Etikett: amerikanare

Det var läskigt!

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag kollade min mejl på morgonen och i skäpposten låg nåt där rubriken löd: Du har blivit beviljad 500 000 i kredit. Jo man tackar! Nu har jag inte ansökt om nåt sånt, så jag slängde skiten.

Men så tänkte jag…alltså, det vet man ju, ingen ärver någons skulder. Det är bra, så om jag nu fick veta, att jag lider av en obotlig sjukdom, och har inte så långt kvar. Då kan jag ju alltså ta den där krediten, så köper jag 3 fina amerikanare, skriver en på Åke, en på Nicco och en på Theresé, så…klappat och klart. Dom behöver inte betala utan min skuld är ju borta, eller?

Njae, så enkelt är det nog inte, då tar dom nog slantarna från nåt annat. Men om jag inte hade ägt något, så kunde inget hämtas heller.

Tänker på stackars pappa, som köpte sin första husvagn, en Kabe, och den var vi ute med, lite då och då. Så skulle han köpa en storlek större. Betalade vagnen,men då gick firman i konkurs, och han fick ingen husvagn. Däremot hittade dom bland annat en skogstraktor i firmans ägor så den fick han ta…inte så kul att campa med, dock :D

Första långturen med husvagnen, gick till Norge och där var det bråddjupa raviner, höga berg, tunnlar och annat läskigt. Jag var livrädd för tunnlarna, trodde att dom skulle rasa in, så jag satt och höll för öronen och blundade, varje gång vi skulle in i en.

Pappa hängde utanför staket och barriärer, för att få hiskeliga bilder på alla avgrunder, tyvärr upptäckte han, då vi kom hem, att det inte funnits någon filmrulle i kameran, ujuj, här snackar vi om att våga livet, för absolut ingenting :D

Apropå bilder, så kom vi in på ämnet igår. Jag och kusin Anna satt på Espresso house och avnjöt en kaffe, då Marja plötsligt passerade därutanför. Vi vinkade åt varandra så kom hon in en snabbis. Marja gillar ju att fota och är med i en massa fotoutmaningar, det var ju även jag, ett tag, men känner att tiden inte räckte till att få det så där bra, som man vill ha det. Bilderna får ju gärna representera något.

Vi pratade om instagram och haschtags, läste eller hörde någonstans om nån som trott att haschtag, förmodligen hade nåt med droger att göra, och det är klart, vem skulle inte kunna tro det, om man inte vet :D

Det var i alla fall trevligt att träffas på, bara så där, och kaffedejten med kusinen, var lika så. Vi hann avhandla mycket, och eventuella framtids planer, och hur man skulle kunna lägga upp saker. Ibland är det lätt att säga, allt man ska göra, men sedan läggs det bara på hyllan, för framtida bruk, men det tas som aldrig fram, det får ligga där och damma igen. Kanske dags att plocka fram dom, och påbörja det man en gång tänkte, att man skulle ha gjort.

Som Anna sa, man behöver ju inte ge det, mer än en timme i veckan, och det har man alltid tid med, om man tänker efter. Eller tio minuter varje dag, ja, då har du plötsligt 70 minuter på en vecka :D

timeBild lånad HÄR

Ha en fin lördag, allihop!

11355710_503753763107512_1540895835_n

Någonting funkar…

Av , , 5 kommentarer 11

 

Annanvardagväder, sa jag att det var, i onsdags, men skulle nu vilja påstå att det kanske är tredjedagsväder, istället. Ena dan är det regn, andra gången sol och som nu, någonstans mittemellan. Det bästa med regnet den här årstiden är att då snöar det i alla fall inte, och de är ju alltid något.
Jag besiktade ju Jeepen igår och den fick ett OK, mäh, så otroligt, nåt som funkar i den här vagnsparken. Jag drömde i förrgår att jag körde lastbil med släp och skulle släppa av Nicco på skolan, det var en mardröm för jag visste inte vilken väg jag skulle ta och inte hade jag lastbilskortet heller.
I natt körde jag en amerikanare, ett stort schabrak som inte ville gå som den borde. Jag var uppenbart irriterad över den, och ingen väg var rakt fram, fel på styrningen var det nog också, så jag kom mig inte dit jag ville.
När jag så skriver det här så tolkar jag även drömmarna lite, och kanske är det så att jag väldigt gärna skulle vilja att vägen gick rakt fram, man visste precis vad som väntade, men tyvärr så gör den inte det och hur gärna vi alla än vill, att allting skulle få ett lyckligt slut så kommer den här resan att sluta med en förlust.
Om (återigen detta om) nu inte det inträffar ett mirakel, vill säga. Dom finns, det vet vi, men dom sker ytterst sällan… men, man ska heller aldrig ta ut något i förskott. Dom har nu plockat bort det mesta som min pappa använt där han ligger, syrgas, blodtrycksmätare, även maten skulle dom ta bort men ändrade sig, hungrig ska han inte behöva vara och heller inte känna smärta, och det får vi ju vara glada över.
Deras planer är att flytta över honom till Axlagård, och det tror jag att dom flesta har hört talas om. Med tanke på mamma så gissar jag att det vore rätt så skönt ändå, hela miljön där andas lugn och ro. Huvudsaken är att pappa får det värdigt, det är han värd, alla gånger om.
Vi åkte ut till mina svärföräldrars grav igår kväll och lämnade en liten present och tände ett ljus (får se om det brann upp i regnet), dom skulle nämligen ha fyllt år igår, om dom levat. Elsie hade blivit 84 år och Nicke 86.
Jag skulle egentligen ha jobbat i helgen men jag har tagit ut närstående dagar istället, och det blir nog till det bästa. Åke ska väl försöka få bort bussen från gården idag och vi åker upp på lasarettet i vanlig ordning och hör om dom kommit fram till något nytt.
Önskar er alla en fin lördag!

Jättestora amerikanare!

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Konstigt att vakna till klockradion… dels för att jag brukar ju ha mobilen som larm, men också för jag oftast vaknar innan den sätter igång. Men det hade jag alltså inte gjort i morse. Vilken panik då den slår på, och den lever ju inte om måttligt heller.
Nu är det förberedelser inför morgonens skogs cruising, första start är nio utanför klubblokalen…Nailheads förstås, på spårvägen, Västerslätt, till er som inte visste det.
Sen åker jag ut och gör några timmar på jobbet, det är ju min helg men jag har ju bytt ett arbetspass och jobbat in 7 timmar i torsdags så jag behöver inte göra så mycket idag då. Kan ju vara skönt, det också.
Jag läste för nån dag sedan om stackarna som bor på Skolgatan/storgatan och lider av allt buller där borta där dom håller på med nåt bygge. Något jag inte hade en aaaaning om.
Jotack, nog lever det om alltid. Jag kom och körde Jeepen, Skolgatan på väg hem och plötsligt blir det ett j-kla liv och jag tror ju givetvis att Jeepen håller på tappa något. Av med stereon, ner med rutan och ljudet blir starkare och starkare tills jag faktiskt tänker att nu åker hela underredet ner i backen och då kommer jag fram till korsningen där dom håller på, och då fattar jag, puh, det var då inte bilen i alla fall.
Kolla in våra amerikanare vi har på gården:
Visst är dom stora, tyvärr inte någon jätteskörd förutom bären då, som ju faktiskt är jättestora och framför allt, goda.
Passade också på att fota den oansenliga blomman (som det stod på nätet) som blommar på silvereken, insekterna tycks då gilla den i alla fall:
Nä, nu har jag inte tid att sitta här längre, måste fixa nån typ av macka vi ska ha med oss och kanske koka lite mer kaffe än det vi har. Önskar er alla en fin lördag!
 
 

Det blev en amerikanare, och en…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Jag tog med mig en kompis med viss erfarenhet med blommor, träd och buskar, som moraliskt stöd då jag investerade i två blåbärsbuskar, som jag och Åke kollat in för någon vecka sedan.
 
Det blev en amerikan, med vit insida och en ”Oskar” som jag inte vet hur den ser ut, förutom som ett blåbär, utvändigt :) Dessa buskar kommer att bli ca 1½ meter höga och ge många bär… hoppas jag. Jag köpte dessutom jord, bark, mylla, typ… som dom ska planteras i, inget fusk här inte, nu ska detta göras riktigt (så kan ingen skylla på att jag inte gjort vad jag kunnat, och kanske har jag åtminstone en halv, grön fingertopp, vi får se).
 
Efter middagen for vi upp till Sunnanå för att ställa undan Mazdan, för sommaren. Åkes kusin var där, en som han inte träffat på många många år, så vi tog oss en kaffe med tillbehör och satt och pratade en del, innan vi åkte vidare, upp till Hörnsjö, för att hämta ut åbäket… bussen alltså.
 
Det var inga problem, överhuvudtaget (jätte konstigt), den startade med en gång, och även om utfarten såg väldigt lerig och gropig ut så fastnade den inte där, inte heller sjönk den ner i leran (jätte jätte konstigt). Allting gick som på räls och nu står den härute igen *suck* på gräsmattan. Nå, en sak är bra med att ha den nära, det blir enklare att bära ut saker dit och städa upp den då det håller på dra ihop sig till tävling och semester.
 
På vägen till Hörnsjö passerade vi en skylt med texten: Oopp i backen, med andra ord ett litet ställe uppe i backen där någon bor, haha, jag tyckte det lät fränt, vart bor du då? Mjo, Ooopp i backen…. vars annars :)
 
Önskar er alla en fin torsdag!