Igår skulle jag ha en absolut Maria dag, ingen Nicco att få upp ur sängen eller fixa frukost/lunch till, ingen affär att känna sig nödbedd att åka till, ingen tvätt och ingen städning. Absolut en dag att göra precis vad jag ville på…trodde jag ja.
Kvart över åtta ringde min svärfar, han skulle åka upp på akuten, han mådde inte bra, men innan dess skulle han åka på kvantum och handla. Ehhh, ok, men då skjutsar jag upp dig på akuten och åker och handlar, sa jag, och så fick det bli.
När jag kom tillbaka så tyckte jag att det var lika bra och åka och städa hos honom, jag hade lovat det vid ett svagt tillfälle tidigare och nu kunde det ju vara lika bra som någon annan dag. Blev färdig där halv elva och hann inte mer än kolla brevlådan så ringde min mobil. Det var Annika ”the boss”, hon tyckte det var dags att komma och skriva under nå papper, jag sitter ju som suppleant i styrelsen för hennes företag och det innebär en del åtagande, inte tunga saker men ändock.
Åkte hem med kattsanden jag passade på att köpa när jag handlade till Nicke och lite annat, sen drog jag iväg till Marieberg. Hon bjöd på lunch och sedan kom jag hem strax efter 12. Hela förmiddagen var som bortblåst. Jag som hade tänkt ta mig en pysslardag, egentligen.
För två år sedan så satt jag och Nicco och trädde armband och fotlänkar, som man bara knyter fast. Sedan sålde vi dom för en sisådär 25-30 kronor. Tror att vi drog in nån 500 lapp, inte så pjåkigt, faktiskt.
Nu gjorde jag två stycken igår kväll istället, framför tv:n. Så jag fick då göra en sak som jag hade velat göra under dagen.
Jag skulle också hämta upp Åke efter Vännäsvägen när han slutat jobba, för vidare färd till returcentrum, där vi skulle köpa en divan till Nicco, det bidde ingen divan, den var såld…var det nå typiskt då.
Nå dagen kom och gick, vare sig man ville eller inte och så himla tokig blev den väl ändå inte, fast Åke ställde sig lite frågande till det imorse…ty
När jag skulle sätta på mig mina byxor nu på morgonen så hittade jag inte knappen, så jag stod här i tv rummet och fipplade med det då Åke till slut frågade varför jag skulle ha på mig byxorna avig. Hm, han undrade om det hade varit fest igår, eller?
Nå, och givetvis, så poppade en annan händelse upp i skallen med tanke på aviga saker. Min kära mormor, Sadura, som tyvärr inte finns med oss längre, hade så tunt hår att hon föredrog att ha peruk. Hon bodde på den tiden uppe i Malå, Lainjaur/Udden, och när det var dags för matinköp så var det buss in till samhället som gällde. Min morbror Assar, var hemma, Assar som förövrigt var en gammal lumpar kompis till Åke, kan ni tänka.
Ja, han skulle i alla fall följa med in till Malå och det var lite små bråttom då dom skulle iväg, dom hade en halv kilometer ner till storvägen också. Dom gjorde sig en halvdag nere på samhället med diverse butiks besök och sedan vände färden av hemåt igen. När mormor sedan kommer in på toaletten och får se sig själv i spegeln så får hon en smärre chock, hon har nämligen satt på sig peruken avig, så nätet som egentligen sitter på insidan, sitter uppe på skallen och små lockar sticker fram under kanten.
Assar får givetvis en liten utskällning, varför har han inte talat om för henne att peruk satt fel, nu hade hon ju skämt ut sig för alla nere i Malå. Vaddå sa han, och såg helt oförstående ut, han hade trott att hon köpt sig en ny mössa. Hahahaha…ja, det där hade man också önskat att man hade fått se.
Mormor utan peruk fick jag se strax innan hon gick bort och jag kan än idag inte begripa varför hon ens iddes ha peruk, hon var jättefin i sitt gråa snaggade hår, hon såg ut som en cooling, utan den. Men men, det var hennes val.
Nu är det strax dags för frukost och sedan packar vi oss iväg till Maltträsk, ni får ha en toppen lördag, det ska vi ha.
2 berlocker till Thomas Sabo armbandet som jag fått av honom tidigare.
Emma och Johan dök in och även dom hade med sig presenter, en frän kudde och två blommor, skvättiväg blomma, det roliga är att dessa kommer från mammas planta, och hennes planta kommer ursprungligen från Burträsk, där jag tog frön, från en kompis blomma, för cirka 25 år sedan…så den lever vidare 😀
Mamma hade också fixat present som Emma hade med sig, frukost set och en pajform i glas.
Nicco hade skaffat mig en mugg, passar utmärkt, för vad vore en dag utan kaffe..katastrof, samt ett laddat kort på Espresso house, så nu kan jag åka dit igen…och igen…och dricka kaffe, perfekt!
Jag hade stora planer att påbörja den igår kväll, men så kröp jag ner under täcket, la mig tillrätta och det kändes bara så där perfekt, man vill inte röra en fena, så kom jag på att boken låg kvar ute i köket, så då fick den vara, men ikväll kommer den att öppnas, nu ligger den bredvid sängen.
Senaste kommentarerna