, men då hade jag noterat en trasig spegel. Dom är rektangulära, så egentligen behövdes det inte mer än två paket, men nu blev det som det blev.
Hon har till och med kommit fram till att hon bara vill ha tolv speglar så vi får helt enkelt ta upp resterande till stugan, där har vi ingen spegel alls, så det behövs…kanske.
På vägen hem ringde jourläkaren upp från ögon, han ville ändå titta och kunna utesluta något allvarligare fel på mitt öga så jag fick komma upp. Nu fick jag äntligen information som duger för mig.
Han hittade inga fel, överhuvudtaget, förutom en förhårdnad som blivit på hinnan och som inte är farligt, men kan väl göra min världsbild lite skev. Det kommer att gå bort.
Den stora blödningen jag haft i ögat, brukar oftast bero på att något hänt, men man kan ibland, utan att veta varför, få en sån där och dom är ofarliga så länge dom håller sig ute i kanterna. Min blödning kan ha berott på att ögat gav upp av all irritation från vaglarna.
Vidare så visste han inte ens att man kunde få rosacea i ögonen och det jag hittade på nätet sa inte mig någonting förutom att det stod: Har du rosacea i ögonen, ring genast ögonmottagningen. Därför ringde ju jag dit. Jag ville veta hur det isf hade sett ut.
Nu tog han reda på det, har man rosacea så drabbar det oftast bägge ögonen och det blir sår på hinnan och man får värk i ögonen. Så det uteslöts, och det var ju bra. Han frågade hur länge jag blivit ordinerad salvan, och jag sa vad läkaren sagt till mig: Jag skrev ju ut tre tuber.
Nu är det så att tre tuber kanske räcker i 2-3 månader, så den här läkaren fnös och sa att det verkligen inte var bra. Man ska inte använda den salvan mer än nödvändigt eftersom den innehåller antibiotika. Skrota den, sa han och speciellt om du inte ens tycker att den funkar. Så nu åkte den i soporna.
Sist men inte minst fick jag ju kolla trycket i ögonen, det var 17 på det ”onda ögat” och 13 på det andra. Allt mellan 9-20 är normalt, sa han. Min mamma har nämligen grön starr i ett öga, min farfar hade det också och min farbror fick akut grön starr, och till viss del är det ärftligt, men kan just nu uteslutas i mitt fall. Med andra ord fick jag bara veta bra saker även fast jag fortfarande sitter med mitt lätt rosafärgade öga och ser lite ovalt med det, men hej…det kommer att bli bra :-)
Efter middagen åkte jag och Nicco på El-Giganten, Åke undrade om det inte skulle ha följt med en fjärrkontroll till hemma bio systemet, och se, det hade dom missat att skicka med. Vi fick dessutom instruktionsboken som dom också glömt bort.
In på Kappahl, Nicco fick en vintermössa och sedan brände vi upp på Mariehem och lämnade nyckeln till vår stuga. Mina föräldrar ska upp dit nu i helgen och nycklarna brukar vi vanligtvis lämna där om det skulle vara så att dom behöver komma sig in där, för vattnet eller strömmen eller nåt.
Släppte av Nicco på stan och åkte hem till nykokat kaffe, sen såg vi på superstars, det närmaste sport vi kan komma, och sen fortsatte Åke med speglarna däruppe. Snart så kanske dom sitter på plats.
I eftermiddag jobbar jag så det blir kanske inte så mycket gjort nu på förmiddagen, ska fixa kvällens middag, sen får vi se. Önskar er alla en fin dag!
 
 
Kommentarer: 0   Etiketter: Nordea Expo kista Myrorna Nicco spegelvägg ögon jourläkare grön starr vaglar salva mamma farbror farfar stugan nycklar Åke

Så kan det gå

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 17 september 2011 klockan 06:43, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Så var man uppe med tuppen. Jag vaknade av ett metalliskt ljud och låg och funderade hur tusan katterna hade lyckats få till ett sån skräll och vad det kunde vara. Jag gick bet på den uppgiften, klev upp och upptäckte att två figurer som hängt fast på en sån där krok som man bara klämmer fast på kaklet, hade lossnat och låg nere i diskhon, jojo, så kan det gå.
Igår morse, när jag kokat oss kaffet, däruppe i stugan, så klämde jag fast termosen med vänsterarmen (eftersom jag fortfarande har svårt att hålla fast saker med den handen) sedan tog jag kopparna i den högra och gick ut ur bussen. Tar mig halvvägs ut på gräsmattan så smäller det till och termoslocket gör en flygtur på tre meter och en del kaffe kommer upp ur termosen, likt lava och stänker ner handen. Nu hade jag tur som inte släppte hela termosen för då hade jag fått allt kaffe på benet istället. Alltså tala om det…så kan det också gå om man heter Maria :-)
Begravningen var riktigt fin och lite ovanlig, faktiskt. Min moster tyckte om dansbandsmusik och det spelades två låtar med dragspel, ”i dina guldbruna ögon” och ”du är min man”. Och visst är det väl så att en begravning är tillräckligt jobbig, och allt behöver därför inte gå i moll. Sen sjöng en tjej, två låtar, bland annat ”there´s no tears in heven”, mycket fin låt och väldigt duktig sångerska.
Nu har jag två önskelåtar som dom gärna får spela på min begravning, nummero ett, Dave Edmunds med I hear you knocking:
 
 
Och tvåan, Creedence Clearwater med Bad moon rising:

Ena riktiga kändisar, och två andra träffade vi på vägen hem. Brälla stannade av i Åmsele där vi stod och väntade på vår middag och Fjuppe mötte vi efter vägen, och han kan konsten att missa en hel buss han :-)
Nu önskar jag er alla en fin dag, vi ska ju köra skogscruisingen och har bokat in plats till Jan A och Inge-Gerd, så nu har vi draghjälp med frågorna :-)
Kommentarer: 0   Etiketter: kaffe katterna stugan termos Maria moster begravning skogscrusingen Jan A Inge-Gerd

Divigt!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 15 september 2011 klockan 07:09, Kommentarer 0   Digga! 0

Tur att det finns solglasögon, fast jag ska villigt erkänna att man känner sig lite divig, då man sitter med såna på sig, inomhus… och inte bara på dagtid utan även klockan nio på kvällen. Men det är skönt för ögat då man dessutom, är väldigt ljuskänslig, och inte blev man mindre känslig för ljus med sk-ten man har i ögat. Nå, det är då på bättringsvägen.
Jag såg på secret millionaire, i tisdags. Där hade vi en kille i tjugotre års åldern som åkt på en ögonsjukdom som gjort honom blind, han var otrolig som människa, efter att ha försökt ta livet av sig, kom han på andra tankar, han läste på universitet, har svart bälte i karate osv. han motiverade även andra som också var blind. Han sa till denne hemliga miljonär, att om du erbjuder mig min syn tillbaka, så tackar jag nej.
Det kanske man inte förstår då man hör det, men att vara blind för honom, har säkert öppnat hans ögon för livet, på ett annat sätt. Jag hade tänkt börja med att beskriva honom som duktig, men kom på att det är precis en sån mening, som ingen handikappad vill höra.
Man anpassar sig efter sin livssituation, och gör det bästa man kan av den. Man är inte duktig, man är en överlevare, man kan göra mer än man tror, men det är inte alla förunnat att klara av svåra saker, men lyckligtvis så finns det ändå många som orkar, vågar och kan, kämpa vidare. Vi är alla duktiga på andra saker, på vårt eget sätt. Så därför ska jag inte sitta här och klaga över mitt onda öga, det kommer att bli bra.
Ikväll, efter middagen, så tar vi bussen och kör upp till stugan i Malå, det är begravning efter min moster, imorgon, så då är vi på plats. Sedan åker vi hem, direkt efteråt. Det känns inte som om det är så mycket att göra däruppe, nu. Dessutom, om ni inte har koll på det, så är det den årliga skogcruisingen som Nailheads anordnar, på lördag:
Den ska vi inte missa.
Önskar er alla en fin dag!
Kommentarer: 0   Etiketter: solglasögon blind Malå begravning bussen stugan moster

En blind fågel

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 23 augusti 2011 klockan 07:30, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Åke körde på en blind fågel, förra veckan, för visst måste den ha varit blind, då den missade en stor jädrans lastbil? Den trodde sig vara oövervinnlig eller kanske den körde ett chicken race och förlorade då den flaxade rätt in i backspegeln. Nu kanske den hade turen att överleva i alla fall, för backspegeln fjädrar (ha, fick man till det där då) så det blev inte alldeles tvärnit för stackaren.
Nu tyckte inte Åke att det är så roligt att köra på djur…men vem tycker det, och vad ska man göra. Man kan ju inte köra av vägen själv och när det gäller just fåglar så poppar dom ju upp precis där dom känner för det.
Jag vet det…av egen erfarenhet. Det var x antal år sedan, på den tiden vi körde runt i en AMC Hornet. Vi var uppe i stugan och jag skulle väl in till Malå för att handla. Det är en sjuttio väg och lite gropig och kurvig. Eftersom jag nu anser mig att det är bättre att lägga pengarna på något roligare än böter, så brukar jag hålla hastighetsbestämmelserna, så även denna gång.
Men som alltid, så är det andra som tycks ha råd att betala om dom nu skulle råka på farbror polisen. Det är ju inte så troligt att stöta på dom däruppe, men man ska aldrig säga aldrig.
Nå, nu närmade jag mig Malå och givetvis får jag en bil som lägger sig i baken på mig och har väl tänkt köra om så fort tillfälle ges. Jag kommer ut genom en kurva och lite längre fram har man då en sjö på höger sida och en plaskdamm på den vänstra, man kör över en liten bro där.
Just denna dag och denna sekund då jag kommer där, så är mamma and på väg över bron, tvärsöver alltså, med sina sex-sju små andungar. Vad gör man, jag vet att jag hann slänga ett öga i backspegeln, sedan tvärnitade jag så däcken tjöt och höll ut allt jag kunde, och jag lyckades runda andfamiljen, ser återigen i backspegeln då jag passerat, att den bakomvarande bilen hunnit stanna, lite på sniskan och mamma and med sina ungar fortsätter helt oförtrutet att gå vidare, dom vände inte ens på skallen eller stannade mitt på vägen…ha, knepiga fåglar det där.
Men en sån gång, förstår man vikten av att hålla avståndet till framförvarande bil, jag kunde ju ha fått den i skuffen om inte den föraren hade varit vaken.
Nu mina vänner, är det dags att anmäla sig till Piteå dragracing, om ni inte gjort det ännu. Det är få anmälda men jag vet att tävlingen kommer att bli av ändå. Dom ska börja preppa banan idag och det kostar pengar så oavsett antal anmälda så kommer det att köras. Ja inte jag då, men Nicco ska ju göra det. Jag har suttit här och försökt anmäla henne men det går ju inte, ett fält som är obligatoriskt att fylla i är licensnummer, men ett sånt har hon ju inte än så det blir tvärnit där. Jaja, jag ska ringa till bilsportförbundet idag och höra om dom kan ge mig en siffra.
Nu återstår bara att önska er en bra och förhoppningsvis givande dag!
Kommentarer: 0   Etiketter: fågel lastbil Åke andfamilj ungar AMC Hornet Malå stugan Piteå dragracing Nicco licensnummer bilsportförbundet siffra

Pack ihop och dra iväg

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 14 juli 2011 klockan 09:07, Kommentarer 0   Digga! 0

Nu har Nicco fixat en ny header till min blogg...snyggt Nicco!

Igår blev det som en städa och packa ihop dag, två stugor att dammsuga och röja i samt bussen. Ja, vi har två stugor, ”gammstugan” där katterna får rumstera hur bäst dom vill, ny stugan där Nicco har sitt tillhåll, och där vi lagar maten och sitter och spelar kort på kvällen, samt bussen förstås. Åke ryddade i bussen bakre del, så han ska veta vart han har sakerna.
Nu återstår att packa in det sista och lasta bilen sedan kan vi åka när som helst, till Fällfors för helgens bravader. Jag känner mig laddad och nu har vi dessutom lagt upp en lite annorlunda taktik som jag ska utöva under racet. Det kommer säkert att bli bra.
Här lyser nu solen men det blåser en del och känns inte så varmt, det här vädret hade man önskat sig i Piteå, fast kanske inte blåsten, då ska det vara medvind :-)
Jaja, vi ska vara glad så länge det inte regnar, det gjorde det igår, till och från, så där lagom då man hängt ut tvätten…då började det att skvätta.
Nu har vi börjat skörda lite jordgubbar från ampeln, en gubbe fanns i Piteå:
Dom är jättegoda.
Annars är det som på Lainejauruddfronten, intet nytt och på söndag är vi tillbaka i vardagen igen. Åke börjar jobba på måndag och jag på onsdagen. Önskar er alla en bra dag och hoppas ni håller en tumme för mig på fredag, då drar det igång igen.
Kommentarer: 0   Etiketter: Nicco header stugan bussen Åke katterna städa lasta jordgubbe Fällfors Piteå

Cowboyfest i Holiday Inn

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 22 juni 2011 klockan 08:22, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Det blev inga bra kort från bussen, alldeles för mörka men två stycken kan jag bjuda på:
Vi har även ett soldäck uppe på taket och dit tar man sig antingen genom takluckan ovanför Niccos loft eller så får man helt enkelt använda en stege på utsidan.
Det blev ganska hektiskt igår. Hann dammsuga och torka golvet i bussen då Kerstin och Janne dök upp, dom hade sett det blå skenet från bussen, ändå från Vännäsvägen, dom vill e kolla in vad vi köpt. Sedan åkte jag till Jysk och köpte madrass, Rusta där det inhandlades kuddar, matta, och diverse nödvändiga ting, att användas både hemma och i det mobila hemmet.
Sedan dök Jan A och Inge-Gerd upp så vi fick anledning att koka oss en kaffe, fikapausen fick avslutas inne i bussen då det började regna.
Åke snickrade ihop en säng till oss, nu fanns det redan en men inte som vi ville ha den, eftersom vi inte ska bädda ihop den.  Käka lunch och sedan åkte jag och Nicco på Expo, skulle ha en rulllåda under sängen och besticklådor, modell mindre. Avslutade den resan på Kvantum, där vi handlade lite mat.
Vi höll igång till elva igår kväll, men vi satt också och surrade uti emellan, i bussen, morsan och farsan kom också förbi för att skåda monstret på gården. Vi surrade om våra gamla bussar, detta blir ju den fjärde i ordningen på ca 13 år. Holiday Inn, var vårt första projekt.
Och med den har vi ett speciellt minne. Vi var i Angsjön och Åke hade sin cowboyhatt, hängandes inne i busen. På kvälls sidan strömmande den till lite folk och vi poppade musik och hade allmänt trevligt. Det dansades och tjoades och hatten fick vandra runt från den ena till den andra. Till saken hör att alla som skulle ut på toaletten hade även hatten på sig.
Dagen efter, så träffade vi på campingvärden, han log och sa, ja jag hörde att ni hade värsta cowboy festen igår. Vi såg frågande ut, nä, vadå cowboyfest??? Jamen alla som gick in och ut i bussen hade ju cowboyhatt på sig, hahaa…ja det kunde ju tolkas så, men det var ju bara en enda hatt.
Nu ska jag städa upp lite, här i huset. Familjen Hällsten/Söderberg kommer ju hit imorgon och ska sova över en natt, själv packar vi nu ihop det sista och sedan blåser vi iväg upp till stugan. Nu har vi ju ett mobilt bredband så jag lär nog fortsätta mitt bloggande trots semestertiderna, så vi hörs och störs, även i framtiden. Ha en fin dag!
Kommentarer: 0   Etiketter: bussen Jysk Rusta Kerstin Janne Jan A Inge-Gerd Expo Kvantum Nicco loft soldäck Hällsten/Söderberg stugan Cowboyhatt cowboy fest campingvärd Angsjön

En hög med knäppgökar

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 19 juni 2011 klockan 06:09, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Så hade man bara tio arbetstimmar kvar innan ledigheten, det känns faktiskt ganska så skönt. Om man däremot räknar upp vad vi ska göra så tycks tiden bara komma att försvinna, tjopp tjopp så var fyra veckor gjorda.
Vi åker väl upp till Malå imorgon, om allt går som vi vill. Theresé, Anders, Sally och Melissa, kommer upp på midsommarafton, sen åker vi hem igen, senast måndag för på tisdag ska Eloise till veterinären.
Efter det är vi hemma till wheels och när den helgen passerat åker vi upp igen…till stugan, hinner vara där några dagar sedan är det dags för midnight sun, i Piteå, tävling i tillbaka till stugan sedan tävling i Fällfors och vet ni vad, sen är semestern slut…huvva. Fast å andra sidan, sommaren är ju inte slut, inte heller alla helger, och tiden man är ledig är precis lika lång som den alltid varit.
Vet att jag skrivit om detta tidigare men jag håller på att tycka att det är rent ut sagt skrämmande. Alla konstiga människor som passerar trafiklyset här utanför och som inte kan ha gått på alla körlektioner med tanke på hur dom kör. Vi ser bilar och EU moppar som kör mot rött, varenda dag.
I förrgår blev jag vittne till något så korkat så jag satt här och såg förmodligen ut som en fågelholk. Det var en mamma och hennes, gissningsvis 3 åriga dotter. Flickan hade den minsta modellen av cykel och stödhjul på den. Mamman satt kvar på sin cykel, tryckte på knappen och började sedan gaffla om att dottern skulle kliva av sin cykel. Dottern i sin tur vägrade, när mamman tjatat tillräckligt (fortfarande sittandes på sin egen cykel) så klev dottern av och då blev det rött för dom och bilarna började köra.
Sen ropar hon åt barnet att dom skulle cykla, då kommer bussen så dottern pinnar på allt hon har så hon hinner över, mamma kommer lite på efterkälken och bussen får bromsa för henne. Snacka om att lära barnen rätt och fel…eller bara fel. Och vem fasen är hon att tala om för barnet att hon ska stiga av cykeln då hon inte gör det själv? Nä, knäppare gök får man leta efter.
Eller egentligen, man behöver inte leta så länge efter gökarna, dom passerar ju här, varje dag. Igår kväll då vi satt härute kom en bil och rundade kyrkan med skrikande däck, inte körde han femtio inte, jag satt bara och väntade på att få höra tjutet från bromsarna och sedan en smäll, som tur var kom den inte.
Nu önskar jag er alla en fin dag!
Kommentarer: 0   Etiketter: Malå Theresé Anders Sally Melissa stugan midnight sun Fällfors knäppgökar fågelholk

Inget för en vanlig dödlig

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 01 juni 2011 klockan 07:17, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Nu har vi en konverter installerad i källaren, till vårt Internet, men…det ska ta en vecka till innan vi kan koppla upp oss. Fråga mig inte varför, det bara är så. Det var inte bara inkopplingen som skedde igår eftermiddag, utan stugan i Kittelfjäll, bytte ägare. Eller åtminstone så fick vi handpenningen, sista veckan i juni ska den vara fullt betald.
 
Eloise fick börja sin medicinering med en dubbel dos och det verkade som om hon blev raskare i stegen, där på kvällstimmarna, så nog funkar den, återstår bara att se hur hon verkar om två veckor.
 
Titta nu vad jag hittat i städskåpet:
 
Vad använder man ammoniak till? Jag har inte tordas öppna korken för att lukta på den. Läs vad som står på varningstexten:
 
Ingenting för en vanlig dödlig, med andra ord, och inte heller, något man blandar i bulldegen, då straffas man hårt :-)
 
Idag åker jag, Kerstin, Inge-Gerd och Jan A, till returmarkanden i Vännäs, där finns det ju massor av saker att kolla in, och imorgon är det då dags att åka till antik huset i Rödå, en resa som Nailheads anordnat, vi rullar från Industrivägen i gemensam trupp, för vidare färd mot  slutmålet, ja, ni kan ju läsa själva om detta på deras hemsida: nailheads.nu/
 
Nu ska jag kolla om Nicco klivit upp…tillåt mig tvivla, det är alldeles för tyst däruppe. Nåja, ni få ha en fin onsdag, sol eller inte!
Kommentarer: 0   Etiketter: konverter internet stugan Kittelfjäll Eloise Nailheads antik huset Rödåsel Nicco ammoniak

Färglösa aliens

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 mars 2011 klockan 07:40, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Jag har noterat att serien V, har kommit tillbaka i ny tappning. Ja, det kanske är flera år sedan, denna s.k. serie gjordes, det vet jag inte, men den är ny för mig. Jag hade tänkt se den, men som jag skrivit tidigare, så tillbringar jag väldigt lite tid framför tv:n och en serie ska man ju helst komma ihåg att titta på. Nå…
 
Jag spelade in första avsnittet och hade tänkt se den en lämpligt kall och snöig kväll, men jag glömde bort den, så var det dags för avsnitt två, denna spelades också in, efter ettan och nu i tisdags började känna en viss press att börja se på serien innan jag skulle vara tvungen att spela in avsnitt tre. Så, nu har jag sett både ettan och tvåan, trean spelades in igår, puh, så nu har jag en vecka på mig att se det avsnittet. Jag kan inte låta bli att tycka att den är lite lätt underhållande, faktiskt.
 
Vad jag noterat och vet med mig att jag sett otaliga gånger tidigare, då det gäller aliens, rymdserier, filmer från other space etc, är att allt som visas från rymdskeppen, alltid är ganska så färglösa scener, det är grått, metalliskt, vitt eller nåt däremellan, varför då? Det känns lite halvjobbigt att se på, åtminstone tycker jag det.
 
Ponera att det finns något därute/däruppe/därnere, vem säger att dom skulle ha samma färgskalor och material som vi, och varför görs alltid rymdmänniskorna så lika, film efter film? Jaja, man kanske inte ska gräva mer i det, klokare lär man ju inte bli i alla fall :-)
 
Jag vet att jag funderade, då jag var yngre, hur man kunde veta att vi allihop, hade samma färgseende, tänk om färgen grön, för mig, egentligen är rosa för någon annan. Om du föds med dom färgerna så vet du ju inte att gräset är annorlunda i mina ögon, eller hur? Hm…sådär ja, nu fick jag tillbaka den funderingen, men svar på den, lär jag väl inte heller få.
 
Nu, till dagens bild, en vintrig sådan, så det får bli en tagen i Lainjaure, längst ner till höger skymtar våran stuga, och sjön ligger igenfrusen bakom den:
 
Sen bilden som Emma och Johan tog, då dom var upp dit, förra vintern, kortet föreställer vår ”gammstuga”, och inte såg det ut att vara mindre snö, ifjol, än det är och har varit i år:
 
Önskar er alla en fin fredag!
Kommentarer: 0   Etiketter: V serie avsnitt filmer aliens rymdserier grått färger rosa grön vintrig bild Lainjaure Emma och Johan stugan

Kvälls grubblerier

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 04 mars 2011 klockan 07:47, Kommentarer 0   Digga! 0

 

När vi gått i säng igår så kunde jag inte låta bli att fundera över på vilken sida av sängen man nu kommer att hamna på, då vi flyttar. Hm…förmodligen på samma sida som nu, jag på den vänstra, sett från den liggandes sida, och Åke, på den högra. Varför är det så sa jag, vart vi än har bott, i ettan här på slätten, på Mariehem, här i trean, i stugan, på våra bussresor etc, så ligger vi alltid på samma sida.
 
Mja, svarade han, det beror ju på vilket ben vi kliver upp. Aha, vilken jädrans tur då att vi lyckats hitta av varandra, vore ju jobbigt om vi skulle upp på samma sida varje morgon…vilket bök :-)
 
Men jag kan också dra mig till minnes att jag även sov på denna sida då jag bodde hemma, alltså att jag klev upp på samma sida, förutom en enda gång, och då låg jag till en början, precis som nu, på vänstra sidan, men sängen stod direkt under fönstret, och i fönstret satt en blombänk, i vilken jag smällde i skallen vid flertalet tillfällen då jag somnat och av någon outgrundlig anledning tvärsatt mig upp och låg givetvis för nära den förbaskade brädan (i marmor, så det var ingen liten träsak minsann), ni kan ju gissa att man såg stjärnor efter att ha tjongat in skallen i den saken.
 
Efter några såna smällar så flyttade jag kudden till fotändan istället och då blev allting åt andra hållet. Mjo, men det funkade det med, tror jag, eller så är det av den anledningen man nu har blivit som man vart, lite halvknäpp så där :-) eller så beror det på dom smällar man fick…det lär man ju aldrig få veta.
 
Nu till dagens bild i utmaningen, en som man aldrig visat förut, vi har många såna, och valet var inte lätt, men den här bilden har vi faktiskt i bokhyllan, och den påminner om tider som gått, och hur roligt vi haft, men för den sakens skull, betyder det ju inte att vi inte har kul nu också. Enda skillnaden är väl att vi alla är äldre och kanske inte orkar hålla igång lika länge.
 
På bilden ser vi, från vänster längst upp, en Håkansson, sen mellankulan med fru, Herr Jonsson och sedan jag. Nigandes är lillkulan och min man Åke. I bakgrunden skymtar någon som jag inte vet vem det är. Bilden gissar jag är tagen på kvällen efter wheels, året är 1997 och vi laddar för en cruising kväll på stan. Rätta mig om jag har fel…någon. Så var det med det.
 
Önskar er en trivsam fredag
Kommentarer: 0   Etiketter: sängen Åke sida Mariehem bussen stugan flyttar fönsterbräda höger vänster bild Håkansson Herr Jonsson mellenkulan lillkulan wheels jag

Hon tog till bredtejpen

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 28 januari 2011 klockan 09:02, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Jag hade bestämt mig för att ta tidernas längsta sovmorgon imorse. Jag vaknade först tre minuter över sex, då klev nämligen min käre make upp, sedan slumrade jag om, och vaknade nästa gång då han låste dörren, vid halv sju. Fick övertala mig själv om att jag verkligen behövde denna sovmorgon så jag tjurades och låg kvar, somnade förmodligen om och vaknade nästa gång klockan sju.
 
Låg och lyssnade efter något livstecken, från Nicco, som skulle vara på skolan senast tio i åtta, men jag kunde inte höra ett ljud, så jag studsade upp ur sängen och for ut genom dörren som en virvelvind, lyset var på i tv rummet och toadörren var stängd, aha sa jag, så du är vaken. –JAA, svarar hon, skulle inte du ha sovmorgon? *suck*
 
Gick tillbaka in i sovrummet och kastade mig på sängen, och sedan har jag legat och vridit och vänt tills jag slutlige gav upp, kvart i åtta. Något rekord i att sova länge, blev det med andra ord inte.
 
Jag har boken hovvaligen, liggandes vid datorn och tänker att många av orden som står i den, på bondska, liknar dialekten dom har uppe i Malå, med vissa små förändringar. Och med Malå i mina tankar så kom jag osökt att tänka på lanthandeln i Springliden. Dit vi varit otaliga gånger med börsen fylld av lördagspengen.
 
Springliden hittar man tre kilometer från vår stuga och det var alltid lika roligt att gå in på denna lilla affär. Irene heter hon som drev denna lanthandel i alla år som jag kan minnas och fler därtill. Hon har aldrig, under tiden hon jobbade haft en semesterdag, då är man verkligen dedikerad sitt arbete. Hon lade ner då hon slutligen tyckte att Ica inte gjorde mycket för att hjälpa henne och åldern brukar också ta ut sin rätt, vissa kyldiskar behövdes bytas ut och då tyckte hon att det var lika bra att låta lanthandeln gå i graven.
 
Jag har fått berättat för mig att vid ett tillfälle, då hon hade många barn som var där och sprang i butiken och en av pojkarna var helt hopplös, han skulle ta i allt han såg och grejer föll väl ner på golvet. Nu skulle ni egentligen ha fått höra hur hon lät då hon pratade, för att få en riktig uppfattning om hur hon är, hennes uttryck och gester. Nå, hon ledsnade på att hålla efter pojken så hon tog helt sonika fram bredtejpen och tejpade ihop hans fingrar och förklarade att detta gjorde för att han var så jädrans klåfingrutt, så nu skulle han väl låta bli.
 
Haha…jag kan se hela scenen spelas upp inför mina ögon och kan inte annat än skratta, hon var en görare och inte en betraktare.
 
Jag träffade, by the way, Lisbet igår, mycket trevligt att få se och prata med henne, man tycks ju på ett sätt känna dom människor, vars bloggar, man läser. Och en sån här gång får man se och veta lite mer. Jag återkommer senare om vårt lilla möte och vad jag har för planer att göra framöver. Hoppas ni alla får en fin och lyckosam fredag!
Kommentarer: 0   Etiketter: sovmorgon käre make Nicco slumrade Springliden Malå stugan lanthandel Irene bredtejpen

Numret har ingen abonnent!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 17 januari 2011 klockan 07:29, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Givetvis så finns det en sån där gammal telefon med nummerskiva, i huset, den användes inte men som med många andra saker så ska det ibland inte kastas bort något utan det ska sparas i evigheternas evighet, även om dom aldrig mer ska brukas.
 
Brälla och Lena kom förbi igår kväll, då vi var i huset och stökade, då berättade Brälla om deras telefon som dom hade haft i stugan, en likadan, med nummerskiva. Det hade varit nån pojke där och lekt, han kom in i köket och undrade om han skulle kunna få ringa hem, jovisst sa Brälla och pekade på telefonen. Pojken såg lite undrande ut, stack fingret i ett av hålen och tryckte, samtidigt som han frågade hur man skulle göra.
 
Haha, samma sak var det uppe i vår stuga, där det länge och väl stod en sån telefon, Emma hade med sig en kompis dit upp och även hon, hade provat att trycka i hålen, utan större framgång.
 
Jag kommer ihåg då man gick på Bräntis, där fanns det en liten typ av telefonkiosk nere i korridoren, som man fick använda om man skulle ringa någonstans. Någon av oss alla elever som gick på skolan vid den tidpunkten, kom på, eller åtminstone visste av, att om man slog ett nummer som inte hade någon abonnent, och samtidigt stod man i en annan telefon och ringde samma nummer, så kunde man prata med varandra, dessutom så kostade detta ingenting. Det var nämligen testat av oss, för vi ringde alltid från telefonautomaterna, och den nöjde sig vackert med att sättas igång av en krona eller vad det nu kostade, och den kronan fick man tillbaka då man lade på, förmodligen för att numret saknade en abonnent.
 
Detta höll vi på med under säkert ett års tid. Grejen var väl att hitta dessa nummer utan ”ägare”, det roliga i kråksången var att det efter all denna tid, helt plötsligt en dag inte gick att göra så nå mera, men då lanserades ”heta linjen” istället, den fungerade ju på samma sätt, man kunde snacka flera stycken samtidigt…men då var det minsann inte gratis längre. Tack för den du…televerket!
 
Idag ska det promeneras, skottas fram bil, pratas med boupptecknaren…igen, begravningsbyrån ska få sig ett samtal, och sen ska jag iväg och jobba. Ni får ha en bra måndag allihop!
Kommentarer: 0   Etiketter: telefon nummerskiva Brälla Lena huset stugan skolan bräntis telefonautomat

Jag fick ett paket...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 20 november 2010 klockan 12:18, Kommentarer 0   Digga! 0

Ett stort gult paket med röd tejp:

Drog smygen då jag äntligen fick upp locket:

Är ni då nå nyfikna nu, på vad Theresé köpt till mig? Jo, jag fick dessa tallrikar:

Det är ju samma som mina kaffekoppar i stugan, Rörstrands Pomona, dom här har jag aldrig sett och dom är verkligen fina, vi ska äta på dom med andakt, men jag tror jag ska ta dom till stugan så finns dom förhoppningsvis kvar längre. Dessutom får jag nu någonting annat att söka efter, inte bara kopparna utan dom vanliga tallrikarna var det 5 stycken av och dom djupare, är det sju stycken av, jag får satsa på att få ihop till åtta stycken av varje sort.

Tack så mycket, Theresé, det var en jättefin present och du kan ju gissa på en som kommer att vara avundsjuk...nå hemskt. Din mormor, hon som höll på köpa av mig kopparna för 500:- (fast nu vet jag ju att dom är betydligt dyrare, och nu kan jag ju inte sälja iväg dom).

Kommentarer: 0   Etiketter: Rörstrand Pomona tallrikar Theresé stugan jättefina

Jag elak....???

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 15 november 2010 klockan 05:48, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Tre pappor att fira igår, vi började med Åke, han som tycker om den allra vanligaste mjölkchokladen, fick sig en rejäl bit, närmare bestämt 2 kilo:
 
Innan lunch så åkte vi till kyrkogården för att leta rätt på det boendet som kommer att bli vårat sista, nu hittade vi igen familjegraven som vi missade förra helgen. Detta är ju en toppen plats, central och bra och den skulle till och med vara med älvsutsikt om man hade fått lega över jord :-) Nu är ju det lite makabert så det funkar ju inte.
 
Efter lunch, upp på Mariehem till min pappa, lillasyster Emma var också där. Till honom hade jag köpt en liten choklad kaka (han älskar nämligen också choklad) och en bok om insekter. Han och mamma har flertalet böcker om fåglar så nu kan han ju lära sig lite om fågelmaten också.
 
I boken fanns allt från kvalster till stora spindlar och apropå spindlar så kommer jag ihåg en liten incident uppe i våran stuga. På den tiden tillhörde stugan min farbror, och jag och min kusin Anna skulle sova över i den. Denna stuga var inte mer tät då, än var den är idag och håller därför inte småkryp och andra saker utanför dörren, den är säkert Sveriges mest insektsrika stuga.
 
Nå, vi hade bäddat ut bäddsoffan i storrummet, jag låg och läste en bok och Anna hade slocknat, liggandes på rygg. Då ser jag plötsligt en relativt stor spindel, komma nedhasande via hans livlina. Den är exakt rakt ovanför Annas ansikte, och jag kan inte låta bli…Hallå Anna, titta säger jag, samtidigt som jag rycker henne i armen, hon öppnar sina blå och stirrar rätt in i spindeln som hänger där, vilket hon inte gillade speciellt mycket. När hon kippat efter andan en stund så tar jag min bok och håller den öppen runt spindelkroppen och smäller igen den som en råttfälla (eller förhållandevis ganska likt diskmaskinen som nafsade Åke i fingret). Och sedan skrattar jag gott åt mitt lilla påhitt…men det gör inte Anna, som tyckte att jag var liiite elak…mot henne alltså.
 
Kvällen avslutades sedan hos svärfar, vi bjöd på kaffe och bullar och satt och pratade en stund.
 
Näpp, nu får jag önska er en fin måndag, själv jobbar jag idag och imorgon och är sedan ledig två dagar, härligt.
 
 
Kommentarer: 0   Etiketter: pappor lunch spindlar småkryp choklad Åke Mariehem Emma stugan farbror kusin Anna bäddsoffa

För litet eller för stort, eller hort de var

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 05 september 2010 klockan 08:59, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Åke har en antik snöskoter, ja jag gissar att den räknas som det då den är 40 år gammal. Den lastades på en släpvagn 1984 och sen körde vi upp den till stugan i Kittelfjäll där svärfar hade byggt ett enkom skoterförråd.
 
Men redan på den tiden så skulle det småjäklas, skoter var för bred eller så kan man också påstå att dörren var för smal. Skidorna gick in men där skotern var som bredast blev det tvärnit. Vi fick lämna den ute då vi åkte hem.
 
På vintern åkte vi upp igen, det kanske var i februari eller något sådant, då hade Nicke hunnit vara upp dit och gjort om dörröppningen. Nu var det bara tur att Åke kom ihåg vart han ställt skotern, det var nämligen totalt översnöad, det enda som kunde skymtas lite svagt var vart rutan på skotern stack upp. Den här gången gick skotern in.
 
Nicke har varit lite av en byggare av olika de slag, han har byggt stugan däruppe i Kittelfjäll, hemma i garaget här på västerslätt. Den byggdes i sektioner och sedan fraktades delarna upp dit. Det gick bra!
 
Sedan byggde han en husvagn, även den hemma i garaget, men då var vi tillbaka till det här om det var dörren som var för låg eller om husvagnen blev för hög. Husvagnen gick nämligen inte ut genom dörren annat än han var tvungen att kapa av fästena som satt vid dörrarna som man sätter fast dörrarna med.
 
Nå, han fick ut den till slut och dom använde den för eget bruk några somrar, sedan såldes den då stugan däruppe i Kittelfjäll stod klar.
 
Nu, apropå sådant som är för litet…eller för stort. Vi har en frysbox i våran skrubb. Den förra vi hade där gick efter många välförtjänta år, sönder och en ny införskaffades. En likadan till och med. Perfekt tyckte vi, då vet vi ju hur den funkar och att den ryms.
 
Men, när den skulle in i skrubben så var tydligen fästena till locket, som sticker ut på baksidan, för stora och fick skruvas lös. Sedan var det en sladd som tog emot och var tvungen att tas bort, sedan filades det på dörrkarmen och till slut pressade vi in den i skrubben och då flög en av lamporna som sitter på framsidan loss, men in gick den och den dagen vi säljer lägenheten får nog frysboxen ingå i priset.
 
När man läser detta är det nästan som om man anar ett visst mönster, kan det vara för att vi heter Lundmark (jag heter både det och Hällsten) i efternamn som vi är förföljda av lite otur nu och då, eller är det så här för alla levande människor, jag bara undrar? Men lite roligt är det ju också :-)
 
Hoppas på en fin dag för er alla!
 
 
Kommentarer: 0   Etiketter: Åke antik skoter Kittelfjäll förråd svärfar husvagn stugan frysbox skrubben

Växtkraft

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 augusti 2010 klockan 08:00, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Kommer ni ihåg våran blomma som såg ut att ha gett upp hoppet om livet:
 
Nu ser den ut så här:
 
Något verkar ha hänt och jag ska då villigt erkänna att jag trodde att denna blomma bara var att kasta bort. Fast en ansning borde nog vara på plats, man får kapa av den en bit och rota ett nytt system så den inte blir så rank.
 
På tal om växtkraft, jag har talat om för grannarna härute, att uppe i stugan, där mina föräldrar bor på sommaren, på lon, så har min pappa och ingifte morbror, en gång i tiden murat in större stenar i trappen upp till dörren. Som en stor oval med cement och sedan har stenarna tryckts dit.
 
Numer syns nästan inte stenarna, det växer hallonbuskar upp genom cementen:
 
Ganska fränt egentligen, det är bara att öppna dörren och plocka lite hallon och släppa ner i frukost filen, på morgonen.
 
Detta är utsikten från trappen, våran gamla stuga skymtar långt därnere, och nosen på bussen kan man också se.
Även min lekstuga som min farfar timrade ihop till mig då jag var runt 5-6 år. Där har man en hel del timmar, med både städning, möblering och lek. Och nåde den som inte var snäll, han fick inte fri passage in till lekstugan :-)
 
 
Nä, nu ska jag anmäla mig till Piteå hösttävling, som är nu på lördag. Åke har fått ta ut en semesterdag på fredag så vi kan komma oss iväg i dagsljus. Nu ska laddningen på bussen inte vara ett problem men det är alltid skönt att komma fram i dagsljus då man ska upp med markis och ut med bilen. Såg at Mattias Munther blev vinnaren nere i Sundsvall, så vi får säga grattis till din första plats. Men var inte så säker på vinst om du kommer till Piteå :-) Man vet aldrig hur dags formen är.
 
Nu har Nicco kommit sig upp ur sängen, det är ju skoldag idag. Hon börjar först nio så hon har lite tid tillgodo. Och i och med skolstart så borde snart alla dags rutiner gå i vanlig lunk igen. Det känns bra, det med. Ni får ha det så gott!
Kommentarer: 0   Etiketter: blomma hallon stenar filen lekstuga farfar stugan bussen Piteå hösttävling Åke semesterdag Nicco skolstart skoldag

Käpp, gungstol och Gammlia

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 19 augusti 2010 klockan 07:26, Kommentarer 0   Digga! 0

 

I förrgår då vi satt ute på gården, Ingegerd och Jan bjöd på kaffe och bullar. Då sa Fred att förr i tiden så fick man då man fyllde 50 år, antingen en silverkäpp eller en gungstol. Alternativet till silverkäppen var en snusdosa i silver. Dom tyckte nog att 50 åringarna gjordes äldre än vad dom var, om man jämför med dagens 50 åringar i alla fall.
 
Med tanke på käppen så talade Nicco om att hon och Theresé hittat en käpp med ett drakhuvud på, som Theresé hade föreslagit att hon och Nicco skulle köpa och ge till mig. Men Nicco hade stoppat henne och sagt att en käpp i mina händer, lätt skulle kunna bli ett dödligt vapen, och då tänkte hon förmodligen på alla gånger som jag snubblat, så skulle jag dessutom hålla en käpp i handen så skulle jag kunna sticka ihjäl någon med den, i bara farten.
 
Ta bara i somras, jag skulle gå ut ur stugan, stack in fötterna i sandalerna, öppnade dörren och *tjopp* så gjorde jag en tjurrusning ut genom dörren, men hann stanna innan farstubron tog slut. Det roliga i kråksången var att sandalerna stod kvar inne i stugan och givetvis satt en asgarvande Nicco på sängen och undrade vad jag höll på med. Hehe…det undrar nästan jag med.
 
Vi var på Gammlia igår, här följer några bilder därifrån:
Sune strömbergs lilla campingbil
Men en Camaro, kan man tänka :-)
The king
En bil som både jag och Åke skulle kunna tänka oss att glida runt i...när vi slutat med dragracingen.
Mycket folk, som vanligt.
Denna Harley, väckte minnen hos Åke, hans pappa hade nämligen en exakt likadan, förutom att den var med sidovagn:
Här är den, och det är Åkes mamma Elsie och jag som drar hem den från en utställning på Nolia för kanske 25 år sedan.
Många fina bilar
Och denna snygga Chevrolet Bel Air, har Wille, lackat själv, hemma i garaget och det har han lyckats riktigt bra med. Ja, inte bara riktigt bra utan han har gjort ett suveränt jobb.
Och givetvis stod det en Camaro årsmodell -70 där på parkeringen. Det är förövrigt Wille som gjort min Linus på Linjen, som sitter på dörren.
 
Till sist, en kändis verkade också vara på Gammlia, fick ett kort på hans bil, undrar just vem ägaren kan vara :-)
En trevlig kväll, synd bara på kylan som även gör en påmind om vad som komma skall. Men än kan vi nog få oss en hel del fina och varma dagar.
 
Ni får ha en bra torsdag!
Kommentarer: 0   Etiketter: Ingegerd Jan fika käpp gungstol NIcco Theresé stugan sandaler Gammlia Camaro Chevrolet Bel Air Wille kändis

Hemma igen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 12 augusti 2010 klockan 09:43, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Då har vi varit i stugan och fixat, ska villigt erkänna att det var svårt att stänga dörren och låsa den när vi skulle åka. Jag var tvungen att stå i dörren ett tag för att registrera hur det ser ut därinne, vem vet när vi kommer att åka upp nästa gång. Det kan dröja till nästa semester.
 
Och inga problem hade vi, annat än Åke som svor några gånger när han skulle montera byrån, då han tyckte att det saknades lite prylar i lådan som han sedemera hittade, antingen hade han redan satt fast delarna och glömt bort det eller så hade han bara inte tittat tillräckligt väl.
 
Här kommer i alla fall några bilder därifrån:
Hit skulle byrån som Åke sitter och monterar.
Vi har till och med dropplister i taket, joda!
Den här bilden är tagen under den regninga perioden då vi var där i Juli.
 
 
En sak jag tycker är konstig, hur än solen skiner nu, och molnen på himlen är precis likadan som när det är högsommar, och gräset är exakt lika grönt som förra månaden, så kan man se att hösten är på väg. Hur kan det komma sig? Det är precis som om sjöarna blir mörkare, att hela naturen får en annan, dovare ton, fast man kan inte peka på en specifik sak. Jag vet inte men det kan ju vara en sån grej som man hellre ser då man är på landet än här, inne i stan.
 
Nå, nu hoppas jag ni får en bra dag, det tänker jag ha.
 
 
Kommentarer: 0   Etiketter: stugan Åke lådan dropplister högsommar dovare ton

Men så tokigt det kan gå...eller kunde det?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 29 juli 2010 klockan 09:21, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Vi har varit uppe i stugan i några dagar, väldigt få, fina soliga dar har det varit, däremot en hel del regn, som synes. Gräsmattan var så blöt så jag tvivlar på att den ens kommer att ha torkat upp till hösten.
 
I tisdags skulle vi lasta bilen, vilket kan bli ganska så spännande då däcken är blöta, man vill inte få sladd när man är på väg uppför ramperna. Vilket var precis vad som hände då han kom upp med bakdäcken på rampen. Det var inte ens lönt att försöka fortsätta uppåt.
 
Vi stod och kliade oss i huvudena och undrade hur vi skulle göra detta bäst. Då kom jag på den utmärkt goda ideén om att vi skulle lägga presseningen från framdäcken och ut till ramperna, då skulle vi slippa blötan från backen. Presseningen brukar vi ju annars ha på tävlingarna och den kör man ju upp på när man varit och kört sin runda, för eventuella oljefläckar och dylikt.
 
Nå, vi gjorde som jag föreslog, Åke hoppade in i Camaron och startade den. Frrrr, frrrrr, lät det i motorn, ett mycket skumt ljud, stopp stopp sa jag, den drar upp presseningen in i motorn. När han startade bilen så drogs den in i fläkten:
 
Vi hade inte satt fast den så noga, på tävlingarna använder vi ju silvertejp för att fästa den på kortsidorna. Nu satt denna fast så ordentligt att Åke fick ta en såg för att få loss den.
 
Jaja, ytterligare en lärdom. Nu var det dags för vinschen, upp skulle ju bilen. Jag var inne i bussen och hörde hur han började vinscha, jag gick ut från bussen för att kunna assistera, hör en rejäl smäll och ser Camaron komma nedsusande från ramperna och brakar iväg mot ny stugan. Med tjugo centimeter tillgodo så stannar bilen. Vilken resa!!! Och vilken tur att ingen råkade stå bakom bilen. Nu vet vi sedan tidigare att det är inget man gör, står bakom alltså, men man ska aldrig vara säker på något. Tur var det väl också att bilen hade hyfs att stanna innan den brakade in i stugan. Det var inte vajern som gick sönder utan fästet.
 
Igår skruvades det fast järn på ramperna som man har på farstubroar så man inte ska halka, så nu var det inga problem att ta sig upp, men en liten sladd hann han få när han väl kommit upp. Jag tror att vi ska åtgärda plåten som sitter däruppe också. För att eliminera eventuella andra bekymmer.
 
Nu ska vi göra en del små ärenden idag och sedan piper vi iväg vidare, söderut, någon gång under eftermiddagen. Nu ska vi ner till Sally Maria Johanna, som vårat barnbarn ska heta. Mycket fina namn, tycker vi.
 
Ha det gott, några rader lär ni nog få vartefter dagarna går.
 
Kommentarer: 0   Etiketter: Stugan lasta Camaron bussen ramperna Åke såga brakade vinschen

Lärorik dag

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 13 juli 2010 klockan 07:35, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Gjorde lite småfix igår på förmiddagen, jag fick lunch främmande, min kusin André från Malå kom hit, han ska eventuellt jobba i Umeå under fem veckor. Han frågade om jag hört talas om förödelsen uppe i stugan, bastuflotten har nämligen sjunkit, med hus och allt på, ja förutom bryggan som låg bakom bastuflotten. Det lät ju nästan som om det hade kunnat vara min och Åkes flotte, då hade vi förstått varför den gått under :-)
 
Klockan ett så åkte jag, Britt, Margareta och Eleonor ut till Kerstin och Janne i Åheden och drack kaffe. Det var lika fint där som tidigare:
 
Här ska ni också få en liten titt på insidan av stugan:
 
Den här flaskan tyckte alla såg rolig ut:
 
Texten som står på flaskan lyder: Högvatten, Medel lågt, Lågvatten, och slutligen Torrlagt
 
På uthuset har Janne en termometer från kafferosteriet Guldblomman, som låg nere vid älvskanten här i Umeå, någon gång under 50 talet, har ni hört talas om det? Inte jag i alla fall, det enda jag hittat på nätet om Guldblomman var följande text: Denne Jacobsson som var mera känd som
Gam-Jacke var en handelsman i från Umeå, antagligen en grossiströrelse. Han
ägde dessutom ett kafferosteri där Guldblomman tillverkades.
 
Jojo, där ser man, det är som jag säger, man lär sig något nytt varje dag.
 
Nu är Ingegerds syster Gunbritt och hennes man Sören på väg hem till Eksjö, vi önskar dom en trevlig resa hem och hoppas att deras 33 graders värme består, Sören som nu mådde lite dåligt över att ha missat det då dom var här. Fast själv tycker jag bara att värmen är ok, så länge man inte behöver röra på sig så mycket. Ps. kom ihåg, om du får sladd, frikoppla och styr i vägens riktining ds.
 
Och med dom orden så önskar jag er alla en trevlig dag, varmt eller ej!
Kommentarer: 0   Etiketter: André bastuflotte Malå stugan jag och Åke Britt Margareta Eleonor Kerstin Janne Åheden kaffe flaska Guldblomman kafferosteri Ingegerds syster Gunbritt Sören Eksjö

Skogsbrand

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 16 juni 2010 klockan 07:09, Kommentarer 0   Digga! 0

Hade jag tur igår eller vad. Först var jag ju upp på Mariehem, till mina föräldrar. Jag hade ju talat om för morsan att vår dammsugare hade gett upp så då åkte dom och köpte en ny till dom själva och jag fick överta dammsugarnas Rolls Royce.

Vi har aldrig ägt en dammsugare som varit så här bra, eller jo, den allra första som vi fick för 25 år sedan, det var också en värsting som sög fast mattor och diverse saker åkte in i den. Den här verkar vara exakt lika bra men med fördelen att man kan ändra sugstyrkan med sex olika lägen. Perfekt, nu slipper jag peta in katthåren i röret, jag slipper till och med stå på knä med klädvårdsborsten för att ta bort katthåren från rumsmattan, nu fixar vår nya dammsugare det.
 
Sen kom min käre make, Åke hem. Han hade varit och köpt en försenad födelsedags present, detta fina halsband och dessa coola örhängen, jag har aldrig sett såna förut.
 
Idag skiner solen och apropå en skinande sol så kom jag ihåg en gång för längesedan. Vi, dvs jag, Åke och Theresé (detta var före Niccos tid), var uppe i stugan på sensommaren. Vi satt ute där på kvälls sidan och noterade ett flammande gult/rött sken, på andra sidan sjön, uppe på berget.
 
Ju mer vi tittade desto säkrare blev vi på att det var en skogsbrand. Fast vi kunde inte begripa hur det kunde brinna däruppe, in the middle of nowhere, inget hus finns det där och det ligger dessutom en två – tre kilometer från vägen.
 
Nå, vi beslutade oss för att ta bilen och åka dit och kolla läget, innan vi ringde brandkåren. Det var en himla tur, att vi gjorde det. När vi äntligen kom oss runt hörnet på berget så uppdagades det vad skenet var för något…soluppgången. Men så fånigt, att vi inte hade sett eller kunnat lista ut det. Men jag har aldrig förr eller senare sett ett sådant sken, så för mig var det nog inte så konstigt att det blev en del huvudbry.
 
Och med dom orden önskar jag nu er en fin dag.
Kommentarer: 0   Etiketter: dammsugare Mariehem Rolls Royce Åke halsband örhängen Theresé Nicco stugan skogsbrand berget soluppgång kilometer

Maskar

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 26 maj 2010 klockan 07:28, Kommentarer 0   Digga! 0

Man ska aldrig titta ner då man är ute och går vid regn. Maskar som ligger på asfalten i miljontal, huvva. Till slut kan man ju bli nipprig. Vet en gång för flera år sedan då jag skulle följa med Nicco till skolan, hon satt på cykeln och jag gick. Vi hann inte mer än några hundra meter då hon skrek till och höll på ramla av cykeln, hon hade upptäckt alla maskar som krupit upp från jorden och lagt sig så där lämpligt på vägen. Titta inte ner sa jag, men hon vägrade cykla mer den dagen.

Jag har ett annat minne av en stackars mask som mötte sin baneman (jag) alldeles för tidigt i livet. Jag var väl en så där 7-8 år och hade stött på den största masken jag någonsin sett. Givetvis ville jag behålla den och tog med den hem, fixade en burk som jag lade ner lite jord och nån pinne i, sedan placerades masken i burken, och sedan fick den en hedersplats nedanför min säng.
 
Ett av problemen var att vi skulle åka till stugan på sommarlovet, och när vi åkte dit så var vi där hela sommaren, från skolan slutade till den började igen. Masken glömdes bort då vi åkte iväg, inga hål hade jag gjort i locket och den gick en fruktansvärd tid till möttes.
 
Så även vi, då vi kom hem efter 2½ månad. Jag upptäckte burken då jag klev in i mitt rum, masken hade blivit ännu större än han hade varit, en stor vit sak hade vuxit ut mitt på masken och två långa spröt stack upp från den. Hm, och inte kunde jag heller låta bli att öppna burken….WHY??? Det fattar ju alla att det stank nå fruktansvärt, fy för den lede. Nä, inget mer masksamlade blev det för min del. Kanske lika så bra för alla kvarvarande maskar.
 
Jag, Ingegerd och Kerstin var ute på en runda igår. Vi började ute på Teg Trädgård för att kolla in plantorna, tyvärr var vi ute för tidigt och blommorna var för små, Kerstin hittade inte heller det hon var ute efter.
 
Färden fortsatte sedan till Ersboda och Sportlagret där jag hittade en regnjacka till Nicco. 199:- för en softcell jacka, det får man nog inte säga något om, tyvärr var den för kort i armarna och vi få åka tillbaka och se om vi hittar en större storlek. Och hon som ville ha just den där…typiskt.
 
Sen åkte vi upp till Café Vaniljdrömmen där morsan mötte upp och vi gick in och tog en lunch där. Jag blev bjuden av Kerstin, jag, tackar tackar! Satt och surrade bort en stund och innan vi åkte hem så var vi in på Willys och handlade lite såna där nödvändiga saker till kylskåpet.
 
Jag hämtade sedan Åke på hans jobb och vi for ner på Meca där generatorn till Volvon hade kommit in. Vi frågade om framlysen till Camaron men den storleken vi är ute efter har utgått från sortimentet, är det nå typiskt då? På kvällen gick Åke ut och satte dit generatorn så nu ska det inte finnas nåt mer fel på Volvon, ja, förutom att han skulle sätta fast ljuddämparen lite bättre.
 
Nä, nu ska jag koncentrera mig på struktur ett tag, struktur i jobbsökandet, ni får ha en bra dag och hoppas att regnet håller sig borta, inte så troligt, men hoppas kan man ju alltid.
Kommentarer: 0   Etiketter: Maskar Nicco cykel burk sommarlovet stugan locket Ingegerd Kerstin Tegs Trädgård blommor Sportlagret Café Vaniljdrömmen Willys morsan Åke Meca generatorn Camaron Volvon

Polisen

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 25 maj 2010 klockan 07:19, Kommentarer 0   Digga! 0

Dom visade ett program om trafikpolisen i England igår, och där använde dom sig av barnen utanför en skola. Dom klockade bilisterna och dom som körde för fort blev stoppade, dom slapp böterna men fick stå till svars inför barnen som knappt vågade ta sig över vägen då det var så många som körde för fort.

Ett ganska effektivt sätt att få människor att fatta vad dom håller på med…tror jag. Vad hjälper det att dom kom med en massa bortförklaringar om att dom hade så bråttom för dom skulle göra ditt och datt. Du, sa polisen, din dotter som ligger sjuk, blir inte hjälpt av att du kör för fort och kanske slutar själv på lasarettet efter en bilolycka. Och det har han så rätt i.
 
Jag vet att dom med jämna mellanrum brukar stå utanför Hedlundskolan, där det är en 30 sträcka. Fröknarna fick säga till barnen att inte stå och hänga vid stängslet för bilisterna skämdes så hemskt då dom blev stoppade, och barnen ropade och frågade hur fort dom hade kört. Själv tyckte jag nästan att det var rätt åt dom. Visst, man kan alltid glömma av sig och ibland göra fel, men dom som kör för fort bara för att dom tror sig tjäna så mycket tid på det, borde väl veta, innerst inne, att i stadskörning så tjänar du endast få sekunder, och det är inte värt det.
 
Men, apropå att skylla ifrån sig, det är ju något man oftast vill göra, eller vill och vill, man tror sig i alla fall komma lindrigare undan om man kommer med en bortförklaring, till varför man gjort som man gjort.
 
Detta är nu preskriberat men när jag var 12 år och ”lånade” brorsan moped uppe i stugan och skjutsade två kompisar på den, samt struntade i hjälmen och mopeden var något trimmad. Så blev jag då stoppad av en polis som turligt nog inte var i tjänst. Jag hade lämnat av kompisarna och var på väg hem, i kurvan nedanför stugan poppade denna gubbe upp på vägen och gjorde stopp tecknet.
 
Jag bromsade in och den första frågan jag fick var –Hur gammal är du? Ehhh, 15, svarade jag. Vart har du hjälmen? Jooo, jag har glömt den men var precis på väg att hämta den (totalt oskyldig, eller hur?). Ja, sa han, jag vill aldrig mer se att du skjutsar någon på mopeden, och hjälm ska du ha på huvudet. Ok, sa jag, överlycklig över att han aldrig nämnde farten jag hade hållit, sedan tordes jag inte ens lägga in tvåan då jag körde därifrån. Hahaha…så kan det gå. Hjälmen användes sedan flitigt, bättre det än att bli stoppad för en sån sak, skjutsningen var däremot svårare att låta bli, men hädanefter tog jag dom en och en. Farten däremot var inget han hade sagt något om och inget jag sedan brydde mig om heller, det finns inte så gott om poliser i tjänst, däruppe i stugan.
 
Ni får ha en bra dag!
 
 
Kommentarer: 0   Etiketter: polisen trafikpolisen barnen skolan mopeden stugan stopp tecknet timmad hjälmen tjänst

Djurplågeri?

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 02 maj 2010 klockan 10:02, Kommentarer 0   Digga! 0

Om man åker till stugan, värmer upp den så där lagomt att spindlar och småkryp kläcks och börjar vanda runt. Sen stänger man ner all värme då man åker hem igen.

Då dör förmodligen alla krypen, är inte det djurplågeri, så säg?

Fast om ni frågar mig så svarar jag nog nej.

Kommentarer: 0   Etiketter: stugan spindlar småkryp

Maltträsk by valborgsmässoafton!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 01 maj 2010 klockan 17:25, Kommentarer 0   Digga! 0

Gårdags kvällen gick i lugnets tecken. Vi började med att avnjuta handskalade räkor, rostade mackor, sallad, dill majonnäs och dylika tillbehör, även något drickbart till allt detta. Sedan var det dags för maj-brasa nere vid sjökanten. Åke hade kostat på sig några raketer och den här gången fick han iväg dom åt rätt håll :-) men vissa av dom kan man ju fundera om man inte skulle ha fått reklamera, dåligt med fjus, just sepass att dom lyfte från backen.

Det dök upp en del folk där, några kom körandes på skoter, då kan ni ju gissa hur det såg ut på marken. Brälla och Åke körde några varv innan vi åt middagen, fast mest bara på gårdsplanen. Vi var nog uppåt en tjugo pers som mest.
 
Jag försökte sms till Theresé flertalet gånger men i Maltträsk har det alltid varit dåligt med mottagning och för att vara riktigt säker så har det funkat bäst om man stått och hållit i kylskåpet i köket. Nu fick vi höra att dom kostat på en mast därute men den hjälper tydligen bara dom med telia som operatör, min telenor funkade icket. När vi passerade Vindeln på hemvägen, nu på eftermiddagen så fick jag två mms från Theresé, det ena hade hon skickat igår och det andra imorse.
 
Idag har det mest regnat och varit grått men inomhus har vi lyssnat på melodikrysset, läst tidningar, Åke och Brälla har legat på soffan, Lena har bjudit på våfflor och Nicco och Olivia har suttit i den lilla stugan och kollat på film. Själv tog jag fram kameran och tog några bilder på det som minner om Maltträsk. Dom kommer här:
Här sov vi, jag och Åke i den övre stugan och Nicco samt Olivia i den nedre.
På den här lilla altanen har vi suttit och avnjutit morgonens fösta kaffekopp, flertalet gånger, men inte till 1:maj utan vid midsommartider.
En gammal tapet.
 
Slut!!!
 
Kommentarer: 0   Etiketter: Maltträsk räkor Nicco Olivia Lena Brälla Åke stugan skoter brasa raketer

Do you speak english?

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 13 april 2010 klockan 07:05, Kommentarer 0   Digga! 0

Vem hade kunnat veta vilket jobb detta skulle bli, att flytta om lite i Niccos rum och sortera bort saker? Det värsta är att det inte är ett enmansjobb eller att det bara tar en dag att göra. Jag började kladda med färgen på hennes skrivbord igår, och det är ju inte bara en skiva och fyra ben, sen ska man vänta innan man kan ta nästa vinkel eller vrå:

Om man tittar in i hennes rum nu så inte kan man tro att detta ska börja likna något vettigt:
 
Vi höll på i några timmar igår kväll och när jag satt mig ner i fåtöljen för att ta en välförtjänt kopp kaffe och jag tittade ut över vårat tv rum, så inte kändes det som om vi har mindre saker än Nicco, i sitt rum.
Det ser ju ut som värsta loppisen här hemma. Får se hur mycket ordning jag hinner få till idag. Tyvärr straffar sig allt stående på foten också, och inte har jag sovit oavbrutet hela natten, det värker och gör ont, men imorgon ska jag ju få linda foten och det ska bli roligt att se om man känner sig bättre så.
 
Jag kom att tänka på fasadflaggor då jag gick igår morse. Vi hade alltid förut, nä nu ljuger jag, det har vi fortfarande, USA och rebell flaggor som vi brukar sätta på busstaket då vi firar midsommar etc. bara för att vara annorlunda. Men detta var för en herrans massa år sedan och då var det nog inte ens lika lätt att få tag i en Amerika flagga. Vi hade hittat en nere på High Chaparral och tyckte den såg cool ut så vi skulle ta den till stugan och sätta upp på gaveln.
 
Det gjorde vi den sommaren och sedan då hösten kom så överlät vi flaggan till min farbror och hans fru, som också har en stuga på samma Udde fast på andra sidan. Dom tyckte den var snygg och att den passade bra på deras gavel.
 
Nästa gång vi kom upp fick vi höra att det inte hade varit så kul med flaggan trots allt. Dom kan nämligen ingen engelska, någon av dom, och en sen höstkväll hade det knackat på dörren. Det var en ung kille som var överlycklig över att ha fått syn på flaggan för då visste han att han skulle kunna få hjälp av någon som kunde språket. Han tog ju för givet att dom var från staterna, då dom stoltserade med flaggan.
 
Dom fick en massa sjå med att försöka förklara att dom inte fattade vad han sa eller att dom inte kunde hjälpa honom. Jag kommer inte ihåg men jag tror att flaggan plockades ner, ett tag efter besöket.
 
Ha en underbar dag!
 
 
Kommentarer: 0   Etiketter: Nicco foten tv rum loppisen flaggan USA rebell farbror Udde stugan gaveln engelska

Liiite, mycké snö

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 08 april 2010 klockan 09:06, Kommentarer 0   Digga! 0

Syrran och hennes kille, sms:ade en bild och undrade om jag visste vart bilden var tagen, den såg ut så här:

Jo jag vet, det råkar vara vår stuga i Malå. Ser ut att vara liiite snö där. Den här bilden har jag på kylskåpet:

Den borde vara tagen 1988 alternativt 1989, det är Åke och Theresé som står på stugtaket och ska skotta lite. Theresé kom travandes då åke stod däruppe och han försökte sig på att stoppa henne, tyckte att det kunde var farligt och att hon kunde falla ner i något hål, men hon bara travade rätt upp, hon tyckte inte att det var något att tjafsa om.

Kommentarer: 0   Etiketter: syrran kille sms:ade stugan Malå Åke Theresé stugtaket 1988 1989 skotta

Råttjakt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 09 mars 2010 klockan 07:34, Kommentarer 0   Digga! 0

Våran gamla stuga uppe i Malå är rätt så gles i virket, jag skulle vilja säga att dom som byggde den inte hade så stor erfarenhet men då ljuger jag. En av dom var byggnadsingenjör, och det kan man verkligen inte tro. Eller så var det på det viset att när dom väsentliga delarna sattes dit, så sov han eller var ute på en rökpaus.

Reglarna håller inte ett visst avstånd och mycket av panelen var fastspikad i tomma luften. Ena sidan på huset har vad man kallar fjällpanel, då brädorna är liggande. På vår stuga är dom verkligen liggande, till och med, snudd på hängande, och det är klart, där kan det komma in både det ena och det andra djuret.
 
Vi använder oss fortfarande av den stugan men vi sover aldrig i den och har inte gjort det på flera år, Niccolina har aldrig fått göra det så det är över 12 år i alla fall. Men köksdelen funkar ju och altanen är det som är värt mest på den stugan, där vi sitter med morgonkoppen och blickar ut över sjön, härligt. Här hade vi besök av en andfamilj, vilket inte är så ovanligt, men numer brukar jag inte mata dom, det blir så jädrans mycket skit på gräsmattan och sedan så klarar dom ju sig faktiskt ändå, utan bröd, vilket inte är deras naturliga föda. Dom kan komma klapprandes ändå och bara ligga vid sjökanten och vila sig.
 
Nå, våra katter har ju också upptäckt att det tassar i väggarna ibland. Det är när det kommit in en mus på villovägar eller råttor, jag vet inte vilket. Man ser hela deras kroppshållning blir annorlunda, dom går på helspänn och likadan blir vi.
 
Jag tror att det var andra sommaren vi hade katterna, alltså för fyra år sedan, som dom lyckades knipa en mus. Vilken cirkus det var och framförallt, vilket liv det blev.  Vi var lika spända som katterna och Niccolina blev helt klart lite orolig, hon fattade ju inte vad som skulle hända och först var hon uppspelt som vi, vi följde med spänning allt som hände och såg hur katterna for från ena hörnet till det andra sedan hyssjade vi ner oss själva när musen var på väg. Och *TJOPP* så hade dom nypit den. När dom gjorde det så ställde vi oss upp och skrek, egentligen vet jag inte varför, vi var glada att dom lyckats med uppdraget men stackars Niccolina tyckte inte det var lika roligt.
 
Hon blev alldeles förstörd och fattade inte varför vi tjoade och levde om, jag tror att hon uppfattade att vi blev upprörda och rädda, och sedan skulle jag då försöka få henne att förstå att vi var glada och att katterna gjorde rätt som nöp musen. Man vill inte ha möss och råttor där man ska vara. Nä, det var inte en rolig upplevelse för hennes del och snart kommer vi inte att behöva vara i den stugan mer, så hon slipper se krigen mellan katterna och mössen.
 
Men jag tänkte då på det här med att man skriker, det är ju likadant när man ser på roliga klipp och någon blir skrämd. Ofta är det inte själva händelsen som gör att dom blir rädda, utan det är när människorna runt omkring skriker till, då blir det som en kedjereaktion och helt plötsligt skriker allihop. Inte konstigt att dom blir rädda, det skulle ju jag med, bli.
 
Idag ska jag skjutsa morsan och deras katt, Tracy, till veterinären. Tracy är inne på sitt artonde år (tror jag att det är) och ska få en liten hälsoundersökning för att se hur allt står till. Hon var lite smådålig i förra veckan och med den åldern kan det ju vara vad som helst. Vi hoppas att hon inte har några större fel och kanske bara behöver något tillskott i maten. Vi får se vad han säger.
 
Ni får ha en bra dag, det har i alla fall jag planer på att ha. Och om det nu inte blåser som själve den så kanske man kan sitta ute en stund efter lunchen. Igår satt jag ute i fyrtio minuter men blåsten förstörde alltihop. En mygga hade tappat sina vingar om dom hade levt nu, så är det.
Kommentarer: 0   Etiketter: stugan Malå råttor möss fjällpanel katterna *TJOPP* skrek väggarna altanen andfamilj morgonkoppen. kedjereaktion Tracy lunchen

En liten värld vi lever i

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 mars 2010 klockan 07:04, Kommentarer 0   Digga! 0

Vi blev några stycken nere i lokalen igår, gissningsvis 17-18 stycken, mycket trevligt. Nu ska vi upp med mera lappar så folk vet vad vi sysslar med. Det finns ju dom som inte ids läsa det som sitter på soprummen, sedan är det väl också så att en lapp som sitter en längre tid, läser man inte på flera gånger och då glöms datumen bort.

Vi, jag och Åke, hamnade i alla fall vid ett bord med ett par grannar som vi inte känner, dom har bott här i sex år, inte inne på vår gård utan huset vid sidan om. Vi satt och pratade om ditt och datt och blev återigen påmind om hur liten världen är.

Han var bekant med en som brukade skotta bort snön från stugan uppe i Kittelfjäll och dom undrade varför vi så sällan var upp dit. Ja sa jag, vi har ju en stuga i Malå också, och det är ju något närmare dit upp, en 15 mil si så där, upp till Kittelfjäll ids man inte åka över en vanlig helg.

Nå, då undrade Berit, om jag var från Malå, nä sa jag, jag är född här, mina föräldrar däremot är däruppifrån, dom flyttade hit 67. Aha sa hon, men jag är därifrån.

Malå med omnejd är inte så stort och har nog aldrig varit det heller. Det framkom nämligen att hon är precis lika...ung, som mina föräldrar, och kanske att dom hejat på varandra på skolgården, vem vet.

Det var lite som när jag träffade Åke. När han frågade mig vad jag hette i efternamn och jag svarade Hällsten så lät han förvånad och sa, ok, jag känner en som heter Hällsten...Assar Hällsten jag gjorde lumpen tillsammans med honom. -Assar, svarade jag, är min morbror. Hahaha, världen var absolut inte större för 25 år sedan.

Ser ut att bli en fin dag idag, men jag litar icket på det förrän jag har varit utanför dörren. Igår såg det ju också så himla fint ut, men ack vad man bedrog sig, man höll ju på att blåsa bort samt att snön hade drevat in på gångbanan så ibland fick man nästan gå på led, för att rymmas där. Nu har vi fått nog av snö och nog av all denna blåst, Tack så mycket!

Ha en bra fredag!

 

Kommentarer: 0   Etiketter: grannar lokalen Berit Malå Kittelfjäll stugan skolgården Åke morbror Assar Hällsten världen himla snö blåst

Surprise...or not

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 27 februari 2010 klockan 08:24, Kommentarer 0   Digga! 0

Detta var vad Theresé kom hem till oss med igår.

En hel och fin turbin
Tre stoppade korvar med 12 glas i
Och så här såg dom ut när dom packades upp
Sex glas av tolv var hela, resten var glaskross.
 
Jag skulle aldrig ha sagt något om att hon skulle krossa dom innan hon packade ner dom. Jaja, sex glas är ju bättre än inga :-)
 
Låg och tänkte på en Gösta imorse. Ni vet, spindeln. Jag hade som sagt var spindelfobi för flera år sedan, en panisk skräck för dessa kräk med åtta låååånga ben. I stugan fanns eller finns det fortfarande en sagolik flora av spindel arter så jag tyckte att det var en riktigt plåga att komma dit tidigare. Man hukade då man klev in genom dörren i tron att det skulle hoppa ner något stort och läskigt i skallen.
 
En sommar så passade Åke på att ta en liten tupplur i soffan, själv pysslade jag väl på med något, gick runt och kikade ut genom fönstren. Kom till ett av alla fönster med sjöutsikt och stod och gluttade då mina ögon fastnade på den absolut största spindel jag någonsin sett. En stor, kraftig, slemmig sak med en svart kropp och bruna slemmiga ben. Jag höll på dö.
 
ÅKE, ropade jag högt och backade bakåt in i rummet. Han satt sig upp i soffan och undrade vad all uppståndelse kom ifrån. Kolla in spindeln i fönstret sa jag. Han klev upp, gick fram dit, kliade sig i skallen och sa: Ha, den där, det är ju en leksaks spindel.
 
Han trodde att jag lagt dit en låtsas sak för att skrämma honom, då fattar ni storleken av det djuret. Plötsligt rörde den på sig och då backade även Åke. Han tog en biljardkö som låg närmast till hands och skulle trycka fast den i fönsterposten, spindeln hoppar ner på golvet, gör ett racervarv på parketten, flyger upp på väggen på väg upp mot fönstret igen och tyvärr…för den spindeln slutade livet just där och då. Jag är ledsen men på den tiden fixade jag inte att ens att bära ut en spindel, bara vetskapen om att den skulle kunna komma in igen gjorde mig kallsvettig.
 
Jag ringde sedan till min allvetande farmor som slog i hennes faktaböcker och hittade där en spindel som stämde in på beskrivningen, vad den nu heter kommer jag inte ihåg men det var Sveriges största spindel art och det var väl så j-ka typiskt att den skulle dyka upp just hemma hos oss. Jag har aldrig mer sett en likadan sådan spindel och lika glad för det är jag men gladast är nog spindeln.
 
Ha en bra lördag!
 
 
Kommentarer: 0   Etiketter: Theresé korvar glas turbin glaskross Gösta spindel stugan Sveriges största farmor faktaböcker gladast Åke

Lite snö runt stugknuten

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 16 februari 2010 klockan 14:01, Kommentarer 0   Digga! 0

Kerstin och Janne, våra grannar och promenadkompisar, åkte ut till Jannes stuga i Åheden igår, för att se om dom kunde hitta igen den. Det gjorde dom, och med Kerstins tillåtelse så kommer här en bild på Kerstin, i snödjupet utanför stugan. Och en annan bild tagen på andra sidan av huset.

Kommentarer: 0   Etiketter: Kerstin Janne stugan snö promenadkompisar grannar

Caligula Minus

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 11 februari 2010 klockan 07:00, Kommentarer 0   Digga! 0

Vi hade en gång i tiden en kanin som hette Pricken, eller nej, han kallades för det, Theresé hade döpt honom till Caligula Minus, men eftersom det var lite svårt att uttala så blev smeknamnet Pricken.

Vi hämtade honom uppe i Arvidsjaur en augustidag för ca 18 år sedan, jag gissar att Theresé var runt sex år då. Vi bodde på den tiden, uppe på Mariehem så det blev hans första boende i Umeå. Han var redan två år då vi fick honom och han var inte speciellt tam, utan ville gärna vara för sig själv.
 
Vi hade honom lös i lägenheten, enda rummet han inte fick vara i var tv rummet, annars hade han fri tillgång till allt annat. Han gick på kattlåda så det var inga problem, sladdar bet han inte heller på om man inte lade dom precis framför nosen på honom.
 
När vi sedan flyttade hit fick han lite problem, det är nämligen parkettgolv i alla rum och det gillade han inte, det blev ju halkigt. Jag började med att lägga ut en racerbana av mattor runt lägenheten så han skulle ta sig någonstans och till slut hade han vant sig. Däremot ville han aldrig bli upplyft, hur än mycket vi provade så var inte det hans grej.
 
Enda gången han sökte kontakt var då man satt i soffan, då kunde han trycka in huvudet under fötterna och ville att man skulle stryka honom med foten, men jädrar om du försökte sätta ner handen, då stack han. Sen fixade jag en godis skål till honom, med torkad frukt. När den plockades fram på lördagskvällen så hoppade han glatt upp i soffan och ställde sina framtassar mot axeln, då var han ivrig på något gott.
 
Och dom gånger vi köpte pizza och någon hade beställt en Calzone, då kom han rusande och skulle ha snutten längst ut på pizzan, degbiten. Det var precis som om han kände på sig då det var pizza dags. Men uppe i stugan gick det inte an. Vi testade en gång pizzerian där och när vi kom hem till stugan så vägrade han ta emot biten, och hör och häpna, Calzonen var inte god, han hade smak han.
 
Apropå fötter så är Eloise väldigt lik Pricken, hon diggar fötter hon också. Jag trodde att vi någon gång skulle få det på film, hur hon gör eller på kort, men det är som svårt att tajma in. Om man sitter och rör foten litegrann så kommer hon springandes, sedan rullar hon över eller gör en kullerbytta med riktig snurr, ibland får man lyfta foten lite för att hjälpa henne att få lite fart, och sådär kan hon hålla på 8-10 gånger vid varje tillfälle, hon måste ju verkligen gilla snurren, hon håller dessutom benen alldeles rak och stel då hon åker runt, det ser för härligt ut.
 
Nu måste jag kolla in vad Niccolina har ställt sin mobil på, jag har inte hört att den spelat något än och nu är det bara en timme kvar innan vi ska traska iväg. Ha en bra dag!
Kommentarer: 0   Etiketter: Caligula Minus Pricken Theresé kanin pizza Calzone Stugan mattor racerbana lördagsgodis Eloise snurra fötter

Bärplockare...i plast 50:-

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 25 augusti 2009 klockan 07:02, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Nu ska jag visa hur våran nya stuga ser ut. Det har ju bara tagit några år nu, 10, för att vara exakt, för att den ska se ut som den gör nu. Liten men passar vårt ändamål perfekt. Då blir det heller inte så stora underhåll som behöver göras i framtiden. En typ av altan kommer nog att sättas dit också.
Köksdelen
Mitt emot köket
Teverumsdelen
Utsikt från köksfönstret, Åke i arbetartagen, i hörnet syns våran gamla stuga.
Utsikten till höger
Och vad vi ser om vi tittar till vänster
 
Förr om åren brukade jag skriva en liten lapp och sätta på kylskåpet i stugan, där jag skrev ner lite kortfattat vad vi gjort på semestern. I somras hittade jag en gammal lapp där det stod, nu har vi rivit sovstugan så förhoppningsvis kommer vi att ha en ny stuga nästa sommar. Hmpr…det var 10 år sedan det skrevs, och vi har ännu inte flyttat in men till nästa sommar så.
 
Fast det är väl inte så konstigt heller, hur ofta har vi varit där och hur länge. Rom byggdes inte på en dag inte heller vår stuga.
 
På vägen hem från Malå så passerade vi en trottoarpratare där det stod följande: Bärplockare i plast, 50:-. Kan ni gissa vad den första tanken som for genom mitt huvud, var? Nu när det har pratats om bärplockare hit och bärplockare dit, så givetvis föreställde jag mig en liten thailändare i plast som man ska ha som prydnadssak. Nu tror jag inte det var en sån dom menade, utan en sån där sak man plockar bären med och i vissa fall får med sig halva skogen i. Vi noterade också en mamma med utländsk härkomst, när vi var på väg till Malå och hon drog en barnvagn. En bärplockare sa vi innan vi såg barnvagnen. Nä då är det nog ingen bärplockare men barnvagnen skulle man ju faktiskt kunna använda som bär rensaren, om man sätter ett galler under vagnen och häller ut bären där, sedan går man runt på en grusväg och skakar barnvagnen så där lämpligt, då kanske bären är rensade efter en stund.
 
Pratade med Theresé på söndagskvällen och hon berättade om en jobbar kompis som talade om för henne vad som hänt, första gången hon skulle äta ute. Detta var väl för några år sedan.
 
Hon beställde en bit kött och blev tillfrågad hur hon ville ha köttet. Och där tänkte hon lite fel, hon förstod inte vad dom menade med frågan och undrade om man fick välja kött? Ja sa servitrisen, medium eller…jaha, svarade jobbarkompisen, men då tror jag att jag tar large. Hahahaha, det lät ju lite smått roligt, måste jag ju säga, men å andra sidan lät det precis som något som skulle ha kunnat komma från min mun också, ibland kan man snurra till det. Ha det bra!
 
 
Kommentarer: 0   Etiketter: Stugan Malå Åke bärplockare plast kött medium large servitrisen
Mina senaste inlägg
Senaste kommentarer
Bloggar på VK
Hemsidor
Min rökkrönika på netdoktor
Bilar, motorer etc.
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag

www.ordloslordag.se/