Resan till Övik gick på en very bumpy road. Det första som hände, vi kom nedrullande förbi Max, här i Umeå, Åke börjar ladda, lyset slår över på gult, och då laddar han ännu mer för att hinna och DÅ…tvärnitar bilen framför…vilket i sin tur innebär att Åke måste göra samma sak men med ett fordon som väger x antal ton mer.
Det kom lite saker flygandes men det verkade ändå ha gått som bra, öppnade dock skåpen, lite försiktigt så där, man vet ju inte vad som kunde ha kommit uthoppandes.
Stannade i Ava, där Nicco och Winstone skulle av, Andy har köpt hus där och det ligger som lämpligt efter vägen dit vi skulle. Och kolla nu, tror ni det varit lika varmt i bussen som det varit i vårt hus, då ljusen smälte:
Njaee, det var snarare så att sopborsten ramlat ner vid inbromsningen och lade sig nere vid dörren, då Åke öppnade den så kom den lite i kläm…kan man säga 😀
Och sedan, vägen till själva stugan, den där sista biten, är rätt så guppig, det svänger i skarpa kurvor och ni som känner till Övik och dess backar/kullar och nedförs-backar, kan tänka er att det ser likadant ut efter vägen dit vi skulle. Deras granne kom till och med ut och fotade då vi skulle åka igår, han kunde inte förstå hur fasen Åke tagit sig dit upp där vi stod.
Men det var inte helt utan missöden:
Fyrhjulingen hade hoppat loss från förankringen (kan ha hänt redan vid den första skarpa inbromsningen) och sedan rullat förbi ramperna, men det fixade Ingvar och Åke, dom vinschade upp den igen, niemas problemas.
Avgasröret, som sticker ut från sidan, blev lite kortare, det gjorde heller ingenting, det var egentligen misslagom långt, numer alldeles lagom 🙂
Hoppas på en bra dag, för er alla!
Senaste kommentarerna