Etikett: Alvedon

Dom kommer och dom går därifrån, förhoppningsvis!

Av , , Bli först att kommentera 12

Nu backar jag bandet till i måndags och besöket på Akuten. En liten värld för sig, dit människor kommer och förhoppningsvis, lämnar, på egna ben.

Nicco1Det finns ett rum bakom det större väntrummet, där man blir uppkopplad till olika apparater. Finns britsar för x antal personer, nu gissar jag, men det kanske är 6-8 stycken som kan ligga där.

Inga dörrar eller väggar, utan bara draperier mellan britsarna, vilket innebär att du är rätt så utlämnad, finns inget privat. Ungefär som när du ska hämta ut medicin på Apoteket och man kanske har frågor eller så undrar personalen om man vet detta och detta om det här preparatet.

burkSjälv är jag inte brydd över det här, om det handlar om mig, vem bryr sig egentligen? Det är väl knappast nån som lyssnar, ringer upp Tv nyheterna och berättar vad dom nyss har hört. Men det finns ju ändå dom som kan känna sig obekväm, och allt blir bara jobbigt.

Så kommer det då in en yngre tjej, hon går bredvid en bår som styrs av en ambulansförare. Jag tänker att snart kommer väl hennes föräldrar, det kanske har hänt nån olycka, ja, man spekulerar, vad annat kan man göra för att få tiden att gå. Hon står dock på sina ben, och dom är extra vänliga mot henne.

Sen är det dags för utfrågning! Det kommer en kvinna och sätter sig vid hennes brits och börjar med frågan, hur gick det här till då? Tjejen vill inte svara, det hör jag på hennes röst, hon tycker det är jobbigt.

Ja, fortsätter kvinnan, vad tog du för nåt? En suck hörs och hon svarar Alvedon. Hur många tog du, varför tog du dom, har du gjort det här förut, vad tog du då…blablabla. Men alltså, så fruktansvärt dåligt. Hur kan man göra så här med en människa som mår så dåligt att dom inte vill leva längre?

Jag, som ligger 2 meter från henne, fattar ju på röstläget att hon inte vill svara, hon VET, att alla runt omkring kan höra, och detta är väl nåt man kanske vill berätta för en man fått förtroende för, inte nån som kommer in och har 5 minuter på sig.

Man måste väl kunna ha ett privat rum, dit man tar personer som inte alls mår så bra, och även se till att det finns nån där, som stöd och tröst. Förstår att det till viss del handlar om personal, pengar och tid, men här handlar det ju om liv. Det är fruktansvärt bedrövligt!

Nå, vi har fortfarande en bra sjukvård, och jag lägger inte heller detta på personalen, dom gör säkert så gott dom kan, utifrån dom medel dom har. Och kom inte heller och säg att det var bättre förut…tillåt mig tvivla, å det grövsta. Då vart du satt på att käka 1 kilo rå lever/dag om du hade järnbrist…så NEJ, det var inte alls bättre förr!

Fast jag tycker att så långt som vi har kommit idag, så skulle det vara ännu bättre, än så här. Och prioriteringar kanske skulle läggas om, lite. Jaja, det var bara en upplevelse och en tanke, så här på onsdags förmiddagen, och vårdagjämning är det dessutom idag.

Screenshot 2019-03-20 08.45.53Vilket innebär att dagarna omkring vårdagjämningen går solen upp rakt i öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring vårdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden. Info tagit från wikipedia, samt bilden.

Och det betydde alltså inte våffeldagen, som mamma läste i almanackan och jag fick korrigera henne, fast dom första två bokstäverna var ju korrekt :D Så nej, inga våfflor idag men kanske på måndag.

vaffelklarKlicka på bilden för ursprung samt recept

Ha en fin dag, allihop!
54422013_10157002310336585_8530509570521432064_n

Man grät, inombords…

Av , , 8 kommentarer 17

Det blev som jag förutspådde, teknikern från Umenet, ringde då vi var i Malå. Inte i kyrkan dock, utan då vi förflyttat oss till församlingsgården, så jag kunde då svara. Jag sa till honom att jag lämnat en nyckel, så han fick gå in själv och fixa felet, och det skulle han göra.

Nu är konvertern utbytt, och nu är vi inte bara utan internet, även tv:n är död….Tack för den, televerket!!! Och inte får man hjälp med det, under helgen, ännu mer tack!!!

Det gick då bra att köra till Malå, fast det var kallt…i bilen, under dom första milen. Jo, det där är ännu en sak, som drabbat oss, och säkert ingen annan (skrev hon och lät som Häxan Surtant). När det är minusgrader ute, så blåser det kall luft i fläkten, är det plus trettio grader, ni vet, den där värmen som kan vara under sommaren, då blåser den, all varmluft den bara har. Ja, man skulle nästan kunna ha med sig en grillkorv och värma den inne i bilen.

Nu googlade Nicco på detta under bilresan, då tårna började kännas som isbitar och man grät inombords då filmen, ”Barnen från Frostmofjället” spelades upp i huvudet. Det kan vara ett så enkelt problem, som att man måste lufta kylarsystemet. Men du, då hoppas vi på det.

Värmen kom, då jag vred upp gradantalet till något som bara heter Hi, och då blev det så varmt att vi faktiskt fick ställa ner den efter en stund, då vi började tro att det snart skulle floffa till och skjuta eldsflammor ur fläktarna (eller vad det nu heter).

Efter begravningen och minnesstunden, åkte vi till blomaffären där mamma skulle göra upp med betalning av hand rosorna. Och där fanns det grejer, ojoj, fina saker, annorlunda och roliga. Jag köpte dom här lasagneplattorna:

15036721_10154671784776585_3956340095486814990_nOch denna pasta:

15078605_10154671786221585_6391982258529229087_nSka bli kul att lägga den i en sallad :D Den behåller ju färgerna, då man kokat den.

Efter det tänkte vi att det var lika bra att göra bort middagen, så skulle vi slippa fler stopp på vägen hem. Det blev Byblos, och jag dristade mig till att testa nåt jag aldrig ätit förut, kolla bara:

14976772_10154669836541585_4522100452956113880_oPizza med renskav på, och lite roligt var det dessutom, då namnet på menyn, bara var pizza. Ett fel dock, sa servitrisen, dom hade glömt skriva dit namnet :D
Och min recension av den middagen blir klart godkänd, en av dom bättre pizzorna jag ätit, och lingonsylten, passade faktiskt in, om man bara tog lite, så där, ibland. Jag kommer definitiv att äta den igen.

15027468_10154671785461585_352559242793088433_nResan hem, gick också smärtfritt, men det är lätt ansträngande att köra i mörker, då man inte är van. Man koncentrerar sig på ett annat sätt, än då det är ljust ute. Så det fick bli en Alvedon till kaffet, och jag är glad att jag jobbar halvdag idag, och faktiskt imorgon med. Då får jag in lite sovmorgon i det hela, skönt!

Ser ut att bli en fin dag, idag, trots dom tvåsiffriga minusgraderna, tyckte Åke sa, -13,8 eller nåt sånt. Önskar er en trevlig lördag!

Det är aldrig bara ett…

Igår hade Nicco tid på hälsocentralen, en del prover som skulle tas:

Foto1390 Foto1391

I väntrummet fick vi sällskap, en kille som sprang där fram och tillbaka, och en cigg i munnen hade han tydligen också (eller så var det Nicco som var framme och redigerade lite):

1394619057641

Sen åkte vi och hämtade mamma och Bosse och åkte på vaniljdrömmen så vi skulle få oss en lunch, men bråttom blev det, läkarbesöket som Nicco hade drog ju ut på tiden och jag var ju näste man/kvinna som skulle dit på min tid, 13.30.

Hann precis lämna av Nicco hemma och åka vidare, tillbaka till ruta ett. Började känna av lite ont i halsen, så det räcker ju aldrig med bara ett. Han konstaterade i alla fall benhinneinflammation i bägge benen, och förmodligen nerver i kläm som gör att jag har ont i fot, vad och baksida lår. Han skrev ut inflammations hämmande och sedan ska jag knapra Alvedon, och vara hemma resten av veckan.

Ja det var ju tur att det bestämdes igår, på kvällssidan började jag känna mig riktigt sjuk, och jag frös som en hund, då vi gick i säng. Trots att jag tagit Alvedon 1000mg vilket ju borde vara febernedsättande också, så vaknade jag flera gånger och det var som en ångbastu under täcket, men att lägga fram en fot eller ben, gick inte, då frös jag istället.

Och feber fick jag…inte konstigt att jag kände mig sjuk då. Har sovit urkasst, och varit vaken under 1½ timmes pass, och bara vridit och vänt, kan ju vara därför jag steg upp med huvudvärk.

Mycket smolk i bägaren nu, så här inför Niccos 16 års dag som infaller på lördag. Nu får vi se om vi kanske måste skjuta fram den eller om jag mot all förmodan, kvicknar till under morgondagen och känner mig pigg och rask.

Eloise har då i alla fall antagit sitt vanliga jag, syns ingenting om vad hon utsattes för på tisdagen:

024

Och Enya intog en konstig vilar ställning på pallen, med bakfoten uppe i fejjan, men det såg ut som om hon trivdes så där:

030

Hoppas på en fin dag för er alla!