Etikett: 50-talet

Hästbett, getingstick eller hamster…hugg?

Av , , 8 kommentarer 7

 

Nicco körde en liten lektion igår över namnen på olika piercingar, som till exempel, Snakebite, två piercingar på var sin sida av underläppen. Angelbites, två piercingar på var sin sida av överläppen. Spiderbites, två piercingar på samma sida av underläppen. Dock inga hästbett, getingstick eller hamster… hugg. Fast nu har ju jag kommit på tre nya piercingar :)
Hon har en kompis som funderar på en Septumpiercing/Tjurring som är en piercing gjord i septum, dvs hudväggen mellan näsborrarna. Nu har jag säkert skrivit detta förut men min mamma fixade sig en sådan piercing under 50-talet… kan hon ha varit en av dom första som gjorde detta?
Nä, troligtvis inte och den piercingen var rätt så ofrivillig, hon frågade en läkare en gång, varför hon hade ett stort hål i näsväggen, och fick till svar att detta är ett fenomen som man kan se hos dom som sniffat eller som legat för nära en fotogen kamin, som barn, och det var precis vad hon gjort, inte sniffat, men hon var den som fick ligga närmast kaminen.
Ämnet gled sedermera över på tatueringars vara eller inte vara, och varför man gör en tatuering. Anledningarna är säkert många, en del med namn eller ansikten på människor som betytt eller betyder mycket för den personen. Men egentligen för att vara riktigt snusförnuftig och tråkig, om vårat hus brann ner, så är det viktigaste av allt, att vi allihop står utanför.
Och det vi har i huvudet, är ju alla minnen av saker som hänt eller människor man träffat under sin livstid. Visst kan ett fotografi vara en minnesväckare, man kommer ihåg då man ser kortet, men fortfarande… om man inte kommer ihåg det utan att se bilden, så vet man ju heller inte om det, och är därför inget man saknar.
Man kan också undra varför man bygger upp sitt liv med en massa minnen, man vill inte kasta det för det har man fått av den personen, den här saken var med om det och detta kort föreställer den och den. Vi är nog så, allihop, mer eller mindre, men egentligen så skulle man väl ägna sig åt att leva livet som det ser ut idag… se framåt och inte gräva i gamla saker. Men det är svårt att låta bli :)
Och jag som skrev att vi inte trodde på snö, här i Umeå, tji fick jag, nu snöar det men risken att man får plocka fram snöslungan är väldigt liten, för att inte säga, obefintlig. Önskar er alla en fin lördag, vädret till trots.

Nu vet jag…

Av , , 2 kommentarer 5

Jag vet varför dom inte visar ”gamla” serier på tv… alla är så förlegade, inga som springer runt med mobiler i öronen, utan alla har telefoner med snurrskiva, inte heller sitter dom uppkopplade på nätet, utan vill dom ha reda på något så får dom allt fråga någon annan.

Nä, dessutom har dom bauta stora axelvaddar (åtminstone i svenska hjärtan), och inte är glasögonen mindre heller. Kan någon begripa varför glasen skulle vara så stora att dom täckte halva kinden? Sedan hade alla på 80-talet, inte häng på brallorna men däremot Gällivarehäng eller ridbyxmodell, usch vad hemskt det ser ut.
Då kan jag också tänka mig hur det förmodligen såg ut under Dallas tiden, inte var dom bättre då inte. Och tänk er också alla frisyrer dom hade. Inte för att alla idag är så jätteprydliga och har senaste klädmodellerna, men jag tycker då att vi ser bättre ut idag än, då.
Fast å andra sidan, många strävar idag efter att se ut som man gjorde på 50- talet och jag är hemskt ledsen, men det kanske passar på en maskerad eller tillställning med 50- talet som tema, men i mina ögon, ingen annanstans än då. Tur att vi ändå gör och klär oss som vi vill, oavsett vad andra tycker och tänker :)  
Eller det var väl kanske en grov överdrift, jag vet också hur pass, modet påverkar våra barn, och att dom ska se ut på ett speciellt sätt, förhoppningsvis växer dom upp till slut, dom också, och inser att valet om hur dom ska se ut och framhäva sig själv, är deras, och ingen annans, jag håller en tumme för det.
För till syvende och sist är det ändå så att om jag möter en människa med ”konstiga” kläder, så inti fasen hakar jag upp mig på det, jag kanske tvärt reflekterar över klädvalet, men många gånger tänker jag också: Att det där är då en modig människa som inte bryr sig om vad andra tycker! Och det är ju en merit, så bra som någon.
Önskar er alla en fin onsdag!

En gammal bild

 

Gick en sväng med Kerstin igår, sen åkte jag och kollade in ett nytt kylskåp. Det är lite knepigt att hitta nåt som passar då huset är byggt i mitten på 50-talet, det var som andra standardmått då. Nu hade svärfar inget stort kylskåp till att börja med och det var i minsta laget för oss så vi hade tänkt oss ett nyare och större sådant.
 
När vi liks håller på så hade vi tänkt satsa på ett paket, en kyl och en frys, då hade vi kunnat bära ner frysskåpet i källaren, visserligen finns redan en frysbox, men ni som har en sån vet hur det brukar se ut i den efter ett tag, dessutom släpps det ut onödigt mycket kyla då man måste öppna hela ovansidan.
 
Nå, nu blev jag istället tipsad av försäljaren att ta en kombinerad kyl och frys, som är hög som sjutton, och ok, frysdelen behöver ju inte vara speciellt stor, lite bröd och grönsaker är väl vad jag tänkt ha däri, den enda nackdelen blir att jag nog får använda pallen för att nå översta hyllan, men å andra sidan, det skåpet är 4000:- billigare och det är ju pengar att spara, samt, givetvis el, då vi slipper ha en separat frys igång, också. Så det får nog bli en sådan.
 
Nu till utmaningens bilden, denna gång en gammal bild, enligt listan. Detta är en relativt stor bild vi har hängandes i tv rummet.
 
Det är Åkes fars, farbror, som var sjökapten ”over there”, och bland annat på ett fartyg som hette Casper. Den sjönk sedermera utanför Norges kust, och som den riktiga sjökapten han var, så lämnade han skeppet sist, och därför drunknade han därute.
 
Jag såg på dansbanan i Täfteå igår, och nu drar det ihop sig, Janne, i nästa avsnitt slipper du nog inte undan längre :-) Janne här på gården ska nämligen hjälpa Signar att fixa ihop älgtornet. Nu vet jag, enligt säkra källor att han och den andre killen inte ville ha någon mick på sig, och då finns det en viss risk att man bara ser munnen röra på sig men utan ord, allt för att göra er löjliga…tror du inte? Hahaa…ja, vi får se…sa blinda Sara och så såg hon.
 
Nu ska jag ner i tvättstugan och hänga tvätt, klockan tio ska jag och Kerstin ut, och klockan två börjar jag jobba, så ser min dag ut. Önskar er en fin sådan!