Etikett: Anne-Frid

Frivilligt eller ofrivilligt…

Av , , Bli först att kommentera 15

Dom visade nu på morgonen, en dokumentär om ABBA, och det hjälps ju inte. Dom kan spela, snudd på, vilken låt som helst, och man kan den utantill…åtminstone i huvudet 😀

Man stod och showade med en låtsas mick och hade satt på sig den där röda fällen, som alla moppeåkare hade på 80 talet…jisses! Vilka avtryck dom satt…

Ja ni som läser min blogg och har gjort det en längre tid, vet ju att det var såpass att jag och min bästis Annica, trodde att det var ABBA som startade upp ABBAs konserver, typ tonfisk eller inlagd sill. Och det bar sig inte bättre än att jag blev jätte sugen på att prata med antingen Agneta eller Anne-Frid så jag tog sonika telefonen och ringde det nummer som stod på en ABBA burk.

inlagd_1HÄR finns den bilden

Jag undrar om killen som svarade, än idag, kommer ihåg det telefonsamtalet. Jag frågade om Agneta var där…öhh…han lät frågande, så då ville jag veta om kanske Anne-Frid var i faggorna…lika tyst i luren som innan. Han kanske letade febrilt i minnet om dom hade nån där, på kontoret, som hette så 😀

abbaGirls_2511399bHär hittade jag bilden

Vi, jag och Winstone, gick längst Tvärån igår och där bland allt oklippt gräs och blomhav, fanns den här träbänken.

20882818_10155566833146585_2791506477990503283_nKnäppte ett kort på Winstone som vilar lite:

20934717_10155564192616585_8873739275840290434_oNicco trodde inte att han hoppat upp frivilligt…meh, han ser väl cool ut…eller…

20881874_10155566824596585_5690478511639459607_nHoppas på en fin lördag för er alla!

20900744_10155566833856585_1711734080270026575_o

Hysteri

Av , , 2 kommentarer 3

 

Tänkte på det här med Beatles hysterin, eller andra hysterier där folk blir som galna av att se en kändis…varför? Åke förklarade en gång att jag inte förstod hur stor Beatles var, eftersom jag knappt satt i sandlådan då dom var på ropet, och därför kunde jag inte förstå varför folk blev tokiga av att se dom, men jag köper inte det.
Jag var absolut överförtjust i ABBA, men jag pinkade inte i brallan bara genom att lyssna på dom, inte heller skulle jag höja ett ögonbryn (jo kanske ett ögonbryn) om dom plingade på dörren, inte för någon nu levande människa, skulle jag reagera på det sättet, finns inte på världskartan.
Jag ringde ju till och med till ABBA, för att ta ett litet snack med Agneta eller Anne-Frid, men inte var det något märkvärdigt, det heller. Nu vet ju alla ni som hängt med på min blogg att det var inte riktigt rätt telefonnummer, det var ju till ABBAS konservfabrik, men det visste ju inte jag 🙂
Nu tror jag ju inte att jag är ensam om att känna eller tänka så här. Jag undrar hellre av vilken anledning, eller hur det kan komma sig att vissa reagerar så fruktansvärt. Visst kan en del bero på ”grupptrycket”, dom är ju ett antal lyssnare vid konserter, men ändå.
Jag tänker också på det här med frågan man får som barn –Vad ska du bli då du blir stor då? Jag har aldrig haft svar på den frågan. Jag har, mig veterligen aldrig heller haft ett så kallat drömyrke, som jag velat satsa allt på att få. Kan det bero på att man oftast, som barn, vill bli det ens föräldrar jobbar med, och min pappa jobbade ju i skogen och gör så fortfarande, skogstraktorer var stora och skrämmande, alltså inget jag njöt av att titta på och min mamma har varit hemmafru i snudd på, hela hennes liv. Med andra ord inget yrke i den rätta bemärkelsen.
Ja, jag vet inte jag, och gissningsvis får jag aldrig veta det heller, men man kan alltid spekulera.
Ser ut som en dag ute i solen, nu får man väl passa på, då dom lovat sämre väder, här framöver. Men ingen kan då säga att vi haft en dålig sommar. Imorgon har jag bjudit ut en ”bloggarvän” på kaffe, ska bli roligt att få träffa henne i riktiga livet, så det ser jag fram emot. Ni får ha en bra dag!
Maria Lundmark Hällsten