Etikett: 5 minuter

Otroligt korkat!

Dom håller på byta ut björkarna utanför oss…igen, fattar inte vad det är för fel på dom? Jan A…du har säkert nån förklaring på det… :D

Och nu då jag kom hem efter morgonpromenad med Winstone, så står en bil parkerad på cykelbanan, precis mellan våra grindstolpar. Nå, det må så vara, jag ska inte ut på en stund, och bilen var igång, dom gick runt och inspekterade men…

En personlig åsikt är att det är otroligt korkat, för skulle man säga nåt åt dom som ställer sig ”fel”, och blockerar en in och utfart, skulle man få till svar: ”Jamen det är ju bara för 5 minuter”, typ…jo, förvisso går 5 minuter fort, men i händelse, av en olyckshändelse, så vet vi väl allihop, att en olycka, är ett ögonblicksverk, inget som händer på 5-10 minuter, utan på en nanosekund. Tänk på det, ni som har en tendens att tro, att 5 minuter, är en fis i rymden.

Jag gick över på Ica igår, var borta 10 minuter, kom tillbaka och möttes av detta:

18950941_10155335764816585_3597961415089969978_nTydligen ett växthus, adresserat till mig, men ingen avsändare :D Och se där, 10 minuter och plötsligt har man fått paket, man vänder bort blicken och tjopptjopp…:D

På kvällen började vi plocka upp partytälten, ställa i ordning stolar etc. Som tur var fick vi hjälp av herr och fru Jonsson, med att dra ut tälten, det går inte att ställa upp dom på egen hand, och nu börjar det bli partyfeeling! Ska bara ut med 10 stolar till, och några bord…

18921200_10155336920671585_4339833083813068152_oSenare på dagen så lär jag ju stå någonstans nere på stan, och se då Nicco och Adam körs fram i Brällas Crown Victoria till röda mattan, och sedan ska dom in på balen och äta gott, mingla och vad man nu gör.

wheels 118Själv åker jag hem och käkar middag med Åke innan jag drar iväg och hämtar upp resten av familj som kommer med tåget från Uppsala. Jojo, det är om nåt, hela tiden.

Önskar er alla en fin fredag!
18952711_10155338118891585_5216591134150601087_n

Lång-Janne vann

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag och mamma var upp på NUS igår, och hälsade på en släkting som ligger där. Han har historier och ett berättar sätt, som ingen annan har. Och egentligen är man ju dum, som inte spelar in då han pratar, för ingen kan berätta om, det han sagt, och få till det som han.


Bred bondska, egna uttryck och med ett finurligt sätt att se på saker och ting, men är man bara med från början, så är det inga problem att hänga med i snacket :D

Sedan hem och börja förbereda för middagsgästerna. Det var Kerstin och Jan B, samt Ingegerd och Jan A, som kom över hit. Kvällen till ära hade jag bytt ut julgranskulorna i lyktan på bron, till detta:

2016-02-13 23.20.19Presenter hade dom med sig också, en fin blomma från Kerstin och hemkoke lingonsylten och blåbärssylten från Ingegerd, vad gott, med blåbärssylt och plättar :D

2016-02-13 23.27.10Jag bjöd på ugnsstekt fläskytterfilé som legat i en marinad över natten, och potatisklyftor, som inte riktigt ville bli så där bra som dom ibland kan bli. Måste ju bero på potatis sorten, kan inte tänka mig nåt annat. Lite coleslaw till det och en bea.

Avrundade med en citronkladdkaka, toppad med rostad mandel och florsocker, samt Amaretto grädde till, och middagen var fulländad. Ja, förstås, vi testade ju lite ur det nya alkohol lagret också. Både en kallsup:

2016-02-14 09.53.52Och en likör till kaffet:

2016-02-14 09.53.16Och lite annat :D

I övrigt var det bara trevligt, vi hade en liten tävling i vem som hade lägst blodsocker, jo, jag skojar inte :D Vinnaren blev Jan A, men där kan vi ju lätt säga att det beror på längden, jag menar, en lång människa, det tar tid för allt socker att cirkulera, så det var inte konstigt :D

Visst är vi lustiga, hur kunde man komma på nåt sånt…och Åke utmärkte sig som ambulerande el doctore, fullt utrustad med nålar och annat som behövs. Han skulle kanske kunna byta yrkesinriktning och satsa på vård istället.

Sen pratades det om snytbaggar, och andra kryp med långa antenner. Utlandsresor, infravärmare, elräkningar, hus från förr, vilda diskussioner om vilket hus som låg där eller där. Tågresor och toaletter, framförallt toapapper :D Vad hette banken i det huset och att det är dags att gå hem, då det enda huset det lyser i, är här, på ettan.

Jag tog med Winstone och gick en bit med dom på hemvägen. Jättefint väder, ingen blåst, ingen snö eller kyla. När vi närmade oss huset, så kom det lite snö, himlen såg så fin och annorlunda ut. Vit, just ovanför huset och mörk mörk blå, bakom.

Jag släppte in Winstone, sprang efter kameran, och kom ut enbart för att mötas av detta:

2016-02-13 23.19.30 2016-02-13 23.19.25
Jämn vit himmel, inget blått och fränt där, inte. Men så, 5 minuter senare, så hade det slutat och himlen var bitvis blå igen…weird. Tyvärr, så visar inte kameran, det jag fick se med mina egna ögon, men ni fattar :D

IMG_9246 (2) IMG_9248 (2)
Önskar er alla en trevlig, Alla Hjärtans Dag!
2016-02-14 09.40.58 (2)

Helt i andras händer…

Av , , 4 kommentarer 11

Resan till Lycksele gick bra, vi hade 13 minuter tillgodo då jag parkerade bilen, rask promenad (så gott det går då man suttit still med benen ett tag), och sedan hade man tur att väntrummet till receptionen, var tomt, så man fick anmäla sig med en gång.

Jag hade inför, gastroskopin, läst både på kallelsen och på nätet, vad jag hittat om det så jag skulle vara förberedd, på vad som skulle bli. På en av alla sidor stod det, typ: Du har säkert hört en massa historier om hur otäckt det är, men det är inte så farligt! Ehhh, nähä, undrar om den människan gjort det där någon gång då?

Det skulle ta ungefär 10 minuter, enligt kallelsen, 5 minuter sa läkaren, men vad sägs om 15 minuter, som känns som en evighet, då man har en plastbit mellan tänderna så munnen hålls öppen, man ligger och vill kräkas, nu schöjs man istället, under tio minuter av dom 15, man ska inte svälja, snoret rinner och tårarna, bara för ansträngningen.

Det första sköterska säger då dom äntligen är klar: Visst var det fruktansvärt hemskt? Haha…ja sa jag, nog har jag gjort roligare saker än det där. Då skrattade hon och sa, javisst är det så.

Sen måste jag ju säga att det inte gör ont, men det är obehagligt att inte kunna styra själv, hur man vill ha det. Man är helt i händerna på någon annan, och du kan inte prata heller. Det första dom sa innan slangen fördes ner, var att min fria arm, skulle hållas bakom ryggen, så du inte smäller till mig, sa läkaren, jaja, det skulle jag nog aldrig ha gjort, men jag förstår att det är något som inträffat tidigare.

Att det nu tog längre tid än beräknat, berodde på en massa bilder som skulle tas, dessutom togs 4 provbitar, dom såg något som inte var riktigt som det skulle, så det är väl bra att dom kollar på det, sedan fick jag se bilderna på hur det ser ut, därnere, och det var rätt så lustigt, faktiskt.

Jag har ju gjort en magoperation tidigare, gastric plastic, som den hette, och då den gjordes så ritade Sylvan (min läkare) upp hur den skulle göras, samma sak ritades nu upp igår, då hon skulle förklara, vad det var vi såg, kolla här:

002

Matstrupen, blev alltså min magsäck, eller behållare, för maten som sedan skulle rinna ner i sakta mak, till den befintliga magsäcken, ringen som sattes dit var för att hålla ihop sömmen och för att det inte skulle töjas ut, typ. Väldigt noga att tugga maten ordentligt eftersom det nu bara fanns ett litet hål som maten skulle ner igenom.

Här en bild sett uppifrån och ner (viktigt nu att jag skriver att det inte är en bild, utan en teckning):

003

Hålet längst till höger, är vad som skulle bli, nu finns det ett litet större hål, bredvid och ett STORT, längst till vänster. Detta är inte så ovanligt, sa läkaren, med den tidens operation, så togs inte klamrarna bort och dom kunde sedan göra så att kroppen fixade ett eget hål…BRA!!! Eller njae…

Inte nog med detta, nu har plastringen som sattes dit, eroderat, vuxit in i matstrupen så den alltså kan skådas från insidan. Så, nu skulle det konfereras om en operation är möjlig, ringen måste först tas bort, och den kan man inte bara rycka loss, sa hon. Jaja, det är ju tur att det finns experter på sånt där, och att det inte är jag som ska klura ut hur detta ska kunna utföras :D

Kände mig lite halvdålig under resten av dagen, men vi hann med en sväng in på Dollarstore, och hemkommen tog vi en macka på Strömpilen, innan jag lämnade Tina hemma hos sig och jag åkte vidare hemåt. Hade tänkt lägga mig och sova, men tji fick jag, vart tog den tiden för det, vägen?

Idag blir det nog ÖoB, ska kolla om dom har kattsanden jag brukar köpa, Tina hakar på, får se om det finns parkeringar lediga, nyöppning som det är. Önskar er alla en fin dag!

 

 

 

Hök syn

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Jag har glasögon, inte alltjämt men när jag ser på teve, kör bil och ibland framför datorn. Jag fick glasögonen för ca 9 år sedan. Innan dess hade jag syn som en hök och kunde till och med se saker som Åke inte såg fast han hade sina glasögon på sig.
 
De var på en hälsoundersökning som sköterskan ifrågasatte att jag ens fick köra bil utan glasögon, hon tyckte att jag var meste halvblind på ena ögat, äsch tyckte jag, inte har jag fel på synen inte. Det är väl så, att när synen långsamt blir sämre så kompenserar man det, med att bland annat kisa framför teven då man hade lite svårt att se vad som stod där.
 
Nåväl, min pappa tyckte att jag skulle fara och köpa ett par, då jag skämtade med honom och sa att jag inte sett att jag legat och kört bakom honom på mariehem och att det enda jag egentligen behövde var en vit käpp som jag kunde sticka ut genom fönstret då jag körde bil, för att lokalisera lyktstolparna.
 
Så blev det också, jag beställde en tid hos optikern och dom sa väl i princip samma sak, dom fattade inte att jag klarat mig så bra utan glasögon. Bestämde mig för ett par som jag skulle få hämta ut efter en vecka, vilket jag gjorde.
 
Väl hemkommen med dom nyinköpta glasögonen så ställde jag mig på balkongen för att titta om jag såg nummerskyltarna på bilarna, nere på gatan, typ 30 meter bort. Och det gick inte att utläsa bokstäverna eller siffrorna. Det var en stor besvikelse, det var nämligen så här att när jag lånade Åkes glasögon så kunde jag se vad det stod på nummerplåtarna på bilar som var parkerad 50 meter bort, utan problem. Något stämde inte. Jag ringde upp optikern och sa att det måste vara nåt fel på styrkan och sen talade jag om hur jag testat Åkes och mina glasögon. Vänta sa hon, jag ringer upp.
 
5 minuter senare ringer hon upp och säger med ett glatt uttryck, att det var inget fel på styrkan, man ska nämligen inte ens se så där bra. Då spelar det ingen roll hur roligt och perfekt man tycker att det är. Ögonen är tydligen inte skapta som en höks :-)
 
Idag har jag inget speciellt inplanerat, förutom 10 promenaden. Ganska skönt egentligen, men jag kan lova att dagen kommer att försvinna i alla fall, planerad eller oplanerad. Önskar er alla en bra sådan.