Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - svärfar | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett svärfar

Visa träffar från alla bloggar

Ny procedur, och nu jäklar...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 06 oktober 2011 klockan 07:47,

Nya morgonritualer, sitta med varm, blöt tvättservett över ögonen i 5 minuter, salva, droppar och tabletter. Jodå, tur att man kan roa sig. På ögonmottagningen fick jag återigen en grundlig undersökning av ögat. Med glasögon på, och med handen över det högra ögat (det ”friska”) så kunde jag knappt utläsa näst översta raden, dom andra raderna såg ut som arabiska, så dåligt ser jag med vänsterögat.

Men, då jag fick kika genom ett litet, litet hål, så kunde jag läsa näst nedersta raden, utan problem, jag har med andra ord inga synfel egentligen utan allt beror på vaglarna och en inflammation i ögonlockskanten. Detta i sig, är ju inget ovanligt, eller farligt, men…

Läkaren sa att om man inte får bukt med detta (nu har jag ändå haft så här i en månad) så kan det bli allvarligt, med eventuella skador på hornhinnan. Så nu ska jag köra denna rutin i två veckor och om det inte vänt och blivit bättre så skulle jag ringa dit upp igen så skulle dom fixa en remiss på hud, för att få fram en ännu bättre medicin. Låter fint, tycker jag, är så jäkla less på detta nu.

Åke hjälpte ju Brälla med vedkörning igår, och han kom hem först vid halvelva tiden igår kväll. Lena ringde och bad om ursäkt för att dom saboterat våran bröllopsdag, men jag tror inte att det gjorde så mycket, egentligen, vi är ju tillsammans varje dag annars och gör dom dagarna till dom bästa vi kan. Så egentligen kan man ju säga att vi firar varje dag i alla fall :-)

Jag fick dessutom en liten present av min käre make, helt oväntat, faktiskt, ett armband, ser ut så här:

Halsbandet som hör till, fick jag för två år sedan, snyggt, är det då.

Jag och Nicco åkte upp till graven, där svärmor, svärfar och Åkes bror ligger, dom skulle ju ha fyllt år igår, så vi tände två ljus. Ja, inte brorsan, han hade inte samma födelsedag som Nicke och Elsie, men ändock. Niccolina var lite orolig över att jag tagit fel väg och nu var och körde bland gravstenarna, nu visste jag ungefär hur man skulle köra men var inte helt hundra ändå, lite klurigt är det däruppe på sandbacka, när man ska till den lilla parkeringen, efter den smala vägen som ser ut som en cykelbana. Men fram kom vi, och graven hittade vi också *stolt*.

Däremot hade vi ren tur att jag fått med mig ljusen, för då jag plockade fram det första, tittade jag på det, tog det (eller något) i handen, stängde dörren och tittade sedan på vad jag höll fast i…det var inte ljuset, det var en häftapparat. Snacka om att ta fel, hahaa…hjärnan tänker en sak och handen gör en annan.

Idag har jag fått ett eminent uppdrag, det finns fler som vill bli av med sitt facebook och jag ska åka dit och hjälpa dom på vägen. Tur att jag bloggat om det tidigare så jag har letat fram länken som man ska använda sig av. Det kommer säkert att gå bra. Och nu återstår bara att önska er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: vaglar inflammation salva droppar tabletter Åke Brälla vedkörning Nicco Niccolina graven svärmor svärfar bror Nicke Elsie

Inte så vackert, kanske, men...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 19 september 2011 klockan 09:12,

Niccolina har fått igen på skatten…113:-, vad jag undrar över är hur hon ska få ut dom? Hon äger nämligen ingen legitimation, och ska man nu måsta skaffa en sån för x antal kronor för att få ut denna futtiga hundralapp, så vete tusan.

Min numer avlidne svärfar, fick också igen på skatten. Jag ringde till skatteverket för att anmäla Åkes kontonummer, eftersom det är han som är arvtagaren och bouppteckningen är ju klar sedan flera månader tillbaka, men se, den gubben gick inte. Pengarna skickas ut till dödsboet som sedan ska gå på banken och visa upp bouppteckningen blablabla, vad dom gör det omständligt.

Jag ska gå på banken idag och se om jag kan plocka upp Niccos hundralapp, det borde ju funka i och med att jag är hennes målsman, eller hur? Men med dagens alla idiotiska påhitt så skulle jag inte förvånas, överhuvudtaget, att det inte funkar som jag skulle önska. Jaja, vi får se.

Åke berättade att han sett två svanar som lyfte från vattnet och synkade sin flygning, han tyckte det såg häftigt och vackert ut, och då poppade det upp en annan fågel i mitt huvud. En stackare som mina föräldrar lagt märkte till.

Det är en kråka som hade tydliga problem med ett ben, dom såg att den förmodligen gjort illa sig på någonting då den var inne på gården och letade mat. Nästa gång dom fick syn på honom/henne, så var benet borta. När den böjde sig fram för att picka mat från backen så tippade den omkull på huvudet, det är ju klart som rackarn, den hade ju inte samma balans med bara ett ben.

Men, sa mamma, det dröjde faktiskt inte lång tid innan den lärde sig hur den skulle göra, så nu, då den pickar fån backen så flaxar den lite lätt med vingarna, så där lämpligt så den inte faller framåt och då funkar det alldeles ypperligt. Kanske inte så vackert men absolut häftigt och fantastiskt.

Hoppas ni får en underbar dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Niccolina skatten skatteverket svärfar Åke konto bouppteckning svanar kråka synkade

Nu, mina bredbandsbolags vänner...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 19 maj 2011 klockan 12:36,

Telia ringde och sa att det var upp till er som har bredbandsbolaget som operatör att ringa till bredbandsbolaget och tala om att ni inte kan ringa till oss...mm, så då vet ni det.

Hon kunde inte svara på hur det kunde komma sig att det faktiskt har varit telia inkopplat i detta hus då svärfar levde, och vi, boende i lägenheten, med just bredbandsbolaget, kunde ringa hit utan konstigheter, det lär väl förbli en gåta.

Sen tycker jag att det är svagt ändå, att den inspelade rösten säger att numret inte finns, då ids väl ingen heller ringa och göra en felanmälan, eller? Skulle då inte jag göra.

Jaja, då vet ni...det åtminstone.

Kommentarer: 0 Etiketter: Telia bredbandsbolaget operatör svärfar

Jag vill tacka televerket!

Av Maria Lundmark Hällsten, Friday 11 February 2011 klockan 08:11,

För tre dagar sedan fick Åkes pappa en återbetalning från Telia, på 288:- eller nåt sånt. Ok, även om han inte längre är i livet så är det ju pengar som ska in i dödsboet. För två dagar sedan fick han en räkning från Telia, på 350:-, och det är väl nu man kan undra varför, dom inte kunde kvitta dom första pengarna med denna räkning??? Nu försvinner dessutom 50:- i hanteringen då det är vad man får betala för att lösa in postgiro på banken, eller hur? Tack för det televerket!

Vår dator har återigen, trots rensning av virus etc., skickat ut nya skräpmejl till mina kontakter. Jag kommer dessutom inte längre åt kontakterna så jag kan ta bort eller redigera dom, usch vad irriterande. Nu fick jag en länk med ett tips från Jan A, igår, och där råddes man att bland annat byta ut lösenordet och det är nu gjort.

På windows live blablabla, fick man rådet att ladda ner deras gratis antivirus program, tänkte att jag kunde testa det men där blir man ju också varnad för att det kanske inte är säkert, då struntade jag i det. Jag har köpt ett program som är nerladdat till datorn, och det är nåt amerikanskt tjosan. Köpte det för ett år sedan.

Fick ett mejl från dom i förra veckan där det stod, väldigt finstilt, att dom nu om en vecka skulle dra 275:- från mitt kreditkort, för att få ytterligare ett år med dom. Men aldrig, jag hade då inte sett att det var något man skulle måsta betala en gång per år, så jag tackade för mig och sa upp sk-ten. Tycker inte om såna där saker då det ska dras automatiskt, det blir en helt annan sak om man först blir tillfrågad, och helst med större text så man inte missar meddelandet.

Idag är det begravning, och därför kommer Theresé och Sally upp hit om 1½ timme, ifall planen går som dom ska. Det ser ju ut att vara lite oväder söderut. Då är jag glad att vi har -20 grader idag, istället för mera snö, fy vad less man håller på att vara. Tur att det går fort då det väl sätter igång att smälta.

Och med dom orden önskar jag er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: telia svärfar räkning televerket återbetalning postgiro begravning Theresé Sally snö

Ingen lever för evigt...tror jag

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 10 januari 2011 klockan 05:56,

Livet för vår del kommer nog att te sig lite annorlunda, här framöver. Åkes pappa, tillika min svärfar, dog, natten till igår. Det var ingen överraskning eller något som kom som en chock, han har varit dålig, länge, och egentligen haft turen att få en hel del bonus år. Men visst, när det ändå händer så kommer det som en…ja, jag vet inte hur man ska förklara det, det blir många tankar. Han blev 83 år, ingen dålig ålder, och det är absolut inte alla förunnat att få uppleva 10 årtionden.

Han bodde i en villa här på västerslätt och eftersom Åke var enda barnet, så ärver han nu det. Och tanken är, och har nog alltid varit, att vi ska flytta dit. Gruvsamt, oja, vad man ska göra av alla saker, både där och här hemma, hur man löser grejer, rent praktiskt, hur lägger man upp alltihop, hur ska vi göra oss av med sånt som man inte vill ha kvar längre? Frågorna blir många och det tog ett tag innan jag somnade igår kväll, jag sa till Åke, när klockan närmade sig halv tolv, nä, man ska nog inte grubbla så mycket, men det var ändå svårt att släppa.

Jag vet och alla andra vet, som har varit i den här situationen, att allt löser sig bara man tar en dag i taget, visst kan man ha framförhållning, men man kan också försöka dela upp allt som ska göras så känns det inte för övermäktigt. Huset står kvar där det står, våran lägenhet finns kvar så länge vi inte säljer den, och livet fortsätter för all oss andra, precis som det gjort varje dag, månad och år, tidigare. Det enda vi vet helt säkert är att vi alla en dag ska vandra den vägen, men nog så skönt är det också, att inte behöva veta när.

Och nu tror jag, att med dom orden avslutar jag morgonens bloggande, jag ska iväg och jobba om en dryg halvtimme, Åke blir av förstående skäl, hemma idag. Jag önskar er alla ( i vanlig ordning) en bra, äventyrsfylld dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: livet Åke Pappa svärfar hus västerslätt lägenhet villa jobba äventyrsfylld

Skumflax och gelekråkor

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 30 november 2010 klockan 06:07,

Läste en tidning från 85, och på sista sidan fanns denna annons:

Jag vet aldrig att jag hört talas om dessa godisar, kommer ni ihåg dom? Däremot, vad jag kom att tänka på när jag såg dom, var kisseblöjor från BonBon, kloakslam, pissemyror och allt vad dom hette. Fast å andra sidan, då kanske skumflax och gelekråkor låter bättre :-)

Igår var jag hemma halv fem så det blev lite hektiskt, med tvätt, middag och såna saker. Bastukvällen var i alla fall inställd, vilket Kerstin ringde och meddelade och sedan Birgitta, tur sa jag, jag hade totalt förträngt att det ens var igår. Det blir väl så då man helt plötsligt har arbete i huvudet och nog att göra med att hålla reda på vilket schema man har.

Jag hade fått två trisslotter från Vk, jag är med i en läsarpanel och det är en av belöningarna man kan välja på. Detta skapade jag fram:

Ingenting X 10, huvva, vad innebär det då, att man blir skyldig pengar, eller?

Sen ringde svärfar och mådde dåligt så Åke pep iväg för att skjutsa upp honom på lasarettet, jag vet aldrig då han kom hem, jag hade nämligen gått i säng och somnat. Får väl höra i eftermiddag vad som hänt.

Startade datorn nu på morgonen och möttes av denna trevliga morgonhälsning:

Det är inte första gången det händer, för två dagar sedan var texten annorlunda, det stod något om att ett allvarligt fel inträffat och att datorn skulle….något. Tur att man är bra på att ignorera vissa saker. Men det ser ut att gå utför med vår bärbara.

Idag ska det komma ut en kvinna på jobbet som vi eventuellt kan ta in som extra personal då någon av oss är sjuk, ledig eller då det krävs dubbelbemanning, skönt, annars är det ju vi som ska fördela den tiden mellan oss och det är ju inte ovanligt att man kanske redan har hunnit planera in saker man ska göra. Vi får se hur det går. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: gelekråkor skumflax tidning kisseblöjor från bonbon trisslott Vk Åke svärfar lasarettet morgonhälsning

PDF Fil

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 14 november 2010 klockan 12:42,

Först ska jag berätta att det var inte bara ugnen som jäklades igår, näpp, jag skulle leta fram ett par stearinljus och då hittade jag en heeeel kartong med pärlor, som inte bara låg där utan den tippade omkull och locket for upp.

Jag sa det till Åke efter att ha tillbringat femton minuter på golvet i köket, att jag hittat en kartong med pärlor. Aha sa han, skulle du räkna dom också.

Nå, nu har vi varit på Mediamarkt och kollat på tvättmaskiner, svärfar behöver en. På vägen hem mötte vi en bil med regnumret PDF, hm...undrar om hans bil har egen vägfil, PDF Fil, moahahaha!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: ugnen jäklades svärfar tvättmaskin pärlor

Uppstekt pizza o kall gröt

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 14 november 2010 klockan 09:30,

Allt gick inte riktigt som planerat igår…men vi är van. Först skulle vi gå till svärfars garage och lufta bromsarna, det gick inte, det saknades en speciell bricka så det var bara att knata iväg till Brällas kylarverkstad där han hade en sån. Tillbaka igen och då gick det fort. Vi tog den bilen upp till Norum och nu är bussen vintrad och klar:

Här ska det tydligen byggas ett jätte tak, det är projektet farsan håller på med.

Klockan tickade på så det blev en blixtvisit inne på Ica raketen och sedan hem för att påbörja lunch pizzan, jag hade köpt en sån där tub med deg, som smäller till och poppar ut ur rullen då man tar bort papperet, sen följer ju tomatsåsen med i kartongen, ganska praktiskt och snabbt…men inte den här gången.

Efter en halvtimme var osten bara lite svettig, jag kunde till och med ta ut plåten med bara händerna, JAAAA, ugnen har pajat, tack för det televerket. Där sprack min veckoplanering av middagar. Vi får se om Åke kan fixa den eller om det blir återvinningen. Så står man där med en halvgjord pizza, vi är dessutom en timme sena och man känner sig lite halv hungrig sådär, vad gör man då?

Antingen ringer man en vän, eller så kommer man på något annat, jag slog igång tre stekpannor och stekte pizzan på undersidan sedan kördes den i mikron för att osten skulle få smälta och faktiskt, det funkade riktigt bra. Det var bara Nicco som var missbelåten, hennes bit blev lite bränd och när hon dessutom i ren protest, inte ville ta en ny bit så blev det inte en så stor lunch för hennes del. Uppstekt pizza, ja det har jag då aldrig provat förut men nu är det gjort.

Steka upp saker gör man ju då man vill ha dom varm men samtliga saker blir ju kall med tiden. När Nicco var liten så körde alltid Åke med orden: Kall gröten! När han rapade, och han är inte alltid så diskret när han gör det heller. Nicco gick på dagis och var väl runt en tre år. Dom hade suttit och ätit lunch, hon rapade och sa –Kall gröten! Och då hade fröken genast talat om för henne att så där säger man ju inte. Nicco var besviken då hon kom hem och tog upp detta med hennes käre far, att han hade hittat på detta och det var ingenting man skulle säga.

Nå, idag är det i alla fall Åkes dag…och alla andra pappors dag. Åke ska minsann få sig en present men vi ska vänta tills Nicco har stigit upp. Ni får ha en bra dag allihop och grattis till papporna!

Kommentarer: 0 Etiketter: Brällas verkstad bricka svärfar garage Norum bussen lunch pizza ugnen Nicco kall gröten! dagis fröken rapade farsdag pappor present Åke

Kartong demolering

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 november 2010 klockan 07:50,

Jag är ledig idag…YESSS!!! Tänk vad tacksamt det då hade varit om katterna låtit bli att ha kartong demolering utanför sovrumsdörren, exakt klockan 6 imorse, men inte visade dom någon speciell empati för min sovmorgon inte. Jag drack en kopp kaffe, Åke hade redan stigit upp och kokat en panna kaffe och när han åkte så testade jag att somna om igen.

Men det var riktigt kört, det enda jag hade i huvudet då var problemlösning på arbetsplatsen. Inte problem med dom jag jobbar tillsammans med eller för, utan småsaker som man kanske kunde göra annorlunda, för att förbättra vardagen, hm…typiskt jag, att inte kunna släppa jobbet då jag går hem. Det spelar ingen roll vad jag har arbetat med, det har alltid varit samma sak.

Så, jag gav upp, gick och duschade, värmde på en kopp kaffe till och satt mig här för att se om jag kunde hitta på nåt att skriva om.

Vi hade ett litet personalmöte igår och diskuterade arbetsschemat, som det såg ut då vi gick hem, var nog så bra som vi kan få det, och jag blir i så fall ledig två dagar i veckan, samt helgerna, förutom en/månad, som innehåller ganska så många timmar. Det låter fint, faktiskt. Nu är jag ledig idag och imorgon, sedan jobbar jag söndag och är ledig igen, måndag och tisdag.

Jag släppte in en snubbe till svärfar igår som skulle fixa till i huset så han tar sig runt utan problem, sedan hem och koka kaffe och invänta Sussie, som skulle komma hit och se på Rally Sally. Sussi som gått på bräntis, precis som jag och vi har även jobbat ihop, en gång i tiden. Vi satt och surrade i två timmar sen var det dags för middag. Efter det åkte i hem till brorsa och hans familj, dom ville också spana in Sally och bju´ på kaffe, glögg, och tillbehör. Sen hade den dagen och kvällen passerat.

Jag har fått lite inside information, kråkan på Granngården (lantmännen) har återvänt, enligt säkra källor (läs Jan A), jag som kollat in fönstret, varje gång jag har passerat där, för att se om han återkommit, nu är det över ett halvår sedan jag såg honom och trodde att han lagt stövlarna på hyllan, flugit sin sista kilometer eller vandrat vidare, men tydligen är det krut i kråkan och han har kanske bara varit ute på annat äventyr men nu hittat tillbaka till sitt kära fönster där han/hon sitter och hackar.

Idag blir det ett besök på myrorna och kanske att vi kostar på en fika på Victoria. Sedan åker ju gänget hem ikväll, tillbaka till skogarna i Järlåsa, och Elin med mobilen laddad med diverse konstiga ord vi använder oss av, häruppe, som till exempel: Hort he va, he, ho, hedde, he som hänn he hänn hänna, harta borti harta o harta borti he, dvs. 12,5% osv. i all oändlighet. Det du Sören i Eksjö, hängde du med där? :-)

Önskar er en trivsam fredag med en följande trevlig fredagskväll!

Kommentarer: 0 Etiketter: YESSS!!! Åke panna kaffe problemlösning jobbet snubbe svärfar Sussie Rally Sally brorsan glögg Jan A Sören i Eksjö Elin Järlåsa kråkan

Jag heter Hampus

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 06 oktober 2010 klockan 07:37,

Jag och Kerstin var ju till Åkes moster Gunilla igår, och fick oss lite go´fika. Två och en halvtimme smäller bara till då man sitter och pratar om ditt och datt så eftermiddagen försvann i en hast. På vägen hem hade en grävmaskin, hittat av bron under Vännäsvägen, killen hade glömt att fälla ner skopan eller armen så den hakade fast uppe i bron, kan ju inte påstå att detta är första gången och förmodligen inte den sista heller. Fast det vanligaste fordonet är ju lastbilar:

En gång blev jag, Theresé och svärmor, ögonvittne till en sån olycka. Det var en container bil som smällde in i bron och det var en rejäl krasch då bilen studsade tillbaka en meter, ni kan ju tänka er ljudet. Det är ju ett under att bron står kvar.

Vi hade ett obligatoriskt föräldramöte igår, där alla elever också skulle vara med. Vi fick bland annat göra en del ”lekar”. Ganska intressant faktiskt, en av lekarna gick ut på att man först skulle ta i hand och presentera sig för sitt barn, då nu Nicco tog mig hand och sa sitt namn, så fick jag hennes namn, sedan skulle jag gå vidare och hälsa på alla vuxna, nästa jag hälsade på fick så Niccos namn och jag fick dennes namn. Så där skulle man fortsätta ett bra tag och i slutet skulle man gå runt tills man fick tillbaka sitt riktiga namn. Du, det var ganska kört, efter fem minuter hette halva gruppen Olivia, och den andra halvan förutom två stycken hette Hampus.

Det roliga var att Hampus och Olivia är tvillingar i klassen, men sedan, kontentan av det hela är väl att man inte lyssnar eller är ordentligt uppmärksam på vad andra säger. Hugos pappa, som höll i detta sa att när man kör den här leken så är det i princip aldrig så att det funkar som det ska, precis som när man fick leka den där leken då man skulle viska en mening eller ett ord till nästa person och när man gått varvet runt så fick man höra vad meningen då hade blivit till, exakt som rykten, egentligen.

Vi hann också åka upp till svärfar, nu har han fått flytta till den ursprungliga avdelningen, vilket vi inte fått veta innan, så det blev en del spring men det är ju tur att vi har rutin på det nu, och vi hittade med en gång.

Idag blir det en solo promenad då Kerstin och Janne ska åka upp och hälsa på Ritva och hennes man som bor i Innansjön, dom har bott på den här gården tidigare. Sen är resten av dagen oplanerad, så vi får se vad som händer. Önskar er alla en innehållsrik och spännande dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: obligatoriskt leken Olivia Hampus tvillingar viska rykten Kerstin Åkes moster grävmaskin svärfar Ritva Innansjön

Oväntat besök

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 05 oktober 2010 klockan 07:23,

Jag vet att det är dålig skärpa på den här bilden men tycker det ser lite kaxigt ut med ”stor” bussen, in backad hemma hos svärfar:

Skulle nästan ha kunnat vara med i reklamen: Om du får oväntat besök!

Åke har nu fixat den sista 2:an han hade på besiktningen och är just nu iväg och gör ombesiktningen. Nu gäller det, går den inte igenom så blir det körförbud, vi hade bara ren tur att vi överhuvudtaget fick en tid då den första lediga tiden var först den 15/10 men jag var ihärdig och gick in och kollade varje dag om dom fått ett återbud och visst, i söndags poppade den här tiden upp. Kollade även om det skulle ha funnits någon tid söderöver på fredag, då vi liks ska ner till Uppsala, men det hade ju varit kymigt, om vi fått en tid i Sundsvall och ett körförbud på det…

Vi blev tvärförvirrade igår kväll då vi åkte upp på lasarettet. Ni vet, vi hade ju hittat en ny väg att ta oss till svärfar, tog exakt samma väg den här gången men då vi hoppade ur hissen så såg det helt annorlunda ut. I samma ögonblick så öppnas hissen bredvid och det går ut en människa åt andra hållet, aha, säger vi, hissen öppnas från två håll och vi steg ut på ”fel” sida. Vi gick runt och se där var hissen, men…bara en hiss, haha, på ena sidan finns det två stycken men inte på den andra, inte konstigt att man kan kännas sig lätt förvirrad.

Idag fyller inte bara svärfar 84 år, utan jag och Åke har också 5 årig bröllopsdag, jo jag tackar jag. Ok, vi har ju varit ihop några år mer än det, 26 år blev det i augusti. Hade väl planer på att vi skulle ha fått fira detta åtminstone med något gott till kaffet men det verkar inte vilja sig idag. Det är nämligen obligatoriskt föräldramöte på skolan ikväll, inte bara föräldrar utan även barnen ska vara med. Jaja, vad gör det om hundra år, vi firar ju varje dag att vi har varandra :-)

Idag är det promenad i vanlig ordning, sen är jag och Kerstin bjudna på kaffe i eftermiddag hos Åkes moster. Jag har även lovat att ringa upp en vän ikväll så det är väl bäst att jag kommer ihåg att göra det innan middagen annars lär jag ju glömma bort det och Åkes nya glasögon är nog färdiga idag, halleluja, då blir Nicco glad. Ni får ha en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen svärfar reklamen besiktningen Åke lasarettet hissen bröllopsdag fira föräldramöte vän middag Nicco halleluja

Återvinning

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 03 oktober 2010 klockan 00:04,

Vi åkte upp för att hälsa på svärfar, för att ta sig dit han ligger så har vi nu hittat en lämplig väg som vi nu har lärt oss ut och innan.

På väg dit, genom kulvertar och dylikt hänger det en skylt som det står återvinnning på, gluttade på den och såg ju genast något som blir lite positivt.

Återvinning är när man vunnit något, löser in det och vinner...IGEN!!!

Åter - vinning

Yeeees!

ps. Åke fick in 7 rätt på V75 på lördagskvällen, det ni. ds

God natt!

Kommentarer: 0 Kategorier: Marias ordbok Etiketter: svärfar kulvertar V75 Åke återvinning

Vart tog tiden vägen?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 02 oktober 2010 klockan 08:54,

Jag fick ett mail, innehållande ett av alla bildspel som cirkulerar runt i världen. Detta handlade om ålder, och det är egentligen ganska intressant.

Som liten baby så räknar man dagar, sedan bli dom månader och efter det fyller dom år. Men du hör aldrig ett barn som är närmare 4 år (för att ta ett exempel) som säger att dom är 3 år. Nä, då delas året upp i månader eller man är 3½ år osv.

Men ju äldre du blir desto mer slätas åldern ut och när du är över 50-60 år så är du helt plötsligt 50+ eller 60+, inga halvår eller helår här inte. Varför är det så?

Är der för att tiden går så mycket fortare ju äldre du blir? Eller är det för att ett litet barn inte kan relatera till hur lång tid en månad är, för att inte tala om ett år, dom har inte levt så många månader ännu så att det kan jämföras med något.

Jag kommer ihåg att man tyckte det var knepigt att farmor och mormor och alla dom där…äldre, alltid sa att tiden går sååå fort. Vaddå fort, tyckte man då dagarna sniglade sig fram och det blev aldrig sommarlov. Höstarna var rena rama döden i väntan och längtan efter julen.

Nu hinner man knappt…ta ner julgardinerna förrän midsommarstången ska kläs och när det är klädd så ska det plockas bär och utemöblerna ska in och sedan har vi julen här, igen.

Jag pratade med en kompis, någon dag innan vi skulle upp till Piteå, det var sista helgen i augusti. Jag skulle sedan ringa upp henne på måndagen då vi hade kommit hem. Jag snackade med henne i förrgår. Vart tog alla tid däremellan vägen?

Jag vet att detta händer många av oss, och jag sa till henne att egentligen så handlar det ju inte om att man inte haft tid, men när man kommit på det så har tiden inte passat, eller så har man varit borta någonstans sedan har man glömt bort det. Och vips, så har en månad gått och man vet inte vart den tog vägen.

Men man får väl vara glad ändå, för det är ju som dom säger, tiden går fort då man har roligt så vi måste ju ha helsickes kul, alltjämnt. Och sedan får vi tacka någon (kanske televerket) för att vi inte ligger i en sjuksäng och tiden bara masar sig framåt, det vill man inte uppleva. Nä, ni får ha en trevlig lördag, själv ska nu Åke och Brälla fixa sista svetsningen på bussen och sedan ska vi köra några lass med barr till returåtervinningen, och fixa lite hemma på svärfars tomt. Han mår inte så bra just nu och det är ju saker som ska ordnas, innan snön kommer.

Kommentarer: 0 Etiketter: mail bildspel ålder barn tiden fort julgardiner midsommarstång vips kompis Piteå Åke Brälla bussen svärfar

Vi fixade det!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 06 september 2010 klockan 07:43,

Kolla in det här:

Vi fick in tältet i den medföljande väskan, otroligt! Men ingen får fråga hur. Vi stod och bröt i tältet, tre personer, till slut fick Åke in ett vik och tjopp så kunde vi klämma in den i väskan igen. Nu blir det väl inte aktuellt förrän nästa år, att ta fram den igen så vi behöver inte gruva oss för det där tältet på ett tag.

Det är ungefär som Whiskey flaskan som Theresé köpte till sin svärfar då han fyllde år, förra veckan. Den var förseglad med en låsanordning som man var tvungen att klura ut innan man kunde öppna flaskan, då gäller det att man inte är jätte törstig, för det finns en viss risk att det tar ett tag innan man kommer åt korken. Men han behöver förmodligen inte sätta ihop allting igen, utan kan lämna den så han kan ta sig en rackare då andan faller på.

Idag händer det nog inte så mycket, ska kolla platsannonserna, promenera med Kerstin, jag gissar att Janne ska ut och jaga älg så han följer nog inte med, sedan kommer jag nog att sitta ute, om det nu är lika fint och varmt som det ser ut när man tittar genom fönstret. Man har ju blivit lurad förut.

Att man ens kan se ut genom våra fönster är ett under, dom är så skitiga så egentligen skulle man inte se solen utan det vore ett ständigt grått och trist väder. Jag ska ta itu med dom…snart. Jag har skjutit på det, jag vet inte hur länge men det är det absolut tråkigaste, värsta jag kan göra, att tvätta fönster. Fy fasen! Och lika förvånad blir man varje gång, då man har gjort bort det. Det som tar mest tid är väl allting runt omkring. Alla blommor som ska tvättas av, gardiner som ska tas ner och fönster som ska skruvas upp. Nå, det kommer att ske inom en snar framtid, sen får vi njuta lika mycket som alla andra av ljuset därute.

Nu är det frukost på schemat, ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: tältet Åke tre personer vik tjopp svärfar whiskey Theresé låsanordning fönster solen Kerstin Janne älg jakt

För litet eller för stort, eller hort de var

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 05 september 2010 klockan 08:59,

Åke har en antik snöskoter, ja jag gissar att den räknas som det då den är 40 år gammal. Den lastades på en släpvagn 1984 och sen körde vi upp den till stugan i Kittelfjäll där svärfar hade byggt ett enkom skoterförråd.

Men redan på den tiden så skulle det småjäklas, skoter var för bred eller så kan man också påstå att dörren var för smal. Skidorna gick in men där skotern var som bredast blev det tvärnit. Vi fick lämna den ute då vi åkte hem.

På vintern åkte vi upp igen, det kanske var i februari eller något sådant, då hade Nicke hunnit vara upp dit och gjort om dörröppningen. Nu var det bara tur att Åke kom ihåg vart han ställt skotern, det var nämligen totalt översnöad, det enda som kunde skymtas lite svagt var vart rutan på skotern stack upp. Den här gången gick skotern in.

Nicke har varit lite av en byggare av olika de slag, han har byggt stugan däruppe i Kittelfjäll, hemma i garaget här på västerslätt. Den byggdes i sektioner och sedan fraktades delarna upp dit. Det gick bra!

Sedan byggde han en husvagn, även den hemma i garaget, men då var vi tillbaka till det här om det var dörren som var för låg eller om husvagnen blev för hög. Husvagnen gick nämligen inte ut genom dörren annat än han var tvungen att kapa av fästena som satt vid dörrarna som man sätter fast dörrarna med.

Nå, han fick ut den till slut och dom använde den för eget bruk några somrar, sedan såldes den då stugan däruppe i Kittelfjäll stod klar.

Nu, apropå sådant som är för litet…eller för stort. Vi har en frysbox i våran skrubb. Den förra vi hade där gick efter många välförtjänta år, sönder och en ny införskaffades. En likadan till och med. Perfekt tyckte vi, då vet vi ju hur den funkar och att den ryms.

Men, när den skulle in i skrubben så var tydligen fästena till locket, som sticker ut på baksidan, för stora och fick skruvas lös. Sedan var det en sladd som tog emot och var tvungen att tas bort, sedan filades det på dörrkarmen och till slut pressade vi in den i skrubben och då flög en av lamporna som sitter på framsidan loss, men in gick den och den dagen vi säljer lägenheten får nog frysboxen ingå i priset.

När man läser detta är det nästan som om man anar ett visst mönster, kan det vara för att vi heter Lundmark (jag heter både det och Hällsten) i efternamn som vi är förföljda av lite otur nu och då, eller är det så här för alla levande människor, jag bara undrar? Men lite roligt är det ju också :-)

Hoppas på en fin dag för er alla!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke antik skoter Kittelfjäll förråd svärfar husvagn stugan frysbox skrubben

Avigt or what

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 10 juli 2010 klockan 08:56,

Igår skulle jag ha en absolut Maria dag, ingen Nicco att få upp ur sängen eller fixa frukost/lunch till, ingen affär att känna sig nödbedd att åka till, ingen tvätt och ingen städning. Absolut en dag att göra precis vad jag ville på…trodde jag ja.

Kvart över åtta ringde min svärfar, han skulle åka upp på akuten, han mådde inte bra, men innan dess skulle han åka på kvantum och handla. Ehhh, ok, men då skjutsar jag upp dig på akuten och åker och handlar, sa jag, och så fick det bli.

När jag kom tillbaka så tyckte jag att det var lika bra och åka och städa hos honom, jag hade lovat det vid ett svagt tillfälle tidigare och nu kunde det ju vara lika bra som någon annan dag. Blev färdig där halv elva och hann inte mer än kolla brevlådan så ringde min mobil. Det var Annika ”the boss”, hon tyckte det var dags att komma och skriva under nå papper, jag sitter ju som suppleant i styrelsen för hennes företag och det innebär en del åtagande, inte tunga saker men ändock.

Åkte hem med kattsanden jag passade på att köpa när jag handlade till Nicke och lite annat, sen drog jag iväg till Marieberg. Hon bjöd på lunch och sedan kom jag hem strax efter 12. Hela förmiddagen var som bortblåst. Jag som hade tänkt ta mig en pysslardag, egentligen.

För två år sedan så satt jag och Nicco och trädde armband och fotlänkar, som man bara knyter fast. Sedan sålde vi dom för en sisådär 25-30 kronor. Tror att vi drog in nån 500 lapp, inte så pjåkigt, faktiskt.

Nu gjorde jag två stycken igår kväll istället, framför tv:n. Så jag fick då göra en sak som jag hade velat göra under dagen.

Jag skulle också hämta upp Åke efter Vännäsvägen när han slutat jobba, för vidare färd till returcentrum, där vi skulle köpa en divan till Nicco, det bidde ingen divan, den var såld…var det nå typiskt då.

Nå dagen kom och gick, vare sig man ville eller inte och så himla tokig blev den väl ändå inte, fast Åke ställde sig lite frågande till det imorse…ty

När jag skulle sätta på mig mina byxor nu på morgonen så hittade jag inte knappen, så jag stod här i tv rummet och fipplade med det då Åke till slut frågade varför jag skulle ha på mig byxorna avig. Hm, han undrade om det hade varit fest igår, eller?

Nå, och givetvis, så poppade en annan händelse upp i skallen med tanke på aviga saker. Min kära mormor, Sadura, som tyvärr inte finns med oss längre, hade så tunt hår att hon föredrog att ha peruk. Hon bodde på den tiden uppe i Malå, Lainjaur/Udden, och när det var dags för matinköp så var det buss in till samhället som gällde. Min morbror Assar, var hemma, Assar som förövrigt var en gammal lumpar kompis till Åke, kan ni tänka.

Ja, han skulle i alla fall följa med in till Malå och det var lite små bråttom då dom skulle iväg, dom hade en halv kilometer ner till storvägen också. Dom gjorde sig en halvdag nere på samhället med diverse butiks besök och sedan vände färden av hemåt igen. När mormor sedan kommer in på toaletten och får se sig själv i spegeln så får hon en smärre chock, hon har nämligen satt på sig peruken avig, så nätet som egentligen sitter på insidan, sitter uppe på skallen och små lockar sticker fram under kanten.

Assar får givetvis en liten utskällning, varför har han inte talat om för henne att peruk satt fel, nu hade hon ju skämt ut sig för alla nere i Malå. Vaddå sa han, och såg helt oförstående ut, han hade trott att hon köpt sig en ny mössa. Hahahaha…ja, det där hade man också önskat att man hade fått se.

Mormor utan peruk fick jag se strax innan hon gick bort och jag kan än idag inte begripa varför hon ens iddes ha peruk, hon var jättefin i sitt gråa snaggade hår, hon såg ut som en cooling, utan den. Men men, det var hennes val.

Nu är det strax dags för frukost och sedan packar vi oss iväg till Maltträsk, ni får ha en toppen lördag, det ska vi ha.

Kommentarer: 0 Etiketter: svärfar akuten kvantum Åke armband fotlänk Malå Lainjaur Udden Sadura mormor peruk Assar lumparkompis Annika suppleant styrelsen

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv