Etikett: Åkes pappa

Ofungerbart kontra fungerande

Av , , Bli först att kommentera 12

Grattis till alla pappor idag. Våra pappor, Åkes och min, finns ju inte i livet längre, men dagen till ära åker vi och tänder ett ljus på deras gravar.

Min pappa, som hade ett ständigt leende och alltid med nåt på gång 🧡


Åkes pappa, Nicke, eller Nils, som han egentligen hette. Uppfinnarjocke ut i fingerspetsarna. Han hade åtskilliga timmar ute i garaget, både med egna projekt och andras.


Igår kväll blev det äntligen läge att testa lite glögg.

Årets Blossa 2020, mm, mja, då har man testat. Lite tandkrämssmak och kändes rätt stark.


Den här provade vi kall, och den var helt ok, fast kunde fått ha mer julkrydda i sig.


Och slutligen, den bästa hittills. Äppelglöggen. Och hade jag nu varit en glöggälskare av rang, så hade jag köpt den där flera gånger.


Dumleflarnen blev goda och knaprigt sega. Jag lät dom ligga kvar på plåten en stund efter att jag tagit ut dom ur ugnen. Dom där kommer jag att göra fler gånger och smakerna kan ju varieras, Dumle finns ju i olika varianter.


Gillade även pepparkakorna med tranbär. Påminde om Kung Oscars pepparkakor, dom är mina favoriter, lite mer kryddiga än dom vanliga, och knaprigare.


Eldade i vår öppna spis, den här som man bara bränner med olja. Och det blev lite dramatik. När oljan nådde botten och då dom egentligen ska slockna, så började det plötsligt låta som då man stoppar ner köttet i fondue grytan.

Det sprättade olja och fräste. Jag la på släckaren och då jag lyfte av den så kom det förstås ett litet rökmoln. Givetvis drog det lilla molnet ut i hallen och satte igång brandvarnaren. Ut med stolen, upp på den och innan man fick loss den skrikande saken. Puh, snacka om stresspåslag. Ljudet kan ju väcka dom döda, jisses 😱


Men, bra i alla fall, då vet vi att det fungerar 👍

Gick utmed Industrivägen nu på morgonpromenaden, och den här brunnen, kan då inte fungera, den är absolut helt full med dynga. Så…ofungerbar, kan man lugnt säga.

Ha en fin dag, allihop!

”floooing” ljud, följt av en liten pisksnärt.

Av , , Bli först att kommentera 4

Dom gjorde ett stambyte här, där vi bor, för 4 eller om det 5 år sedan (tiden går så fort så jag har dålig koll på det). Det skulle ta 6-8 veckor och under den tiden hyrde vi in oss uppe i tvåan hos Åkes pappa. Han bor också här på västerslätt.

Katterna hade vi givetvis med oss och man gruvade väl lite för hur det skulle gå och om dom skulle riva hela det placet också. Nu hör det till saken att jag fixar knappt att sova i samma rum som dom två, eftersom jag inte tycker att det är speciellt roligt att ha en katt på halsen eller i ansiktet. Dörren in till teverummet där vi skulle sova gick inte att stänga ordentligt så första och andra natten knöt jag fast dörren med ett sånt där nyckelband man har runt halsen. Öppningen var ändå för stor så jag staplade två ryggdynor, från skinnsoffan, på varandra. Jättebra idé, tyckte jag.
 
Jag vaknade mitt i natten av ett snärtande ljud, fattade inte först vart det kom ifrån. Ett irriterande, högt ”floooing” ljud, följt av en liten pisksnärt. Det var en av katterna som klöste tag i knappen på dynan, drog ut den och släppte av. Dom har talang dom.
 
Då blev det en flytt av katterna då det var läggdags. Dom blev förvisade till köket, där inte heller den dörren gick att stänga helt, så varje kväll var det samma procedur. Fram med kattgodis, locka in dom i köket, ställa fram ättika i en liten skål vid dörren, och knyta fast den dörren.
 
Ättikan trodde jag i min enfald, skulle hålla dom borta från dörren som nu blivit deras nya klösbräda, men tror ni dom brydde sig om den stickande lukten? Icket, kunde lika gärna ha struntat i den. Dom sticker in klorna under dörren och river för brinnande livet, fruktansvärt retfullt ljud, speciellt nattetid, då alla ljud förstärks med 100 %.
 
Likadant gör dom här hemma, under våran sovrumsdörr, då dom tycker att vi ska stiga upp och ge dom mat. Inte ofta, men när det händer kan man ju hålla sig för skratt. Jag tänker ALDRIG stiga upp klockan 5 för att ge dom någonting. Jag brukar försöka hålla för öronen för att slippa ljudet och ibland har det varit nära att jag skulle ha tagit någonting hårt och kastat på dörren men har ju insett att då vaknar nog fler än bara jag, så jag tyglar mig.
 
Nä, då var det dags att få upp Jennifer…igen och när jag skriver det så kommer jag ihåg att jag sa till henne igår att vi skulle ställa in en väckarklocka i hennes rum så hon fick stiga upp själv, vid första ringningen, men det glömde jag förstås bort, hm. Får bli ett uppdrag till måndagsmorgonen då. Ha en bra fredag och njut av helgen som kommer.
Maria Lundmark Hällsten