Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från kategorin Dragracing

Det kommer mera...

En som hade otur och snurrade några varv... men han klarade sig då utan men, värre blev det för bilen:

Sally skulle sova en stund på dagen, och till slut så:

Sen var det fullt ös igen:

Tur att man kan hålla för...öronen, ehh, hörselkåporna. Jo, bilarna låter illa, säger Sally.

Och ännu mer tur att man kan roa sig med annat också, inte bara titta på bilar:

Äsch, det gick inte att knyta ihop Nicco skor, vi rycker av dom istället och testar dom själv:

Tierp tur och retur

 

Ja jisses hur ska man börja det här inlägget, hm…Åke fick i sista stund veta att han inte fick ledigt på torsdagen, katastrof, för detta innebar att vi skulle missa en dags tävlande i Tierp och rykten sa att dom bara skulle få kvala en enda sväng på fredagen.
Men han fick i alla fall byta körning och därmed sluta några timmar tidigare, men det hjälpte föga, grindarna i Tierp var stängda för natten då vi kom fram och vi frågade vackert om vi kunde få sova därutanför, och jodå, det skulle gå bra. Klockan sju skulle grindarna öppna.
Men ni kan ju backa bakåt en bit, sa funktionären och vi provade…och provade och provade, men tji i h…någonting, bussen rörde sig icket. Handbromsen hade fastnat. Ut och under bussen, slit och dra i spaken och till slut, fick vi den bakåt två meter. Bäddade och somnade rätt så omgående, för att vakna till väckaren halvsju på fredagsmorgonen. Och då hade vi ett gäng bussar och husvagnar bakom oss.
In och hämta papperen i sekretariatet, starta upp bussen och sedan ni…tog det 30-40 minuter innan vi ens passerade den där j-kla grinden. Handbromsen hade låst sig igen och nu var det dessutom bråttom. Dragstern skulle först och främst provstartas då vi inte testat den än, och besiktas, och första start skulle vara vid halvnio, panik!!!
Och nu fick vi se vår ”fina” depåplats ute på en sumpmark med vattenpölar, strategiskt utplacerade så man inte kunde planera att gå torrskodd, en meter utanför presenningarna vi fick lägga ut. Nå, blöta har vi ju varit med om förut så vi ångade på, och det gjorde dragstern också, vid provstartningen, det formligen rann metanol under dragstern och det såg verkligen inte bra ut, men den gick och det rann inget så länge hon gasade.
Iväg på besiktningen, där hon fick klartecken, järnet tillbaka till bussen, omklädning och då hade redan juniorarna börjat lajna upp, så det var bara att åka iväg. Jag och Rickard stod på läktaren och höll tummarna och blev lurade när nästsista paret åkte ut, vi trodde att det var Nicco och jag jublade inombords, allt såg bra ut, men säg den lycka som varar, det var inte Nicco, hon var paret efter och då rullade dom undan henne, med andra ord problem.
Och det var väl den tävlingen det… felsökning, vi fick jätte mycket hjälp av dom kringboende juniorar familjerna som gav tips från höger och vänster. Anders och Sally kom rullandes och en Kurtan, som vi köpt delar av, och han kan det där med juniordragsters och hur dom funkar, dels fick vi veta att förgasaren lutade för mycket och det skulle då vara anledningen till spillet av metanol, det skruvades om och när vi tror att allt är som det ska så formligen sprutar det metanol genom ljuddämparen.
Till slut, och efter många om och men, upptäcks felet, två slangar är felkopplade vilket har gjort att det varit direktinsprutning av bränslet och så funkar det inte. Men för Niccos del är det över i alla fall, i och med att det körs EM klasser den här helgen så får dom gå före allt annat, det blir inget fler kval, och på lördag körs det bara en eliminering och där kommer ju inte Nicco med då hon inte fått kvala in.
Jaja, med facit i hand skulle vi gjort mycket annorlunda, men facit har man ju först efteråt. Då skulle vi aldrig åkt på en tävling med EM klasserna inbokade utan då hade vi satsat på tävlingen dom har i september istället, och då hade det förhoppningsvis blivit fler körningar, men nu vet vi ju det och satsar på maj, nästa år, istället.
Banan i sig, i Tierp. Är absolut något i särklass, jättefina läktare, häftig bana, lite väntetider, allt rullar på, för vår del blir det absolut största minuset vår depåplats, men det är väl som dom säger, EM klasser går först (och ja, dom är väl störst) och då får dom mindre vika plats åt dom. Det är inte kul att ha med sig tre par skor och dom är dyngsura efter några timmar och dom torkar inte upp heller.
Jag sa att vi skulle ha haft med oss en hajfena som vi kunnat placera i någon av vattenpölarna så hade säkert nån trott på det också. Det regnade under natten mot lördagen så jag trodde inte ens att det skulle bli några körningar men där finns resurser till att torka upp och sedan hade dom en väldans tur som slapp mer regn så länge vi var kvar i alla fall. Vi beslutade enhälligt att åka hem, det kändes som om vi gjort och sett det vi kom för, och det är ju alltid bättre i det fallet att ha en extra dag hemma för annat pyssel. Och hemma är vi nu, vi anlände till västerslätt, 23:45 pip, igår, och nu är vi på benen.
Vi fick i alla fall veta vad felet är, vi fick träffa Sally som busade på i vanlig fart och hon om någon, diggade verkligen depåplatsen, haha, med alla pölar man kan hoppa i. Vi fick fira Theresé (ja Anders fick också vara med på ett hörn då även han fyllt år) och vi hade en dag tillsammans, Theresé och Sally sov över i bussen och det gick då bra det med.
Här får ni några bilder därifrån… mera kommer senare. Ha en fin söndag!

Kör så det ryker... typ

 

På söndagen hoppade jag upp ur sängen, solen sken in genom takluckan och jag trodde att det var jättefint ute… skenet bedrog men det regnade i alla fall inte. Vi fick köra igång ganska så omgående så det kändes bra, något det var värre med, var fästet på banan.
Emilie Jonsson var ut i första par efter gatbilar och juniorare och jag hann se hur hon fick sladd och kast på den sladden, jag vet att jag undrade om man verkligen skulle kunna ge järnet, men när man sen sitter där, då gör man det ändå :)
Fotograf: Niccolina Lundmark Hällsten
Jag hann se att dom rullade bort Nicco från starten, men hann aldrig fråga vad som hänt innan det var min tur. Jag var långt ifrån dial in, men blev kvalsjua av tolv tävlande.
Tillbaka i depån fick jag veta att det small till i junior dragster efter Niccos burnout och sedan noterade Rickard… inte räddningsmanskapet eller någon annan, att det brann i luftfiltret. Rickard påkallade Åkes uppmärksamhet så dom sprang bägge två fram dit och som tur var hade det slutat brinna då. Vilken tur, men så mycket kan jag säga att Nicco INTE var imponerad av räddningspersonalens arbete, det skulle ju ändå ha varit dom som skulle ha varit på hugget och noterat vad som hände.
Sedan var det färdigkört för hennes del, kamaxeln har gått sönder och så här glad kan man vara då:
Får se nu om vi hinner fixa fram en ny innan fredag, då det är sista anmälningsdag till Tierp.
För mig gick andra kvalet ännu bättre, jag hade en reaktion på 6 tusendelar, 0.006 (synd att vi inte kvalade på reaktion) och kom kvaltrea, sedan gick det troll i bilen, tredje och sista kvalomgången han jag ut 200 meter, sedan small det till, bilen vrålade men drog ingenting, så jag fick rulla över mållinjen och bort till dom anda väntande förarna (vi fick köra tillbaka på banan). Snabb check under bilen, kom fram till att det var neutralen som hoppat in så jag körde tillbaka (ingen bärgning här inte).
Eliminering, jag som då hoppat ner till kvalfemma fick möta kvaltian, samma fenomen, jag gasade iväg, slängde in driven efter 200 meter, bilen vrålade till efter en sekund och slutade dra… se guuu´förb----- killen jag mötte svepte förbi någon meter innan målgång (jag trodde han skulle blåst förbi långt tidigare), alla, hade dåligt fäste, många många slirade bort sig och det såg verkligen inte roligt ut.
Vi stod och surrade där borta, i väntan på tillbaka färd och jag sa att om jag skulle vara ärlig så hoppades jag att killen jag mötte skulle få gå vidare, det är inte kul då grejerna inte funkar och man går knappast till final med en bil som har eget liv. Åke var dessutom febrig och absolut inte i topptrim så att fixa till och felsöka, var det inte ens frågan om. Och ja, han gick vidare så vi fick börja packa ihop… då kom regnet. Dom hann bara köra en final i en klass, sedan bröts tävlandet, synd om alla som stod där i startgroparna men vad gör man… man får acceptera att ingen styr över regn och rusk, och det är lika för oss alla.
Inte ens kotten bestämmer, den här väderstationen hade dom satt upp inne i depån:
Älskar i alla fall att dom har depåvärdar där, och alla är på tå och på g, precis som det ska vara, utan just vid det där tillfället då Nicco stod där men hon hade ju en med sig som stod på tå (Rickard) och det var ju bra.
Vi var hemma kvart över nio och innan man somnade var väl klockan snudd på tolv, så i morse då larmet gick igång önskade man att man hade varit ledig... men nä, det är man inte, så nu är det frukostdags för min del. Ha en fin måndag, allihop!

Det snöar i Kubbe!!!

 

Nja, inte riktigt sååå illa, (moahahaa) men det regnar och är grått, fast det sjunger man ju att det gör detsamma, eller hur var det nu? Jag tänkte det igår, på vägen hit, undrar just hur man är funtad egentligen, man packar och bär saker, lastar bilar, moppar och dragster, handlar mat och planerar in i minsta detalj och sedan åker man 16-17 mil för att sitta på ett nerlagt flygfält en hel helg… och dessutom visste vi även denna gång att det faktiskt skulle regna, åtminstone idag på morgonen.
Nå, som jag skrev från Fällfors, vi lever alla på hoppet och det brukar funka, än har ju ingen tävling regnat bort, för vår del, och det kan vända som genom ett trollslag.
Nu är i alla fall kaffet kokat, slicksen ska sättas på Camaron, plåtarna ska skruvas fast på dragstern och sedan ska dom besiktas, så det bara är att köra så fort tillfället ges.
När man möts i elimineringarna så försvinner ju alltid hälften av alla tävlande tills två återstår, åker man ut står det bye på papperet, och det där bye hänger ju med till slutet, så en som inte är insatt kan ju tro att detta handlar om namnet på en tävlande. Sally sprang då runt runt i ring i Järlåsa, på taklagsfesten och ropade glatt: Heja Bye, heja Bye, heja Bye! Ja, hade det varit en tävlande hade h*n legat bra till på varenda tävling :)
Anders sa också att detta hade kommit upp då en speaker snackade och plötsligt sa: Men vem fan är Bye? Hahaa… han hade tillfälligt hjärnsläpp den gången.
Ja som sagt, holen hiner inte här, Sally, men om du hade varit med oss hade den säkert gjort det i alla fall. Ha det gott allihop!
 

Jag körde för fort, men åkte inte dit :)

 

Elimineringarna körde igång vid elva tiden igår… Niccos klass var först ut, jag sitter vid bussen och håller min tumme och hör på speakern… och där kör dom iväg… men Nicco ser ut att ha problem och verkar bryta.
Jaha, så sitter man där och väntar, ställer sig i depån och ser om hon börjar på komma, ingen Nicco och ingen Åke, till slut kommer Åke på moppen och jag pekar att hon inte kommit än så han sticker iväg till deras retursträcka, då kommer Rickard och han berättar att kedjan på dragstern, hoppade, fem meter efter start, och rullade iväg så pass att en brandman fick koppla fast henne och köra hon bort till retursträckan.
Vilken otur, och om det då inte hade varit för att dom precis diskuterat kedjan med en annan som stod där och Åke berättade att han beställt en ny, men den hann aldrig komma. Nå, nu får vi kolla igenom dragstern, justera och dubbelchecka innan Kubbe.
Själv mötte jag ju Anna Nygaard som jag sopade banan med och gick vidare, och inför sista racet innan finalen, lajnade vi upp, jag hade min tid satt på 13.68, burnade, körde fram och då… började det att regna. *psykbryt*
Vi fick backa tillbaka och vänta, som tur var gick det över rätt så snabbt och vi blev frammatade igen. Jag skulle få starta 1½ sekund före min motståndare, jag gav verkligen järnet, tyvärr, jag var först över mållinjen, vilket alla säger att man ska vara, men man får ju inte köra fortare än den tid man satt och jag körde 0.05 sekunder för fort och gjorde en så kallad break out, så min motståndare gick till final… jojo så kan det gå om man har för bråttom, tur att man inte får böter bara :)
Det har varit en hektiskt men kul helg i Fällfors, vi var framme i stugan vid åtta så det blev en sen middag, sedan bjöd syrran och hennes sambo Johan, på kaffe, och då dök kusin André, kusin Robin och deras pappa Sam, upp, så även dom fick kaffe.
Sam berättade då att han sett mig i Norran, så vi ska se om vi får tag i lördagens tidning… kan ju var kul… eller ja, det får vi väl se hur kul det blir :) Lillbrorsan Lars, med familj kom hit sent igår kväll, vi hann gå och lägga oss och morsan och farsan hörs ska komma idag, så då blir vi några stycken här. Fast vi åker ju hem imorgon så det blir inte så länge vi ses, sen drar vi ju ner till Järlåsa på torsdag. Ha det gott, allihop, det ska vi ha nu, i solen!

Idag är en bra dag att dö på...

 

Det bidde en första plats för mig, pokal OCH prispengar, jo man tackar, dom räckte till middag på Byblos i Malå :)
Nu blev det inte en final som jag räknat med, Mattias Munther som jag skulle möta, fick stora problem då en packning i vevhuset (tror jag), gick sönder och det började droppa olja på upplajningen. Så jag fick en soloresa i finalen, jättekul med vinst, men ännu roligare om man fått möta en motståndare, så är det bara, och det är väl det som gör att man är en typ av tävlingsmänniska.
Nå, nu laddar jag eller rättare sagt vi, för Fällfors och hoppas att bilen gör lika bra ifrån sig som den gjorde i Piteå. Jag satte några tider på 13.3?? och det är ju personbästa, och dessutom är det ju roligt att det blir något sånär, jämna tider.
Sedan får vi se hur vi tävlar i Fällfors, enligt regelverket så ska inte vi längre kvala in på reaktion utan på dial in, vilket dom tydligen inte visste uppe i Piteå, så vi fick tävla enligt gamla reglerna, men nu vet man ju inte. Dial in, betyder att vi ska skriva på rutan vid första körningen, vad vi tror att vi kommer att köra… skit lätt... eller hur, skrev hon och snörpte, lätt ironiskt, med munnen.
Jädrans tur då att vi får ändra tiderna efter varje race, fast det kommer att bli plottrigt, tycker jag, inte bara för oss, utan även för speakern. Och kan hända för åskådarna också, att förstå vad det går ut på.
Här är det i alla fall soligt idag, men broms till förbannelse, fattar inte vart dom kommer ifrån. Och dum i skallen är dom också, dom tycker förmodligen att idag, är en bra dag att dö på, då dom ger sig på mig. För jag smackar till dom med sandalen eller vevar på med tröjan tills jag får dom. Stor som hus är dom där hästbromsen, och lever om gör dom också.
Enya satt inne på bordet i ”gammstugan” och stirrade på mig med jättestora ögon, då jag jagade runt med sandalen, undrar just vad som rörde sig i hennes huvud just då :) Antingen trodde hon att det slagit över i min skalle eller så ville hon egentligen joina mig, på jakten efter dom.
Nu är det frukost… sent jag vet, men vi tog en riktig sovmorgon. Ha en fin måndag!

I final, på en räkmacka

 

Gårdagen var låååång, värsta saneringen i historien då en Jens Eklund, Pro Street, spillde växellådsolja över 200 meter, det tog timmar att ta bort det. Våra kvaltider flyttades fram, vart efter och sedan vid eliminering fortsatte framflyttandet.
När vi så sedan stod upplajnade och klara för start… vad tror ni händer… det sätter igång att regna, igen. Tredje gången den här helgen då vi står i startgroparna, som detta händer, och det är så surt. Man är ju laddad och klar.
Detta innebar nu att Emelie Jonsson, som jag skulle möta inför finalen, var tvungen att packa ihop och åka hem då hennes lillebrorsa skulle konfirmeras idag, och i och med det är Maria Lundmark Hällsten, automatiskt i finalen och en pokal får följa med hem, oavsett om det nu blir som etta eller tvåa, det lär ju visa sig.
Jättekul med en buckla till, men inte ett kul sätt att få den på, man får som alltid fundera på vem som egentligen skulle ha suttit där vid finalkörningen. Det är väl det här som kallas för räkmacka :)
Nicco var även hon laddad, hon skulle möta en juniorstock, och det är en betydligt långsammare dragster och Nicco skulle få jaga ikapp henne i 6.2 sekunder… med andra ord spännande. Eftersom Nicco var kvaletta får hon möta den med sämst reaktion.
Nu ville det sig inte, efter burnouten stannade dragstern av och innan dom fått igång den så var det försent, det var bara att dra undan den. Felet… mest troligt en metanolkran som stängdes efter burnen och hon fick för lite metanol. Nu vet vi det och ska sätta fast kranen så den inte går att stänga av, inför Fällfors till helgen.
Dom har planerat första start… med oss, klockan tio, men tillåt mig tvivla, det har regnat rätt så mycket och det är dessutom grått ute, men vi kan ju alltid hålla en tumme.
Vi läste inbjudan hit till tävlingen igår, en gång till för att se vad som stod om prisutdelningen, där hittade jag följande två meningar, och nu måste dom väl ändå ha varit ute och cyklat, jag citerar: Tillåtet för team att campa på banan. Duschmöjligheter finns på banan.
Aha… såvitt jag vet heter det depå, där vi nu står, och banan är väl där vi kör… får i verkligen campa och duscha därute, moahaha… over and out från Pite dragway. Ha en fin dag allihop!

Vilken ljudnivå

Familjen Brändström/Frank, är ju nere i Tierp för årets första dragracing tävling. Har nyss pratat med Theresé som säger att dom ännu inte hunnit köra något för att det nödvändigtvis ska måsta droppa från himlen hela tiden. Men, dom har resurser att torka banan rätt så snabbt och tydligen håller dom på med det just nu.

Albin Frank ska köra:

Och Albin, råkade vara ett av samtalsämnena igår kväll :)

Nicco visade nämligen detta från youtube, kolla in:

 

Ifjol, satt nämligen Albin och sov i solstolen utanför deras buss, uppe i Piteå, och då Monika Öberg gasade iväg med sin Top Fuel, så skulle ni ha sett hur han reagerade, en syn för gudarna... han ruskade till med hela kroppen och höll på tippa stolen, ni kan ju tänka er in vilken ljudnivå det är på dom bilarna :)

Grymt!!!

Theresé skickade följande bild till mig... förstår inte vad hon menar egentligen, eller det kanske ligger en uns sanning i det hela :)

 

 

Piteå Dragway i ord och bild

 

Oj vilken helg, rolig, spännande och lärorik. Frida Jonsson, som haft bilen innan Nicco, fick vara hennes mentor i helgen och det är vi evigt tacksam för, vilket otroligt bra jobb hon gjorde, lugn, stabil och förklarande, Nicco sög åt sig som en svamp och det betalade sig också.
I junior dragster så är granen densamma som i ET PRO, så där visste hon nog hur det skulle se ut, däremot är ju alla bilar olika i starten så det gäller att känna sig för, när man ska stampa plattan i mattan, man kan inte vänta på grönt ljus, då får man en dålig reaktion.
Nu har i alla fall Nicco provat på det mesta, hon rödlyktade med 0.033, hon deep stagade (innebär att hon rullade liiiite för långt och därmed behövs så lite för att få en jättedålig start, hon står för nära startlinjen, eller hur man ska säga. Och hon har förbättrat sina tider med varje race hon gjort.
110km/timmen var hon uppe i, och på 200 meter så är det rätt så snabbt, och det blev hennes personbästa för helgen, 9.39. Så nu vet hon vad hon har att vänta nästa säsong, vi köpte nämligen dragstern till henne, så den finns nu i bussen :-)
Vi gratulerar Mats Karlsson som vann finalen över Rhodin, samt Emelie Jonsson som visserligen kom tvåa i Piteå, men som tog hem en av serierna, inte illa jobbat. Grattis till er bägge två!
Nu följer en radda med bilder, och ja, jag är lite jäv, det finns nog mest bilder på Nicco :-)
Eftersom dragstern går på metanol, och metanolen brinner med osynlig låga, så krävs det speciella kläder, samt att hon måste kunna ta sig ut på 8 sekunder, så denna övning var ett av kraven för att få licensen.
Peptalk innan första körning!
En radda med prova på bilar
Första start!
Victoria Paulsson som kör super comp
Emelie Jonsson
David Jonsson
Niccolina Lundmark Hällsten
Här har hon nu skrivit den tid hon tror att hon ska köra, 9.39, och ska möta Mimi Bergdahl i elimineringen. Mimi får starta en sekund före Nicco och bara det är ett störande moment eftersom granen då blir haltande, Mimis sida börjar alltså nedräkning en sekund före niccos sida. Då är det koncentration på ens egna sida som är A och O.

Tiden räckte inte, Nicco körde på 9.52 men hade hon haft aningens bättre reaktion så skulle hon ha gått vidare.

Här har vi i alla fall en glad licenstagare :-)

Mats Karlsson

Sen var det dags att packa ihop, jag med en hand behövde bara en högerhandske, men tror ni jag hittade en...njae, men väl, tre vänsterhandskar:

Lastad och klar. Nu hade vi egentligen, om vi ska hårddra det, inte behövt åka till Piteå, för vet ni vad, Bilsportförbundet hade redan skickat en licens till Nicco, innan licenstagningen och inte bara det, dom hade dessutom satt henne på en A4, B4 licens och det betyder att hon hade kunnat köra betydligt värrare bilar som hon inte ens har åldern för. Så jag ska ringa dit idag och fråga vad som hänt, grovt fel var det då, och bör kanske tas upp så det inte händer igen.

Nå, som sagt var, en händelserik och trevlig helg, synd bara att det nu ska dröja evigheter innan nästa säsong, och då, har vi inte bara en bil som ska med, utan två :-)

Önskar er alla en fin dag!

Kubbe med bilder

Här kommer, som tidigare utlovat, en del bilder från Kubbe i helgen. Ska också passa på att tacka alla som är med och anordnar detta race, det är säkert massor med jobb bakom, en av sakerna jag gillar stenhårt, är klassvärdarna, dom är guld värda. Tack från oss alla, till er alla!

Här vankas det nu uppkörning för licens:

Och vad skymtar man nu, bakom vår buss, hm...

En Lindmans bil, han lovade vid ett svagt ögonblick att vi skulle få ärva bilen om han skulle kila vidare...men...han var då på benen dagen efter :-) Trots små gliringar om att vi kunde hjälpa honom på vägen.

Grattis Emelie Jonsson

Du tog hem segern, men vi hade inte förväntat oss något annat :-)

Grattis!!!

Dragkorv med trackbitesås

Vi käkade varmkorv med bröd idag, till lunch. Och givetvis kom jag på ett nytt namn på denna lilla delikatess som dom skulle kunna sälja på dragracingtävlingar.

Dragkorv med trackbitesås, såsen skulle vara en variant på ketchup, ni kanske redan vet att det faktiskt finns svarta tomater *nickar*, fast jag är ju inte så säker på att den svarta tomaten skulle kunna bli svart ketchup, hm...

Kubbe Raceway 2010

Nu är vi hemkommen från en mycket trevlig helg i Kubbe. Vädret gick an och dom klarade sig från regn, det absolut mest irriterande var blåsten, men det har ju varit blåsigt hela våren så inte var det något förvånande.

Till dom som kom förbi och undrade vart vi hade Camaron så svarade vi att vi glömt den hemma, fast ingen trodde riktigt på det.

Lördagen bjöd på hela 9 kvalomgångar och det är mycket körning det. Albin Frank, som kör Super Comp, låg kvaletta efter lördagens omgångar och Mats Karlsson, i klassen Super Gas satte en dubbelnolla och kvalificierade sig till kval etta med den perfekta körningen. Tyvärr så åkte bägge två ut under söndagens eliminering. Emelie Jonsson, i bracket klassen, gick däremot vidare till final, men vi vet inte ännu om hon tog hem segern. Jag får återkomma med den informationen senare.

Här följer nu en hel radda med bilder både från lördagen och söndagen, håll till godo:

Ny dragracingbana?

Fick alldeles nyss detta tips från Theresé, någonting för alla dragracingförare.

www2.unt.se/avd/1,1826,MC=76-AV_ID=1007684-PARAM_1=-PARAM_2=-TYPE=,00.html

Bara synd på avståndet men det skulle tarva för mer besök av oss i Järlåsa då...kanske.

Reaktionstest

Om ni vill få en liten aning eller hint om hur det känns att sitta i dragracingbilen och vänta på att granen ska börja nedräkningen så tycker jag att ni går in på min hemsida www.rockstoneracing.com

Där klickar ni på reaktion i vänstra menyn, väljer sedan mellan sportsman eller Pro (den vita texten ovanför rutan), klickar på stage, flyttar muspekaren till go och inväntar grönt ljus, sedan klickar du för att komma över startlinjen.

Ganska kul att sitta och testa sig själv. Sen har Theresé lagt in lite ironiska kommentarer om man inte tar sig iväg i rimlig tid. Lycka till!

ps. min gästbok på hemsidan är inte uppe än men Theresé har lovat att fixa den ds.

Draaaagraaacing!

Therese har gjort ytterligare en film från dragracingtävlingar hon varit på. Se, lyssna och njut! Notera när det är filmat inifrån en bil, det är Anders, hennes kille som kör och när han nästan är i mål så flyger motorhuven av.

 

Budskap från sv. bilsportförbundet

Fick detta av Jeppe, som sitter med i Umeå SHRA och vidareförmedlar budskapet.

 

För att få bukt med fusk, våld, hot, droger och mobbning inom svensk bilsport har ordförande Kåge Schildt startat en kampanj - Nolltolerans. Startskottet blev helgens ordförandekonferens utanför Nynäshamn.

Idrott ska vara att ädelt kämpa! mot varandra utan otillåtna medel. Till den bilden hör inte hot, våld, droger, fusk och mobbning. Trots det har Svenska Bilsportförbundets Juridiska kommitté mer ärenden på sitt bord än någonsin, och i norra Sverige utreder polisen ett dödshot och misshandel under en tävling.
- Så här kan vi inte låta det fortsätta. Därför sätter vi ner foten nu, och vi gör det med kraft, säger förbundsordförande Kåge Schildt.

Han leder under fredagen och lördagen en ordförandekonferens på Häringe Slott utanför Nynäshamn. Där är styrelsen samlad, liksom varje ordförande för de tolv distrikt som organiserar bilsporten ute i landet.
- Vi  har ingående diskuterat händelsen i norr, då en incident på banan fick känslorna att svalla. Och även om adrenalinet sjuder, får det aldrig rinna över. Därför har vi i styrelsen och de tolv ordförandena i distr! ikten enhälligt beslutat att verka för en nolltolerans, säger Schildt.

Den folder om etik och moral som redan finns ska marknadsföras än mer. De olika distriktsordförandena ska informera i sina regioner - och tekniker samt domare ska få stöd i att ta beslut som av hetlevrade kan uppfattas som tuffa.
- Vi ska också låta trycka upp stora dekaler som ska påminna om Nolltolerans som kan sättas upp runt om hos klubbarna. För i grunden vill alla tävla på lika villkor, och då måste vi hjälpas åt med att det också blir så, säger Schildt.

I den grupp som bildats och som ska verka som ett bollplank ut i rörelsen ingår Jan-Åke Hallerstedt, ordförande för Stockholms Bilsportförbund, Cleas G Elofsson, ordförande för Södra Bilsportförbundet, CG Larzon, ordförande för Västra Bilsportförbundet samt Mats Öberg, ordförande för Övre Norra Bilsport! förbundet.


För mer information kontakta förbundsordförande Kåge Schildt eller undertecknad.

Med vänlig hälsning

Annemo Friberg
PR & Kommunikation

En sista dragracing film...kanske, för i år.

Här kommer nu en film från min licensuppkörning i Västerås, helgen efter midsommar 2008. Theresé står såklart bakom den lilla filmen med den mycket coola musiken. Nu ska ni ha i åtanke att jag hade blivit tillsagd, flera gånger, att inte ha så bråttom, utan jag skulle vänta till grönt ljus, bara för att slippa köra om flera gånger. Dessutom var jag väldigt osäker på vart jag skulle svänga av, frågade en av ban ansvariga eller vad han nu gjorde där och han sa att jag skulle svänga av första till vänster. Vet ni vad första till vänster är? Jo där juniorerna kör av, efter 200 meter. Vi skulle fortsätta hela banan bort och sedan hade man inte så mycket mer att välja på. Nåja, hort he var, så här kan det då se ut på en licensuppkörning.

Nu blir det åka av

Theresé har gjort denna film (bland många andra) om dragracing då hon åkte runt på olika tävlingar och körde lite live rapporteringar därifrån. Kolla in och njut, glöm inte att sätta på ljudet!

Regplåt

E kanske för Emilie, J kunde ju vara för Jonsson och 1 för etta

Min skylt, B=Bara, F=För och K=Kul

Fortsättning på helgen och mer bilder

 

Här kommer fortsättningen från helgen.
 
När regnet slutat falla från skyarna och dom tagit fram "Torkel", ja jag tycker att den ska heta så, en STOOOR tork maskin som dom använder för att torka banan med, även bilar har dom som kör fram och tillbaka för att värma upp och torka asfalten, så gick jag till sekretariatet och frågade om jag skulle få köra min vända då jag aldrig hann fram till burn out gropen, och ja, det skulle jag visst få göra.
Torkel
 
Emilie hade ju inte heller hunnit iväg så jag mötte henne. När jag startar bilen så låter det som om man slänger in en hink med järnskrot under huven, inte fräscht, det måste bero på tändningen, dessutom vrider sig fördelarlocket och att justera det för hand är ingen hit. Åke skruvade också upp tomgången så jag gled iväg i över 50km/timmen bara på tomgången. Då jag slängde in driven för att köra fram så fick jag hålla hårt i bromsen för att inte putta till Emilie. Kvalade in på en femte plats på reaktion men någonting spökar i bilen, den vill inte komma under 15 sekunder, nu spann jag bort mig i starten och det var ju inte till någon hjälp men...
 
Tillbaka vid bussen så satt vi och hoppades på att vi skulle hinna med en kvalresa till annars var det ju kört för mig, även för Tomas Jonsson med sin Chev malibu 65:a, som rödlyktade och Kent Sehlkvist med sin vw bubbla, som inte heller fått en tid under 15.
 
Emilie fick köra om sin resa då dom inte torkat bilen tillräckligt bra och spred vatten efter sig, för då blir det tydligen inga tider på displayen.
 
Jo, vi skulle få en repa till. Mera justeringar under huven och tips från höger och vänster. Kör fram och får möta denna ”sheriff” bil. Han sätter på blåljusen då vi gick i mål och han var precis i min döda vinkel så jag hann tänka alla möjliga tankar, att han kraschat och det blev utryckning osv., men när jag lutade mig framåt och tittade bakåt så såg jag vad det handlade om.
Sheriffen
 
Det är en juniorare som kör och därför behöver han inte komma under 15 sekunder. Jag vinner repan och är fortfarande kval femma men tiden på 15,72 är inte tillräcklig så jag är ute. Kent åker också ut men Tomas som har matjord i fickorna kvalar in som etta och är vidare. Han slutar som trea i high five point serien, tyvärr så kom han inte till final i Piteå för då hade han gått in som etta. Det var honom jag mötte på hösttävlingen ifjol och då kom han på andra plats och jag på tredje. Vinnare i ET Pro klassen blev Lars Sjölund med sin Dodge Dart 63:a.
 
Här följer nu lite bilder från hösttävlingen.
 
Jan Rhodin, vinnare i super gas i sin Camaro
Brällas tillhåll, Albin Frank kom på andra plats och mötte Joakim Janse i finalen i super comp. Dom lossade inte bilen förrän på söndagen.
Vad man kan vinna om man har lite tur
Parkeringen för åskådarna
Starplattan
Sörja och blöta
1:a parkett, eller?
Inga långa köer här inte
Nämen vem är det här?
Kent Sehlkvist vw
Lars Sjölund, vinnaren i ET Pro
Tomas Jonsson
Undrade om dom glömt ta med taket till markisen, eller så tyckte dom att det blåste för mycket för att sätta upp det.
Bra att ha om man har dåliga bromsar, ehhh, eller det kanske var om bilen går så j-kla fort att man behöver bromshjälp för att inte sluta sin resa ute i skogen.
Jeppe har en lättare lossning
Emilie Jonsson med en Dodge Demon
 

Våga vägra betala tv licens

 

Nu är vi less på dom felaktiga väderprognoserna och Åke tyckte därför (och jag håller med)  att någon ska straffas för det så varför inte radiotjänst, som sänder dyngan.
 
Så här såg markisen ut då vi vaknade.
 
Hela lördagens tävlande regnade bort. Vi hann besiktiga bilen och naturligtvis, självklart, inte förvånade nog, så lossnade backspegeln och lämnade ett stort hål i dörren.  
 
Fast det var väl tur att den lossnade där och inte på banan.
 
Åke började skruva loss däcken, bromsoljan försvinner ju av någon anledning och vi upptäcker att bromsen på höger framdäck, tar inte alls. Kul att göra en burn out utan broms….nopp. Han får sitta vid bilen ganska länge men upptäcker till slut ett fel, bultarna eller skruvarna som sitter i bromsskivan är krokiga vilket gör att det slits ojämnt då man bromsar, han tar då en rak skruv från den andra sidan och då funkar det helt plötsligt. Nu ska det bytas ut på bägge sidorna men vi klarade oss på det bytet däruppe.
 
Vi städade bussen istället, på kvällen var det surströmmings ätande för dom som tycker om sånt, inte vi, men vi gick dit efter vi hade ätit vår delikata middag som inte bestod av något i fiskväg. Under Brällas markis var det ett stort gäng surströmmingsälskare som satt och surrade om ditt och datt.
 
Vi blev inte så långvariga, det tar på krafterna att bara sitta och vänta på att allt ska sätta igång och en hel dag i blöta är inte så spännande, man blir dusslun.
 
På söndagen var det utlovat 0% nederbörd, fast det sprack. Vi hann köra fram på plattan, bli framvinkade till burn out gropen då dog bilen. När jag skulle starta för att köra fram så gick aldrig bränslepumpen igång, jag försökte påkalla Åkes uppmärksamhet men han var upptagen med att skynda sig fram till gropen, jag fick igång bilen i alla fall men utan bränsletryck så funkar det inte många sekunder. Det är bara att rulla undan bilen.
 
Hinner gå 2 minuter sedan kommer regnet, det formligen bara öser ner, ET PRO klassen hinner inte köra klart utan Emilie Jonsson blir stående kvar på plattan. Vi blir bort rullade till Brällas buss där det blir felsökning. Åke tar till slut någonting hårt och smäller till pumpen och se, då startar den igen. Kör tillbaka till våran buss i väntan på att regnet ska upphöra.
 
Fortsättning följer imorgon….med bl.a bilder från bilarna som deltog.
 
 

Mera Kubbe raceway

 

Jaaaa, jag blev trea i min klass under Kubbe raceway, tävlingen. Trea…av tre tävlande i samma klass, hm, inte lika imponerande eller hur?
 
Men, jag fick äntligen en tid, helt underbart, och jag fick köra 7 kvalomgångar och en semifinal. Mina tider var väldigt jämna och i semin skrev vi 9,41 som min tid, jag körde 9,45 och var bara en tusendel från Mathias Munthers satta tid och var därmed ute ur tävlingen med den lilla tiden som skillnad, men så är det i dragracing, inga sekunder här inte, det är alltid på marginalen. Han hade också aningens bättre reaktion och det få han ju också räkna sig själv tillgodo.
 
 
Under lördagens regnade, det satte alltså igång då jag steg upp och fortsatte ösa ner till klockan 16, så kom ett gäng mekaniker förbi, bestående av Anders ”Brälla” Brändström, Håkan ”Håkansson” Persson och Krister ”Gitte” Bjuhr. Dom lyfte huven, försvann med några väsentliga delar och kom tillbaka efter tag. Satt tillbaka grejerna, lade till lite och sa att nu skulle bilen gå så jag skulle få en tid som räknades. Och det fick jag också, alla gånger. Tack för all hjälp, det behövde vi och nu känns det ju bara ännu roligare att få tävla, önskar nästan att det var sista helgen i augusti nu så man fick åka upp till Piteå. Då får man dessutom testa bilen på 400 meter, eftersom Kubbe bara var en 200 meters bana.
 
Söndagen bjöd på betydligt bättre väder, och vi hann därför köra 4 kval innan lunch och semifinalerna. En hel del människor hade hittat dit och allt flöt på riktigt bra. Dom hade tagit in styrkan från Fällfors, som jobbade där i depån och det är verkligen värt mycket, att få ha samma personal, då vet man vad som gäller. En stor eloge till er alla, ni gör ett jättebra jobb. Och absolut till alla er som gjorde den här helgen möjlig.
 
Nu ska jag koka mig en termos kaffe, planera vad jag ska ha för frukost, och sedan bege mig till arbetet. Semestern har nu tagit slut och den gick lika fort som en helg. Men fasen så roligt vi måste ha haft då eftersom dom säger att tiden går fort då man har kul. Ha en bra dag!
 
 

Kubbe raceway

Lördagens regn

Mera blöta

Vy från vår buss

Lastning på söndagen

Mats Karlsson på rymmen

På väg fram till plattan och dagens final

Junior final

Dom två finalisterna i ET PRO klassen, Mathias Munther från Lycksele i en blå Plymouth Belvedere 1967 mot Jörgen Lundgren från Övik i hans Dodge Dart Gt 1969

Och vinnare blev Mattias Munther. Grattis! Även vinnare i Fällfors den 19/7-09.

En fripassagerare i bussen.

Det var lite från helgens tävling, skriver mer imorgon.

Bilder från Fällfors

Mina tävlings dojor, kortet taget av Jennifer Hällsten och kan väl kallas "I väntan på start"

På väg till upp till start plattan

Bilden talar för sig själv, eller?

Fällfors by night och kallt som sjutton

Och mitt i allt så dök denna hängflygare upp och Jennifer hade kameran redo.

Presenten vi fick av Birgitta och Fred, även detta kort har Jennifer tagit, hon älskar som sagt var lite udda saker.

Dubbel nolla

 

Nu är vi sååå less på allt vatten, hur mycket regn kan det komma på en semester?
 
Vi packade ihop och lastade igår och lämnade Malå klockan fem på kvällen. Våra planer var egentligen att ta en sväng till Lycksele och ställa ut camaron på lördagen men med allt vatten och all blöta så tappade vi lusten totalt. Och nu kan vi dessutom alla korten utantill i vår kortlek så då tyckte vi att vi lika gärna kunde åka hemåt, här, hemma, där vi har varmt vatten i kranen, egen toalett, teve, dator and you name it. Vad bortskämda vi är egentligen.
 
Jag sa det till Åke igår kväll då det var hans tur att ställa sig i duschen, tänk att det faktiskt finns dom som inte ens har vatten att tillgå, utan måste gå flera kilometer för att få tag i det och här skruvar man bara på kranen. Sen tycker man ändå att det är lite charmigt med stugan där vi ändock har vatten i kranen men inte varmt, sen blir man less på det och åker hem till värsta lyxen. Men det var verkligen uppskattat att få komma hem till ens egen säng, det hjälps inte, hemma är hemma.
 
Vi var i Fällfors förra helgen och jag fick prova på att göra en dubbel nolla, eller som det heter i vår klass, en perfekt reaktion. Det innebär att man kör över startlinjen exakt då klockan börjar ticka, med andra ord en reaktion på 0,000. Och med det hade jag då varit kval etta om bilen hade gått lite lite fortare, men det ville den inte och därför räknas inte min dubbel nolla och därmed inte heller att jag skulle ha varit kvaletta ända fram till söndagens elimineringar. Surt? Ja, självklart, men helgen var ändå trevlig, en otroligt bra styrka som jobbade i depån, inga längre väntetider utan det flöt på bra och under fredagen och lördagen hann vi köra 10 rundor, inte dåligt.
 
Våra grannar från Umeå kom och tittade på, fick ett bra stalltips av Janne och det ska vi jobba mera på för att få till det exakt, jo Janne, vi kan bjuda dig på en whiskey vid tillfälle :D, som tack för tipset. Kerstin tyckte om att kolla in bilarna och framförallt ljudet. Birgitta och Fred hade med sig en present, det var en vaxduk med döskallar till vårat bord, kunde inte ha hittat något mer lämpligt och Jennifer fick sig ett örngott med döskallar samt hennes go´bits favoriter, nämligen dammsugare alias filmrullar eller så kallade punschrullar, kärt barn har som ni vet, många namn. Hm…kan just undra varför jag då bara fick ett namn? Laila och Ove hade också hittat dit och jag tror att Ove var mest intresserad av alla som kom dit, han parkerade sig framför läktarna och syntes bara till vid påfyllning av kaffe och tilltugg. En mycket bra helg och vi sänder ett stort tack till alla som gjort vad dom kunnat för att få till det så bra som det blev.
 
Nu är det Kubbe som väntar oss, så till helgen är det dags och vi ska inte bara gå efter Jannes tips utan även det vi fick av tävlingsledaren i fällfors, han hade tänkt hinna till våran buss för att säga till Åke att slänga ut allt löst i bilen för att få den lättare, det var ju bara 35 tusendelar från att lyckas, och med så små marginaler så kanske några kilon kan göra det lilla som krävs, så nu plockar vi ut passagerar sätet och åker med mindre soppa i tanken så får vi får prova och se om det funkar. Nu ska jag se om jag kan komma på någon vettig lunch, mera om semestern kommer sedan, ha det gott!

Ännu en bild

Maria Lundmark Hällsten

Sett ur en annan synvinkel.

Depåbild

Maria Lundmark Hällsten

Så här kan det se ut i depån, lugnet före stormen.

En kort lektion

Maria Lundmark Hällsten

Nu ska ni få en kort lektion i dragracing och över klassen som jag kör i, alltså ET PRO som står för elapsed time professional. För att ta det från början. När det är dags att köra ner till start så kallas det för att lina upp (uttalas lajna upp), man ställer sig då klassvis och i den turordning man ska köra. Sedan kommer man upp på plattan, stället där man först ska göra en burn out, inte bara i syfte att roa publiken utan för att rensa däcken från skit, så man inte dra ut det på banan och för att värma upp däcken så man har bra fäste, annars är risken stor att man slirar och förlorar tid. Efter det så stagar man (uttalas stejchar?typ) och innebär att man kör fram och tänder den översta raden med 2 gula lampor, sedan har man några centimetrar på sig att åka fram så nästa rad med 2 gula lampor tänds, och då bromsar man fast där. Rullar man över så blir det rödlykta och då är det racet över för din del. Slutligen, då bägge parterna har tänt sina rader så blir det nedräkning, gul, gul, gul och grön.

I ET PRO klassen så kör man kvalomgångar först och då räknas först och främst reaktionstiden. Den som har snabbaste reaktion blir då kvaletta. Nu råkade jag ju bli just kvaletta efter 9 kvalomgångar, med en reaktionstid på 0,013 sekunder. Men, *suck*, då har vi en sån kul bil att den inte alltid vill vad jag vill. Efter 350 meter (man kör 402 meter) så suckar bilen in, precis som om jag släpper gasen, och detta innebar då att jag aldrig fick en tid under 15 sekunder, vilket man måste ha för att få fortsätta vara med.

Ponera att jag nu kört på en tid av 14 sekunder och varit kvaletta, då hade jag i elimineringen fått möta den som hade sämst reaktions tid, förutsatt att vi hade varit jämna par, annars hade jag fått köra en solo resa, alltså ensam en omgång. Vid elimineringen ska man sätta upp den tid man tror att man kommer att köra på, tror jag då att jag ska köra på 14 sekunder så skriver jag dit den tiden på bilen, kör jag fortare så åker jag ut, kör jag långsammare så beror det på vad min motståndare hade för tid och hur nära det blev. Dessutom om han/hon som jag möter, tror att dom ska köra på t.ex. 12 sekunder, så får jag 2 sekunders försprång. Som kvaletta har jag också fördelen med att kunna välja vilken bana jag vill ha, höger eller vänster.

Det var en snabb lektion i hur det fungerar. Vi har i alla fall haft en jätte trevlig helg i Fällfors, bra funktionärer som vägleder en, trevliga människor, sol och fina bilar. För våran del så har vi fått mera tips om vad felet kan vara så nu vet både jag och Åke vart han kommer att vara några kvällar, så bilen blir fit for fight igen, sen står överst på önskelistan, ett par slicks, däcken vi har nu slirar bara. I lördags fick jag nästan snedställ efter 100 meter och det är inte så bra, till och med lite nervpirrande, kan man säga.

Vi fick tag i ett par slicks som vi skulle få test köra med, av 'bure Jonas', tyvärr hade han inga bultar till fälgarna men Christer Johansson som också kör ET PRO, skulle kolla om han hade några liggandes hemma och det hade han så på söndagen skulle då Åke byta däck. Tror ni att det gick vägen? Nopp, det var ett annat bultmönster på fälgarna så det var bara att byta tillbaka. Men slicksen köper vi av Jonas så får vi ragga på ett par fälgar som passar. Ha en bra tisdag!


 

Dragit värre

Maria Lundmark HällstenNylossad bil från staterna

Vi har i många år följt med vänner på dragracing tävlingar, så jag har väl vetat på ett ungefär vad det handlar om. Hösten 2007, på väg hem från sista tävlingen i sundsvall så sa jag till Åke, det skulle vara kul att testa köra dragracing. Vem har inte stått vid rödljuset och varvat motorn för att ta sig iväg snabbast?

Vi satt och surrade om detta hela vägen hem och mer eller mindre bestämde vi oss för att testa. Jag fixade fram pengar genom ett bankbesök och sedan letade vi upp ett lämpligt objekt från staterna. Bilen kom hem i februari ifjol och dessförinnan hade vi köpt oss en ny buss, vi är ju som tvungna att få med oss bilen på tävlingarna, det är en sån där bil som man inte just gärna vill fara och tanka upp nå ofta. Precis likadant är det med cheven jag sitter och kör till vardags, den tar sina 2-2½ liter/mil och det kostar, kan jag lova. Men omtänksam som han är, min man, så tycker han att det är viktigare att jag och Jennifer sitter säkert då vi är ute och kör än att man sitter i en liten sk-t bil som kan damma av vägen om en mindre lastbil passerar. Jag gillar dessutom den där bilen, det är som att sitta i vardagsrums soffan och köra.

Nåväl, helgen efter midsommar ifjol så tog vi vårt pick och pack och drog iväg ner till Västerås där jag körde upp för dragracinglicensen. Theresé stod och filmade alltihop, och det var ett litet spektakel innan det var gjort. Jag ville ju veta vart man skulle stanna, hur man skulle köra tillbaka osv. Det talade tävlingsledaren om för mig men han informerade mig fel så jag bromsade innan mållinjen?jaja ingen fara, det licenskörningen går ut på är att visa att man kan granen, vet hur man tolkar tecknen dom ger en och att man kan göra en burnout. Vilket min svärson visade mig en dag innan Västerås. Det kan låta som en enkel sak men man ska ha den rätta knycken, för att lyckas.

Nu har bilen stått undangömd under vintern men så igår var det dags att starta upp den och få hem den till vårat garage. Det blir lite enklare att meka med den om man slipper en massa arbete bara för att ta fram den vare gång det ska skruvas. Den gick igång ganska smärtfritt och ljudet lät precis som jag kom ihåg det.

Fick klagomål på (o)ljudet då jag skulle regbesiktiga den. Han tyckte att den levde om för mycket. Sen saknades chassinumret så jag sa att jag skulle fixa det och komma tillbaka.

Åke fixade ljuddämparen, förlängde den så att ljudet inte studsade rätt ner i backen och stoppade in lite nät. Sen stansade han in numret och jag åkte tillbaka. Pekade ut vart siffrorna satt och sträckte fram ett par hörselproppar åt besiktningsmannen och sa att han skulle sätta in dom innan han testade ljudet. Han tvärstirrade på mig, på propparna sedan brast han ut i ett jättegarv. Vaaa sa han, har ni inte fixat ljudet? Jo sa jag det är gjort, men om det blev någon större skillnad ska vara osagt. Bilen gick i alla fall igenom och han fortsatte skratta mellan varven. Kul att kunna glädja någon.

Nu ska jag strax ut på min elva promenad med grannen. Vi går 45-50 minuter varje dag, det brukar bli vid elva tiden sedan går jag själv 1-1½ timme utöver det, varje dag så det blir en hel del promenader. Ha en lugn söndag!
 

Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag