Så var det julafton, inte så förvånande. Det var inte längesedan man satt på altanen, så där i juni och sa,  ujuj, det kommer att gå fort, snart är det jul, och man hade rätt, igen 😀 Och det är inte bara julafton vi firar, utan idag, för 29 år sedan, förlovade vi oss, uppe i Malå, och ringen sitter kvar på fingret, men nu med en giftasring också.

Fick en fin kylskåpsmagnet (hemmatryckt) med tillhörande brev av min bloggpolare Ulla, söderöver. Jag som hade tänkt skicka något till henne med, men som blev osäker på om jag hade rätt adress och sedan glömde jag bort att fråga…jo, det var ju det där om att vara disträ, fast det brukar vara tillåtet den här årstiden. Man kan skylla på både det ena och det andra. Är det inte brist på sol, så är det julstress, för lite tid och för mycket arbete, haha…det är bra, att man kan skylla på något i alla fall. Tack Ulla, den sitter på kylskåpet!

Vi skulle köra årets jul-foto session igår, jag hade kommit på en jättebra idé. Få in katten i den långa stora tomteluvan, men gissa vad, katten var för stor, och sedan var bägge två så okoncentrerade att det blev Winstone som kommer att få avsluta blogginlägget med julhälsningen. Min kamera fick dessutom slut på batteri så Nicco fick hämta sin kamera och knäppa korten.

På jobbet blev det snack om det här med Kalle Anka och traditioner. Jag vet att jag tyckte det var tråkigt då dom helt plötsligt började visa nya klipp från nya filmer…där försvann liksom det sedvanliga och man kanske förstod att inget skulle vara för evigt.

Och vad rätt man har, kolla Aladdin asken, totalförstörd, precis som dom lyckades förstöra Twistpåsen en gång i tiden. Varför ändrar man på vinnande koncept? Kunde dom inte göra en helt ny påse då, bredvid den gamla, nä, för då skulle folk få svårt att välja, för man kan väl inte köpa två, så det tjänar dom inget på.

Ja hörni, apropå gamla saker och förr i tiden. Jag och Theresé kom in på just det ämnet då hon berättade att Anders och hennes julklapp hade kommit. Hon har fått honom att betala halva, men utan att veta vad det är. Den är stor och kom på en pall. Så han gissade på en projektor.

Jag skrattade och sa att hon kanske köpt en overhead apparat, som man hade i skolan. Konstant snedbild, och det spelade ingen roll, vart i klassrummet man satt, det var alltid suddigt och texten var större däruppe än nere.

Och dom gamla rullbanden vi fick se dokumentärer på, det roligaste var då filmen var slut och alla eggade upp läraren att spela filmen baklänges, det var tider det 😀

Nä, dags att göra sig i ordning för arbete, så nu, från oss alla (på Ettan) till er alla, en riktigt God Jul och hoppas ni får en trivsam dag och kväll, med många nya intryck, god mat och trevligt överlag!