Då var skolavslutningen avklarad, jag hann till och med dit och få mig en plats i kyrkan, snacka om mycket folk, tog säkert tio minuter att bara ta sig ut, efteråt, för då var ett gäng på väg in, samtidigt. Nicco skymtas här, hon såg att jag skulle fota och lade till en allvarlig min 🙂

Men desto gladare var hon då vi kom ut i Vänortsparken:

Hon ville sedan hem och byta om, få skjuts ner på stan igen där dom skulle träffas ett gäng och käka lunch, jag gick ut med Winstone och for sedan och träffade Anna, vi har jobbat ihop, en gång i tiden. Fort hade det passerat två timmar och det var dags att åka hem och bringa lite reda i oredan.

Hittade på att vi skulle ta Camaron upp på Gamlia, så där, lite kontroll före körning, jag ska nämligen besikta den på måndag, och så mycket vet jag, utan att ha allt för överdriven kunskap om bilar med dess innehåll, att den inte kommer att gå igenom, som den funkar idag.

Så Åke, min käre make, har något att fippla på med i helgen, han ska byta instrumentpanelen, och där kan det sitta en del fel. Hastighetsmätaren, funkar bara då den vill, helljuslampan lyser då lampan är av, även en blinkers lampa då lyset är påslaget, vindrutetorkare…ehhh, vad är det??? Fast vi kör ju inte bilen då det regnar, hum…och ständigt återkommande tjat om att den lever om för mycket, skitlöjligt om ni frågar mig 😀

På Gamlia var det faktiskt en hel del bilar, trots det ostadiga vädret:

Vi hade tur, tog en sväng på stan efteråt, och sedan hem, när vi parkerat kom regnet… i mängder.

Vi satt och surrade om djur, så där på kvällskvisten, Andy har ju en katt, Sol, heter han. Och som utekatt drar han ibland hem lite mat till familjen, fast Andy är inte så förtjust i fåglar och råttor/möss.

Jag tog sista svängen med Winstone, han tvärnitade och var stört omöjlig att få att gå vidare, jag tyckte det såg ut som när han försöker käka gräs, till slut tar jag i och säger till honom på skarpen, då hoppar det ut en mus från hans omfamning, och den rusar iväg medan jag försöker få honom att gå vidare.

Han ville inte släppa sitt byte, hahaa…men lustigt att man talar om det ena sekunden och nästa så för man se det med egna ögon.

Idag ska jag träffa Tina en sväng, sen får man se om det dyker in någon som vill bli bjuden på kaffe, och nåt gott till det, gissar i alla fall att mamma och Bosse dyker in ikväll på tårta…jo, man fyll ju som år…igen. Ska träna nu på att säga 47 istället för 46 😀 Ha en fin dag, allihop!