Etikett: älskar

Choklad vs Vanilj, eller vad f-n!!!

Av , , 2 kommentarer 16

I förrgår hade jag tänkt lägga ut den här bilden på min fina röda tröja och skriva att jag ÄLSKAR livet <3 <3 <3 Man får en liten skitfläck på bästa tröjan och sen häller man på fläckborttagningsmedel och det slutar med en fläck som blev 15 gånger större. Mm, men jag iddes inte.

67729536_10157329610141585_5762831167510282240_n

Nu önskar jag att nån hade filmat då jag tog ut min kaffekopp från mikron, hade ju tid på NUS så det var lite bråttom, och tog 2 skorpor som fick bli mitt mellanmål. Vänder mig om och det blir en svallvåg i koppen, för att parera tappar jag skorporna i golvet samtidigt som jag stampar med foten för att häva svallvågen och jag krossar en skorpa och kaffet landar på tröjan…ÄLSKAR LIVET!!! <3 <3 <3

68374145_10157329609096585_6852506452595048448_nVet inte alls vad jag höll på med, igår. For och handlade, hade fått tips av Malin, en kollega, att köpa ALPRO vanilj havremjölk och göra ett iskaffe på den. Jag letade och trodde att jag hittat rätt.

Skickade den här bilden till henne och frågade om det var denna:

68512144_741752016264956_2756258222410039296_nFick snabbt svar, nej, den ser ut så här:

67571477_2489804954414994_5363399273406791680_nOch då undrar jag naturligtvis, vart f-n kom chokladen in…och märket??? Hur kan jag vända choklad till vanilj, jisses!

Var in en tvärsväng på Nolia, och jag visste det, inte var det gratis trots gratis inträde, blev ju sugen på en ring, som låg och ropade mitt namn:

67827022_10157331590901585_949033759183732736_nNå, det var inget hemmansköp, det får gå för den här gången!

Upp på fyslab och kopplade upp mig mot verkligheten:

67845898_10157330229566585_6113708967433601024_nVill ta av den här nu, känns som om jag går runt med ett förkläde av nån konstig anledning, eller konstig och konstig, man har ju ett band runt nacken.

Jaja, några timmar till sen är den väck!

Det blev ett köp till, igår kväll, oplanerat, men det blev en massa planering. Det här är nämligen nu i helgen:

67498227_2539152632804153_3467570648476286976_nOch det är min jobbarhelg, fast jag hade gärna velat se The Go Getters, som låter så här:

Samt Pepita Slappers, som låter så här:

Sen spelar även The WinklePickers, och dom har jag aldrig hört men tror att det är dom här, i all fall:

Så, jag pratade med Emma, syrran, som bor i Hissjö, om det finns plats för en buss nånstans, och det tror dom, sen pratade jag med den som byter av mig på lördag och vi gjorde några timbyten så jag slutar 18, perfekt, sen var det ”bara” att swisha pengar, betalt och klart.

Egentligen inte vad vi behöver lägga pengarna på, men sa jag till Åke, alla brukar ju alltid säga att man måste få unna sig nåt

Ha en fin fredag, allihop!

68665968_10157331587346585_6491954170118012928_n

Attityd problem, nå se jävulskt!

Av , , Bli först att kommentera 15

Vår egen lilla mops, Winstone, har attitydproblem, inte alla dagar, men väldigt ofta. Inte gentemot oss, hans lilla pakt, utan mot andra, och allra helst mot andra hundar. Det finns dock en hundras han formligen älskar och det är dom där Shetland Sheepdog, eller som jag kallar dom, mini collies. Dom ser ut så här:

Shetland_Sheepdog_600Och bilden lånade jag HÄRIFRÅN

Det finns 3 stycken av den hundrasen här på Västerslätt, tyvärr delar ingen av dom hundarna, Winstones kärlek, utan alla 3 förhåller sig tämligen avogt inställd, till hans uppvaktning…synd :(

010Nåväl, jag tog nu med hundgodis i fickan, ett bra komplement till att fostra, det är väldigt lätt att avleda eller få hans fokus på annat än det som retar honom, och ja, jag tänkte att det är värt ett försök.

Vi möter så plötsligt en hund, med är hundens matte (gissar jag) som drar en tvillingvagn, samt har med sig en hel unghop med barn som drar skranor, och dessa möter vi på en stig som inte är bredare än jusssepass, vagnen hon drar.

Jag preppar Winstone 20 meter innan, och nämner ordet godis, han sneglar genast mot fickan, vi går emot dom, och han försöker sig på ett litet utfall, men det rinner snabbt ut i snön, då jag drar honom bakom mina ben, samt får honom att fokusera på belöningen. Det går superbra! Jag ger honom en godisbit, då han koncentrerar sig på mig, och inget annat.

Nu till det roliga, vi går över en väg och viker av mot vänster. Det kommer en äldre kvinna gåendes bakom oss, han nitar och tittar på henne. Något som han väldigt sällan gör, hon hade ju ingen hund med sig, och då brukar inte människor vara så intressanta. Vi går vidare, han stannar var femte meter och glor på henne, fjärde gången han stannar, vänder jag mig om och tittar på honom, han stirrar på mig, och sedan sneglar han mot min ficka, alltså…hahaa, that moment, då han ser ut som om han säger, ge mig godiset då, annars skäller jag! :D

Och nej, han fick ingen godis :D

Vi stannade ute då vi kom tillbaka och jag drog fram snösläden och skottade, väldigt dumt, med huva på skallen såg jag ut som 7 svåra år i håret, då jag kom in, det var bara att ställa sig och duscha skallen efteråt.

42ee18473e654ad8bf522e678ef9a240Bild lånad HÄR

Kändes överambitiöst eftersom jag gjorde det igår, men absolut nödvändigt om jag ska ut genom dörren fler gånger idag, vilket jag ska.

Hoppas på en bra dag för er alla!

U:et försvann

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Utmaningen del två, en bild på en favoritpryl, hm…svårt det där, när man har prylar överallt och egentligen, när man läser igenom listan över utmaningen, så skulle nog Åke platsa på varenda punkt, men det kanske blev tjatigt med en bild på honom vare gång… för er andra :-)
 
Nå, jag valde datorn, för här har man ändå suttit en del och hade det inte varit för den så hade jag heller aldrig bloggat och jag älskar verkligen att skriva, sen, att folk vill läsa vad jag skriver, det går över mitt huvud, men är givetvis bara roligt. Så, så här ser den stackaren ut:
 
U.et dammsög jag bort för tre dagar sedan, *slurp* sa det, så försvann den in i dammsugar röret och jag vet att det inte är någon idé att försöka få fast den igen, har den väl lossnat så är det bara att ge upp.
 
Jag sa till Åke att det är först nu, man får nytta av det fria valet man hade i skolan. Jag läste två år tyska, vilket var totalt bortkastat då jag inte ens var intresserad av språk, och sista året valde jag maskinskrivning, vilket jag nu får glädjas åt, då jag vet vart tangenterna ligger :-) åtminstone på ett ungefär, och ska knapparna försvinna nu, en efter en, så sitter man ju snart här med en dator utan bokstäver och då kan det bli kul att försöka tåta ihop något.
 
Jag börjar jobba först klockan tolv idag, skönt, dels hann jag träffa Theresé en kort stund igår och kanhända att hon masar sig upp innan jag ska iväg igen, dessutom är tio timmar drygt som sjutton och då känns det överkomligt med dom fem timmar det blir idag.
 
Min chef ville att vi skulle åka ner på en konstutställning dom har nere vid älven, där konsthögskolan håller hus. Det kan ju bli spännande med mitt lokalsinne, men jag har i alla fall diskuterat med Åke, var vi lämpligast stiger av från bussen. Problemet, egentligen, är ju att man inte vet hur det ser ut där, om man tar sig fram med rullstolen eller inte. Kan bli problematiskt om man stöter på en snöhög, att det tinat för mycket och blivit löst etc. Men men, vi får testa och se vart vi hamnar, allt brukar väl lösa sig ändå.
 
Nu önskar jag er en fin och lugn söndag!

Jepp jepp

Av , , Bli först att kommentera 2

Nu har jag kikat lite på loggboken, sen gäller det att veta vad man ska göra av allt som står där :-)

Klickar jag på systemfelposter så får jag upp ett antal med fel och källa disk. Klickar jag på program så står det varning och källan är MSSQL$MICROSOFTB.

I know naaaathing!!!

Apropå fel i systemet så lyser den oranga lampan i cheven, med jämna mellanrum, och texten är: serve engine, eller nåt sånt. Vilken tur att den slocknar efter en stund…ehh eller hur var det nu? Man kanske skulle se om man kunde hitta nåt fel på bilen istället. Obs! Notera att jag skrev man, och inte jag, inte heller skrev jag Åke, men jag undrar om han kan ta en hint?

ps, jag älskar dig Åke :-) *blink* ds.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Minnen

Av , , 4 kommentarer 1

 

Vi nåddes av ännu ett dödsbud igår kväll, en gammal kompis till Åke som vi umgåtts en hel del med under åren. Mera på den tiden vi bodde på Mariehem och då Theresé var liten. Då han sedan flyttade med sin familj, några mil utanför Umeå så blev det mer sällan vi träffades, men telefonen fanns ju alltid.
 
Han omkom i en singelolycka på väg till sitt arbete igår morse, olyckor som oftast händer på bråkdelssekunder, man tänker då att hade man bara stannat och knutit sina skosnören eller om telefonen hade ringt eller …så där kan man hålla på. Man ser plötsligt sin egen dödlighet, ingen lever för evigt men väldigt få av oss går ut genom dörren på morgonen och vet att det är sista gången man gör det.
 
Men å andra sidan, är det skönt att inte veta sin framtid eller öde, då vore livet kanske inte lika roligt längre. Man ska leva för dagen, inte sia så mycket om framtiden. När Åke blev uppringd av hans f.d. fru som talade om vad som hänt så började vi genast prata om när vi såg honom sist vad man då hade gjort, hur längesedan det var Jennifer hade sett honom och sedan kom minnen av allt vi faktiskt gjort tillsammans.
 
Som den midsommaren vi firade på en liten udde längst efter Malån, i en stekande tropisk värme som vi aldrig upplevt i Malå och som höll på ta knäcken på oss då det inte fanns tillstymmelsen av ett träd eller skugga i närheten, eller som den gången jag skrev om då han tog hål i sitt eget öra och i Åkes, eller när vi hämtade honom på söndags förmiddagarna för att åka på scandic hotell för frukost i annan miljö än hemma. Hur många gånger har han inte suttit i baksätet och ojat sig och ångrat att han inte låg hemma istället. Eller den gången han hälsat på oss här på västerslätt och lånade min 26 tums cykel för att ta sig hem till Teg och han cyklade in i ett staket med trampen som lossnade och han fick ta sig hem med en tramp. Många minnen blir det, och dom flesta ganska roliga.
 
Vi sänder en tanke till hans son och alla andra i hans närhet, det är alltid jobbigt att mista en närstående och kanske speciellt genom en olycka, allt det där som man önskat att man hade sagt eller gjort, därför är det så viktigt att inte vänta med såna saker, tala om för din fru, man eller barn, idag, att du älskar dom så vet du att du sagt det. Jag älskar min man, och våra barn så nu vet dom det och även alla ni andra.
 
Ha det gott!