Etikett: Ally

Dockan pratade…med Åke!!!

Av , , Bli först att kommentera 11

I tidningen, Transport arbetaren nummer 10, kan man läsa följande:

45555577_10156708809736585_3599155604473511936_nOch jag tänkte då jag läste det att det knappast var chockerande eller ny, information. Taxi chaufförerna är väl dom som tjänar på att köra snabbt. Pressade tider, folk ska fram fort, dom vill hinna få in så många kunder som möjligt…kör dom inte på typ, provision? Nu måste jag googla.

Dom flesta har en garantilön, en majoritet av landets taxiförare kör på procentlön. Men det finns andra konstruktioner i avtalet också. Är inte taxibolaget knutit till kollektivavtal, finns ingen lägstalön alls. Arbetsgivaren kan betala fem kronor i timmen eller erbjuda fem procent av inkörda pengar. Så hemska förhållanden att jobba under, usch!!!

Nåväl, det vore väl extremt konstigt om busschaufförerna körde fort, inga jädrans tidtabeller att lita på. Bäst att stå på hållplatsen en kvart innan beräknad ankomst eftersom chauffören kanske har bly i skorna :D

Och då du har tio meter kvar till hållplatsen passerar bussen i 110, du hinner se flertalet passagerare med håret ståendes rakt bakåt (av draget :D ). Ja jag vet, nu överdrev jag lite. Men det kanske skulle se ut så här:

18ncea7ka9sh7jpgBilden är länkad till sidan där jag hittade den

Apropå buss, så blev jag lite snopen igår då jag kollade FB och plötsligt, där i flödet dök min bild upp, min hjärna kopplade först inte, men sen så. Det var ju det här Länstrafiken frågade mig om dom fick använda min bild till :D

45557384_10156708869151585_1569198350639562752_nProjekt källare framskrider, sakta med säkert. Nu har jag köpt färg och börjat måla lite lätt nere i källargången:

45568521_10156708869591585_7536224263540310016_n 45571246_10156708870446585_1553309282336768_nÅke stökar och bökar det han kan och det slängs massor av saker, kan ju bara bli bra, i slutändan. Men så svårt det är med alla småsaker. Vad gör man med det…ska det här sparas till efterlevande, är det här värt nåt…och VAD TUSAN ÄR DET DÄR???

Rätt var det var, en kväll då han var därnere, blev han tilltalad av Niccos docka, Ally…den sa: Kan du vara snäll och byta batterier på mig! Alltså, hahaa…den där dockan är lite creepy. Den har bara legat därnere i över 10 år, vart fick den luft ifrån? Klura på den, ni! :D

Jag blev inte bara bjuden på fika igår, hemma hos en kvinna, jag fick också med mig en fin bukett tulpaner. Vilka fina människor det finns <3

45546483_10156708811141585_174020998113263616_nÖnskar er alla en fin onsdag!

Hon var avslagen, trodde jag!

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag gick ner i källaren för några kvällar sedan och skulle lämna det sista som var kvar efter Sallys lekande då dom var här. Två dockor och en liten dockvagn. En av dessa dockor, heter Ally, och är en ”pratdocka”, med små chip, lite överallt, så om man till exempel, tar av hårbandet, så säger hon: Kan du vara snäll och sätta på mig mitt lila hårband!

Hon rör på munnen samtidigt och pratar…nästan, oavbrutet. Nå, nu saknas det en väsentlig del, för att det ska funka, så det är bara en mening hon säger, vilket jag blev varse. Jag tänkte väl först, att hon var avslagen. Så jag bär ner dessa saker, in i rummet längst bort, öppnar dörren och går in.
Tänder ingen lampa, men ser i ögonvrån, hur dörren glider igen och det ger en sån där riktigt creepy känsla, konstigt hur man fungerar som människa, och i samma veva säger dockan: Kan du vara snäll och sätta på min…och det rann som en iskall fjällbäck, genom ryggraden.

Jaja, jag vet, dockan var inte av, och den tjatar ju om den där saken som är borta, dörren glider väl igen då den hamnar i ett visst läge, men just precis då, gav allt det där, kalla kårar :D

Apropå Sally, så satt jag och kollade lite bakåt i bloggarkivet för någon dag sedan, och detta var i december, 2012, och Sally är 2½ år, jag citerar: ”Chefen undrade hur det var med lillan (hon menar Sally) och jag sa att med småbarn hos sig så blir man varse varför det finns en inre klocka som tickar och det inte riktigt är meningen att man ska få barn då man blir äldre :)

Sally satt vid frukostbordet igår morse och plockade upp varenda frukt i fruktfatet och sa…varje gång: Den här är inte kall! Den här är inte kall! Den här är inte kall! När hon sa det för tionde gången sa jag, -Du är allt en riktig surrakus´du. Då plockade hon upp citronen som låg i fatet och sa, den här är sur!
Jojo, så var det med det :D

0301-1024x768Jag slängde ihop en pannkaka igår, en sån där i ugnen, ni vet, och jag fick ett konstigt resultat:

2016-06-10 16.29.43 2016-06-10 16.29.53Tunn så förbenat på ena sidan och betydligt tjockare på andra. Men jag vet varför, jag ögonmåttade galet och satte plåten på sniskan…så det blev en kombinerad, tjock och tunnpannkaka, haha…

Hoppas på en fin lördag, för er alla!
2016-06-10 09.58.07

Vad ljust det är!!!

Av , , 4 kommentarer 12

 

Oj vad roligt att det snöat som det gjort…det blir ju sååå ljust och fint (skrev hon ironiskt och snörpte på munnen samtidigt som hon höjde ögonbrynen i ett försök att se glad ut). Jag ser inget ljus överhuvudtaget jag, det är ju grått varenda dag. Jaja, nu ska vi inte vara sådana, nu ska vi vara glada och snart vänder alltihop igen och våren kommer som den gör varenda år… sådeså.
Jag hade fikabesök igår, mamma och Karin och Erland, som är föräldrar till en gammal klasskompis till mig och Ingegerd och ”Kul-Janne”, som även dom har ett gemensamt förflutet tillsammans med dom. ”Kul-Janne” har jobbat tillsammans med Erland på Bowaters, och Ingegerd och Karin var varit ute på många danser i ungdomen, där dom träffat på varandra.
Lite lustigt va, att man någon gång då och då blir påmind om hur liten jorden är. När vi satt och fikade kom jag på att även Jan B, borde ha något gemensamt ihop med Erland och det har han ju, dom jagar tillsammans, så Erland skickade en hälsning till Janne.
Jag kom så väl ihåg första gången jag träffade Karin, jag hade väl stött på Annika, deras dotter, och hängt med henne hem. Karin frågade vad jag hette och eftersom jag alltid velat heta Jenny, så var det, det jag sa att jag var döpt till. Det hade säkert gått obemärkt förbi också om det inte hade varit för att min mamma och Karin, sedan började umgås och då sprack min lilla lögn :)
Även jag och Annika blev som ler och långhalm, och var med varandra vareviga dag. Dom bodde i höghuset och där tillbringades mycket tid då hennes bägge föräldrar jobbade så vi fick vara ensamma en hel del, min mamma var ju alltid hemma hon.
Ibland sprang vi längst upp i huset, tog sats vid närmaste dörren invid trappen och plingade på dörren, sedan gjorde vi en tjurrusning nerför och plingade på varenda dörr vi hittade av, hela vägen ner till deras lägenhet där vi sedan sprang in och smällde igen dörren samtidigt som vi stod och skrattade.
Vi kom in på det här med dockor och jag minns ju med viss avundsjuka, att Annika hade en Skrållan docka, som kunde prata. Den finns fortfarande kvar, meddelade Karin, men kan numer inte prata, det är en tyst docka.
Nicco önskade sig en docka då hon var runt 5 år, ungefär, en Ally, som kunde tala. Dockan fanns inte att köpa här i Umeå men i Uppsala fanns den så Theresé fick i uppdrag att köpa en till jul.
Dockan surrade konstant. –Kan du vara snäll att sätta på mig mitt lila hårdband? –Kan du vara snäll att läsa en saga? –Kan du sätta på mig mina lila strumpor? Och så där fortsatte hon hela julaftonskvällen. Då vi kom hem så sa Nicco med trött röst: -kan hon aldrig vara TYST!!!
Dockan är utrustad med diverse elektronik så den känner av om man sätter på den olika kläder, tekoppen i handen eller en kaka. Dockan lever kvar, nere i källaren men jag vet inte heller om den pratar mer, det var ett antal år sedan den packades ner.
Idag vet jag inte vad vi gör, det återstår att se, önskar er alla en fin lördag!