Etikett: Åmsele

I väntans tider

Av , , 4 kommentarer 13

Nu sitter jag i väntans tider, och ser verkligen fram emot nytvättade fönster. Hade varit ännu roligare om jag haft nya gardiner att hänga upp, också, men njae, fast jag kan ta ett varv nere i källaren och i garderoben, då han farit, man kan ju alltid hitta några som man glömt bort att man hade 😀

Mats Alfredsson, en kille som är med på många motorevent, han var även på plats i Åmsele, och jag fastnade på två bilder, här är dom:

14361441_10209046806306352_3604258321589619070_o 14424776_10209045924564309_2690217792231667565_oSedan halkade jag in på folkbladet.nu, och titta, en bild fanns där med, och här ser man till och med däckskrynkel 😀 Elisabeth Jonsson Viklund, heter den fotografen:

14362691_535659619968247_2218695751557352850_o-vkwp-1000x600Sedan kan jag ju inte låta bli, detta läste jag på FB igår och man kan ju inte annat än skratta 😀


Här är 17 pärlor från barn som kan lära oss vuxna ett och annat om livet.

Om mor- och farföräldrar:

1. Farmor har berättat att när hon var liten flicka var flickorna tvungna och sitta och knipa ihop benen. Idag är det inte så noga om man svänger lite på rumpan. – Tora 7 år

2. Mormödrar och farmödrar har väldigt stora behåar. De är så stora att jag får in hela rumpan och två knän i den ena gropen. I den andra får min bror plats. – Katja 7 år

3. En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet. – Kristina 7 år

4. En mormor är en tant med godispåsar i fickorna. – Anders 5 år

5. …min har påsar under ögonen. – Martha 6 år

6. En farmor är en tant som inte har några tänder och så har hon tjocka lår. Hon lägger dem på nattduksbordet på natten. – Anette 6 år

7. Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lösaktiga. – Stina 6 år

8. Farfar är ordblind. Det vill säga, han förstår bara orden när vi skriker dem i örat på honom. Om vi skriver dem blir han ett frågetecken. – Marianne 7 år

9. Morfar är så gammal att han inte längre kommer ihåg varför han tycker om kvinnor. – Tore 7 år

10. En svärmor är straffet man får när man gifter sig med någon man inte känner. – Per 7 år

Barn också en hel del att säga om kroppen och knoppen!

11. Männen har fler framdelar på kroppen. – Julie 6 år

12. Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern. – Stina 9 år

13. En kropp är något som tar slut i skorna. – Allan 5 år

14. Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös. – Hilda 7 år

15. Nästan alla människor har en hjärna. De som är lite dumma har en hönshjärna. – Johan 5 år

16. Det är viktigt för skelettet att det får i sig tillräckligt mycket kalk och valium, så att tänderna kan växa och bli stora och spetsiga. – Marius 6 år

17. Det finns många sorters hud. Förhud är till exempel huden som man har framtill medan bakhuden är huden som man har på baken. – Therese 6 år

Önskar er alla en trevlig tisdag! Undrar om dom härnere på bilden jag hittade på FB, hade en bra dag, dom med?

14291643_1821641001450310_974485062564480785_n

En liten pärs, var det allt!

Av , , 2 kommentarer 13

Då var vi hemma igen, efter en mycket spännande resa till och från Åmsele. Vi landade där, på fredagskvällen, började rätt snart kännas kallt, mörkt var det redan, så vi lämnade Camaron bak i bussen. Vi byltade på oss vinterjackor och trodde att vi skulle sitta ute, men nej, det gick bara inte.

Men sa jag med lugn och trygg stämma till Nicco, det är ju varmt i bussen, vi har ju gasolvärmaren, så det är iiiinga problem.

Lampan lyste, vi hörde ljudet från värmaren, men elementen förblev kalla…iskalla, fy fasen, kan jag säga. Det var -5 grader under natten, vi låg med kläderna på, under täckena, och inne i bussen, hade vi en temp på 3.4 grader.

Det gick bra, så länge man låg still, men jädrar då man vände på sig och kinden hamnade på en ouppvärmd del av kudden….hurven!!!

Jag var först upp, av alla, strax efter 7, slog igång en kaffepanna, och sedan pinade jag mig igenom ett klädbyte…inte skönt med iskalla kläder att ta på sig, inte heller att smörja in fejjan med hudkräm, kall som glass, allt man tog i, fanns det en risk med att man skulle få frostskador på fingrarna.

Iklädd tröja, collegejacka och vinterjacka samt vantar och tjocksockar, tog jag ut Winstone på en morgonpromenad och njöt ändå lite smått, av solens första, värmande strålar.

2016-09-17 07.56.47 2016-09-17 08.01.25Nicco klev upp strax innan det drog ihop sig till första start, och hon värmde sina händer med en varm kopp kaffe:

2016-09-17 10.16.21 2016-09-17 10.16.23Jag hade kollat mina tidlappar från Fällfors, där låg jag på tider mellan 8,7-8,8, på 201 meter. Här körde jag på tider 8,03, 7, 96, 8,27 och sämsta tiden 8,5. Vad som är lustigt är att på den bästa tiden, hade jag en sluthastighet på 120km/timmen, och på den sämsta tiden körde jag 132,5km/timmen…jag fattar nada. Sen var det problem med tidtagningen, nåt stämde inte, så om dessa tider är dom absolut riktiga, nja, det ska vara osagt. Sen spelar inte det heller någon roll, eftersom det ändå var lika för alla.

Jag åkte ut i första elimineringsrundan, med några hudradelar…så nära var det. Han låg snäppet före mig och jag tänkte att jag kanske, kanske, hinner passera då jag får slänga in trean, men nä, det höll inte. Men det var kul i alla fall, och vädret kunde inte ha blivit bättre, så…

2016-09-17 14.34.47 2016-09-17 14.35.08 2016-09-17 14.36.53 2016-09-17 14.37.06 2016-09-17 14.37.12 2016-09-17 14.37.32 2016-09-17 15.33.47 2016-09-17 15.35.43 2016-09-17 15.35.51 2016-09-17 15.35.55 2016-09-17 15.36.47 2016-09-17 15.41.29 2016-09-17 15.41.59 2016-09-17 15.50.27 2016-09-17 17.06.05Önskar er alla en trevlig söndag!

Bokat och klart, härligt!

Av , , 2 kommentarer 9

Jag har skickat in offert på fönstertvätt och nu är det bestämt, bokat och klart. På tisdag får jag nyputsade fönster, härligt! Då kanske vädret ser ännu bättre ut, då man kikar ut genom fönstret, fast det kanske blir lite som, skenet bedrar 😀 Allt ser ju bättre ut, genom något som är nytvättat.

Skenet bedrog då ingen igår, det var ju riktigt härligt ute, och det är såna dagar man inte fattar att vi är inne i mitten av september.

2016-09-13 10.14.32-1Vad som avslöjar att vi faktiskt är där nu, är väl bilen, som den ser ut på morgonen…igen immad, och man påminns om att det snart är dags att börja använda motorvärmaren, i alla fall om man ska iväg tidigt.

Jag väntar även ivrigt, på dom där fina färgerna som kommer att bli i träden, illandes röda eller i orange, ett färgsprakande skådespel, men det brukar ju tyvärr, inte hålla i sig så länge. Tur man har kamera då, så man får föreviga det som blir. Och sedan får man längta åter, till grönskan och våren.

Ja, det vet ni väl, vintern är inte rolig alls, och säg inte att snön gör det ljusare, jo, jag vet, det blir ljusare, ni ljuger inte, men jag har ljus hemma, sådeså! Årstiden som kommer, gör att jag skulle kunna tänka mig att bo långt söderut, åtminstone, från december till april. Men jag vet också, nu till åren kommen, att vi snart är där, igen…och det är väl inte års tiden i sig, som jag inte gillar, utan snöslasket, man blir blöt, det är halkigt och jäkligt, och man kan inte hålla någon hastighet då man är ute och går. Nä, jag gillar fäste under fötterna.

Ikväll är det bastugängs start, fast bastun har vi ju skippat, det blir hemmahosgänget istället, och vi börjar hemma hos Marianne, det blir trevligt. Men dessförinnan ska jag hinna handla lite, bjussa Nicco på lunch…ute, och sedan hade jag tänkt tvätta Camaron, samt dammsuga den invändigt, lite soppa i tanken, skulle den säkert kunna behöva också, så är den fix och färdig, att lasta, inför fredags utflykten, ja, vi åker dagen innan, så man slipper stressen på lördags morgonen.

DSC04655Hoppas på en fin dag, för er alla!

Jag kanske är skruvad…

Av , , Bli först att kommentera 10

Min stackars tomatplanta, lever än, men då var det ju det här om lagen, om all jävlighet, eller vad man nu säger. Till slut visade den upp en tomat, vad glad man blir…tänk, nu kommer man att få ”gratis” tomater, resten av året.

Pfff…sen kom stormen, och den enda kvisten som gick av, var den med tomaten på. Nå, jag kände mig barmhärtig och bar in plantan, ute är det för kallt, en inglasad balkong, skulle man ha haft. Helena fick ju en planta av mig, och hon kan skryta över stora tomater, men hon har också gjort egen gödning till den.

Jaja, nu har det poppat upp 2 nya tomater, på min planta, så den har inte gett upp, men jag undrar om den verkligen kommer att leva så länge att dom hinner bli ätbara. Jag såg i alla fall på nätet, om en gödning, som väckte det mesta till liv, den ska jag nu testa. Man tar äggskal, kaffesump och bananskal, kör den i mixern och voila…naturlig gödning. Hoppas bara att den inte börja stinka!

Nu har jag satt en ny planta…vad tror ni om den här:

2016-08-30 07.55.26Ja, jag tänker inte skriva majs, eftersom jag plockade kornen från en popcorns påse. Och tänk, jag kanske är så skruvad att jag tror, att det kommer att poppa upp popcorn ur krukan, i tid och otid 😀

I övrigt händer inte så mycket, allt rullar på. Och nu har man ju jobbat en hel månad, efter semestern, vad sjukt, det känns å ena sidan, som det var en vecka sedan, och å andra sidan, som om man inte haft den än…det går ju för fort. Jag tänkte ta ut 3 semesterdagar, nu i september, då blir det race i Åmsele, Umeå Open, lördagen den 17/9, och sedan åker vi ner till Järlåsa en sista sväng innan vi ställer bort bussen.

044-1024x768Vilken tur jag har som har ett ganska luftigt schema, vissa veckor är det så om jag tar ledigt 2 dagar, blir jag ledig i 11, vilken lyx, va 😀 Man har ju världens bästa jobb, det hjälps inte.

Önskar er alla en trevlig tisdag, passa på att njuta av solen, ni som kan, det tänker jag göra, innan det bär iväg till jobbet.
2016-08-30 07.55.43

Inget tjopptjopp, bara TJOPP!

Av , , Bli först att kommentera 8

Åke var ute hela dagen igår, han tvättade av Niccos Amazon, som vi ska ta upp till Liljaskolan, helgen som kommer. Hon ska då få göra den färdig inför besiktning.  Och han putsade inte lite, då jag knäppte kort på den, var han halvfärdig 😀

007

Vi drack kaffe därute och jag sa att visst är det knepigt att sommaren förvunnit så här fort, det var liksom inte tjopptjopp, utan bara TJOPP.

Å andra sidan, om man tänker tillbaka på allt man ändå hunnit med, så är inte det fy skam. 2 resor till Uppsala, en till Piteå, en till Fällfors, stugan i Malå, Åmsele, vi har varit hemma och njutit av det, och nu är det ju snart oktober…otroligt.

025034 028 010 042009

12027822_10153219862500835_8232623630562322477_n

Men sa jag också, 3 månader kvar till Nyår och då, för mig, så vänder allting igen. Då längtar man till mars/april och takdropp, maj är en månad man tänker att det är gott om tid, men hallå, det är bara en månad kvar till semestern. Och så där rullar det på.

Jag tycker ändå att vi haft en hygglig höst, trots en del regn, och sensommaren blev också bra, till slut.

Däremot gillade inte våra blåbärsbuskar, den här årstiden. Vi får 5 blåbär, men dom har tyvärr inte hunnit bli blå, så dom kommer säkert att gå till spillo.

Och apropå blåbär, vilken dröm jag hade, haha. Jag och Åke skulle följa med Brälla och Lena och plocka blåbär, men då vi var klara att gå in i skogen, hade mörkret fallit. Ja, sa Lena, nu ska vi gå 2 kilometer rakt in, där finns bären, och vi började trava.

Kan inte påstå att vi såg så mycket, men jag hittade en boxarhandske och ett benskydd för hockeyspelare, jojomensan. Sen vaknade jag av att Åke smög ut i matrummet, och jag kunde inte låta bli att fråga vad han höll på med. Jo, han skulle ju se om han såg den där blodmånen, men han var lite för tidig, den var bara en skiva, just då.

Önskar er alla en fin måndag!

002

Dimman låg tät över Åmselebasen

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag skrev ju om kattungarna i förrgår, och Nicco sa att dom sett 2 stycken, och att det möjligtvis kunde vara 3. Hon fick meddelande igår, från Djurskyddet, dom har hittat och tagit rätt på 2 stycken, härligt!!! Då gjorde hon en välförtjänt insats, och kattungarna hade knappast överlevt där, själva.

Så hoppar vi raskt över till Åmselebasen, och våran lilla roadtrip dit. Vi kom vid nio tiden på fredagskvällen, lossade bilen och satt sedan och kikade på norrskenet, stjärnorna och hann njuta lite av det innan det började kännas kyligt bakom ryggen, då var det dags att hoppa i säng.

Man tänker att det ska vara så tvärgjort att lasta en bil eller lossa, och sedan är det ”bara”…men så är det knappast. Vid varje tävling måste vi byta däck, dom vi kör med på tävling är för låg och då skulle Camaron inte komma in i bussen.

009 044

Och innan man åker hemifrån, ska man veta att allt är med, sånt man verkligen behöver och sånt som kan komma att behövas, svårt det där, att veta. Sedan håller man en tumme att bilen går igenom besiktningen, och det gjorde den, men med ett påpekande, chaufförsstolen satt inte riktigt bra.

11229408_10206450795567706_7137964357998256940_nFotograf: Mats Alfredsson

En mutter hade lossnat men Åke fixade och vi var klara för tävling. Här kommer nu en förklaring på hur det funkade just där, inte som på ”vanliga” tävlingar.

I min klass, 10,5, så får man ha slicks, men inte bredare än just den bredden, 10,5. Man kör 201 meter och det är först över mål, som vinner. Enkelt, kan tyckas, och ännu enklare matematik, så fattar man att den snabbaste bilen, vinner, om man tittar rent logiskt, sedan kan mycket hända på vägen (banan).

Vi var 27 stycken i min klass, och av dom 27, var det bara 5 stycken som körde på ungefär samma tider som jag. Övriga deltagare, körde allt från 1 sekund till 3 sekunder fortare. Vi körde några rundor, bara för att testa på, och jag hade tider, på 8.95 (där slirade jag bort mig i början), 8,62, och 8,53. Vid fjärde test n tune repan, såg dom nåt oljeläckage och jag fick rulla bort till depån. Felsök och torkning, sen var jag klar för fortsatt tävling.

Och här lottades det fram, vem man skulle möta, och därför kan man säga att allt handlar om tur, fast…om man får möta en som kör 3 sekunder fortare, så ska det mycket till för att slå honom 😀 Och här blir det lite knäppt, man går och önskar att det man möter, ska tabba sig, rödlykta eller slira bort sig totalt, men det är inte kul att vinna på det, man vill ju vinna för att man är så lika som möjligt, men aningens bättre.  

Nå, jag klarade första elimineringen med en tid på 8,81 och då var vi 13 kvar. Dom andra 4, med mina tider, var borta. Sedan fick jag möta en Corvette som framfördes av Daniel Oscarsson , jag körde 8,64 och han 7.04. Och där åkte 6 stycken ut, och en av dom var jag, så vad kom jag på för plats? Delad åttonde plats, med 6 stycken andra, eller slutade vi på en trettonde plats, jag vet inte 😀

055

Vann gjorde Jörgen Holmgren med sin Anglia, med en tid på 5,71.

013 020 021

Det var i alla fall en rolig tävling, kul att dom kan anordna sånt här och inte så långt hemifrån. Vi kommer att komma tillbaka dit, helt säkert. Här får ni lite bilder och jag avslutar med en film som MOS satte ihop, och som ligger ute på youtube. 5 minuter och 53 sekunder in i filmen, skymtar man mig 😀 Ha det gott, allihop!

007 011 015 019 025 026 027 039 040 042 046 054Och här 3 bilder som Nicco tog, på Jens Eklund, vinnare i Outlaw klassen med en tid på 5.08, dimman låg tät över basen:

051 052 053Och på väg hem…say what, var han där och burnade också:

063 070

Nästan i stormens öga

 

Vi packade ihop och drog iväg till Maltträsk i förrgår, skulle bara in en sväng på färg och tapet, Brälla hade lagt in en beställning på träolja. När Åke kom tillbaka så kom han helt plötsligt på att han glömt att dra ut strömkabeln då vi lättade ankar från gården. Han gick ett varv runt bussen och kom tillbaka med kontakten…utan sladd.
Det var bara att sno om hem för att se vart sladden hade hamnat samt gå ner i källaren och se efter så ingen säkring hade flugit, det hade det inte. Men annat hade flugit efter vägen. I Vindeln med omnejd så låg det omkull blåsta träd från höger till vänster…rena rotvältan. Blåsten bedarrade inte utan snarare tvärtom, den ökade i styrka ju närmare Maltträsk vi kom.
Nu gjorde det absolut ingenting att vår strömkabel inte längre var i en enda del, utan i två, eftersom dom var strömlösa däruppe. Halv elva, mitt i melodikrysset, så rök strömmen. Tur att vi har gasolspisar i bussarna.
Till middag skulle vi grilla men var tvungna att lägga omkull ett bord för att skydda elden från att spridas till oönskade ställen.
Vi var inte ute längre än nödvändigt, vi drog fram en rissla som Brälla ville ha upp till lagården, den vältes omkull därute och fick ligga kvar till igår, för att få blåsas lite renare från allt damm.
Vi satt inne resten av kvällen, drack nån whiskey, likör, öl och dylikt, surrade, skrattade osv. Vid sänggåendet var det mer gruvsamt, det var 6 grader ute och vi räknade nog inte med att det skulle vara så pass kallt inne i vår buss, som det nu faktiskt var. Åke skrek då jag kröp ner till honom, en ispinne hade nog varit varmare. Som tur för hans del så somnade han ganska så omgående, inte jag, som låg och hurvades och då jag äntligen somnat så väcktes jag av ett konstigt ljud, frrrr…frrrrr, det lät exakt som när vi fällt ut markisen och spännbanden darrar av hård vind…men jag kom snabbt på att vi inte hade någon markis uppe…det var Åke som lät.
Somnade om, men väcktes återigen av ett läte som påminde om en dykare, iförd en sån där gammal stor dykarhjälm, och som var på väg nedåt…det var Åke, igen, snacka om ljudupplevelse att ligga jämte honom 🙂
På morgonen var det betydligt skönare ute, sol och inte lika blåsigt, så det blev både frukost och lunch därute på gården. Vi gjorde oss också en liten sväng till Mårdsele, dom hade en loppis där, inga fynd gjordes men väl en utflykt.
Tror att stolen längst ut till vänster, blir svårsåld.
På vägen tillbaka, stannade vi av i Gotland, ja det heter så, den lilla byn, ca en mil från Åmsele, och där hade tromben passerat. Här kan vi snacka om rotvälta:
Vi kom hem till Umeå vid halv fem tiden, och här syntes inga större spår av stormen, förutom i blomman som stått på bordet här ute, där såg det ut att ha passerat både en tromb och annat kul, det var som en plöjd fåra mitt i alltihop, och blommorna låg vikna på mitten, hm.
Årets första myggbett hann jag få mig, gissa om stackaren (myggan) överlevde…nopp.
Ni får ha en fin nationaldag, själv jobbar jag, börjar klockan två, och Åke ska greja med Capricen.

Vi luftade bilen…igår

Av , , 5 kommentarer 5

 

Ibland blir det inte som man tänkt sig…det började bra och bilen var packad med saker ända upp till taket, det var ombyteskläder, klappar, mat, kuddar, ja till och med lampa som ser ut som en julgran:
 
Jag skickade ett sms till Theresé då vi var på väg upp till Malå. Då hade vi nyss passerat hippologum, och det var -24 grader.
 
Första stoppet gjorde vi strax innan Hällnäs, då Åke kändes sig nödbedd att gå ut och insupa lite kall och god luft (viss ironi där).
 
 
Vi hade köpt med oss lite julmust, coca-cola, jag hade till och med tänkt göra en äggtoddy, dagen till ära, satt där och tänkte på all dricka vi hade med oss, och precis i den stunden så kommer jag på den enda grejen som vi glömt, jo, för det brukar oftast vara något man har kvar hemma, spriten. Nåja, nog skulle vi klara oss utan den, det var inte hela världen, men så säger plötsligt Åke att värmen började stiga lite oroväckande, bilen gick varm.
 
Ska du inte stanna av säger jag, så den får kyla av lite innan vi fortsätter, dom har ju en mack i Åmsele? Då hade vi ungefär 1½ mil kvar dit, men Åke tjurades och trodde väl i sin enfald att vi skulle ta oss hela vägen dit, men icket, en mil kvar och bilen kokade våldsamt och sen dog den.
 
Ut och upp med huven, fruktansvärt kallt, lite blåst och inte hade jag satt på mig några lång…trosor, heller 🙂 Höll formligen på skaka sönder efter tio minuter. En bil kom och stannade, men det var inte så mycket han kunde bidra med, det handlade ju bara om nedkylning samt en liten bön om att den skulle starta då den kallnat.
 
Det gjorde den och vi kunde fortsätta en mycket osäker resa till macken, tror aldrig att en mil har känts sååå lång, förut. Men vi hann dit och någon däruppe tyckte nog att han kunde hjälpa till litegrann för macken var dessutom öppen, vilket vi hade börjat betvivla, julafton, Åmsele och allt vad det kan innebära. Då var klockan ungefär 13:20, dom skulle stänga 14:00. Vi gick in och köpte oss en kaffe, tyvärr så hade dom stängt grillen så vi fick oss ingen lunch, men vad kunde man göra åt det då, gilla läget och hoppas på att dom sista tio milen skulle gå fort. Man höll ju på känna en viss hunger.
 
-30 grader var det i Åmsele, hon som har hand om macken talade om att det varit -35 uppe i Sorsele och det lät ju inte så bra. Dessutom med den lilla blåst som var där så var det ju inte konstigt att tänderna höll på hacka sönder, det var ganska så nära vattnet, där vi stod då den kokade, så det kan säkert ha varit en -35 där också.
 
Åke fyllde på glykol och rödsprit, sedan gjorde vi en kort omröstning och bestämde där och då att resan till Malå skulle avbrytas, vi tordes inte fortsätta uppåt där det kanske inte heller skulle vara så mycket mer trafik samt att det är lite längre mellan bebyggelserna. Vi hade ju större chans att ta oss hemåt än uppåt, om det skulle krisa. Nicco gick med på detta men vi fick lova att det skulle bli en Internetfri kväll, och det fick hon ju givetvis uppfyllt.
 
Sedan började återfärden vilket inte blev en speciellt skön upplevelse, vi fick nämligen aldrig upp någon värme inne i bilen. Snacka om att frysa in på bara benen, jag tror att jag var nära att få frostskador i främre hjärnloben, vid inandning genom näsan. Åke lade handen vid fläkten vid några tillfällen och sa –Jamen nu känns det som om det blev varmt. Jo tjena sa jag, det kommer inte en gnutta värme från den där, du är så nära döden som du bara kan vara och det är därför du känner dig varm. Viss *ironi* där.
 
Nicco hade fått en julklapp av Birgitta och Fred, dom hade sagt att några såna där så skulle hon inte frysa, nu undrade hon om hon skulle få öppna det paketet, ja gör det sa jag, det kan ju vara något du har användning av nu, och se, det var en filt med döskallar på, som hon snabbt vecklade ut och lade över sig, den kom väl till pass.
 
Innan vi burit upp allting vi hade packat in i bilen, så hade det gått en stund. Vi fick oss en välförtjänt lunch, halvfyra på eftermiddagen. Det plingade till i min mobil och jag hade fått ett sms, jag sa till Åke, det där är nog Theresé, men…det skulle faktiskt lika gärna kunna vara Jan A, som nu sett att det lyser här, och då har han bara skickat ett stort frågetecken, och sen skrattade vi. Men vad rätt jag hade, det var Jan och han undrade bara om vi var hemma. Jag tyckte det var lättast att ringa upp och fråga honom om det såg ut som om vi var hemma, jo sa han, det lyste i erat kök för en stund sedan. Ja, sa jag, vi är hemma, men Nicco tycker att vi ska låtsas som om vi är uppe i Malå.
 
Hon tyckte att detta var jätte pinsamt, snacka om en onödig resa. Men jag tror jag satt och skrattade hela vägen hem, detta är väl nåt att berätta på skolan sa jag, allt vad vi gjort på julaftonen, du sa hon, det här berättar man inte för någon. Men som vanligt är det ju så, att denna julaftonen kommer vi att komma ihåg, det hände något och även om det kanske inte var så hysteriskt roligt då man satt där, så kan man ändå skratta åt det.
 
Vi kan ju alltid säga att vi luftat bilen, vi kan också se det från den positiva sidan, all mat vi hade med oss, klarade sig alldeles utmärkt, det var ingen upptining där inte, snarare en viss rädsla att all dricka skulle förfrysa och smälla sönder. Vi fick se ett fint vinterland även om det var genom istäckta fönster, vi fick oss en äggtoddy a´la Maria och slutligen, vi fick en riktig kick av att få komma in i värmen, guu´se skönt det var.
 
Önskar er alla en fin juldag!

Hysteriska katter i bilen

Av , , 4 kommentarer 4

Vi skulle, i vanlig ordning, fira midsommar uppe i Maltträsk. Kan ha varit för en sisådär tre-fyra år sedan och jag körde Cheven och Åke rattade upp bussen. Fråga mig inte varför, kanske vi ville ha med bilen för att kunna göra en tripp runt omgivningarna eller så ville vi bara vara lite omständliga.

Nåväl, jag fick det eminenta uppdraget att ta med katterna, Enya och Eloise, i bilen, dom är som bekant, inte speciellt förtjusta i bussen och vi trodde väl att dom kanske skulle vara lättare att ha med i bilen. Nicco åkte med mig, hon tycker inte heller om att åka buss, det skramlar och motorn låter osv.
 
Nu hade jag stängt in dom i sina burar, jag ville inte ha en hysterisk katt, fastnaglad i skallen så av den anledningen så satt dom där…en liten stund. Hann bara passera Hissjö så hade Eloise klöst sig ut ur sin bur. Jag ut ur bilen, fick tag i katten, in med hon i buren och ställde öppningen mot dörren, sedan fortsatte färden…en bit. Sen var hon ute igen. Jag vet inte hur många gånger jag fick stanna bilen och pressa in henne i buren igen, jag höll på bli tokig.
 
Dessutom var Nicco lätt hysterisk också, varje gång hon kom ut, jag hade väl skrämt henne med att katter inte ska vara lös i bil eller buss för man vet aldrig vad dom gör. När vi närmade oss Hjuken och jag klev ut för hundrade gången, så hittade jag en motorvärmarsladd därbak i bilen, så jag knöt, helt sonika fast både galler och tak och alla lösa delar på buren så nu satt Eloise där hon satt.
 
Gasade på igen och då…mina vänner, så skiter hon!!! Alla som har katt eller har varit i närheten av en då dom gör det, vet att det kan lukta nå fruktansvärt. Jag gjorde ingenting utan satt bara och hoppades och bad till nån däruppe att hon inte var lös i magen. Kom upp för backen till Hjuken, mötte en lastbil och ser hur småsten kommer flygande mot bilen, jag viker huvudet åt sidan och sedan smäller det så fruktansvärt högt, att man kunde tro att någon skjutit med en hagelbössa, fick tre små stenskott på rutan, ringer upp Åke som kommit sig fram till Maltträsk, för att få berätta om all dramatik, då kommer jag dessutom ihåg vad jag glömt hemma i Umeå, hela väskan med alla hygien sakerna, tandborstar, hårborste, kam, spray, deo, parfym, ja allt man kan tänkas vilja ha för att kunna fixa till sig lite. Då drog jag ett djupt långt andetag, och hoppades att konsum i Åmsele fortfarande skulle ha öppet då vi kom dit så jag åtminstone skulle få köpa oss ett par tandborstar och en kam.
 
Dom hade öppet, och Eloise var inte lös i magen så det blev till slut en trevlig midsommar och det är som man säger, när saker händer så där så kommer man i alla fall ihåg dom. En smärtfri resa utan speciella händelser, faller nog lätt i glömska.
 
Ha en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten