Apropå gårdagens inlägg om Åkes försvunna glas till glasögonen och som plötsligt dök upp igen, x antal år senare, så undrade Nicco varför jag inte berättade om den försvunna grodan istället.

Jo minsann! Vi hade ju faktiskt ett akvarium på den tiden vi bodde på Mariehem. Och i akvariet inhystes en massa små firrar och 2 grodor.

Klicka på bilden så kommer ni till sidan där jag hittade grodan!

Nu råkade jag få beskåda ett fruktansvärt övergrepp på den mindre av grodorna. Den större höll på käka upp den stackaren. Jag räddade den genom att ta den lilla håven och få ”the big one” att släppa taget om benet på ”the little one”, som den fått in i munnen.

Men så plötsligt en dag var den lilla borta, fanns ingenstans, och naturligtvis föll misstankarna på den större grodan. Den åtalades dock aldrig, fanns ju inga bevis någonstans, inte ens ett skelett.

Klicka på bilden

Här hade historien kunnat vara slut, men det föll sig inte bättre än att den stora grodan, även den, försvann spårlöst. Vi letade, flyttade runt på saker men nej, ingen groda och det fick förbli ett litet mysterium.

Och det var det, till den där dagen det var dags att flytta, ni vet, när glaset till glasögonen återfanns. Bokhyllan skulle ju med till den nya lägenheten och där, mina vänner, bakom bokhyllan låg en mumifierad groda, något stel och torkad, och vi fick svaret på vart den tagit vägen.

Den hade väl fått lust att se vad världen utanför akvariet hade att erbjuda, men tyvärr, utan vatten klarade den sig nog inte så länge utan den gick torkdöden till mötes. Sorgligt men sant!

Och här hittade jag en bild med den aktuella glasögonslukar soffan samt groddödarakvariet. Theresé poserar!

Sorgligt var det också att stiga upp och se att det kommit snö..jag menar… varför då, så onödigt. Nåväl, vi visste väl att den dagen skulle komma, förr eller senare, men senare hade varit att föredra. Typ 2 dagar innan julafton och borta 2 dagar efter nyårsafton, det hade varit nåt, det.

Hoppas på en bra dag för er alla!