Etikett: Åke

Umeå – Kanada och tillbaka, i ett nafs

Av , , Bli först att kommentera 10

Att den allmänna pension utbetalas av pensionsmyndigheten, vet nog dom flesta. Så då Åke frågade mig igår vad det nu var, mer än Hallongrottans dag vi firade så sa jag att det var kollektdagen också, kollekt som i kollektivavtalets dag.

Vi kom in på arbetsgivare, lönesättningar och jag sa att man även kunde kolla upp vart man ska ligga i lön, mellan tummen och pekfingret. Fast du Åke, sa jag, som har pension och får den via pensionsmyndigheten, du skulle fasen kolla upp om dom har kollektivavtal. Dom kan då inte vara några vidare bra förhandlare i så fall. För vem idag, har hört någon säga att man är nöjd över vad man får i pension av dom?? 

Nå, skämt å sidor, det är långt ifrån alla som är nöjda över sina löner heller. Och ännu längre ifrån dom som faktiskt får vad dom förtjänar. Väldigt många är underbetalda men jobbar skjortan av sig. Här ska jag också påminna om, att trivas med det man jobbar med, är så mycket värt, att man kanske till och med väljer att klara sig på det man får, för jobbet i sig ger en mer än på andra ställen. Man ska må bra av det man gör, PUNKT SLUT!

Jag tog på mig mina lila/rosa skor och gick en 3 kilometers sväng innan lunch igår. Åke fixade fram grillen och tände upp den lagom innan jag var tillbaka. Vi grillade parisare, Givet under överinseende att allt gått rätt till

Passade även på att grilla kött som jag sedan stekte på lite tvärt till middagen.

Vi drack kaffe ute och åt en Hallongrotta. Skrapade till och med varsin Trisslott som Åke köpt i tron om storvinsten. Ack vad vi bedrog oss, det är ju lite av ett skämt då man får 30:- i Extrachans rutan och man inte ens har 2 stycken 30:- på spelplanen…snacka om att känna superkränkt och lurad.

Hade gärna fått vara några plusgrader till, men vi överlevde och solen (kylan till trots) gjorde att man kände sig som en friskus då man sedan kom in och fick njuta av riktig värme.

Idag för 7 år sedan, satt vi också ute för första gången det året, så ändå kallare ut då…

En bild på nätet visade att det skulle finnas 3 gator i Canada med roliga namn. This Street, That Street eller The Other Street.

En kille kommenterade bilden och skrev att det var så roligt att han verkligen hoppades att det var sant. Jag brukar ha svårt att lämna såna här småsaker för även jag vill ju veta. Så jag begav mig ut på en långresa med Google Earth, och hittade dom 3 gatunamnen i Porters Lake NS (Nova Scotia) Kanada.

Sen väcktes en ny fråga…hur ofta uppdateras Google Earth? Jag vände på rymdskeppet och gjorde en 2 sekunders resa tillbaka till vårt hus. Mja, jag sitter i bilen jag, fast staketet är vitt så det var inte från ifjol. Inte så uppdaterat med andra ord. Dont mind the adress. Vi bor inte i Kyrkan mitt emot, för det är deras adress, Timotejvägen 2. Till och med Google Earth tycker att vår adress inte stämmer med verkligheten 😄

Farmen finalen avgjord, en av dom rätta blev vinnare. Extra kul att ha sett alla avsnitt och det blev rätt i slutet. Det ska löna sig att vara arbetsför, påhittig och villig att lära sig allt om att leva på en farm. Att se på såna där reality serier väcker känslor. Jag ser det ju för att jag fortfarande är nyfiken på vad folk kan göra, och jag förundras över hur många är i total avsaknad av empati.

 

Men det är viktigt att understryka, att känslan, då det gäller mig, stannar just där. Det finns gränser för allt.

Fast lite rolig är väl den här dekalen, för hur många trafikpoliser är vi inte lite till mans *fniss*

Robinson starten skippade jag, det tar jag nu, till frukosten. Önskar er en fin måndag!

Idag är det inte bara Hallongrottans dag, nopp, det är mera…

Av , , 4 kommentarer 15

Idag är det inte bara Hallongrottans dag. Jag har redan förberett mig för den, hahaa…

Visste inte ens att dom hade en syltfabrik i Lycksele men tydligen

Det är faktiskt Kollektivavtalets dag också. Klicka på bild för att läsa mer om det.

Något som är jätteviktigt att arbetsgivaren har. Alla erfarenheter visar att kollektivavtal ger högre lön och bättre förmåner i arbetet än andra jämförbara modeller. Kollektivavtal är ett skriftligt som främst reglerar löner men även anställningsvillkor och förhållandet i övrigt mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Saknar en arbetsgivare kollektivavtal så är du inte garanterad en viss lön, utan det du avtalar med arbetsgivaren gäller. Du är inte heller garanterad en löneförhöjning.

Om du inte vet, ifall din arbetsgivare har detta kollektivavtal, så kan du börja med att Googla. Det mesta går att hitta. Annars kan du faktiskt fråga din arbetsgivare 👍

Åke kom just in i rummet och frågar i luften vad det är i kyrkan idag. Mja, sa jag dom kanske firar Hallongrot… så klicka det till i skallen och jag sa, det är ju naturligtvis ”kollekt” dagen dom firar. Så där, apropå kollektivavtal, hehe… (fast dom riggar nog för Gudstjänst först *nickar*).

Tiden gick så fort på jobbet igår. Med tanke på hur mina arbetstider har varit dom sista åren känns det även bakvänt att åka hem, medan det ännu är ljust och innan middags tid. Det är ju inte alls så fel, det heller. Men kvällar kan också vara underbart fina. Till och med lite extra fin om man som Annelie Wallmark, råkar bo på ett magiskt ställe. Titta vilken fin bin bild hon tog igår

For iväg med Winstone i morse, helt inställd på den längre svängen. Men nopp, han satt sig på bakhasorna vid industrivägens början, han ville inte. Det var bara att vända om. Det innebär att jag kommer att gå iväg själv, på en promenad i lite snabbare tempo, nån gång under dagen. Jag har även köpt ett par skor som ser ut som gympadojor men med lite räfflor under, gjorda för promenader, ska testa dom en runda med. Ful färg…jag vet inte varför jag inte gillar det. Inte så att jag skulle haja till om nån annan har det. Utan det är jag, som inte vill gå runt med vissa färger.

Nå, jag gillar märket áhkká, skorna är skön, dom var på halva priset och dom kanske mister sin forna glans dom man använt dom ett tag. Och det är förmodligen bara jag, som bryr mig, ingen annan. Dom här skorna så värre ut, dom hade jag inte heller gillat att gå runt med.

Vem vill betala för skor som ser skitiga ut innan man ens använt dom? Knepigt!

Ikväll är det Farmen final 20.00 och Robinson start 21.00. Blir 2 timmar framför tvn då. Jag vill inte spara det till imorgon. Då kommer nån att spoila vinnaren, innan jag hunnit se det.

Idag skiner då solen, tänk om man kunde grilla en parisare till lunch, hm…ska klura på den. Här får ni klura på nåt annat, vad ser ni? Skrolla sedan lite så får ni svaret. Önskar er alla en fin söndag!

 

 

 

 

 

 

På obestämd tid är att befinna sig i limbo

Av , , 4 kommentarer 13

Åke såg inte vad jag såg, där, längst ner på björkstammen. Även om jag påpekade vad jag skrev om, innan. Ingen har gissat så jag vet inte om jag är den ende som hajade till och tyckte att detta kunde räknas som ett ”sign”

Jag ser kåtan och en till som skymtar i bakgrunden, lite disigt fjällmotiv med snö/dimma i bakgrunden.

Nä, sa Åke, det måste vara för att du ser det från en konstnärlig sida, haha. Nja, jag tror inte det, jag tror att det kanske poppade ut mer, på grund av vad jag precis hade för historia i örat. Men, jag vet inte om det finns rätt eller fel i den frågan.

Såg den här bilden igår och ja, det är väl lite så där va, haha.

Ingen kan ju göra ett proffsjobb, utan att börja någonstans. Så egentligen är ju allt ett barn gör, ett steg i processen. Antingen utvecklas man och sakerna blir bättre och bättre. Eller så inser man att det där, kommer aldrig att hända och man lägger det åt sidan och satsar på nåt annat.

En kvinna jag hängde med en hel del som idag inte finns med bland oss längre, berättade om hennes smörknivs projekt. Jag lovar, jag började skratta och hon hakade på, så till slut kom det allt tårar med.

Det hon sa var hennes upplevelse, sen tänker jag att när skrattet kom, var den en blandning av att man såg bilden framför sig och sedan att det förmodligen inte var vad som hände, fast upplevelsen är ju det där man inte kan ta ifrån någon.

Hon hade täljt en träkniv och den skulle putsas. Hon gillade inte träslöjd överhuvudtaget, men alla skulle gå på trä och syslöjd, så man hade inget val.

-Ja jag fick sitta och putsa på den där smörkniven heeeela terminen. Träslöjds läraren blev aldrig nöjd. Varenda lektion kom han och tittade, och pekade och sa att det är bara du putsar, det där duger inte.

Jag skrattade medan jag frågade om det ens fanns någon smörkniv kvar efter terminens slut och allt putsande. Då brast även hon ut i skratt. Jo, nog hade det blivit en smörkniv till slut. Fast med en vild gissning från min sida, så kan det kan också ha tagit all den tiden för intresset att få den klar, var inte så stort

Hade en trevlig dag igår med mina guldkanter. Det blev kaffe på en inglasad balkong på ena stället och på det andra blev det faktiskt utgång med Pizza middag, hur bra avslut är inte det. Jag sa innan vi åkte att pizza på en restaurang/pizzeria, är det bästa. Enda gången, man får den riktigt varm då man får äta den med en gång.

Kom hem tog en kaffe och bytte om för träning. Så jag tog bilen dit. Gick 2 kilometer på löpbandet i uppförslut som vanligt, körde armar och ben och kände mig nöjd över insatsen.

Idag, ÄNTLIGEN, så skriver jag ut mig från Arbetsförmedlingen och säger bye bye till A-kassan.

 

Har mitt första arbetspass idag där jag nu ska ha min största huvudsyssla. Blir ett längre första pass. Kommer att jobba 11 timmar men det är också för att få se hur vissa saker ska utföras, det är ju jättebra. Vad jag har längtat efter detta

Säger som Tina sa tidigare, om man inte vet vad som väntar framöver, och man kan inte få svar förrän i framtiden. Då blir det som att befinna sig i limbo. En obestämd väntan då man inte vet när, eller om det ens kommer att hända. Det är verkligen lika dumt som när jag utan att tänka mig för, gav Nicco utegångsförbud på obestämd tid.

Vilken usel förälder jag var…HUVVA!!

Till mitt försvar så var inte tanken att hon skulle få sitta av, dag efter dag, utan det var väl snarare en dag, det handlade om. Men hur skulle hon veta det. Hade ju lika gärna kunnat vara 1 år, 10 dagar eller for life. Jaja, nu spårade jag igen. Fast för ett barn, så sätter man gränser man får INTE säga så där om det handlar om att lära sig en läxa.

Viktigt att tillägga att Nicco var 9-10 år och hon tyckte aldrig att det var ett straff, hon ville inte ens gå ut. Så…right back at me!

Ha en fin onsdag, allihop!

Nu och då, förr och idag…

Tänk att jag VISSTE det… Nu har så många kvittrat om hur många tusenlappar dom får igen, och det började för några dagar sedan. Vi är bland dom sista att få veta. Sa till Åke igår morse, att det här är bara för att bygga upp förväntningarna. Jaaa, alla får igen pengar, och vi kommer att få så mycket tillbaka att det dröjer innan vi får reda på hur mycket. Enbart för att dom behöver tid på sig för att fixa fram stålarna.

Eller, fortsatte jag, är det precis det dom vill att vi ska tro och då det slutligen dimper ner, så ska vi slås ner i skoskaften på dajrekten!! Nä, jag var nog mentalt redo på minus, återigen. Sent igår kväll plingade det till i mobilen. Jag hade fått nåt från Skatteverket som jag kunde läsa på Kivra.

 

I år ska jag ”bara” betala 8500:-, tröstar mig med att det är pengar vi redan festat upp, så det är ju ingen som snott dom 🤪🥸🥳

Det har varit en hel del prat om hur samhället förändrats. Ta 80 tal VS idag. Hur barn och ungdomar gör, och framförallt hur vi vuxna beter oss. Det är galet på många sätt och vis, och ingen gör något för att förändra saker, heller. Kan vara för att man inte vill sticka upp eller ut och få hela flocken emot sig.

Kan ta det väldigt enkelt exempel. Är ju med i några matgrupper på FB. En heter Köttkoma och som namnet beskriver gruppen, så handlar det om olika sätt att tillreda kött på och lägga upp det lite snitsigt på en tallrik med övriga tillbehör. Man kan få tips och det behöver inte vara kött med i bilden, alla gånger. Utan nån kanske skriver att man ska servera oxfilé och man undrar om nån kan tipsa om nån god potatis vid sidan om.

Nå, i kommentarsfälten, förutom beröm för fina bilder, så kommer du till 95% chans att få läsa att nån undrar om det är ett barn som ska äta, portionen är alldeles för liten. Eller hur kan du kalla det där för sås, maten ska ju simma i sås för det är ju så gott. Det spelar liksom ingen roll. Det ska huggas nånstans. Ingen hänsyn tas till att vi alla gillar olika.

”Åh vad gott det där ser ut, men vart faliken är ketchupen? Man kan INTE äta det där utan ketchup!”

 

 

 

 

 

Även i grupper där nån plötsligt slänger iväg ett tack till nån som gjort något fantastiskt bra, så kommer det lika säkert som restskatten (för mig), nåt i stil med: ”Mja, fast jag såg då minsann nån annan som gjorde så där och det blev inte alls bra.”

Well, det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om, utan jag ville ta upp Farmen, och livet dom levt där under några somrar. Jag ser ju en påtaglig skillnad i hur det var då det började, kontra hur det ser ut idag. Även där har det börjats curla.

Jag backade ju bandet och har börjat se säsong 1 igen. Den spelades in sommaren 2001, alltså 23 år sedan. Och jag lovar, då satt dom där med det dom hade PUNKT. Här får ni en ko, då har ni mjölk, sen fanns det lite sill i en tunna och potatis. Inget mer!

I årets Farmen är dom utan ”riktig” mat i en vecka och dom håller på gå under. Det har varit genomgående belöningar så jag börjar fundera på vart själva jobbet tog vägen. Skulle man inte kämpa för födan?

Jo, jag ska inte rida för höga hästar, nog fattar jag att det inte bara är att… Visst är det säkert psykiskt jobbigt att sitta därute. Lite mat, energin som tryter. Men det känns som om alla får det man önskar då arbetsveckan är över. ¨Åh vad gott det hade varit med hamburgare… tjopp tjopp, så fick dom hamburgare. Undrar om det var så i verklighetens Farmen liv i början på 1900 talet. Njae, skulle inte tro det.

Dom har i nutid fått alldeles för lösa tyglar. Och upplägget i sig är inte så kul längre. Den som vinner, är den som luras och hugger folk i ryggen mest. Tyvärr! Fast, det är inte slut än, och man kan ju hoppas att dom som inte bidragit så mycket, åker ut på eget grepp.

Min mamma som är född 1946, har berättat om julens högtid ute i skogen, i Malå Jockmock, där hon bodde med sina föräldrar, hennes gammel farfar och sina syskon. På julen kokades det knäck, formar fanns inte men snö. Så dom gick ut med knäckkastrullen och hällde sakta den heta knäcksmeten i snön och det bildades som knäckstrutar av smeten. Det var årets högtid, godismässigt.

Och idag ska det gnällas om man inte får nåt gott, varje dag. Ska kanske tillägga att jag vet också att jag skriver rent allmänt, det finns alltid undantag. Och allt var inte bättre förr, men nog kan jag sakna lite av mentaliteten som vi hade då. Det där att man tog hand om varandra på ett annat sätt. Det har blivit, aningens kallare, om man säger så, och varmare kläder hjälper nog föga.

Ska slänga iväg semester önskemål, utan att ha ett riktigt schema, det blir spännande. Ska även iväg med ett mejl till en annan arbetsgivare som ville att jag skulle höra av mig. Sen har jag inga andra åtagande för idag. Ha en fin torsdag, allihop!

Jag kan ha rätt ✅…eller fel ❌

Annika Collén tyckte att jag skulle testa att låta AI göra om ett blogginlägg för att man skulle få se skillnaden på mina skrivna ord och hur den skulle tycka att det skulle se ut. Jag vet inte vad man ska använda sig av för program, men jag googlade och hittade ett verktyg.

Det tråkiga var, precis som vanligt, vill man ha det gratis så får du inte ta del av det som man egentligen velat prova. Nä, då ska du prenumerera på det och betala en summa pengar varje månad, sen ska du komma ihåg att säga upp det då du inte använder det längre.

Så nej, det tänker jag inte göra men jag gjorde en tvärtest i gratis programmet, jag blev inte impad

 

Min text från ett gammalt inlägg:

”På dagis tappade hon sin första tand. Nicco satt i rutschkanan och längst ner satt en liten kille och filosoferade, akta dig, sa Nicco! Nej sa han, åk du, det gör ingenting. Så åkte hon, och när resan tog slut och hon stötte emot honom i ryggen, så flög tanden ut.”

Omskrivningsverktyget:

”På dagis tappade hon sin första tand Nikko Nikko satt på rutschkanan, och en liten man satt framför henne, filosoferande. Var försiktig, sa Nikko!

 Nej, sa han, du går, det spelar ingen roll. Så hon gick, och när resan var över och hon petade honom i ryggen, flög tänderna ut.”

Ja, lite mer dramatiskt blev det ju, hahaa…den lille mannen vart kom han ifrån och hur blev en tand, tänderna? Här lät det som om mannens tänder flög ut då hon ”petade” honom i ryggen

Detta påminner mer om Google Translate. Bra på många sätt och vis. Men har du inte grunderna i det språk du översätter till så kan man känna sig tämligen blåst.

Engelska kan man väl rätt ok, jag översätter ofta, men lusläser svaren för att se om det låter rätt. Ofta får jag byta ordning på orden i meningarna, för att det ska få rätt flyt i engelskan. Jo tack, jag vet också att en del av felen sitter i hur jag skriver. Är inte alla gånger jag använder korrekt grammatik, så…

Skrev ju lite om boken, ”Jag kan ha fel”, igår. Bland annat det där om att släppa saker. Slår igång ljudboken i morse då jag och Winstone trippar iväg på morgonpromenaden. 5 minuter efter vi lämnat huset, så kom det…”det absolut bästa man kan göra är att lära sig att säga, jag kan ha fel, och att släppa saker och gå vidare. Även om du vet, att du har rätt.”

Detta är precis det jag skrev om, och mitt tips till er som inte provat, snälla, testa. Man behöver inte ens säga det, man kan tänka tanken och gå vidare med nåt annat. Att hamna i diskussioner som inte leder till annat än upprördhet, vinner ingen på. Fast kolla det här, haha…

Jag visade bilden till Åke, och här är ju förväntningarna att det ska bli en dundersmäll, men den uteblir. Fast jag tolkar det som om hon fick sista ordet i alla fall, haha. Vem som hade rätt eller fel, får vi aldrig veta. Det som känns rätt för dig kanske är helt fel, för nån annan. Så vem äger rätten att bestämma. Det som var rätt, kanske blir fel, sett från en annan synvinkel, eller i en annan situation.

Ska jobba några timmar idag, blir kul med variation i tillvaron. Imorgon får jag äntligen veta hur mitt kommande schema kommer att se ut. Härligt, då har man något att gå efter. Idag får man mest säga att jag vet inte, vi får se…ingen aning om hur jag kommer att jobba eller inte…semester, kan inte säga…midsommar, hm…

Visst vet ni vilken dag det är idag, jo, Ostkrokens dag. Nej, inte bågar, här hemma säger vi krokar, så de så (fast jag kan ha fel). Ha en fin tisdag, allihop!

Snurrigt så det förslår

Åke frågade om han skulle bjuda mig på lunch på Ullas igår. Ja vem tackar nej till det, tänkte jag, så vi larvade iväg där strax efter 12 snåret. Hade tänkt fråga ifall vi skulle höra med Brälla och Lena om dom skulle joina oss men…asch, så tänker man att det ändå är sällan det kanske passar då man kommer med spontanfråga så snart inpå.

Vi hann inte mer än jussepass sätta oss, så kommer, tadaa…Lena och Hanna in genom dörren. Brälla kommer några steg senare. Dom skulle också luncha. Jag berättade för Lena vad jag tänkt, och hon hade tänkt exakt samma sak. Där ser man, vi sparade in ett samtal men det blev ändå som det vi hade filurat på.

Åke följde med Brälla bort på verkstan då dom var klar, men vi, Lena, Hanna och jag satt kvar till strax innan stängning. Pratade om det ena och det andra, livet här och nu och nåt roligt som ska hända i sommar. Det ser vi fram emot, på riktigt

Vet inte riktigt hur vi hamnade i samtal om barn med diagnoser. Jag visade i alla fall en kort filmsnutt som Anna delat till mig, en pojke som snurrar helt galet hemma på köksgolvet. Jag följer honom på TikTok så därför hade jag sett det förut. Och skrev till Anna att han är autistisk, och jag hade fått för mig att det på nåt sätt har gjort att dom kan göra sånt här utan att bli så påverkad som till exempel jag skulle bli. Jag hade knappt klarat ett varv utan att tippa. Klicka på bild så får ni se killen

Hittade även en tjej, även hon, autistisk och snurrar som värsta proffset. Klicka även här på bilden

Att snurra på saker eller vicka på fingrar eller göra andra repetitiva rörelser är något man kan förknippa med autism. Sen vet jag inte vad det är som gör att dom inte blir yr i huvudet. Om det har med att dom kan stänga av den delen som gör att det händer, för att det är deras sätt att hantera omgivningen eller om dom gör precis som konståknings proffsen, ska jag ha osagt. Men jag fascineras av hur dom gör detta, helt makalöst!

Kan även tillägga, apropå autism, att det finns ett stort spann med hur man fungerar med autism. Många vuxna lär sig att dölja sina begränsade och repetitiva beteenden. Men intensiva specialintressen kan också vara en källa till glädje. De kan också ge positiva möjligheter i utbildning och senare yrkesliv för en del individer. Det är vanligt att de som visat tydliga svårigheter inom dessa områden som barn inte längre gör det som vuxna.

Åkte upp till mamma efter middagen. Hade några middagslådor till henne som tog plats i vårt kylskåp. Drack kaffe och surrade bort en stund. Dimman låg tät över Mariehem

Borde egentligen servera blåbärssoppa idag, fast…nä, det är ingen favorit, jag klarar mig utan både soppan och skidorna. Får se vad jag hittar på. Nu har startskottet gått och även jag ska gå…i alla fall ut med Winstone och sen får det bli frukost efter det. Apropå Winstone ja.

Första söndagen i mars är det inte bara Vasaloppet utan även Världsdagen för japansk spets. Det är en dag som tillägnas dom fluffiga, vita hundarna! 🐾

Om du är ägare eller uppfödare av japansk spets kan du delta i firandet så här:

Dela ett foto av din japanska spets på din profil/grupp/sida på Facebook eller Instagram. Bifoga fotot med följande text (du kan också lägga till ett eget tilläggsmeddelande):

”Världsdagen för japanska spetsar 2022! 🐶🎉 ” Glöm inte att inkludera dessa hashtags: #WorldJapaneseSpitzDay, #JapaneseSpitz och #Всемирныйденьяпонскогошпица.

Låt oss sprida kärleken till dessa vita, fluffiga följeslagare och göra World Japanese Spitz Day till en årlig tradition! 🐕❤️

Önskar er alla en fin söndag och avslutar med denna text jag hittat i nån grupp på fejjan (förstås) 😁😜

Från ett ärende till ett annat

Av , , 2 kommentarer 11

Det småregnade då jag och Winstone gick ut strax efter 7 i morse. Men konstigt nog, då jag satte på mig min ”Hort the va” mössa, så kändes det helt ok ändå. Hahaa… ja varför inte. Prova säga det varje gång saker går en ur händerna, eller då det inte blir som man har tänkt.

För det är ju så himla enkelt egentligen, att det vi inte kan förändra, ångra, bestämma över, är inget att bli upprörd över. Det ”spelar ju ingen roll”, det blir det, det blir. Det är som att argumenterar över allt skitväder, fast. Hör och häpna, vädret förblir som det är, oavsett vad vi tycker och tänker. Det vi skulle kunna på verka är i så fall vart i världen du hellre sitter då.

Kolla väderleksrapporterna och åk dit du känner att det passar bäst

 

Jag valde Avarua, där ser det helt ok ut

 

 

Fast vem vet. Innan resan är beställd och man är framme, så kan det blivit väderomslag. Nä, vet ni vad, jag tycker fortfarande om alla årstider, på sitt sätt. Det är detaljerna man retar sig på. Idag är det vattnet på isen nedanför bron, som stör. På sommaren kan det vara brist på vind, en het dag. Eller ett evigt smattrande mot fönsterrutorna då man hade föredragit att få vara utomhus. Vi får helt enkelt ta det för vad det är…hort he va! Imorgon är det en ny dag, och den här dagen, har knappt börjat.

Mars månad, likaså

Åke for iväg på ärende igår och kom hem med en namnsdags present till mig. Jojomensan, han hittade ett citronträd. Ett sånt har jag haft förut, men nu tänkte jag engagera mig lite mer i vart  dom ska stå, hur dom ska vattnas etc. Så jag drog iväg på ett ärende jag hade på Norrlands Auktionsverk minsann. Det låg i rätt stadsdel så jag passade på att gå in på Plantagen och köpa en ytterkruka samt näring till citrusväxter.

 

När jag kom hem hade jag fått ett sms från en arbetsgivare där jag sökt ett jobb sista dagen i februari för att komma upp i minsta antalet sökta jobb som jag måste göra, varje månad. Snopet, för jag hade faktiskt skrivit att jag redan har fått ett jobb, och vet inte hur mitt schema kommer att se ut. Fast om dom kan erbjuda nånting som vikarie kanske det kan vara intressant.

Antingen har dom inte läst min ansökan ordentligt, eller så tycker dom att jag kan vara vikarie om jag passar in. Jaja, vi får se, jag ska dit på måndag, och på onsdag ska jag på information om schemaläggningen där jag ska börja.

Halkade in på Kvällspasset i P4:as FB sida igår. Dom ville att man skulle lägga ut bilder på vad man hade i händerna precis i stunden, så det gjorde jag, samt skrev lite snabbt om vad som pågick runt omkring

Åke tyckte inte att jag var juste, haha…fast jag ljög ju inte, sa jag. Dessutom visade jag honom vad jag lagt ut samt vad som skrevs. Åke vill dock sällan erkänna att han faktiskt sover…han blundar bara, lite lätt så där. Ok vi kan väl säga så och vi som vet, vi vet

 

Ha en fin lördag, allihop säger jag och avslutar med detta, haha, så roligt 😅

 

Söker ni spänning, ring mig, så gör vi affär!

Av , , Bli först att kommentera 13

Det var absolut fruktansvärt efter vägarna igår. Jag hämtade både Ingegerd och Birgitta med bilen. Att gå var förenat med livsfara. Fast Monica tog sig dit, men inte utan att det var halv knöligt och blött. Vet inte om det kändes så säkert att köra bil heller. Det var nästan så jag var rädd att vattnet skulle tränga in genom dörrarna då man skulle igenom dom mindre sjöarna som bildats.

Då jag pratade med Annika på morgonen sa hon att Håkan köpt en ny bil. Och nu var det spännande för dom skulle se hur långt dom tog sig på en laddning. Jag replikerade att om det var spänning dom sökte, kunde dom väl köpa av mig min bil. Det vore väl höjden av spänning, kommer man fram överhuvudtaget eller inte alls. Fast det var inte den typen av spänning dom sökte.

Nå, 2 timmar på Ullas gick fort. Vi avhandlade vad som hänt sedan sist och uppdaterade oss till dagsläget. Vi ska väl nu se till att det inte dröjer lika länge innan nästa kaffedejt. Men det är väl ofta det man säger, så kommer det tusen saker emellan.

SHRA:s årsmöte igår, gick av stapeln i Nailheads klubblokal. Här hoppar Jeppe upp och påminner om SHRA som kommer att bli 50 år, nästa år. Och att man kanske redan nu, ska börja planera för att få till en jättefest.

Jag tänker också att man skulle försöka få med yngre förmågor i föreningen, ju fler, desto mer kan man få att hända. Fast svårt att veta hur man ska få med dom. Det ser ju inte likadant ut idag, som det gjorde för 40-50 år sedan. Man gör inte samma saker.

Sen bjöds det på middag. Vi fick sällskap av Ola Åbergh, hans sambo Eva och deras vän Kristina. Ola har jag tävlat mot i Dragracing. Det var även han som tog den här bilden av jag och Åke. Det var nån gång i mitten-slutet av 80 talet.

Vi kom på den goda iden att han skulle ta en bild igår med. Samma bord och samma positioner. Fast bordet var upptaget, tiden gick och vi glömde som bort vad vi hade tänkt.

Jag hade missuppfattat en del av infon om mötet igår. Jag utläste livemusik, som att det skulle vara ett band och spela. Jodå, det spelades och sjöngs men det var ett enmans band. Han var inte alls dålig även om inte all musik kanske föll alla i smaken. Men vi dansade och det var ändå riktigt roligt. Så länge sen man gjorde det.

En trevlig kväll överlag

Och vilken tur att Nicco inte hade hunnit somna, så hon kom faktiskt och körde hem oss. Problem med halka och eller blöta, löst.

Tog en tidig morgon prommis med Winstone. Och självklart var det isigt och ojämnt fast det grusades ju igår, så vi tog oss fram ändå

Avslutar med att dela bild och text som en man jag inte känner, har lagt ut på fejjan. Viktig information om hur man ska bete sig om man möter en hund i arbete. Läs och ta till er av det han skriver och ber om. Med det önskar jag er alla en fin söndag!

Imponerande skills och en otrolig historia

Av , , 2 kommentarer 11

Pratade med Theresé i förrgår kväll. Hon har nu hittat på att hon ska lära sig att väva… Väva gör hon redan fast med nåt som kallas varp, och den kan man använda för att till exempel väva skoband. Här fotade jag då hon satt uppe i Storstugan/Lainejaurudden en sommar för 4 år sedan.

Nä, nu ska det vävas bredare saker, fast det är inte med en vävstol utan nånting mindre ändå. Hon berättade att hon trätt upp alla trådar men ser att det blev fel. Hon måste då trä om alltihop från början. Då hon sa det, fick jag en bild i mitt huvud hur jag sitter där och gör allt detta.

Sugen på att sätta igång med själva görandet, men måste börja om från början. Sa till Theresé. Om det där hade varit jag hade jag slängt allt på öppen eld och bränt upp det. Skulle aldrig ha det tålamodet.

 

Jösses, och där sitter hon nu och testar att väva med vit tråd som följde med, bara för att lära sig själva processen, och nu försöker hon klura ut hur man gör mönster. Oh my guard… inget för mig. Fast det kan vara min lätt vinklade hjärna, som gör att jag känner att vissa saker, lämnar jag bara därhän.

Imponerande ändå att ha såna där skills. Vill gärna tro att hon och Nicco, fått sina färdigheter från mig, jaja, och från Åke också då. Han tillhör ju den skaran som kan kolla ett sprängschema och veta vad han ser. Inte jag, jag ser bara en massa streck, huller om buller.

Men så brukar man också säga att ingenting är omöjligt. Nej, inte om man kollar in den här killen, wow!!

Han har ett INSTA gram konto om man vill se fler av hans alster @daya_microart

 

 

Jag vill dock tro att vi alla kan göra saker, fast vi gör på olika sätt och vi väljer väl att hålla på med det vi finner intressant. Då vill man ju lära sig och utveckla det man håller på med.

Var och hälsade på en kvinna på ett seniorboende igår. Och till henne ska jag nu en gång i veckan. Vi ska underhålla varandra med prat, kaffedrickande, handla nån gång, promenader och ja, såna där vardagliga saker, som kan ge en extra guldkant. Ser fram emot det. Och längtar givetvis efter att få ett schemalagt arbete så man kan landa i invanda rutiner igen. Men det är på G, så…

Apropå arbete, så hörde jag en historia på TikTok igår. Där var det en man som efterlyste oväntade händelser, man varit med om, som är snudd på för bra, för att kunna vara sann. En annan man berättar då om något han inte varit med om själv, men han hade sett historien på Youtube och det var något han inte kunde släppa.

Detta utspelas på 80 talet och telefonkiosker var vardagsmat. En man som bor och arbetar i England, har tagit ut 2 veckors välförtjänt semester. Han är ute och går på stans gator och passerar en telefonkiosk.

Telefonen ringer (här måste jag tillägga att ja, man kunde ringa till en telefonkiosk, så det var inget trolleri). Han går in och svarar, och på andra sidan luren är en kvinnlig kollega till mannen.

Hon ber om ursäkt men frågar om han har möjlighet att komma in på jobbet. Dom har ett problem som han skulle kunna vara behjälplig med. Mannen står som ett frågetecken och svarar, men hur kunde du veta att jag gick här? Kvinnan förstår inte vad han menar, utan säger att jag har ju bara ringt ditt nummer. Mja, fast jag står i en telefonkiosk, du kan omöjligt ha ringt mitt nummer.

Kvinnan är ihärdig och säger att det är hans hem nummer hon ringt. Mannen insisterar dock, på att det inte stämmer så hon fram löneavin, där hon hittat hans nummer. Och inser att hon slagit in siffrorna som står på dessa avier, och inte hans telefonnummer. Alltså, kan vi få oddsen för den händelsen, tack!!

Mannen som berättade historien på TikTok, säger att han tror att det ska finnas kvar på Youtube. Jag har inte lyckats hitta den men vet inte riktigt vad jag ska använda för sökord. Nå, jag hoppas den är sann, för den var verkligen, snudd på, alldeles för bra. Men också ett bevis i så fall, att dom mest förunderliga saker och ting kan hända.

Ha en fin dag, mina vänner och läsare!

Jag bara visste att jag visste 🤘😁

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag insåg att jag faktiskt är ett proffs på att känna igen fåglar

 

Ok, säger Åke, vad är det där då?

Jag svarar på en nanosekund: Fåglar, förstås. Se, jag visste det! Vilken talang!!

Handlar det om arter, mjae, en skata, sibirisk nötkråka, duva, sädesärla, domherre eller flamingo, japp, då vet jag. I övrigt skulle jag nog inte svära på att jag vet, men jag kan ju alltid gissa. Eller bildgoogla 😁🤘

Mamma och pappa har alltid haft ett intresse av fåglar, och ägde en del böcker och uppslagsverk. Kan väl dels bero på att pappa jobbade i skogen och där lär han ju sett både den ena och den andra fågeln. Var dom osäkra på vilken fågel dom såg, slog dom upp det. Nä, jag kommer aldrig att bli nån expert på fågelarter men jag tycker dom är fascinerande att se på.

Väldigt många tror nog att vi är intresserade av Rallyt som pågått några dagar nu. Fast nej, inte egentligen. Därför har många frågat om vi ska dit och kolla, svar nej. Jag tyckte mest det kändes jobbigt. Fast jag ska väl ändå säga att det är omöjligt att inte, vända sig om och kolla då en rallybil närmar sig.

Så kom då frågan från Nicco, igår eftermiddag. -Ska du inte följa med till Redbarn och rallyt på kvällen? NEJ, det tänker jag inte, svarade jag. Och förberedde mig för en kall kväll utomhus. Åke skjutsade dit oss och jag sa att det är då första gången i mitt liv som jag sätter på mig en mössa för att gå och köpa en öl ute i minusgrader. Se, öltält, visste jag att dom hade, minsann.

Vi placerar oss vid det största hoppet, och även fast vi är där 30 minuter innan start (det skulle vara en snabb skogssträcka från 120 skogen), så var det rätt mycket folk och ingen plats vid kanten. Hade ingen möjlighet att få med bilarna på film, då lampor tändes varje gång en bil kom flygandes över hoppet. Men en liten TikTok på området, och nån stackars filmsnutt, fick jag till, som jag la ut via youtube. 

Sen måste jag tillägga att detta är definitivt en upplevelse ändå. Första bilen som kommer och flyger över hoppet, och jag tjoar som om jag står där ensam. Man får det där som kan liknas vid ett biobesök. Man taggar varandra och man förstärker upplevelsen gemensamt genom hurrarop, skratt eller skrik (beroende på vad man ser, förstås).

Största minuset ever…jag har för lite kläder på mig, även om jag har satt på mig extra saker. -6 grader men lätt blåst och att stå direkt på snö i 3 timmar är inte nåt som värmer. Ölen då… nä, vet ni vad. En kall öl då man står och fryser och kön ringlar sig så låååång att det känns lika avlägsen som planeten Pluto, gjorde att vi struntade i den.

Nå, vad tyckte du då, frågade Nicco. Ja dom första bilarna, kan ju knappast jämföras med dom efterkommande. Nä, sa hon det är ju som då du tävlar, din bil VS dom stora klasserna. Jodå, det fattar ju jag med, fast, sa jag, då sitter ju jag själv och kör, där har du ju självaste grejen. Jag vill ju köra inte stå och kolla, haha. Fast, sa jag, blir det nån fler gång, så ska jag bara mer preppad, gärna gå dit en timme ännu tidigare. Ha med både fäll och annat som gör att man dels får en bra plats, och kan härda kylan.

Man kan ju också gå runt på området, köpa mat, korv, och kolla in andra kändisar

Själv blev Nicco taggad på att bli kartläsare. Jösses, sa jag, det är inte tvärenkelt.

Kartläsarens uppgift i ett rally är att ge föraren instruktioner i hur han eller hon ska köra. Det kan låta enkelt, men det ligger mycket kompetens och arbete bakom minuterna i rallyt.

Innan rallyt får föraren och kartläsaren åka så kallade besiktningsrundor. Under dessa skriver kartläsaren ner anteckningar om hur vägen går, hur skarpa kurvorna är, om de går över krön och vilken växel föraren bör ligga på vid olika tillfällen, för att ge några exempel. Dessa anteckningar används sedan under tävlingen, då föraren och kartläsaren kommunicerar via ett system som är inbyggt i deras hjälmar. Läs mer om kartläsarens uppgifter HÄR

Man får ofta sitta i bilen 10-16 timmar/dag, oh my guard. Körinstruktionerna kallas för noter, jag vet inte om det är för att dom skrivs med speciella tecken, jag gissar det. Det blir nog för mycket att skriva en hel novell, för en sträcka. Men gissa vad, när jag skrev det så kom jag på att jag kunde ju googla för tusan. Så här ser noter ut. Klicka på bilden för att se källan. Och för mig blev det som att läsa kinesiska, fattar nada.

Det skulle i alla fall, definitivt INTE, vara något för mig. Ser ni framför er hur jag tappar kartan i bilen, vet inte vad jag skrivit, höger, och vad tusan heter nu det där tecknet, eller njaää jag tror att det är nästa sväng, eller….jo nu vet jag…och där åkte jag ut ur bilen och föraren fortsatte själv.

Nu är det uppvärmningen på gång så ljudet har vi här hemma. Och vill vi se bilarna kan vi kika ut genom fönstret

Hoppas på en fin söndag för er alla! Jo ja just ja 😊👌

Maria Lundmark Hällsten