Etikett: -15

Helt i andras händer…

Av , , 4 kommentarer 11

Resan till Lycksele gick bra, vi hade 13 minuter tillgodo då jag parkerade bilen, rask promenad (så gott det går då man suttit still med benen ett tag), och sedan hade man tur att väntrummet till receptionen, var tomt, så man fick anmäla sig med en gång.

Jag hade inför, gastroskopin, läst både på kallelsen och på nätet, vad jag hittat om det så jag skulle vara förberedd, på vad som skulle bli. På en av alla sidor stod det, typ: Du har säkert hört en massa historier om hur otäckt det är, men det är inte så farligt! Ehhh, nähä, undrar om den människan gjort det där någon gång då?

Det skulle ta ungefär 10 minuter, enligt kallelsen, 5 minuter sa läkaren, men vad sägs om 15 minuter, som känns som en evighet, då man har en plastbit mellan tänderna så munnen hålls öppen, man ligger och vill kräkas, nu schöjs man istället, under tio minuter av dom 15, man ska inte svälja, snoret rinner och tårarna, bara för ansträngningen.

Det första sköterska säger då dom äntligen är klar: Visst var det fruktansvärt hemskt? Haha…ja sa jag, nog har jag gjort roligare saker än det där. Då skrattade hon och sa, javisst är det så.

Sen måste jag ju säga att det inte gör ont, men det är obehagligt att inte kunna styra själv, hur man vill ha det. Man är helt i händerna på någon annan, och du kan inte prata heller. Det första dom sa innan slangen fördes ner, var att min fria arm, skulle hållas bakom ryggen, så du inte smäller till mig, sa läkaren, jaja, det skulle jag nog aldrig ha gjort, men jag förstår att det är något som inträffat tidigare.

Att det nu tog längre tid än beräknat, berodde på en massa bilder som skulle tas, dessutom togs 4 provbitar, dom såg något som inte var riktigt som det skulle, så det är väl bra att dom kollar på det, sedan fick jag se bilderna på hur det ser ut, därnere, och det var rätt så lustigt, faktiskt.

Jag har ju gjort en magoperation tidigare, gastric plastic, som den hette, och då den gjordes så ritade Sylvan (min läkare) upp hur den skulle göras, samma sak ritades nu upp igår, då hon skulle förklara, vad det var vi såg, kolla här:

002

Matstrupen, blev alltså min magsäck, eller behållare, för maten som sedan skulle rinna ner i sakta mak, till den befintliga magsäcken, ringen som sattes dit var för att hålla ihop sömmen och för att det inte skulle töjas ut, typ. Väldigt noga att tugga maten ordentligt eftersom det nu bara fanns ett litet hål som maten skulle ner igenom.

Här en bild sett uppifrån och ner (viktigt nu att jag skriver att det inte är en bild, utan en teckning):

003

Hålet längst till höger, är vad som skulle bli, nu finns det ett litet större hål, bredvid och ett STORT, längst till vänster. Detta är inte så ovanligt, sa läkaren, med den tidens operation, så togs inte klamrarna bort och dom kunde sedan göra så att kroppen fixade ett eget hål…BRA!!! Eller njae…

Inte nog med detta, nu har plastringen som sattes dit, eroderat, vuxit in i matstrupen så den alltså kan skådas från insidan. Så, nu skulle det konfereras om en operation är möjlig, ringen måste först tas bort, och den kan man inte bara rycka loss, sa hon. Jaja, det är ju tur att det finns experter på sånt där, och att det inte är jag som ska klura ut hur detta ska kunna utföras 😀

Kände mig lite halvdålig under resten av dagen, men vi hann med en sväng in på Dollarstore, och hemkommen tog vi en macka på Strömpilen, innan jag lämnade Tina hemma hos sig och jag åkte vidare hemåt. Hade tänkt lägga mig och sova, men tji fick jag, vart tog den tiden för det, vägen?

Idag blir det nog ÖoB, ska kolla om dom har kattsanden jag brukar köpa, Tina hakar på, får se om det finns parkeringar lediga, nyöppning som det är. Önskar er alla en fin dag!

 

 

 

Utlåst i morgonrock & -15gr

Av , , 2 kommentarer 3

Jag hatar att knyta mina skor och igår blev det sex gånger. Först att hjälpa Åke med bilen, gå med Jennifer till skolan, promenad med Kerstin och Janne, träning, bilen igen och sist, hämta Jennifer på dansen.

Sedan hade jag dessutom tvättstugan så det var ett evigt springande. Jag vet varför jag hatar att knyta skorna, inte så mycket för själva knytningen utan för att jag vet att dom ska av, sedan. Och det absolut värsta jag gör, rent smärtmässigt, är att ta av mig skorna efter att jag varit ute. Det gör så j-kla ont i både ben och rygg.
 
Men efter att ha pratat med Annika igår så vet i tusan om jag hade velat byta dag med henne. Hon tar sig ju hjälpligt framåt och igår morse skulle hon ut, i morgonrocken, och skorna hon brukar traska runt i brukar vara foppa tofflorna så det hade hon säkert på fötterna, hon skulle bara hämta in tidningen. Det var ju, som ni säkert vet, ca 15 minusgrader ute.
 
När hon kommer tillbaka till huset, så kommer hon inte in, handtaget på insidan av dörren har ramlat loss. Nu har hon en inneboende hos sig och hon var därinne men lyckades inte få fast handtaget så dom kunde öppna dörren, med den följden att tjejen fick gå ut på baksidan (hon hade tider att passa på skolan) och ni som följer mitt bloggande, vet att Annika inte är så kurant just nu, med flertalet frakturer på revbenen, flisor som slagits av på ryggkotor, en förstörd minisk som ska opereras osv. så själv kunde hon inte ta sig in den vägen, då den ligger väldigt otillgängligt till.
 
Hon har fått diverse hjälpmedel, däribland ett larm, så hon larmar och dom ringer upp, så hon frågar om dom möjligtvis kan komma och hjälpa henne in, även fast hon nu inte har ramlat omkull. Det ska dom göra men…dom får ett fall som är mer akut och måste ta det först vilket innebär att Annika blir stående därute på altanen i en timme innan dom kan komma…brrrrrrr.
 
Hon sa att hon fick sitta två timmar framför öppna spisen innan värmen så sakteliga började återkomma. Nä, fy fasen, jag ska inte gnälla på att jag måste ta på eller av, mig skorna. Det är ju en världslig sak.
 
Bilen vill fortfarande inte starta, vi försökte otaliga gånger igår men den enda gången den huckrade till var med startgas. Undrar just om det kan vara en ispropp? Vi lämnade det bekymret till i helgen, då kanske han kan få in den i nåt garage. Det värsta är att jag ska ta Jennifer till Hagaskolan idag, för den sista vaccinationssprutan och jag som fryser bara jag tittar ut, och nu är det minus 19 grader här och inte såg det ut att bli varmare till i eftermiddag. Det är bara att bita ihop, framkalla en bild av Annika ute i blåsten i morgonrock och he sig iväg. Jag ska nog plocka upp sparken, så går det lite fortare.
 
Önskar er alla en trevlig fredag!
Maria Lundmark Hällsten