Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - tävling | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett tävling

Visa träffar från alla bloggar

Nu har jag beslutat en sak...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 26 april 2013 klockan 08:04,

Jag har kommit fram till ett beslut, och det känns ok faktiskt. Med tanke på hur det ser ut här och med allt som är ogjort och med en stundande dragracing säsong i antågande, så sa jag till Åke att jag tar ledigt denna säsong, från tävlandet.

Vi kan ju då få koncentrera oss på Niccos tävlande, att få bort bussen från gräsmattan, är prio ett, inget går ju annars. Niccos juniorare står ju därbak, och den kommer man inte åt eftersom bussen är inbackad.

Den ska sättas ihop, och fås igång. Buicken ska hämtas och justeras eller gås igenom, förhoppningsvis lackas. Staketet på gården kanske vi kunde få på plats. Såg faktiskt rätt så lustigt ut i förrgår, då jag kom från träningen och jag ser en man som genar rätt över tomten.

Sen noterade jag att det var brevbäraren, han hade bilen, och hade väl glömt ett brev så istället för att köra runt tog han den kortaste vägen med sina apostlahästar, och gick över tomten.

Jag sa ju ifjol, att jag egentligen skulle kunna vara utan staket, men inser ju nu att det ändå blir en begränsning, för utan staket, har man väl snart flera stycken som genar tvärs över gården. Vi människor är nog funtade och inställda på att ta kortaste vägen.

Vi har dessutom lilla Winstone, som inte är förtjust i ljudet från traktorer, undrar just vad han kommer att säga på en dragracing tävling, för där är ett traktorljud, blahablaha. Och skulle nu även jag, tävla, så skulle vi måsta fixa en släp till Camaron, kula till bussen, och en genomgång på bilen, som vill spöka, lite så där som allting annat kan spöka, hemma hos oss.

Så därför, ta jag en time out, men räkna absolut inte bort mig helt… jag finns här och en tävlingsmänniska är jag, så om grejerna är klar nästa säsong så kommer jag att stå där, i burnout gropen, redo att ge järnet, första och bästa tävling nästa år.

Nu får ni hålla tummarna för vår Niccolina istället och vi hoppas på en bra säsong för henne, där hon verkligen får känna på hur det känns då sakerna går hennes väg. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Niccolina burnout grop tävla Winstone bussen Buicken Camaro släp brevbärare Nicco dragracing juniorare tävling

Nu ska det poppas

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 16 mars 2012 klockan 07:35,

Ny dag på västerslätt… och i övriga världen. Gårdagen försvann i ett nafs, men dagarna brukar ju bli så då man har fullt upp. Tre timmar på jobbet gick ju snabbt och sedan var det middag, kaffekokande, tårttopping och dukning.

Och inte att förglömma, paketöppning, men den var ju inte speciellt ansträngande för oss, det fick ju Nicco sköta om. Hon fick nu sina efterlängtade högtalare att koppla in till datorn, och det är inte något litet skit ljud från dom inte, jag sa, när han demonstrerade dom på affären, att spelar hon järnet med dom där så blir vi vräkt… från huset :)

Men jag kommer ju ihåg hur det var då man var ung, ursäkta, yngre, jag poppade så blomkrukan morsan hade ställt på högtalaren, hoppade ner i golvet och grannen längst upp, plingade på och undrade om jag kunde tänka mig att dämpa ljudet lite… hans fru hade jobbat natten, jojo.

Idag tycker jag höga ljud är extremt irriterande, jag vill, nummer ett, kunna prata utan att skrika, nummer två, är jag ensam, vill jag kunna höra om telefonen ringer eller om någon plingar på dörren, enda gångerna jag faktiskt vrider på… och ibland ganska ordentligt, är när jag tävlar, och kommit över mållinjen, då skruvar Maria på järnet, och gärna med Hurriganes i spelaren eller alternativt ZZ Top.

Nu beror lite av volymen på att bilen låter en hel del, så för att ens kunna höra något så krävs det att man skruvar upp litegrann. Och sen är det ju så, att man stör ju ingen annan just då, så det är helt ok.

Besiktningen av huset gick bara bra, han hade ritat upp alla sprickor som fanns för två år sedan och inga nya hade tillkommit, eller blivit större, så vi kan vara lugna. Han tog god tid på sig att förklara hur och varför dom gör det här och jag som trodde att det bara var källaren han var intresserad av, blev rätt så snopen då han skulle in i alla rum och lysa efter väggarna för att kolla sprickor i tapeter etc. Även där såg det bra ut, det finns en spricka uppe i Niccos sovrum, och vi hade ju precis nytapetserat där och efter två veckor var det en spricka ovanför fönstret.

Nu hade det varit en spricka på exakt samma ställe innan och ett hus har samma rörelsemönster så det var inget som förvånade, däremot sa han att bygget här utanför, var orsaken till varför det kom så fort och därför skulle vi kunna ta detta med försäkringsbolaget, men vem ids gorma över en liten spricka och hur stor skulle den ersättningen bli, nä, för mycket jobb för för lite ersättning. Värre hade det ju varit om det rört sig om spruckna kakelplattor.

Önskar er alla en fin fredag, själv jobbar jag eftermiddag så jag vet vad jag gör ikväll.

Kommentarer: 0 Etiketter: västerslätt högtalare Nicco poppa grannen tårttopping tävling Hurriganes ZZ Top besiktning försäkringsbolaget huset

Snacka om att sitta fast... överallt

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 27 januari 2012 klockan 07:39,

Jag och Nicco var ute på turné igår, ett möte hade vi med tre personer och då detta möte var över ställer jag mig upp och tar med mig stolen då jag ska gå iväg. Snöret på jackan hade lindat sig runt armstödet. Jo, detta har jag ju varit med om förut, inne på MIO, då jag gick och gick och aldrig kom fram till dörren för jag satt fast i en soffa.

Sedan kommer vi ut på parkeringen och vi skulle hem igen, så hoppade vi in i Jeepen, jag hinner sätta in mig och stänga dörren så ropar Nicco, -MAMMA!!! Jag vänder på huvudet och där sitter hon i framsätet och ryggstödet åker sakta men säkert nedåt så hon slutar i liggande läge.

Jag hinner tänka att nu har alla ledningar brunnit i bilen och det elektriska har tagit över, men vi inser ganska snabbt att Niccos jacka, nu fastnat i spaken som sitter på sidan av sätet och när ryggstödet åker bakåt och hon följer med så drar ju även snöret mer i spaken, hahaa…

Detta har även hänt under tävling, jag satt fastspänd i Camaron, redo att rulla fram till burnout gropen, jag kommer av misstag åt bältet på sidan OCH, om man nu spänt fast sig och inte kollat vart remmen går så kan den fastna runt ryggstödsspaken, vilket den hade gjort denna gången, så ryggstödet åkte bakåt två snäpp…kulkul.

Som tur var hann jag påkalla Åkes uppmärksamhet så han kom till undsättning, och tänk vilken syn för gudarna om detta skulle hänt då man gasade iväg, *tjopp* så försvann föraren ner i sovläge *gapskratt*. Nå nu vet vi ju vad som kan hända och därför gör jag alltid en dubbelcheck innan jag knäpper fast mig. Sen åker det ju inte ner mer än ett eller två hack, men det blir ju uppenbarligen ett störningsmoment.

Fastnat i kundvagnar har jag också gjort, vid tre tillfällen. Ojojoj, vad man kan ställa till det. Alla dom gångerna har det varit armbanden jag haft på mig som trillat ner och kilat fast sig i handtaget, det är väl också en syn, man ska släppa taget om handtaget för att greppa en vara men man kommer inte loss. Hittills har jag då inte behövt kalla på någon hjälp men man ska aldrig säga aldrig :) -Jo hallå, ursäkta, kan du hjälpa mig, jag sitter fast i kundvagnen?

Idag ska nog jag och mamma hitta på något, vi får se vad det blir. Imorgon jobbar jag, och även på söndag, så helgen i sig blir nog lugn och skötsam. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Jag och Nicco möte Jeepen ledningarna stolen MIO jackan ryggläge tävling Camaron ryggstödet Åke burnout grop kundvagn armband söndag

Blev jagad av en tjur

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 augusti 2011 klockan 06:01,

Nu ska ni få ett kapitel ur Jokkmokks Jokke, jag läste ur den igår, för chefen, och vi skrattade så tårarna var inte långt borta, varsågoda.

Det hände under min tid vid SJ, då motboken fortfarande existerade. En av mina kamrater som led av svår törst, ville att jag skulle följa med honom över norska gränsen för att köpa brännvin.

Jag är inte särskilt intresserad av starka drycker och var därför en aning nödbedd. Då han berättade att man kunde köpa socker och margarin betydligt billigare än i Sverige blev jag mer intresserad och beslöt mig för att följa med.

Utrustad med varsin rejäl ryggsäck gav vi oss iväg. Min kompis medförde dessutom ett stort paket. Jag ville inte visa mig nyfiken genom att fråga efter vad det innehöll.

När vi kom fram köpte jag margarin och socker och min törstige vän köpte flera flaskor än vad vi gemensamt hade tillåtelse att ta med oss över gränsen. Med fyllda ryggsäckar och fickor begav vi oss på hemväg. Kruxet var nu att utan störningar passera gränsen.

Min kompis öppnade det stora paketet. I detta fanns ett helt koskinn, med svans och allt. ”Du jokke, sa han”, nu ska du få var ko, när vi går över gränsen. Dra på dig huvudet och gå och beta, så ska jag hålla upp baken.

Vi skulle blanda oss med de i trakten, fridfullt betande korna, som inte hade förstånd på några gränser utan höll sig på båda sidor.

Det var nog ett ovanligt missfoster till ko som då passerade gränsen. Våra fyllda ryggsäckar stod upp som pucklar, därför liknade den mest en kamel. Det var inte heller lätt att låtsas beta med hela packningen på ryggen.

Men för oss, i synnerhet för min kompis med alla brännvinsflaskorna, var det blodigt allvar. Han höll hela tiden utkik genom hålet bak. Plötsligt väste han: ”Skynda dig, Jokke! Sno på!” –”Ser du nån tullare?” frågade jag. –”Nej, men det kommer en tjur. Jag kunde ha blivit enögd.

Jag satte upp farten men resultatet blev att kon delade sig i flera delar. Framdelen och bakdelen rusade bakom varsitt träd och skinnet blev liggandes kvar.

Tjuren bölade som en avgrundsande och sparkade i marken i ilskan över att ha blivit lurad på en ny fru. Det såg alltså mörkt ut ett tag, men vi klarade oss från både tjur och tullare och kom helskinnade hem, med både brännvin, socker och margarin i behåll. Slutcitat.

Hahaa…vilket äventyr! Inte nåt man hade trott om Jokkmokks Jokke, precis.

Idag jobbar jag förmiddag för att vi sedan ska kunna packa ihop och åka till Kubbe för tävling. Nu får ni verkligen hålla en tumme för att det ska vara regnfritt och jag hoppas att ni, där hemma på gammgården, kan göra en liten anti-regn dans…tack.

Vill också passa på att gratulera Kerstin, som faktiskt fyller år idag, Grattis Kerstin, hoppas du får en fin dag! Ha det gott, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: jokkmokks jokke chefen brännvin socker margarin gränsen ryggsäck tjur Kubbe tävling Kerstin gammgården anti-regndans

Överraskning!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 17 juli 2011 klockan 11:02,

Surprise, vi är hemma!!! Efter att ha fått köra ett kval igår, halvtio och sedan suttit och väntat på att regnet skulle sluta och banan torka upp så var klockan 16.00, sedan skulle elimineringen starta och då dog tidtagningen. Klockan 18 meddelades att elimineringen inte skulle bli av utan det skulle börja idag istället. Tidtagningen fungerade inte då vi for och om den kommit igång idag…vet vi inte. Inga listor har då kommit upp.

Efter att ha sovit borta tre veckor av fyra så lockade den egna sängen mer, än att vara kvar där. Jag skulle ha mött Leif Lindman som kör denna bil:

Amazonen som jag mötte i Piteå och vann över:

Schabraket som Lyckseleborna väntade på att få se på banan men som inte hann med kvalet på morgonen och alltså bara fått köra en sväng, han fick inte vi heller se:

En Jörgen, kvaltvåa och som stod granne med oss:

Depån:

Näpp, det får bli revansch i Kubbe istället, en tävling som jag tror toppar alla andra. Inget ont om Fällfors, dom har nog kämpat på så gott dom kunnat, och dom hade det säkert inte så kul igår heller, alla vill ju att grejerna ska fungera.

Vi ska då njuta av att vara hemma idag, klippa gräset, fylla på kylskåpet, tömma bussen (till viss del), göra rockad på gården och köra undan gammbussen osv, vi har nog att göra så det räcker och blir över. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kval eliminering Fällfors tidtagningen Kubbe tävling hemma bussen

Fastgipsad vid styret

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 12 juli 2011 klockan 13:09,

Det har varit en intensiv helg och mycket folk och prat. En av dagarna (tror att det var på lördagen) så dök en ”BureJonas” upp, han som vi köpte slicksen av för något år sedan och han kom i sällskap med Krister, även han en tävlande i Et Pro klassen, men han tävlande inte nu.

Jag berättade vår plan för Jonas, att Nicco ska få låna sig en juniordragster till hösttävlingen i Piteå, så ska hon få köra upp för licensen. Själv ska jag ju operera mina händer/hand, och vet ju inte om dom hinner ta bort gipset innan tävlingen.

Då berättade han om en MC kille (som tävlar), han bröt handleden och såg sina träningsdagar fara åt pipsvängen, så innan han åkte upp på lasarettet för gipsning så fixade han fram styret till motorcykeln och tog med sig det. Så lade han fram ett önskemål om att få gipsas fast till styret så han skulle kunna fortsätta träna och tävla. Om han fick som han ville, förtäljer inte historien och jag betvivlar att han fick sin vilja igenom, men man kan ju alltid prova :-)

Vi åkte till Arvidsjaur igår, och gjorde ett besök på dollarstore, en husvagnsfirma., en skoaffär, Ica och en pizzeria. Det regnade till och från men var ändå skapligt. Väl tillbaka i stugan och efter middagen så brakade det lös. Det mullrade runt hela udden och blixtrade en hel del. Vi har fått sitta ute idag på morgonen, men just nu så regnar det. Vi har förresten fått sälja Capricen nu, så vi har fått fram en liten gräsfläck hemma på gården. Brälla var bussig och fixade själva försäljningen eftersom vi är häruppe.

Vi har varit in till Malå, nu på förmiddagen och gjorde en liten upptäckt då vi startade upp Camaron. Luftrenaren såg ut att sitta löst så jag tyckte att vi skulle lyfta på huven för att kolla så allt satt fast, som det skulle. Mjo, den satt fast men var bucklig, tydligen har bilen studsat till under bussfärden och tryckts upp under Niccos loftsäng, så nu vet vi vad vi ska ta bort innan nästa resa…luftrenaren.

Ni får ha en trevlig dag, allihop eller åtminstone en fin fortsättning.

Kommentarer: 0 Etiketter: BreJonas Krister tävling Et Pro MC handleden Nicco Juniordragster licens

Ett bra affärskoncept?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 17 september 2010 klockan 07:14,

Ja, då var det bestämt att jag ska börja min praktik på förskolan Klumpen, i början av oktober. Det ska bli väldigt roligt och intressant, dessutom borde det ju vara en merit att ha jobbat med barn då man söker jobb som personlig assistent. Nicco har gått på Klumpen då hon var liten så jag känner väl till omgivningarna, en del av personalen och har väl en liten hum om hur dom jobbar. Det blir säkert bra, om inte annat borde man ju få vara lite kreativ.

Apropå kreativ så pratade jag med lillasyster Emma, igår. Hon som är så otroligt duktig på att måla tavlor. Jag tyckte att hon skulle starta upp en liten uthyrningsfirma där hon hyr ut sin konst till både privata människor och företag. Efter någon månad eller enligt överenskommelse, kommer hon sedan dit och dom får byta ut konsten dom har på väggarna, till nya tavlor. Det var väl ett bra affärskoncept? Hon får dels behålla sina alster i det långa loppet och kunderna får förnyelse hela tiden.

Tävlingen i Fällfors blev inställd, men jag är inte speciellt förvånad över det. Dom utlovar regn och vi blev bara sju stycken anmälda. Näpp, då får man ladda till nästa säsong då, som förhoppningsvis börjar sista helgen i maj, då dom brukar köra i Fällfors. Det är bara att gilla läget.

Fast Åke tyckte nog att det var nog så bra att slippa offra en dag i bussen istället för under den densamme. Han håller ju fortfarande på med att åtgärda felen. Och det är ju av yttersta vikt att vi har den klar till våran lilla planerade tripp till Järlåsa. Jag har nu, by the way, hittat den perfekta doppresenten, men jag kan tyvärr inte avslöja den här och nu utan det får jag göra efter dopet, fast så mycket kan jag säga, det blir ingen doptavla, sparbössa eller bestick :-)

Då återstår bara att önska er alla en bra och trevlig fredag, och kom ihåg…om ni får vattenplaning, bibehåll lugnet, tryck ner kopplingen i botten och styr i färdriktningen, vrid ändå inte på ratten, eftersom bilen inte går att styra under vattenplaning, då hjulen kan vara felriktade när fordonet återfår greppet. Då vattenplaningen upphör vänder bilen häftigt åt de håll som hjulen är riktade och det finns risk att bilen styr över i mötande körfält, samt, accelerera eller bromsa inte under vattenplaningen, eftersom greppet då endast försämras. Puh!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: Klumpen Nicco kreativ alster Emma tavlor personer företag Fällfors tävling Järlåsa doppresent sparbössa vattenplaning

Kallrostat eller blekmjukrostad?

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 16 augusti 2010 klockan 07:07,

Vi åkte till Gräsmyr och lämnade in generatorn till bussen, igår. Killen var inte hemma men skulle höra av sig så fort han kollat på den. Han ringde upp efter att par timmar, den gick inte att laga utan hade kortslutits. Men han hade en annan generator som vi kunde få köpa om vi ville, 2250:- *tjitjing*. (ha, hörde ni ljudet? *tjitjing* samma ljud som låter i brevlådan hos alla pensionärer, en gång i månaden då pensionen dimper ner i brevlådan i ett guldkuvert…eller hur det nu var).

Nå, vi åkte i alla fall tillbaka dit och införskaffade den nya generatorn, och jag bestämde mig för att skippa Sundsvalls tävlingen och istället lägga pengarna som tävlingen kostar på att bussen förhoppningsvis ska ha laddning då vi åker upp till Piteå. Så igår kväll tillbringade Åke all tid ute i bussen:

Den här generatorn är mindre och det skulle vara lite knökigt att få dit den, sa killen i Gräsmyr, men det ska gå.

Nu kommer jag till delen om den kallrostade mackan. Vi satt och åt gemensam frukost, det har inte hänt varje dag under sommarlovet att Nicco har varit uppe vid den tiden, och därför har kunnat sitta med oss, men den här morgonen så var hon på plats.

Jag rostade mackor och själv vill jag ha dom välrostade och knapriga, nu hade jag gjort några och dom var ju givetvis ”brända” i hennes ögon, samt kalla, alltså kallrostade :-)

Jag stoppade i ett par till och poppade upp dom efter en liten stund och sa till henne att egentligen begriper jag inte varför jag ens ska stoppa ner dom i brödrosten, det räcker ju med att visa mackan för rosten. Nä, det höll hon inte med om och nu skulle det klagas på att mackan var alldeles för lite rostad, arrrghhh, sa hon, jag blir bländad av mackan, så lite rostad är den. Dessutom, sa hon, så fladdrar den när man rör den så den är alldeles för lite rostad. Så det blev en blekmjukrostad macka för hennes del.

När jag nu skriver om brödrosten så kommer jag ihåg då vi var nere i Järlåsa och Theresé skulle värma nutella i micron, för att få den mjukare innan hon skulle bre ut den på tårtan, hon stoppade in hela glasburken och det blixtrade och small i micron, förmodligen var det lite metall kvar runt öppningen. Då sa jag, att det där borde väl vara ett effektivt sätt att sätta dit alla flygplanskapare, om alla passagerarna får gå in i en jätte micro och dom har någon metall på sig så…ja, då fattar man vad som händer, eller hur?

Nä, idag är Åke tillbaka på jobbet efter sin semester och själv ska jag nu låta saker och ting gå tillbaka till dom gamla rutinerna så strax ska jag bege mig ut på en runda runt umestan, kan vara skönt att gå tidigt också innan det blir för varmt. Önskar er en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: generator Gräsmyr Sundsvall *tjitjing* guldkuvert pension Piteå tävling Åke bussen kallrostad frukost macka Järlåsa Theresé nutella micon blixtrar semester

Vilket Monster

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 14 juni 2010 klockan 07:49,

Som ni vet så är jag ju inte så förtjust i den där energi drycken, Monster, och det beror mest på att den lockar barn som tycker det är en cool logga och ett fränt namn. Barn behöver inget extra tillskott med koffein, anser jag och dessutom kostar dom skjortan.

Nå, på skoj har jag sagt till Nicco att hon skulle ta och ringa till Monster och fråga om dom ville sponsra hennes mammas Camaro, mot en dekal kunde hon få sig några burkar…så där. Det lät inte helt oävet för henne, hon var som sugen på det, men visste inte riktigt vad sponsring innebär.

Nu råkade det finnas en Monster bil i Kubbe. En typ av golfbil som användes som dragbil till en Junior Dragster.

Sedan såldes det t-shirts och givetvis fanns det sådana med Monster på. Hon fick sig en sån, ja vaddå, en tröja är en tröja, med eller utan reklam. På lördagskvällen då vi var nere vid starten för att kolla på listorna så stod den lilla bilen där och framme i rutan fanns det som små flaskor som det stod Monster på. Åke frågade killen vad det var för något och genast hade han fått sig en sån shot och Nicco fick två burkar Monster samt en shot, hon med. Hm…ja vad säger man, jag sa då ingenting, inte då i alla fall.

Sen pratade vi en del om detta Monster och jag frågade Nicco vad hon trodde. Det är ju nämligen så att hon säger att drickan är fantastiskt god, men om man gjorde drickan exakt likadan, med samma smak, men man tog bort koffeinet och döpte om den till….vitamintrollet. Hade du köpt den då?

Aldrig i livet sa hon, och där har vi svaret på vad det är som säljer.

Apropå detta med kvalettan som fick möta kvaltrean i Kubbe så handlar det om vilken stege som används. Om det var en haltande sportsman stege så ser reglerna ut så här:web.sbf.se/regler/up/1/DR_Stegar_Sportsman.PDF

Samt Et stegen som ser ut så här: web.sbf.se/regler/up/1/DR_Stegar_ET.pdf

Och då stämmer alltihop. Det som blev lite missvisande var att den fjärde bilen hade kört sönder, så dom var bara tre tävlande. Och nu vet jag dessutom att en soloresan innebär bara att man ska bevisa att man kan ta sig över startlinjen och då får man köra och göra, nästan hur som helst. Sedan trycker man lite på det här med att man aldrig får köra fortare än den tid man satt, men det stämmer ju inte riktigt det heller. Är man till exempel i final och bägge två skulle breaka ut så vinner ändå den som körde minst för fort, om man säger så.

Nog om detta, Kubbe är min favorit tävling nummer ett, och jag skulle tycka att det vore kul om dom kunde ha två tävlingar istället, men man förstår att det är svårt nog att dra ihop till en tävling. Vilket jobb dom gör, alla volontärer och SHRA Övik samt alla som kommer från SHRA Skellefteå med tidtagning och assistans. Nu får man bara hålla en tumme att det blir en tävling nästa år igen, då ska jag banne mig vara där.

Nu önskar jag er alla en bra dag, regnet till trots.

Kommentarer: 0 Etiketter: Monster NIcco sponsra dricka dragbil Junior Dragster Åke shot burkar sportsman stege Et stege Kubbe tävling SHRA Övik SHRA Skellefteå tidtagning volontärer assistans

Vilket mattesnille :-)

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 juni 2010 klockan 07:19,

Nu ska vi göra en liten uträkning här. Jag loggade in på mitt skattekonto igår, och fick till min glädje se att skatten jag ska få tillbaka, 10 000:-, har ökat till 12 000:-. Yes, tänkte jag, någon däruppe tycker att det är dags att jämna ut lite orättvisor.

Sen, efter middagen, så åkte jag och Åke ut till Stig, på Stilservice, för att se om han möjligtvis kunde fixa fram den där armen som inte stämmer till styrsnäckan. Det går nu alltså inte. Det ska inte sitta en manuell styrsnäcka i vår Camaro, utan det ska vara en med styrservo. Detta innebär, att styrsnäckan vi har, inte passar om vi inte köper ett nytt styrstag, a´4000: -. *tjitjing*

Då låg man helt plötsligt inte på plus längre, eller så räknar man som jag sa till Åke, jag sa nämligen från början att vi skulle köpa en ny, styrsnäcka, och då menar jag ny från en affär i USA, men den skulle då kosta typ 3000:-, så därför blev det den här istället, för 800:-, ja, då hade vi en vinst där på 2200:-, plus mina extra 2000:- från skatten, och se…då ligger vi på plus igen :-)

Fast Åke höll inte riktigt med om att denna extremt krävande uträkning, stämde riktigt, men huvudsaken är väl att det känns som plus, eller? Nä, jag vet, jag kommer aldrig att bättra på mina betyg i matematik men vad gör det om hundra år, nu ska vi tävla i Kubbe i vilket fall som helst, så de så. Vi sätter tillbaka (se, nu skrev jag vi igen, jag menar naturligtvis Åke) den lånade styrsnäckan, den gör ju att bilen går att ratta, men bara jussepass, man får nästan hänga på ratten för att svänga, men vem behöver svänga på en dragracing tävling? Jag har då tänkt köra rätt fram.

Idag ska jag till läkaren och visa upp min fot, jag vill nämligen att dom ska röntga den för att utesluta hälsporre, men det vete tusan om dom kommer att göra det, sist sa han ju att min onda fot kunde vara vad som helst, och sedan fick jag gå hem. Det var för över ett halvår sedan och inte har det blivit nåt bättre, snarare tvärtom.

Nu önskar jag er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: skattekonto 10 000:- 12 000:- stilservice styrstag styrsnäcka Camaro Åke Kubbe dragracing tävling ratten läkaren hälsporre röntga

Ingen springnota här inte

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 01 juni 2010 klockan 07:14,

Nu ska vi se om mitt gedigna arbete ger någon utdelning.

Jag har försökt mig på att strukturera upp ett litet system över mitt jobbsökande och det första jag gjorde var att införskaffa en pärm samt ett register. Jag ska även tala om för er att pärmar och papper är inget för mig och har aldrig varit det heller. Så detta har blivit lite av en ny erfarenhet. Men jag inser ju att det underlättar en hel del.

Nu har jag skrivit ut information om dom olika företagen som handhåller personliga assistenter, så jag lätt kan läsa lite fakta om dom sedan ska alla jobb jag söker hos respektive företag sättas in under deras flik. Smart va? Då kan man lite lättare hålla reda på vilket jobb det är man har sökt, om dom skulle råka på att ringa upp. Sedan hittade jag andra intressanta sidor där man kan anmäla sig och få en jobbmatchning.

Idag har jag nämligen tid på trygghetsrådet och då ska jag visa upp pärmen och vi ska gå igenom mitt CV och personliga brev. Sedan, när det är klart och godkänt, så ska jag sitta och lägga upp dom på alla sidor där det finns möjlighet till det.

Igår blev det en utesittardag. Ingegerd bjöd på ”misslyckade” bullar (fast alla tyckte dom var helt underbara) och kaffe till det. Någon hade hört på radion att dom efterlyste olika pittoreska caféer och sa att hon skulle ha ringt in och meddelat att här på slätten fanns Lailas lilla hörna, men hon skulle då även ha kunnat tala om Ingegerds kafferep, Kerstins och Jannes glass och bullfik, Marias skorpbjudning, Ingrids Sverigefika osv osv osv. Men det är klart, att jämföra det med ett Café var ju att ta i, där får man ju betala för sig, (om man inte tar en springnota) här blir man bjuden.

Vi avslutade gårdagskvällen med att dammsuga bussen klart, Åke skruva i bilen och Janne tittade på. Nu är det väl inte allt kvar men det är sällan det är något som ska göras som bara tar några minuter.

Till sist vill jag gratulera Mattias Munther, som vann ET Pro klassen uppe i Fällfors, han är en riktigt luring och han var även den som vann i Fällfors ifjol, samt nere i Kubbe. Någon att se upp för, tydligen. Ett stort grattis får även Frida Jonsson som kör Junior Dragster och hon fick möta Angelica Bäckman i finalen som hon gick segrande ur. Jaja, Mats Karlsson kan också få ett grattis, men nu råkar jag också veta att han inte hade speciellt stort motstånd, han var nämligen ensam i sin klass. Men han fick ju en chans att prova på och kanske justera bilen inför kommande säsong. På det viset är första tävlingen i Fällfors en bra tävling, inte så många deltagande men då får man också köra sig less.

Näpp, nu ska jag göra någon nytta här, ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Pärm register trygghetsrådet strukturera annonser jobbsökande Caféer slätten Ingegerd Kerstin Janne Ingrids Marias Åke bussen bilen Fällfors ET Pro Junior Dragster Frida Jonsson Mattias Munther Mats Karlsson tävling

En "riktig" Robinson borde...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 februari 2010 klockan 07:11,

Robinson är ett ämne som kan diskuteras i evigheter. I allra första början så var det intressant att följa med och man visste aldrig vad saker gick ut på, den näst sista Robinson följde jag med i lite så där, och denna omgången struntade jag totalt i. Man ledsnar på hela upplägget och vinnaren är oftast den som slingrat sig ur alla jobbiga situationer och egentligen, om dessa vinnare verkligen skulle ha varit strandsatta på en öde ö, skulle dom då ha klarat sig?

Det är väl vad en ”riktig” Robinson vinnare ska vara, en överlevare och fixare. I alla program så har det funnits några sådana, men dom har bara fått hänga med en stund, man har sugit ur deras kunskaper och sedan skickat hem dom. Nä, om jag ska se en annan säsong av detta (om det nu blir någon fler) så får dom ändra på konceptet, rejält.

Skulle vara kul att se vilka som ställde upp om vinnaren av hela tävlingen fick stanna kvar, alldeles ensam på ön i en månad efter tävlingens slut, och där skulle han/hon få klara sig på egen hand, utan tv team eller annan uppassning. En kommunikations radio var det enda som fanns att tillgå och uthärdades hela tiden utan gnäll så fanns det en summa pengar att hämta efter månaden hade passerat. Fast med dessa regler tror jag inte att det fanns någon som ställde upp. Ibland har man ju verkligen funderat på vilka som sökt, när det första dom gör då dom landat på ön är att fundera på vad dom ska äta och blir förvånade över att det inte finns så mycket att välja på.

Från det ena till det andra. Jag och Jennifer åkte upp till morsan igår och drack kaffe. Åke mekade med bilen hela dagen och jag var sugen på att testa om Cheven nu skulle starta en gång till. Och ja, det gjorde den, det måste ha varit slut på soppa och inget annat. Nu finns det dock ett annat problem. Vindrutetorkaren på passagerarsidan gick sönder…i molekyler. Åkte förbi verkstan för att höra om Åke kunde fixa ihop den men det gick inte, den var för trasig, svängde in på Preem och där fanns det ingen att köpa. Han sa att det var en utgående modell men eventuellt skulle han kunna ta hem en om han fick regnumret på bilen. Eller så får man byta ut själva grejen på armen, så den passar dom nuvarande torkarna. Vi får se om Åke kan hitta någon i Vindeln, det är inte helt uteslutet.

Väl uppe på Mariehem så fick jag ett mms från Theresé, en bild på hennes BMW, stående i sidled i en stor snöhög vid sidan av vägen med texten, se vad jag har gjort idag. Hon var på väg in till Uppsala för att gå på en antikmässa, och fick sladd på bilen som snurrade tre varv och åkte sedan av vägen. Tur sa jag att det inte var en sten eller ett träd där, utan hon landade mjukt men hon tog sig inte därifrån på egen hand utan fick ringa efter hjälp från en kille som hon känner som råkade ha en traktor eller vad det var, ståendes en bit bort. Kom osökt att tänka på vad jag skrev i bloggen till henne då hon kommenterade våra bilar, säg inget skrev jag, nästa gång är det din bil det gäller. Och nu fick jag ju nästan rätt.

Nu vankas det frukost innan morgonpromenaden i kylan…brrrrr, det går kalla kårar efter ryggen bara av att tänka tanken. Men det är väl bara att ta på sig dubbelt av allt. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: Robinson vinnare överlevare tävling koncept öde ö summa pengar Mariehem morsan Jennifer Åke Theresé Cheven BMW mms landade mjukt frukost

herreguu´

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 28 augusti 2009 klockan 06:51,

Ja herregud, hur ska man sammanfatta gårdagen då. En gång då jag sa herregud så frågade Jennifer om jag trodde på Gud. Nä svarade jag, Jamen varför ropar du på honom då, sa hon. Hm, ska sluta med det.

Kom hem från jobbet och låste upp dörren så Jennifer skulle ta sig in eftersom vi fortfarande är en nyckel kort, sen gick jag ner till alla grannar som satt ute och drack kaffe, sa att jag var på väg till låssmeden för att få gjort en nyckel, kruxet var att jag inte hade någon rekvisita från vice värden, han är i stugan. Men jag tyckte att det kan ju inte vara några problem, jag tar ju med mig den dåliga nyckeln och den kan han ju få behålla.

Nej sa alla i kör, det kommer inte att gå, du måste ha rekan.

Jag satt där och laddade upp värsta försvarstalet och hur jag skulle dum förklara låssmeden om jag inte skulle få en ny nyckel och sedan skulle jag ifrågasätta hela systemet. Åkte dit och vifta fram nyckeln framför hans ögon och började med att säga att JAG VET att jag förmodligen INTE kommer att få en ny nyckel utan reka men…

Jo sa han det kan du visst få, du lämnar ju in den gamla.

Ha, och där rann hela mitt tal ut i sanden. Inga problem, Åke ska få hämta ut den idag, 240:- fattigare men med en fungerande nyckel.

Kom hem och samtidigt som jag lastade ur diskmaskinen stod jag och tänkte på det här med otur, när det väl har börjat jäklas då fortsätter det bara, och jag hann tänka att nu vänder det väl eftersom vi fick nyckeln. *tjong* så flög min bästa döskalle kopp i diskbänken och gick i 3,888 bitar. Oturen hade tagit slut, jo pyttsan. Dessutom skar jag mig på fingret då jag skulle ta upp skärvorna.

Sen slår jag igång datorn och läser Janne A:s kommentar till gårdagens blogg, att han inte är förvånad att saker går sönder för oss, nähädu, inte jag heller. Fast jag tillät mig att skratta när jag läste det, han slog ju huvudet på spiken.

Åke kommer sedan hem till middagen, han hade fått vara kung och körde camaron till jobbet. Du, sa han. Vad bromsarna tar långt ner. Javisst ja säger jag, det hade jag glömt att säga, jag kände ju det igår. Hm…någon som har en fallskärm att låna ut till mig som jag kan fästa baki bilen till helgens tävling…någon…Hallå?

Ska ut och gå med Birgitta nu på morgonen, jag är ju som sagt ledig på fredagarna, sedan blir det till att bära ner lite saker till bussen så vi kan åka efter middagen. Det lär vara becksvart ändå, när vi kommer fram. Ni får ha en trevlig fredag!

Ps, Det ordnade sig med bromsarna, det var ju bara att fylla på bromsolja, tänk att ibland är saker så lättlösta. Ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: camaro buss Piteå tävling nyckel grannar promenad fattigare låssmeden

Countdown...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 27 augusti 2009 klockan 06:54,

Nedräkning...igen. Imorgon åker vi upp till Piteå och för oss, årets sista dragracing tävling. Fred och Birgitta, två av våra grannar har tänkt komma upp om bara vädret ser lovande ut. Ska bli kul att se nu vad bilen kan göra på en 402 meters bana, i Kubbe fick jag ju min tid men då var det bara harta av banan. Spännande!

I förrgår då Åke kom hem så hann han precis backa upp sin lilla micra bakom bussen så dog bilen. Förmodligen en kamrem som gått av. Efter middagen så skulle vi åka ut på kallförrådet och hämta lite saker vi ska ha med till Piteå, då upptäcker jag varför det luktar så mycket bensin om min bil, (min och min, egentligen så är det väl Åkes bil men i varje fall) det är hål i bensintanken. Fiiiint, precis vad vi behöver, kom igen bara, är det inga fler som behöver lite pengar, televerket kanske, eller varför inte nåt försäkringsbolag som man kanske glömt bort att betala. Vi har ju hur mycket resurser som helst...not!

Jaja, det är väl bara att vara tacksam, det hade ju faktiskt kunnat vara värre, bilarna går ju att laga, vi har dessutom bilar i reserv och buss för all del, så vi sitter inte på backen. Man ska väl inte klaga, det finns ju också dom som inte ens äger en bil eller har råd att skaffa en. Allt beror väl på hur man prioriterar sina tillgångar och sitt liv.

Jag fick då i alla fall ta Camaron till jobbet igår, och jag hade uppgiften att plocka upp min chef på flyget, hon tyckte det var skoj att få åka Camaro och satt och tjoade halva vägen tillbaka till kontoret. Den turen är hon absolut värd då hon dessutom är en av sponsorerna.

Jag och Kerstin tog en promenad efter middagen och innan ösregnet. Man förväntar sig nästan att det ska vara kallare ute på kvällen, än det faktiskt är. Ifjol på höst tävlingen, så skulle vi snåla och struntade i att ta någon ström. Till saken hör att man får betala 500:- för att ha tillgång till ström under en helg, det är inte lite pengar direkt. Nåja, ett av våra kylskåp går ju på gasol och det finns batteri lampor så vi tänkte minsann klara oss.

På lördags morgonen då jag klev upp hade det frusit is på markisen, *brrrrr*, och den enda värmekällan var då jag kokade kaffe och fick ha igång gasolplattan. Nä det var bara att ställa sig i kön till sekretariatet och pynta 500 kronor så vi fick slå igång elementen. Det är ju en lurig tid nu, man vet aldrig vad man ska förvänta sig för gradantal eller väder. Ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nedräkning sponsorerna camaro tävling is väder ström gasol

Billiga elverk

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 31 juli 2009 klockan 09:23,

Gick och satt mig bakom väggen igår för att skriva ner och planera, helgens matinköp. Man har totalt hjärnsläpp efter 4 veckors semester, då man inte är van att fixa både lunch och middag varje dag. Middag är en sak men lunch också. Sen vill man inte ha för komplicerad mat när man ska ut med bussen. Inga långkok här inte, så lätt som möjligt och helst med så lite disk som man bara kan komma på.

Efter en stund kom Inge-Gerd, hennes syster och hennes man, Jan, ut. Birgitta dök upp efter ett tag och stod och pratade en stund sen byttes hon ut mot Fred som kom på cykeln. Han frågade om Åke fått fylla på brandsläckaren än, och alla log med sneda leenden, förutom Inge-Gerds syster som frågade om det hänt någon olycka. Nej, sa dom i mun på varandra, det är deras liv, det ser ut så där.

Då kände jag mig nödbedd att tala om vad som hänt dagen innan, då jag skulle laga ett örhänge som jag köpt i Rättvik. Jag använde mig av superlim, och jag vet att jag inte ska hålla på med såna saker men man tror alltid att denna gång ska det väl lyckas. Örhänget fick jag klippa loss från tummen, tur att man är tjockhudad.

Nu har Åke slipat nästan hela busstaket och igår började jag måla det. Puh, det är lönndrygt, men det kommer att bli så bra då det är klart.

Vid två tiden igår låg Åke på soffan för att vila lite innan han skulle fortsätta med taket, då berättade han att det stannat nån snubbe som ville sälja ett elverk till honom, och att han börjat med att bjuda ut det för 4500:- för att sedan sänka det till 3000 och slutligen 2000:-. Åke tackade nej, vi har ju redan ett och inga pengar att lägga på något dylikt. Han hinner precis berätta färdigt då jag går in på vk.se och läser längst upp att det är länslarm efter dom här försäljarna. Åke ringer polisen för att tala om vart han senast sett dom men det gör varken till eller från. Vad kan dom göra åt det?

Ute vid bussen igen så kommer nästa försäljare, Åke säger nej, dom åker iväg, 5 minuter senare kommer ytterligare en säljare,(alla är engelsk talande, låter brittiskt tycker jag) jag frågar hur han kan sälja elverken så billigt och han svarar att hans chef köpt in för många och måste bli av med dom, jo det tror man ju som man vill på. Vi säger att han är den tredje säljaren som försökt sälja elverk till oss så han åker iväg igen.

Idag lastar vi bilen och åker söderut, till Kubbe och tävlingen där. Whish me luck! Kan behövas. Önskar en er en trevlig helg och hoppas på bra väder för alla.

Kommentarer: 0 Etiketter: Elverk Kubbe tävling försäljare

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv