Satt i köket och plötsligt såg jag en liten trädgårdsmästare i blomkrukan. Kan ni se vad jag såg?

Om inte kan jag förtydliga lite. Satte hatt på skallen och markerade hans armar

Inte helt utan att man börjar undra hur man kan sitta på samma ställe men man har inte lagt märke till en sak/grej, tidigare. Fast man måste ha sett det, men man har inte reflekterat över det. Så, från ingenstans, poppar det upp nåt sånt här. Är det att man inte hade rätt mind set förra gången ögonen vilade på plantan?

Apropå bilder, visst har ni sett dom där 3D bilderna som man ser lite nu och då. Där man ska ställa om sina ögon till ett annat läge för att kunna se saker man inte uppfattar genom att bara titta vanligt på den? Här har ni en sån bild, ser ni vad som gömmer sig där?

Vet inte om alla kan ställa om synen och slappna av. Kanske är ett problem om man har en viss typ av synfel. Jag tycker i alla fall att bilderna är helt fantastiska, på den bilden här uppe ser man 3 små kaniner/harar, med olika vinklar. Ni kan klicka på bilden för att komma till sidan där jag hittade den. Finns fler bilder där och en förklaring på hur man lättare kan se den i 3D effekt.

Theresé skjutsade mig till Bokklubbs träffen igår. Jag hade ju skrivit upp mina tankar om boken vi läste, så jag läste upp dom, bara så där, rätt upp och ner. Här kommer den till er med, ifall ni vill ha boktips och kanske inte tycker som jag

”Boken, ”är mor död” av Vigdis Hjort, föll mig inte riktigt i smaken. Fotnot: Här kan ni klicka på bilden för att lyssna på en annan recension av boken.

Känner mig som värsta kritikern, för det är knappast första gången jag sagt dom där orden.

Det jag först och främst störde mig på, var ordet ”mamma”, som var konstant återkommande och det var svårt att inte haka upp sig på det. Det kan ha varit av den anledningen jag kände ett motstånd, redan från början.

Fast sen så fick jag möjligheten att luncha med min kusin Anna. Vi pratade lite lätt om bokens innehåll och jag ändrade min uppfattning till en viss grad. Anna påpekade nämligen att innehållet fått mig att tänka i olika banor runt min egen mamma och vår relation.

Dels vad den har varit och vad den har blivit. Även jämförelsevis vad mina syskon har för relationer och hur min mamma, ser på dom. Vi har alla våra olika uppgifter, jämte mot henne. Och det tror jag vi alla har, som har syskon. Vad är till exempel rättvisa?

Du har en som tar hand om föräldrarna som bor nära och anses ha tid. Sen har du den där som kanske bor så pass långt ifrån att den antingen inte räknas med, på samma sätt och det kan vara negativt. Eller så höjs den personen till skyarna och det ska vara så speciellt då den äntligen kommer hem för att hälsa på.

Boken blir ju på det sättet rätt intressant ändå. Hur tänker vi egentligen, hur skulle vi ha gjort och kunde den här mamman i boken, agerat annorlunda? Varför fastnade hennes lillasyster med deras mamma och varför skulle föräldrarna bestämma över dotterns val av yrke och vad hon ville göra med sitt liv? Kändes som om föräldrarna var känslokalla, och tänkte på hur saker skulle ses utifrån. Dom ville vara den perfekta familjen, men det kostade och det höll inte heller.

Jag tycker återigen att boken kunde ha varit kortare. Fast, jag förstår också att man kan uppfatta boken på ett annat vis om man läser den själv. Betygsättningen, mja…jag lutade åt en 2:a av 5 möjliga men landar ändå i en 3:a.

Vi kanske skulle skriva en egen bok om våra mammor (en gemensam novellsamling). Antingen börjar jag och döper den till ”Min Morsa” och inom parentes (och era mammor), haha… Fast med det sagt, vi har nog alla stoff om våra föräldrar, både spännande händelser, sorgliga, häpnadsväckande och roliga, så vi kunde fylla en hel serie med böcker, om vi hade lust.

Vet att vi på vår första träff, pratade om en stafettpinne. Där tanken var att en av oss väljer nästa bok, och sedan får den personen börja vår nästkommande träff med vår uppfattning om boken. Vet inte om ni tycker att vi ska plocka upp den pinnen. Ni kan ju diskutera hur vi ska göra och med det så lämnar jag mitt förslag till bok.

Jag väljer Städerskan av Nita Prose. Boken utsågs 2022 till Årets bästa spänningsroman av läsarna på Goodreads.” slutcitat

Jag var väldigt kortfattad i mitt utlägg, och det är kanske det som är roligt då vi ses. För efter alla sagt sitt och man pratat lite om hur och varför, och ska man tolka det si eller så. Så lyfts boken ändå, lite mer. Jag ser på ett sätt, nån annan har tolkat in andra värderingar och händelser på ett annat sätt. Då blir man ändå mer påverkad och ögonen öppnas lite mer.

Jag tror också att jag ska läsa på lite om både författare och bok, innan jag läser/lyssnar på nästa. Då har man ändå lite på fötterna och kanske nån typ av förväntning med. Städerskan som jag föreslog, valdes denna gång. Jag har påbörjat den, så det var kul att den fick komma med. Ska bli roligt att höra vad man tycker om den och hur andra analyserar den. När jag lyssnat klart så ska jag skriva ner med en gång, mina egna tankar. Lättare att komma ihåg då hur man tänkte och varför.

Theresé hade bokat in en påse med mat från Taj Mahal.

Det finns en app som heter «too good to go.» Man kollar vilket ställe man kan hämta saker som ska kastas men som egentligen är för bra för att slängas. Och då kan man få tag i en billig lunch/middag eller godsaker. Jag laddade ner den nu

Den maten hämtade hon ut då hon skulle plocka upp mig igen så…från hämtning av mat, till hämtning av mig och hem och käka middag.

Gott…ehh, mja, aningens starkt, smaken var det inget fel på. Skulle jag klaga på nåt så var det väl presentationen. Här kändes det som om dom bara hivat ner lite av en gryta till en annan gryta med ett tredje inslag av nåt annat. Eftersom man även äter med ögonen, så försvann lite av den upplevelsen. Men jag tror absolut att jag ska testa fler saker, fast väljer nog ett annat ställe, nästa gång.

Dom har till exempel nån påse från Ikea idag, då får du mat till ett värde av 90 kronor men betalar vara 29 spänn. Inte så tokigt ändå, prismässigt och najs om man har dåligt med fantasi.

Steg upp i arla morgontimme eftersom jag jobbar dagpass, och har världens näst längsta startbana. Det är absolut inte samma sak som på den tiden man var ung och gick i skola eller hade nybörjat jobba. Då räckte det med att klockan ringde, man steg upp och drog en kam genom håret, ibland åt man inte ens och sedan var man utanför dörren. Klokt, mjae, men snabbt 😅

Ha en fin fredag allihop!